Ökad innovationskraft i svensk sjukvård

Debatt i text

• Herr talman! Innovation kräver ju utrymme att prövas i verksamheterna. Jag uppfattar att interpellanten och jag är helt överens om det, även om det låter på interpellanten som att jag inte förstår skillnaden mellan forskning och innovation. Det gör jag, och jag har också i mina svar varit inne på båda delarna.

  Den verksamhetsnära innovationen kräver luft i systemet, möjlighet att ägna sig åt innovation och strukturer för att kunna pröva och testa innovationer i sin verksamhet. Interpellanten nämnde flera goda exempel, herr talman, på hur kollegialt samarbete och patientmöten kan bidra till innovation. Det är oerhört viktigt att det finns utrymme i scheman och i verksamheter för att arbeta innovativt.

  När det gäller strukturer för att sprida detta krävs sådana dels inom verksamheten, dels inom regionerna. Här lyftes också, herr talman, flera goda exempel på hur man uppmärksammar innovationer. Det finns fackförbund som har prisutdelningar för goda innovationer. Det kan handla om ganska lågt hängande frukter och enkla åtgärder som avsevärt underlättar och säkrar vården. Detta ska verkligen främjas och stimuleras.

  När det gäller den nationella strukturen är just effektivitetsdelegationen exempel på en ny struktur som regeringen har tagit initiativ till, där man kan få medel för att utveckla och pröva innovationer inom vården. Där har vi alltså ett exempel.

  Jag återkommer till att med den organisation för vården vi har med 21 huvudmän som styr och leder sina regioner på lite olika sätt – det är dessutom ganska komplexa verksamheter i ibland rätt stora regioner – är det svårt att hitta en nationell struktur som omhändertar all innovation ute på golvet. Varje region och varje verksamhet måste också ta ansvar för att leda och styra sina verksamheter så att det finns utrymme att utveckla verksamheten och även strukturer att dela utvecklingen vidare.

  Jag menar återigen att genom att Socialstyrelsen har fått ett uttalat uppdrag att arbeta mycket mer verksamhetsnära har vi också förbättrat förutsättningarna för att sprida goda exempel mellan regioner.

  2025-12-17 16:57:44

  

  Elisabet Lann

• Herr talman! Jag tackar sjukvårdsministern för svaret.

  Jag börjar med att konstatera att det är mycket i sjukvårdsministerns svar som jag tycker är bra när det handlar om ökad innovationskraft i svensk sjukvård. Det är bra att regeringen i fjol lade fram en forsknings- och innovationsproposition här på riksdagens bord. Den innehåller, som sig bör, mycket fokus på forskning. Den innehåller inte lika mycket om innovationer, och den innehåller nästan ingenting om innovationer som inte är innovationer till följd av just forskning.

  Vi socialdemokrater delar inte ministerns bild av att det var en historiskt stor satsning. För att säga som mina kollegor i utbildningsutskottet: Det är bara sant om man bortser från det faktum att det varje år sker prisökningar. Sett till inflation och faktiska priser innebar den forskningsproposition som regeringen lade fram förra året tvärtom mindre nya resurser än den forskningsproposition som lades på riksdagens bord 2020. Hade vi socialdemokrater fått bestämma hade vi lagt 700 miljoner mer än regeringen till forskning och innovation. Men den debatten har redan hållits här i kammaren.

  Jag tror att ministern och jag är helt överens om att Sverige ska fortsätta att ligga i framkant av den medicinska forskningen, att det behövs fler kliniska prövningar och att det behövs ett stort fokus på nya, innovativa behandlingsmetoder och läkemedel.

  Jag tycker också att det är väldigt bra att ministern lyfter fram behovet av en nationell digital infrastruktur för hälsodata. Det är bra att ministern lyfter fram vikten av innovativa lösningar för cancervård, neurologi och precisionsmedicin. Jag håller med.

  Det verkar dock ändå som om ministern har missat min poäng: Den största utmaningen för svensk sjukvård är det faktum att 85 procent av sjukvårdens resurser används till patienter med kroniska sjukdomar och att den andelen kommer att öka i takt med att de äldre i befolkningen blir fler. Hur ska vi klara den utmaningen?

  Dessutom verkar ministern ha missat att forskning och innovation inte är samma sak. Det är olika saker. Framför allt verkar ministern ha missat att det finns ett stort utrymme för regeringen att göra mer än det som hon här redogör för när det gäller att öka innovationskraften i svensk sjukvård.

