Hemlöshetsrapporten 2026

Debatt i text

• Fru talman! Jag blir naturligtvis glad närhelst jag får en interpellation på detta viktiga område. Den här gången påverkade tajmningen, även om det naturligtvis finns alla möjligheter till fler interpellationsdebatter på temat. Men när det bara är några dagar kvar tills Socialstyrelsen ska presentera sitt uppdrag och sina förslag blir det omöjligt för mig i egenskap av minister att föregå den presentationen, vilket jag tror att ledamoten har all förståelse för. Det vore i vilket fall som helst högst olämpligt.

  Jag avvaktar de förslag som kommer. Och precis som ledamoten ser jag mycket fram emot att se vad Socialstyrelsen kommer att föreslå på detta viktiga område.

  Det är obligatoriskt med förebyggande arbete. En av de bästa sakerna med den nya socialtjänstlagen är att de förebyggande delarna inte längre utgör fritt valt arbete för kommunerna. Det finns faktiskt ett ska-krav kopplat till den här lagstiftningen. Man ska jobba förebyggande utifrån olika aspekter när det handlar om människor som befinner sig i utsatthet. Delar av det som ledamoten efterfrågar är alltså redan stadfäst i och med den här lagen.

  När det handlar om billiga bostäder, bostadsmarknadens struktur, hyresrätter och så vidare vill jag i all vänlighet föreslå att ledamoten interpellerar den minister som är ansvarig för de frågorna. Hemlöshetsstrategin är mitt totalansvar, men de delar som ledamoten specifikt lyfter är ett annat statsråds ansvar.

  Socialstyrelsen lämnar som sagt den 2 mars sina förslag kopplat till helheten. Vi kommer naturligtvis att ta de förslagen vidare.

  Det är mycket man behöver göra för att hjälpa personer i utsatthet. Regeringen har arbetat mycket framåtlutat. Det handlar inte bara om att vi har höjt bostadsbidraget för första gången på 30 år – jag redovisade siffrorna för detta. Det handlar också om exempelvis sänkt matmoms och sänkta bränslekostnader. Det senare gynnar inte minst dem som bor utanför storstadsområdena. Vilken skillnad det blir när man har råd att köra sitt barn till en fritidsaktivitet eller något annat!

  Det bästa stödet för barn i utsatthet är att de får se sina föräldrar gå till ett arbete och se hur de växer och mår bra när de kan försörja sig själva och sin familj. Detta är den viktigaste delen. Jag har till exempel nära studerat situationen i Hackney, där fyra generationers arbetslöshet tärt ned ganska mycket av människors självkänsla, självförtroende och tro på att de ska kunna ta sig upp ur sin svåra situation.

  Den här regeringen vill se stöd som ger alla människor rätt förutsättningar att kunna arbeta för sin egen försörjning. Det vi nu gör på en rad olika områden är till exempel förstärkningar för de mest utsatta barnfamiljerna och skattesänkningar som i första hand går till låg- och medelinkomsttagarna. Det handlar om att kunna försörja sig själv.

  2026-02-23 11:18:07

  

  Camilla Waltersson Grönvall

• Fru talman! Jag tackar Camilla Waltersson Grönvall för möjligheten att debattera denna oerhört viktiga fråga om Stadsmissionens hemlöshetsrapport och hur vi från politikens sida kan arbeta för att ingen människa ska behöva leva i hemlöshet. Jag uppfattar också att socialtjänstministern har ett genuint brinnande intresse för och engagemang i frågan. Inte minst den nya socialtjänstlagen och uppdraget till Socialstyrelsen om att utreda orsakerna till och möjliga lösningar för barnvräkningar visar på detta.

  Min fråga i interpellationen och den kritik som jag ändå har gällande hemlöshetspolitiken handlar mer om regeringens bristande helhetsgrepp i frågan. I hemlöshetsrapporten har Sveriges Stadsmissioner granskat den nationella hemlöshetsstrategin och regeringens arbete mot hemlöshet. I rapporten konstaterar de att strategin har bidragit till ökad kunskap och stärkt samverkan och dessutom har inneburit ett viktigt genomslag för Bostad först-modellen, vilket är bra. Men den har inte lett till någon avgörande minskning av hemlösheten. Stadsmissionen menar också att förra året, 2025, var ett år som präglades av brist på helhetssyn och en låg ambitionsnivå från regeringens sida.

