Åtgärder för att nå klimatmålen

Debatt i text

• Herr talman! Jag tycker att det är intressant när klimatministern lyfter att vi båda vill diskutera innehåll och åtgärder, för det är faktiskt det som är det viktiga för att nå klimatmålen. Jag har fortfarande inte hört om några nya åtgärder från klimatministern för att man ska kunna komma tillbaka till målbanan och styra mot de klimatmål som vi faktiskt tydligt är överens om.

  Jag är ganska förundrad över hur Romina Pourmokhtari, Sveriges klimatminister under snart fyra år, fortfarande kan stå här och försvara Tidöpartiernas klimatpolitik. Det är helt uppenbart att politiken inte har varit bra för Sveriges klimat- och miljöarbete och inte heller för Sveriges klimatrykte internationellt. Det blev exempelvis tydligt i höstens internationella klimatgranskning, där Sverige, inte minst i kategorin klimatpolitik, fortsatte att rasa nedåt i rankningen.

  Nedmonteringen av Sveriges klimatpolitik har vad jag kan se inte heller lett till det omtalade folkliga stödet för en ny klimatpolitik. Det verkar inte heller som att Liberalernas klimatpolitik har lett till några starka liberala väljarsiffror. Jag förstår helt enkelt inte vad som finns att vinna på den här teatern från klimatministern. Vad kan vara viktigare för en klimatminister än att minska klimatutsläppen? Vad är det som gör det värt att gå till jobbet för en liberal klimatminister just nu?

  Jag hade en misstanke om att jag inte skulle få så många svar om tydliga nya reformer just nu. Men jag önskar ändå att klimatministern kommer att lämna något bättre efter sig än en springnota när mandatperioden är över, och jag undrar fortfarande vad det kommer att finnas att bygga på när klimatministern lämnar över jobbet till någon annan.

  Det är svårt att avsluta en debatt där man har fått ganska lite svar, men jag skulle ändå vilja tacka för möjligheten till debatt och önska alla en trevlig helg när det är dags.

  2026-01-16 12:36:28

  

  Katarina Luhr

• Herr talman! Låt mig svara rakt på ledamoten Luhrs fråga. Vad är det som gör att man är så trygg som liberal klimat- och miljöminister i en borgerlig regering? Det som gör att man är så trygg är att det finns en grundläggande förståelse inom borgerligheten för att det är katastrof i fråga om utsläppen när det behövs kolkraft i elsystemet. Det är detta vi ser i länder där de gröna styr. Vi har sett det historiskt i Sverige. Vi ser det också i Tyskland i dag.

  Man kan titta på mängden utsläpp i Tyskland per person och särskilt totalt. I jämförelse med Sverige är det absurt höga utsläpp. De gröna i Tyskland är jättestolta över att de har det fantastiska tågkortet – man kan betala en liten peng och åka tåg i hela Tyskland. Det är någonting som Miljöpartiet i Sverige har inspirerats av. Nu pratar man om Sverigekortet, som vi ska ha i Sverige. Det känner man en stor stolthet över.

  Men vad spelar det för roll att man delar ut subventionerade tågkort till alla medborgare när tågen går på kolkraft? Är det bra för planeten? Är det så man löser klimatutmaningar?

  Det tycker inte jag. Jag är mycket stolt över att mitt parti Liberalerna, som då hette Folkpartiet, tog kampen mot många andra partier här i kammaren för att vi i Sverige skulle bygga kärnkraft och för att vi i Sverige skulle ha ren el – mot krafter som Miljöpartiet och de gröna som tyckte att kärnkraft verkade läskigt och mot Socialdemokraterna som på den tiden ville bygga kolkraftverk längs hela Östersjöns kust.

  I ett borgerligt samarbete förstår man att den grundläggande kärnan i att Sverige även 2024, det enskilda år när utsläppen ökade, hade lägst utsläpp per capita av alla EU-länder är vår fantastiska rena el som bygger på vattenkraft, vindkraft och kärnkraft. Det kan man vara trygg med.

  Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

  2026-01-16 12:38:32

  

  Romina Pourmokhtari

• Herr talman! Tack till ledamoten Luhr, som ju är talesperson för dessa frågor i Miljöpartiet! Jag tror att vi kommer att ha många spännande debatter om klimatpolitiken framöver, och det ser jag fram emot.

