Funktionshinderspolitiken

Debatt i text

• Fru talman! Nadja Awad har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag har vidtagit sedan jag tillträdde för att förbättra livsvillkoren för människor med funktionsnedsättningar.

  Regeringen har under mandatperioden genomfört flera viktiga satsningar för människor med funktionsnedsättningar inom områden som arbetsmarknad, krisberedskap, hälsa och digitalisering. Reformer på dessa områden bereds av andra statsråd. I sammanhanget är det viktigt att poängtera att alla statsråd är ansvariga för funktionshinderspolitiken inom sina respektive områden. Eftersom frågan är ställd till mig och handlar om de åtgärder som jag har vidtagit kommer jag att ge några exempel på åtgärder inom mitt ansvarsområde.

  Det är oerhört viktigt att de som arbetar med personer med funktionsnedsättning har rätt kompetens. I februari i år inrättade regeringen därför ett nationellt kunskapscentrum för frågor om intellektuell funktionsnedsättning och autism. Syftet är att höja kompetensen hos personal som arbetar företrädesvis i LSS-boenden för att den ska kunna bemöta de boende på ett bra sätt och därmed förebygga att otillåtna tvångs- och begränsningsåtgärder används.

  Regeringen har även beslutat att förstärka och vidga Äldreomsorgslyftet så att även personal i LSS-verksamheter får möjlighet till kompetensutveckling på arbetstid.

  Regeringen har också gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett stödmaterial för handläggningen av LSS-insatser. Stödmaterialet ska bland annat utgå från LSS intentioner och internationella konventioner. I uppdraget ska särskilt fokus läggas på insatsen ledsagarservice. Syftet med uppdraget är att öka likvärdigheten i kommunernas handläggning av LSS.

  Den personliga assistansen är en viktig frihetsreform som ska värnas. Vi ser behov av att skapa långsiktiga och stabila förutsättningar för insatsen. I maj tillsatte regeringen därför en utredning med uppdraget att presentera förslag på ett tydligare regelverk för långsiktiga och stabila förutsättningar för personlig assistans (dir. 2026:33). Syftet med utredningen är att skapa ett regelverk som är tydligt och rättssäkert både för enskilda och för dem som ska tillämpa regelverket.

  Barn och unga med funktionsnedsättning är tyvärr en särskilt utsatt grupp när det kommer till våld och övergrepp, vilket lyfts fram i regeringens nya tioåriga nationella strategi mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, utnyttjande i prostitution och människohandel samt hedersrelaterat våld och förtryck.

  Därför har vi tillsammans med Arbetsmarknadsdepartementet gjort flera satsningar för att motverka våld mot barn och unga med funktionsnedsättning. Myndigheten för delaktighet, MFD, har fått i uppdrag att kartlägga och utveckla stödmaterial för att förebygga, upptäcka och utreda våld mot barn och unga med funktionsnedsättning och genomföra en fördjupad kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck mot personer med funktionsnedsättning (S2023/02178). MFD har också fått i uppdrag att med utgångspunkt i det nyss nämnda uppdraget sprida kunskap om våld mot barn och unga med funktionsnedsättning, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck (S2025/00473).

  Regeringen har även beviljat medel till Stiftelsen Allmänna Barnhuset för att genomföra en studie om våld mot barn med intellektuell funktionsnedsättning.

  Personer med dövhet har samma rätt till språk, utbildning och vård som andra. En väl fungerande tolktjänst är grundläggande för att personer inte ska stängas ute från samhället. Regeringen har därför fattat beslut om att inrätta en nationell funktion för samordning av tolktjänsten vid MFD. Funktionen ska bland annat bidra till långsiktig utveckling och kvalitet i tolktjänsten för personer med dövhet, hörselskada eller dövblindhet.