  Frågan är hur Sverige ska öka innovationskraften i hela sjukvårdssystemet. Cancervård och precisionsmedicin är oerhört viktiga pusselbitar. Men hur ska Sverige öka innovationskraften i primärvården, där de många patienterna finns, eller i exempelvis geriatriken?

  I dag tar det någonstans mellan 10 och 20 år för innovativa lösningar att komma till nytta i vården. Jag tror att vi är helt överens om att det är alldeles för lång tid. Om en innovation aldrig blir av blir det ju ingen effektivisering och förbättring av vården, varken för patienterna eller för sjukvårdens medarbetare.

  Vi behöver diskutera hur Sverige skapar bättre strukturer för forskning. Men vi behöver också diskutera hur vi skapar bättre strukturer för innovationer i sjukvården – i hela sjukvården: på diabetesmottagningar, på blodtrycksmottagningar, i demensvården, på de geriatriska avdelningarna och i den palliativa vården. Vi behöver prata om de innovationer som krävs för de många patienternas bästa men också för att underlätta arbetet för personalen som ska göra jobbet med allt fler patienter samtidigt som resurserna krymper.

  Den frågan skulle jag gärna vilja veta vad sjukvårdsministern har för tankar kring.

• Fru talman! Karin Sundin har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att öka innovationskraften i svensk hälso- och sjukvård.

  Jag delar bilden av att sjukvården står under hård press, inte minst till följd av en växande andel äldre i befolkningen och ett stort antal patienter med kroniska sjukdomar. Innovation är en viktig del av lösningen. Med nya arbetssätt, ny teknik och artificiell intelligens (AI) kan diagnostik och behandling förbättras samtidigt som tid och vårdresurser kan frigöras.

  Jag skulle vilja redogöra för några insatser som den här regeringen har gjort på området. Det är viktigt med ett grundläggande stöd för innovationsarbetet, och för att stärka Sveriges position här presenterade regeringen förra året en historiskt stor forsknings- och innovationsproposition, där cirka 600 miljoner kronor avsätts till life science och hälsa. I den uppdaterade nationella life science-strategin lyfts implementering av bland annat banbrytande tekniker, ny medicinteknik och innovation i klinisk praxis fram som några av målsättningarna. I linje med strategin har regeringen vidtagit flera åtgärder för att stärka innovationskraften inom sjukvården.

  En huvudlinje är att bygga en nationell digital infrastruktur för hälsodata – en förutsättning för innovativa lösningar. Regeringen har i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) aviserat medel till Ehälsomyndigheten för att utveckla denna infrastruktur. Dessutom satsar regeringen från 2026 omkring en halv miljard kronor per år på AI och data för att stärka välfärden och skapa bättre förutsättningar för innovativa lösningar.

  I denna satsning ingår ökad nationell medfinansiering om 100 miljoner kronor per år för att säkra upp att bland annat sjukhus och lärosäten med ledande kompetens inom AI och data långsiktigt kan utveckla innovativa lösningar som har betydelse för cancervård, neurologi och precisionsmedicin och som effektivt kan valideras för att nå klinisk nytta i Sverige och Europa.

  Ett annat område där innovation har stor betydelse för hälso- och sjukvården är precisionsmedicin. Regeringen har under flera år satsat på att införa precisionsdiagnostik i sjukvården genom riktat stöd till projekt som drivs av Genomic Medicine Sweden.

  I budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1) aviserade regeringen också en långsiktig satsning på jämlik implementering av precisionshälsa. Som ett led i att uppnå just detta har Socialstyrelsen fått i uppdrag att leda en nationell samordningsstruktur för precisionshälsa och att ta fram strukturerna för ett femårigt införandeprogram för precisionsdiagnostik.

  För att nya produkter ska nå vården tidigt krävs bland annat effektiva strukturer för kliniska prövningar. Regeringen har därför initierat Swetrial, ett nationellt partnerskap för kliniska prövningar, och tillsatt en utredning för att undanröja hinder och möjliggöra för ett ökat antal genomförda kliniska prövningar.

  Fler kliniska prövningar ger hälso- och sjukvårdspersonalen möjlighet att utveckla ny kompetens samtidigt som patienter snabbare ges tillgång till nya produkter som förbättrar diagnostik och behandling.

  Regeringen har även gett Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket i uppdrag att utvärdera kostnadseffektiviteten av medicintekniska produkter för diagnostik och behandling vid cancer, vilket underlättar införandet i vården.

  För att stötta strukturella förändringar och stärka effektiviteten har regeringen även inrättat en effektivitetsdelegation för hälso- och sjukvården. Delegationen syftar till att stödja omstrukturerings- eller effektiviseringsåtgärder genom att erbjuda riktade medel och stöd till regioner.