  Låt mig börja med synen på klimatmål. Sedan regeringen tillträdde har jag behövt försvara mig mot påståenden från inte minst ledamotens eget partis språkrör Daniel Helldén men även andra företrädare från Miljöpartiet, som har påstått att regeringen vill avskaffa eller sänka klimatmålen. Inte minst har det gällt det arbete som ledamoten Luhr nu nämner och krediterar, nämligen arbetet med översynen av klimatmålen. Det var ju någonting som Isabella Lövin själv skrev in i klimatlagen när målen sattes upp.

  När jag annonserade att det här arbetet skulle påbörjas – ledamoten själv har tagit del av det och varit en del av det – fick jag stå i tv och försvara mig mot språkröret Daniel Helldén, som påstod att det här är regeringens sätt att avskaffa klimatmål, sänka klimatmål och så vidare. Bilden att den här regeringen avskaffar och sänker klimatmål är något jag varje dag måste försvara mig mot.

  Jag tycker att det är synd, för i Sverige har vi en fantastisk enighet när det gäller klimatmålen, en enighet som är värd att försvara. Det är en enighet som många andra länder är avundsjuka på och en enighet som oppositionen tyvärr verkar vilja splittra genom att påstå att vi vill avskaffa och sänka klimatmålen när vi inte vill det.

  Men låt oss i stället diskutera innehållet i klimatpolitiken, för det är det som är det värdefulla här. Det som de facto har hänt, herr talman, är att utsläppen i Sverige minskade 2023. De ökade 2024 men bedöms minska igen 2025 och 2026, ända fram till 2030. Detta tycker jag är viktigt att poängtera.

  Det vi diskuterar när vi talar om ökade utsläpp är alltså ett enskilt år under mandatperioden, nämligen 2024. Då sänkte regeringen reduktionsplikten till den lägsta nivån, 6 procent, en nivå vi nu har höjt till 10 procent, där vi även inkluderar elektrifiering och laddel på olika sätt.

  Förändringen är en konsekvens av en väldigt aggressiv bränslepolitik som inte minst Miljöpartiet har tagit fram och drivit.

  Jag tycker att det är viktigt att ha den debatten, för jag vill inte att Sverige på nytt hamnar i en situation där man lägger alla ägg i samma korg: Man sätter reduktionsplikt väldigt högt och lutar sig sedan tillbaka och påstår att man kommer att nå målen till 2030.

  Därför är jag väldigt glad över att Miljöpartiet har backat från den politik man bedrev under förra mandatperioden och menade att man skulle kunna nå målen 2030 med. Numera vill Miljöpartiet avskaffa reduktionsplikten efter ett visst årtal. Man har helt enkelt förstått att omställningen av transportsektorn inte bygger på en piska med höga priser utan också på en utbyggd elektrifiering av vår transportsektor. Den bygger på transporteffektivitet och mycket mer. Det välkomnar jag. Man ansluter sig till linjen om nationella utsläppshandelssystem, som ju mitt parti Liberalerna har varit med och tagit fram.

  Herr talman! År 2024, då utsläppen ökade i Sverige, hade Sverige fortsatt de lägsta utsläppen per person i hela EU. Ledamoten lyfter fram att utsläppen ökade mest av alla EU-länder, men trots att de ökade mest var de alltså fortfarande lägst per person bland alla EU-länder. Det tycker jag är värt att lyfta fram i sammanhanget.

  Varför är de då det? Jo, de är det eftersom Sverige inte likt många andra EU-länder kämpar för att få ren el. I Sverige har vi tvärtom under lång tid haft vattenkraft, som vi ju elektrifierade vår nation med, och också kärnkraft och vindkraft. Där har vi nyckeln till att fortsatt ha låga utsläpp i Sverige.

• Herr talman! Tack, klimatministern, för alla ord! Förhoppningsvis kommer vi att se att utsläppen från Tidöregeringens toppnivå år 2024 minskar. Om de inte minskar är det faktiskt en katastrof.

  Frågan är dock om Tidöregeringens politik innan mandatperioden är över kommer ta oss ned till de utsläppsnivåer som vi var på 2022 och 2023. Mandatperioden riskerar att vara fyra helt förlorade år för det svenska klimatarbetet. Och det är tyvärr inte bara fyra förlorade år, för förutsättningarna för att bedriva ett starkt klimatarbete har försämrats, vilket kommer att göra att målen blir ännu svårare att nå efter den här mandatperioden. Det gäller till exempel alla de nedmonterade reformer som Tidöregeringen med klimatministern i spetsen har slaktat under mandatperioden.

