Åtgärder mot detaljstyrning i äldreomsorgen

Debatt i text

• Herr talman! Nadja Awad har frågat mig om jag sedan jag tillträdde har vidtagit några konkreta åtgärder för att minska eller avskaffa detaljstyrningen inom äldreomsorgen och i så fall vilka åtgärder.

  Herr talman! I Sverige har vi en ordning med kommunalt självstyre. Äldreomsorgen ryms inom det kommunala ansvarsområdet. Detta innebär givetvis att kommunerna har både en skyldighet och en frihet att styra och anpassa äldreomsorgen utifrån sina lokala behov. I dag ser vi att det finns stora skillnader mellan kommuner i hur hemtjänsten styrs. Vissa styr mer i detalj, andra har en mer flexibel styrning. Jag vill understryka att oavsett vilken styrningsmodell som kommunerna väljer får lagstadgade kvalitetskrav inom äldreomsorgen aldrig stryka på foten. Äldre har rätt till en god och säker omsorg, och personalen har rätt till en god arbetsmiljö. Av bestämmelser i socialtjänstlagen (2025:400) följer att verksamheten inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet och att var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänstens verksamhet ska medverka till att de insatser som genomförs har god kvalitet. Detta gäller samtliga utförare, oavsett driftsform.

  Att möta äldres behov, skapa trygghet och en trygg omsorgsrelation och anpassa omsorgsarbetet efter individens aktuella hälsotillstånd och behov är viktigt för att upprätthålla kvaliteten inom hemtjänsten. Detta förutsätter tillräckligt med tid, kontinuitet när det gäller personalen och en viss flexibilitet. Kommunerna har som arbetsgivare och upphandlande myndigheter ett stort ansvar i denna fråga. Genom att bland annat förändra arbetssätt och stärka ledarskapet kan man förbättra balansen mellan styrning och flexibilitet i utförandet avsevärt.

  För att stärka kommunernas förutsättningar att utföra sitt välfärdsuppdrag och därtill styra och organisera äldreomsorgen i linje med kvalitetskraven har regeringen vidtagit flera konkreta åtgärder. Nyligen tillsatte regeringen en utredning som ska lämna förslag om att stärka kompetensen hos chefer inom äldreomsorgen genom en så kallad ledarskapsutbildning för chefer inom äldreomsorgen för att förbättra deras förutsättningar att leda och styra arbetet (dir. 2026:26). Syftet är att säkerställa trygg och säker vård och omsorg för äldre genom att stärka förutsättningarna för en hållbar kompetensförsörjning. Uppdraget ska redovisas senast den 2 april 2027.

  Kommunernas förutsättningar att styra och organisera äldreomsorgen påverkas även av tillgången till personal och ekonomiska resurser. Därför höjde regeringen de generella statsbidragen med 6 miljarder kronor i budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1) och 10 miljarder kronor i budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1). Nivåhöjningarna är permanenta. Kommunerna får även fortsatt riktade statsbidrag för äldreomsorgen, såsom sektorsbidraget, som kommunerna kan nyttja utifrån sina egna förutsättningar och behov. Sektorsbidraget uppgår till drygt4 miljarder kronor för 2026.

  Regeringen har i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) även förstärkt och vidgat Äldreomsorgslyftet. Kompetenssatsningen föreslås förlängas till 2027 och omfatta 1,8 miljarder kronor per år för 2026 och 2027. Regeringen konstaterar att Äldreomsorgslyftet har fått ett omfattande genomslag i verksamheterna och bedömer att det är angeläget att kommunerna även efter 2027 fortsättningsvis får möjlighet att utbilda personalen inom ramen för detta.

  Den 1 juli i år trädde språkkravet inom äldreomsorgen i kraft. Språkkunskaper är otroligt viktiga för att förbättra arbetsmiljön och kan bidra till att attrahera nya medarbetare och framför allt behålla de medarbetare som redan arbetar inom omsorgen.

  Regeringen bedömer att det nationella åtagandet för kompetensförsörjningen i äldreomsorgen måste stärkas. Den 16 juli gav regeringen därför Socialstyrelsen i uppdrag att föreslå en nationell plan för kompetensförsörjning av äldreomsorgen (S2026/01521). I planen ska det bland annat framgå vilka insatser som behövs för hur nya medarbetare kan attraheras till yrket, hur fler kan motiveras att stanna kvar i yrket, hur personal som har lämnat det kan lockas tillbaka samt hur kompetensen hos befintlig personal kan utvecklas. Uppdraget ska redovisas senast den 10 december 2027. Jag ser definitivt fram emot detta.