  En central brist i den nuvarande strategin och i regeringens arbete i stort är att den i huvudsak behandlar hemlöshet som ett socialt problem och i stor utsträckning ignorerar de strukturella orsakerna till hemlöshet. Faktum är att den huvudsakliga orsaken till att folk blir hemlösa i Sverige i dag inte är sociala problem, såsom missbruk eller liknande, utan det faktum att det råder brist på billiga bostäder i stora delar av landet. Hyrorna är höga, den ekonomiska utsattheten är utbredd och bostadsmarknaden är alltför segregerad.

  Ett exempel på detta kan vi se i vräkningsstatistiken. Enligt siffror från Kronofogden har antalet vräkningar ökat med 30 procent på tre år, och antalet barn som vräks är 50 procent fler än de var för fem år sedan. Utöver dem finns dessutom alla familjer som väljer att flytta innan en vräkning har hunnit genomföras och alltså inte finns med i statistiken.

  Den vanligaste orsaken till en vräkning är inte missbruk, ordningsstörningar eller andra sociala problem utan att folk helt enkelt inte har råd att betala hyran. Där har regeringen förvärrat situationen genom att till exempel avskaffa investeringsstödet till billiga hyresrätter och att sänka bostadsbidraget samtidigt som hyrorna har skenat. Bostadskostnadsgränsen höjdes visserligen i år, vilket är jättebra, men innan dess avskaffades tilläggsbidraget i bostadsbidraget som gav mer pengar i plånboken än höjningen som regeringen gjorde därefter. På totalen har folk alltså gått minus.

  De kommunala hyresgarantierna, som Camilla Waltersson Grönvall nämner, är jättebra. Men de kommer flera år för sent i förhållande till när utredningen var färdig.

  Det saknas helt enkelt ett helhetsgrepp om hemlöshetsfrågan. Man gör väldigt lovvärda åtgärder, som Bostad först och för socialtjänsten, som ministern ska ha en stor eloge för. Men samtidigt gör man inte tillräckligt för att komma till rätta med bristen på bostäder till rimliga priser och folks svårigheter att betala alldeles för höga hyror.

  Fru talman! Den nationella strategin mot hemlöshet går ut i år. Min förhoppning är att regeringen i arbetet med att ta fram en ny strategi kommer att inkludera åtgärder mot även bostadsbristen och den ekonomiska utsattheten.

  Jag förstår att socialtjänstministern inte vill föregå de förslag som Socialstyrelsen ska presentera om en vecka. Men jag skulle ändå önska att ministern svarar lite tydligare på om och i så fall hur hon tycker att bostadspolitiken och de ekonomiska frågorna bör kopplas in i strategin framöver.

• Fru talman! Jag vill återigen tacka socialtjänstministern.

  Jag kan inte annat än instämma i mycket av det ministern säger. Bostad först är ett fantastiskt bra program som fungerar väl internationellt och även på många håll i Sverige. Att arbeta vidare med och utveckla det systemet är jättebra.

  Precis som jag sa i mitt första anförande tror jag att också socialtjänstlagen är väldigt viktig. Ministern ska ha en stor eloge för den.

  Jag uppfattar dock inte riktigt att jag har fått svar på hur ministern vill inkludera bostadspolitiken och trygghetssystemen i hemlöshetspolitiken framöver. Den här mandatperioden har det kommit väldigt få initiativ från regeringen för att öka byggandet av billiga bostäder. Man tog till och med bort investeringsstödet. Och trygghetssystemen, som i hög grad finns till för just den här gruppen människor, har regeringen låtit urholkas ganska rejält under den här mandatperioden.

  Tittar vi framåt ser vi regeringens aviserade bidragsreform. Den kritiseras unisont av civilsamhället, forskare och experter för att den riskerar att öka fattigdomen och utsattheten, bland annat genom bidragstak och kvalificeringskrav för att inkluderas av välfärden. Det skulle sannolikt innebära att många fler familjer skulle få väldigt svårt att betala hyran och riskera vräkning och hemlöshet.

