Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Debatt i text
Fru talman! Internationellt bistånd är ett av de politikområden som väcker starka känslor, och det är kanske inte så konstigt. Det handlar om människor i extrem utsatthet och människor som lever i länder som i ärlighetens namn inte fungerar särskilt väl. Och det handlar om mycket pengar.
Sveriges bistånd för 2026 uppgår till 53 miljarder, varav drygt 43 miljarder fördelas inom ramen för det utgiftsområde vi behandlar i dag.
Fru talman! Ett fungerande bistånd räddar liv, ger barn en framtid och skapar stabilitet där kaos annars riskerar att breda ut sig. Men när biståndet inte fungerar, när pengarna inte når fram, när insatserna saknar tydliga mål eller uppföljning, skadas inte bara resultaten utan också förtroendet för biståndet. Ett skadat förtroende är just vad många svenska väljare har fått för biståndet. Därför har det varit viktigt för Sverigedemokraterna och regeringen att reformera det svenska biståndet. Vi har lagt grunderna, och förändringsarbetet pågår fortfarande.
Fru talman! För att biståndet ska kunna försvaras politiskt, moraliskt och ekonomiskt krävs ordning och reda. Varje biståndskrona ska vara motiverad, varje insats ska ha tydliga mål och varje samarbetspartner ska granskas. Vi ska ha fokus på resultat, effektivitet och transparens.
Fru talman! I situationer som när krig bryter ut, när naturkatastrofer slår till och när sjukdomar, hunger och vattenbrist hotar människors överlevnad är det humanitära biståndet extra viktigt. Men bistånd kan inte, och ska inte, stanna vid att bara släcka bränder. Om vi menar allvar med fattigdomsbekämpning måste biståndet också bygga samhällen, stärka institutioner och skapa förutsättningar för egen försörjning. Här är till exempel handel och utbildning centralt.
Ja, det är sant, handel är en stor del av Sveriges biståndsprioriteringar. Detta kritiseras ofta av oppositionen. Men vi vet att svenska företag har stor kompetens, och just handelssamarbeten efterfrågas av många länder.
Utbildning är viktigt för barn men även för vuxna, för att skapa förutsättningar för ekonomisk trygghet. När barnen får gå i skolan ökar inte bara deras framtidsutsikter utan hela samhällen förändras. Många barn växer upp i konflikter som de inte har valt, i fattigdom som de inte kan påverka och i samhällen där de saknar både skydd och chans att forma sin egen framtid.
När svenskt bistånd når barn gör det därför en oerhört stor skillnad. Vaccinationer räddar liv, och näringsprogram hindrar att undernäring blir permanent. Trygga skolmiljöer innebär att flickor och pojkar får lära sig, utvecklas och våga drömma, och de minskar risken för tonårsgraviditeter eller bortgifte.
Det här är inte bara fråga om sociala insatser, utan det är fråga om säkerhetspolitiska investeringar. Barn som får utbildning står mindre risk att rekryteras av extremistgrupper. Barn som får trygghet och stabilitet växer upp till vuxna som kan bidra till fred, demokrati och fungerande samhällen.
Fru talman! Det internationella biståndet måste också förstås i ett större sammanhang. Världen är i dag mer osäker än på länge. Konflikter, geopolitisk rivalitet och instabilitet påverkar oss alla. Bistånd som bidrar till stabilitet är därför inte bara fråga om solidaritet, utan det är fråga om förebyggande politik. Stabila samhällen minskar risken för väpnade konflikter, minskar utrymmet för extremistiska rörelser och minskar trycket på irreguljär migration.
Fru talman! Jag vill också nämna Ukraina, som just nu är vår främsta utrikespolitiska prioritering och vår största mottagare av svenskt bistånd. Stöd till Ukraina är inte bara en fråga om humanitär hjälp, utan det handlar också om återuppbyggnad, minröjning, fungerande energisystem och institutioner som klarar att bära landet efter kriget.
Sveriges bistånd till Ukraina och vårt närområde är därför en del av vår säkerhetspolitiska helhet. Att investera i stabilitet där är att investera i trygghet här.
Fru talman! Sverige kan inte göra allt överallt. Målen inom svenskt bistånd har varit alldeles för spretiga. Sida hade över 400 mål att arbeta efter. Bistånd som redan är komplext tjänar inte på att ha så många mål. Detta är något vi måste minska. Ett starkt bistånd kräver prioriteringar: geografiskt, tematiskt och i valet av samarbetspartner. Vi måste uppnå effektivitet och korta leden eftersom det vid varje mellanhand försvinner resurser som skulle komma mottagaren till gagn.
2025-12-15 09:00:47
Yasmine Eriksson
Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.
Yasmine Eriksson säger att det ska vara ordning och reda i biståndet och att biståndet ska granskas noga. Då blir det märkligt när vi ser hur regeringen har gjort sitt bästa för att mörka biståndsavtalet mellan Somalia och Sverige. Regeringen har varit oerhört tydlig med att inga biståndsmedel får gå till någon organisation som har minsta samröre med Hamas eller andra islamistiska organisationer. Regeringen frös till och med biståndet till Palestina och krävde att Sida genomförde två separata utredningar för att försäkra sig om att inte en enda svensk krona gick till någon organisation som hade något som helst samröre med Hamas.
Däremot verkar det inte vara några som helst problem med att skicka bistånd till Somalias premiärminister Hamza Abdi Barre, trots att han har uppmärksammats för att ha gjort grova antisemitiska uttalanden och hyllat terrororganisationen Hamas. Det är mot den bakgrunden minst sagt anmärkningsvärt. Ska svenska biståndsmedel gå till en korrupt premiärminister som har gjort antisemitiska uttalanden och hyllat terrororganisationen Hamas? Hur kan det vara förenligt med Sveriges policy om att inte stödja några organisationer som har samröre med islamistiska organisationer, och hur främjar det arbetet mot korruption som biståndsministern har varit så tydlig med att han vill intensifiera? Står verkligen Sverigedemokraterna bakom detta?
2025-12-15 09:06:59
Lotta Johnsson Fornarve
Fru talman! Jag vill poängtera att jag inte känner till att någon minister har mörkat något biståndsavtal över huvud taget. Vad gäller bistånd som kan ha kommit Hamas till gagn håller jag helt med ledamoten, nämligen att det är fruktansvärt och att det absolut inte ska ske. Därför är det så viktigt för oss att vi lägger resurser på att granska biståndet. Det är viktigt med transparens och synlighet så att vi kan upprätthålla ett förtroende för biståndet. Det är precis i linje med hur vi arbetar, och det är djupt beklagligt att bistånd kan ha kommit extremistiska grupper till del.
Vad gäller Somalia tycker Sverigedemokraterna att det är oerhört bra att vi hade en överenskommelse med Somalia om att de skulle följa folkrätten. Det är vad diskussionerna verkar ha berört. Vi välkomnar att de har börjat öppna upp för att ta tillbaka sina egna medborgare. Sedan får vi se hur det blir framöver, men vi hoppas att det fortfarande kommer att ske.
2025-12-15 09:08:40
Yasmine Eriksson
Fru talman! Jag tackar för svaret.
Att regeringen har försökt mörka avtalet är oerhört uppenbart. Det var först efter Dagens Ekos och Dagens Nyheters noggranna granskningar som detta blev uppenbart och tydligt. Dagens Nyheter visade det bland annat genom en mejlkonversation med den före detta svenska ambassadören i Somalia som man fått fram. I mejlet skriver ambassadören tydligt att det avtal som kommit på plats bör hållas hemligt, så det är uppenbart något som man skäms över.
Jag tycker inte att jag får tillräckligt bra svar på min fråga. Ska vi verkligen ge bistånd till en premiärminister som är tydlig antisemit och som hyllar Hamas? Är inte det att gå emot Sveriges principer om att vi inte ska ge någon form av stöd till organisationer som har något som helst samröre med islamistiska organisationer?
Jag tycker att det är högst anmärkningsvärt att man gör på detta sätt. Jag skulle gärna vilja ha svar på den frågan.
2025-12-15 09:09:50
Lotta Johnsson Fornarve
Fru talman! Jag antar att Anna Lasses fråga handlar om avslutade landstrategier. Det stämmer, som ledamoten säger, att vi är emot islamism och att vi inte vill se det växa fram. Vi vill också stötta kvinnor och flickor.
Även om vi avbryter en landstrategi eller inte gör en ny landstrategi när en strategi går ut kan fortfarande de tematiska strategierna verka globalt, även i länder där vi avslutar en landstrategi. Det rör till exempel de tematiska strategierna för mänskliga rättigheter, demokrati och sexuell och reproduktiv hälsa.
Att man avslutar en landstrategi betyder inte att inget bistånd kommer att nå fram, utan vi har, som ledamoten vet, olika typer av strategier.
2025-12-15 09:12:41
Yasmine Eriksson
Fru talman! Samtidigt vet vi att stora delar av de projekt som jobbar med just flickors och kvinnors utbildning och rättigheter i exempelvis Afghanistan har avslutats, och vi kan väl också vänta oss detsamma i stora delar av Afrika när det gäller Sveriges bistånd till dessa länder.
Sedan kan det vara så att vi har kärnstöd som eventuellt också träffar dessa områden, men då är det inte en medveten strategi från Sverige. Därför återstår min fråga: Varför vill man inte bygga på plats – något som Sverigedemokraterna ofta framhäver – när det gäller flickors och kvinnors utbildning i dessa länder, som har dessa problem?
2025-12-15 09:13:33
Anna Lasses
Fru talman! När det gäller större organisationer som Sverige har som partner är det en medveten handling, där vi ser i förväg hur de jobbar och med vilka de jobbar. En förutsättning är också att vi accepterar och tror på deras kompetens och att de vet var behoven är störst och kan rikta medlen dit. Därför fungerar kärnstödet väl inom ramen för de strategierna.
2025-12-15 09:14:17
Yasmine Eriksson
Fru talman! Det var med UNDP och Världsbanken som Sverige tecknade avtal, och jag förutsätter att det är fullständigt transparent, korrekt och offentligt.
Vad gäller Somalia får det bli en retorisk fråga eftersom ledamoten inte kan svara, men jag undrar om ledamoten inte vill att vi ska ha något bistånd till Somalia eller att Somalia inte ska utvecklas. Det låter nästan så på ledamoten.
2025-12-15 09:11:03
Yasmine Eriksson
Fru talman! Tack så mycket, ledamoten Yasmine Eriksson, för ditt anförande!
Jag uppfattar att Sverigedemokraterna är väldigt tydliga i kampen mot islamism och kampen för att kvinnors och flickors rättigheter inte ska bli kränkta. Jag undrar därför varför Sverigedemokraterna inte vill att stöd ska gå till Afghanistan. Jag tänker på det långsiktiga stödet till framför allt flickors och kvinnors utbildning och även stödet till delar av Afrika, där vi vet att islamismen växer sig stark. Utbildning för flickor och kvinnor är ett av de absolut främsta verktygen för att komma till rätta med detta, vilket ledamoten också lyfte upp i sitt anförande.
2025-12-15 09:11:43
Anna Lasses
Fru talman! Jag tycker att det är beklagligt att Socialdemokraterna får det att låta som att Sverigedemokraterna och regeringen gör något fruktansvärt när vi ger bistånd. Sverige är världens fjärde största givare av bistånd. Det är inte lite. Vi tar ett enormt globalt ansvar. Att vi skulle behöva skämmas för den andel vi lägger på bistånd håller jag inte med om.
Vad gäller Somalia undrar jag: Menar ledamoten att han inte litar på UNDP eller på Världsbankens insatser? Bör vi avbryta våra samarbeten med Världsbanken och UNDP, om ledamoten anser att de inte kan förmedla bistånd på ett sätt som är transparent och korrekt?
2025-12-15 09:17:06
Yasmine Eriksson
Fru talman! Jag tackar Yasmine Eriksson för hennes anförande. Det var många vackra ord och engagemang för barn och flickor i världen. Det berömmer jag – synd bara att Yasmine Erikssons ord har väldigt svag koppling till hennes partis de facto-politik.
Sverigedemokraterna är det parti som går i bräschen för att nedmontera det svenska biståndet och som har allra lägst ambitioner för hur stor andel av vår bruttonationalinkomst som ska gå till bistånd. Sverigedemokraterna visar i handling något helt annat än de ord som Yasmine Eriksson anförde.
Jag vill i den här repliken också uppehålla mig vid det uppenbara hyckleri som finns när det gäller kampen mot islamism och nolltolerans mot bistånd till terrororganisationen Hamas. Det hänger inte ihop. Sverigedemokraterna vill med frenesi stoppa allt stöd som ens kan misstänkas komma i närheten av Hamas, men samtidigt är man väldigt stolt över överenskommelsen med Somalia, som visade sig vara skriftlig trots allt.
En Hamaskramande premiärministers kansli har fått en bankomat installerad av Sverige dit över 100 miljoner kronor har gått enligt en deal mellan Sverige och Somalia. Hur hänger nolltoleransen ihop med den totala tolerans för korruption som man har gentemot Somalia?
2025-12-15 09:14:57
Olle Thorell
Fru talman! Socialdemokraterna ska alltså stegvis återgå till 1 procent. Finns det någon tidsplan för detta? Det är min första fråga.
Den andra fråga jag har handlar om Ukraina. Vi är alla eniga om att Ukraina ska få det stöd som Ukraina behöver. Det är fullständigt nödvändigt för hela Europas demokrati. Men frågan är hur man ska lösa detta med stödet till Ukraina.
För Centerpartiets del har vi föreslagit att man ska ha en extern fond som ligger utanför budgeten och är lånefinansierad, vilket vi gott och väl har råd med eftersom vi har en stabil ekonomi i Sverige som det ser ut just nu. Den skulle motsvara ungefär 1 procent av bni, och ungefär en tredjedel av stödet skulle vara civilt och innefatta bland annat biståndsmedel. Är detta något som Socialdemokraterna skulle kunna tänka sig för att garantera Ukraina ett långsiktigt stöd så länge som Ukraina behöver det?
2025-12-15 09:34:28
Anna Lasses
Fru talman! Tack så mycket, Olle Thorell, för de svaren!
Hur det går i valet får vi väl se, och hur de förhandlingarna kommer att se ut får vi också se. Men jag hoppas ändå att just idén om Ukrainafonden, oavsett regeringsbildning framöver, är något som Socialdemokraterna men även andra partier tar till sig.
2025-12-15 09:37:45
Anna Lasses
Fru talman! Tack, Anna Lasses, för relevanta och viktiga frågor!
När det gäller enprocentsmålet hade vi kongress i våras, där vi också hade den här debatten. Det finns de som har tyckt att vi ska ha en mycket hastig plan för att återgå till enprocentsnivån medan andra har sagt att detta ska göras stegvis. Vi landade i ett beslut om att göra det stegvis, och vi har inte uttalat exakt hur lång tid det ska ta.
Som exempel kan vi titta på hur det gick till förra gången. På 90-talet sänkte vi biståndet – med mycket stor vånda frångick vi enprocentsmålet när vi sanerade statsfinanserna efter 90-talskrisen. Vi sänkte pensioner, och vi sänkte barnbidrag. Vi gick fram med motorsåg i välfärdssamhället, och även biståndet sänktes. Det återställdes sedan efter 90-talskrisen. År 2005, om jag inte minns fel, var vi tillbaka på enprocentsnivån. Då tog det alltså sex sju år. Det kanske kan ge en fingervisning. Jag är ingen siare – jag har ingen kristallkula som fungerar. Men man kan lära sig av historien, och man kan lita på att vi socialdemokrater kommer att göra det vi säger, nämligen återställa biståndet stegvis.
Vad gäller Ukrainastödet är vi kritiska mot att världens allra fattigaste länder är de som får betala för det ökade Ukrainastödet. Det behövs en långsiktig strategi för hur Ukraina ska återuppbyggas. Det gäller inte bara det humanitära, akuta stödet med filtar, matpaket och skyddsutrustning. Det gäller också att öppna upp marknader och se till att det byggs ett stabilt näringsliv så att de kan försörja sig själva. Där är vi öppna för förslag. När vi har vunnit valet den 13 september kan vi sätta oss ned och prata om hur vi ska kunna både ha globala ambitioner och stärka Ukraina.
