Vuxenutbildning

Debatt i text

• Herr talman! Det här är det fjärde och sista motionsbetänkande om vuxenutbildningen som utskottet debatterar under mandatperioden. Det omfattar de olika utbildningsformerna inom komvux och yrkeshögskolan.

  Vi debatterade sfi precis före jul, och inom kort väntar vi en proposition om yrkeshögskolan. Därför ligger mitt fokus i dag på komvux och särskilt på en utbildningsform som väldigt sällan lyfts fram i debatten, nämligen komvux som anpassad utbildning.

  Herr talman! Enligt skollagen är målen för komvux att vuxna ska stödjas och stimuleras i sitt lärande, ges möjlighet att utveckla kunskap och kompetens för att stärka sin ställning i arbets- och samhällslivet samt ges möjlighet till personlig utveckling. Det ska också ge en god grund för fortsatt utbildning och vara en bas för den nationella och regionala kompetensförsörjningen.

  Det här målet gäller självklart även den anpassade utbildningen. Jag har genom åren mött ganska många som gått just den utbildningen; några av dem har faktiskt varit här i riksdagen och hälsat på. De har haft väldigt tydliga mål: att få ett arbete, kunna försörja sig, bli fria och leva ett fritt liv. De vill bidra och arbeta till hundra procent av sin förmåga. Många av dem står närmare arbetsmarknaden än vad både samhället och arbetsgivarna ofta tror. Därför måste politiken skapa förutsättningar som underlättar övergången till arbete, och vägen till arbete går mycket ofta via studier.

  Herr talman! Cirka 7 570 elever går i anpassad gymnasieskola just nu, och Skolverket har för tredje gången följt upp sysselsättningen efter avslutade studier i denna skolform. I budgetpropositionen för i år redovisas att 18 procent var i arbete efter studierna. 57 procent fanns i daglig verksamhet, vilket i och för sig är bra, men det kan finnas inlåsningseffekter. Bara 10 procent studerade vidare.

  Varför studerar så få vidare? Utredningen Växla yrke som vuxen, som har beretts i Regeringskansliet sedan 2024, ger flera svar. Trots att målgruppen är relativt stor är elevgruppen liten. Skälen är flera. Utbildningsutbudet är begränsat. Skolverket visar i en rapport att endast drygt hälften av landets kommuner erbjuder anpassad komvux. Tillgången till yrkes- och lärlingsutbildningar och arbetsplatsförlagt lärande är liten, och möjligheterna till fortbildning få. Det finns ingen anpassad yrkeshögskola eller högskola. Dessutom finns hinder som ligger utanför utbildningsutskottets direkta ansvar, såsom arbetsmarknadens och socialförsäkringarnas funktionssätt, stuprör mellan myndigheter, bristande helhetssyn och inte minst attityder och okunskap.

  Herr talman! En svensk kommun skriver följande på sin webbplats: Du kan inte få studiemedel från CSN för att gå anpassad utbildning för vuxna. Om du har ersättning från Försäkringskassan eller annan myndighet är det viktigt att du vänder dig till din handläggare.

  Herr talman! Här finns det största hindret. De som tydligast ser och upplever dessa hinder är de studenter som faktiskt vill studera, arbeta, bidra och bli fria. Den bristande möjligheten till studiefinansiering förhindrar i praktiken deltagande i såväl yrkesutbildningar som studier över huvud taget. Kommunerna kan bevilja ekonomiskt bistånd, men det finns en påtaglig brist på likvärdighet, både mellan olika kommuner och i Försäkringskassans bedömningar.

  Det är bra att det finns ett studiebidrag från Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM. Men detta bidrag kan inte kombineras med andra ersättningar. Man ska alltså leva på enbart detta bidrag under studietiden. Bidraget infördes 2012 med ett tak på 9 700 kronor. I dag, 14 år senare, är taket fortfarande 9 700 kronor. Då är det inte konstigt att färre studerar.

  Vi talar ofta i denna kammare om inflation, hushållens ekonomi och tillväxt, och utskottets ordförande pratade om frihet, tillväxt och inkludering. Då borde denna fråga, om än liten, vara självklar och viktig för både samhällsekonomin och den enskilda människan. Det handlar om ekonomiskt mycket utsatta hushåll.

  Herr talman! Jag yrkar bifall till Socialdemokraternas reservation 10 under punkt 8, som lyder: ”I dag avstår många personer med en intellektuell funktionsnedsättning från att studera inom komvux på grund av svårigheter att kombinera olika ekonomiska ersättningar. Möjligheterna för dessa personer att studera inom komvux behöver stärkas. Vi vill därför att det utreds hur finansieringen av anpassad utbildning inom komvux ska fungera.” Ett sådant förslag ligger redan på regeringens bord. Genomför det!

  När det gäller SPSM:s bidrag behövs ingen utredning. Det regleras i en förordning som regeringen själv kan besluta om. SPSM har skickat in konkreta förslag på förändring i förordningen som skulle göra att bidraget åtminstone närmar sig CSN:s nivåer utan att ökade anslag krävs. Säg till regeringen att genomföra det!

  Herr talman! Vi socialdemokrater står självklart bakom våra övriga förslag i betänkandet. Det handlar om regionalt yrkesvux, stöd, elevhälsa, läromedel och sfi. Men eftersom det här är min sista motionsdebatt om vuxenutbildningen känns det väldigt viktigt att avsluta med detta: Ett samhälle blir starkt först när alla får plats och när varje människa oavsett funktionsförmåga ges möjlighet att bidra med sin kraft och sin röst. Och till er som kommer att fortsätta sitta i kammaren vill jag skicka med detta: Arbeta för ett system där stöd ges efter behov och inte efter budgetpost, där ingen stängs ute från arbetsmarknaden av fördomar eller krångliga system och där varje människa ses som den tillgång hon faktiskt är!

