En nationell utredningsfunktion för att förebygga suicid

Debatt i text

• Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkande SoU31.

  Varje fall av suicid är en tragedi. Det är en tragedi för den människa som mister livet, för de anhöriga som lämnas kvar i sorg och ofta livslång saknad och för hela samhället, som ställs inför den svåra frågan om detta hade kunnat förhindras.

  Bakom statistiken finns människor – barn, unga och vuxna – som upplevde att det inte längre fanns någon väg framåt i livet. Därför får suicidprevention aldrig reduceras till siffror eller administrativa processer. Det handlar ytterst om människovärde, ansvar och vår förmåga som samhälle att se människor i tid.

  Kristdemokraterna välkomnar därför regeringens proposition om en nationell utredningsfunktion för att förebygga suicid, och vi står bakom socialutskottets förslag i betänkandet.

  Fru talman! I veckan kunde vi läsa rubriker i Svenska Dagbladet om att självmord bland unga flickor ökar och i vissa åldersgrupper går förbi pojkar. Det är ett allvarligt trendbrott. Under lång tid har pojkars och mäns suicid varit särskilt uppmärksammat, och det har varit nödvändigt. Men samtidigt ser vi nu rapporter om psykisk ohälsa, ångest, självskadebeteenden och suicidrelaterade handlingar hos allt fler unga tjejer.

  Detta är ingen tillfällig signal. Det är ett tecken på att samhället inte lyckas fånga upp barn och ungdomar i tid. Det måste vi ta på största allvar.

  Psykisk ohälsa uppstår sällan ur ett vakuum. Suicid är nästan aldrig resultatet av en enskild händelse. Ofta handlar det om en komplex väv av psykisk ohälsa, ensamhet, mobbning, trauma, missbruk, utsatthet eller bristande stöd från omgivningen. Alltför ofta finns det också brister i samordningen mellan vård, socialtjänst, skola och andra samhällsaktörer.

  Just därför räcker det inte med enbart lokala utredningar. Vi behöver en funktion som kan lyfta blicken, identifiera mönster över tid, analysera hur olika delar av samhället samverkar – eller misslyckas med att samverka – och omsätta kunskap till konkreta förbättringar. Det är precis detta som den nationella utredningsfunktionen syftar till.

  Fru talman! Regeringen tillsatte i januari 2023 Suicidanalysutredningen med uppdrag att se över hur ett nationellt ansvar för breda händelseanalyser efter suicid skulle kunna utformas. Hösten 2024 presenterades betänkandet Livsviktigt lärande – fler vägar till kunskap för att förebygga suicid. Nu tar regeringen nästa steg genom att föreslå en ny lag om utredningar för att förebygga suicid.

  Förslaget innebär att en nationell utredningsmyndighet ska genomföra utredningar när barn avlider i suicid. Även när vuxna avlider i suicid eller när dödssättet är oklart ska utredningar kunna genomföras om det bedöms bidra till det suicidpreventiva arbetet. Utredningarna ska analysera omständigheter som kan ha påverkat dödsfallet och undersöka vilka åtgärder som vidtagits eller hade kunnat vidtas för att förhindra det. Detta är viktigt. Om vi inte lär av det som har hänt riskerar vi att upprepa samma misstag om och om igen.

  Fru talman! Det här handlar inte om att peka ut syndabockar eller om skuld, utan det handlar om ansvar. Vi behöver ett samhälle som vågar granska sig självt när människor faller mellan stolarna, ett samhälle som inte nöjer sig med att konstatera att något gick fel utan som också frågar varför och vad vi kan göra bättre nästa gång.

  Kristdemokraterna anser att detta är särskilt viktigt när barn och unga drabbas. När ett barn tar sitt liv måste samhället ha modet att ställa de svåra frågorna. Fick barnet hjälp i tid? Fanns signaler som vi missade? Brast samverkan mellan skolan, vården och socialtjänsten? Kunde någon insats ha gjort skillnad? Detta är frågor som inte alltid kan besvaras fullt ut. Men vi har ett ansvar att försöka.

