Folkhälsa

Debatt i text

• Fru talman! Folkhälsa är som sagt ett viktigt område, och jag kommer att komma in på det. Det är också ett väldigt vitt och brett område som påverkar oss i vår vardag och i våra liv.

  Nu kanske inte vi – jag eller någon annan – direkt är expert i alla frågor. Därför har vi ofta forskare som studerar. Vi får ut vetenskapliga erfarenheter, och utifrån dessa byggs olika råd och rekommendationer upp. Därför tycker jag att det var intressant att ledamoten lyfte fram kostråd från Folkhälsomyndigheten, som i sin tur hämtar dem från Livsmedelsverket.

  Min fråga till ledamoten är: Anser ledamoten att dessa kostråd bör utgå från vetenskapliga fakta och det vi vet om kost? Att det är det viktiga. I så fall: Vad anser man borde ändras i Livsmedelsverkets rekommendationer?

  2026-01-28 13:07:36

  

  Nils Seye Larsen

• Fru talman! Det är inte helt lätt att definiera betänkandet och området. Folkhälsa rymmer allt från mat till psykiskt välmående, men jag vill ändå sammanfatta själva politikområdet så gott det går.

  För mig handlar det om att göra det som går att göra och påverka det som går att påverka för att människor ska vara sjukdomsfria och välmående så länge som möjligt genom hela livet. Det är såklart ett ädelt mål.

  Medan sjukvårdspolitiken, med all rätt, ges stort utrymme har vi, mer eller mindre, bara en debatt om året som handlar om den politik som ska förhindra och förebygga att folk blir sjuka till att börja med. Kanske blir det en och en halv debatt, om vi räknar med den ANDTS-debatt som ska hållas i början av februari.

  Fru talman! Jag vill börja med kosten. De stundvis bisarra rekommendationer som fanns tidigare i USA har uppdaterats, vilket har gett lite ringar på vattnet och aktualiserat debatten också här i Sverige. Jag tänker såklart inte stå här och säga vad folk ska äta och inte, men så länge vi är överens om att vi ska ha kostrekommendationer är det klokt om de är genomtänkta.

  Folkhälsomyndigheten, som utgår från de nordiska näringsrekommendationerna, och Livsmedelsverket, som gör detsamma, skriver bland annat att vi för folkhälsans skull behöver äta mer vegetabiliska oljor och att vi inte ska äta mer än 350 gram rött kött i veckan. Man säger också att det går bra att äta ett ägg om dagen. Vad avser kött är man ganska dålig på att differentiera mellan till exempel hemlagat naturbeteskött och ultraprocessad snabbmat. Fru talman! Det är inte helt seriöst.

  Just ultraprocessad mat, det vill säga livsmedel som har genomgått en hög grad av industriell bearbetning eller som har många tillsatser, nämns inte alls, trots att flera av de involverade experterna själva har konstaterat att det finns starkt belägg för sambandet mellan den sortens mat och olika sorters hälsoskador.

  Alldeles oavsett vad som nämns och inte blir det ganska hopplöst om det inte kommuniceras ut på rätt sätt och om vi människor inte kan fatta informerade val i butiken. Därför vill Sverigedemokraterna dels se över hur man kan göra det lättare för konsumenterna att göra medvetna val när de står i butiken, till exempel sett till graden av industriell bearbetning, dels ge Folkhälsomyndigheten i uppdrag att se över sina rekommendationer och kanske framför allt hur de kommuniceras.

  Slutligen kanske Jimmies matkasse, det vill säga att vi sänker matmomsen, även kan innefatta en folkhälsodimension i framtiden. Det är i alla fall något som jag skulle välkomna.

  Fru talman! En fråga som jag verkligen bryr mig om är miljögifter och hur de påverkar människan. Jag kan säga så här: Som nationalist är det självklart för mig att man inte bara värnar Sverige som samhälle utan även värnar landet i bokstavlig mening. Man kan inte som Sverigevän vara okej med att Sveriges uråldriga natur, som vi har ärvt från tidigare generationer, blir förstörd och att födan som vi skördar från den blir förgiftad. Ytterst handlar det om att svenska folket ska kunna leva friska, giftfria liv.