  Det är tydligt att regeringen har ett fantastiskt bra grepp – det måste jag säga – om vissa delar av hemlöshetspolitiken, som den sociala delen. Men man misslyckas med att se hur andra delar av politiken påverkar.

  För oss är det självklart att om vi som samhälle ska kunna säkerställa att ingen måste leva i hemlöshet behöver staten ta ett mycket större ansvar för både socialt hållbar bostadsförsörjning i hela landet och människors betalningsförmåga. Vi behöver höja, indexera och reformera bostadsbidraget så att det täcker en större del av hyreskostnaden och så att fler får ta del av det. Det är faktiskt så illa att inkomstgränsen inte har höjts sedan 1997. Det innebär att man har gått från att 10 procent av hushållen har rätt till bostadsbidrag till att 3 procent nu har det. Det är en stor anledning till att många fler hushåll har svårt att betala sin hyra.

  Staten behöver också ta ett större ansvar för bostadsbyggandet genom att återinföra investeringsstödet för byggande av billiga hyresrätter och genom att bland annat införa förmånliga lån.

  Om vi går tillbaka till den sociala biten måste kommunernas och socialtjänstens förebyggande arbete bli obligatoriskt. Det är många som arbetar så och som gör det väldigt bra, men det är inte obligatoriskt. Man måste få utökade möjligheter att tillhandahålla boendelösningar för barnfamiljer i hemlöshet eller som riskerar att vräkas, även när anledningen till det inte är social problematik.

  Fru talman! Jag ser väldigt mycket fram emot att se vilka förslag Socialstyrelsen kommer att presentera den 2 mars. Jag uppfattar att jag inte kommer att få höra några konkreta förslag från ministern här och nu, innan dessa finns på plats. Men jag undrar om ministern i alla fall kan säga klart och tydligt om hon anser att socialt hållbar bostadsförsörjning och fungerande trygghetssystem bör vara centrala delar i nästa nationella strategi mot hemlöshet. Även om ministern kanske inte vill gå in på de konkreta åtgärderna riktigt än vore det intressant att höra om ministern håller med om att de delarna måste inkluderas i nästa strategi.

• Fru talman! Malte Tängmark Roos har frågat mig om jag och regeringen kommer att verka för att nästa nationella strategi mot hemlöshet ska adressera även de strukturella orsakerna bakom hemlöshet samt vilka konkreta åtgärder jag anser är de viktigaste att arbeta vidare med för att bekämpa de strukturella orsakerna till hemlösheten i Sverige.

  Regeringen ser allvarligt på förekomsten av hemlöshet och den omfattande utsatthet som avsaknaden av ett eget hem kan innebära. Hemlöshet är ett komplext och mångfasetterat problem som kräver långsiktigt och ihållande arbete. Regeringen har därför förlängt och förstärkt finansieringen av den nationella hemlöshetsstrategin i flera steg. Satsningen uppgår nu till 150 miljoner kronor per år 2026–2031, vilket är nästan en fyrdubbling sedan 2022.

  Regeringen är mån om att den förlängda och förstärkta hemlöshetsstrategin blir träffsäker. Därför har Socialstyrelsen fått i uppdrag att följa upp den nuvarande strategin och lämna förslag på fortsatta åtgärder inom området (S2025/01181). Uppdraget ska redovisas senast den 2 mars 2026. Redovisningen kommer att ligga till grund för det fortsatta arbetet på området, och jag vill inte föregå myndighetens redovisning.

  Inom ramen för hemlöshetsstrategins fjärde mål – att stärka det sociala perspektivet i samhällsplaneringen – publicerade Socialstyrelsen och Boverket den 13 februari i år ett gemensamt metodstöd: Alla behöver ett hem. Syftet är att underlätta samarbetet mellan socialtjänsten och den kommunala samhällsplaneringen samt att bidra till att motverka hemlöshet, utestängning från bostadsmarknaden och trångboddhet.

  Regeringen har även, utanför ramen för den nationella hemlöshetsstrategin, vidtagit flera åtgärder som har bäring på den strukturella hemlösheten.