  Fru talman! En viktig del i detta arbete är också att lyssna på de anhöriga. Många föräldrar, syskon och närstående bär på erfarenheter och insikter som aldrig får gå förlorade. De vet ofta vilka varningssignaler som fanns, vilka hinder som uppstod och vilket stöd som saknades. Därför är det viktigt att lagen tydligt slår fast att närstående ska ges möjlighet att bidra med uppgifter när en utredning genomförs, om det inte är uppenbart olämpligt. Detta är inte bara respektfullt; det är också nödvändigt för att förbättra det förebyggande arbetet.

  Fru talman! Kristdemokraterna vill också understryka vikten av ett starkt förebyggande arbete långt innan människor hamnar i akut kris. Det handlar om en tillgänglig barn- och ungdomspsykiatri, elevhälsa som fungerar, trygga familjer, vuxna som ser barnen och starka sociala nätverk. Det handlar om att motverka ensamhet och psykisk ohälsa bland både unga och äldre. Och det handlar om att bygga ett samhälle där människor känner hopp, sammanhang och mening.

  För oss kristdemokrater är människan aldrig bara en individ i ett system. Varje människa har ett okränkbart värde och behöver gemenskap, trygghet och relationer för att må bra. Därför måste också suicidprevention vara hela samhällets ansvar.

  Regeringen och Kristdemokraterna genomför nu flera viktiga satsningar för att stärka det förebyggande arbetet. Vi ser historiskt stora satsningar på barn- och ungdomspsykiatrin, med en särskild bupmiljard för att öka tillgängligheten och korta köerna. Nationella utvecklingsteam stöttar regionerna för att stärka kvaliteten och effektiviteten inom bup.

  Regeringen gör också för första gången en större primärvårdssatsning gällande vård för psykisk ohälsa och inför dessutom tydligare krav i hälso- och sjukvårdslagen på att primärvården ska kunna möta vanliga psykiska vårdbehov. Därtill görs en särskild satsning på ätstörningsvården.

  Detta är bara några exempel på viktiga reformer som nu genomförs och som Kristdemokraterna varit drivande för att få på plats, för att varje barn och varje ung människa ska få hjälp i tid och om möjligt kunna må bättre. Den nya lagen kommer att träda i kraft den 2 juli 2026.

  Vi gör detta därför att kunskap räddar liv. Vi gör det därför att lärande och samverkan kan förhindra framtida tragedier. Och vi gör det därför att varje människa som går att rädda är värd varje insats vi kan göra. Ingen människa ska känna att livet saknar väg ut. Inget samhälle får sluta försöka hitta bättre vägar in – till stöd, gemenskap och hopp.

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut skulle fattas den 26 maj.)

  2026-05-21 17:21:37

  

  Dan Hovskär

• Fru talman! Vi debatterar i dag betänkandet SoU31 En nationell utredningsfunktion för att förebygga suicid. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

  Fru talman! Människors psykiska hälsa är en fråga som Moderaterna lyft fram under många år, inte minst när det gäller barn och unga. Därför är det glädjande att se det reformarbete som skett under den här mandatperioden när det gäller förtydligande av ansvarsfördelning och destinerade pengar för ändamålet.

  Psykisk ohälsa rör inte bara psykiatrin, utan skolan, socialtjänsten och primärvården är verksamheter som berörs i allra högsta grad. Här kommer den nya socialtjänstlagen att spela roll samtidigt som ett arbete kring förändrad elevhälsa pågår och primärvårdens uppdrag som första linjens psykiatri har tydliggjorts.

  Fru talman! Vi har beslutat om en nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention. Den är ett viktigt styrdokument för hur vi ska jobba med frågan i Sverige. Det kan konstateras att det finns stora skillnader, både demografiskt och geografiskt, i hur det förebyggande arbetet bedrivs och hur patienter tas om hand. Samtidigt är kunskap en drivande faktor för att en sådan här strategi ska fungera, och vi ser att det finns stora kunskapsluckor. Därför är denna proposition oerhört viktig.