  Jag vet att ministern gärna pratar om att den tidigare regeringen lade alla ägg i en korg när det gäller klimatarbetet, vilket såklart inte är korrekt.

  Under Tidöregeringen har ministern sedan 2022 varit med och slopat ett stort antal klimatåtgärder som den tidigare regeringen införde. Efter nedläggningen av Miljödepartementet är det mycket nedmonterad klimatpolitik som har bidragit till de ökade utsläppen. Jag tänkte nämna ett axplock.

  Tidöpartierna har sänkt energiskatten, sänkt reduktionsplikten för bensin och diesel, slopat koldioxidskatt i kraftvärmeverk och värmeverk, tagit bort stöd till energieffektivisering i flerbostadshus, höjt momsen på reparationer, stoppat utbyggnaden av nya stambanor för höghastighetståg, slopat reformeringen av reseavdraget, vilket gynnar bilåkning, skjutit upp lagstiftning om klimatkrav vid nybyggnation, stoppat lagstiftning om klimatkrav vid upphandling, stoppat kreditgarantier för gröna investeringar, avvecklat stadsmiljöavtalen, sänkt skatten på fossila drivmedel, sänkt skatten på jordbruksdiesel, avskaffat flygskatten, miljardsatsat på flyget, minskat subventioner för solceller, slopat skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el, avslagit ansökningar om 13 havsbaserade vindkraftsparker i Östersjön, försvagat hållbarhetspolicyn för fossila investeringar, antagit en ny statlig resepolicy för ökat flygande och så vidare. Riksdagens utredningstjänst har tittat på det här. Listan är ganska lång, så jag kommer inte att dra hela.

  Att regeringen har tagit bort en så stor del av Sveriges klimatpolitik gör det såklart mycket svårare att nå klimatmålen. Åtgärderna för att nå klimatmålen lyser i stället med sin frånvaro.

  Klimatministern svarar att den styrmedelsutredning som ska presenteras i maj ska komma med en analys. Om utredningen presenterar åtgärder under ett valår skulle det vara ett lyckligt mirakel om några åtgärder skulle hinna komma på plats före riksdagsvalet. Min ganska starka magkänsla är att Tidöpartierna kommer att vara ganska ovilliga att införa några åtgärder även efter valet, inte minst eftersom det bara dröjde några veckor efter Miljömålsberedningens beslut innan både Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna offentligt propagerade mot det nationella klimatmålet. Jag antar också att det är därför klimatministern lite försiktigt skriver att regeringen ständigt analyserar frågan, inte att man planerar några specifika åtgärder.

  Frågan kvarstår: Med vilka åtgärder skulle regeringen kunna styra tillbaka klimatpolitiken för att nå de klimatmål som vi säger oss vara överens om? Vilka åtgärder anser klimatministern kan behövas? Det är nu åtta månader fram till valet. Kommer klimatministern att göra någonting under sin kvarvarande tid på posten för att underlätta så att Sveriges klimatmål ska kunna nås?

  I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

• Herr talman! Vilken fantastisk debatt det blir när vi faktiskt får prata om vad vi ska göra för att minska utsläpp eller eliminera utsläpp, som jag som liberal gillar att fokusera på.

  Ledamoten Luhr räknar upp olika nedmonterade reformer, som hon väljer att kalla det. Hon nämner exempelvis att regeringen har avslagit ansökningar om havsbaserad vindkraft. Det hon avstår från att nämna är att regeringen har godkänt fler ansökningar om havsbaserad vindkraft än den tidigare regeringen gjorde. Det är alltså så här: I stället för att låta ansökningar om havsbaserad vindkraft ligga på hög och samla damm, som miljöpartisten Per Bolund gjorde, ser vi till att utfallen kommer. Det gäller både avslagen och bifallen och både de vindkraftverk som ska byggas och de som exempelvis Försvarsmakten menar är olämpliga att bygga.

  Jag menar att det är positivt att utfallen kommer i stället för att man låter ansökningarna samla damm och lutar sig tillbaka med att det är en mer neutral politik för havsbaserad vindkraft. Skälet till att utfallen kommer är att regeringen har prioriterat budgetmedel för att snabba på hanteringen och faktiskt ge utfallen. Det är inte en slump eller en tidsfråga, utan det är en prioritering från den här regeringen. Den prioriteringen hänger ihop med vår vilja att fokusera på elektrifieringen, som vi menar är det grundläggande och viktiga svaret på hur Sverige ska fortsätta sitt arbete med att eliminera utsläpp.