  För att stärka rättigheterna och nå målen för funktionshinderspolitiken krävs ett koordinerat arbete mellan flera olika aktörer. Därför har regeringen nu tillsatt en nationell samordnare för funktionshinderspolitiken (dir. 2026:65). Den nationella samordnaren kommer bland annat att öka samordningen mellan statliga myndigheter, kommuner, regioner, näringsliv och civilsamhälle och sprida kunskap om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

  2026-08-11 21:23:18

  

  Camilla Waltersson Grönvall

• Fru talman! Jag inledde med att beskriva en lång rad delar som jag har genomfört under de här åren som är kopplade till en sedan länge efterfrågad nationell funktion när det gäller personer med intellektuell funktionsnedsättning och autism.

  Regeringen har sett till att även personer som arbetar inom LSS nu omfattas av Äldreomsorgslyftet. Tolktjänsten är påbörjad. Det är lite anmärkningsvärt om ledamoten inte har märkt att utredningen har resulterat i just konkreta förslag. Regeringen bereder nu de övriga förslagen, så detta är under arbete på Socialdepartementet.

  Det pågår också en lång rad andra saker, medan det tidigare har stått mer eller mindre helt still.

  Eftersom ledamoten efterfrågar mer kan jag säga att det är mycket annat som har skett kopplat till de här frågorna där också mina kollegor har varit involverade. Regioner och regioner ska till exempel vidta förberedande åtgärder som behövs när det gäller verksamhet med höjd beredskap. Regeringen har avsatt 300 miljoner kronor årligen i form av ett statsbidrag till kommunerna för åtgärder för att stärka socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens beredskap så att den ska kunna upprätthållas också under höjd beredskap. Detta är frågor som också är kopplade till informationssäkerhet, kontinuitetshantering, beredskapsplanering, utbildning och övning.

  I april i år beslutade regeringen om ett uppdrag till Myndigheten för civilt försvar där den med utgångspunkt i UNCRPD bland annat ska analysera vad tillgänglighet innebär när det gäller befolkningsskyddets kontext. Det gäller alltså att ta fram underlag som innebär att vi ska kunna kartlägga skyddsrums status, och det handlar då om tillgänglighetsanpassning. Man ska också ta fram ett metodstöd till våra kommuner.

  Den 1 januari i år sänkte regeringen den så illa sedda och orättvisa funkisskatten. Det handlar om att ta bort inkomster i form av sjuk- och aktivitetsersättning för att ta bort skillnaden jämfört med arbetsinkomster. Det här uppgår till ungefär 1 700 kronor per år.

  När det gäller elever och skolan har regeringen gett Specialpedagogiska skolmyndigheten i regleringsbrevet för 2024 i uppdrag att stärka arbetet med att ge råd och stöd till huvudmän när handlar om elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och omfattande frånvaro.

  Jag skulle kunna hålla på väldigt, väldigt länge med att räkna upp åtgärder. Ett annat positivt exempel är kollegan Erik Slottner, som bjöd in funkisrörelsen när det gäller den digitala omställningen för att se till att digitaliseringen blir inkluderande och inte exkluderande. Det är ytterligare en viktig del i att samordna dialog med berörda aktörer och att främja, stödja och följa arbetet för att kunna få en ökad digital inkludering och en säker användning av digitala tjänster för alla. Tillgänglighetsdirektivet är en annan del i detta.

  Ledamoten lyfter bekymret kopplat till att LSS är en lagstiftning som ska genomföras av kommunerna. Och ja, det bekymrar mig på riktigt att kommuner gör andra bedömningar än man har gjort tidigare av människor vars behov inte har förändrats. Det kan handla om insatser som har varit beviljade i 20 års tid, där kommunen nu gör en helt annan bedömning trots att de här människornas behov inte har förändrats. Ja, jag är alltså mycket bekymrad över att vi har kommuner som jag anser inte tar sitt ansvar.