  Fru talman! Suicid ska alltid ses som ett stort misslyckande för samhället. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att sätta sig in i den vånda som måste finnas inom den människa som tänker på eller har bestämt sig för att ta sitt liv. Samtidigt ser vi hur suicid påverkar kvarvarande familj, vänner och ibland hela lokalsamhällen. Det har dock inte funnits någon som har haft det sammanhållande ansvaret för att granska dessa fall. Därför är jag glad att den moderatledda regeringen nu presenterar en nationell utredningsfunktion som ska granska fall som gäller barn under 19 år. Utredningsfunktionen kan också utreda fall gällande vuxna om det bedöms att det kan bidra till att förebygga suicid.

  Fru talman! För att skapa utrymme för utredarna föreslås ett antal förändringar som möjliggör att yrkesverksamma myndigheter ska kunna bistå i utredningen och att även närstående i vissa fall ska kunna vara behjälpliga i detta arbete. Statliga myndigheter ska vara behjälpliga med expertkunskap när det efterfrågas.

  En utredning ska innehålla en kartläggning och analys av omständigheter som varit bidragande till att dödsfallet inträffat och därefter sammanställa åtgärder som vidtagits eller borde ha vidtagits för att förhindra dödsfallet.

  Vi vet med säkerhet att ett sådant systematiskt arbete fungerar inom andra områden, till exempel Haverikommissionens arbete vid trafikolyckor med dödlig utgång. Där har kunskapen lett till förebyggande arbete för trafiksäkerhet, vilket gjort att vi i dag har väldigt få olyckor med dödlig utgång.

  Fru talman! Jag har under min yrkeskarriär tyvärr behövt hantera många fall rörande suicid, och det är ärenden som jag alltid kommer att bära med mig. Det handlar dels om att ha sett de krafter som kan släppas ut i en människa som väl bestämt sig för att ta sitt liv, dels om att tänka på de kval som rört sig i personens huvud. Inte sällan behöver man också ta hand om anhöriga i anslutning till händelsen. Jag tror att alla kan föreställa sig det kaos som råder vid ett sådant tillfälle.

  Jag är därför glad över att vi i denna kammare är överens om vikten av denna proposition. För mig är det viktigt att vi i politiken gör allt som står i vår makt för att förhindra suicid i samhället. Grunden för ett sådant arbete är kunskap, och jag är helt övertygad om att vi över tid kommer att se resultat som minskar antalet döda i suicid i Sverige.

• Herr talman! Vi behöver prata mer om ungas psykiska hälsa. Häromdagen kom en rapport från Nationellt centrum för suicidforskning och prevention om att antalet suicid bland barn i åldern 10–14 år har fortsatt att öka och att flickorna i den åldersgruppen nu har gått om pojkarna.

  Man kan titta på hela gruppen av barn, ungdomar och unga vuxna upp till 25 år: 135 personer dog i suicid under 2024. Alltjämt är det den vanligaste dödsorsaken bland pojkar och unga män. Det här är inget annat än ett enormt stort misslyckande för samhället. Varje liv som spills är en katastrof. Det är en katastrof för den enskilde som inte såg någon annan väg ut men även för dennes anhöriga som lämnas med saknad och förtvivlan och med gnagande tankar om att de kanske hade kunnat göra någonting annorlunda.

  Men den som verkligen hade kunnat göra något annorlunda är samhället. Därför är det bra att vi nu har en ny strategi för psykisk hälsa och suicidprevention, och det är bra att vi nu ska fatta beslut om att varje självmord bland barn ska följas av en haveriutredning i syfte att bättre kunna förebygga suicid framöver.

  Regeringens förslag är att dessa utredningar ska omfatta barn upp till 18 års ålder. Vi från Centerpartiets sida föreslår att detta ska sträcka sig ända upp till 25 års ålder eftersom vi ser att den psykiska ohälsan och suicid förekommer även under åren som ung vuxen.