  (Applåder)

  2026-01-28 16:47:29

  

  Caroline Helmersson Olsson

• Herr talman! Låt mig först och främst yrka bifall till utskottets förslag.

  Vi lever i en värld som snabbt förändras, och i och med det förändras också kraven och förutsättningarna för många. De ingångsvärden vi en gång hade kanske inte är de värden som gäller när vi ska ut på vårt andra eller tredje jobb. Då måste det finnas möjlighet att hela tiden söka ny kompetens. Därför är den svenska vuxenutbildningen så bra, för den ger oss möjlighet att förnya och bredda vår kompetens och hitta nya vägar så att vi kan vara delaktiga i samhället, arbeta och betala skatt. Det är viktigt.

  Sverigedemokraterna är stora förespråkare av vuxenutbildning. Men vi ställer krav på vuxenutbildningen vad gäller kvalitet och innehåll, precis som vi gör på annan utbildning i landet. Vi ställer även krav på de studerande på vuxenutbildning och på att lärarna är kompetenta och behöriga, sköter sitt uppdrag och undervisar på allra bästa sätt. Under dessa premisser är vi sverigedemokrater för en stark vuxenutbildning.

  Herr talman! Det känns som att vuxenutbildningen har diskuterats mer än vanligt på sistone. Vi hade en debatt om sfi, som jag ska återkomma till, och under budgetdebatten pratades det också om vuxenutbildning. Utskottet har alltså pratat mycket vuxenutbildning på senare tid. Det är givetvis bra, och som Caroline Helmersson Olsson sa väntar mer debatt i takt med att det kommer propositioner på området.

  I dag behandlar vi motioner från allmänna motionstiden. Motionsstoppet var i början av oktober månad, och sedan dess har det hänt en del. Många motionsyrkanden är kanske mer eller mindre obsoleta eftersom en del saker är på gång eller redan har genomförts genom lagändringar.

  Ett sådant område är sfi, där regeländringar redan har införts. Vi debatterade sfi i höstas, och det nya regelverket trädde i kraft nu i januari. Sfi är ett område där Sverigedemokraterna har haft starka synpunkter och varit väldigt kritiska. I motionsskörden möter vi också många krav. Under de socialdemokratiska åren var fokus inte så stort på att göra förändringar; det hände inte så mycket. Sfi var fortfarande ganska kravlöst, och man kunde gå där i all evinnerlighet. Man gjorde inte heller något åt problemet med obehöriga lärare.

  Inför den nya lagstiftningen började vi titta på innehållet för att göra om sfi. Nu har vi beslutat om en maxgräns för hur länge man kan läsa på sfi, och vi har ställt krav på kommunerna att det ska finnas handlingsplaner.

  Vi har också ställt krav på att det ska finnas dokumentation som följer eleven när den kanske deltar i utbildning i en annan kommun. Eleven har också rätt att delta i en annan kommun.

  Man ska göra en bedömning av kunskaper och den individuella handlingsplanen. Den ska innehålla en uppgift om tidpunkt för när eleven började läsa på sfi så att alla har koll på detta. Det gör att elever inte kan flytta mellan kommuner, utnyttja systemet och läsa hur länge som helst utan att för den skull lära sig svenska.

  Sedan kommer vi till nästa problem. Innehållet i utbildningen måste stärkas och förändras. Där kommer fler förslag att komma. Sverigedemokraterna och regeringen har nyligen tillsatt en utredning som syftar till att just titta på kunskaper i svenska språket kopplat till efterfrågan på arbetsmarknaden. Det handlar om att man har korrekta kunskaper i svenska språket som krävs för att få ett jobb.

  Vi har också ställt krav på att man ska säkerställa att enskilda utbildningsanordnare håller en hög kvalitet. Vi vet om att det finns problem. Det finns utbildningar där man inte har rätt innehåll. Vi har kanske kockutbildningar utan något restaurangkök och så vidare. Det är inte bra, och det måste ändras.

  Vi ska också se till att vi inte har kriminella personer som bedriver utbildningsverksamhet. Olämpliga aktörer ska bort från marknaden. Därför ska vi också skärpa just tillsynen av de enskilda utbildningsanordnarna inom komvux.

  Vi vill därför ha en stärkt ägar- och ledningsprövning, precis som införts för den reguljära skolan med Skolverket. Det vill vi också ha inom komvux.

  Vi vill stärka det systematiska kvalitetsarbetet. Vi vill se att undervisningstiden säkerställs och att utbildningen organiseras och bedrivs i enlighet med skollagen.

  Allt detta ska leda fram till lagförslag som ska presenteras den 15 juni 2027. Det görs väldigt mycket på området. Vi sverigedemokrater är glada för att man nu tittar på innehåll och diskuterar frågor om att skärpa kraven och tillsynen så att vi får ordning och reda i systemet.

  Man upprätthåller ändå en möjlighet att driva saker på entreprenad. Det kan vara en möjlig lösning för många kommuner när det inte finns någon bättre väg att gå när de kanske inte själva har den exakta kompetensen att bedriva undervisningen.

  Vi har också en proposition på gång om yrkeshögskolan. Den kommer väldigt snart. Därför kan vi inte säga mycket mer om den just nu. Syftet är att bredda yrkeshögskolans uppdrag och att stärka styrningen av utbildningarna.

  Vuxenutbildningen är viktig. Den fyller en viktig funktion. Detta är sista gången vi diskuterar vuxenutbildning den här mandatperioden, men vi lär återkomma under nästa mandatperiod. Då har vi ännu fler lagändringar på plats.