  Som framgår av det jag har sagt pågår ett brett arbete för att skapa bättre förutsättningar för att innovationer ska kunna implementeras i vården. Jag avser att noga följa utvecklingen eftersom jag ser att dessa frågor är avgörande för framtidens sjukvård.

• Herr talman! Jag återkommer till att effektivitetsdelegationen är ett exempel på att man kan ansöka om medel för att sprida innovation och utveckla vården och göra den mer effektiv för att klara framtidens utmaningar. Där finns anslag att söka, och där kan man få medel för att göra detta.

  I Socialstyrelsens uppdaterade strategi för att möjliggöra och bidra till ansvarsfull innovation inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och tandvård konstateras det att de ska skapa förutsättningar för att stödja implementering av innovation hos sina målgrupper. De anger också att de ska följa upp, kartlägga och utvärdera utvecklingen inom innovation hos målgrupperna. Det är ett arbete som pågår.

  Herr talman! Jag delar interpellantens bild av att det här är avgörande för hur svensk sjukvård ska klara utvecklingen och framtidens behov med den demografiska utveckling vi har. Arbetet pågår, och jag är glad över att vi är överens om att det är viktigt. Det gör att jag hoppas att det kommer att fortsätta under lång tid framöver, för det kommer vi att behöva.

  Jag vill tacka för en angelägen diskussion och passa på att önska både herr talmannen och interpellanten en god jul och ett skönt uppehåll.

  (KARIN SUNDIN (S): God jul!)

  Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

  2025-12-17 17:02:43

  

  Elisabet Lann

• Herr talman! Den här debatten kan vara svår att navigera i om man inte har skillnaden mellan forskning och innovation klar för sig. Det är ju inte riktigt samma sak.

  Forskning handlar om ett systematiskt arbete för att ta fram ny kunskap. Man använder olika vetenskapliga metoder och verkar inom olika vetenskapliga discipliner.

  Innovation är på sätt och vis något väldigt mycket bredare. Det är nya lösningar som svarar mot ett identifierat problem. Värdet uppstår först när innovationen implementeras. Det kan vara en ny process. Det kan vara en ny metod. Det kan vara en tjänst. Det kan absolut också vara ett resultat av forskning och utveckling.

  Men det kan också vara resultatet av att två arbetskamrater – det kan vara två läkare eller två undersköterskor – diskuterar sig fram till en lösning på ett gemensamt problem och genomför den lösningen. Det kan vara resultatet av att en patient frågar varför vårdpersonalen gör så här när det skulle vara mycket bättre för patienten att göra något annat. Det kan vara en logistiklösning som man använder i dagligvaruhandeln men som förändrad kan lösa ett logistikproblem på ett sjukhus.

  Detta är något annat än forskning och utveckling. Det är verkligen vårdnära, och det är där någonstans vi behöver fundera på hur vi kan ge mer kraft till svensk sjukvård att kunna genomföra denna typ av verksamhetsnära förändringar.

  Precis som sjukvårdsministern påpekar rankas Sverige högt som innovationsland. Faktum är dock att sjukvården är ganska dålig på att omsätta innovationer i praktisk verksamhet. Precis som ministern också säger har vi ett fragmenterat sjukvårdssystem, och det är oklart vem som egentligen har ansvaret – och vad ska vi då göra åt det?

  Det finns jättemånga goda exempel på hur man kan arbeta strukturerat med innovation i sjukvården. Alla universitetsstäder, tror jag, har innovationskontor där det sker samverkan mellan olika aktörer och verksamheter. I Region Östergötland samverkar man kring en årlig innovationsmässa. I Västra Götalandsregionen, som jag vet att sjukvårdsministern känner väl, kommer man verkligt verksamhetsnära genom den strukturerade innovationsprocess man har, som ger stöd till medarbetare som har en idé som de skulle kunna söka patent för. Då ingår såväl coachning som juridisk rådgivning om det behövs.

  Det finns alltså väldigt många goda exempel på hur man kan se till att verksamhetsnära innovationer blir verklighet. Men det brister i nationella strukturer, och det brister i helhetsansvar.

  Socialstyrelsen har i sin strategi för innovationer i sjukvården pekat på just denna brist på struktur och helhetsansvar som ett avgörande hinder för ökad innovationskraft. Vad gör man då åt det? Svaret på den frågan kan ju inte vara, tänker jag, att man ska jobba vidare i de bristande strukturer vi har.

  Vad tänker sjukvårdsministern om det? Vad ska vi göra åt de bristande strukturerna?