  I mars 2025 infördes ändringar i lagen (2000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Ändringarna innebär bland annat att kommunerna ska ersätta sina riktlinjer för bostadsförsörjningen med handlingsplaner senast före utgången av den mandatperiod som inleds efter valet 2026. I handlingsplanerna ska kommunerna redogöra för behovet av tillskott av bostäder, exempelvis för att motverka hemlöshet. Ändringarna innebär vidare att kommunerna ska ta hänsyn till behovet av samordning med andra kommuner i planeringen och genomförandet av åtgärder, såsom avseende ekonomiskt svaga hushålls boendesituation och hemlöshet. Ändringarna tydliggör också att kommunala bostadsförmedlingar kan förmedla bostäder genom förturer och reservationer utan att det påverkar deras rätt att ta ut köavgift av sökande. Med anledning av detta har regeringen gett Boverket i uppdrag att informera om de utökade möjligheterna att förmedla bostäder efter behov, särskilt genom förtur till stadigvarande boende för våldsutsatta personer (LI2024/02396).

  Regeringen har även höjt bostadskostnadsgränser för barnfamiljer inom bostadsbidraget, för att bostadsbidraget i högre grad ska vara kopplat till de faktiska bostadskostnaderna. De övre bostadskostnadsgränserna för barnfamiljer höjdes den 1 januari 2026 med 1 500 kronor per månad för familjer med ett barn och med 2 000 kronor för familjer med två eller flera barn.

  Vidare finansierar regeringen statsbidrag till kommuner för att stärka arbetet med att hjälpa våldsutsatta att ordna stadigvarande boende. Detta är viktigt i sammanhanget eftersom många kvinnor i hemlöshet rapporterar att våldsutsatthet är en bakomliggande orsak till deras situation.

  Förra veckan beslutade regeringen också om lagrådsremissen Kommunala hyresgarantier för en socialt hållbar bostadsförsörjning. I lagrådsremissen föreslås bland annat att det ska införas ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om en skyldighet för kommuner att ställa hyresgarantier. I förlängningen kan det här förslaget till exempel motverka osäkra boendeförhållanden, utestängning från bostadsmarknaden, vräkningar och hemlöshet. Bemyndigandet föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

• Fru talman! Tack, Malte Tängmark Roos, för en viktig interpellation!

  Hemlöshet och osäkra boendeförhållanden är något som verkligen skapar en otrygghet, som i sin tur förstärker sociala svårigheter och både fysisk och psykisk ohälsa. Det är något som regeringen ser allvarligt på.

  Det är samtidigt en komplex och svår fråga; jag är mycket medveten om att ledamoten är införstådd med det. Det krävs därför att det som görs måste vara både träffsäkert och långsiktigt. Det är viktigt att man i en utsatt position inte behöver vara orolig för att till exempel ett val skulle innebära tvära omkastningar.

  Den hemlöshetsstrategi som nu gäller löpte på när vi tillträdde. Det är alltid viktigt att utvärdera vad som har fungerat och inte, så att man kan förstärka där det inte har fungerat lika väl. Vi önskar såklart att den hade fått ett mycket större genomslag.

  Regeringen är väldigt framåtlutad i fråga om hemlöshetsstrategin. Det ser man inte minst genom att vi 2022 satsade sammantaget 30 miljoner på detta. Och de kommande åren satsas det 150 miljoner kronor. Det visar att det finns ett genuint engagemang och en vilja att möta de här problemen.

  Normalt sett pekar man kanske inte ut en specifik metod. Men Bostad först, eller Housing First som den heter internationellt, har visat sig vara en väldigt framgångsrik metod. Delar av EU arbetar intensivt med den. Därför var det naturligt att peka ut den i det här fallet.

  Det finns kommuner i Sverige som arbetar väldigt framåtlutat och framgångsrikt med detta. Det vill regeringen förstärka, så att kommuner som inte har kommit lika långt lär sig av de kommuner som har det. Helsingborg kan nämnas som en av de första kommunerna som började arbeta med detta och som har varit framgångsrik i sitt arbete med boendesituationen. Jag har varit på studiebesök i Helsingborg och kan konstatera att när man ser helheten runt en människa får det en helt annan effekt.

  Det här är som sagt en väldigt komplex fråga, och dessutom ser också individers situationer olika ut. Därför är det viktigt att man tar ett helhetsgrepp om detta.