  (Applåder)

• Fru talman! Precis som inom den ordinarie skolan är det en förutsättning för ett riktigt bra skolsystem att vuxenutbildningen fokuserar på det viktigaste. Kvaliteten och behoven ska alltid komma i första rummet, inte möjligheten att berika sig på verksamheten.

  Då är det viktigt att det finns behöriga lärare så att alla studerande får det stöd de behöver för att klara utbildningen. Detta får inte prioriteras ned för att skapa vinstutdelning till ägarna. Vänsterpartiet anser att målet med all utbildning ska vara att ge de studerande den bästa kunskapen. Därför måste marknadsanpassningen stoppas.

  Sverige är i dag det enda landet i världen som tillåter obegränsade vinster inom den privata utbildningssektorn, som samtidigt finansieras via offentliga medel. Lagstiftningen i andra länder är betydligt mindre generös mot privata vinstintressen inom utbildningssektorn.

  Även om verksamheten inom vuxenutbildningen på många sätt liknar den inom grundskolan och gymnasieskolan yttrar sig marknadslogiken ibland på andra sätt. Sparandet på personal och slimmandet av organisationen är desamma. Men inom vuxenutbildningen finns inte samma förväntan på att heltidsstudier ska betyda att man är på plats hela tiden.

  På så sätt kan man spara in på lokaler och personal. Skulle den studerande sedan inte klara av den stora mängden självstudier går det att omregistrera den för att få nya pengar från kommunen för att erbjuda samma undermåliga utbildning en gång till.

  Verksamma inom vuxenutbildningen pekar på att den marknadsanpassning som skett gör att kostnaderna har pressats på ett sätt som försämrat kvaliteten inom vuxenutbildningen även där den fortfarande bedrivs i kommunal regi, eftersom den tvingas konkurrera med billigare privata verksamheter.

  Marknadsanpassningen innebär också ett resursslöseri när vinster plockas ut från den skolpeng som egentligen är till för undervisningen. Om skolan nu byggt upp ett stort system för kontroll och granskning är det motsatsen som kännetecknar vuxenutbildningen: avsaknad av kontroll och granskning.

  I dag är det är bara kommuner och landsting som får vara huvudmän för kommunal vuxenutbildning och kommunal vuxenutbildning som anpassad utbildning. Endast kommuner får vara huvudmän för kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare.

  Många kommuner använder sig av upphandling för att lägga ut delar eller hela sin verksamhet på entreprenad. Kommunen behåller dock huvudmannaskapet och därmed det yttersta ansvaret för att utbildningen följer lagar och regler, och utbildningen måste följa hela regelverket för komvux.

  Flertalet rapporter från Skolverket och Skolinspektionen visar att kommunerna ofta brister när de upphandlar vuxenutbildning och lägger ut delar på entreprenad. Det kan handla om att ställa tillräckliga kvalitetskrav om vilken undervisningstid som förväntas.

  Vänsterpartiet anser att dagens lagstiftning är för svag. I dag har kommunerna inte verktyg eller incitament nog för att kunna granska de verksamheter där man lägger ut vuxenutbildning.

  Vi anser att regeringen bör återkomma med ett lagförslag som innebär att kommunerna har både rätt och skyldighet att göra ägar- och ledningsprövning av utbildningsanordnare som bedriver kommunal vuxenutbildning på entreprenad. Vidare behöver kraven på kommunernas tillsyn öka.

  Regeringen bör också återkomma med ett lagförslag som innebär skärpta krav på kommunernas tillsyn av vuxenutbildning som bedrivs på entreprenad.

  Fru talman! För Vänsterpartiet är det också viktigt att alla människor har rätt till flera chanser och likvärdiga möjligheter till utbildning. Inköpen av kurslitteratur är en stor ekonomisk börda för många studerande.

  Att den som studerar måste köpa sin egen kurslitteratur kan ses som ett avsteg från principen om avgiftsfrihet för utbildningen. För den som läser samma utbildning under tonåren kostar det ingenting. Samtidigt kan det ibland också vara problem att få tag på vissa böcker när de säljer slut i bokhandeln.

  Skolbiblioteken köper förstås inte heller in tillräckligt många exemplar av varje bok för att de ska räcka till alla. Om huvudmännen däremot köper in böcker underlättar det även för lärarnas planering, eftersom de vet vilken bok de kommer att arbeta med de närmaste åren i stället för att de måste anpassa sig efter bokförlagens årliga utgivning.

  Läromedelsutredningen föreslog att elever inom kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå ska få tillgång till läromedel utan kostnad. Regeringen väljer i stället att lägga fram ett lagförslag som bland annat innebär att huvudmannen kan besluta att lärverktyg som varje elev inom utbildning på grundläggande eller gymnasial nivå, eller inom anpassad utbildning på grundläggande eller gymnasial nivå, har för eget bruk och får behålla som sin egendom ska anskaffas av eleverna själva eller erbjudas mot avgifter som högst motsvarar huvudmannens anskaffningskostnader.

  Vänsterpartiet anser att det behövs en skarpare reglering så att inte kostnader vältras över på de studerande. Därför anser vi att regeringen bör återkomma med ett lagförslag som innebär att elever inom vuxenutbildning enbart ska förväntas hålla sig med enstaka lärverktyg.

  I dagsläget vill vi i Vänsterpartiet yrka bifall till reservation 6, som handlar om skärpt kontroll och tillsyn av vuxenutbildningen, och reservation 12, som handlar om sfi. Där ska vi se legitimerade lärare. Det ska helt enkelt vara kravet när man undervisar inom sfi.

• Fru talman! Tack så mycket för frågan, Caroline Helmersson Olsson!