2025-12-15 09:35:37
Olle Thorell
Fru talman! Vi är överens om att vi behöver göra båda sakerna. Vi behöver ta ett större globalt ansvar. Vi ska inte vända ryggen åt de fattigaste länderna i världen, och vi ska göra allt vi kan för att göra vår del när det gäller att bygga upp Ukraina efter kriget. Med den utgångspunkten tror jag att vi kommer att kunna hitta en bra lösning som präglas av båda dessa saker. Det är inte antingen det ena eller det andra, som för den här regeringen, utan det går att göra både och.
Eftersom jag glömde att göra det i mitt anförande vill jag passa på att önska Anna Lasses, talmannen, presidiet och mina övriga meddebattörer en god jul och ett gott nytt år.
2025-12-15 09:38:05
Olle Thorell
Fru talman! Jag reagerade på en formulering som Olle Thorell hade i sitt anförande när det handlade om att vi avslutar vissa landstrategier och ökar vårt stöd till Ukraina. Han sa: Det är inte Ukrainas fel. Det är Sveriges fel.
Jag menar att det är rätt av Sverige. Det är rätt av Sverige för att säkra vår och Ukrainas trygghet och säkerhet. Om det skulle vara någons fel är det inte Sveriges fel; i så fall är det Rysslands fel. Jag skulle bara vilja ställa denna kontrollfråga och få svar av Olle Thorell. Är det Sveriges fel, eller är det Rysslands fel?
Jag upplever inte att Socialdemokraterna är trovärdiga när det kommer till Ukrainastödet. Om man uttrycker sig så här – kan vi då verkligen lita på att Socialdemokraterna vill se ett fortsatt stöd till Ukraina? Kommer Socialdemokraterna att stötta Ukraina i landets anslutningsprocess till EU? Det låter inte så när man hör Olle Thorell.
2025-12-15 09:39:07
Yasmine Eriksson
Fru talman! Det jag hör från Olle Thorell är att vi kan göra allt, men det kan vi inte med begränsade resurser. Vi har 53 miljarder att fördela, och då måste vi göra prioriteringar. Även om vi vill hjälpa samtliga blir det omöjligt. Även om vi skulle använda hela Sveriges statsbudget utan att över huvud taget ta ansvar för Sverige skulle vi inte kunna hjälpa alla i världen som är i behov av hjälp.
Det jag hörde i Olle Thorells anförande var att han beklagade sig över att vi vill lägga 10 miljarder på Ukraina. Då måste jag ändå fråga mig: Menar han att Socialdemokraterna vill sänka biståndet till Ukraina, eller hur ska de annars göra? Ska de bibehålla detsamma och satsa på allt det andra när de endast ökar biståndsbudgeten med 1 miljard jämfört med vår?
2025-12-15 09:42:23
Yasmine Eriksson
Fru talman och Yasmine Eriksson! Nej, det är klart att man inte kan göra allt. Sverige kommer självklart aldrig att kunna täcka alla behov som finns i den mindre utvecklade delen av världen.
Det där är en falsk motsättning. Det är ingen som någonsin har sagt att Sverige ska lösa alla problem. Detta är en lika vulgär debatteknik som att säga att ”ni sossar och miljöpartister vill ju ta emot all världens flyktingar”. Det är klart att vi inte vill! Det är ingen som någonsin har velat det. Det där är överdrifter och en oseriös debattstrategi som jag inte tycker förtjänar så mycket uppmärksamhet.
För att hantera detta dilemma – att man inte kan göra allt och täcka alla behov här i världen – har vi under närmare 50 år varit överens. Ända till dess att Yasmine Erikssons parti kom in i riksdagen var vi överens om att vika en hundradel till att bekämpa fattigdom och förtryck i världen. Det var vi överens om, och på det sättet hanterade vi dilemmat att man inte kan göra allt man vill. Men man kan göra det man tycker är rimligt och anständigt.
Vi socialdemokrater tycker att det rimliga och anständiga är 1 procent av våra samlade intäkter, men det tycker inte Sverigedemokraterna och Moderaterna. Vackert så – det får ni stå för – men låtsas inte som att vi försöker lösa alla problem i hela världen! Vi socialdemokrater har en rimlig och bra politik för att hantera detta dilemma.
2025-12-15 09:43:24
Olle Thorell
Fru talman! Debatten om svenskt bistånd väcker känslor, och det är ett område där skillnaderna mellan moderat politik med en moderatledd regering och en socialdemokratisk biståndspolitik blir väldigt tydliga.
Fru talman! Vi lever i det mest allvarliga säkerhetsläget i Europa sedan andra världskriget. Just nu är vi inne i en avgörande fas när det gäller Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Ryssland fortsätter sin aggressiva krigföring mot Ukraina, mot civila mål, mot människor, mot bostäder och mot energiförsörjning. Vi går mot en kall vinter. Det är ansvarsfullt att göra som den svenska regeringen och prioritera svenskt bistånd till Ukraina i det läge landet befinner sig i.
Som har sagts i den här talarstolen många gånger sedan kriget bröt ut, också i dagens debatt, är ett stöd till Ukraina ett stöd för vår egen säkerhet och stabilitet och i förlängningen ett stöd för Europas säkerhet.
Regeringen tar ansvar genom att prioritera i en snabbt föränderlig omvärld, där gamla recept och gamla klyschor om bistånd inte räcker till. När världen förändras måste också biståndet och utrikes- och säkerhetspolitiken följa med.
Fru talman! Regeringen gör med reformagendan tuffa men nödvändiga prioriteringar. När man skär ned och minskar biståndet gör man det för att svenska intressen måste vara vägledande för svensk biståndspolitik. Kriget i Ukraina har orsakat enorma behov. Landets resurser går åt till att försvara friheten, och hålen i den civila statskassan uppgår till över 200 miljarder kronor. Det är alltså upp till oss som stöttar Ukraina att se till att skolorna kan fortsätta sin undervisning och att akutmottagningarna kan hålla öppet.
Förutom energisektorn, som är hårt drabbad, har de ryska attackerna skadat miljontals ukrainska bostäder, järnvägs- och vägnät, jordbruk, industri och handel. Hur länge till orkar Ukraina? De är beroende av omvärldens fortsatta stöd. Sverige är en partner till Ukraina, och vi ger ett starkt stöd som vi kommer att fortsätta med så länge det är nödvändigt.
Fru talman! Låt mig vara tydlig. Den moderatledda regeringen och vi moderater värnar det bistånd som räddar liv, och Sverige förblir en av världens största givare av humanitärt bistånd. Sverige är med sin biståndsbudget på 53 miljarder kronor per år alltså fortsatt ett av världens största givarländer av internationellt bistånd. Det är ett bistånd som fortsätter att nå och hjälpa människor i världen som lever i fattigdom och under förtryck.
Många organisationer, i Sverige och i andra länder, bidrar till att fler människor kan börja resa sig från de mest akuta situationerna. Det finns dock också utredningar och rapporter som visar att utvecklingsbiståndet inte alltid ger resultat i det långa loppet.
Ledamoten Olle Thorell nämnde i sitt anförande Afghanistan. Jag och min kollega Stefan Olsson deltog i den parlamentariska kommitté som utredde Sveriges 20-åriga engagemang i Afghanistan. Där var alla medverkande partier överens om att det utvecklingsbistånd som Sverige gav, och som var det största biståndet under lång tid, tyvärr inte gav de långsiktiga strukturella effekter som man kan förvänta sig när vi satsar miljarder av svenska skattepengar.
Utredningen överlämnades till utrikesministern förra julen, och det är klart och tydligt att när man har med länder som Afghanistan att göra, med ett talibanstyre, förekommer korruption. Det förekommer också diskriminering av flickor och kvinnor, som har nämnts här. Det är en fruktansvärd situation. De får inte tala i det offentliga rummet, och återigen är det fler flickor som inte får gå i skolan.
Sverige fortsätter att stödja länder som Afghanistan; det finns ju fler strategier än just landstrategier. Jag är till exempel väldigt stolt över att den här regeringen satsar på flickors och kvinnors rättigheter. SRHR, sexuell och reproduktiv hälsa, är en klar och tydlig prioritering i biståndsbudgeten som den moderatledda regeringen lägger fram.
När USA drar sig tillbaka från viktiga insatser, särskilt inom SRHR, stärker Sverige sitt engagemang. Stödet för kvinnors och flickors rättigheter, inte minst i Afrika, är fortsatt prioriterat. Vi kan inte fylla alla luckor som andra lämnar efter sig, men vi kan försöka att hjälpa där behoven är som störst.
Fru talman! Det humanitära biståndet är en tung del i det svenska biståndet, i reformagendan. Att hindra död och lindra nöd förblir prioriterat. När katastrofer inträffar, när människor flyr från krig och förtryck och när barn svälter ska Sverige finnas där.
Men samtidigt som vi värnar det humanitära biståndet måste vi också erkänna bristerna i det traditionella utvecklingsbiståndet. Därför fortsätter vi genomförandet av reformagendan på ett ansvarsfullt sätt. Vi fasar ut bistånd steg för steg och ger organisationer och myndigheter möjlighet att hantera utfasningen.
Ett omfattande bistånd kräver en strategisk styrning med tydligt fokus på resultat, effektivitet, långsiktighet och transparens – just det som ledamoten Thorell efterlyser i andra sammanhang. Det borde väl vara något som Socialdemokraterna tycker är bra och riktigt när det gäller allt bistånd, inte bara ibland.
Regeringen arbetar för att biståndet i högre utsträckning ska nå fram till organisationer direkt i partnerländerna i stället för att finansiera en rad olika organisationer, där pengarna ska vandra på flera nivåer innan de möjligen når fram till mottagaren och det som är slutmålet, nämligen människor och länder som vi ger bistånd till. Det är också rimligt att Sverige med svenska skattepengar ställer krav på de länder som vi ger bistånd till.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att vi gång på gång har pekat på att Ukraina är Sveriges viktigaste utrikespolitiska prioritering. Svenska intressen kommer givetvis först i svensk utrikespolitik. Vilken annan prioritering skulle Sverige ha?
Vi är i Sveriges riksdag överens om att Ukraina är inne i ett kritiskt skede. Ukraina ligger tre timmars flygresa från Sverige. Vi har en säkerhetspolitisk situation i vårt närområde som kräver prioriteringar och insatser för att Europa fortsättningsvis ska kunna vara en aktör i världen där vi har möjlighet att fortsatt stödja, samarbeta med och driva handel med andra.
Det är investeringar i en säkerhetsordning som i förlängningen skyddar oss själva, våra barn och kommande generationer. Det är ansvarsfullt, det är nödvändigt och det är rätt.
(Applåder)
Fru talman! Tack, Katarina Tolgfors, för anförandet!
Ledamoten säger att det är viktigt att prioritera. Då undrar jag hur man har prioriterat när man väljer att sluta ett hemligt avtal med den somaliska regimen.
Den 1 oktober avslöjade Ekot, Sveriges Radio, en hemlig uppgörelse mellan Sverige och den somaliska regeringen, där biståndsmedel har styrts om i utbyte mot att Somalia tar emot medborgare som nekats uppehållstillstånd i Sverige. Det avslöjades även att det finns ett skriftligt avtal men utan underskrifter eller bindande garantier. 100 miljoner av svenska biståndsmedel har överförts till projekt närstående den somaliska premiärministern Hamza Abdi Barre och kretsen närmast honom. Dessutom har skattemedel använts för att betala höga löner till tre personer närstående premiärministern.
Regeringen talar ofta om vikten av transparens i biståndet, men det här avtalet har man alltså försökt att hemlighålla. Det är helt uppenbart, och det kan jag förstå eftersom det här inte kan liknas vid något annat än en stor skandal. Men tack vare duktiga journalister har skandalen avslöjats.
Det här liknar korruption och måste kallas för vad det är: en muta. Anser ledamoten verkligen att vi ska använda biståndsmedel och skattemedel för att muta en korrupt premiärminister? Är det verkligen att göra rätt prioriteringar?
Jag beklagar att biståndsministern inte är här för att svara på mina frågor. Ledamoten som representerar Moderaterna får därför svara.
2025-12-15 09:54:56
Lotta Johnsson Fornarve
Fru talman! Om vi ska prata om korruption tror jag kanske att Vänsterpartiets företrädare och ledamot ska sopa framför egen dörr.
DFLP är en palestinsk organisation som har tagit emot bistånd från Vänsterpartiet. Det är en organisation som till exempel har gått ut och själva sagt att man deltog i massakern den 7 oktober. Vänsterpartiet har också genom åren varit med och stött socialdemokratiska regeringar som har gett miljarder i bistånd till länder som är nedlusade med korruption.
När det gäller samarbetet med och biståndet till Somalia är det helt rimligt att man som givarland ställer krav på de länder som tar emot väldigt mycket av svenskt bistånd. Jag tänker inte spekulera här i kammaren utifrån medieuppgifter, utan jag utgår från fakta och från hur regeringen agerar helt inom ramarna för vad som är korrekt och möjligt.
Vi ställer krav på de länder som ska ta emot svenskt bistånd. Nu pratar vi om möjligheten till återvändande av grovt tungt kriminella somalier som befinner sig i Sverige, som begår mord och som begår våldtäkt på barn. Det här är någonting som borde ha gjorts för länge sedan.
Det är helt rimligt att länder som tar emot svenskt bistånd också tar emot sina egna medborgare. Det ligger faktiskt inom folkrätten och internationell rätt att man som land ska ta emot sina egna medborgare.
(Applåder)
2025-12-15 09:56:33
Katarina Tolgfors
Fru talman! Helt kort om den palestinska organisationen och det projekt som ledamoten hänvisar till: Det var ett projekt som pågick för flera år sedan och som gällde en ungdomsorganisation. Vi har gjort en egen utredning som helt tydligt visar att inga pengar har gått till någonting annat än vad de skulle gå till. Det har inte gått pengar till att stödja någon form av terrorism eller terrororganisationer på något sätt.
Om vi återgår till Somaliafrågan har Somalia självklart enligt folkrätten en skyldighet att ta emot personer som har begått grova brott och därmed utvisas. Men Somalia har alltså för att gynna den egna regimen kunnat ställa krav på att Sverige ska ställa om biståndet. För att tala klarspråk är det här inget annat än en muta. Biståndspengar ska inte användas som en muta.
Självklart ska inte biståndspengar hamna i fickan på en korrupt premiärminister och hans närstående. Det borde vara en självklarhet.
Somalia ligger på näst sista plats i Transparency Internationals årliga globala produktionsindex. Att regeringen har velat hålla överenskommelsen hemlig tyder på att de själva uppfattar den som tveksam.
Regeringen har varit tydlig med att inga biståndsmedel får gå till organisationer som har minsta samröre med Hamas eller någon annan islamistisk organisation – men att skicka biståndsmedel till Somalias premiärminister verkar inte vara något problem, trots att han uppmärksammats för att ha gjort grova antisemitiska uttalanden och hylla terrororganisationen Hamas. Det är minst sagt anmärkningsvärt.
Ska verkligen svenska biståndsmedel gå till en korrupt premiärminister som gjort antisemitiska uttalanden och hyllat terrororganisationen Hamas? Hur kan det vara förenligt med Sveriges arbete mot korruption, som biståndsministern varit så tydlig med att han vill intensifiera?
2025-12-15 09:58:24
Lotta Johnsson Fornarve
Fru talman! Det stämmer att regeringen tar tag i frågor som gäller transparens, styrning, tydliga mål och tydlig uppföljning för att biståndsmedel från Sverige inte ska hamna i fel händer. Socialdemokratiska rödgröna regeringar har i årtionden öst ut bidragspengar till länder med mycket tvivelaktiga styren. Man kan aldrig garantera att varenda skattekrona hamnar rätt, men det är just det vi skärper upp nu.
Har ledamoten Johnsson Fornarve något emot Världsbanken och UNDP? Det är erkända organisationer som hanterar och kanaliserar biståndsmedel och har lång erfarenhet av det. Det är organisationer ledamoten själv lyfter fram i många andra sammanhang.
Självklart ska svenska skattemedel inte gå till korruption. Det är just det som den här regeringen nu tar tag i. Det är lika självklart som att länder ska ta emot sina medborgare när de utvisas – i det här fallet på grund av mycket grova och allvarliga brott.
Det går bra att gå in på Openaid, som nu är uppdaterad. Där kan man följa det svenska biståndet siffra för siffra.
(Applåder)
2025-12-15 10:00:20
Katarina Tolgfors
Fru talman! Det går inte att överskatta hur viktig frågan om Ukrainas säkerhet är. Det är vi fullständigt eniga om. Det handlar om hela Europas framtid och hela Europas säkerhet. En viktig del är biståndsstödet till Ukraina. Det är vi också helt eniga om.