  Jag är därför glad att ledamoten nämner den nya socialtjänstlagen, som trädde i kraft den 1 juli förra året. Den är inriktad på att kunna ge tidiga och förebyggande insatser. Vi pratar ofta om barn och unga i gängkriminalitet när vi pratar om den, men dess syfte förtjänar verkligen att lyftas upp här, nämligen att arbeta tidigt med alla människor som på olika sätt är i behov av att få ett tidigt och förebyggande stöd.

  Vi kopplar nu resurser till den, och socialtjänsten får möjlighet att arbeta med insatser utan att vara fast framför en datorskärm med långa utredningar. Det gör att man kan jobba mer aktivt mot de personer som behöver det allra mest. Därför kommer den nya socialtjänstlagen att bli en viktig del i det framåtlutade arbetet också kopplat till hemlöshet.

• Fru talman! Jag tackar Camilla Waltersson Grönvall för debatten. Ja, tajmningen blev såklart lite olycklig. Jag skickade in min interpellation efter att rapporten släpptes. Men jag kommer självklart att återkomma när Socialstyrelsens förslag finns på bordet.

  Jag tror dock inte att det är rimligt att jag ska rikta alla mina frågor till de andra ministrarna. Vad gäller just de här frågorna handlar det inte nödvändigtvis så mycket om vad regeringen har gjort på området utan snarare om vilken blick framåt man har.

  Något som har efterfrågats väldigt mycket av framför allt Stadsmissionen men även många andra är ett bättre helhetsgrepp i den nationella strategin mot hemlöshet; man behöver plocka in den socialt hållbara bostadsförsörjningen och de ekonomiska bitarna. Min fråga handlade mer om hur regeringen och ministern ser på att koppla in de bitarna i strategin framöver. Jag är fortsatt intresserad av att höra om ministern ser behov av att koppla in de politikområdena tydligare än vad som är fallet i dag, även om man kanske vill invänta Socialstyrelsens förslag rent konkret.

  Precis som ministern tycker jag att arbete är oerhört viktigt. Den här regeringen och Miljöpartiet har dock helt olika åsikter gällande om man kan få människor i arbete eller inte genom till exempel bidragsreformerna. Det är en debatt som jag jättegärna tar med de andra ministrarna.

  Jag tycker att Camilla Waltersson Grönvall är en fantastisk socialtjänstminister som gör ett väldigt bra arbete på det här området. Jag hoppas på lite mer politik inom de andra områdena också framöver. Tack så jättemycket, Camilla!

  2026-02-23 11:22:02

  

  Malte Tängmark Roos

• Fru talman! Tack än en gång för den här mycket trevliga interpellationsdebatten! Det är alltid oerhört välgörande för politiken när man visar att man kan resonera om de här samhällsproblemen i mycket god ton. Jag vill verkligen understryka att det är väldigt komplexa problem, vilket jag också sa inledningsvis. Det här är frågor som man inte kan se på ur bara ett perspektiv.

  Man kan väl säga att lagrådsremissen Kommunala hyresgarantier för en socialt hållbar bostadsförsörjning är en del av svaret på ledamotens fråga. En socialt hållbar bostadsförsörjning är otroligt viktig. Det är också detta som föranleder lagrådsremissen.

  Stadsmissionen ger både ris och ros. Att de även ger ros är något som man ärligt kan säga utan att klappa sig själv på axeln, vilket man ska akta sig för. Det är till exempel bra att Stadsmissionen ser hur Bostad först har fått bra genomslag. Bekymret är att det inte har fått det på fler ställen, och vår inriktning är nu att se till att det får det. Jag är väldigt glad för att Stadsmissionen har varit och är en mycket god dialogpartner. Det borgar för att förslagen kommer att mejslas ut på ett sådant sätt att de verkligen blir träffsäkra. Men det här är en komplex fråga.

  Inte minst brinner jag för alla kvinnor som sitter i skyddat boende. Det är viktigt att träffa dem och höra om deras oro. Vad händer därefter? Hur kan ett långsiktigt hållbart liv med ett konkret boende se ut? Det finns så många delar i detta som vi måste vidareutveckla för att se till att det fungerar bäst för dem som är absolut mest utsatta.

  Jag tackar för en god interpellationsdebatt och ser fram emot fortsatt dialog i frågan. Stort tack!

  Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

  2026-02-23 11:24:12

  

  Camilla Waltersson Grönvall