  Nej, det kommer jag inte att lova, och det finns ett par skäl till det. För det första måste såklart den typen av frågor prövas i budgetprocessen, precis som alla andra utgiftsdrivande frågor. För det andra kan det såklart finnas saker där man kan behöva gå in och vrida här och där i regelverken, men när det gäller yrkesutbildningen och vuxenutbildningen ser vi att det finns lite större strukturella hinder som gör att det finns skäl att försöka ge sig in lite mer i grunden i dessa utbildningssystem och även i ersättningssystemen, både till den enskilde och till anordnarna.

  Antagligen vore det bättre om personer i en del av dessa fall inte behövde vända sig fullt ut till studiemedelssystemet. I stället kunde utbildningen bli en del av den samlade ersättningen för att man deltar i olika aktiviteter. Vi behöver se till att få ett helhetsgrepp om detta.

  När jag var kommunalråd med ansvar för bland annat vuxenutbildning hade jag mycket kontakt med den här typen av insatser. En av de utmaningar som finns är att inte alla gör detta arbete så noggrant som de fantastiska medarbetarna i Växjö kommun gjorde, där man såg till att det fanns tydliga anpassningar med nära arbetsmarknadsanknytning för dessa utbildningar.

  Det är ett av skälen till att vi vill se en ny nationell yrkesutbildning där vi kraftsamlar de olika resurser som finns i yrkesvux, arbetsmarknadsutbildning och nationell yrkesutbildning till ett samlat nationellt yrkesutbildningssystem så att man inte missar den här målgruppen, så att den får de anpassningar den behöver och så att det inte varierar för mycket, fru talman, med exempelvis i vilken kommun man råkar bo eller var man befinner sig i livet just nu.

  2026-01-28 17:19:35

  

  Oliver Rosengren

• Fru talman! Svensk ekonomi tyngs av att alldeles för många människor inte har ett arbete. Stora grupper har ställts utanför den stora arbetsmarknaden. Det är människor som inte vill något annat än att hitta sin plats i Sverige men som i stället glöms och göms i utanförskap och i utanförskapsområden utan tillräckliga kunskaper i svenska eller kunskaper om ett arbete för att kunna skaffa sig sin plats här i vårt land och göra sig till nytta för hela Sverige.

  Det är en avgörande politisk uppgift att vi lyckas frigöra den kraft som finns i vuxenutbildningen för att stärka arbetslinjen. Vuxenutbildning i alla dess delar är avgörande för just detta – vårt stora projekt arbetslinjen.

  I dag debatterar vi detta motionsbetänkande. Under den här mandatperioden har vi genomfört en serie viktiga reformer. Vi har förstärkt vuxenutbildningen, vi har förstärkt yrkesutbildningen, vi har utvecklat yrkeshögskolan, vi har genomfört piloten med nationell yrkesutbildning och vi har försökt se till att resurserna som går in i vuxenutbildningen också kommer i arbete.

  I den budget som gäller för nästa år är ett gott exempel på detta att vi förstärker resurserna per plats och att vi gör om regelverken. Vi kan inte längre ha en situation där pengarna inte kommer till nytta.

  Vad är då vår utmaning på arbetsmarknaden? Det är att vi har stora grupper som är arbetslösa för att de saknar utbildning men ändå inte utbildar sig till arbete. Vi har hört det från en serie olika experter och från ansvariga myndigheter: Problemet är inte resursbrist. Pengarna finns i systemet.

  Fru talman! Vi har gjort så stora förstärkningar av vuxenutbildningen att det finns gott om resurser, till och med resurser i överflöd i många delar. Men pengarna kommer inte i arbete. Nyttjandegraden för yrkesvux, för att ta ett exempel, har sedan 2017 varit att ungefär en fullt finansierad utbildningsplats av tre står tom – trots att stora grupper människor i vårt land utan arbete saknar utbildning. Det är såklart en situation vi inte kan acceptera.

  Därför behöver vi se till att stärka reformarbetet. I Moderaterna har vi gjort ett rejält utvecklingsarbete för att undersöka hur vi kan se till att frigöra den kraft som finns i vuxenutbildningen, i yrkesutbildningen och i den svenska partsmodellen. Så kan vi se till att fler människor utan utbildning kommer till en utbildning och vidare till ett arbete.

  Några nedslag i det reformarbetet, fru talman, är exempelvis att vi vill se att man slår ihop de olika yrkesutbildningarna. I dag har vi yrkesvux, vi har arbetsmarknadsutbildning och vi har piloten med nationell yrkesutbildning. Vi ser att man hade kunnat sammanföra de här tre till en ny, samlad nationell yrkesutbildning. När man gör en sådan reform behöver man också se över ersättningssystemet.

  Fru talman! I dag bygger vi in en ekonomisk ojämställdhet som är oacceptabel. Kvinnor, som ofta utbildar sig till välfärdsyrken, gör det i den kommunala yrkesvuxutbildningen och behöver ta lån för att gå utbildningarna. Män, som ofta utbildar sig till industriyrken, gör det i stället i Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildningar, där man får bidrag för att gå utbildningen.

  Arbetslösa kvinnor behöver ta lån, och arbetslösa män får bidrag. En sådan ekonomisk ojämställdhet kan vi såklart inte acceptera i utbildningssystemet som vänder sig till arbetslösa. Vi behöver tvärtom se till att man får ett rättvist ersättningssystem som gäller för alla som är arbetslösa och behöver utbilda sig till arbete.

  Fru talman! Vi vill dessutom se till att stärka lärlings- och praktiksystemen. När vi träffar yrkeshögskolan, yrkesvux eller Arbetsförmedlingen, men kanske framför allt när vi träffar arbetsgivare som vill vara med och bidra, är ett vanligt problem man beskriver att det är krångligt med alla dessa regler. Det är olika system, olika certifikat och olika ersättningsmodeller från alla de olika utbildningssystemen.

