Arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning

Debatt i text

• Fru talman! Serkan Köse har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning. Jag vill börja med att tacka ledamoten för en mycket angelägen interpellation.

  Att över 30 procent av de långtidsarbetslösa har en funktionsnedsättning är djupt oroande och visar på ett strukturellt utanförskap som kräver riktade insatser från samhällets aktörer.

  Regeringen har i Arbetsförmedlingens regleringsbrev för 2025 gett myndigheten flera uppdrag som syftar till att förbättra möjligheterna till arbete eller utbildning för personer med funktionsnedsättning. Ett fortsatt uppdrag har getts avseende förstärkt stöd för att effektivt sammanföra långtidsarbetslösa med arbetsgivare. Arbetsförmedlingen ska med egen personal lokalt och regionalt förstärka detta stöd och öka antalet deltagare i verksamheten, bland annat för att förhindra långa perioder av inaktivitet i ramprogrammen.

  Regleringsbrevet innehåller även ett nytt mål för Arbetsförmedlingen: att förbättra matchningen och stödja kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden. Detta ska ske genom att öka antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning och arbetsplatsförlagda insatser och antalet personer med lönebidrag. Vidare har Arbetsförmedlingen fått i uppdrag att genomföra särskilda informationsinsatser riktade till arbetsgivare för att öka kännedomen om de stödinsatser som finns tillgängliga för personer med funktionsnedsättning i samband med och under en anställning.

  Det är också av stor vikt att Arbetsförmedlingen tidigt kan identifiera personer med funktionsnedsättning för att snabbt kunna ge varje arbetssökande det stöd som behövs. Regeringen har därför gett myndigheten i uppdrag att fortsätta arbetet med att väsentligt korta den tid det i genomsnitt tar att identifiera och registrera funktionsnedsättningar, med särskild prioritet för arbetssökande som varit utan arbete i mer än två år. Dessa insatser är centrala för att skapa vägar in i arbetslivet för personer med olika förutsättningar.

  Regeringen har i budgetpropositionen för 2026 föreslagit en förstärkning av det särskilda utbildningsstödet, med huvudsaklig inriktning mot folkhögskolor, i syfte att underlätta utbildning för personer med funktionsnedsättning. Därtill föreslås ett nytt riktat bidrag till folkhögskoleutbildningar för denna målgrupp. Syftet med dessa åtgärder är bland annat att stärka folkhögskolornas kapacitet att möta behoven hos deltagare med varierande stödbehov samt att motverka att utbildningar avvecklas.

  I budgetpropositionen för 2026 har regeringen även föreslagit förstärkta medel till fler yrkesutbildningar på gymnasial nivå och inom yrkeshögskolan samt arbetsmarknadsutbildningar.

  Sammanfattningsvis krävs ett förstärkt stöd till den arbetssökande, ett effektivt arbete för att identifiera en funktionsnedsättning samt ett aktivt arbetsgivararbete för att underlätta övergången till arbete eller utbildning för personer med funktionsnedsättning.

  2025-09-23 13:01:16

  

  Johan Britz

• Fru talman! Tack, statsrådet, för svaren på våra frågor!

  Statsrådet talade om regleringsbrev, informationsinsatser och ambitioner. Men människor kan inte leva på regleringsbrev. Man kan inte försörja sig på en ambition. Man behöver ett jobb, ett riktigt stöd här och nu, statsrådet.

  Jag såg fram emot att statsrådet skulle kommentera Riksrevisionens rapport, men han tänker göra det i nästa inlägg. Jag ser fram emot att höra vad statsrådet har att säga.

  Riksrevisionen är nämligen glasklar, fru talman. Regeringens styrning fungerar inte. Det är väldigt tydligt. Väntetiderna är orimliga, och insatserna når inte fram. De pengar som är avsatta för personer med funktionsnedsättning används inte ens fullt ut. Då hjälper det inte med fina ord i kammaren, fru talman. Verkligheten förändras inte av ett ord eller ett par meningar av statsrådet.

  Riksrevisionen kopplar bristerna till organisatoriska förändringar. Man är väldigt hård i sin rapport. Mycket är kopplat till minskad personalstyrka. Och minskad personalstyrka är, som jag nämnde tidigare, fru talman, kopplad till regeringens prioriteringar och budgetar. I budget efter budget har man dragit ned på resurserna, på tiden i aktiv arbetsmarknadspolitik men också på förvaltningsanslaget till myndigheten. Det är effekterna av regeringens politik vi ser och som vi läser om i Riksrevisionens rapport.