  Nu har vi en situation där plast och även PFAS är en del av hela kroppen. Vi vet att ämnena är giftiga, cancerframkallande och hormonstörande, men vi har svårt att studera effekten på människan, bland annat för att det är svårt att hitta kontrollgrupper. Det är alltså svårt i dag att hitta människor som inte har plast i kroppen.

  Här är jag tacksam för vad vi gör i Sverige, exempelvis Tidöregeringens nationella plan för att stoppa spridningen av evighetskemikalier liksom åtgärderna mot kinesiska lågprisföretag och deras bevisligen giftiga produkter. Även om mycket av detta sköts på EU-nivå vill Sverigedemokraterna verka för ökad kunskapsinhämtning på området och också utreda vad nästa steg kan tänkas bli, till exempel för plastföroreningarna. Då menar vi nationellt.

  Fru talman! Jag måste också nämna den psykiska ohälsan. Det ämnet går inte att undvika när man pratar om folkhälsa. Ur folkhälsoperspektivet är det kanske det största problemet i dag, och det förtjänar egentligen en helt egen debatt. Men vi här, oavsett parti, är i alla fall helt överens om att situationen är ohållbar.

  Under 2024, vilket är den senaste statistik jag har, dog 1 230 personer av säkert fastställda självmord i Sverige. Jag har sagt det tidigare, men jag tycker alltid att det är värt att upprepa siffran. Tio av dem var barn under 15 år. Cirka 1,2 miljoner hämtar ut antidepressiva läkemedel, vilket i sig bär med sig en rad konsekvenser. Detta kan inte kallas för något annat än masskonsumtion. Något är uppenbarligen fel.

  Jag välkomnar därför att Sverigedemokraterna och regeringen har budgeterat 1,3 miljarder kronor till kommuner och regioner för insatser inom psykisk hälsa och suicidprevention för det här året, att regeringen och Sverigedemokraterna tidigare har kunnat presentera den långsiktiga strategin för psykisk hälsa och att Sverigedemokraterna konsekvent har drivit på för att återupprätta den nationella stödlinjen. Vi är såklart fortfarande mycket glada och stolta över att den är på plats igen.

  En bidragande och ibland avgörande riskfaktor för psykisk ohälsa kan vara stress, fru talman. Det kan bidra till depression och sömnbesvär och kan i svåra fall även leda till utmattningssymtom. Detta är mycket oroande, inte minst därför att det drabbar unga i så stor utsträckning.

  Vi ser fortfarande det här som ett särskilt problem att adressera. Vi lever i ett ständigt föränderligt samhälle. Kraven på individen ökar och är inte alltid glasklara. Sverigedemokraterna ser det som nödvändigt att utreda de bakomliggande orsakerna och också presentera realistiska åtgärder för att hantera problemen. En sådan utredning skulle kunna innefatta faktorer som arbetsmiljö, stadsplanering, fokus på grönområden och lugna miljöer, möjligheten till fysisk aktivitet i vardagen och den negativa påverkan av reklam och sociala medier.

  Avslutningsvis: Vi från den här församlingen kan kanske inte styra när folk går och lägger sig och heller inte vad de äter. Låt oss därför fokusera på vad vi kan göra och skapa så goda förutsättningar som möjligt för att varje svensk ska leva ett hälsosamt liv.

• Fru talman! Jag tackar så mycket för frågorna.

  Först en kommentar om det som sades om Livsmedelsverket. Jag är inte helt säker på att det är från exakt samma sida som jag var inne på. I den artikel från Livsmedelsverket som jag läste följde man strax upp den här sortens uttalanden om processad mat med att även nyttig mat kan vara ultraprocessad. Sedan exemplifierar man det med att grönsaksburgare och bröd är nyttigt och säger att man av den anledningen inte kan avråda från ultraprocessad mat i sina rekommendationer.

