H110191: EU:s klimat- och energimål för 2030

den 3 december

Interpellation

2013/14:191 EU:s klimat- och energimål för 2030

av Lise Nordin (MP)

till statsrådet Anna-Karin Hatt (C)

Det övergripande målet för EU:s klimatpolitik är att minska utsläppen av växthusgaser så att klimatförändringen inte medför en större ökning av temperaturen än två grader Celsius. För att nå detta menar kommissionen att utsläppen behöver minskas med mellan 80 och 95 procent till år 2050 jämfört med de utsläppsnivåer som rådde 1990, vilket även är unionens långsiktiga utsläppsmål.

För närvarande styrs utvecklingen mot detta mål endast av EU:s så kallade 20-20-20-mål, det vill säga att till år 2020 minska utsläppen med 20 procent, öka andelen förnybart till 20 procent samt minska energianvändningen med 20 procent.

Kommissionen planerar nu den politiska inriktningen för tiden efter 2020 och presenterade därför i våras en grönbok med en ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030. I denna inbjöds medlemsländernas regeringar samt andra aktörer att lämna förslag på hur de framtida målen bör utformas.

I grönboken understryker kommissionen att målen bör baseras på den färdplan för 2050 som kommissionen lade fram 2011 och som sedan var underlag för resolutioner i EU-parlamentet. I färdplanen lade kommissionen fram ett antal scenarier som visar att utsläppen behöver minskas med minst 40 procent till 2030, att andelen förnybar energi bör vara minst 30 procent samma år och att energin behöver användas mer effektivt. Färdplanen har med rätta kritiserats för att vara alltför defensiv och kraftlös, men visar ändå att det behövs en fortsättning med tre mål som stöder varandra och skapar synergier.

EU:s medlemsländer är som bekant inte helt eniga vad gäller energi- och klimatpolitiken. Det finns många länder som anses bromsa utvecklingen, framför allt bland de nyare medlemsländerna i Östeuropa. Desto viktigare är det att länder som vill påskynda utvecklingen driver en tydlig linje med ambitiösa mål. Ett land som gör detta är Danmark. I sitt svar på kommissionens grönbok svarar den danska regeringen att det behövs bindande och ambitiösa mål inom alla de tre områdena och att detta är centralt för att skapa ett hållbart energisystem och minskade utsläpp av växthusgaser, men även för att öka medlemsländernas konkurrenskraft och skapandet av arbetstillfällen.

Energimyndigheten kom i sitt yttrande fram till samma slutsats. Man menar att det finns goda skäl att fortsätta med de tre mål som hittills har funnits eftersom de kompletterar varandra och att strukturen påskyndar utvecklingen mot ett hållbart energisystem. Den anses också ge goda förutsättningar att driva utvecklingen mot ett energisystem som ger konkurrenskraftiga energipriser och försörjningstrygghet. Myndigheten anser vidare att det är viktigt att alla tre mål är bindande och att det saknas aktuella målkonflikter.

Man bör i detta sammanhang också vara medveten om den stora vikt som ligger i att EU:s 2030-mål är starka och effektiva. De kommer inte bara att vara grunden för EU:s klimat- och energipolitik det kommande decenniet, utan även vara en plattform för EU:s ambition att skapa ett starkt globalt klimatavtal. I arbetet med att skapa ett internationellt bindande avtal som undertecknas vid klimatkonferensen i Paris 2015, kommer EU:s egen målsättning att vara den ribba som resten av världen mäter sig med och som ger EU möjlighet att inspirera andra att följa efter.

För EU-kommissionens del är nästa steg att presentera en vitbok baserad på de yttranden som har kommit in. Enligt kommissionens tidsplan ska den presenteras inom den kommande månaden för att kunna antas vid rådsmötet i mars 2014 och sedan spelas in till Ban Ki Moons högnivåmöte i september. Men hittills är det få länder, förutom Danmark, som har visat tydlighet och ambition. Det är desto fler som är vaga och sökande i sina svar och ett antal länder är direkt negativa till starka och bindande mål. Detta är en olycksbådande utveckling som Sverige bör påverka genom att spela en aktiv roll som föregångsland. I den allmänna debatten finns också en slagsida mot en återhållsam politik, där industrins lobbygrupper försöker motverka ambitiösa och bindande mål på EU-nivå.

Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att den svenska regeringen hittills har haft en påtagligt passiv roll både i den politiska processen och i den allmänna debatten. Regeringen skriver i sitt utlåtande, daterat i juni 2013, att det är viktigt med ett mål för utsläppsminskning, men anger inte var detta mål bör ligga. Man tar heller inte ställning för att behålla de två andra mål som finns i dag, det vill säga hur stor andelen förnybar energi bör vara 2030 eller hur mycket mer effektivt energin bör användas. I stället säger man att kommissionen bör utreda detta närmare.

Denna passiva inställning bidrar till den bild av tvekan och ängslighet som i allt högre grad präglar Sveriges klimatpolitik. Allt oftare har regeringen varit otydlig i avgörande frågor på ett sätt som inte är trovärdigt för ett land som gör anspråk på att vara ledande och pådrivande i klimatfrågorna och EU. En tydlig svensk ståndpunkt om ambitiösa bindande EU-mål till 2030 krävs inför eller senast i samband med kommissionens förslag och de påföljande förhandlingarna i rådet.

Därför vill jag fråga ministern:

Kommer regeringen att föreslå att det införs bindande och ambitiösa mål inom EU för utsläppsminskning, andel förnybar energi och energieffektivisering?

Vilken nivå kommer regeringen att föreslå för de mål som föreslås?

När kommer regeringens position att presenteras?