  Fru talman! Låt oss tala om det mänskliga perspektivet inom kontexten. Bakom varje väntetid finns en människa som vill bidra. Var tionde person inskriven på Arbetsförmedlingen får vänta i över tre år på att få sin funktionsnedsättning identifierad – tre år, statsrådet!

  Statsrådet nämnde också folkhögskolor och vuxenutbildning. Men verkligheten är en annan, fru talman. Folkhögskolorna själva vittnar om nedskärningar. Kurserna läggs ned, lärartätheten minskar och sökande får nej. Folkbildningsrådet har varnat för att folkhögskolor och studieförbund sammantaget tappar resurser på nära 1 miljard under den här mandatperioden som en effekt av regeringens budget. Och det är inte satsningar, fru talman, utan det är nedskärningar, som är förklädda i vacker retorik.

  Konsekvenserna av regeringens politik är att Arbetsförmedlingen tappar viktiga kompetenser. Som jag nämnde handlar det om psykologer, socialkonsulenter, arbetsterapeuter med flera som borde ge människorna rätt stöd, men dessa lämnas nu åt sitt öde. När syokonsulenterna inte räcker till, utan deras roll reduceras till att jaga arbetsplatser i stället för att ge långsiktigt stöd, blir resultatet att de som behöver mest stöd får minst stöd. Det är det som också framkommer i Riksrevisionens rapport.

  Fru talman! Arbetslinjen blir tom retorik från regeringens sida om den inte omfattar alla människor.

  Alla människor ska få de bästa förutsättningarna för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden i dag.

  Min fråga till statsrådet är: På vilket sätt menar statsrådet att det stärker arbetslinjen att människor med funktionsnedsättning lämnas i passivitet år efter år efter år samtidigt som regeringen inte ens använder de medel som redan finns?

  Jag ser också fram emot att statsrådet kan kommentera Riksrevisionens rapport, för den lämnades under sommaren, fru talman. Vad har statsrådet gjort sedan dess med Riksrevisionens rapport?

  (Applåder)

  2025-09-23 13:16:38

  

  Serkan Köse

• Fru talman! Tack, ledamöterna, för era inlägg och inspel!

  Jag tycker ändå att vi ska vara lite noggranna. Jag håller med om att man inte kan leva på ambitioner och uppdrag, som ledamoten Serkan Köse nämnde. Men vi ska inte underskatta hur viktigt det är att vi försöker styra våra myndigheter på bästa sätt. Det jag redogjorde för i mitt förra inlägg var faktiskt också ganska tydliga, konkreta budgetsatsningar.

  Det finns en annan sak som jag tycker att vi kan ha i åtanke. Om du slår ihop budgetposterna för folkhögskolor och studieförbund – det är nu två olika anslag – har det sjunkit. Men det har inte sjunkit för folkhögskolor. Låt oss ändå hålla den sanningen.

  Vi har inte olika målsättningar i den här frågan. Regeringens målsättning är att fler personer med funktionsnedsättning ska få möjlighet att komma i arbete. Vi följer den utvecklingen noggrant. Vi är beredda att se över stöden framöver, men vi behöver förstås också se till helheten. Vi behöver bygga ett mer inkluderande arbetsliv där ingen lämnas utanför.

  Eftersom folkhögskolorna kom på tal vill jag säga att det är en av de viktigaste utbildningsformerna för personer med funktionsnedsättning. Andelen deltagare med funktionsnedsättning ökar. De uppgick 2024 till 44 procent i det som kallas för allmän kurs på folkhögskolorna. Därför har de en avgörande roll för personer med funktionshinder när det gäller att utbilda sig och för att man ska nå målen i funktionshinderspolitiken. Det är också därför regeringen prioriterar folkhögskolor.

  Nåväl, Riksrevisionen har kommit med en rapport. De gjorde en granskning av utformningen och genomförandet av arbetsmarknadspolitiken för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Avsikten var att granska om utformningen och genomförandet av arbetsmarknadspolitiken på området är effektiv. Även regeringens styrning på området omfattades av granskningen. Som nämndes tidigare publicerades resultatet i somras, i juni.