Det är bra att vi tävlar om att vara mest aktiva i den här frågan. Det främjar Ukraina, och det främjar demokratin. Men med detta sagt kan vi inte ge allt biståndsmedel till Ukraina. Vi behöver också se resten av världen. I synnerhet nu när USA:s bistånd fullkomligt slaktats har det svenska biståndet en ännu viktigare roll i världen, inte minst ur säkerhetssynpunkt. Frågan är hur vi ska göra bägge sakerna samtidigt.
Centerpartiet har, som jag nämnt tidigare i debatten, ett strategiskt förslag till lösning. Det är att man skapar en Ukrainafond som motsvarar 1 procent av bni och där biståndet kan ingå. Nu undrar jag naturligtvis om det är en lösning som Moderaterna kan tänka sig att överväga för att få ett långsiktigt hållbart alternativ, där vi kan satsa på både Ukraina och resten av världen utan att Ukraina äter mer och mer av biståndet. Ukraina kommer ju att behöva mer och mer.
2025-12-15 10:02:01
Anna Lasses
Fru talman! Det är bra att vi är överens om Ukraina och stödet till Ukraina. Läget blir ju allvarligare för varje dag som går. Det är bra att det finns stöd i Sveriges riksdag från samtliga partier närvarande i kammaren.
Sverige ger inte allt bistånd till Ukraina, även om vi prioriterar om på grund av att läget där gör att vi måste öka stödet dit. Jag tror att det är uppenbart för alla varför vi måste göra så. Sverige ger fortsatt ett stort bidrag till många andra länder, men bidrag och bistånd måste ges dit där det har mest möjlighet att göra nytta och när man kan koppla utvecklingsbistånd till ekonomisk utveckling och handel. Det är så man på sikt hjälper länder ur fattigdom.
Det här skulle kunna vara en inrikesdebatt om hur man enligt socialistisk modell ger bidrag till behövande i stället för att ha en politik och en styrning som gör att individer och länder själva kan resa sig ur fattigdomen, skapa ekonomisk egenmakt, trygghet och så vidare. Det är den politik som den moderatledda regeringen står för. Det betyder inte att vi drar undan mattan för andra länder.
Sverige är fortfarande en av de största bidragsgivarna i världen, men vi gör just nu tuffa prioriteringar. Det betyder inte att länder vi drar oss ur inte skulle kunna vara föremål för bistånd framöver.
När det gäller förslaget om fonden är jag inte rätt person att stänga någon dörr för en sådan diskussion. Det skulle vara mycket intressant att höra lite mer tekniskt hur den fonden skulle utformas och finansieras. Regeringen har lagt fram en budget och gjort ansvarsfulla prioriteringar inom ramen för biståndsbudgeten på 53 miljarder.
2025-12-15 10:03:52
Katarina Tolgfors
Fru talman! Vi måste absolut prioritera, men samtidigt är vi fortfarande är en av världens största biståndsgivare. Vi är faktiskt ännu större nu när USA mer eller mindre har lämnat arenan. Det ger oss också ett ännu större ansvar.
Precis som ledamoten Tolgfors säger är det självklart att biståndet ska gå till projekt som är effektiva. Sedan måste vi också diskutera vad effektivitet innebär. I det här läget handlar det såklart mycket om att bygga resiliens. Det kan handla om demokrati. Det kan handla om barns utbildning, som på längre sikt leder till utveckling, säkerhet och allt det vi vill uppnå. Även företagande och egenmakt är förstås jätteviktigt. Jag vet att vi är överens.
Det är jätteviktigt att vi inte lämnar arenan så att Kina och Ryssland får en större bit av kakan. De står ju redo att hoppa in när de demokratiska givarna lämnar arenan. Den risken finns. Därför behöver vi verkligen vara kvar på bägge arenorna.
Jag är glad att höra att ledamoten inte avvisar ett resonemang kring fonden. Någon teknisk diskussion ska vi inte ha här, utan den får vila i framtiden, men jag hoppas att alla partier kan fundera över hur vi får en långsiktigt bra finansiering när det gäller stödet till Ukraina. Vi behöver göra både och – alltså även bygga resiliens utanför Europa för att inte lämna fältet fritt för auktoritära länder.
2025-12-15 10:06:05
Anna Lasses
Fru talman! Sverige kan inte ensamt fylla den lucka USA lämnar efter sig. Sverige arbetar i internationella sammanhang, väldigt ofta inom EU. Vi kan få mer muskler och ge stöd genom att samarbeta med länder med liknande prioriteringar i de fall vi ser att det är nödvändigt av olika skäl. Det gäller biståndsfrågor, till exempel. Sydafrika erhöll ett stort bistånd när det gäller klimatfrågor förra året, tror jag. Man kan titta område för område.
Ett annat område som Sverige prioriterar i biståndsbudgeten är organisationer som arbetar för att stödja demokratiutveckling, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Det, tillsammans med SRHR, är två grundbultar i regeringens biståndsagenda. De bidrar till att lindra nöd via det humanitära biståndet men också till att stabilisera länder som fortfarande får utvecklingsbistånd och där det även behövs andra verktyg. Länder måste själva ha viljan och förmågan att samarbeta och utvecklas. Vill man inte ens ta emot sina egna medborgare har man en lång väg att gå.
Ledamoten ställde en fråga om en fond. Det är inte aktuellt i nuläget. Regeringen har en inriktning för sin biståndspolitik. När det gäller Ukraina vet ingen av oss vad som händer nästa vecka, om tre år eller om fem år. Insatsen kommer att vara mångårig, som vi länder i Europa och flera andra måste bistå Ukraina med. Kanske måste nya verktyg hittas längre fram, men just nu stöder Sveriges regering Ukraina klart och tydligt. Och det ligger i svenskt intresse att göra det.
2025-12-15 10:08:00
Katarina Tolgfors
Fru talman! UNDP och Världsbanken är viktiga organisationer i den internationella infrastrukturen för utveckling och bistånd. Dem ska vi givetvis samarbeta med, men inte om vad som helst, var som helst och överallt. Vi ska utgå från projekt som gör största möjliga nytta för de skattepengar som vi skickar iväg via till exempel Världsbanken och UNDP.
Projekten i Somalia har expertmyndigheten avrått från. Det är Sida som är expertmyndighet och som gör bedömningar av vilka projekt som är bärkraftiga, vilka som har för stor risk för korruption och vilka som är värda att satsa på. Sida avrådde från projekten. Den expert från Sida som var stationerad på ambassaden i Somalia blev förklarad persona non grata när hon viftade med varningsflaggan alltför intensivt för Somalias smak. Hon utvisades därifrån.
Självklart ska vi samarbeta med de stora internationella organisationerna, men det betyder inte att alla projekt som någonsin kanaliserats via de organisationerna är okej. De här projekten är inte okej. Världsbanken skulle från början administrera hela den här summan på 100 miljoner, men de hoppade av när de fick reda på att det inte handlade om ett utvecklingsprojekt utan om en deal under bordet med Somalia om att återta utvisningsdömda somalier ”tit for tat”. Det ville inte Världsbanken vara med på, så de lämnade det. Men ni i utrikesutskottets majoritet vägrar att låta Världsbanken och UNDP komma och göra dragningar om varför det blev som det blev.
2025-12-15 09:18:12
Olle Thorell
Fru talman! Angående Världsbanken har jag en helt annan bild än vad Olle Thorell har. Det jag har fått till mig är inte att Världsbanken på något sätt drog sig ur utan snarare att fonden var fulltecknad och att det därför inte var möjligt för Sverige att fylla på ytterligare i den befintliga fonden.
Ledamoten menar på att vi inte ska stötta alla UNDP:s projekt, att vissa inte är bra och att de har många projekt som man kanske inte vill stötta. Då antar jag att ledamoten också menar att han inte vill ge något kärnstöd till UNDP.
2025-12-15 09:20:19
Yasmine Eriksson
Fru talman! Jag hade hoppats kunna ställa min fråga till Benjamin Dousa, men inte heller i år deltar han i biståndsdebatten. Det beklagar jag. Men Katarina Tolgfors representerar Moderaterna, ett regeringsparti, så jag ställer frågan till henne i stället.
Jag är ledsen, men jag vill återvända till Somaliaaffären. Det här handlar om något mer än ett enskilt projekt eller en överenskommelse.
Under lång tid har regeringen och biståndsministern försäkrat riksdagen om att det inte har funnits någon skriftlig överenskommelse mellan Sverige och Somalia. Det har sagts upprepade gånger. Jag tror att Katarina Tolgfors var med vid utrikesutskottets utfrågning när ministern på frågan om det finns något avtal svarade ”Nej, det finns inget avtal, men det finns en överenskommelse”.
Senare fick jag ett skriftligt svar på en interpellation. I det stod att det inte finns någon skriftlig överenskommelse med Somalia. Därefter hade jag en interpellationsdebatt med ministern. Då framkom det att det tydligen ändå fanns en överenskommelse men inget som var skriftligt och inget avtal.
Den senaste vändan av denna soppa framkommer i DN:s förtjänstfulla och envisa granskning. De visar att det finns ett dokument med en skriftlig överenskommelse som innehåller sju konkreta punkter. Där regleras hur svenska biståndsmedel ska användas och hur biståndet är kopplat till återvändande, till IOM och till tredje parts kanalisering. Å ena sidan är regeringen mycket stolt över att ha kommit överens med Somalia, å andra sidan har regeringen gjort allt för att dölja att det finns en skriftlig överenskommelse. Varför, undrar jag.
Om det här är en legitim och försvarbar överenskommelse, varför hemlighålla den? Varför förneka dess existens? Varför beskriva den som så känslig att den inte ska kommuniceras? Det här skulle jag vilja ha svar på.
2025-12-15 10:10:26
Olle Thorell
Fru talman! Så himla hemligt kan det här inte vara eftersom ledamoten Thorell verkar veta otroligt mycket om hur avtalet, överenskommelsen eller styrdokumentet ser ut.
Vi har fått samma information i utskottet. Det finns inget hemlighetsmakeri här och ingenting att dölja. Regeringen avsätter pengar för att Somalia ska ta emot sina egna medborgare som har begått brott i Sverige och som ska utvisas härifrån. Exakt hur det tekniskt ser ut är inte vår uppgift att avgöra. Det kan vara ett samtal där man skakar hand, ett styrdokument eller ett avtal.
Jag brukar inte gå på medieuppgifter när jag debatterar i kammaren. Regeringen har redogjort för det här. Man kan gå in på Openaid och titta precis hur det hela går till. Eftersom regeringen prioriterar transparens kommer ledamoten Thorell att kunna följa detta.
Vad som är bra är att regeringen nu tar tag i frågor som är oerhört viktiga när det gäller länder som tar emot svenskt bistånd, nämligen att de ska ta emot sina egna medborgare när de måste återvända hem eller när de utvisats på grund av att de begått mycket allvarliga brott i Sverige.
Om vi gjorde en lista över de länder som Socialdemokraterna under sina långa regeringsinnehav har gett miljarder i bistånd skulle vi se korrupta regimer och socialistiska diktaturer. Jag skulle kunna stå här ända till i kväll och räkna upp dessa länder. Jag vill gärna höra hur ledamoten Thorell ser på detta, om vi nu ändå talar om att ge skattepengar till andra länder.
(Applåder)
2025-12-15 10:12:38
Katarina Tolgfors
Fru talman! Av alla dåliga debattekniker tycker jag att whataboutism är den allra slöaste. Den är inte sjyst.
Till saken: Det är klart att alla länder ska ta emot sina medborgare. Det finns ingen åsiktsskillnad om det. Det nya är inte att ställa krav på Somalia för att de ska få del av biståndspengar. Vi har alltid ställt krav på alla länder att pengarna ska användas på rätt sätt. De ska inte gå till korruption, och de ska ge tydliga, mätbara resultat. De ska hållas borta från korrupta institutioner och i stället gå via andra organisationer. Det här har vi gjort i alla tider, även när det gäller Somalia.
Det nya är att Sverige har vikt sig för Somalias krav: Om vi ska ta emot våra utvisningsdömda medborgare vill vi ha cash. Och regeringen har naivt och blåögt vikt sig för detta och sagt: Här. Var så god! Nu har de fått sina pengar och har slutat ta emot sina utvisningsdömda medborgare. Man kan fråga sig vad planen nu är. Hur mycket mer pengar ska till för att de ska göra något som är ett folkrättsligt åtagande?
Avslutningsvis vill jag säga något om debatten. Jag anklagar inte Katarina Tolgfors specifikt, men allmänt i debatten om Somaliaaffären låter det som att alla som utvisas till Somalia är hemska brottslingar som har begått fruktansvärda brott. Så är det inte. Det finns brottslingar bland dessa, men det finns också vanliga människor som har sökt asyl i Sverige men som har funnits inte ha tillräcklig anknytning hit. De förtjänar inte att utmålas som brottslingar och farliga typer.
2025-12-15 10:14:39
Olle Thorell
Fru talman! Nu blir det ännu tydligare, Olle Thorell, vad som skiljer socialdemokratisk utrikes, säkerhets- och biståndspolitik från den moderatledda regeringens och Tidöpartiernas dito. Vi lägger om det svenska biståndet för att det ska bli mer transparent och mer pricksäkert och för att de pengar i bistånd – miljarder skattekronor – som går till länder som behöver stöd ska träffa så rätt som möjligt och gå via så få mellanhänder som möjligt.
Beträffande Somalia upprepar jag det jag sa: Det finns ingen hemlig uppgörelse. Men det finns heller inget hemligt pengaträd för att människor ska få stanna i Sverige. Därför är det rimligt att utvisa personer som har begått allvarliga brott. Nej, alla som utvisas från Sverige har kanske inte begått allvarliga brott; det finns också människor som vill återvända hem.
Men i detta fall har vi tagit tag i en fråga som har legat stilla alldeles för länge under alla år när ni gett miljoner och miljarder till länder som Somalia, Zimbabwe, Tanzania, Liberia, Moçambique och Bolivia. Ofta har det handlat om socialistiskt styrda länder där socialismen har legat som en våt filt över människors möjligheter till utveckling, demokrati och ekonomiskt välstånd. Det har ni gjort utan den uppföljning som den här regeringen nu inför genom olika kontrollmekanismer och en öppenhet i biståndet. Det är ansvarsfullt, det är rätt och riktigt och det är rättvist.
(Applåder)
2025-12-15 10:16:50
Katarina Tolgfors
Fru talman! Jag fastnade lite vid något som ledamoten Tolgfors sa här mot slutet. Det gäller landet Liberia. Hon nämnde det i ett sammanhang där hon anklagade länder för att ha ett socialistiskt styre.
Liberia är ett av världens absolut fattigaste länder. Sverige har varit väldigt aktivt där sedan slutet av 1950-talet. Det är ett land som har bidragit väldigt mycket till svenskt välstånd, bland annat genom världens största järngruva under 60- och 70-talet som delvis var svenskägd.
Sverige har haft ett långt arbete i landet. Landet har präglats av ett fruktansvärt inbördeskrig under 90-talet och början av 00-talet, men sedan 2003 råder det fred i landet.
Sedan 2003 har vi haft fyra olika regeringar i Liberia. Man har lyckats att genomföra demokratiska val trots de problem som finns med bland annat korruption och svaga institutioner. Landet har lyckats med en bedrift som få andra länder har lyckats med, bland annat på grund av svenskt stöd.
Folke Bernadotteakademin har varit där under lång tid och byggt upp fredsarbete. De har utbildat unga fredsarbetare i varenda provins i Liberia. Det är ett enormt viktigt arbete som har funnits där.
Olika andra svenska organisationer har jobbat med SRHR. Deras arbete kommer kanske nu att gå om intet. Ett stort SRHR-nätverk som är väldigt aktivt kommer kanske att läggas ned. Den kommande abortlagen, som skulle stärka rätten till abort, riskerar också att försvinna för att vi drar ned biståndet till Liberia.
Jag vill försöka förstå hur Moderaterna resonerar. De säger en sak när de talar vitt och brett om biståndet. Men när det kommer till hur de faktiskt agerar är det någonting helt annat.