  Herr talman! Visserligen kan man se myndighetsåldern som en logisk gräns, men livet är inte lika binärt som myndighetsåldern. Det hade varit betydligt mer logiskt att göra obligatoriska haveriutredningar även för ungdomar som går tredje året på gymnasiet eller som börjar sitt vuxenliv på en högskola, en arbetsplats eller i värsta fall i arbetslöshet. Vi vet att de första vuxenåren kan vara nog så påfrestande mentalt och emotionellt.

  Ärligt talat har jag faktiskt svårt att förstå varför inte regeringspartierna delar den här bedömningen, men för egen del yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation under punkt 2 i betänkandet.

  Självmord bland barn och unga är den yttersta konsekvensen av ett samhälle som har misslyckats med att ge rätt stöd och rätt förutsättningar i livet. Det är ett samhälle som inte har funnits där när det har behövts. Det är ett samhälle som inte har hjälpt den unge och som inte har gett den det stöd som den har behövt. Det är ett samhälle som har misslyckats med ett av sina viktigaste uppdrag. Därför kommer vi från Centerpartiets sida att kräva att nästa regering, oavsett hur den ser ut, ska prioritera barns och ungas psykiska hälsa. Men det räcker inte med lite lappande och lagande, utan det krävs en historisk satsning. För oss handlar det inte om en enskild reform utan om att få hela vårdkedjan att fungera. Minst 3 miljarder extra måste satsas för att bygga upp en tillgänglig och välfungerande vård för barn och unga som mår psykiskt dåligt.

  Det handlar inte minst om tillgängligheten och snabbheten. När barn eller ungdomar behöver hjälp för att de mår psykiskt dåligt måste de kunna få den hjälpen omgående, så att problemen inte växer sig ännu större. Därför vill vi införa en elevhälsogaranti som innebär att alla elever ska garanteras stöd inom 24 timmar. Skolan är trots allt den miljö där barn och ungdomar rör sig allra mest, vilket gör det naturligt att det första stödet kommer därifrån.

  En annan aktör som möter många ungdomar är ungdomsmottagningarna. Vi menar att deras ansvar ska utökas till att kostnadsfritt ta emot ungdomar ända upp till 25 års ålder. Vidare vill vi ställa krav på barn- och ungdomspsykiatrin att finnas tillgänglig dygnet runt i hela landet. Den behöver inte alltid handla om fysisk tillgänglighet utan kan även vara digital.

  För ett barn eller en ungdom som behöver hjälp av den specialiserade sjukvården fungerar det dåligt att placeras i kö, eftersom livet rör sig så snabbt i ungdomsåren. Därför är det också helt nödvändigt att öka tillgängligheten och kapa köerna. Detta förutsätter i sin tur satsningar på fler specialistläkare och fler psykologer.

  Dessutom måste övergången mellan barn- och vuxenpsykiatrin fungera bättre än i dag. I dag bryts kontakten ibland rätt abrupt när man går från barn- till vuxenpsykiatri, vilket gör att man får börja om från början eller helt enkelt försvinner från vården. Ingen ung människa ska skrivas ut från bup vid sin 18-årsdag utan att ha en tydlig plan för fortsatt stöd och behandling. Ingen ska falla mellan stolarna.

  Herr talman! Sverige ska inte vara ett land där unga lämnas ensamma med psykisk ohälsa och långa vårdköer. Sverige ska inte vara ett land där självmord ses som den naturliga utvägen ur ett dåligt psykiskt mående. Sverige ska vara ett land där unga tror på framtiden, får hjälp i tid när det behövs och har möjlighet att bygga sina liv och sin framtid.

  Från Centerpartiets sida är vi tydliga: Nästa regering måste vända den psykiska ohälsan bland barn och unga och ha som mål att bygga den friskaste generationen någonsin.

  Sverige kan mer än så här – mycket, mycket mer.

• Fru talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande 31, En nationell utredningsfunktion för att förebygga suicid.

  Varje år förlorar omkring 1 500 människor i Sverige livet i suicid. Bakom varje siffra finns en människa, en familj och anhöriga vars liv förändras för alltid.

  Varje suicid är en tragedi för den människa som inte längre såg någon annan utväg, för de anhöriga som lämnas kvar och för samhället omkring. Därför måste vi dra lärdom när det i efterhand går att se signaler, kontakter eller tillfällen där mer hade kunnat göras.