  2026-08-11 14:59:59

  

  Anna Tenje

• Fru talman! Statsminister Ulf Kristersson har nog aldrig behövt säga att han inte har råd att köpa kläder till sina barn. Men det har undersköterskan Sandra, som säger att hennes mamma skjuter till pengar för att hon ska kunna köpa kläder. Själv tar hon bara en kopp te när barnen äter middag när det krisar sig rent ekonomiskt.

  Ebba Busch har nog aldrig behövt söka sjukpenning från Försäkringskassan för att hennes kropp varit utsliten av att ha jobbat i äldreomsorgen. Men personalen i äldreomsorgen vet exakt vad det innebär, för det är just nu den mest sjukskrivna yrkesgruppen i Sverige. En sjukskriven ensamstående kvinna och undersköterska som blivit utförsäkrad från Försäkringskassan hörde av sig till Oskarshamns-Nytt för att säga: ”Jag sitter riktigt i skiten – jag har ingen som kan hjälpa mig.”

  Jimmie Åkesson har nog aldrig behövt ta tid på hur länge han ska få vara på toaletten eller duscha. Men för Curt får ett toalettbesök ta max 10 minuter och en duschning max 30 minuter, enligt minutstyrningen i Umeå.

  Simona Mohamsson har nog aldrig behövt missa en lunchrast bara för att hon inte haft tillräckligt många kollegor som hade kunnat byta av henne. Äldreomsorgspersonalen däremot undviker att dricka vätskeersättning under sommarens varmaste dagar för att slippa tidsödande toalettbesök, och de kan nästan aldrig ta ut sin fulla lagenliga lunchrast.

  Äldreminister Anna Tenje har nog aldrig tvingats äta en Finduslåda sju dagar i veckan. Annelie Persson i Hjo har tröttnat på mikromaten. Hon säger: Smakmässigt börjar det ta stopp – det är inte gott.

  Finansminister Elisabeth Svantesson har inte någon gång betalat den straffavgift som karensavdraget är. Av regeringens 24 ministrar har ingen anmält sig sjuk under mandatperioden. Därmed har alla sluppit karensavdraget, trots att flera statsråd behövt ställa in uppdrag på grund av sjukdom. Men vårdbiträden oroar sig för att vara sjuka och därmed behöva betala en straffavgift på tusentals kronor varje år.

  Fru talman! Det är inte första eller sista gången jag drar dessa paralleller. Som riksdagsledamot för Sveriges alla invånare vill jag vara med och skapa ett samhälle, inte parallellsamhällen där den ekonomiska och politiska eliten gör det bättre för sig själva och varandra medan arbetar- och underklassen – kalla det vanligt folk – får det sämre. Vi politiker ska företräda hela svenska folket, inte våra egna intressen och de allra rikaste.

  Minutjakten i äldreomsorgen har alltid varit vida känd. Men den har försämrats med åren, även av att regeringen och Sverigedemokraterna under de här fyra åren har prioriterat att sänka skatten med över 100 miljarder kronor, vilket framför allt gynnat de allra rikaste. Som en konsekvens av det har Sveriges kommuner och regioner år efter år rapporterat om att de går med underskott. Det är färre i personalen, sämre löner, sämre arbetstider och ökande arbetsbelastning.

  Trots att regeringen och Sverigedemokraterna höjer kraven på personalen tillförs inte tillräckliga statliga resurser. De som får ta den notan är lågavlönad vård- och omsorgspersonal – i form av utslitna kroppar – och äldre omsorgstagare som får sämre mat och får träffa fler vikarier än vad de hade velat. Samtidigt har Tidöpartierna röstat ned förslag på förslag på förslag från oss i Vänsterpartiet som faktiskt skulle rädda äldreomsorgen på riktigt.

  Min fråga till äldreminister Anna Tenje är: Varför ska äldreomsorgens arbetare och äldre omsorgstagare ge Tidöregeringen förnyat förtroende när de upplever sig ha blivit svikna så gravt i fyra år?

• Fru talman! Jag vill tacka äldreministern för den här debatten.

  Jag har några slutord. Kommuner kan redovisa ett positivt resultat efter att de har dragit ned i verksamheten, så att det är en mindre grupp utbildad personal som jobbar och som behöver ta hand om fler. Det är så kommuner tyvärr behöver hantera dagens ekonomi. De behöver göra neddragningar för att kunna få ett positivt resultat.

