Långa betaltider mellan företag och skyddet för mindre leverantörer

Debatt i text

• Fru talman! Tack, justitieministern, för förklaringen! Jag saknar fortfarande ett svar på vad regeringens konkreta linje är. Vad vill regeringen göra om man får sitta kvar vid regeringsmakten under nästa mandatperiod? Vill vi hantera det på nationell nivå eller på EU-nivå? Vad är den rimliga betaltiden – 30 dagar eller 60 dagar? Vad tycker ministern? Jag är lite besviken. Men det är som det är.

  Fru talman! Jag tror att vi alla i den här salen – nu är vi inte så många som är på plats – är överens om att problemet finns. Vi vet också att det framför allt är mindre företag som får bära kostnaden när stora företag använder långa betaltider för att stärka sin egen likviditet. Jag tackar en gång till för att ministern bekräftar den bilden.

  Det som saknas är ett tydligt besked om när regeringen tänker gå från att följa frågan till att faktiskt agera. Min uppfattning är att detta kommer att behöva hanteras under nästa mandatperiod. För varje månad som går binds kapital i svenska små och medelstora företag som i stället skulle kunna användas till investeringar, innovation, produktivitet och nya jobb.

  Fru talman! Jag vill avsluta med att tacka justitieministern för debatten. Gunnar Strömmer och jag har haft ett gott samarbete under den här mandatperioden även när vi har haft olika uppfattningar i olika frågor. Det är därför vi har vår demokrati.

  Jag vill också passa på att tacka ministern för hans insatser för Sverige under mandatperioden och för det arbete som han har lagt ned, inte minst i en tid då Sverige står inför mycket stora utmaningar när det gäller rättsväsendet, säkerheten och kampen mot den organiserade brottsligheten. Tack för ett gott samarbete, och tack för debatten!

  2026-08-11 13:01:40

  

  Rashid Farivar

• Fru talman! Rashid Farivar har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag har vidtagit under innevarande mandatperiod för att motverka oskäligt långa betaltider mellan företag och vilka ytterligare åtgärder jag avser att vidta om regeringen får fortsatt förtroende efter valet 2026. Han har även frågat mig vilken linje som regeringen driver i EU:s arbete med regler om betaltider mellan företag och om jag anser att problemet bör lösas genom nationell lagstiftning, genom gemensamma EU-regler eller genom ingen ytterligare reglering alls.

  Jag kan inledningsvis konstatera att energi- och näringsministern vid en interpellationsdebatt så sent som i juni svarade på i princip samma frågor från Rashid Farivar. Det svar som jag lämnar här i dag kommer därför i mångt och mycket att vara en upprepning av det svar som lämnades då.

  Långa betaltider och sena betalningar är ett problem som många företag inom EU, inte minst små och medelstora företag, återkommande lyfter fram. Frågan är sedan länge uppmärksammad på EU-nivå. Hösten 2023 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner, som är tänkt att ersätta 2011 års direktiv på området.

  Regeringen tar frågan på allvar och har välkomnat ambitionen att främja snabbare betalningar och bidra till en väl fungerande inre marknad genom att förbättra förutsättningarna för att driva och utveckla näringsverksamhet. Det är däremot viktigt att problemen stävjas genom välavvägda och ändamålsenliga åtgärder.

  Förslaget till förordning innebär bland annat en tvingande betaltid på högst 30 dagar vid alla handelstransaktioner. Både regeringen och riksdagen har bedömt att det förslaget är alltför långtgående. Remissutfallet stärker vår uppfattning i denna fråga, liksom förhållandet att en klar majoritet av medlemsstaterna och flera näringslivsorganisationer inom EU är av samma uppfattning.

  Med hänsyn till den kritik som har riktats mot kommissionens förslag har en majoritet av medlemsstaterna, däribland Sverige, förordat att kommissionen återkallar sitt förslag och återkommer med en revidering av det nuvarande direktivet vid behov.

  Regeringen kommer som sagt att fortsätta att följa utvecklingen på området och utesluter inte att överväga ytterligare åtgärder. Sådana eventuella åtgärder behöver dock vara välavvägda och träffsäkra, med hänsyn både till svensk konkurrenskraft och till avtalsfriheten som princip.

  2026-08-11 12:47:53

  

• Fru talman! Först och främst vill jag bara bekräfta problembilden, inte minst att småföretagare med de här långa faktureringstiderna, också i relation till stora företag, kan få vänta alldeles för länge på att få betalt. I praktiken kan man säga att de blir något slags ekonomisk buffert för större aktörer. Det tycker jag är ett problem. Jag tycker också att det är värt att diskutera frågan och se vad man kan göra åt den.