  Fru talman! Ingen människa bör hamna i en så utsatt situation att den enda utvägen upplevs vara självmord. Därför måste det suicidpreventiva arbetet tas på största allvar – i vården, i skolan, i socialtjänsten och i samhället i stort.

  Vi i Sverigedemokraterna välkomnar därför att regeringen, inom ramen för Tidösamarbetet, nu går fram med en proposition om en nationell utredningsfunktion för att förebygga suicid. Det ligger väl i linje med det arbete som Sverigedemokraterna länge har drivit.

  Fru talman! Sverigedemokraterna har under lång tid lyft behovet av en haverikommission vid suicid. Med det menar vi att suicid ska analyseras mer systematiskt så att samhället kan se vad som har hänt, vilka kontakter som funnits med exempelvis vård, socialtjänst, skola eller andra aktörer och var stödet kan ha brustit.

  När en människa har gått förlorad ska samhället inte bara gå vidare. Vi måste fråga om signaler fångades upp, om samverkan fungerade och om stöd eller uppföljning hade kunnat ges tidigare.

  Propositionen är ett viktigt steg i den riktningen. Den innebär att en ny lag införs om utredningar för att förebygga suicid. En utredningsmyndighet ska ansvara för att genomföra utredningarna i syfte att stärka samhällets lärande och det förebyggande arbetet.

  En utredning ska alltid göras när ett barn har avlidit i suicid. Om en utredning bedöms kunna bidra till att förebygga suicid får utredning också genomföras när en vuxen har avlidit i suicid eller när ett barn eller en vuxen har avlidit och dödssättet är oklart. Utredningen ska klarlägga och analysera omständigheter som kan ha inverkat på dödsfallet och vilka åtgärder som har vidtagits, eller hade kunnat vidtas, för att förebygga det.

  Propositionen innebär också att berörda myndigheter och verksamheter ska kunna lämna de uppgifter som behövs för utredningen. Samtidigt införs sekretesskydd för känsliga uppgifter om enskilda och deras närstående. Det är viktigt att samhället kan dra lärdom, men det är också viktigt att den personliga integriteten värnas.

  Fru talman! Sverigedemokraterna har i beredningen särskilt lyft unga vuxna upp till 29 år. Det är en grupp där utvecklingen är bekymmersam. Folkhälsomyndighetens analyser visar att suicidtalen har ökat bland unga vuxna i åldern 20–29 år medan samma ökning inte syns bland ungdomar i åldern 15–19 år. Det gäller inte minst unga män men också personer där missbruk, spelproblematik, skuldsättning eller ekonomisk utsatthet förvärrar livssituationen.

  Samtidigt visar suicidstatistiken att riskerna ser olika ut i olika grupper. Vi ser oroande signaler bland barn och flickor i yngre åldrar, samtidigt som många suicid sker bland äldre och medelålders män. Det visar att suicidpreventionen måste vara bred nog att fånga olika livssituationer, riskfaktorer och varningssignaler.

  Just därför är det viktigt att propositionen också öppnar för att vuxna fall ska kunna utredas när det kan bidra till att förebygga nya suicid. Det avgörande framåt blir att den möjligheten används där den kan göra skillnad, både när det gäller unga vuxna och andra grupper där det finns behov av fördjupad kunskap.

  Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 2 juli 2026.

  Fru talman! Det här behöver också ses som en del av ett större arbete. Inom ramen för Tidösamarbetet görs nu flera viktiga insatser för att stärka arbetet med psykisk hälsa, psykiatri och suicidprevention.

  Bland annat har beslut tagits om en nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention, som sträcker sig över tio år. Det är viktigt, eftersom arbetet måste vara långsiktigt och samlat, inte bygga på kortsiktiga punktinsatser. Strategin tydliggör också att ansvaret inte kan vila på psykiatrin ensam. Hela samhället behöver bidra – vården, skolan, socialtjänsten, arbetslivet och civilsamhället – för att tidigare upptäcka psykisk ohälsa och se till att människor får stöd innan läget blir akut.