2025-12-15 10:21:04
Jacob Risberg
Fru talman! Vi socialdemokrater har inga reservationer i betänkandet. Som brukligt är i budgetdebatterna hänvisar vi i stället till vårt särskilda yttrande i betänkandet och våra ställningstaganden i den kommittémotion vi har för utgiftsområde 7. Det är där vi har våra alternativa prioriteringar och vår allmänna inriktning, och där finns våra förslag samlade. Det här anförandet kommer jag därför att hålla på ett mer generellt plan.
Låt mig inleda med att beskriva den verklighet vi nu står inför. När man läser regeringens budget för internationellt bistånd för 2026 står en sak klar: Det här är inte reformering, effektivisering och omprioritering. Det här är en regelrätt reträtt och en nedmontering av svensk bistånds- och utvecklingspolitik. Det är ett skifte. Sverige överger det som har gjort oss respekterade i världen: långsiktighet, solidaritet och ett orubbligt fokus på att bekämpa fattigdom, främja mänskliga rättigheter och bekämpa förtryck.
Låt mig vara tydlig från första början: Vi socialdemokrater står helhjärtat bakom ett starkt, långsiktigt och omfattande stöd till Ukraina – militärt, civilt, humanitärt och förstås politiskt. Ukraina kämpar för sin och Europas frihet och måste få allt det stöd som behövs.
Men, fru talman, det är något helt annat att säga att stödet till Ukraina nu ska finansieras genom att Sverige vänder de allra fattigaste länderna ryggen. Snart går över 20 procent av hela den svenska biståndsbudgeten till ett enda land. Ukraina får mer svenskt bistånd än hela Afrika sammantaget. Det är förstås inte Ukrainas fel. Det är regeringens val och prioritering att priset ska bäras av världens mest utsatta människor.
Fru talman! Regeringen har nu avslutat allt långsiktigt utvecklingssamarbete med länder som till exempel Liberia, Moçambique, Zimbabwe, Tanzania, Burkina Faso, Mali, Afghanistan, Myanmar, Kambodja och Bolivia. Det är länder där Sverige har varit närvarande i decennier och där svenska insatser har gjort stor nytta för att minska mödradödligheten, stärka flickors utbildning, hålla demokratirörelser vid liv och bygga civilsamhällen som kunnat stå emot auktoritära krafter.
Det som nu sker är inte en ansvarsfull utfasning utan ett hastigt avhopp som får enorma konsekvenser. Regeringen kallar det fokusering. Fokusering behöver inte vara fel – Sverige måste inte vara i alla länder samtidigt. Men om en fokusering ska vara seriös måste den vila på rimliga kriterier. Det måste ha gjorts konsekvensanalyser. Den måste bygga på vilka behov som finns och på det riksdagsbundna målet att bekämpa fattigdom och förtryck.
Detta är inte vad som sker här. 10 av de 13 länder som Sverige fasar ut är nämligen så kallade MUL-länder – de minst utvecklade länderna i världen, de allra fattigaste. 7 av dem ligger i Afrika söder om Sahara, där 75 procent av världens fattigaste barn lever. Samtidigt har regeringen inte rört de mer välmående programländerna. Av 14 länder i kategorin medelinkomstländer har bara ett fasats ut. Det här är inte behovsstyrt. Det är inte logiskt. Det är inte ansvarsarsfullt. Det är ett systematiskt skifte bort från de allra fattigaste länderna.
Fru talman! Det här är ett fundamentalt brott mot den tradition som har gjort Sverige respekterat i världen. Det är geopolitiskt oklokt och säkerhetspolitiskt ogenomtänkt. När Sverige vänder dessa länder ryggen finns det ju andra som kliver fram för att fylla tomrummet: Kina, Ryssland och Gulfstaterna får allt större inflytande där. Det är det sista Sverige och en instabil värld behöver när den regelbaserade världsordningen är i gungning och demokratin är på tillbakagång.
Jag vill gå från det generella planet till att bli väldigt konkret med vad det här innebär i verkligheten för verkliga barn nu. Rädda Barnen driver ett omfattande program i sex provinser i Afghanistan. Programmet tar barn ur barnarbete och in i trygg verksamhet. Man erbjuder psykosocialt stöd och ”catch-up-undervisning” för att barnen ska komma i fatt i skolarbetet. Man registrerar barn i formell skolgång, hjälper föräldrar att få inkomster genom att starta småföretag, bygger barnskyddsnätverk och hanterar skyddsfall där barn är särskilt utsatta. Man stöder internflyktingar och återvändande barn. Det är fråga om livsförändrande insatser i svåraste tänkbara miljö: talibanernas Afghanistan. De gör verklig nytta.
Men nu avslutas detta hastigt och väldigt sorgligt. Avtalet med Sida gällde till juni 2026. Alla pengar var redan utbetalda i maj 2025. Det fanns inga skäl att avbryta programmet. Regeringen valde ändå genom en regleringsbrevsändring att tvinga Sida att stoppa programmet redan den 31 december 2025, ett halvår i förtid.
Konsekvenserna är brutala. Barn som tagits ur barnarbete får inte slutföra sin utbildning. De hinner inte registreras i skolan; registreringen börjar först i mars. Småföretagare, mammor och pappor lämnas utan hjälp och finansiering. Barnskyddsärenden avbryts innan barnen fått hjälp. Lokala nätverk bryts sönder. 2,3 miljoner människor har återvänt till Afghanistan från Iran och Pakistan bara i år, och Sverige avbryter stödet just när behoven exploderar. Det här, fru talman, är vad en ansvarslös utfasning innebär. Det är inte värdigt Sverige.
Allt det här sker samtidigt som regeringen skiftar biståndets syfte från att utgå från behov och rättigheter för människor i fattigdom och förtryck till att utgå mer från snäva svenska egenintressen: att stoppa migration, att främja export och att använda biståndspolitiken som utpressningsmedel, vilket man gör i till exempel Somalia. Det här är inte modernt och reformvilligt. Det är gammaldags, ineffektivt och kortsiktigt. Det kommer inte att göra världen eller Sverige säkrare.
Jag måste nämna den här Somaliaaffären i det här anförandet, för det är en så anmärkningsvärd händelse. Regeringen och ministern har inför utrikesutskottet återkommande försäkrat att det inte finns någon skriftlig överenskommelse mellan Sverige och Somalia. Men vad hände i fredags? Jo, DN publicerade det här dokumentet – en sjupunktsöverenskommelse, svart på vitt – med skrivningar om hur ungefär 100 miljoner kronor ska användas, hur IOM ska involveras, hur somaliska myndigheter ska ta emot utvisade personer och hur biståndspengarna ska kanaliseras. Dokumentet är inte undertecknat, men det är alldeles uppenbart att det har använts som styrdokument. Sveriges ambassadör i Mogadishu bad Regeringskansliet att hålla det hemligt eftersom det var känsligt.
Det här väcker viktiga frågor. Varför hemlighöll regeringen dokumentet för bland annat riksdagen? På vilken rättslig grund fattades beslut om biståndsmedel baserat på ett icke undertecknat dokument? Transparens och spårbarhet är inte bara teknikaliteter, utan det är grunden för all seriös utrikes- och utvecklingspolitik.
Fru talman! Biståndspolitiken är inte bara ett utgiftsområde i statsbudgeten, utan det handlar också om Sveriges identitet. Vad är det för land vi vill vara, egentligen? Vill vi vara ett land som tar ansvar för de globala utmaningarna, som fattigdom, hunger, pandemier, krig, klimatkris och brist på mänskliga rättigheter? Vill vi vara ett land som präglas av internationell solidaritet och som tar sitt ansvar för att skapa en rättvisare och stabilare värld? Vill vi vara en ledare och en föregångare bland världens länder? Eller ska vi vara ett land bland andra som hukar och bara ser till snäva nationella intressen, som skär ned och drar sig tillbaka och som ägnar sig åt ett bistånd på en nivå där vi inte sticker ut, där vi inte leder och där vi inte inspirerar och motiverar någon annan? Ska Sverige välja att vara ett land som följer med på det internationella sluttande planet, med lägre bistånd, mindre ansvar och lägre ambitioner, eller ska vi vara ett land som vill något mer?
Vi socialdemokrater menar att Sverige inte är ödesbestämt att hänga på det internationella sluttande planet. Vi kan välja en annan väg. Vi kan vara ett land som väljer att vara en förebild, som tar tag i taktpinnen, som mobiliserar och inspirerar andra och som visar att internationellt ansvar och solidaritet faktiskt betyder något. Vi kan välja att vara ett land som står upp och slåss för en världsordning byggd på mänskliga rättigheter och rättsstatens principer – ett land som bekämpar fattigdom och ojämlikhet på global skala därför att vi vet att det gör världen och Sverige säkrare och stabilare. Vi kan vara ett land som förstår att bistånd inte är pengar man kastar bort på att tycka synd om människor långt bort utan en investering i en gemensam rättvisare, fredligare och säkrare värld och att detta i allra högsta grad gynnar Sverige.
Fru talman! Vi socialdemokrater vill stegvis återgå till enprocentsmålet, inte av nostalgiska skäl utan därför att världen behöver ett Sverige som tar ansvar, inte ett Sverige som hukar och backar. Det är den grundläggande skiljelinjen i den här debatten: ett Sverige som drar sig undan eller ett Sverige som vill fortsätta ha höga ambitioner och göra större skillnad. Vi väljer det senare, för det är så vi bygger både global stabilitet och vår egen säkerhet.
Fru talman! Ja, man kan lita på Socialdemokraterna när det gäller stödet till Ukraina. Ja, man kan lita på att vi fortsatt kommer att finnas som en av Europas och världens starkaste förespråkare för det stöd som krävs till Ukraina.
Jag kan inte göra mycket åt att Yasmine Eriksson inte litar på det jag säger. Jag tror dock att de som tittar på sändningen av debatten förstår att vi socialdemokrater ställer upp för Ukraina. Vi var regeringsbärande när invasionen av Ukraina började 2022, där vi var blixtsnabba att tillsammans med alla partier här i riksdagen ställa upp för Ukraina på det sätt som behövdes. Det råder ingen som helst tvekan om detta.
När det gäller frågan om vad som var vems fel får jag be om ursäkt om jag hade en otydlig och kanske dålig formulering i mitt anförande. Jag förstår att den kan uppfattas som ledamoten gjorde. Vad jag menar är att det är fel att ställa Ukrainas behov mot de allra fattigaste ländernas. Man behöver inte välja antingen det ena eller det andra, utan man kan välja både och.
Jag vill inte att man ställer dessa två grupper mot varandra och utesluter den ena för den andras skull. Vi kan vara solidariska med de allra fattigaste länderna i världen. Vi kan bibehålla och utveckla de relationer vi har och det viktiga arbete som har gjorts i de allra fattigaste länderna samtidigt som vi har ett starkt och stabilt stöd till Ukrainas återbyggnad.
2025-12-15 09:40:21
Olle Thorell
Fru talman! Nu är representanten för Miljöpartiet uppe i talarstolen, och det märks. Tack för frågan!
Sverige har varit i många länder och stött till exempel SRHR och mänskliga rättigheter, och det fortsätter att vara så. Om man tar just de länder som jag räknade upp tidigare och tittar på var de länderna befinner sig i dag jämfört med någon gång i mitten av 70-talet och 80-talet, när svenskt bistånd började och sedan växte i de här länderna, är det tyvärr nedslående.
Man kan konstatera att de fortfarande är länder som inte har lyft sig från fattigdom. De har fortfarande stora problem med mänskliga rättigheter, situationen för flickor och kvinnor, jämställdhet, demokrati, rättsstat och så vidare. Vi har ett krig i vårt närområde och en säkerhetspolitisk situation och en humanitär situation i vårt absoluta närområde som påverkar Sverige. Då måste man prioritera.
När jag läser Miljöpartiets skuggbudget ser jag att där står att biståndet ska ligga kvar på 1 procent av bni. Det är ungefär 72 miljarder för 2026. Det är fantastiskt. Det finns inte så mycket pengar till bistånd ens i Socialdemokraternas budget.
Länder som är i behov av hjälp, stöd och utveckling hänger inte enbart på Sverige. Sverige är fortsatt en stor givare i världen. Vi fortsätter viktiga insatser runt om i världen i olika länder och i de här länderna.
Vi ser nu till exempel i Latinamerika, där Sverige har varit inne i många av demokratiprocesserna och fredsprocesserna, att allt fler länder där nu går från socialism till någonting annat. Det är kanske en möjlighet för ekonomisk utveckling, mänskliga rättigheter och en rättsstat som är värd namnet.
2025-12-15 10:21:08
Katarina Tolgfors
Fru talman! Tack, Katarina Tolgfors, för berömmet för MP:s biståndsbudget från ledamoten i talarstolen!
Biståndet fungerar faktiskt. Sverige har varit aktivt i Liberia sedan 60-talet. Den konflikt som fanns var ett av världens absolut värsta inbördeskrig som pågick fram till 2003. Titta på vad biståndet har gjort sedan dess. Vi har byggt upp välstånd, demokratiskt fungerande institutioner och ett fredsarbete.
Moderaterna hänvisar återigen till Ukraina och att mer stöd ska läggas på konflikten i vårt närområde. Vi ska absolut lägga det stöd som vi kan och som behövs för Ukraina. Men att dra undan det från ett sådant land som Liberia är bara kontraproduktivt.
I och med att man nu avbryter biståndet till Liberia lägger man även ned ambassaden i Liberia. Det är tätt sammankopplat. Då tittar vi på hur förhållandet ser ut i just Liberia.
Liberia är kanske det land i Afrika som stöttar Ukraina allra mest politiskt. I februari i år röstade det emot USA i FN:s generalförsamling och med EU:s stater för att fördöma Rysslands agerande i Ukraina. USA är ett land som man har haft en väldigt nära förbindelse med under väldigt lång tid.
Från om med den 1 januari 2026 sitter dessutom Liberia med i FN:s säkerhetsråd. Är det inte just den typen av allierade som vi vill ha bra kontakter med? I det läget väljer Sverige att avbryta allt bistånd och att lägga ned den svenska ambassaden. Det är för mig totalt obegripligt, särskilt om det handlar om att stötta Ukraina.
2025-12-15 10:23:22
Jacob Risberg
Fru talman! Det är alldeles utmärkt. Om Liberia kan göra allt detta är det tecken på att man kanske ska dra undan bistånd så att Liberia kan fortsätta på en väg där det gör alla de saker som du nu radar upp.
Man måste vara lite ödmjuk. Sverige är inte något frälsarland som kan åka ut och rädda hela världen. Det kanske är så att länder av egen kraft måste fortsätta att utvecklas.
Sverige har varit inne i länder som Liberia under en väldigt lång tid. Nu måste vi göra andra prioriteringar. Det betyder inte att det är helt stängt för att biståndsinsatser ska kunna göras i de länderna om det blir påkallat.
Du säger själv att Liberia stöder Ukraina och att det har utvecklats. Det är precis så det ska vara. Svenskt bistånd ska bara finnas där länder är i akut nöd. Men det ska också gå till utveckling i de länder där vi ser att det faktiskt kan få någon effekt.
Regeringen har inte den kassakista som Miljöpartiet har. Ni lever i en fantasivärld. Ni säger att ni har en budget på 70 miljarder. Det är inget annat parti här som har den budgeten för bistånd i det läge som är i till exempel Ukraina. Det finns också många andra politiska områden som måste få pengar i budgeten.
Sverige arbetar med många verktyg för att se till att bistå med stabilitet, handel, utveckling och samarbeten. Men rent bistånd måste man prioritera. Vi har bara en portmonnä med ett begränsad mängd pengar i. Det gäller att ta ansvar för hur man använder skattemedlen.
Den här prioriteringen gör regeringen. Det är rätt och riktigt i den tid vi lever i nu med ett fruktansvärt krig i Ukraina som kommer att påverka Europa för väldigt lång tid framöver.
(Applåder)
(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag påminner om tilltalet i kammaren. Vi använder inte du, utan samtliga ledamöter talar via talmannen.)
2025-12-15 10:25:22
Katarina Tolgfors
Fru talman! Regeringens och Sverigedemokraternas stora nedskärning och omläggning av biståndet håller på att slå sönder ett väl fungerande bistånd. Att regeringen och Sverigedemokraterna redan tidigare övergett enprocentsmålet och sänkt biståndet i en tid när den extrema fattigdomen ökar och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast.
Vänsterpartiet står upp för enprocentsmålet, men vi har i vår skuggbudget inte möjlighet att återställa hela den enorma summa som krävs. Vi lovar dock att vi kommer att göra allt för att stegvis återställa biståndet till 1 procent under kommande mandatperiod om vi får inflytande. Vi lägger dock 4 miljarder mer än regeringen redan i denna budget.