  I stället hade man kunnat höja och indexera statsbidragen så fort den här regeringen hade tillsatts. Men man valde att inte göra det. Man tyckte att antingen skulle den kommunala skatten höjas eller så skulle det göras neddragningar i välfärdens verksamhet för att – med äldreministerns egna ord – det är viktigt att effektivisera arbetet.

  Vi i Vänsterpartiet ser en helt annan väg. Det är därför vi återkommande har lyft – liksom Kommunal, PRO och SPF Seniorerna – att vi behöver ta äldreomsorgen på allvar genom att införa en nationell kriskommission. Det handlar om att titta på vilka resurser som behöver tillföras, hur många fler vi behöver anställa och på vilket sätt vi kan avskaffa minutscheman, arbetstidsförkorta eller stoppa vinstjakten. Det var våra initiala krav, och vi fick med oss hela oppositionen på förslaget om en sådan nationell kriskommission. Men Tidöpartierna röstade ned det när vi lade fram det som ett förslag i utskottet.

  Vi har alltså visat handlingskraft. Jag och många andra ute i landet hade önskat att regeringen och Sverigedemokraterna hade visat samma typ av handlingskraft i äldreomsorgsfrågor.

  2026-08-11 15:21:53

  

  Nadja Awad

• Fru talman! Stort tack för debatten, Nadja Awad! Jag tycker att det under de här fyra åren har varit väldigt intressant att debattera med Nadja Awad. Jag tycker att hennes intresse och engagemang för de här frågorna verkligen skiner igenom. Det är genuint, och det uppskattar jag.

  Under den här mandatperioden har vi arbetat mycket framåtlutat med att steg för steg höja kraven för att man ska få jobba inom svensk äldreomsorg. Vi har infört en skyddad yrkestitel och sett till att det är kompetensen som ska styra och att man ska uppfylla kompetenskrav för att få jobba inom svensk äldreomsorg. Vi har infört ett språkkrav för att äldre ska kunna förstå och göra sig förstådda och för att den medicinska säkerheten ska kunna garanteras. Detta har vi också delvis gjort för att arbetsmiljön ska bli bättre och för att medarbetare ska kunna prata med varandra.

  Vi har dessutom sett till att det numera finns ett tydligt lagstöd när det gäller att göra utdrag ur belastningsregister och misstankeregister. Vi vill jobba vidare med detta, så att det ska bli obligatoriskt att göra utdrag ur belastningsregister och misstankeregister även under pågående anställning för att just öka tryggheten och säkerheten för äldre men även för att förbättra arbetsmiljön för alla som jobbar där, så att de kan känna sig trygga och säkra med sina kollegor och medarbetare.

  Fru talman! Utöver det har vi vidtagit många olika åtgärder, inte minst nyligen när det gäller en ny kompetensförsörjningsplan. Vi har sett till att ledarskapsutbildningen nu utreds ordentligt så att man kan stärka de delarna i syfte att förbättra arbetsmiljön, bibehålla personalen och se hur många medarbetare per chef man verkligen ska ha.

  Men återigen: Om en kommunal företrädare ringer upp mig och frågar hur jag ser på minutstyrningen är det definitivt ingenting som jag skulle rekommendera. Jag välkomnar att Vänsterpartiet, där Vänsterpartiet är med och styr, lägger fram förslag om att stoppa minutstyrningen. Det är precis vad som händer i de kommuner där moderater styr. Sigtuna, Täby, Hudiksvall, Uddevalla och Alvesta är bara några exempel där vi går i bräschen för att göra just detta.

  Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

  2026-08-11 15:24:05

  

  Anna Tenje

• Fru talman! Ledamoten höll lite av ett retoriskt valtal här från talarstolen. Jag måste konstatera att det mest handlade om vackra ord och slagfärdiga formuleringar och väldigt lite om verkstad.

  Ledamoten tar som ett exempel upp Kurt, som fick 10 minuter på sig att gå på toaletten och 30 minuter på sig att duscha. Jag antar att det är inom hemtjänsten i Umeå som ledamoten beskriver. Om det hade varit verklighet bakom förslagen och de vackra ord som ledamoten hade i sitt inledningsanförande, hade det inte varit bättre om man gjort slag i saken och gjort förändringen på plats i Umeå i stället för att stå här i talarstolen i dag och berätta om vad som borde vara bättre? Ledamoten och ledamotens parti styr nämligen i Umeå.