  För oss är det praktik och lärlingsutbildningar. Varför krångla till det? Detta behöver vi se till att ändra på. Vi behöver se till att vi får ett samlat regelverk för praktik- och lärlingsplatser oavsett vilket som är det avsändande utbildningssystemet. Vi behöver se till att de arbetsgivare som får vara praktikplatser och lärlingsgivare i ett system också kan vara det i ett annat. På det sättet frigör vi ännu fler APL-platser och ännu fler LIA-platser i de olika utbildningssystemen så att fler kan lära sig jobbet på jobbet.

  Vi behöver dessutom se till att förenkla ersättningssystemet, fru talman. Där menar vi att man i stället för att ha alla dessa olika regler, som dessutom ofta ger platta ersättningar, bör ge en rabatt på arbetsgivaravgiften för den som är handledare. En finurlig sak med en sådan lösning är att ersättningen dessutom stiger om man sätter av en person som är mer produktiv eller erfaren och därmed har högre lön. Det kan dessutom göra att en del personer som har jobbat länge på arbetsplatsen och kanske funderar på att trappa av eller göra något annat för att de tycker att det är slitsamt att utföra de vanliga arbetsuppgifterna i stället kan börja växla över till att vara just handledare. Man lider ju relativt inte lika stora förluster om man använder dem som har något högre lön som handledare.

  Fru talman! Här finns ett viktigt reformarbete att göra. Därför måste vi se till att fortsätta på den inslagna vägen, vilket också slås fast i betänkandet. Vi förstärker med både resurser och reformer med den tydliga uppgiften: Ingen människa som kan arbeta ska vara utan arbete i Sverige. Vi ska se till att de som har kommit till Sverige också kommer in på den svenska arbetsmarknaden. De ska få de bästa möjligheterna att bli sina bästa jag på vår arbetsmarknad och ställa alla de förmågor och kunskaper som de har till tjänst för att bidra till ett bättre land.

  Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

  (Applåder)

  I detta anförande instämde Johanna Rantsi (M).

• Fru talman! Det är alltid lika inspirerande att lyssna på ledamoten, för han tror verkligen på vad han säger.

  Jag har bara en kort fråga. Arbetslinjen – gäller den även den grupp jag nyss pratade om i mitt anförande?

  2026-01-28 17:16:29

  

  Caroline Helmersson Olsson

• Fru talman! Det låter bra att alla ska vara inkluderade i den framtida visionen för ledamoten Rosengren.

  Som jag tog upp i mitt anförande finns det försvårande omständigheter med just ersättningarna. Det finns ett jätteenkelt sätt att göra om SPSM:s studiemedel. SPSM har skickat förslag till regeringen varje år sedan 2019 om hur man skulle kunna göra om själva förordningen för att höja nivåerna. Inflation och stigande priser drabbar de här människorna likadant som alla andra.

  Kan Oliver Rosengren lova mig att han genast talar med utbildningsministern om att göra om förordningen?

  2026-01-28 17:18:36

  

  Caroline Helmersson Olsson

• Fru talman! Tack så mycket, Caroline Helmersson Olsson, för frågan!

  Jag vill börja med att tacka för det fina omdömet och också tacka för alla de roliga debatter vi har fått ha under min första mandatperiod här, som ju inte är din första mandatperiod. Det har känts härligt och tryggt för mig som ny att ha en meddebattör med sådan erfarenhet och stabilitet som ledamoten har. Stort tack för det!

  Givetvis gäller arbetslinjen också de grupper som du talade om i ditt anförande. Också på detta område har vi presenterat en serie nya reformer. Vi måste se till att de som vill ställa sig till arbetsmarknadens förfogande och växa i sina förmågor har möjlighet att göra det. Här måste utbildningssystemet möta upp, men här måste också ersättning och annan aktivering finnas på plats.

  Vi måste se till att det blir möjligt att kombinera yrkesutbildning med annan typ av sysselsättning i de fall där man behöver göra det. Människor måste få känna att de kan få vara på arbetsmarknaden och ta sig närmare den med det som är deras möjligheter.

  Här måste individuella lösningar vara totalt tillgängliga. Det handlar ofta om människor med väldigt olika livssituationer och väldigt olika utmaningar, och då måste också systemet möta upp.

  Vi tror på idén, fru talman, att alla ska med när det kommer till arbetsmarknaden. Det måste vi se till att stå för också i konkret handling. Det gäller både att stärka utbildningssystemet och att göra reformer av de olika sysselsättningsformer som finns. Vi måste dessutom reformera ersättningarna till de enskilda som deltar i utbildningar och sysselsättning.

  2026-01-28 17:16:52

  

  Oliver Rosengren

• Fru talman! Ibland behöver man vidga blicken och starta någon annanstans än i Sverige.

  Det som händer i USA är djupt oroande. Vi har sett det under ett antal år, men det som hände förra veckan i Davos blir nog en vändpunkt för Sverige och Europa.

  Sverige är ett litet, exportberoende land. En av våra absolut viktigaste marknader är USA. Men när Donald Trump först hotar Grönland och sedan hotar med handelskrig och höga tullar blir måttet rågat för Europas politiker. Nu räcker det. Tiden är inne för en annan tid.

  Vi kan inte längre förlita oss på USA som den marknad där våra svenska exportsuccéer ska göra nya landvinningar. Europa håller nu på och förhandlar och har kommit långt med ett avtal med Sydamerika, Mercosuravtalet. Man landade också alldeles nyligen ett stort avtal med Indien. Indien har vi inte varit så verksamma i tidigare, för indierna har själva haft en ganska protektionistisk politik med ganska höga tullar. Nu är det dock annorlunda med det avtal som kommit på plats.