De enorma neddragningarna av det amerikanska humanitära biståndet innebär att 14 miljoner människor riskerar att dö fram till 2030, enligt en rapport från The Lancet. Av dem en tredjedel är barn. Även Globala fondens viktiga arbete med vaccinering är hotat.
I den här svåra situationen behöver ansvarsfulla länder samarbeta med civilsamhället och multilaterala organisationer och snarare öka än minska biståndet. Särskilt viktigt är det att öka stödet till jämställdhet och SRHR. Det är ett område som drabbats särskilt hårt av Trumpadministrationens neddragningar.
Regeringen lämnade den feministiska utrikespolitiken men betonar att jämställdhet är ett kärnvärde. Det är svårt att ta detta på allvar när vi ser hur biståndet till jämställdhet minskar.
I den nuvarande strategin sänks anslaget med 240 miljoner kronor jämfört med föregående strategiperiod. Även stödet till kvinnoorganisationer minskar. Att använda bistånd för att öka jämställheten är oerhört klokt och framgångsrikt. Att investera i kvinnors möjlighet till egen försörjning och egenmakt är en nyckelfaktor för en gynnsam samhällsutveckling.
Tillgång till rent vatten och grundläggande sanitet är också en viktig jämställdhetsfråga. Årligen dör 1 miljon mödrar och nyfödda barn på grund av infektioner som är kopplade till brist på rent vatten, sanitet och hygien i samband med förlossning, visar en rapport från Wateraid.
Vänsterpartiet anser att genusperspektivet ska genomsyra all biståndsverksamhet, något som saknas i reformagendan, och att hälften av biståndet ska gå till kvinnor och flickor och att 10 procent ska öronmärkas för SRHR, sexuell reproduktiv hälsa och rättigheter. Vi vill återinföra den feministiska utrikespolitiken, som gjorde skillnad på riktigt. I en tid när jämställdhet, hbtq-personers rättigheter och rätten till SRHR är under attack behöver Sverige steppa upp och agera motvikt. Tyvärr ser vi inte det.
Det är allvarligt att regeringen dessutom urholkar biståndet genom att använda biståndsmedel för sådant som inte får räknas som bistånd enligt OECD-Dacs regelverk. Det gäller exempelvis inhemska kostnader för integration och återvandring.
Särskilt allvarligt är att regeringen slutit ett hemligt avtal utan underskrifter eller bindande garantier om bistånd i utbyte mot att Somalia tar emot utvisade somalier. 100 miljoner i biståndsmedel har via mellanhänder gått till projekt som står nära den somaliska premiärministern, en premiärminister som leder det land som står näst högst på listan över de mest korrupta länderna i världen, som är uttalat antisemit och öppet hyllar Hamas. Bistånd ska inte användas som muta. Biståndet till Somalia är en ren skandal!
Vi är djupt oroade över att regeringen i reformagendan i alltför hög utsträckning betonar vikten av att biståndet ska gynna svenska intressen, handel och näringsliv. Det finns risk för att vi går mot ett mer bundet bistånd, något som för decennier sedan avskaffades som ett både dyrt och ineffektivt bistånd. Biståndet ska inte utgå från svenska intressen utan från fattigdomsbekämpning och mottagarens behov.
Vi ser även att regeringen vill överföra mer resurser till det humanitära biståndet, trots att vi vet att det är det långsiktiga utvecklingsbiståndet som är mest effektivt. Även kärnstödet till FN-organisationer skärs ned, trots att vi vet att kärnstödet är oerhört viktigt för FN-organisationernas flexibilitet och möjlighet att snabbt vara på plats vid kriser och konflikter.
Vi ser hur regeringen överger allt fler fattiga länder i världen, något som går helt emot målsättningen om att bistå de mest utsatta. Det drabbar arbetet för demokrati, mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och klimatet hårt. Viktiga framsteg som uppnåtts riskeras att rullas tillbaka. Det går att lyfta fram många exempel på välfungerande projekt som nu tvingas avslutas, som stöd till fattiga bönder i Tanzania och Moçambique.
Ett annat exempel är utfasningen av stödet till Afghanistan, som drabbade Rädda Barnens framgångsrika projekt till stöd för utsatta barn och deras familjer. Extremt utsatta barn som är involverade i barnarbete kommer inte längre att ha tillgång till utlovad daglig verksamhet, psykosocialt stöd och utbildning som tar dem bort från barnarbete och in i en trygg verksamhet. Stödet till familjerna kräver stöd under en längre period för att skapa en hållbar hushållsekonomi, så att de inte längre är i behov av barnarbete. Det minsta man kunde begära är att projektet hade fått avslutas under ordnade former, men nu avbryts det mitt i. Detta undergräver självklart förtroendet för svenskt bistånd.
I över 60 år har svenska civilsamhällesorganisationer och folkrörelser spelat en central roll i biståndsarbetet. Regeringen har utarbetat en strategi för civilsamhället – en strategi som föregicks av stor oro och oreda när Sida sa upp ett stort antal avtal som drabbade omkring 2 000 partner i 90 länder. Omläggningen hade kunnat skötas mycket bättre om ingångna avtal hade fått löpa tiden ut.
Den nya strategin innehåller en del tveksamma skrivningar som kan innebära att civilsamhällets oberoende är hotat. Vänsterpartiet vill se ett starkt oberoende civilsamhälle med ett starkt stöd.
I vårt närområde rasar kriget i Ukraina, och civilbefolkningen drabbas hårt. Självklart ska vi fortsätta att bistå det ukrainska folket på alla sätt politiskt, humanitärt och militärt. Återuppbyggnaden av Ukraina kommer att kosta enorma summor, och här måste omvärlden hitta andra lösningar än att enbart belasta biståndet.
Sudan är, med 11 miljoner människor på flykt undan krig, våldtäkt och svält, den kanske värsta humanitära katastrofen i världen just nu, enligt FN. I den här situationen måste omvärlden göra sitt yttersta för att bistå med mat, medicin och förnödenheter. Omvärlden måste även agera för att få slut på kriget, bland annat genom att se till att stoppa vapenleveranser till parterna. Sverige ska inte sälja vapen till länder som bidrar till konflikten.
Trots den bräckliga vapenvilan i Gaza kommer behovet av bistånd att vara enormt under lång tid, som ett resultat av Israels folkmord och totala ödeläggelse av Gaza. Vintern närmar sig, och tusentals palestinier lever i usla tält utan värme. En nyckelorganisation är FN-organet UNRWA, som sedan decennier har FN:s mandat att bistå palestinska flyktingar.
UNRWA är den organisation har bäst kapacitet att nå ut till de drabbade och har tusentals anställda på plats. Trots detta har Sveriges regering valt att dra in stödet till denna oumbärliga organisation. Vänsterpartiet öronmärker 1 miljard till UNRWA i sin skuggbudget.
Samtidigt ser vi hur våldet på Västbanken ökar. Palestinier dödas eller fördrivs med våld, och palestinska samhällen raseras. Enbart i oktober utförde aggressiva israeliska bosättare över 260 attacker. I den här svåra situationen väljer regeringen att vidta helt felaktiga åtgärder. Biståndet till Palestina måste öka, den särskilda strategin återinföras och stödet till det ekumeniska följeslagarprogrammet och organisationer som jobbar för fred, demokrati och mänskliga rättigheter måste återupptas, inklusive stödet till UNRWA.
Det måste kosta att begå krigsbrott. Därför måste Sverige fortsätta att trycka på om sanktioner mot Israel och börja med att frysa associationsavtalet mellan EU och Israel.
Jordens resurser är i dag extremt ojämlikt fördelade. Världens rika människor har orsakat klimatkrisen och har fortfarande störst negativ påverkan på klimatet. Men det är utvecklingsländerna som kommer att få bära 75–80 procent av klimatkrisens skador och kostnader. Det ser vi tydligt i dag. Siffrorna kommer från Världsbanken. De rika länderna måste därför öka stödet till de fattiga länderna. Det räcker dock inte med bistånd för att möta klimatutmaningen, utan här måste betydligt mer resurser avsättas.
Bistånd kan inte lösa alla världens utmaningar, men det kan bidra till en positiv utveckling. För en verklig och långsiktig förändring krävs att de ohållbara skuldbördorna hanteras och åtgärdas och att åtgärder vidtas för att få till ett rättvisare skattesystem och stoppa den globala kapital- och skatteflykten.
Varje år förlorar utvecklingsländer mer pengar på grund av företags skatteflykt än vad de får i bistånd – pengar som behövs för satsningar på exempelvis skolor och sjukvård.
Vänsterpartiets budget måste ses som en helhet. Vi avstår därför från ställningstaganden här utan redogör i stället för våra satsningar i ett särskilt yttrande.
Fru talman! Ledamoten Johnsson Fornarve är en av de ledamöter från Vänsterpartiet som jag har respekt för. Jag vet att hon har ett genuint engagemang för biståndsfrågor. Däremot har vi väldigt olika syn när det gäller hur man ska nå fram och stödja andra länder och vilken effekt man tror att det kan uppnå.
Nu kommer du, Lotta Johnsson Fornarve, att få klä skott för ditt eget parti, som du ju ändå representerar här i riksdagen. Vänsterpartiet pratar om antisemitism och Hamas i sammanhang som SRHR och hbtqi. Då undrar jag: Vilka förslag har Vänsterpartiet när det gäller att stärka flickors och kvinnors roll och situation i den typ av konflikter vi ser i Mellanöstern? Det är ju alltid de som är mest utsatta i krig och konflikter.
Er budget är faktiskt inte så mycket större. Jag tror att den ligger 4 miljarder över den budget som Tidöpartierna och regeringen har lagt fram. Hur skulle ni konkret arbeta för att stödja hbtqi-personer, flickor och kvinnor i de utsatta länderna i Mellanöstern? Där spelar kultur och religion roll för dessa personers möjligheter att leva fritt. Det spelar roll när det gäller att mänskliga rättigheter ska kunna stärkas och så vidare.
2025-12-15 10:38:29
Katarina Tolgfors
Fru talman! Tack, Katarina Tolgfors, för frågorna och för berömmet, får man väl ändå säga!
Jag vet att också Katarina Tolgfors har ett engagemang för jämställdhetsfrågorna, men tyvärr ser vi inte det i er budget. Vi ser i stället hur stödet till jämställdhet och SRHR faktiskt backar i er budget. Det är 240 miljoner mindre i strategin när det gäller jämställdhet än tidigare. Det beklagar jag verkligen. Om man nu anser att jämställdhet är ett kärnvärde måste det också synas i budgeten.
Jag menar att det absolut viktigaste för att stödja kvinnor och flickor är att tydligt i reformagendan visa att jämställdhet måste genomsyra alla olika områden. Det ska inte vara ett område vid sidan av, utan detta måste genomsyra samtliga områden. På alla punkter måste jämställdheten finnas med.
Jag ser att det är väldigt viktigt att stödja just kvinnoorganisationer, till exempel, i olika länder som faktiskt spelar en väldigt stor roll för att stödja kvinnors och flickors utveckling.
Vi kan till exempel ta RFSU:s viktiga stöd till kvinnor och flickor i Liberia – det riskeras nu i och med att man fasar ut biståndet till Liberia. Det har varit otroligt viktigt för att stärka kvinnors och flickors möjligheter och för att stärka kvinnors möjligheter till abort. Diakonias viktiga arbete i Zimbabwe för att stödja en demokratiutveckling för kvinnor är också ett viktigt projekt som nu riskeras.
Man kan göra listan hur lång som helst över viktiga projekt som nu riskeras i och med att ni fasar ut biståndet till några av de absolut fattigaste länderna – Afghanistan och så vidare. Om man nu verkligen vill satsa på kvinnor och flickor hade det naturligtvis varit otroligt mycket bättre att bibehålla det – och självklart att återuppta den feministiska utrikespolitiken.
2025-12-15 10:40:22
Lotta Johnsson Fornarve
Fru talman! Jag hörde faktiskt inte ett enda svar från ledamoten Johnsson Fornarve på frågan om hur ni i Vänsterpartiet ska använda de miljarder som ni har avsatt i biståndsbudgeten – ni har också utökat den. Jag hörde inget konkret.
Ni viftar med kortet om feministisk utrikespolitik. Ja, jag har förstått att det är det som ni har stöttat tidigare – med S-regeringarna. Men vad innebär det konkret? Innebär det att flickor och kvinnor i de länder som du själv nu pekar på har fått det bättre sedan 70-talet och 80-talet? Vad är det för konkreta åtgärder ni gör för att hbtqi-personer, till exempel, ska känna sig trygga och få leva fritt utifrån hur de vill leva sina liv? Vilka konkreta åtgärder är det ni kan komma med? Jag hörde inte det.
Sedan vill jag bara säga att ledamoten måste läsa regeringens budget. Vi ökar alltså stödet till SRHR och insatser för jämställdhet och mänskliga rättigheter – med fokus på flickors och kvinnors trygghet, säkerhet, rättigheter och frihet. Likadant är det när det gäller demokratifrågor, rättsstatens principer och människorättsförsvarare. Det är två prioriterade områden. Det ser man om man läser vår budget.
Jag får väl gå härifrån utan ett konkret svar på hur ni har tänkt – på ett bättre sätt, med mer pengar som ni har i någon skattkista – öka den feministiska utrikespolitiken, som ni kallar det. Jag kallar det symbolpolitik.
Den här regeringen ser till att vi riktar biståndet dit där det bäst behövs. Vi gör det mer transparent. På det sättet kan man åstadkomma bättre effekt med biståndspengarna för att människor, flickor, kvinnor och män ska få drägligare liv och en ekonomisk utveckling så att de kan stå på egna ben.
2025-12-15 10:42:25
Katarina Tolgfors
Fru talman! Jag tackar för ytterligare frågor.
När det gäller den feministiska utrikespolitiken är det inte någonting som har varit oväsentligt. Den feministiska utrikespolitiken har verkligen gett resultat på riktigt. Det ser vi tydligt och klart i utredningar. Fler länder vill ta efter den feministiska utrikespolitiken, och vi har sett att den har haft effekt för kvinnors och flickors rättigheter. Det är alltså väldigt viktigt att återuppta den.
Det stämmer inte att ni satsar mer på jämställdhet och SRHR. Totalt sett minskar ni jämställdhetsstrategin med 240 miljoner för den här perioden jämfört med den tidigare perioden. Så är det.
Vänsterpartiet vill att jämställdheten ska genomsyra hela biståndspolitiken. Vi vill avsätta minst 50 procent av biståndet till kvinnor och flickor och 10 procent till SRHR. Jag pekar på flera olika projekt som vi tycker är viktiga att bevara och utveckla. Det handlar väldigt mycket om att stärka civilsamhällesorganisationer som jobbar för demokrati, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter i utsatta länder. Det är så man gör skillnad på riktigt.
2025-12-15 10:44:31
Lotta Johnsson Fornarve
Fru talman! Jag tänkte börja med att ta er med till Bangladesh, det land som är mest utsatt för klimatförändringar.
Cyklonerna har blivit kraftigare. De kommer tätare och översvämmar allt större delar av landet. Havsvatten är som bekant salt, och när vattenmassorna drar sig tillbaka har saltet förgiftat jordarna. Den bördiga marken, som ska försörja ett av världens mest tätbefolkade länder, ger normalt två till tre skördar per år. Men få grödor klarar av att växa på de numera salthaltiga jordarna.
Saltet tränger också ned i grundvattnet och gör det otjänligt, för i berggrunden utlöser saltet höga halter av tungmetaller som järn och arsenik. Många familjefäder lämnar sina familjer i deltaområdet för att försöka hitta en försörjning i de redan överbefolkade städerna eller utomlands, som runt 10 miljoner andra bangladeshier, medan kvinnor och barn blir kvar för att klara sig så gott det går. När de vadar omkring i fisk- och räkodlingarna och deras meterdjupa vatten tränger det förorenade vattnet in i kroppen, och cancerfallen ökar, även bland unga flickor.
Sverige har genom cyklonvarningssystem redan räddat tusentals liv. Sverige bistår genom Water Aid, och säkert också andra organisationer, med vattenreningssystem, som är anpassade efter olika miljöer och lokala förutsättningar, som ger människor rent vatten att dricka.