  Man konstaterar, precis som nämns här, att myndighetens stöd till målgruppen har försämrats över tid. Det handlar om identifiering. Det handlar om att en allt större del saknar insatser och att skillnaderna är stora mellan grupperna. Därför behöver regeringen styra myndigheten mer långsiktigt och resultatorienterat för att fler i målgruppen ska komma i arbete. Jag vill ändå säga att Arbetsförmedlingen har vidtagit vissa åtgärder för att effektivisera verksamheten, men jag vill också säga att problem kvarstår. Vi ser detta.

  Vi kommer i sedvanlig ordning att lämna en skrivelse från regeringen med anledning av granskningsrapporten, och den kommer att lämnas till riksdagen före denna termins avslut. Jag vill förstås avvakta med det exakta innehållet tills vi har arbetat färdigt med den.

  2025-09-23 13:22:24

  

  Johan Britz

• Fru talman! Jag tackar ledamöterna för deras frågor och engagemang för detta ämne.

  Jag ska uppehålla mig vid några av de saker de berör. Jag tänkte säga någonting om identifiering av funktionsnedsatta. Jag tänkte säga någonting om de satsningar som görs på särskilt utbildningsstöd och folkhögskolor, eftersom de nämndes. Jag tänkte även säga någonting om lönebidrag. Vi får se hur långt jag hinner.

  Låt mig börja med frågan om identifiering. Redan i budgetpropositionen för 2025 gav regeringen Arbetsförmedlingen ett fortsatt uppdrag att utveckla arbetssätt för en snabbare och mer effektiv identifiering och registrering av sådan funktionsnedsättning som leder till nedsatt arbetsförmåga. Målet är att rätt stöd ska kunna sättas in så tidigt som möjligt i processen, vilket är avgörande för att underlätta övergången till arbete eller utbildning. Jag tror att regeringen delar interpellantens och ledamoten synsätt om detta.

  Det här innebär att Arbetsförmedlingen bland annat ska korta den tid det tar att identifiera och registrera funktionsnedsättning samt förbättra samordningen med andra aktörer. Effekten som vi eftersträvar är att arbetssökande får rätt stöd tidigare i processen. Vi vet att det ökar chanserna till etablering på arbetsmarknaden.

  I fråga om lönebidrag prioriterar regeringen att satsa brett och kraftfullt på att förbättra möjligheterna till arbete och utbildning för personer med funktionsnedsättning. I budgetpropositionen för 2026 förstärker vi anslagen till både lönebidrag och offentligt skyddad anställning så att fler kan ta del av insatser som gör skillnad.

  Vi stärker det särskilda utbildningsstödet och inför ett nytt riktat bidrag till folkhögskolor – jag kommer in på det alldeles strax – för att fler med funktionsnedsättning ska kunna studera på sina egna villkor. Man ska inte glömma att vi samtidigt investerar i fler yrkesutbildningar och arbetsmarknadsutbildningar för att möta arbetsmarknadens behov och ge fler chansen till ett jobb.

  Sedan har vi frågan om utbildningsstödet och folkhögskolorna. I budgetpropositionen för 2026 föreslår vi en förstärkning av det särskilda utbildningsstödet, vilket är det utbildningsstöd som Specialpedagogiska skolmyndigheten fördelar. Det fördelas främst till folkhögskolor. Stödet är ett statsbidrag som syftar till att underlätta studier för personer med funktionsnedsättning genom att täcka merkostnader för anpassningar, exempelvis teknisk utrustning, tolkstöd eller särskild kompetensutveckling för personal.

  Vi föreslår även ett nytt riktat bidrag kopplat till folkhögskoleutbildning för personer med funktionsnedsättning. Här blir det Folkbildningsrådet som ska fördela medlen utifrån behov i verksamheten, till exempel till folkhögskolor med många deltagare med funktionsnedsättning, eller för att skapa helt nya utbildningsplatser. Syftet är att stärka folkhögskolornas möjligheter att möta behoven hos deltagare med omfattande stödbehov och att motverka att utbildningar försvinner.

  Jag vill också säga ett par ord om Riksrevisionen, men jag pausar här och återkommer till frågan.

  2025-09-23 13:12:56

  

  Johan Britz

• Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

  Statsrådet berörde frågan kring funktionshinderskoder, alltså identifieringen av funktionsnedsättningar i Arbetsförmedlingens interna system. Det stämmer, precis som statsrådet sa, att Arbetsförmedlingen har fått ett särskilt uppdrag att faktiskt arbeta med att få ned tiderna. Men jag kan ändå konstatera att tiderna för att få en funktionshinderskod fortfarande är på tok för långa.