  På den sammanfattade listan finns inte ultraprocessad mat. Det nämns inte, och det nämns inte heller i de nordiska näringsrekommendationerna. Det här blir ett problem, för man lyfter vidare fram i sina rekommendationer att saltkonsumtionen ska minska och att sockerkonsumtionen ska minska. Samtidigt vet vi att det är just i ultraprocessad mat som salttillsatserna och sockertillsatserna är höga.

  Jag håller såklart med om att det inte är vi i den här kammaren som ska bestämma vad rekommendationerna ska vara. Men det är vårt jobb att se när myndigheternas arbete behöver förbättras. Då måste vi såklart kunna ha synpunkter på det och sedan överlåta till dem att utveckla det.

  Jag delar ledamotens åsikt att den psykiska hälsan för barn och unga och insatserna där behöver stärkas. Ledamoten lyfter själv fram några exempel på vad vi och regeringen gör, saker som jag självklart står bakom. Men man ska heller inte glömma de enorma satsningar på barn- och ungdomspsykiatrin som vi gör, vilket kommer att leda till att färre behöver stå i kö.

  Det här med elevhälsan stöttar vi såklart också, men det är ytterst en kommunal fråga om man ska anlita fler kuratorer eller inte. Det gör Sverigedemokraterna i många kommuner.

  2026-01-28 13:15:44

  

  Leonid Yurkovskiy

• Fru talman! Jag tackar för följdfrågan.

  Jag tror inte att Tobias Andersson på något sätt gör anspråk på att göra folkhälsorelaterade rekommendationer från myndigheternas sida. Jag tror att man får skilja på hans eventuella personliga uppfattningar och den politik som vi framför sett till Folkhälsomyndigheten och dess arbete.

  Vad gäller det här att kött skulle vara en viktig fråga för oss kan man i alla fall sätta det i just den här kontexten. Jag kan exemplifiera vad jag menar med att rekommendationerna och kommunikationen blir otydliga.

  Man skulle kunna tolka Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten som att man kan byta ut en bit hemlagat kött och kanske det där extra ägget mot en sojakorv och hälla på lite extra rapsolja. Det skulle vara en fullt rimlig tolkning av rekommendationerna. Jag är övertygad om att gemene dietist skulle hålla med om att det inte nödvändigtvis är rätt väg att gå. Då kommer vi in på nyanserna. Ska man avstå från kött kanske det inte är den ultraprocessade sojakorven man ska byta till, utan då kanske man går in mer på frön, nötter och baljväxter – detta bara för att exemplifiera och utan att gå in för mycket i detalj, då det är så känsligt.

  Med det sagt är vi givetvis överens om att det är vetenskapen som ska ligga till grund. Men frågan är hur vi nyttjar den på bästa sätt.

  2026-01-28 13:11:54

  

  Leonid Yurkovskiy

• Fru talman! Jag tackar så mycket för den relevanta frågan.

  Jag är givetvis helt överens med ledamoten om att alla eventuella rekommendationer ska utgå från etablerad vetenskap. Problemet, som vi ser det, är att man uppenbarligen inte är helt överens om vetenskapen och vilka delar som ska framföras i rekommendationer.

  Ultraprocessad mat är just ett sådant exempel. När rekommendationerna togs fram var det flera experter som menade att det skulle vara en del av rekommendationerna och att det fanns gott underlag, men sedan landade man ändå i att det inte var relevant, bland annat därför att man tyckte att det var svåra avvägningar. Det finns alltså avvägningsfrågor även inom den etablerade vetenskapen.

  Min andra kritik handlade om vad man sedan gör med den här kunskapen och hur man kommunicerar den. Jag menar att Folkhälsomyndighetens rekommendationer, så som de är skrivna till allmänheten på hemsidan, är tämligen onyanserade. De går att applicera på en person, beroende på livssituation, men som jag läser dem går de inte att applicera brett på befolkningen.

  Det vi efterfrågar från myndigheterna är att man nyanserar och kanske ser över hur man kommunicerar och exakt vilka delar man lyfter fram.

  2026-01-28 13:08:52

  

  Leonid Yurkovskiy

• Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

  Vi är vana vid att Sverigedemokraterna gärna hänvisar till USA och det som händer där. Vi har hört Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson kalla Donald Trump för en frisk fläkt i världspolitiken. Vi har sett att Sverigedemokraternas ungdomsförbund Ungsvenskarna vill införa ett svenskt ICE, trots det vi har kunnat iaktta de senaste dagarna i USA.