  När det gäller de åtgärder som är vidtagna under mandatperioden tar jag gärna med mig dem in i nästa mandatperiod. Jag tycker i grund och botten inte att det är rimligt att småföretagare i praktiken agerar bank till andra aktörer på det sättet. Att frågan lyfts tycker jag alltså är bra, men vad gäller de åtgärder som är vidtagna hänvisar jag till det svar som har lämnats i dag.

  2026-08-11 12:54:34

  

  Gunnar Strömmer

• Fru talman! Vad jag kan säga i dag är att jag bekräftar den problembild som Rashid Farivar ger. Jag förstår den problematik som ligger bakom 30-dagarskonceptet. Det är orimligt att företagare, inte minst små och medelstora företagare, ska agera ekonomisk buffert i relation till större aktörer. Särskilt illa är det om större aktörer sätter detta i system. Har man stor ekonomisk omsättning i en verksamhet och kan hålla på sina pengar under lång tid betyder det ju att pengarna kan göra jobbet i den egna verksamheten i stället för i den andres verksamhet. Även ur den synvinkeln tycker jag att detta är ett problem.

  Man kan också notera att små och medelstora företag har ett annat perspektiv på frågan jämfört med en del stora företag och vissa branschorganisationer, som möjligen i första hand lyssnar på de större intressena. Hela problembilden är relevant att lyfta fram.

  Om detta sedan ska regleras på det sätt som var föreslaget i ett EU-direktiv, om det över huvud taget ska ske på EU-nivå eller om vi ska ordna det nationellt och hur balanspunkterna ska se ut är en del av de frågor som ska tas upp i det arbete som nu pågår på EU-nivå. Jag kan i dag inte redovisa någon särskild svensk ståndpunkt i den diskussionen, annat än att det förslag som har legat på bordet måste bearbetas.

  Jag tycker också att vi ska fortsätta en diskussion på nationell nivå om hur vi kan hantera detta. Jag tycker som sagt att sakfrågan är rimlig. Jag är fullt medveten om de invändningar som förts fram, både när det gäller att undvika alltför långtgående inskränkningar i avtalsfriheten och när det gäller att det finns många andra praktiska skäl som talar för dagens ordning. Men jag tycker att de synpunkter som kommer från inte minst små och medelstora företag är värda att ta på stort allvar. Vart det sedan ska leda oss under nästa mandatperiod får vi återkomma till.

  2026-08-11 12:59:38

  

  Gunnar Strömmer

• Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret!

  Jag vill börja med att säga att detta är en fråga som jag nu ställer till regeringen för andra gången på kort tid. Det finns en ganska enkel anledning till det. I den tidigare debatten med energi- och näringsminister Ebba Busch fick jag svar på vissa av mina frågor, men inte alla. Men som energi- och näringsministern nämnde under debatten i juni ligger denna fråga tekniskt och politiskt till betydande delar inom justitieministerns ansvarsområde, både när det gäller den svenska lagstiftningen och, framför allt, när det gäller EU-förhandlingarna. Därför tycker jag att det är rimligt att ställa vissa frågor igen, den här gången till det statsråd som faktiskt ansvarar för frågorna.

  Fru talman! Jag uppskattar att justitieministern tydligt konstaterar att långa betaltider är ett problem och att regeringen tar frågan på allvar. Men problemet är inte längre att regeringen saknar kunskap om frågan. Problemet är att vi fortfarande saknar besked om vad regeringen konkret tänker göra åt detta.

  I sitt svar säger justitieministern att regeringen vill se välavvägda och ändamålsenliga åtgärder. Men vad betyder detta, konkret? Jag vill därför börja med att fråga: Kan ministern nämna en enda konkret åtgärd som regeringen under den här mandatperioden har vidtagit för att faktiskt korta betaltiderna mellan stora företag och mindre leverantörer? Jag vill inte höra att regeringen följer frågan eller att näringslivet har en frivillig uppförandekod, som nu dessutom har lagts ned, utan jag efterfrågar en konkret åtgärd som har lett till eller förväntas leda till kortare betaltider.

  Fru talman! För företag är detta inte en teoretisk diskussion. När ett mindre företag har köpt in material, genomfört produktionen och levererat varan men sedan får vänta 60, 90 eller ibland 120 dagar på betalningen binds kapital som företaget behöver för sin egen verksamhet. Enligt den undersökning från FKG:s kunder som jag har med mig säger 84 procent av företagen att detta problem har en märkbar eller betydande påverkan.

  Swepart, exempelvis, har beskrivit situationen som att de i praktiken erbjuder sina stora kunder superbillig finansiering. För företag som till exempel Together Tech kan konsekvensen bli att möjligheten att anställa nya ingenjörer och få verksamheten att växa begränsas helt. Det är därför detta är en konkurrenskraftsfråga.