  Inom ramen för detta arbete har också tagits initiativ till mer riktade insatser mot särskilda riskfaktorer, bland annat genom uppdraget till Socialstyrelsen och Konsumentverket om att stärka stödet till den kommunala budget- och skuldrådgivningen. Det är viktigt, eftersom skuldsättning, spelproblem och ekonomisk utsatthet kan bidra till psykisk ohälsa och suicidrisk.

  För barn och unga krävs tidiga insatser, fungerande elevhälsa och bättre samverkan mellan skola, vård och socialtjänst. För äldre behöver vård, omsorg och sociala insatser bättre fånga upp psykisk ohälsa i tid, inte minst när ensamhet, sjukdom eller förlust av närstående blir riskfaktorer.

  Fru talman! Det suicidpreventiva arbetet handlar om att människor ska få hjälp innan läget blir akut. Därför var återöppnandet av den nationella hjälplinjen ett viktigt steg. Det var något som jag och Sverigedemokraterna drev på för, eftersom möjligheten att snabbt få tala med någon i en svår situation kan vara helt avgörande.

  Men suicidprevention handlar också om det medmänskliga ansvaret att våga fråga när någon mår dåligt, att våga ta signaler på allvar och att se till att människor inte blir ensamma med sina tankar. Alla som tar sitt liv har inte haft kontakt med psykiatrin. Vissa har haft kontakt med vården, socialtjänsten, skolan eller andra aktörer medan andra inte har fångats upp över huvud taget. Därför måste suicidpreventionen vara bredare än psykiatrin.

  Fru talman! Med propositionen tas ett viktigt steg mot ett starkare förebyggande arbete och ett mer systematiskt lärande efter suicid.

  Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

• Herr talman! Självmorden bland unga i Sverige minskar inte, tvärtom ser vi en oroande utveckling i vissa grupper. Särskilt alarmerande är ökningen bland flickor i åldern 10–14 år. Det är den största ökningen som uppmätts sedan 1980. Detta sker samtidigt som den generella trenden i landet går åt andra hållet. Bakom de övergripande siffrorna döljer sig en verklighet där våra unga blir svikna.

  Enligt Socialstyrelsens dödsorsaksregister är i dag vart fjärde dödsfall bland unga mellan 10 och 19 år suicid. Det innebär att vi talar om barn som inte sett någon annan utväg.

  Vissa grupper av barn löper förhöjd risk att avlida i suicid samtidigt som de har sämre tillgång till stöd och skyddsåtgärder. Det gäller exempelvis barn i samhällsvård, barn i ekonomisk utsatthet, barn med migrationsbakgrund, barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, hbtqi-ungdomar och barn med erfarenhet av våld eller psykisk ohälsa i familjen.

  Suicid kan handla om en kedja av faktorer: misslyckanden i skolan, mobbning, trauma och en alltmer negativ självkänsla. Barnpsykiatrin vittnar om att allt yngre barn nu uttrycker självmordstankar. Detta är inte en utveckling som har kommit plötsligt. Det är resultatet av brister i hur vi fångar upp, stöttar och skyddar våra barn.

  Vi vet till exempel att skolan spelar en avgörande roll för barns självkänsla och att psykisk ohälsa förstärks av social och ekonomisk utsatthet. Och vi vet att bristande samordning mellan olika insatser gör att unga faller mellan stolarna. Varje utebliven åtgärd gör att vi riskerar att ännu ett barn inte fångas upp i tid. Varje sådant misslyckande är ett misslyckande för hela samhället. När ett barn lämnar låg- eller mellanstadiet med känslor av att inte duga har vi misslyckats långt tidigare än vid den akuta krisen.