Water Aid jobbar även i skolorna med att öka kunskapen om kroppens funktioner. Det handlar till exempel om hur menscykeln fungerar och om vikten av menshygien. På så sätt har man fått bukt med skadliga traditioner. En app hjälper flickorna att hålla koll på när mensen är på gång så att de slipper bli överrumplade under skoldagen och kan stanna kvar i skolan även när de har mens.
Fru talman! Vi lever nu i en tid som kommer att definiera tillvaron i många år framöver. Det har blivit brutalt uppenbart att Sverige är en del av en värld som påverkas av andra länders beslut. Men lika tydligt är det att vi också kan vara med och påverka, trots att Sverige är ett ganska litet land.
Vi tvingas förhålla oss till omvärlden och göra omprioriteringar, inte minst till följd av Rysslands fullskaliga krig i Ukraina. Detta krig, och de uttalanden som den ryska statsledningen har gjort om att återupprätta det gamla imperiets gränser, utgör ett existentiellt hot både mot våra närmaste grannländer och mot oss själva som nation. Vi kan inte stillatigande se på när våra ukrainska bröder och systrar kämpar för hela Europas frihet, demokrati och självbestämmande. Det är vår skyldighet att bistå dem. När deras egen budget går till att hålla stånd längs frontlinjen i öster kan vi bistå med medel för utbildning, hälso- och sjukvård och rehabilitering och energisystem när Ryssland bombar dem sönder och samman.
Samtidigt konstaterar vi att länder med avsevärt större ekonomier än Sverige fattar beslut som ger svåra konsekvenser runt om i världen. Det går inte spårlöst förbi när USA, som tidigare stått för runt 47 procent av allt bistånd i världen, bland annat som huvudfinansiär av hivmedicinering och olika vaccinationsprogram, över en natt drar undan merparten av sitt bistånd. Jag var själv på FN-högkvarteret i Nairobi precis när detta tillkännagavs. Det gav chockvågor.
Också andra stora ekonomier drar ned på biståndet. Tyskland skär ned biståndsbudgeten med 40 procent. Frankrike minskar biståndsramen med 37 procent. Nederländerna minskar sitt bistånd med 30 procent och Belgien sitt med 25 procent. Storbritannien minskar sitt biståndsmål från 0,7 procent av bni till 0,3 procent.
Den stora ökning av stödet till Ukraina som Sverige nu gör, från 5,4 miljarder i år till 10 miljarder under 2026–2027, kräver omfattande omfördelningar inom biståndsramen. Häromveckan meddelade därför regeringen att Sverige avvecklar de bilaterala utvecklingsavtalen med Moçambique, Zimbabwe, Tanzania, Liberia och Bolivia. Med 53 miljarder kronor om året är Sverige dock fortsatt ett av världens fyra eller fem främsta givarländer och fortsätter att hjälpa människor som lever i fattigdom och förtryck världen över.
Som framgick av en debattartikel i Svenska Dagbladet samma dag är det humanitära biståndet och stödet till kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, inte minst i Afrika, fortsatt prioriterat. Den globala biståndsstrategin för hälsa liksom strategin för demokrati och mänskliga rättigheter förblir orörda, liksom stödet genom civilsamhället. Organisationer ska självklart kunna fortsätta att verka inom olika strategier även i de länder där Sverige nu avslutar de bilaterala avtalen.
Fru talman! Regeringen inledde en reformering av biståndet för två år sedan. Reformagendans prioriteringar kommer att vara vägledande i de nödvändiga omfördelningar som nu behöver ske. Mitt exempel från Bangladesh illustrerar varför inte en viss del kan slopas: Tillvaron är komplex. Allt hänger ihop. De tematiska prioriteringarna behöver följas även framgent.
Jag ska nu repetera de tematiska prioriteringarna, de svenska intressen som ska vara vägledande även i vårt arbete via EU:s biståndsprogram.
Fattigdomsbekämpning genom jobbskapande, handel och utbildning – både grundläggande utbildning, inte minst för flickor, och yrkesutbildning.
Förbättrad hälsa för de mest utsatta, med stöd till sexuell och reproduktiv hälsa, förbättrad tillgång till vatten, sanitet och hygien, ansvarsfull användning av antibiotika, vaccinationer och andra sätt att förebygga hälsohot.
Främjande av frihet och bekämpande av förtryck. Demokrati är avgörande för fred, frihet och säkerhet.
Utökat och effektiviserat klimatbistånd som bidrar till minskade utsläpp, fossilfri energiomställning och klimatanpassning.
Stärkande av kvinnors och flickors frihet och egenmakt, där kvinnans arbetsinsatser värderas och avlönas och där hon har rätt att själv äga och ärva, rätt till inflytande och delaktighet samt rätt till sin egen kropp – till exempel att stärka flickor att våga vägra utsättas för könsstympning, ett projekt som några av oss studerat hos PMU i Kenya, eller att inte bli bortgifta mot sin vilja.
Stärkta synergier mellan bistånds- och migrationspolitiken. Det säger sig egentligen självt: I ett samhälle där man har möjlighet att utbilda sig och försörja sig, där man har tillgång till hälso- och sjukvård, där man får uttrycka sin åsikt eller utöva sin tro eller övertygelse utan att bli förföljd eller förtryckt och där man inte behöver fly undan torkkatastrofer eller översvämningar finns förutsättningar att leva och utvecklas som människa. Där demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer råder och där man kan ta del av fria och oberoende medier råder också stabilitet, vilket minskar konflikter inom landet och gentemot omgivningen. Stöd till utvecklingen av sådana samhällen minskar grundorsakerna till irreguljär migration och ökar samtidigt drivkraften för flyktingar att återvända till hemlandet. Migrationsstrategin ska också stödja värdsamhällen och stärka migranters och flyktingars åtnjutande av rättigheter i partnerländerna. Exempelvis har flyktingbarn samma rätt att gå i skola som värdlandets egna barn.
Stärkt humanitärt stöd för att rädda liv och lindra nöd. Detta är ett eget mål i sig. Det är behovsbaserat och utgår från de humanitära principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende samt internationell rätt.
Fru talman! Behoven är gigantiska och resurserna begränsade. Därför behöver effektiviteten och träffsäkerheten öka ytterligare, samtidigt som givarbasen ökar.
I sammanhanget vill jag passa på att nämna att det från årsskiftet införs ett skatteavdrag för juridiska personer på upp till 164 800 kronor per år vid gåvor upp till 800 000 kronor per år till ideella organisationer. Jag tror att många företag, föreningar och organisationer kan vara intresserade av att på så sätt öka medlen till bistånd via civilsamhällesorganisationerna.
Med dessa reflektioner yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut. Jag tackar också för ordet och önskar såväl presidiet som kammarkansliet och mina kamrater i riksdagen en riktigt god jul.
(Applåder)
Fru talman! Tyvärr riskerar ju många av de värden som ledamoten Brunegård räknade upp – stöd till kvinnors rättigheter, demokrati, mänskliga rättigheter och andra bra saker – att gå förlorade när nu regeringen överger några av världens absolut fattigaste länder. Detta gör man också utan någon som helst analys av vad det får för konsekvenser för några av världens mest utsatta människor.
Det blir extra allvarligt mot bakgrund av de kraftiga nedskärningarna i det amerikanska biståndet, vilka medför att miljontals människor i de absolut fattigaste länderna riskerar att dö.
Tidigare aviserade regeringen att biståndet till länder som Afghanistan, Sydsudan, Mali, Kambodja och Burkina Faso skulle fasas ut. Nu ska ytterligare fem av världens fattigaste länder överges: Tanzania, Zimbabwe, Moçambique, Liberia och Bolivia.
Att överge de här länderna går emot målet för biståndet, som tydligt säger att bistånd ska användas för att bekämpa fattigdom och gå till de mest utsatta. Kritiken mot utfasningen är också omfattande från en rad olika biståndsorganisationer, vars viktiga arbete nu riskerar att gå om intet. Det gäller till exempel Diakonias verksamhet i Zimbabwe, som arbetar med att stärka lokal demokrati ur ett jämställdhetsperspektiv, liksom RFSU:s verksamhet i Liberia för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, som nu riskerar att falla samman. Också stödet till småbönder i Tanzania och Moçambique riskerar att gå förlorat.
Detta är bara några av alla framgångsrika projekt som nu är i farozonen.
Hur kan Kristdemokraterna försvara att Sverige överger några av de absolut fattigaste och mest utsatta länderna och på det sättet också riskerar att rulla tillbaka flera viktiga biståndsprojekt?
2025-12-15 10:56:18
Lotta Johnsson Fornarve
Fru talman! Jag tackar ledamoten Johnsson Fornarve för denna möjlighet att gräva lite djupare i vad de här förändringarna innebär.
Det går självklart inte obemärkt förbi när vi gör dessa förändringar och avslutar de bilaterala samarbetsavtalen med fem länder. Men låt mig också förtydliga att detta inte innebär att även civilsamhällesorganisationerna måste lämna länderna. Vi överger inte länderna.
Precis som jag sa i mitt anförande är fortfarande strategierna för global hälsa, för civilsamhället och för demokrati och mänskliga rättigheter orörda. Dessa organisationer kan fortsätta att verka i de här länderna. Det är oerhört viktigt att detta inte missas.
När det gäller Liberia vill jag passa på att säga att särskilt Liberia, vilket framgick av ett tidigare replikskifte, är på rätt väg. Sverige kommer att fortsätta stödja Liberia, exempelvis nu inom ramen för det kommande deltagarskapet i FN:s säkerhetsråd. Sverige överger alltså inte de här länderna, men vi avvecklar den bilaterala biståndsstrategin med dem.
Stödet till mänskliga rättigheter och stödet till flickors och kvinnors rättigheter, som förmedlas genom andra strategier, kommer dock att kunna finnas kvar genom olika organisationer – både de multilaterala organisationerna och civilsamhällets organisationer.
2025-12-15 10:58:17
Gudrun Brunegård
Fru talman! Tack för svaret, ledamoten Brunegård!
När man lämnar de här viktiga strategierna försvinner dock stora resurser, och när man lägger ned ambassader blir det otroligt mycket svårare för olika organisationer att verka i de absolut fattigaste länderna. När resurserna minskar är det klart att det drabbar projekten.
Det måste gå att stödja Ukraina utan att det drabbar världens mest utsatta människor och de fattigaste länderna. Det är också allvarligt att det här sker utan någon egentlig analys av konsekvenserna; jag har inte hört eller sett någon som helst analys av vad det kommer att innebära när man drar tillbaka stödet till de absolut fattigaste länderna.
När Sverige vänder de fattiga länderna ryggen på det sätt som vi faktiskt gör öppnar det upp för nya krafter, till exempel Kina och Ryssland, som kan stärka sitt inflytande över den afrikanska kontinenten. Det är väldigt allvarligt ur ett globalt säkerhetsperspektiv. Utfasningen av det svenska biståndet gör även att trovärdigheten för svenskt bistånd minskar kraftigt, vilket innebär att vi kommer att få det svårare att göra vår röst hörd som en trovärdig biståndsgivare.
2025-12-15 11:00:15
Lotta Johnsson Fornarve
Fru talman! Jag tackar ledamoten för de fortsatta frågorna.
Som jag sa överger Sverige inte de här länderna även om vi avvecklar de bilaterala avtalen. När det gäller avvecklingen av en del ambassader kommer arbetet att skötas från andra, närliggande ambassader – exempelvis den i Dakar, när det gäller Liberia.
Ledamoten har ingen mer replik, men jag skulle verkligen vilja fråga en sak. Vänsterpartiet vill stegvis återgå till enprocentsmålet, och man lägger 4 miljarder mer än regeringen på det här utgiftsområdet. Jag skulle i ett annat sammanhang gärna vilja höra ledamoten förklara hur man har tänkt genomföra detta. Med stöd av vilka partier ska det genomföras, och när ska man ha nått dit? Man vill också stödja Ukraina, men hur finansierar man det? Gör man inte det genom någon omfördelning inom biståndet?
Det finns alltså många frågor som är obesvarade, men dem får vi ta på annan plats.
2025-12-15 11:01:43
Gudrun Brunegård
Fru talman! Jag tackar Gudrun Brunegård för ett anförande där bland annat Bangladesh lyftes fram. Det är ett viktigt perspektiv att ta upp även det landet. Det är dock sorgligt att Bangladesh är det enda land i Asien där Sverige finns kvar med bilaterala avtal, och mitt anförande ska handla just om att Sverige lämnar.
KD har historiskt haft ett djupt och äkta engagemang för biståndsfrågor, inte minst i Afrika. Det gäller förstås även Gudrun Brunegård. Man har talat om människovärde, solidaritet och ansvar bortom Sveriges gränser. I många år har vi trots politiska skillnader kunnat mötas i ambitionen att Sverige genom biståndet ska kämpa för människovärdet i världen. Vi har stått upp för enprocentsmålet tillsammans, och Kristdemokraterna gör det fortfarande men har fått vika sig i regeringssamarbetet.
Därför är det svårt att förstå hur Kristdemokraterna nu kan stå bakom en politik där Sverige helt lämnar några av världens fattigaste länder, inte minst i Afrika: Tanzania, Liberia, Mali, Moçambique, Burkina Faso, Sydsudan och Zimbabwe. Sverige stänger också ambassader i Liberia och Zimbabwe, liksom i Bolivia.
Jag skulle vilja fråga Gudrun Brunegård hur Kristdemokraterna ser på att Sverige nu de facto överger många länder bilateralt. Även om man är kvar i regionala strategier blir det en oerhört mycket mindre klick smör att bre på mackan än tidigare. Hur ser Kristdemokraterna på att Sverige vänder de allra fattigaste länderna i världen ryggen, inte minst länder i det subsahariska Afrika?
2025-12-15 11:03:02
Olle Thorell
Fru talman! Tack för viktiga och svåra frågor, Olle Thorell!
Som jag sa är det inte smärtfritt att lämna länder där man har haft ett långvarigt engagemang, men just därför är det så viktigt att fortsätta att med hjälp av olika strategier verka i de länderna. Bara för att man avvecklar det bilaterala avtalet med ett land upphör inte möjligheten för civilsamhällesorganisationer och multilaterala organisationer att arbeta inom de tematiska områdena och de olika strategier som regeringen har. Det är jätteviktigt att komma ihåg det. Vi överger inte länderna på det viset.
Jag skulle vilja ställa en motfråga. Såvitt jag kan utläsa ställer sig Socialdemokraterna bakom regeringens satsning på 10 miljarder kronor till stödet till Ukraina; jag har åtminstone inte sett något motyrkande. Men partierna finansierar det på olika sätt, med omprojekteringar och lån. Vem ska betala det och när, Olle Thorell? Hur går det ihop att S vill behålla stödet till övriga länder men inte motsätter sig ett ökat Ukrainastöd när ni bara lägger 1 miljard mer än regeringen i budgeten för nästa år? Samtidigt vill ni återgå till enprocentsmålet.
Trots att ni är ett oppositionsparti och inte behöver ta hänsyn till några andra partier lägger ni alltså bara 1 miljard utöver regeringens budget, och likväl vill ni hålla fast vid de 10 miljarderna i Ukrainastöd. Hur går det ihop?
2025-12-15 11:05:10
Gudrun Brunegård
Fru talman! Gudrun Brunegård behöver inte ligga sömnlös under julledigheten av oro över hur Socialdemokraterna ska kunna både fortsätta stödja Ukraina och ta ett större globalt ledarskap när det gäller de fattigaste länderna i världen. Vi kommer efter valet att förhandla ihop en statsbudget tillsammans med partier som vi delar grundvärderingar med.
Det kommer förstås inte att vara enkelt. Vi tror inte att enprocentsmålet kan uppnås i en statsbudget genom en fingerknäppning, utan det kommer att ta tid och vara svårt – men det kommer att göras. Jag hoppas också att KD, var man än befinner sig efter valet, kan vara ett parti som fortsätter att stå upp för enprocentsmålet och att man kan vara en partner med oss i resan tillbaka till det.
När det sedan gäller huruvida Sverige överger de här länderna eller inte: Det är klart att det finns regionala strategier kvar, men det är mycket mindre pengar att dela på. Ukraina får mer bistånd än hela Afrika sammanlagt.
Civilsamhällesorganisationer i Zimbabwe har haft den svenska ambassaden som en fristad och ett andningshål där de har kunnat träffas, möta likasinnade och känna ett praktiskt reellt stöd för sitt arbete för att främja demokrati. När Sverige nu stänger dörren – när grindarna är stängda och det inte går att komma in eftersom Sverige inte är närvarande – är organisationerna nog föga tröstade av att det finns en liten regional eller tematisk strategi där de kan hämta pengar.