  I termer av nedmonterade reformer finns det väldigt mycket man kan nämna. Man kan exempelvis nämna att den här regeringen har avskaffat elbilsbonusen. Jag väljer att notera att varken Socialdemokraterna eller Miljöpartiet vill återinföra den bilbonus som vi avskaffade, utan de passar på att plocka fram nya, förbättrade modeller. Jag tycker att det är jättebra att man ser samma behov som jag och regeringen har sett. Den förra bonusen såg till att subventionera dyra fabriksnya elbilar till personer som har stora ekonomiska muskler i stället för att fokusera på att sänka trösklarna för dem som faktiskt ser klimatomställning som ett hot mot deras möjlighet att exempelvis köra bil.

  Jag välkomnar att man nyttjar den här tiden till att förbättra sin egen politik. Det är bra för Sverige. Det är bra för svenska folket. Men man ska också vara ärlig. Om man inte vill återinföra de reformer som man anklagar oss för att nedmontera blir det lite konstigt att kritisera oss för nedmonteringen.

  Herr talman! Man kan också notera att det under Tidöregeringen finns mer pengar än någonsin tidigare till Klimatklivet, mer pengar än någonsin tidigare till arbetet med att återställa våtmarker och en tydlig fokusering på flera olika delar som en liberal och borgerlig regering ser som lösningar på klimatutmaningarna i Sverige.

  Exempelvis har vi ett arbete med Industriklivet, något som påbörjades under Miljöpartiets tid och som byggs vidare med den här regeringen. Detsamma gäller Klimatklivet, som inte minst handlar om att bygga ut den infrastruktur som krävs för elektrifiering i hela vårt avlånga land.

  Det finns mycket man kan fokusera på. Det finns också vissa delar av politiken där man absolut kan påpeka att vi tycker olika. Vi har exempelvis avskaffat symboliskt strössel som elcykelsubventioner, plastpåseskatter och annat. Men det man inte kan kritisera Tidöregeringen för är järnvägsunderhållet. Det finns alltså inget tillfälle då vi haft större satsningar på järnvägsunderhåll än vi har just nu i Sverige. Jag tror att svenska folket märker det – att det är mycket arbete på våra järnvägar och att det är mycket som pågår. Man kan själv se vad myndigheterna säger: Vi kan inte ta emot mer pengar för järnvägsunderhåll än för det vi arbetar med nu.

  Budgeten har fördubblats på tio år och uppgår nu till 16 miljarder kronor per år. Det är bra för Sverige.

• Herr talman! Tack, klimatministern, för svaret! Sedan valet har det varit genuint plågsamt att se hur Tidöpartierna har monterat ned mycket av den klimatpolitik som med stor möda hade byggts upp innan Tidöpartierna kom till makten.

  När klimatministern pratar om Sverige som ett föredöme med ett fossilfritt elsystem och låga utsläpp pratar hon om åtgärder som byggts upp av tidigare regeringar sedan 1990-talet och som bidragit till att Sverige år efter år i mer eller mindre jämn takt minskat sin användning av fossil energi. Problemet har varit att inte ens den takten har varit tillräckligt hög. Det var först när Parisavtalet kom på plats som det blev tydligt för fler hur snabbt utsläppsminskningarna faktiskt behövde ske. Men att Tidöpartierna skulle sätta på utsläppskranen och att utsläppen skulle öka och öka så mycket som de gjort under Tidöregeringen har inte varit på kartan.

  År 2024 ökade Sveriges utsläpp mest i hela EU. Att det skedde i en lågkonjunktur är också extremt anmärkningsvärt. När Tidöregeringens partier kampanjade inför valet 2022 var budskapet att klimatet är viktigt men att man hade andra idéer om hur utsläppen skulle minska. Efter valet har regeringen i stället monterat ned klimatåtgärd efter klimatåtgärd utan att ersätta åtgärderna med någon ny politik. Utsläppen har förstås ökat i samma utsträckning.

  Att följa de ökade utsläppen i ett välfärdsland under en pågående klimatkris har varit extremt smärtsamt för många, inte minst när utsläppen härrör från en kortsiktig populistisk politik som bara eldar på klimatkrisen och inte ger någon som helst långsiktig klimatnytta framåt.

  I våras kallade regeringen in Miljömålsberedningen, som i bred enighet föreslog att Sverige ska behålla befintligt klimatmål till år 2030 och att 17,3 miljoner ton därmed ska vara utsläppstak år 2030 för utsläppen utanför industrisektorn. Anledningarna att behålla klimatmålen är många, men jag tror att det är tydligt för många av oss att klimatförändringarna påverkar oss redan i dag och att det inte finns utrymme att försvaga någon klimatpolitik.