  Fru talman! Jag vill återkomma till regeringens hänvisning till rapporteringsskyldighet. Den har funnits sedan 2022, och rapporteringen började 2023. Ministern säger att regeringen följer utvecklingen. Men mina frågor är: Vad har regeringen konkret kunnat konstatera genom denna uppföljning? Vilka indikatorer följer regeringen? Och, framför allt: När kommer regeringen att gå från uppföljning till åtgärd?

  Fru talman! Jag vill be ministern att vara så konkret som möjligt. Vad är regeringens plan, om dagens system inte ger tillräckliga resultat? Finns det någon tidsgräns för när regeringen anser att det är dags att agera?

  För svenska små och medelstora företag är detta inte en fråga som kan vänta hur länge som helst. De behöver hjälp nu.

• Herr talman! Jag returnerar de generösa orden vad gäller vårt utbyte under mandatperioden. Det har varit mycket trivsamt och givande.

  Vad gäller sakfrågan – utan att jag för den skull kan ge några nya besked om exakt hur vi tänker jobba vidare med frågan under nästa mandatperiod – vill jag bara ge en komplimang för att frågan har lyfts. Även om det lagstiftningsmässigt inte är helt enkelt, och det finns olika syn på hur balansen ska se ut mellan regleringen på EU-nivå och nationell reglering och mellan olika intressen i övrigt, är det en realitet att många små och medelstora företagare lider stor skada när de behöver ligga ute med pengar åt andra under väldigt lång tid. Så enkelt kan man beskriva problemet. Jag tycker att vi är skyldiga att komma med en bättre lösning än vi hittills har gjort.

  Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

  2026-08-11 13:03:59

  

  Gunnar Strömmer

• Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret!

  Jag vill gå vidare till den del av frågan där justitieministern faktiskt har ett särskilt ansvar, nämligen EU-förhandlingarna. Ministern redovisade i sitt svar att kommissionens förslag om en tvingande 30-dagarsregel är alltför långtgående och att Sverige tillsammans med en majoritet av medlemsstaterna har förordat att kommissionen drar tillbaka förslaget och återkommer med en revidering av det nuvarande direktivet. Detta är regeringens linje, enligt min uppfattning, men det som fortfarande är helt oklart är vad regeringen vill i stället. Det är lätt att säga nej till ett förslag, men att säga nej är inte samma sak som att ha en lösning.

  Europaparlamentet har ställt sig bakom 30-dagarsprincipen med stor majoritet: 459 röster för, 96 emot och 54 nedlagda, i demokratisk ordning. Samtidigt har förhandlingarna i rådet gått i stå.

  Min fråga till justitieministern blir då väldigt konkret. Jag hoppas att jag får svar. Vilken bindande EU-linje driver Sverige i stället? Om 30 dagar är för långtgående, vad är då rimligt? Är det 45, 60, 90 eller 120 dagar, eller längre? Vilken maximal betaltid vill regeringen se? Vilket konkret skydd vill regeringen ge mindre leverantörer? Vilken tillsyn eller mekanism vill regeringen se för att säkerställa att reglerna faktiskt följs?

  Fru talman! Ministern hänvisar också till avtalsfriheten. Jag håller med om att avtalsfrihet är en viktig princip. Men vi måste också fråga oss hur fri en förhandling faktiskt är när förhandlingsstyrkan är så ojämn. Om ett litet leverantörsföretag får valet att acceptera 90 dagars betaltid eller förlora affären, är det då verkligen en förhandling mellan två jämbördiga parter? Eller handlar det i praktiken om marknadsmakt? När ett stort företag kan skjuta över finansieringskostnaden på en liten leverantör förbättrar det stora företaget sin likviditet medan det mindre företaget får bära kostnaden. Skillnaden är att banken får ränta och säkerheter; den lilla leverantören får bära risken.

  Fru talman! Långa och oförutsägbara betaltider riskerar dessutom att fungera som ett faktiskt handelshinder på den inre marknaden. De gör det svårare för mindre företag att ta affärer med större kunder. De gör det svårare att växa över gränserna. Och de gör det svårare att konkurrera på lika villkor inom EU.

  Min fråga till ministern är: Om regeringen anser att kommissionens förslag är fel, vilket konkret alternativ driver Sverige? Eller driver Sverige kanske ingenting? Om förhandlingarna fortsätter att stå still, är regeringen beredd att överväga nationella åtgärder? Vi kan inte hamna i en situation där regeringen säger nej till en EU-lösning men inte samtidigt presenterar någon egen lösning.

  Det är precis där jag upplever att regeringens linje fortfarande är otydlig. Man erkänner problemet. Man säger nej till det konkreta förslaget, men man berättar fortfarande inte vad man vill göra i stället. Det är detta jag hoppas att justitieministern kan ge svar på i dag.