  Vi har också sett hur USA:s hälsominister Robert F Kennedy har gått fram med sitt vaccinskeptiska och vetenskapsföraktande program i den amerikanska politiken. En av de saker han har slagit ned på har varit just hälsoråden. Han menar att man inte ska lyssna på forskningen och vetenskapen, utan man ska lyssna på vad han tycker är rätt utgångspunkter.

  I Sverige har vi en tradition av att lyssna på vetenskap, evidens och beprövad erfarenhet. Detta är utgångspunkten i Livsmedelsverkets rekommendationer vad gäller mat i Sverige. Myndigheten är i sin tur hopkopplad med Folkhälsomyndigheten. Det handlar om att hjälpa konsumenter att välja det som är nyttigt och bra för den egna hälsan och folkhälsan.

  Vi har från Centerpartiets sida varit väldigt noga med att man också ska kunna välja det som är närproducerat, både för att det finns en nyttighetsaspekt i det och för att det gynnar det svenska lantbruket. Tyvärr har tillgången till närproducerat kött dock minskat under Sverigedemokraternas ledning i politiken.

  Av det jag hör låter det ändå som att Sverigedemokraterna tycker att man ska gå in och börja styra myndigheten. Vad är det för styrning de vill ha? Vad är det för märkning de vill ta bort?

  2026-01-28 13:21:10

  

  Christofer Bergenblock

• Fru talman! Jag såg det inte komma att vi skulle ha fokus på ultraprocessad mat i dag, men jag kör på det.

  Jag tog snabbt fram att Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket betonar att hög konsumtion av ultraprocessad mat som läsk, korv och färdigrätter ökar risken för övervikt, hjärt-kärlsjukdom och diabetes. Då kan man fundera på vem som har rätt.

  Jag tycker att det är myndigheter som på olika sätt ska lägga fram rekommendationerna – inte politiker, för då hamnar vi i en nedåtgående spiral. Vi ska inte hamna i en situation – det tror jag inte heller att ledamoten vill – som den USA har just nu, där den beryktade Kennedy är folkhälsoansvarig och har vänt upp och ned på allting. Det är en livsfarlig person.

  Ledamoten och jag är väldigt överens om den psykiska ohälsan, som ser ut på lite olika sätt. Då behövs det fler ingångar för unga människor, inte sant? Alla kan inte ställa sig i barn- och ungdomspsykiatrins väldigt långa köer, utan då måste man ha andra ingångar.

  Jag vet att regeringen har tagit fram ett förslag om ungdomsmottagningar. Man ska stärka dem, och det tycker vi är jättebra. Det är en idé vi har haft länge.

  Det finns också något som heter skolhälsovården. Den är också på glid, för i dag är det inte så att varje skola har en skolhälsovård med skolläkare, skolsköterska, psykolog, kurator, specialpedagog och så vidare. Det ser väldigt olika ut. En del skolor, specifikt privata, har det här på konsultuppdrag. Elever som mår dåligt får inte träffa samma kurator, utan de får träffa någon som har ett avtal med skolan. Hur ser ledamoten på det?

  2026-01-28 13:13:29

  

  Karin Rågsjö

• Fru talman! Först och främst instämmer jag i vad ledamoten säger när det gäller processad och ultraprocessad mat. Det är sådant som vi lär oss mer och mer om och som är väldigt oroväckande. Men varför jag frågade om den, varför jag tycker att det är relevant, är för att jag vill få svar på huruvida det är ledamotens eller SD:s linje att man ska lyssna på vetenskapliga råd.

  Det skulle till exempel vara intressant att veta om det är Sverigedemokraternas linje som näringsutskottets ordförande Tobias Andersson för fram när han säger att om man äter mindre kött leder det till att man som man blir mer feminin och vänstervriden. Det finns många andra exempel på den här typen av politiska utspel. Kött verkar vara väldigt emotionellt, men det kommer även andra utspel från Sverigedemokraterna som ibland får mig att ifrågasätta dem.