• Fru talman! Det korta svaret skulle möjligen kunna vara därför att allt gjordes under fyra år med det systemfel som ledamoten själv lyfte upp, som alltså måste vara ett systemfel som Tidöregeringen ärvt och som Magdalena Andersson, Nooshi Dadgostar eller för den delen Nadja Awad hade åtta år på sig att förändra. Men det skedde ingenting kopplat till kompetensutveckling på det vis som sker nu. Det hände ingenting kopplat till tolktjänst, som ledamoten lyfte upp, på det sätt som nu har skett.

  Det som ledamoten nämnde om rekordstora besparingar är inte heller korrekt. Det har satsats mycket stora summor. Om vi tittar specifikt på schablonersättningen ser vi att det har satsats mer under de här fyra åren än vad man gjorde under de åtta år då ledamotens parti var med och stöttade S-MP-regeringen.

  Nej, som jag än en gång får möjlighet att konstatera är det ett väldigt högt tonläge då jag och ledamoten möts i de här debatterna. Om man tittar på de åtta år som föregick de senaste fyra åren ser man att det faktiskt har skett en hel del. Det är ju vi som har tillsatt den utredning som ska ta i håll med minutbedömningarna.

  Den utredning som jag nämnde i mitt inledande anförande och som regeringen tillsatte i maj har i uppdrag att presentera ett förslag på ett tydligare regelverk för långsiktiga och stabila förutsättningar för personlig assistans. Där har regeringen lyssnat på assistansanordnarna och på funkisrörelsen, som har bett oss att pausa införandet av den statliga assistansen. Vi kommer inte att pausa arbetet med den, men den fortsatta beredningen av den kommer att ske parallellt med att vi tittar på en utredning som handlar om de grundläggande behoven.

  Precis detta gör vi, och det hade den tidigare regeringen, som stöddes av ledamotens parti, åtta år på sig att göra. Men det skedde absolut ingenting. Om man ska ha det tonläget i den här sortens debatt kanske man ska ha lite mer med sig i bagaget än vad ledamoten har.

  2026-08-11 21:33:03

  

  Camilla Waltersson Grönvall

• Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för interpellationen!

  Man får titta på hur Vänsterpartiet agerar där de sitter med och styr om man verkligen vill göra en jämförelse och se hur det kan gå till i den så kallade verkligheten när Vänsterpartiet har inflytande. Då kan man bland annat titta på hur Vänsterpartiet har agerat i Göteborg, där partiet är ansvarigt för de här frågorna.

  Där ser vi ganska frekvent att person efter person och deras anhöriga beskriver hur stödet har minskat och dragits ned. Man har förändrat bedömningar för personer som har exakt samma behov i dag som de hade för 20 år sedan. Personer som är aktiva och framgångsrika i Paralympics, till exempel, får förändrade insatser därför att de har lyckats vara självständiga – något som är själva intentionen med lagstiftningen i LSS.

  Jag konstaterar – och detta har jag nu vid flera tillfällen repeterat – att det finns en rad olika delar som den här regeringen har genomfört under de här fyra åren. Det bedrivs nu ett pågående arbete som bland annat handlar om ett förstatligande av assistansen, vilket vi moderater drev redan när vi satt i opposition. Där arbetar vi nu parallellt vidare för att detta inte ska vara ett postnummerlotteri. Det ska inte spela någon roll var du befinner dig, utan du ska ha rätt till en likvärdig och rättssäker bedömning var du än bor i Sverige.

  Så ska det vara när det gäller den här lagstiftningen, för där kommer den här regeringen att fortsätta arbeta vidare för att det ska bli lika förutsättningar och att man ska leva upp till de här intentionerna över hela landet.

  Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

  2026-08-11 21:46:16

  

  Camilla Waltersson Grönvall

• Fru talman! Statminister Ulf Kristersson behöver inte räkna i minuter och sekunder hur lång tid ett toalettbesök eller en dusch får ta så som en person med funktionsnedsättning behöver göra för att kunna få personlig assistans.

  Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson kommer aldrig att tvingas leva på 12 235 kronor i månaden så som en person med funktionsnedsättning som får sjuk- och aktivitetsersättning tvingas göra.