  Jag håller helt med om att det slår helt fel i väldigt många delar av landet när man stirrar sig blind på minuterna, inte har flexibiliteten och framför allt inte har ledarskapet. Minutstyrningen i äldreomsorgen är ett symtom på ett betydligt mycket större problem i äldreomsorgen. Det är just bristen på ledarskap.

  Under mina åtskilliga besök runt om i landet kan jag konstatera att där det finns ett fysiskt närvarande ledarskap, där det finns en chef som är rustad och dessutom har både förvaltningschef och nämnd i ryggen, är arbetsmiljön betydligt mycket bättre. Där är antalet sjukskrivningar lägre, och där är anhöriga betydligt mycket nöjdare, och framför allt träffar jag trygga och säkra äldre som dessutom har livsglädje.

  Vad jag tror att man i mångt och mycket behöver, som jag också nämnde i mitt inledningsanförande, är en mycket stor upprustning av ledarskapet inom svensk äldreomsorg. Den utredning som jag nyligen tillsatte som Acko Ankarberg Johansson nu leder ska titta på just de frågorna om hur man stärker ledarskapet inom svensk äldreomsorg.

  Det kommer givetvis inte att lösa alla problem. Men det kommer att vara mycket viktiga pusselbitar. Det är symtomatiskt att där man har satsat på ledarskapet har man en betydligt bättre situation. Där är det ofta inte minutstyrning det planeringsverktyg som man de facto använder sig av för att se till att de äldre får den vård och den omsorg som de är i behov av och också har rätt till.

  Det är alltså inte ett problem i de kommuner eller i de hemtjänstgrupper där man har ett starkt och bra ledarskap. Jag har sagt det många gånger tidigare. Om en företrädare för kommunen ringer upp mig för att jag ska ge synpunkter och råd skulle jag inte rekommendera att man inför minutstyrning. Vi ser också man i kommun efter kommun, och särskilt moderatstyrda sådana, avskaffar minutstyrningen och i stället satsar mer på ledarskapet.

  När chefer har tid för medarbetarna, när medarbetarna blir sedda och hörda och får inflytande över sin arbetssituation, märks det också på kvaliteten i äldreomsorgen. Givet att kompetensförsörjningen är den svåraste nöten att knäcka i svensk äldreomsorg är det självklart för oss att det är ledarskapet vi måste satsa på för att kunna rekrytera nya medarbetare och behålla dem vi har. Syftet med utredningen är att se hur vi kan få tillbaka alla de duktiga, kompetenta undersköterskor som har lämnat yrket för andra uppdrag.

• Fru talman! Det är lite svårt att veta vad jag ska börja med här när det är så många frågor att bena i. Hela min portfölj rymdes i ledamotens anförande. Jag tänker stycka upp det.

  Jag vill börja med att be om ursäkt. Det var ett felaktigt påhopp att anklaga er för att sitta vid makten i Umeå. Där behöver man mycket hjälp och stöd, och där behöver man definitivt ett skifte av styret i kommunen. Vi får se vilka det blir i styret efter valet.

  Jag börjar med att faktakolla. Först och främst har resurserna till äldreomsorgen ökat för varje år i ganska många år. Att säga att man gör neddragningar är direkt felaktigt.

  Ledamoten målar nu upp en ganska mörk bild av hur situationen ser ut i Sveriges kommuner. SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, visar en helt annan bild. Av ekonomirapporten framgår att 187 kommuner visar på ett positivt resultat redan 2025. Det är en överväldigande majoritet. Dessutom ser framtiden betydligt mycket ljusare ut även när det gäller övriga kommuner.

  Jag har också tittat på ekonomin i de olika kommunerna. Det är väldigt många socialnämnder där man ligger på gränsen men som ändå uppvisar positivt resultat. Vad det beror på är att man snarare har problem med att rekrytera personal. Där tror jag att vi ändå kan vara överens. Arbetsmiljön inom svensk äldreomsorg måste förbättras.

  Vi måste se till att fler kan gå från deltid till heltid och orka ett helt arbetsliv.

  Vi måste definitivt se till att sjukskrivningarna minskar, så att man är på jobbet och kan arbeta. Men det handlar också om att man ska hålla.

  Detta är en av grundförutsättningarna för att man också ska kunna locka till sig ny personal och för att nya människor ska vilja jobba inom äldreomsorgen. Men det handlar givetvis också om det som jag nämnde och som utredningen har i uppdrag att titta på, nämligen hur vi kan få tillbaka alla dem som har lämnat yrket. Det är helt avgörande.