  Ett exempel, när vi nu pratar folkhälsa, är att när det fanns behov av att gå ut och vaccinera befolkningen hade vi riksdagsledamöter från Sverigedemokraterna som sa att vaccin var som ett farligt gift.

  Vi har också den enorma glädjen över att man sänker snusskatten och en bild på Jimmie Åkesson med en snusdosa.

  Min fråga är bara: Anser SD att det är viktigt att våra rekommendationer till invånarna ska utgå från forskningen? Hur ser man då på de partikollegor som uppenbarligen lyssnar på någon alternativ forskning, var de nu har hittat den?

  2026-01-28 13:10:13

  

  Nils Seye Larsen

• Fru talman! Jag tackar ledamoten för följdfrågorna.

  Den så kallade Bupmiljarden är en historisk och markant satsning. Man ska komma ihåg att det här inte är de enda pengar som regionerna sedan har att röra sig med. De här organisationerna har en egen skattekraft. Sverigedemokraterna vill ju att staten ska ta större ansvar för att kunna säkra mer resurser och göra vården mer jämlik, men man kan just nu ändå inte bortse från denna realitet.

  Jag håller med om att det behövs fler ingångar. Vi satsar därför också på att vårdcentralerna ska få bättre förmåga att hantera människor med psykisk ohälsa för att avlasta bup och göra det enklare för de barn och unga som behöver hjälp att kunna få vård även där i ett första skede.

  Jag vill också ge en kort kommentar angående att läsa på och att det inte ska dra iväg. Jag vill bestämt hävda att ingenting som har sagts i kammaren i dag har dragit iväg alltför mycket. Det är givetvis rimligt att vi politiker har kommentarer om hur myndigheterna arbetar med informationsspridning och om vilken information man väljer att lyfta fram utifrån den kunskapsdatabas man har.

  2026-01-28 13:19:47

  

  Leonid Yurkovskiy

• Fru talman! Ett tips till ledamoten är att sätta sig och diskutera och checka av det här med de berörda myndigheterna för att kanske komma fram till något angående processad mat. Då kanske ledamoten kan se vad man har gjort och vad man inte har gjort. Det är alltid bra att alla vet vem som säger vad så att det inte åker iväg.

  Sedan reagerade jag på det här med ”enorma satsningar” på den psykiska hälsan, i ungdomsgruppen eller över huvud taget. Det är inte riktigt vad jag hör när jag åker runt i landet. Ni har ju de här överenskommelserna med 1 miljard extra, men 1 miljard utlagt på 21 regioner blir inte jättemycket.

  Vad man behöver göra för unga människor är att hitta fler ingångar än barn- och ungdomspsykiatrin. Väldigt många med svåra diagnoser får hjälp sist därför att väldigt många andra tränger sig före. Den diskussionen kanske vi ska ha i ett annat sammanhang, men det gäller framför allt det enorma antalet NPF-diagnoser i Sverige. Vi är världsledande på adhd-diagnoser, exempelvis. Det här måste man få rätsida på.

  Jag betonar att dessa ”enorma resurser” till barn- och ungdomspsykiatrin eller till psykiatrin generellt är något jag får titta extra noga efter när jag läser de olika budgetdokumenten. Det behövs ett lyft inom hela psykiatrin, och det lyftet ser jag inte komma i de budgetar som ni har lagt fram under ett antal år.

  2026-01-28 13:17:51

  

  Karin Rågsjö

• Fru talman! Jag tackar Thomas Ragnarsson för anförandet.

  Jag håller med om mycket av det som ledamoten sa. Inte minst håller jag med om det han sa om hur viktigt det är med vaccinationsprogram och att dessa har tjänat Sverige och svenska folket väldigt väl sedan allmänna vaccinationsprogram för barn infördes på 40-talet. Vi har ju vaccinerat barn mot difteri, kikhosta, stelkramp, polio och en rad andra saker. Det senaste stora tillskottet var vaccin mot HPV. Det tog för lång tid att få in pojkarna i systemet, men nu är även de med. Jag hoppas att man med catch-up-vaccineringar ser till att fler får detta skydd.