Jag ställer alltså min fråga igen: Hur ser Kristdemokraterna på den här utvecklingen?
2025-12-15 11:07:06
Olle Thorell
Fru talman! Jag tackar ledamoten Thorell för dessa perspektiv.
Det är som sagt inte utan smärta och allvarliga betänkligheter som man har gjort de här avvägningarna. Vi har dock ingen annan väg när det gäller att prioritera Ukraina. Vi behöver se om vårt hus, men vi har samtidigt försäkrat oss om att de olika strategierna kommer att kunna finnas kvar i dessa länder.
Jag konstaterar att ledamoten Thorell inte har någon tydlig väg framåt, utan det rör sig om fromma förhoppningar om att kunna förhandla ihop sig med andra partier efter valet.
När det gäller Kristdemokraterna och enprocentsmålet blev det tydligt i samband med partiets riksting för ganska precis en månad sedan. Det fanns motioner om att avveckla målet, men en överväldigande majoritet stod upp för partistyrelsens svar att behålla det. Detta kommer att vara vår utgångspunkt även i kommande förhandlingar.
Det är viktigt att Sverige, som en rik ekonomi, finns med och bär en del av ansvaret på samma vis som tidigare. Vi behöver fortsätta att vara en stark företrädare när det gäller mänskliga rättigheter och flickors och kvinnors rättigheter. Det är detta vi möter i exempelvis FN-huset. Sverige fortsätter, tillsammans med likasinnade länder, att vara en stark röst, även om plakatordet ”feministisk” inte används för att beskriva Sveriges utrikespolitik.
2025-12-15 11:09:17
Gudrun Brunegård
Fru talman! Det här kanske blir ett lite oväntat replikskifte.
Det är långt kvar till den 13 september, men jag har förstått att ledamoten Brunegård tyvärr inte ställer upp till omval. Det har varit fantastiskt kul att emellanåt få debattera biståndsfrågor med ledamoten Brunegård. Jag tror att det är få ledamöter som har stått i talarstolen som kan lika mycket om bistånd. Detta grundar sig både i praktisk erfarenhet och i annan erfarenhet. Jag vill säga att det har varit ett sant nöje.
I detta sammanhang måste jag även uttrycka min stora besvikelse över att man inte lyckades stå upp starkare för enprocentsmålet. Man borde nästan ha gjort det till en kabinettsfråga. I ett regeringssamarbete är alla partier lika viktiga. Jag förmodar att vi själva hade tryckt betydligt hårdare på detta, men jag förstår att man tvingas prioritera olika i de här förhandlingarna.
Jag vill passa på att tacka och säga att jag kommer att sakna ledamoten Brunegård i biståndsdebatten. Det är alltid uppfriskande med någon från Tidösidan som faktiskt vet vad hon pratar om när det handlar om bistånd.
2025-12-15 11:11:21
Jacob Risberg
Fru talman! Jag tackar Jacob Risberg så mycket för ett väldigt trevligt inlägg och för de värmande orden. Precis som ledamoten Risberg har jag de facto ett äkta engagemang som bottnar i egna erfarenheter.
Jag vill gärna kommentera det ledamoten sa om enprocentsmålet. Detta var ett av skälen till att biståndsförhandlingarna bröts loss från de övriga Tidöförhandlingarna. Vi stod så långt ifrån varandra, och det var först efter att vi hade säkrat andra delar som vi kunde gå vidare tillsammans i Tidösamarbetet på ett bra och positivt sätt för Sverige och för världen. Vi lyckades frysa nivåerna så att det hela slutade på nästan exakt samma nivå som i Socialdemokraternas budget för det då innevarande året efter att de hade dragit tillbaka pengar för asylmottagning i Sverige. Det blev de facto inte någon förändring. Vi frös biståndet på den nivån.
Dessutom har vi fått med klausulen att max 8 procent får dras från avräkningar för mottagande i Sverige, vilket ger en långsiktig planeringsmöjlighet. Man har sina miljarder, och man vet år för år att de kommer att vara där. Det blir inte några plötsliga ryck.
Det som inte uppgår till den av Migrationsverkets beräknade prognosen betalas tillbaka till biståndsbudgeten, vilket aldrig har skett tidigare. Dessutom kommer juridiska personer från årsskiftet att kunna göra omfattande avdrag för gåvor till civilsamhället.
2025-12-15 11:12:47
Gudrun Brunegård
Fru talman! Det återstår att se, när vi räknar ihop och får se hur pengarna redovisas, huruvida man ens når upp till de nivåer som man har pratat om här. Jag är lite orolig för att en hel del av de pengar som i dag används i biståndsbudgeten egentligen inte borde klassas som bistånd. Det återstår väl att se vad OECD säger om bland annat hur vi använt pengar ur biståndsbudgeten till Somalia.
Jag vill passa på att önska en god jul och ett gott nytt år. Jag hoppas att du får en underbar framtid även utanför riksdagen, Gudrun Brunegård!
2025-12-15 11:14:56
Jacob Risberg
Fru talman! Jag tackar Jacob Risberg för den varma tillönskan för framtiden. Jag vill naturligtvis önska både honom och mina andra kollegor här detsamma, oavsett om vi jobbar i riksdagen eller någon annanstans. Även om vi går in i frågor med lite olika perspektiv gör nog de allra flesta det av en sann och uppriktig vilja att göra gott.
Som ledamoten var inne på får vi se hur OECD bedömer detta. De förhandskontakter som regeringen och UD har haft innan de gjort olika förändringar har ändå gett goda förhoppningar om att merparten kommer att kunna rymmas inom regelverket för vad bistånd ska göra.
Tack, Jacob Risberg, för gott samarbete och goda samtal!
2025-12-15 11:15:38
Gudrun Brunegård
Fru talman! Jag vill börja med att rikta blicken mot Bondi Beach och ännu ett avskyvärt dåd som drabbat mänskligheten. Våra tankar är med de drabbade och deras familjer. Den våg av antisemitism som vi ser är tragiskt nog ett tecken i tiden och måste slås ned gång på gång. Aldrig får den kampen tystna.
I fredags var det exakt tio år sedan Parisavtalet slöts. Målet var att vi skulle hålla oss under 1,5 graders temperaturökning. I förra veckan konstaterades att vi nu har slagit i det taket.
Samtidigt ser vi hur klimatförändringarna både direkt och indirekt gör att människor hamnar i fattigdom och drivs på flykt. Många av de utdragna konflikter som rasar förvärras och orsakas just av att klimatet förändras, med torka, översvämningar, skördar som slår fel och hus och hem som trasas sönder. Vi kommer att se att flyktingströmmarna ökar.
Det sorgligaste är att vi har vetat om detta jättelänge. Ändå står vi här i dag.
Fru talman! Det känns allt oftare som att vi deltar i en dystopisk science fiction-film. Vi vet redan vad som ska hända. Konflikterna i Sudan, Kongo, Jemen, Myanmar och Mellanöstern pågår i länder som påverkas negativt av klimatförändringarna. Flyktingströmmarna ökar, och Europa svarar i panik med att bygga en allt högre och starkare fästning som allt färre kommer igenom. Samtidigt dras biståndet ned. Dessutom pågår Rysslands storskaliga krig mot Ukraina, som hotar hela det demokratiska Europa.
Vi i Europa har våra egna flyktingar att ta hand om. Vi har också våra egna klimatförändringar som hotar.
Nu om någonsin är det viktigt att vara modig, ta på sig ledarskap och stå upp för de mänskliga rättigheter som vi tillsammans slog fast i spåren av den katastrof som andra världskriget innebar. Varje liten insats räknas, och det är i ljuset av klimatförändringarna och de konflikter som pågår i vår värld vi ska se budgetförslaget för 2026 års internationella bistånd.
Bistånd ska minska fattigdom och förtryck och skapa möjligheter för människor att leva i trygghet, vilket också bidrar till en säkrare värld och ett säkrare Sverige. I en värld där USA har slaktat sitt bistånd och där många av de stora biståndsgivande länderna minskar sitt stöd blir det svenska biståndet allt viktigare. Då måste Sverige våga prioritera.
Centerpartiet menar därför att Sverige måste våga vara kvar där det är som absolut svårast, alltså i de mest utsatta miljöerna och hos de mest utsatta länderna. Vi ser därför mycket allvarligt på att regeringen nu väljer att delvis göra precis tvärtom. De långsiktiga utvecklingsbistånden till Afghanistan, Myanmar och delar av Afrika dras in. Det lämnas plats till auktoritära stormakter som Kina, Ryssland och Saudi som står redo att göra världen lite mindre demokratisk för varje dag som går.
Om man vill satsa på framtiden är en bra början att satsa på barnen. Det är ingen klyscha, utan barnen är de facto framtiden. Det vi gör mot våra barn kommer vi att få tillbaka när de har vuxit upp om 10–20 år, vare sig det är bra eller dåliga saker. Om vi inte ger världens barn möjlighet att leva ett tryggt liv där de så småningom kan försörja sig och sin familj kommer alla vi som i dag är vuxna att få känna på följderna.
En femtedel av världens barn lever i dag i en konflikt, och hela 75 procent av världens fattigaste barn bor i Afrika, i just de länder där den svenska regeringen nu väljer att fasa ut Sveriges långsiktiga projekt.
Vi vet också att bistånd som går till jämställdhet, kvinnors och flickors hälsa och barns utbildning verkligen gör skillnad. Det är områden regeringen gärna pratar om, men när vi kommer till de faktiska siffrorna har både föregående och denna regering satsat väldigt lite pengar på barns utbildning, endast några ynka procent. Även jämställdheten backar i nuvarande biståndsbudget.
Regeringen talar vackert om att satsa på kvinnors egenmakt och på klimat, effektivitet och transparens, och mycket av det som görs är absolut bra.
Men det har också skett en stor förändring till det sämre, och vi kan inte prata om budgeten för biståndet utan att nämna den snurriga koppling regeringen gör mellan migrationspolitiken och biståndspolitiken.
Låt mig vara tydlig. Migration och bistånd hör i allra högsta grad ihop, för rätt använt ger bistånd ökad trygghet i utsatta miljöer, vilket gör att människor inte behöver fly. Så enkelt är det. Men i stället för att göra denna enkla koppling väljer regeringen att använda biståndet till att verkställa utvisningar från Sverige genom att muta korrupta stater med biståndsmedel för att de ska ta emot sina medborgare – något de enligt folkrätten är tvungna att göra utan att en spänn ska betalas ut.
De 105 miljoner som har betalats ut till Somalia och som har resulterat i mellan 20 och 30 verkställda utvisningsbeslut under två år är alltså ett stort slöseri med skattepengar. Och nej, alla dessa 20–30 personer var inte farliga våldtäktsmän, vilket man kan tro när man hör regeringen försvara detta ansvarslösa beslut.
Bistånd ska minska fattigdom och förtryck och skapa möjligheter för människor att leva i trygghet, vilket också bidrar till en säkrare värld och ett säkrare Sverige.
Förutom att budgeten har minskat till totalt 53 miljarder kronor styrs en stor del om till Ukraina. Det är viktigt eftersom Ukraina utkämpar ett krig mot ett auktoritärt Ryssland och för Europas framtid som en demokratisk del av världen där rättsstatens principer råder.
I Sveriges riksdag råder enighet om att det är Sveriges skyldighet och ansvar att stå upp för Ukraina så långt vi har möjlighet. Med anledning av det föreslår Centerpartiet att det omgående inrättas en lånefinansierad fond som motsvarar ungefär 1 procent av Sveriges bni – detta utöver den reguljära budgeten. Denna fond ska finnas så länge Ukraina behöver stöd. Ungefär en tredjedel ska gå till civilt stöd av olika slag, däribland bistånd. I och med detta väljer vi att lyfta ut biståndet till Ukraina till denna fond.
Sverige har i dag en stabil ekonomi, och därför är denna lösning strategisk och hållbar. Det är också ett tydligt sätt att stå upp för vårt ansvar att vara ett aktivt stöd till Ukraina. Jag hoppas därför att samtliga partier kan tänka sig att överväga denna lösning.
För biståndsbudgetens del innebär Ukrainafonden att Sverige fortsatt kan stå upp för resten av världen i en tid då varje biståndskrona är guld värd. Parallellt med förslaget om en Ukrainafond föreslår Centerpartiet att det sker en stegvis återgång till enprocentsmålet i den vanliga biståndsbudgeten.
Centerpartiets budgetförslag till bistånd genomsyras av en liberal feminism. Vi prioriterar de mest utsatta miljöerna, och vi satsar på barns utbildning, jobb genom småföretagande, kvinnligt entreprenörskap, klimatanpassning, omställning i utsatta områden och projekt som på olika sätt främjar demokratin.
Vi ser också ett behov av minskad öronmärkning av stödet som går via de multilaterala organisationerna, särskilt i områden med långvariga konflikter där det måste vara enkelt att växla mellan långsiktigt arbete och akuta insatser.
Och självklart, fru talman, vill Centerpartiet återupprätta stödet till UNRWA, som är en fullständigt avgörande part i det bräckliga fredsarbete som pågår.
Det går inte att prata om nästa års biståndsbudget utan att prata om vikten av civilsamhällets organisationer. Genom civilsamhällets ovärderliga nätverk vet vi hur det verkligen funkar och vad som behövs. Det är så vi får veta hur enskilda oppositionella behandlas i fängelser, hur det ser ut på gatorna i Gaza och hur hbtqi-personers rättigheter kränks i vardagen. Stödet till civilsamhället är helt enkelt avgörande, både på plats lokalt och i Sverige. Därför behöver infokomstödet till de svenska civilsamhällesaktörerna ses över och kanske återupprättas. Överlag behöver dessa aktörers medverkan i biståndsarbetet uppvärderas och inkluderas i Team Sweden, där såväl företag som civilsamhälle och statliga aktörer bör samverka.
Som fru talmannen märker finns mycket att säga om biståndsbudgeten och hur den skulle kunna prioriteras. Viktigast är nog ändå att minnas hur viktiga dessa medel är. Vi ska inte tro att bara för att Sverige är ett litet land på gränsen till norra polcirkeln spelar det vi gör ingen roll. Tvärtom spelar det all roll. Våra biståndsmedel räddar liv, bygger trygghet i vardagen, ser till att yttrandefriheten i världen stärks och gör så att barn får komma hem till sina föräldrar. Det ger också Sverige en röst i världen.
Med detta meddelar jag att vi i Centerpartiet står upp för vårt eget förslag och därför inte kommer att delta i beslutet om regeringens förslag till biståndsbudget för 2026.
Jag vill också passa på att önska talmanspresidiet, kollegorna i utskottet och alla andra en riktigt god men framför allt fridfull jul – något jag tror att vi alla är i mycket stort behov av.
(Applåder)
Fru talman! Vi befinner oss i en tid när konflikter, klimatkriser och ökande ojämlikhet präglar hela världen och när demokratiska rättigheter inskränks, barn svälter och miljontals människor tvingas på flykt. Det är viktigare än någonsin att Sverige är engagerat i att bryta den negativa utvecklingen och ge fler människor möjlighet att lämna fattigdom och förtryck.
Tyvärr är det inte så regeringen ser på det, men det gör vi i Miljöpartiet. Vi vill se en annan politik, en politik där enprocentsmålet uppnås och där det internationella utvecklingssamarbetet är effektivt och transparent och både mer ansvarsfullt och mer framtidsinriktat än regeringens.
Fru talman! Miljöpartiet vill att Sverige återgår till det mål politiken var överens om i många år: att biståndet ska uppgå till minst 1 procent av bni. Det är inte en siffra tagen ur tomma luften, utan det är ett politiskt åtagande som har gjort Sverige till en moralisk och konkret kraft i världen.
Att återställa biståndet till 1 procent är en solidaritetshandling och betalning för en historisk skuld. Men det är inte bara det. Det är också en investering i global stabilitet, i sänkta utsläpp och mer klimatanpassning, i konfliktförebyggande arbete och i människors demokratiska rättigheter. Det är helt enkelt en investering i vår egen och kommande generationers säkerhet.
Regeringen vill i stället fortsätta skära ned. Men nedskärningarna är bara halva problemet. Den andra halvan är att regeringen nu systematiskt styr om biståndet till helt andra syften än fattigdomsbekämpning. Resurser som ska gå till flickors skolgång, till klimatanpassning och till att bygga fredliga och motståndskraftiga samhällen – allt detta – pressas tillbaka när regeringen gör utvecklingspolitiken till ett slags plånbok för andra politikområden.