• Herr talman! Jag tänker att bristen på innovationskraft eller potentialen i att utveckla den i svensk sjukvård naturligtvis inte är någonting vi kan lösa i en interpellationsdebatt, men jag uppskattar att ministern tycker att frågan är angelägen. Jag noterar även att ministern tycker att det är viktigt med tillräckligt med luft i systemet för att man ska ha utrymme att jobba med detta. Det kräver naturligtvis också resurser.

  Jag kan även konstatera att vi inte är ensamma om att tycka att den här frågan är viktig. Jag vågar säga att alla landets 21 sjukvårdsregioner tycker att frågan är angelägen.

  Sveriges sju universitetssjukhusregioner har, med stöd av Swelife och Vinnova, under flera år bedrivit ett gemensamt utvecklingsprojekt för snabbare implementering av innovation i svensk hälso- och sjukvård. Projektet förkortas SIISH. När projektet nu är i mål konstaterar universitetssjukhusregionerna att det behövs mer av politiska åtgärder för att man ska kunna åstadkomma ett mer innovativt och hållbart sjukvårdssystem.

  Regionerna menar att det behövs lagstiftning. Hälso- och sjukvårdslagen reglerar i dag på vilket sätt regioner och kommuner ska bedriva sjukvård och att de dessutom ska medverka till forskning för att driva sjukvårdens utveckling framåt. Lagen borde också innehålla ett tydligt uppdrag om innovationer.

  Dessutom behövs finansiering av innovationsarbetet. Det är någonting annat än medel till utbildning och forskning. Det är något annat än en life science-strategi.

  Den life science-strategi regeringen har lagt fram behöver dessutom konkretiseras i regionala mål och planer. Då krävs ett nationellt uppdrag.

  Det var tre tydliga förslag om ökad nationell styrning för att stärka innovationskraften i svensk sjukvård som välkomnas av landets sjukvårdsregioner. Jag tänker att det är förslag som borde passa väl för en sjukvårdsminister som i andra sammanhang menar att det stora problemet för svensk sjukvård är för lite av nationell styrning och statlig styrning.

  2025-12-17 17:00:27

  

  Karin Sundin

• Herr talman! Jag vill återigen tacka Karin Sundin för interpellationen. Detta är ett väldigt viktigt och angeläget ämne.

  Interpellanten är inne på behovet av att nå de stora patientgrupperna, som också blir allt större. Antalet personer som är 80 år eller äldre kommer att öka med nästan 50 procent de närmaste sex åren. Vi har också att vänta oss ett större antal kroniker och ett ökat tryck på primärvården. Att primärvården följer med i utvecklingen och att det finns verksamhetsnära innovation och utveckling är helt avgörande i detta.

  Regeringen gör mycket på många områden. Jag vill påminna om, herr talman, att Sverige enligt FN:s globala innovationsindex är världens näst mest innovativa land. I nästan två decennier har Sverige rankats topp tre i världen. Vi har otroligt goda förutsättningar.

  Vi ska inte slå oss till ro och vara nöjda med det. Vi behöver fortsätta utveckla vården för att kunna möta framtidens behov – där är vi helt överens. Men vi ska inte heller piska oss och tro att vi ligger så illa till, när vi faktiskt har ledartröjan på oss i de här frågorna på många sätt.

  Återigen: När det gäller cancerområdet och precisionsmedicin ligger Sverige absolut i topp. Där utvecklas också nu en nationell struktur för ett brett införande för att detta ska nå de stora grupperna. Det ska inte koncentreras till våra sex sjukvårdsregioner, utan det ska finnas en struktur som tillgängliggör den bästa och senaste behandlingen för patienter runt om i landet oavsett om man råkar bo nära ett universitetssjukhus eller inte.

  Detta är bara ett område där det här sker. På allt fler medicinska områden tas det fram kunskapsstöd och nationella riktlinjer. Socialstyrelsen har fått i uttryckligt uppdrag att jobba mycket mer verksamhetsnära. Det är också ett sätt att stärka strukturerna för att sprida innovation och de framsteg som görs ute i regionerna. Det är ju så: Som svensk sjukvård är organiserad riskerar den att bli fragmenterad. Utveckling riskerar att fastna i en region och inte spridas och komma alla patienter till del.

  Bristen på jämlik vård i Sverige är en av våra stora utmaningar. Därför har regeringen valt att arbeta på nya sätt för att ge tydligare styrning och vägledning till vården, både till professionen och till patienter i form av tydligare information. Socialstyrelsen ska också arbeta nära varje region i fördelning av statsbidrag för att bättre kunna sprida innovation och goda exempel mellan regionerna.

  2025-12-17 16:50:34