  Det har gått ett tag sedan det uppdraget gavs, och vi har ännu inte kommit till någon tillfredsställande nivå. Om myndigheten inte har de resurser som krävs för att kunna arbeta med det här blir det svårt att komma mycket längre än vad vi har kommit i dag.

  Statsrådet nämnde också frågan kring lönebidrag. Det stämmer att det kommer små summor – uppräkningar, kan man väl egentligen kalla det – i regeringens budget. Men faktum kvarstår: Arbetsförmedlingen och andra aktörer klarar inte av att använda alla pengar. År efter år lämnar Arbetsförmedlingen tillbaka pengar till statskassan, pengar som hade kunnat användas ute i verksamheten.

  Jag menar nog ändå att det fortsatt är på det viset att Arbetsförmedlingen och hela den aktiva arbetsmarknadspolitiken är på tok för svagt resurssatt för att klara av sitt viktiga uppdrag, inte minst när det kommer till människor med funktionsnedsättning. Det är just därför vi socialdemokrater i skuggbudget efter skuggbudget har valt att prioritera annorlunda än vad regeringen har gjort. Vi har lagt mer resurser på den aktiva arbetsmarknadspolitiken, för vi ser att det finns ett stort behov av det, särskilt i de tider med lågkonjunktur som vi nu befinner oss i.

  Fru talman! Regeringen och Sverigedemokraterna har misslyckats med att vända utvecklingen på arbetsmarknaden. Vi har 100 000 fler arbetslösa i dag än när regeringen tillträdde. Kompetensbristen inom välfärden och i den privata sektorn har ökat.

  Med en annan politik hade en annan verklighet varit möjlig. Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern när regeringen kommer att inse vilka problem som finns på svensk arbetsmarknad, särskilt för människor med funktionsnedsättningar, och faktiskt prestera lösningar på de problemen.

  (Applåder)

  2025-09-23 13:20:11

  

  Jonathan Svensson

• Fru talman! Återigen: Tack, statsrådet, för svaret!

  Arbetsmarknadsministern! Jag konstaterar att folkhögskolorna själva vittnar om nedskärningar. Kurser läggs ned. Lärartätheten minskar. Och det är nästan 4 000 färre som deltar i allmän kurs jämfört med 2022. Det är alltså inte riktigt som statsrådet påstår.

  Vi kan gå tillbaka till rapporten från Riksrevisionen. Det står väldigt tydligt att regeringens styrning inte har varit tillräckligt effektiv. Det vi ser i dag, fru talman, är alltså inget annat än ett svek mot dem som behöver samhället mest.

  Jag nämnde människor som vill bidra och arbeta men som har lämnats i åratal i väntan – tre år utan stöd, ibland ännu längre. Och stödet faller, fru talman, för Arbetsförmedlingen har slagits sönder. Jag nämnde att man från 2019 fram till i dag har dragit ned på resurserna till förvaltningsanslag men också till aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser. Kontor har lagts ned. Psykologer, socialkonsulenter och arbetsterapeuter har försvunnit från myndigheten. Det är just de yrkesgrupper, fru talman, som är avgörande för att identifiera funktionsnedsättningar och ge rätt hjälp.

  Riksrevisionen kritiserar regeringen. Funktionsrätt Sverige kräver handling. Ändå möts människor av passivitet, väntetider och stängda dörrar. Det är inte värdigt, fru talman. Det är inte en arbetslinje. Det är en politisk skandal.

  Här går skiljelinjen i svensk politik, fru talman. Högern ser människor som kostnader. Vi socialdemokrater ser människor som tillgångar. Högern river ned. Vi bygger upp varje gång efter högern.

  Min fråga till statsrådet är: Vad avser arbetsmarknadsministern göra här och nu, med Riksrevisionens rapport som underlag, för de människor som väntat i åratal på att komma in på arbetsmarknaden och göra rätt för sig? Vilka insatser och vilka åtgärder är det? I stället för att man senare kommer med någon typ av skrivning till riksdagen vill jag och riksdagen – alla – veta här och nu. Vi har Riksrevisionens rapport. Vad avser regeringen att göra?

  Tack för debatten!