  Vice statsminister Ebba Busch kan röra sig fritt i samhället, ta en fika med en vän, åka på semester eller gå på konsert, medan en person med funktionsnedsättning som inte får vare sig ledsagning, färdtjänst, personlig assistans, tolk eller hjälpmedel inte kan göra något av detta.

  Liberalernas Simona Mohamsson vill bygga vackra skolor som ger henne gåshud, men hon verkar inte bry sig särskilt mycket om att barn och unga med funktionsnedsättningar faktiskt mår dåligt av att vara i svensk skola, alldeles oavsett hur den ser ut, därför att de inte tycker att de lyckas nå sina mål och därför känner en enorm hopplöshet inför framtiden.

  I fyra år har statsminister Ulf Kristersson och hans regering gjort livet betydligt sämre för människor med funktionsnedsättningar och deras anhöriga medan de har gjort livet betydligt mycket bättre för sig själva och de allra rikaste i samhället.

  Det är svårare i dag att få assistans och att få behålla assistansen, och man riskerar att bli återbetalningsskyldig för miljontals kronor. När människor kämpar i systemet för att få assistans behöver de uppge i minuter och sekunder hur lång tid ett toalettbesök, en dusch eller av- och påklädning tar. Som synskadad är det i dag svårare än någonsin att få ledsagning, och människor som lever på sjuk- och aktivitetsersättning lever i fattigdom. De som jobbar i daglig verksamhet får sämre möjligheter till ett jobb och en utbildning, och de får dessutom en alltför liten habiliteringsersättning för det arbete som de gör.

  Människor som bor i LSS-bostäder har väktare som övervakar dem i deras egna hem därför att det saknas behörig personal. Bostäderna är heller inte tillräckligt anpassade samtidigt som hyrorna skenar iväg, och hjälpmedel kostar olika mycket beroende på vilken adress man har.

  Färdtjänsten är för dyr, och människor förlorar i dag rätten till den. Tolktjänsten är inte heller tillgänglig, så döva får inte tolk på jobbet. De kan till och med bli opererade och vakna upp utan att ha en tolk bredvid sig.

  Det är svårare att få jobb i dag om man har en funktionsnedsättning. Barn och unga med funktionsnedsättningar får inte stöd i tid eller över huvud taget i svensk skola och utbildning, som drabbats av rekordstora nedskärningar.

  I kris eller krig kan det inte garanteras att människor med funktionsnedsättningar får plats i ett skyddsrum i tid.

  Regeringen och Sverigedemokraterna har haft fyra år på sig att åtgärda detta systemfel. I stället valde de att prioritera skattesänkningar för sig själva och de allra rikaste, med uppemot 110 miljarder kronor. De svek sitt löfte om assistansersättningen så att vi i Vänsterpartiet behövde KU-anmäla tre av regeringens ministrar. Vi fick rätt av utskottet.

  Samtidigt har Tidöpartierna röstat ned förslag efter förslag från oss i Vänsterpartiet – förslag som skulle ge människor med funktionsnedsättningar ett liv i frihet och delaktighet, som alla andra.

  Fru talman! Min fråga till statsrådet är: Varför ska människor med funktionsnedsättningar och deras anhöriga ge Tidöregeringen förnyat förtroende när de har blivit så gravt svikna i fyra år?

• Fru talman! Bara under tre av de senaste tjugo åren i Sveriges riksdag har budgetförslag från Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet gått igenom. I över 15 år har högerbudgetar styrt Sverige på alla områden: välfärden, socialförsäkringssystemet och så vidare. Det är alltså högerbudgetar som har levererat exempelvis nedskärningar i den svenska skolan, äldreomsorgen och vården, skurit ned i LSS, försämrat socialförsäkringssystemet och inte säkerställt direkt att färdtjänsten är jämlik över hela landet. Vi kan rada upp en massa andra saker.