  Detta kommer att påverka svensk arbetsmarknad och svensk exportindustri. Nu blir det nya förutsättningar. Det kommer att vara nya produkter vi måste arbeta med, nya typer av kundrelationer och nya typer av affärsmodeller. Det Donald Trump håller på med kommer att påverka vår handelspolitik och vår näringspolitik. Det kommer också att påverka vår utbildningspolitik.

  Som om inte detta vore nog lever vi som vi vet redan nu i en föränderlig tid när det kommer till den gröna omställningen, de planetära gränserna, smältande isar, de kostnader som kommer i kölvattnet av ökade klimatförändringar samt näringslivets behov av att ställa om och komma på nya produkter och tjänster som kan gå på export. Till detta måste vi såklart också lägga den explosionsartade utvecklingen för artificiell intelligens.

  Vi lever helt enkelt i en tid av stor förändring.

  Det vi ser på svensk arbetsmarknad, jämte det som moderaten Oliver Rosengren precis redovisade om att det är många som saknar utbildning och står långt från arbetsmarknaden, är nu också en väldigt hög arbetslöshet bland akademiker. Bilden måste alltså kompletteras. Det räcker inte alltid med god utbildning för att kunna få jobb. Detta beror till stor del, skulle jag vilja påstå, på att vi lever i en föränderlig tid.

  Egentligen är det inte ett problem i sig med alla dessa utmaningar. Problemet är att vi inte hänger med. Vi ser nu hur många människor med lång arbetslivserfarenhet fastnar i arbetslöshet därför att deras kompetens inte längre matchar arbetsmarknadens behov – och detta behov kommer verkligen att förändras i grunden ännu mer framöver.

  Fru talman! Detta leder oss in på en förändrad utbildningspolitik.

  Låt oss prata lite kort om skillnaden mellan akademisk utbildning och vuxenutbildning. I den akademiska utbildningen behöver vi utbilda personer som blir förändrare i samhället, som kan ta sig an den nya tiden och som kan skapa morgondagens företag, morgondagens produkter och morgondagens tjänster. I vuxenutbildningen ser vi ett mycket mer akut behov av att anpassa utbildningarna efter den hårda realiteten här och nu. Utbildningarna behöver matchas mot det behov som näringsliv och offentlig sektor ser här och nu.

  Det finns stora saker vi i Sverige behöver göra när det gäller både den akademiska utbildningen och vuxenutbildningen. Ibland i debatten blandar man ihop detta och tänker att vi bara behöver utbilda för den arbetsmarknad vi ser nu, men Centerpartiet menar att vi måste behålla en väldigt hög svansföring i den akademiska utbildningen parallellt med att vi utvecklar vuxenutbildningen.

  Det behövs kanske egentligen inte heller bara en arbetslinje, utan vi behöver utveckla den till en kompetenslinje. Det räcker inte bara med tanken att gå från bidrag till jobb. Det skiftet sker inte om vi inte utrustar våra medborgare med kompetens, både för den arbetsmarknad som finns här och nu och för den som finns om fem eller tio år. Centerpartiet förordar alltså egentligen att vi byter namn på arbetslinjen och kallar den för en kompetenslinje i stället.

  Jobb är nyckeln till ett gott liv, där utbildning ofta dessutom är förutsättningen för ett jobb. Ett exempel är lärlingsutbildningen, som vi i Centerpartiet talar oss varma för. Det har ju visat sig att inte alla lär sig bäst i ett klassrum. Många människor, inte minst de som haft det väldigt tufft i skolan, lär sig bäst när de kommer ut på en arbetsplats och lär sig att arbeta praktiskt i verkliga arbetsmiljöer. Vi skulle vilja se mer av lärlingsutbildning.

  Fru talman! Vi behöver också nämna detta med minskade födelsetal och att regeringen driver en politik där man inte vill att människor ska vara kvar i Sverige. Vi i Centerpartiet ser inte att det blir tillväxt av att det blir färre människor. Vi tycker att det är helt ologiskt. I stället för att betala 350 000 för en enkelbiljett bort från Sverige vill vi öka integrationen, öka språkkunskaperna och öka människors delaktighet i svenskt arbetsliv.

  Vi har lanserat något som vi kallar jobbsvenska och som är en utveckling av sfi. Vi vill se det i två spår.

  Forskningen är lite oense. Det finns åtminstone två perspektiv: Är det så att man lär sig språket bäst om man har ett jobb eller en sysselsättning och kommer i kontakt med svenskar och svenska språket? Eller är det så att man behöver lära sig språket först för att sedan komma ut på arbetsmarknaden och kunna göra nytta?

  De två perspektiven vill vi para ihop i ett. Väldigt många lågutbildade har kommit till Sverige. Vi vill att det ena spåret, som vi kallar jobbsvenska, ska vara riktat mot att människor snabbt får lära sig en svenska som blir tillräckligt god för att de ska komma in på en arbetsplats och på denna arbetsplats kunna utveckla sitt språk så att vi kan ha både och. Men sedan finns det också många högutbildade som kommit till Sverige. Varför ska de gå ihop med lågutbildade som knappt kan någonting egentligen? Där vill vi se mer akademisk utbildning så att ingenjörer och läkare som kommer till Sverige kan lära sig en akademisk svenska.

  Fru talman! Yrkeshögskolan, slutligen, är en succé. Vi politiska partier i Sveriges riksdag är tämligen ense om det. Vi i Centerpartiet skulle gärna vilja se mer och snabbare utbyggnad av yrkeshögskolan och dessutom en stabilare och mer långsiktig yrkeshögskola där villkoren blir tydligare. Yrkeshögskolan lyckas ju med det som vi alla önskar oss: Arbetsmarknaden har ett behov, man signalerar behovet till utbildningsanordnaren och man får en kurs efter behovet. Ut på arbetsmarknaden kommer utbildade människor som direkt kan komma i arbete. Det är en suverän form som vi gärna vill utveckla. Vi vill också pröva tanken att en del kortare akademiska utbildningar kan gå över till yrkeshögskolan.

  Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 5.

• Herr talman! Vi ska nu debattera utbildningsutskottets betänkande om vuxenutbildning. Det är utskottets betänkande nummer elva under detta riksmöte, och i det hanteras motioner som lämnades in av ledamöter, partier och partigrupper under allmänna motionstiden hösten 2025.

  Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

  Herr talman! Samhällsutvecklingen har på ganska kort tid förändrat arbetsmarknaden i Sverige och många andra länder i grunden. Artificiell intelligens har blivit en del av vardagen. Digitaliseringen har accelererat i både offentlig och privat sektor. Kraven på kompetens ser i dag helt – eller i alla fall på många sätt – annorlunda ut än de gjorde för bara fem eller tio år sedan.

  Samtidigt pressas Sverige av en mer osäker omvärld, ökande protektionism – inte minst från andra sidan Atlanten – och ett pågående krig i Europa som nu, efter överfallet på Ukraina, har pågått i nästan fyra år. Detta påverkar vår ekonomi, vår arbetsmarknad, vår konkurrenskraft och så vidare.

  Herr talman! När den här regeringen tog över efter valet 2022 hade vi en väldigt hög inflation. Sverige blev fattigare. Invånarna i Sverige blev fattigare därför att pengarnas värde gröptes ur till följd av olika faktorer, framför allt i vår omvärld. Återhämtningen begränsades av den lågkonjunktur som följde i coronapandemins och Ukrainakrigets spår och som höll sig kvar.

  Detta har bidragit till att vi har fått en ökande arbetslöshet i Sverige. Arbetslösheten beror delvis på vilken konjunktur vi har och på att återhämtningen har släpat efter, men den beror inte bara på det. Vi har också en strukturell arbetslöshet i Sverige. En stor andel av de arbetslösa har i dag begränsade färdigheter, och många av dem står långt från arbetsmarknaden.

  Omkring 70 procent av dem som är inskrivna på Arbetsförmedlingen – det handlar om ungefär en kvarts miljon människor, herr talman – tillhör grupper med svag konkurrensförmåga. För många av dem är bristande kunskaper i svenska språket och låga utbildningsnivåer avgörande hinder för att ta sig in på en arbetsmarknad som blir alltmer kvalificerad och som kräver alltmer av oss i form av olika typer av kunskaper, inte minst till följd av teknikutvecklingen och de stora landvinningarna på det området.

  Samtidigt har vi en paradox. Vi har hög arbetslöshet samtidigt som arbetsgivare skriker efter kompetens. Det visar att vi inte bara har problem med att alltför många människor inte har ett jobb att gå till utan också problem med att arbetsgivare inte hittar den kompetens de behöver. Vi har således ett matchningsproblem. Det här är egentligen inget nytt i Sverige – alla regeringar, oavsett om de lutar åt höger eller åt vänster, brottas med samma problematik gällande hur man ska få en bättre matchning på arbetsmarknaden.

  Herr talman! Komvux och yrkeshögskolan spelar en väldigt viktig roll i att hantera den här utmaningen och få fler människor i arbete. Vuxenutbildningen är ett av vårt samhälles mest kraftfulla verktyg för frihet, inkludering och tillväxt. Det ger många människor en andra – och ibland en tredje – chans att läsa in gymnasiekompetens, byta bana, bygga på tidigare studier eller helt enkelt stärka sin position på arbetsmarknaden. Där tar nya framtider form.

  Liberalerna har alltid betonat utbildningens värde i det goda samhället. Kunskap och färdigheter ger egenmakt. Det är bättre och värdigare att människor ges möjlighet att bidra än att de blir passiviserade genom bidragsförsörjning.

  Herr talman! När vi nu gått in i 2026 skulle jag säga att det finns skäl till i alla fall en försiktig optimism, även om vi inte kan veta – världsläget är ju minst sagt ganska volatilt. Vi har en expansiv statsbudget, vilket kommer att hjälpa till. Vi har ljusare konjunkturutsikter. Vi har också den största skolbudgeten i modern tid, vilket är särskilt glädjande för Liberalerna.

  Från regeringens och riksdagsmajoritetens sida har vi byggt ut det regionala yrkesvuxet, bland annat genom olika budgetbeslut. I årets budget tillförs ytterligare medel till yrkesutbildning. Det blir fler platser inom yrkeshögskolan och en förstärkt satsning på regionalt yrkesvux. Detta är investeringar som gör konkret skillnad både för individer och för arbetsmarknaden.

  Samtidigt, herr talman, måste vi vara tydliga med att kvalitet aldrig får kompromissas bort. På senare år har oseriösa och i vissa fall rent kriminella aktörer tagit sig in i den kommunala vuxenutbildningen. Skolinspektionens granskningar visar att kommuner i flera fall har brustit i uppföljning och kontroll. Det är allvarligt och måste åtgärdas.

  Därför tillsatte regeringen i november en utredning för att komma till rätta med de brister som uppmärksammats i vuxenutbildningen och inom svenska för invandrare. Ägar- och ledningsprövning är nödvändigt för att stoppa oseriösa aktörer från att bedriva vuxenutbildning. Det handlar ytterst om förtroendet för hela systemet.