  2025-09-23 13:25:59

  

  Serkan Köse

• Fru talman! Jag tackar min kollega Serkan Köse, som lyft upp denna väldigt angelägna fråga.

  Samtidigt som det finns förhållandevis många lediga jobb och flera branscher inom både privat och offentlig sektor skriker efter kompetens – de uppger en stor brist på människor att anställa – har vi en halv miljon arbetslösa människor i landet. Av den drygt halva miljonen människor som är arbetslösa har en förhållandevis stor del en funktionsnedsättning. SCB uppskattar att cirka 8 procent av alla människor i arbetsför ålder har en funktionsnedsättning som påverkar deras arbetsförmåga.

  Denna grupp har särskilda utmaningar på arbetsmarknaden jämfört med den övriga befolkningen. Exempelvis är gruppen i betydligt mindre utsträckning sysselsatt än befolkningen i övrigt. SCB uppger att så få som 46 procent är sysselsatta. Arbetslösheten här ligger betydligt högre än hos den övriga befolkningen. Enligt SCB är nivåerna så höga som 18 procent. Samtidigt arbetar de i gruppen som faktiskt arbetar överlag färre timmar än vad den övriga befolkningen gör.

  Fru talman! När vi har en grupp som under rätt förutsättningar på många goda sätt hade kunnat bidra till vårt samhälle och det samtidigt finns stor kompetensbrist på svensk arbetsmarknad kunde man tänka sig att samhället kraftsamlade sig för att lösa denna utmaningen. Man borde ge dessa individer rätt stöd så att de kan ta de arbeten som finns. Det vore gynnsamt både för enskilda individer och för samhällsekonomin i stort.

  Tyvärr ser det inte riktigt ut så i dag. I stället ökar arbetslösheten i gruppen samtidigt som den mängd människor som får arbetshjälpmedel i olika former minskar. Vi ser hur Arbetsförmedlingen gång på gång får lämna tillbaka pengar som är ämnade för lönebidragsanställningar. Vi ser att tiden för att få en funktionshinderkod i Arbetsförmedlingens interna system inte alls minskar i den takt som hade behövts.

  Jag hade en förhoppning om att regeringen när den i går lade fram i sin budgetproposition skulle presentera förslag för att hantera denna utmaning och komma med en partiell lösning på den kompetensförsörjningsproblematik vi har i vårt land.

  Fru talman! I sitt svar här i kammaren redogjorde statsrådet precis nyss för flera positiva saker. Framför allt handlade det om olika uppdrag som Arbetsförmedlingen har som ansvar att genomföra. Här uppstår dock ett grundläggande problem. Det är ingen hemlighet att Arbetsförmedlingen som myndighet har genomgått förhållandevis stora förändringar på senare år. Det är heller ingen hemlighet att man har haft det tufft att klara av alla uppdrag.

  Myndigheten beskriver till och med själv hur man har svårt att klara av full leverans på sitt uppdrag. Därför har man år efter år äskat på mer resurser än vad man har fått från regeringen. Att hoppas på att myndigheten ska klara av ännu mer utan att egentligen ge några större tillskott tycker jag är väl optimistiskt. Det kommer visserligen småpengar i budgeten men inga större tillskott till myndighetens förvaltningsanslag.

  Med anledning av detta vill jag ta tillfället i akt och fråga arbetsmarknadsministern om han bedömer att Arbetsförmedlingen har tillräckliga resurser för att stärka arbetet med att pressa tillbaka arbetslösheten i denna grupp.

  (Applåder)

  2025-09-23 13:09:15

  

  Jonathan Svensson

• Fru talman! Jag vill återigen tacka ledamoten för engagemanget, som jag tror att vi delar till 100 procent.

  Vi har samma bild av de problem som funktionsnedsatta med nedsatt arbetsförmåga har på arbetsmarknaden i Sverige. Det finns data om vad som fungerar okej och vad som fungerar sämre. Som jag sa tidigare kommer vi att följa den här frågan.

  Jag vill ändå trycka på att vi redan förra året avsatte resurser för att fler personer med funktionsnedsättning och andra som står långt från arbetsmarknaden skulle få just individanpassat stöd med en tätare kontakt med arbetsförmedlare och bättre samordning med andra aktörer. Arbetsförmedlingen är på rätt väg i många frågor, men det finns såklart mer att göra.