  Herr talman! Mot bakgrund av att det behövs mer kunskap om suicid behandlar vi i dag en proposition om att inrätta en statlig funktion för utredning av suicid när barn drabbas. Den nya lagen innebär att en utredning alltid ska genomföras när ett barn upp till 18 år har avlidit i suicid. Den föreslagna åldersgränsen bedöms som rimlig och ändamålsenlig utifrån ett resursperspektiv. Ingen förnekar behoven av att utreda suicid i fler åldersgrupper, men att börja med barn är angeläget. Den nya lagen innebär också att en utredning får genomföras när en vuxen har avlidit i suicid eller när ett barn eller en vuxen har avlidit och dödssättet är oklart, om en sådan utredning bedöms förebygga suicid.

  Syftet är tydligt. Det är att förbättra samhällets lärande och att förebygga framtida dödsfall. Detta är ett viktigt steg. I dag utreds nämligen endast en fjärdedel av suicidfallen bland barn genom befintliga system, som lex Maria. Det innebär att vi saknar kunskap om majoriteten av fallen. Vi vet helt enkelt inte tillräckligt om vad som gick fel och därmed inte heller vad som hade kunnat göras annorlunda.

  Den föreslagna lagen ger en möjlighet att identifiera brister, dra lärdom och stärka samhällets samlade förmåga när det gäller ett suicidförebyggande arbete. Det finns en lång rad exempel på vad som kan analyseras med stöd av den här lagen. Det kan handla om enskilda beslut, resursfördelning, tillgänglighet till vård och stöd, återkommande mönster av otillräcklig samverkan, situationer där personers behov inte tagits på allvar och huruvida tillgänglig kunskap har använts eller inte.

  Resultaten av utredningarna behöver också leda till en konkret förändring i stödet kring barn och unga i samhället. Därför är denna proposition väldigt viktig. Men den måste följas av att kunskap omsätts i handling. Vi måste göra mycket mer för att se till att ingen människa hamnar i en situation där självmord framstår som den enda utvägen.

  (Applåder)

• Fru talman! Tack, före detta kollegor i socialutskottet! Det är trevligt att få komma hit som ersättare och gästtala över detta angelägna, viktiga ämne.

  Miljöpartiet välkomnar att det införs en lagstiftning som gör att samhället på ett mer systematiskt sätt ska kunna dra lärdom av suicid och av dödsfall där dödssättet är oklart. Det ligger väl i linje med vår politik. Vi har länge drivit på för ett starkare, mer sammanhållet och mer förebyggande arbete mot psykisk ohälsa och suicid. Man behöver ta lärdom av det som har hänt, se mönster, identifiera brister och förändra arbetssätt så att fler liv kan räddas.

  Propositionen innebär att en utredning alltid ska genomföras när ett barn under 18 år avlidit i suicid. Det är angeläget. När ett barn tar sitt liv måste samhället göra allt vi kan för att förstå vad som har hänt och vad som hade kunnat göras annorlunda. Utredningarna ska klarlägga och analysera omständigheter som kan ha haft betydelse, och de ska analysera vilka åtgärder som vidtagits eller hade kunnat vidtas för att förebygga dödsfallet. Detta är rätt inriktning.

  Det är också rätt att utredningarna ska kunna omfatta fler aktörer än bara hälso- och sjukvården. Suicidprevention är inte en fråga för en enda verksamhet. Det kan handla om vården, socialtjänsten, skolan, arbetslivet, rättsväsendet, civilsamhället och närstående. Ofta är det just i övergångarna mellan olika verksamheter som brister uppstår. Därför behövs en nationell funktion som kan se helheten.

  Fru talman! Miljöpartiet står bakom regeringens lagförslag, men vi anser också att propositionen borde ha gått lite längre. Därför har vi anslutit oss till Centerpartiets reservation, vilket även Vänsterpartiet har gjort. Jag yrkar alltså bifall till den reservationen. Den handlar om att den obligatoriska utredningsskyldigheten inte bör stanna vid barn under 18 år. Den bör omfatta barn och unga vuxna upp till 25 år. Skälet till det är enkelt, tänker vi. Övergången från tonåren till vuxenlivet är en mycket sårbar period. Det är en tid då många lämnar skolan, flyttar hemifrån och söker arbete eller studier. Samtidigt förväntas de klara allt mer på egen hand.