  Barn är inte den enda utsatta gruppen i samhället. Även våra äldre är en väldigt utsatt grupp. Vi vet att vaccinationsgraden bland äldre skiljer sig väldigt mycket. Det beror på vilken relation man har till vården men är också kopplat till vilken kostnad olika vaccin medför. Därför har Centerpartiet under lång tid drivit på för att få in ett äldrehälsovårdsprogram liknande det barnhälsovårdsprogram som finns i dag. I detta ska ingå inte bara samtal och screening utan även ett nationellt vaccinationsprogram. Man skulle kunna vaccinera mot influensa, covid-19, pneumokocker och inte minst bältros, som är en fruktansvärd sjukdom att drabbas av på äldre dagar.

  Min fråga, fru talman, är när det kommer förslag från regeringen om att införa ett nationellt program för vaccination av äldre.

  2026-01-28 13:45:53

  

  Christofer Bergenblock

• Fru talman! I Danmark och på Grönland tror jag i alla fall inte att man uppfattar Donald Trump som en frisk fläkt, utan möjligen som en kall vind som dragit in över landet och kontinenten.

  Jag går tillbaka till ämnesområdet. När ledamoten säger att man inte tycker att Livsmedelsverket lever upp till sitt uppdrag uppfattar jag ändå att man är inne på att försöka styra innehållet i de här rekommendationerna. Det är ändå där det kommer att sluta när man säger att myndigheter inte lever upp till det här.

  Angående den ultraprocessade maten hörde vi alldeles nyss i ett citat från Livsmedelsverket att det inte finns något stöd för detta. Att äta ultraprocessad mat är ingenting man har rekommenderat. Myndigheten skriver själv på sin hemsida att den nyckelhålsmärkning man använder sig av i dag bygger på den senaste samlade forskningen inom området. Man väljer inom varje matsegment ut det nyttigaste alternativet. Detta måste ändå vara ett rimligt förhållningssätt hos en myndighet som vill gynna den svenska folkhälsan och göra det lättare för människor att göra rätt val i butiken.

  Det är egentligen inte en politisk fråga – och det är det som är så viktigt. Det är inte en politisk fråga, utan det är just myndigheten som styr över det här.

  Jag tycker att det var ett lite tvetydigt svar från Sverigedemokraterna, fru talman, om hur de ser på det här. Jag har tidigare hört kritik från andra sverigedemokrater mot just nyckelhålsmärkningen. Jag skulle vilja veta svart på vitt om det är så att Sverigedemokraterna vill gå in och styra innehållet i Livsmedelsverkets nyckelhålsmärkning eller innehållet i Livsmedelsverkets rekommendationer – eller kanske rent av avskaffa deras nyckelhålsmärkning.

  2026-01-28 13:25:15

  

  Christofer Bergenblock

• Fru talman! Frågan för denna debatt i dag är hur det står till med folkhälsan i Sverige just nu och vad vi bör göra för att förbättra den. Det är ingen enkel fråga. Hur vi mår som individer beror på en lång rad faktorer, och hur vi mår som samhälle beror på ännu fler faktorer, vilka påverkar befolkningens samlade hälsotillstånd.

  Folkhälsa handlar dessutom inte bara om hur befolkningen sammantaget mår. Det handlar också om hur hälsan är fördelad mellan olika grupper i befolkningen. Det övergripande målet för folkhälsopolitiken är att skapa förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de hälsoklyftor som vi kan påverka inom en generation.

  Fru talman! Det betänkande vi debatterar i dag innehåller rubriker om folkhälsofrämjande insatser, smittskydd, hälsosamma levnadsvanor, psykisk hälsa och allergier. Men det finns en folkhälsopolitisk elefant i det här rummet: Trots att vi i många år har arbetat utifrån ett folkhälsopolitiskt ramverk, med mål och målområden, som syftar till en bättre och mer jämlik hälsa går utvecklingen åt fel håll. Klyftorna mellan olika grupper i samhället ökar i stället för att minska.