  Året efter valet, 2023, låg Sveriges utsläpp på 26,6 miljoner ton efter en stadig minskning år efter år. 2024 ökade utsläppen rejält, till 30,3 miljoner ton.

  Alla partier är som sagt överens om att målet ska ligga fast, vilket innebär att vi nu ska gå från 30 miljoner ton till 17 miljoner ton under kommande mandatperiod. I Miljöpartiets budget har vi föreslagit åtgärder för att klara det. Det handlar om ett nationellt utsläppshandelssystem med utdelning, höjd koldioxidskatt, ökat stöd till Klimatklivet, en nationell elbilsoffensiv för att underlätta övergång till elbil och också Sverigekortet, som ska ge alla tillgång till den svenska kollektivtrafiken för 500 kronor per månad. Vi räknar med att de åtgärder som vi föreslagit räcker för att klara och överträffa det svenska klimatmålet till år 2030.

  Men tillräckliga åtgärder finns tyvärr inte i regeringens plan, och tiden fram till 2030 krymper hela tiden. Det börjar bli väldigt bråttom att få fram tillräckliga åtgärder och få dem på plats.

  Jag uppfattar dagens svar från ministern som att det inte i dagsläget finns några nya åtgärder på gång från regeringen för att komma tillbaka till målbanan. Jag vet att ministern står bakom det svenska klimatmålet, och jag skulle därför gärna vilja höra ett resonemang från klimatministern om vad hon faktiskt tror skulle behöva göras för att vi ska kunna nå de svenska klimatmålen till år 2030.

• Herr talman! Katarina Luhr har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att vända utvecklingen och minska Sveriges utsläpp till en nivå som får ned utsläppen till målbanan mot 2030-målet igen och vilka politiska åtgärder som enligt mig bör prioriteras för att Sveriges klimatutsläpp snabbt ska minska i den takt som behövs för att nå både EU:s och Sveriges nationella klimatmål till 2030.

  Det är bråttom att minska utsläppen i världen. Sedan 1990 har Sverige minskat de territoriella utsläppen med en tredjedel samtidigt som vår bnp nästan har fördubblats. År 2024 hade Sverige också lägst utsläpp per capita i EU, enligt EU-kommissionens databas Edgar. Det gör Sverige till ett föregångsland.

  Med regeringens klimatpolitik beräknas Sveriges utsläpp minska från och med i år och varje år fram till 2030. I regeringens budgetproposition för 2026 finns flera förslag på åtgärder som tar oss närmare klimatmålen. Det handlar bland annat om en miljardsatsning på Klimatklivet. Vi förlänger dessutom de efterfrågade klimatpremierna för lätta ellastbilar och ska inom kort införa en träffsäker elbilspremie riktad till hushåll i glesbygd. Åtgärderna i budgetpropositionen beräknas minska utsläppen i ESR-sektorn med cirka 1,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter till och med 2030.

  Herr talman! I budgetpropositionen har regeringen även föreslagit åtgärder för att öka nettoupptaget i skog och mark. Det handlar bland annat om en satsning på information och rådgivning till skogsägare avseende ökat kolupptag och biologisk mångfald, ett nytt stöd för återvätning av nedlagd jordbruksmark och utökade medel för att påskynda prövning av våtmarksåtgärder. Regeringens satsningar på återställande av våtmarker är historiskt stora.

  Regeringen står fast vid vårt ansvar att verka för att nå ESR-åtagandet till 2030 på ett effektivt och socialt acceptabelt sätt. Vi är på rätt väg, men det är uppenbart att det krävs mer politik och fler politiska åtgärder. Som ett led i detta har regeringen tillsatt den så kallade styrmedelsutredningen, som presenterar sin analys i maj 2026, och parallellt fortsätter regeringen att analysera vilka ytterligare effektiva och genomförbara insatser som behövs för att vi ska lyckas hålla kursen.

  Avslutningsvis vill jag lyfta fram att det är positivt att Naturvårdsverkets statistik för 2024 visade en ljusning för upptaget av växthusgaser i skog och mark. Även om siffrorna är behäftade med osäkerheter visar ändå statistiken att trenden med minskat upptag har vänt. Under de senaste åren har skogstillväxten återhämtat sig, och nettoupptaget har ökat.

  2026-01-16 12:17:24