  Vi vet att övergången mellan bup och vuxenpsykiatrin inte alltid fungerar. I vår egen motion om förbättrad psykisk hälsa och stärkt folkhälsa har Miljöpartiet lyft fram just glappet mellan bup och vuxenpsykiatrin. För vissa fungerar övergången bra, men för andra innebär den att vårdkontakten blir osäker, att ansvaret blir otydligt eller att den unga vuxna själv förväntas navigera i ett system som redan från början är svårt att förstå. Det är inte rimligt, anser vi.

  Ingen 18-åring som mår mycket dåligt ska lämnas ensam med att hitta rätt i vuxenpsykiatrin. Därför vill vi se bättre rutiner för övergången från bup till vuxenvården, till exempel gemensamma överlämningsmöten, dubbla vårdkontakter under en övergångsperiod eller särskilda mottagningar för unga vuxna. Samma logik bör gälla den nationella utredningsfunktionen. Om man menar allvar med att förstå vad som brister för unga människor måste man också systematiskt utreda suicid bland unga vuxna.

  Fru talman! Miljöpartiet har även lämnat ett särskilt yttrande i betänkandet. Där tydliggör vi att även om propositionen är välkommen anser vi att den borde omfatta mer.

  För det första anser vi att utredningsfunktionen framöver bör kunna omfatta även suicidförsök. Det föreslog vi även i en tidigare motion, 2025/26:3544. Ett suicidförsök är en mycket allvarlig händelse, men det är också en möjlighet för samhället att lära innan det är för sent. Om en människa har varit nära att ta sitt liv behöver vården och andra berörda verksamheter kunna analysera vad som hände. Fanns det brister i tillgängligheten? Var väntetiderna för långa? Fanns det signaler som inte fångades upp? Fanns det stöd som borde ha satts in tidigare?

  För det andra menar vi att det på sikt bör övervägas om utredningar ska vara obligatoriska vid samtliga suicid oavsett ålder. Vi förstår att det skulle kunna bli en mycket omfattande verksamhet, men vi vill ändå lansera den idén. Regeringens proposition innebär att suicid bland vuxna får utredas om utredningsmyndigheten bedömer att det kan bidra till suicidpreventivt lärande. Det är naturligtvis bättre än att inte utreda alls, men det finns en risk med att vuxensuicid behandlas mer selektivt. Majoriteten av dem som dör i suicid är ju vuxna. Om man inte systematiskt lär av dessa fall riskerar man att missa viktiga mönster, särskilt när det gäller grupper som redan i dag har sämre tillgång till stöd och skydd.

  För det tredje vill vi lyfta fram särskilt utsatta grupper. Suicidprevention måste vara jämlik. Det betyder att man måste se de grupper där risken är förhöjd och där tillgången till stöd är sämre. Det kan handla om unga hbtqi-personer, äldre män, personer med intellektuell funktionsnedsättning, personer med beroendeproblematik, personer med NPF, människor i social utsatthet eller personer som lever i ofrivillig ensamhet. Ett förebyggande arbete som inte ser skillnader i livsvillkor riskerar att missa dem som behöver stödet mest.

  Fru talman! Miljöpartiet välkomnar propositionen; den är ett steg framåt. Men vi behöver också vara tydliga med att arbetet inte är färdigt. Man behöver lära mer av suicid bland unga vuxna. Man behöver kunna ta lärdomar även av suicidförsök. Man behöver på sikt bygga upp en mer heltäckande kunskap om suicid i alla åldrar. Framför allt behöver det förebyggande arbetet stärkas i vården, skolan, socialtjänsten, civilsamhället och samhället i stort.

  När någon tar sitt liv är det ett mänskligt lidande som inte går att fullt ut beskriva i ett betänkande eller en proposition, men politiken har ett ansvar att göra det vi kan och bygga system som ser problemen tidigare, agerar snabbare och lär mer systematiskt. Därför stöder Miljöpartiet den här propositionen, därför yrkar jag bifall till reservationen och därför kommer partiet att fortsätta driva på för ett starkare, bredare och mer jämlikt suicidpreventivt arbete.