  Kompetensförsörjningen är den svåraste nöten att knäcka, men det är kanske också den viktigaste. Just därför var det så viktigt för mig att inte bara peka på kommuner och regioner, att det är deras ansvar, utan att också ge det här uppdraget kring en kompetensförsörjningsplan. Precis som inom hälso- och sjukvården ansvarar nu staten för att ta fram en kompetensförsörjningsplan även för äldreomsorgen – just för att hjälpa och stötta kommuner i att jobba bättre och mer framåtlutat för att kunna rekrytera och också behålla den personal som de så väl behöver.

  När det gäller ensamstående undersköterskor har regeringen under den här mandatperioden sett till att de har 3 200 kronor mer i plånboken varje månad än vad de hade innan vi tillträdde. Det är 3 200 kronor att köpa mer mat för. Med sänkt matmoms blir det dessutom en billigare matkasse. Det är lägre drivmedelspriser, så att de kan ta sig till och från jobbet, som inte alltid ligger nästgårds. Framför allt handlar det om att se till att barnen kommer till sina fritidsaktiviteter. Det är 3 200 kronor som gör att de kan köpa mer kläder när det börjar bli kallt ute.

  Men frågan är vad man får med Vänsterpartiet – som lovar allt till alla och som sedan ska förhandla med Socialdemokraterna, som redan har ett budgethål på 50 miljarder. Ja, då är det som det brukar vara. Då är det hårt arbetande undersköterskor, fabriksarbetare och poliser som får stå för det kalaset i stället och som får betydligt mycket mindre pengar kvar i plånboken när skatten är dragen. Det är definitivt inte att stå på undersköterskans sida och se till att hon har mer pengar över och klarar sig bättre.

• Fru talman! Jag vill bara korrigera ett faktafel. Vänsterpartiet är inte med och styr i Umeå.

  Äldreministern lyfter upp vikten av den stora upprustningen av ledarskapet men vill inte tala om sitt eget ledarskap. Äldreministern är ansvarig för hela landets äldreomsorg utifrån vad regeringen själv kan göra genom lagändringar och statliga finansiella resurser.

  Det är beklagligt att äldreministern i varje debatt vill hänvisa till alla andras ansvar och kommunernas och regionernas ansvar för att säkerställa att vi har kompetent personal som har råd och orkar att arbeta ett helt yrkesliv och att säkerställa att äldre får den vård och omsorg som de har rätt till. Men hon vägrar att tala om sitt eget ledarskap och hur det har brustit i fyra år.

  Jag har inte träffat en enda undersköterska som är nöjd med hur hennes arbetssituation ser ut. Det är en följd av att regeringen med hjälp av Sverigedemokraterna har dragit ned på de statliga finansiella resurserna till kommunerna och regionerna så att de går med underskott.

  Det har varit andra prioriteringar som har varit viktiga. Det är exempelvis skattesänkningar för de allra rikaste, som jag nämnde i mitt inledningsanförande. Man har sänkt skatten med uppemot 110 miljarder kronor på fyra år, något som framför allt har gynnat de allra rikaste, i stället för att höja och indexera statsbidragen till kommunerna.

  Vad har konsekvensen blivit? Det är väldigt spännande att äldreministern också är socialförsäkringsminister, eller hur? Å ena sidan drar man ned på de statliga finansiella resurserna till kommunerna så att vi har färre i personalen som springer till fler äldre. De sliter ut sina kroppar och har helt enkelt inte råd att ge sina barn mat eller köpa kläder för att se till att de inte fryser under våra kallaste vinterdagar.

  När vi å andra sidan har helt utslitna äldreomsorgsarbetare som söker sjukpenning utförsäkras de från Försäkringskassan. Regeringen pressar med ena handen arbetssituationen för undersköterskor och vårdbiträden så att de går sönder. När de sedan sjukskrivs på lång tid får de inte ens sjukpenning, eller så blir de utförsäkrade och hamnar i fattigdom.

  Det låter som ett helt perfekt borgerligt moderat kretslopp. Man följer hela kretsloppet. Det är vad det blir när man har en moderatledd regering som i det här fallet leder landets äldreomsorg och socialförsäkringssystem.

  Jag undrar om ministern är stolt över det arbete som man har gjort för undersköterskorna. Är man stolt över att de slits ut? De bär på en väldigt stor yrkesstolthet. Jag har inte träffat en enda undersköterska som inte älskar sitt jobb och brinner för det. Men de har inte förutsättningarna för att kunna jobba kvar ett helt yrkesliv. Är äldreministern stolt över det arbete som regeringen har gjort för undersköterskorna?