  Rörande Riksrevisionens rapport tror jag inte att det kommer som någon överraskning för ledamoten att jag givetvis inte kan berätta vad som kommer att stå i den skrivelse som regeringen kommer att lämna till riksdagen innan den är skriven. Det vore lite konstigt. Vi ber att få återkomma i den frågan.

  Men jag tackar för den här diskussionen, och jag tackar för engagemanget, som vi delar.

  Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

  2025-09-23 13:28:16

  

  Johan Britz

• Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Men jag kan samtidigt konstatera att orden inte matchar verkligheten, fru talman, för medan regeringen talar om uppdrag, regleringsbrev och informationsinsatser sitter människor av kött och blod fast i arbetslöshet år efter år.

  I dag har vi över en halv miljon arbetslösa i Sverige. Bland dem finns en särskilt utsatt grupp: personer med funktionsnedsättning som innebär nedsatt arbetsförmåga. Arbetslösheten bland dem, fru talman, är dubbelt så hög som bland övriga. Var tredje långtidsarbetslös tillhör denna grupp. Det handlar om människor som vill bidra men som gång på gång möts av väntan, passivitet och stängda dörrar.

  Fru talman! Riksrevisionen har nyligen granskat arbetsmarknadspolitiken för denna grupp i rapporten Arbetsförmedlingens stöd till personer med funktionsnedsättning. Slutsatsen är dyster, fru talman: Var tionde människa får vänta mer än tre år på att ens få sin funktionsnedsättning identifierad av Arbetsförmedlingen – tre år i sysslolöshet och i väntan på rättsstöd – och i många fall identifieras funktionsnedsättningen inte alls. Även när den väl identifieras är detta ingen garanti för insats. Hälften får inget stöd alls, och bara tre av tio får en insats inom två år. Samtidigt används inte ens de pengar som är avsatta för den här gruppen.

  Fru talman! Bakom dessa siffror finns människor som vill arbeta och bidra men som bollas runt i ett system som inte fungerar. Och det är regeringens ansvar att se till att systemet fungerar.

  Fru talman! Riksrevisionen pekar på att regeringens styrning inte varit tillräckligt effektiv. Fokus har lagts på detaljer i regleringsbrev men inte på helheten. Resultatet är en arbetsmarknadspolitik som inte är ändamålsenlig för dem som behöver stödet mest.

  Fru talman! Orsakerna är tydliga: nedskärningar av Arbetsförmedlingen sedan 2019, då Moderaterna och Kristdemokraterna med stöd av Sverigedemokraterna drev igenom stora neddragningar. Kontor stängdes, personalstyrkan minskade och arbetsgivarkontakterna försvagades. Detta var resultatet av en medveten politik.

  Fru talman! Sedan 2020 har Tidöregeringen fortsatt på samma linje: färre lönebidrag, färre riktade insatser och mindre kapacitet.

  Riksrevisionen visar dessutom att det inte bara handlar om lokalkontor och handläggare. Arbetsförmedlingen har tappat avgörande specialkompetens inom myndigheten. Det handlar om psykologer, arbetsterapeuter och socialkonsulenter. SIUS-konsulenterna har blivit färre. Även om antalet enligt Riksrevisionen har ökat något är volymerna fortfarande inte tillräckliga, och deras roll har förändrats. Från att tidigare ha gett nära och långsiktigt stöd har de i större utsträckning fått i uppgift att jaga arbetsplatser. Resultatet blir att de som behöver mest stöd får minst.

  Fru talman! Detta är inte bara ineffektivt. Det är ovärdigt.

  När statsrådet talar om satsningen på folkhögskole- och vuxenutbildning låter det som att stödet har stärkts, men verkligheten är den motsatta. Folkhögskolorna vittnar om nedskärningar, lärartätheten minskar och kurser läggs ned. Sökande får nej. Folkbildningsrådet varnar för att folkhögskolor och studieförbund sammantaget tappar nära 1 miljard i resurser under denna mandatperiod.

  Fru talman! Det är inte satsningar – det är neddragningar.

  Fru talman! En arbetslinje som lämnar personer med funktionsnedsättning utanför är ingen arbetslinje värd namnet. Det är passivitet, och det är ett svek. Därför vill jag fråga statsrådet: Vilka konkreta åtgärder avser regeringen att vidta här och nu för att människor inte ska behöva vänta i tre år på det stöd de har rätt till?

  (Applåder)

  2025-09-23 13:05:13

  

  Serkan Köse