  Herr talman! Yrkeshögskolan är en utbildningsform som levererar. Åtta av tio personer som läser en yrkeshögskoleutbildning i Sverige har arbete året efter examen. Det ska sägas att en del hade arbete redan innan de började sin yrkeshögskoleutbildning, men arbetskraftsdeltagandet ökar med ungefär 10 procent för dem som också har läst på yrkeshögskolan.

  Yrkeshögskolan fortsätter att byggas ut kraftigt och utvecklas nu vidare med kortare kurser, bättre möjligheter till omställning mitt i arbetslivet och en mer långsiktig finansiering. Från regeringens och Tidöpartiernas sida är vi tydliga med att yrkeshögskolan ska växa, men den ska göra det med kvalitet och stark arbetslivsanknytning.

  Låt mig också säga något om sfi, herr talman. Här är Liberalerna mycket tydliga: Svenska språket är nyckeln för att komma in i det svenska samhället. Det är inte ett hinder utan en förutsättning, och det är både en rättighet och ett ansvar. Därför har regeringen ställt tydligare krav på progression och kvalitet. Att fler snabbare lär sig svenska, kommer i arbete och blir självförsörjande är avgörande både för individens frihet och för samhällets sammanhållning.

  Jag är också väldigt glad över att vi har tagit fram en ny utbildningsform, nämligen den nationella yrkesutbildningen. Den byggs nu upp som en pilot, med inspiration från den modell som finns för yrkeshögskolan, och kan ge många en snabb och praktisk väg till jobb. Detta är ett exempel på hur vi moderniserar systemet utan att tumma på kvaliteten.

  (Applåder)

• Fru talman! Vi debatterar vuxenutbildning.

  Det kan finnas många skäl till att man behöver utbilda sig som vuxen. Det är inte ovanligt att en lästrött elev efter ett antal år blir motiverad att ta tag i sina studier och vill komplettera sina betyg för att få högskolebehörighet eller för att gå en yrkesutbildning.

  Det kan också gälla en nyanländ som behöver slussas in i det svenska samhället för att bli självförsörjande. Personen kanske har ett yrke sedan tidigare men behöver komplettera med sådant som är specifikt för Sverige för att kunna utöva yrket i vårt land. Eller personen kanske rent av vill skaffa ett nytt yrke som ger bättre möjligheter till jobb i Sverige.

  Men ska man över huvud taget komma in på arbetsmarknaden som nyanländ är det svenska språket helt avgörande. Nästan en fjärdedel av företagen uppger att bristande språkkunskaper är huvudorsaken till deras rekryteringsproblem. Därför måste sfi fungera bättre än det gör i dag.

  Det finns alldeles för många barn i Sverige som aldrig har sett sina föräldrar gå till jobbet. De har aldrig sett sina föräldrar komma hem efter en dag av arbetsplatsgemenskap med kollegorna. De vuxna förebilder som dessa barn hade behövt ha i familjen ersätts många gånger av kriminella, som rekryterar direkt från gatan in i ungdomsgäng och organiserad brottslighet.

  Fram växer då inte bara ett skuggsamhälle och parallellsamhällen av utanförskap utan också ett etniskt och kulturellt segregerat Sverige. Det säger sig självt att det är farligt och fel om människor som kommer till vårt land redan på förhand upplever sig vara dömda att misslyckas och fastnar i dessa parallellsamhällen. För i ett samhälle där stora grupper människor inte talar samma språk kommer också tilliten, tryggheten och känslan av samhörighet av naturliga skäl att minska.

  Vuxenutbildning i form av sfi är därför en oerhört viktig pusselbit för att fler ska kunna bli en del av det svenska samhället och för att Sverige som land ska klara den stora integrationsutmaning som vi står inför. Språket är en nyckel för ett samhälle där var och en får möjlighet att utvecklas till sin fulla potential. Ingen ska hållas tillbaka, och ingen ska lämnas efter.

  Fru talman! Det är dags för en politik som utgår från att alla kan och ska lära sig svenska. På så sätt förbättrar vi integrationen och motverkar utanförskapet. Därför behöver sfi fungera.

  I sammanhanget behöver man också betona hur viktigt det är att den som är nyanländ snabbt kommer in i arbete och får den utbildning som krävs för att komma in på arbetsmarknaden. Det är viktigt för familjer att få den inkomst som ett jobb innebär. Det är viktigt för barnen att få se sina föräldrar gå till jobbet. Inte minst är det också viktigt för den enskildes självkänsla att så snart som möjligt komma i arbete, bli självförsörjande och slippa vara beroende av bidrag.

  Många vittnar om att studier i svenska i kombination med studier inom yrkesutbildning väsentligt ökar möjligheterna till jobb och etablering. Bästa sättet att lära sig språket är oftast att använda det, och då gärna i en naturlig miljö. Därför är det angeläget att så många som möjligt får chansen att lära sig yrkessvenska på jobbet och kombinera sfi med yrkesvux.

  Det kan skapa ett bättre sammanhang och motivation för eleverna att lära sig svenska när målet med utbildningen blir yrkeskunskap och det finns en tydlig väg till egen försörjning. Därför är det viktigt att det finns en stor flexibilitet när det gäller att kunna kombinera sfi med praktik eller förvärvsarbete.

  Fru talman! I Sverige prioriteras det livslånga lärandet. Det är och ska vara möjligt att återgå till studier för att bygga på sin kompetens vid komvux, folkhögskolor eller lärcenter när så behövs. Vi är många som har bytt eller kommer att byta karriär flera gånger under livet, antingen för att vi själva vill eller för att vi av någon anledning behöver ändra yrkesbana. Då är det viktigt att det alltid finns en möjlighet att genom utbildning och hårt arbete förbättra sin situation och förverkliga sina livsdrömmar. I det avseendet är svensk vuxenutbildning en fantastisk möjlighet.

  Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut skulle fattas den 4 februari.)