Låt mig vara tydlig. Stöd till Ukraina är nödvändigt och helt avgörande, och Miljöpartiet står helhjärtat bakom det. Men hjälpen till Ukraina får inte ske genom att man samtidigt monterar ned utvecklingssamarbetet i världens fattigaste och mest utsatta länder. Det är en falsk motsättning. Det är möjligt att hjälpa Ukraina och att upprätthålla ett solidariskt och effektivt bistånd. Det är ett politiskt val av regeringen, inte ett ekonomiskt.
Fru talman! När regeringen lägger biståndsmedel på sådant som inte är bistånd, som migrationskostnader, suspekta fonder till korrupta regimer och svenska företag, skapas en illusion av satsningar. Men ute i världen märks varje krona som försvinner. Varje neddragning innebär färre barn i skolan, färre kvinnor som kan lämna våldsamma relationer och färre möjligheter att stoppa nästa svältkatastrof. Det innebär även ett försvagat internationellt FN-system.
Sverige har historiskt varit en av de mest pålitliga givarna av flexibelt kärnstöd till FN:s organisationer. Det är det stödet som gör att FN kan arbeta långsiktigt med institutioner, med fredsbyggande, med hälsa, med utbildning och med klimatanpassning och samtidigt snabbt mobilisera när kriser och katastrofer slår till.
De senaste årens nedskärningar har dock raserat mycket av det förtroendet. Vi ser hur FN-organ skär ned sin verksamhet. Vi ser hur UNRWA, som bär ett avgörande humanitärt ansvar för palestinska flyktingar, nu saknar svensk finansiering i ett läge där behoven är större än på decennier.
Det här är inte bara olyckligt. Det är också farligt. När FN försvagas försvagas nämligen också världens förmåga att hantera konflikter, epidemier och humanitära katastrofer. Att återupprätta och stärka det svenska kärnstödet är därför en av de mest säkerhetsskapande åtgärderna Sverige kan göra i dag.
Vi måste också fortsätta värna det humanitära biståndet och humanitär rätt. Världens länder rustar i dag mer för krig och konflikt än de har engagemang i internationellt samarbete för en fredlig utveckling. I en värld där de humanitära behoven växer och de geopolitiska spänningarna tilltar är det viktigare än någonsin att Sverige och EU slår vakt om det humanitära utrymmet och om principstyrt humanitärt arbete.
Fru talman! Bistånd är inte välgörenhet. Det är utrikes- och säkerhetspolitik. Varje krona som förebygger konflikter är en krona som minskar risken för att människor ska tvingas fly, för växande extremism eller för ökade globala spänningar. Varje satsning på kvinnors rättigheter stärker samhällen och ekonomi. Varje investering i klimatomställning i det globala syd är också en investering i vår egen förmåga att begränsa klimatkrisens konsekvenser.
Därför prioriterar Miljöpartiet också ett starkt och tydligt klimatbistånd. Världen står mitt i en accelererande klimatkris där de fattigaste drabbas hårdast, trots att de har stått för minst utsläpp. Genom klimatbiståndet bidrar Sverige såväl till ekonomisk utveckling som till minskade utsläpp och till att länder kan genomföra Parisavtalet.
Det är också helt avgörande för att nå globala mål om att skydda minst 30 procent av jordens land- och havsområden. Den typen av natur- och klimatsatsningar fungerar inte med kortsiktiga ryck. De kräver långsiktiga partnerskap och rättvis finansiering.
Fru talman! Det internationella forskningssamarbetet är en annan hörnsten som regeringen har monterat ned. Svensk utvecklingsforskning har i decennier varit världsledande och skapat kunskap som räddat liv, stärkt institutioner och utvecklat demokratier. Att skära i detta är inte att spara; det är att avveckla vår egen förmåga att förstå och påverka den värld vi är en del av.
Sammantaget innebär vårt budgetförslag att nästan 20 miljarder kronor mer än regeringens förslag avsätts till utgiftsområde 7. Det är en investering i global stabilitet, i klimatlösningar, i mänskliga rättigheter och i ett starkare FN-system. Det är resurser som gör skillnad och som ger avkastning i form av en tryggare och mer hållbar värld.
Sverige har länge varit en föregångare, inte för att vi varit störst utan för att vi varit konsekventa. Vi har stått upp när andra tvekat, och vi har förstått att solidaritet och säkerhet är två sidor av samma mynt. Men de senaste åren har Sverige gått från att vara ett föredöme till att vara ett frågetecken. Länder som tidigare såg oss som en moralisk kompass frågar sig nu vad som hänt. Varför vänder Sverige bort blicken just när världen behöver mer av internationellt ledarskap, inte mindre? Det skulle vi i Miljöpartiet också vilja veta. Men regeringen svarar inte.
Vi i Miljöpartiet vill att Sverige ska vara den kraften igen. Sverige ska vara den som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter, den partner som FN kan lita på och den aktör som förstår att ett starkt bistånd inte bara handlar om andra länders framtid utan också om vår egen.
Miljöpartiets förslag är därför både ett återställande och ett vägval. Vi väljer solidaritet framför kortsiktighet, stabilitet framför risker och mänskliga rättigheter framför politisk symbolik. Och vi väljer att se världen som den är: sammanlänkad, komplex och fullständigt beroende av att länder tar ansvar tillsammans.
Fru talman! I en tid av kris behövs inte mindre bistånd. Det behövs mer. Det behövs tydlighet, långsiktighet och politiskt ledarskap. Det är vad vi i Miljöpartiet vill och presenterar med vårt budgetförslag. Vi har hoppet om och lösningarna för en bättre värld – för 1 procents bistånd, för ett starkare FN och för klimatet, demokratin och kvinnors rättigheter.
Fru talman! Det var intressant.
Jag vill börja med att säga att även om den moderatledda regeringen och Tidösamarbetet drar ned på biståndet är Sverige fortfarande en av världens största givare av humanitärt bistånd till den fruktansvärda krisen i Sudan, EU:s största givare av humanitärt stöd till Gaza och i förhållande till vår storlek och bnp en av de större givarna till Ukraina.
Tidigare nämndes det att det skulle ställas en kabinettsfråga när det gäller budgeten. Jag noterar då att den så kallade samlade oppositionen har helt skilda budgetförslag när det gäller biståndspolitiken.
Socialdemokraterna ligger inte långt över den moderatledda regeringens budget, någonstans kring 0,74–0,76. Vänsterpartiet landar som sagt 4 miljarder över regeringens biståndsbudget. Miljöpartiet har såklart den största skattkistan och lovar 1 procent av bni. Varifrån kommer de pengarna? Det skulle jag vilja få svar på av ledamoten Jacob Risberg. Och Centerpartiet har ett alldeles eget förslag, som handlar om att upprätta en separat fond. Nej, vi behöver inte diskutera detaljer, men jag vill ändå jättegärna få ett svar så småningom på hur det ska gå till och var de pengarna kommer från.
Slutligen: Med tanke på att det är så spretigt och att de här budgetarna inte går ihop undrar jag hur det ska se ut på sista raden. Kommer det att ställas en kabinettsfråga om olyckan är framme och det här gänget tar över efter valet 2026?
2025-12-15 11:37:26
Katarina Tolgfors
Fru talman! Tack, ledamoten Tolgfors, för frågorna!
Det är såklart jättebra att vi ger mycket humanitärt bistånd till Sudan och humanitärt bistånd till Gaza. Men samtidigt som vi gör det skär vi ju ned väldigt mycket av det utvecklingsbistånd vi ger, som ska bidra till att förhindra framtida humanitära katastrofer. Det är som att sätta plåster på ett blödande sår men fortfarande låta knivarna ligga framme. Det kommer bara att uppstå nya sår, nya konflikter och nya oroligheter som leder till större behov av humanitärt bistånd. Det går inte att laga allt med plåster.
Vad gäller Miljöpartiets egen budget är det ganska enkelt – läser man igenom hela vårt budgetförslag ser man varifrån pengarna kommer. Det är en helhet. Det handlar inte bara om biståndsdelen, utan det är många delar i det här där vi har möjlighet att flytta om pengar. Det är också så att Miljöpartiet inte går till val på att sänka skatter för dem som tjänar allra mest. Det leder ju inte till någon form av ekonomisk rättvisa.
Sedan vore det väldigt konstigt om alla vi fyra partier i oppositionen hade ett och samma budgetförslag. Varför ska vi då vara fyra olika partier? Jag vet att ni inte ens inom Tidösamarbetet kommer att gå till val på en och samma valplattform. Innebär det att ni inte är överens? Innebär det att ni inte kommer överens? Så är det såklart inte. Det handlar hela tiden om förhandlingar. Självklart går vi till val på den budget som vi anser är den absolut bästa. Socialdemokraterna går till val på den budget de anser vara den bästa och Vänsterpartiet på den budget de anser vara den bästa. Centerpartiet likaså. Det vore ju väldigt märkligt annars.
2025-12-15 11:39:36
Jacob Risberg
Fru talman! Jag får ändå inte ihop det här med pengar och skattkistor som förekommer hos Miljöpartiet.
De förslag som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet redovisar i sina skuggbudgetar är som natt och dag. Det går inte ihop på sista raden. Jag skulle vilja vara en fluga på väggen i förhandlingsrummet när ni ska förhandla biståndsbudgeten. Det skiljer ju flera miljarder mellan till exempel ert förslag och Socialdemokraternas förslag.
Det nämndes tidigare att det inom Tidöpartierna skulle ställas kabinettsfrågor. Hur blir det om ledamoten Risbergs parti tillsammans med det gänget skulle ta över? Hur skulle biståndsbudgeten se ut? Ska det vara en fond? Ska det vara 1 procent av bni? Ska det vara 0,76 procent av bni, som Socialdemokraternas budget nu ligger på – väldigt nära den budget som vi från Tidöpartierna lägger fram? Det går inte ihop, och det är likadant på många andra politikområden.
Tidöpartierna har framgångsrikt förhandlat fyra budgetar som har gått igenom i riksdagen. Det är stor skillnad mot hur det såg ut när den tidigare Sregeringen fick regera på vår budget och det inte fanns en majoritet. Det är inte bra för Sverige, för det skapar instabilitet.
Det låter väldigt bra när ledamoten Risberg beskriver hur man ska ge mer till allt och alla. Vi vill också ge pengar till dem som är behövande, men vi måste prioritera. Det betyder inte att den här regeringen drar sig undan från det internationella ledarskap och ansvar som vi tar.
Med det vill jag passa på att önska talmanspresidiet och kollegorna en god jul. Jag ser fram emot svaret från ledamoten Risberg.
2025-12-15 11:41:37
Katarina Tolgfors
Fru talman! Tack igen, ledamoten Tolgfors, för frågorna!
Jag kan definitivt lova att ledamoten inte kommer att få vara en fluga på väggen när det kommer till våra framtida förhandlingar. Hon kommer däremot definitivt att få se resultatet.
Om man ser till hur Tidöpartierna lyckades samarbeta och hur deras budgetförslag såg ut före valet ser man att de också var väldigt spretiga. Det är såklart så. Vi är fyra olika partier. Vi går till val på fyra olika budgetar.
Man bör kanske inte alltid använda sitt eget resultat som rättesnöre. Jag tycker att det är dåligt. Tidöpartierna har framgångsrikt förhandlat fram fyra olika budgetar under de senaste åren, absolut, men det är fyra budgetar som har försämrat för barnfamiljer. Det är fyra budgetar som har försämrat för världens fattigaste. Det är fyra budgetar som har försämrat klimatarbetet. Det är fyra budgetar som har ökat utsläppen från Sverige extremt mycket. Det är fyra budgetar som har förstört för klimatet.
2025-12-15 11:43:46
Jacob Risberg
Fru talman! Regeringen och SD fortsätter den totala kursändringen för svenskt bistånd. Utrikesutskottets betänkande om utgiftsområde 7 bekräftar en inriktning som byter ut solidaritet mot egenintresse och fattigdomsbekämpning mot migrationspolitik. Det har också blivit tydligt under dagens debatt. Regeringen och SD gör biståndet till en migrationsbudget när det borde vara en framtidsinvestering. Detta är ett svek mot de mest utsatta i världen och mot Sveriges historiska roll som en ledande biståndsnation.
Fru talman! Regeringens främsta utrikespolitiska uppgift är, som den själv säger, stödet till Ukraina. Detta stöd är absolut nödvändigt och har Socialdemokraternas fulla stöd. Men frågan är: Vem betalar notan?
Regeringens val att minska den totala biståndsnivån samtidigt som stödet till Ukraina kraftigt ökas innebär att det är barnen i bland annat Afrika som får stå för notan. Konsekvensen är att det livsviktiga långsiktiga utvecklingsbiståndet drabbas. Det är inte bistånd om det tas från de fattiga för att ges till en annan utsatt.
Betänkandet konstaterar att det samlade biståndet från OECD-länderna minskade under 2024 och att just hälsosektorn och Afrika söder om Sahara påverkades mest. Detta är ett direkt resultat av att biståndsmedel flyttas, inte minst genom ökade avräkningar.
När Sverige drar ned på långsiktiga samarbeten i Afrika – som handlar om att bygga fungerande skolor, sjukhus och motståndskraft mot klimatförändringar – är det barnen som betalar det högsta priset.
Biståndet till utbildning, vacciner och insatser för att skydda barn från konflikter får inte kapas för att frigöra medel till annat. I regeringens reformagenda är barnperspektivet en bortglömd prioritet. Vi måste vara tydliga: Barn har rätt till liv, utveckling, skydd och delaktighet oavsett var i världen de bor.
Detta har en direkt koppling till vårt närområde. I Ukraina och områden som Nagorno-Karabach är barnen de första offren för krig och fördrivning. Stödet via EU och FN, som vi finansierar, bör vara öronmärkt för psykosocialt stöd, skolgång i kris och skydd mot trafficking.
Vi i utskottet välkomnar informationen vi fått om den fördjupade resultatredovisningen av biståndet till Ukraina, som ska komma våren 2026. Men detta måste ske utan att kannibalisera på det bistånd som behövs i andra kriser.
Fru talman! Sveriges bistånd ska vila på de fundamentala principerna om mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning och barnperspektivet. Regeringens politik driver oss i en annan riktning.
Betänkandet konstaterar också att avräkningar för asylkostnader i Sverige uppgår till cirka 2,8 miljarder kronor för 2026. Socialdemokraterna accepterar OECD-Dacs regelverk, men vi är starkt kritiska till hur regeringen breddar och använder avräkningarna. Att kalla inhemska kostnader bistånd är att lura riksdagen och de fattigaste.
Prioriteringen att ”stärka synergier mellan bistånds- och migrationspolitiken” riskerar att göra biståndet villkorat av mottagarlandets samarbetsvilja i migrationsfrågor. Biståndet är ett utvecklingsinstrument, inte ett påtryckningsmedel. Att man prioriterar ”fattigdomsbekämpning genom jobbskapande och handel” visar att kommersiella intressen premieras. Biståndet ska främja fattiga länders egen ekonomiska och demokratiska utveckling men inte på bekostnad av det akuta behovet av mänskliga rättigheter och krisinsatser.
Fru talman! Socialdemokraterna avstår från att yrka på det alternativa budgetförslaget, som ligger utanför den ram som riksdagen fastställt. I stället hänvisar vi till vårt särskilda yttrande i vår kommittémotion.
Vi socialdemokrater står dock fast vid vår övertygelse: Vi måste stegvis återgå till enprocentsmålet för biståndet för att möta de växande globala behoven. Biståndets mål ska vara att skapa bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck och ha en kompromisslös utgångspunkt i mänskliga rättigheter och det tydliga barnperspektivet.
Regeringen talar om en ny era för biståndet, men det vi ser är en historisk reträtt från solidariteten. Att skära ned biståndet, lura de fattigaste med fula avräkningar och låta barnen i Afrika betala för Sveriges inrikespolitik är inte att modernisera – det är att moraliskt förfalla.
Vi socialdemokrater står fast vid att Sverige ska leda världen i solidaritet – inte med svek. Vi vill se att biståndet återgår till sitt ursprungliga uppdrag och fokuserar på barnens rättigheter, på fattigdomsbekämpning och på mänskliga rättigheter.
Jag tackar för ordet och önskar alla en god jul!
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 16 december.)