  Som statsrådet var inne på tycker jag att vi behöver prata om fakta. Det är faktiskt högerpolitik som har styrt Sverige under de senaste 20 åren. Men jag kommer inte stå här och försvara de socialdemokratiskt ledda regeringarna, för vi har varit i opposition under väldigt många år.

  Vi har sett att regeringar i omgångar inte har tagit ansvar på funktionsrättsområdet så som behövs för att det på riktigt ska bli en förändring för människor med funktionsnedsättning och deras anhöriga. Det är därför – för att det ska bli en förändring – som vi har lagt fram förslag efter förslag i Sveriges riksdag, och det är därför jag har ställt ett antal interpellationer. Vi har inte haft debatter om lagförslag. Statsrådet och regeringen har ju knappt lagt fram några propositioner på funktionsrättsområdet. Ett antal utredningar ligger och dammar på Regeringskansliet.

  Jag kan nämna exempelvis färdtjänstutredningen, som inte har plockats upp. I stället halverade man kostnaden för kollektivtrafiken men inte för färdtjänsten, som är fortsatt dyr. Dessutom får människor med funktionsnedsättningar ibland inte ens rätt till färdtjänst, eller så förlorar de det tillstånd som de haft kanske i många år. Det är rent av diskriminerande. Varför ska människor med normerande funktionalitet kunna få halverade kollektivtrafikutgifter men inte människor med funktionsnedsättningar, som är beroende av färdtjänst?

  Vi har också tolktjänstutredningen. Det finns döva eller hörselskadade människor som inte kan få ett jobb i dag. Arbetsgivare har inte råd att anställa dem därför att de inte kan betala för tolk. Det finns en tolktjänstutredning som skulle kunna plockas upp av statsrådet och regeringen för att säkerställa att dessa människor inte hamnar i och fortsätter att vara i långtidsarbetslöshet. Den utredningen har vi inte sett något av.

  När det gäller LSS är det väldigt hög svansföring i det man har att säga om kommunerna och vad de har för ansvar. Men vad har regeringen för ansvar? Man hade fyra år på sig att tillsätta en utredning om att rätta till behovsbedömningarna för att sedan införa ett förstatligande av assistansen. Ingenting har hänt på det området.

  Ledsagningen blev en handlingsplan, men inte någon ny lagstiftning.

  Var är lagstiftningarna? Det är min fråga.

• Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för den här interpellationsdebatten och tidigare debatter som vi har haft.

  Jag tänker att de som har följt den här debatten och tidigare debatter nog har kunnat identifiera de ideologiska skillnaderna i vad Vänsterpartiet och vad en högerregering vill på funktionsrättsområdet.

  För oss är det viktigt att stoppa nedskärningar i LSS och att lägga ledsagning separat i en ny lagstiftning. Det är viktigt att säkerställa att tillgången till hjälpmedel är jämlik över hela landet och inte styrs av någons postadress. Vi ska rädda färdtjänsten och tolktjänsten. Vi ska göra Arbetsförmedlingen tillgänglig, och vi ska stoppa nedskärningarna i svensk skola. Inget barn ska hamna efter. Vi kommer också att säkerställa att människor i kris eller i krig har ett skyddsrum tillgängligt.

  Det är en rad olika förslag som vi har lagt på riksdagens bord för att kunna rösta om och som Tidöpartierna gång på gång har röstat ned. Vi har också i oppositionen samlat ett antal förslag som vi har fått igenom i form av ett tillkännagivande till regeringen. Det rör alltifrån assistansersättning till ledsagning. Men regeringen har valt att inte gå vidare med detta trots att det har varit demokratiskt rätt att göra det.

  Regeringen har alltså valt att strunta i riksdagens majoritet i de här frågorna, och det tycker jag är symtomatiskt för hur den här regeringen och Sverigedemokraterna har valt att inte prioritera funktionsrättsområdet. Man har velat prioritera annat. Det hoppas jag att de som har följt den här debatten och tidigare debatter med oss kan konstatera.

  2026-08-11 21:44:08

  

  Nadja Awad