  Det finns ett tydligt samband mellan människors utbildningsnivå och inkomst och deras hälsa. Ju lägre socioekonomisk position man har i samhället, desto sämre förutsättningar för en god hälsa har man. Detsamma gäller tvärtom: Ju högre socioekonomisk position man har, desto bättre förutsättningar för en god hälsa och ett långt liv har man. Skillnaderna i livslängd är stora mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare, mellan arbetare och tjänstemän, mellan LO-medlemmar och Sacomedlemmar.

  Medellivslängden har sammantaget ökat över tid, och det är positivt. Men den ökar snabbare för dem som har goda förutsättningar i form av lång utbildning och hög lön, vilket innebär att skillnaderna i livslängd ökar i Sverige stället för att minska. I min hemstad Örebro skiljer det 13 år i medellivslängd mellan dem som bor i Vivalla och dem som bor i Lillån. Det handlar om 13 år av liv och ett par kilometer i avstånd. Vi måste utforma politiken så att vi kommer till rätta med detta.

  Människors levnadsvillkor påverkar också deras levnadsvanor. De påverkar om man röker och hur man dricker, och de påverkar vad man äter och hur man rör på sig. Det finns också starka samband mellan dåliga socioekonomiska förutsättningar och dålig psykisk hälsa, inte minst när det gäller ungdomar.

  Kort sagt: En god folkhälsa handlar om jämlikhet, och den elefant som fyller hela kammaren under den här debatten är att klassklyftorna växer i dagens Sverige. Riksdag och regering kan besluta om hur många mål som helst för att förbättra folkhälsan och ge hur många nya uppdrag som helst till Folkhälsomyndigheten, men om riksdag och regering inte har en politik för att förbättra villkoren för dem som har det sämst och utjämna de stora skillnaderna i levnadsvillkor mellan olika grupper kommer vi inte heller att få en mer jämlikt fördelad hälsa.

  Elefanten i rummet är att vi har 100 000 fler arbetslösa i Sverige i dag än när den nuvarande regeringen tillträdde och att de arbetslösa har fått kraftigt försämrade levnadsvillkor.

  Elefanten i rummet är att 700 000 människor lever i social och materiell fattigdom i dag. Det är nästan en dubblering sedan 2021, enligt Sveriges Stadsmissioner. De fattiga har dessutom blivit fattigare.

  Elefanten i rummet är att nivån i akassan har sänkts kraftigt, att bostadsbidraget har försämrats, att barnbidraget inte har höjts på evigheter, att matpriserna har stigit och att det har blivit väldigt mycket dyrare att hämta ut mediciner.

  Fru talman! Sveriges Radio har i dagarna rapporterat om hur de stigande matpriserna har påverkat måltiderna i svensk äldreomsorg. 30 av de kommuner som svarade har dragit ned på eller helt tagit bort en del dyrare råvaror i äldreomsorgen, bland annat feta mejeriprodukter, kött och fisk. En intervjuad dietist påpekar att detta kan försämra matglädjen och leda till fler äldre som lider av undernäring, vilket i sin tur leder till sämre livskvalitet.

  Regeringen har haft alla möjligheter att lindra kostnadskrisen för landets kommuner. Årets valfläskiga budget hade kunnat innehålla mer pengar till Sveriges kommuner och därmed ett större utrymme för söndagsstek, laxfilé och Bregott i äldreomsorgen. Men sanningen är att regeringens prioritering är skattesänkningar för de rikaste före satsningar på våra äldsta och sköraste och på folkhälsan.

  Med Socialdemokraternas förslag till budget hade Sveriges kommuner och regioner fått 13 miljarder mer till välfärden under 2026 än de har fått. Att satsa på välfärden – på att fler arbetslösa ska komma i arbete och på att höja barnbidraget, avskaffa karensavdraget och återställa högkostnadsskyddet för läkemedel – är en politik för att motverka den ekonomiska ojämlikhet och den fattigdom som brer ut sig i Sverige i dag. Det är därmed också en politik för bättre folkhälsa.

  Fru talman! En av de viktigaste frågorna i dagens betänkande är vaccinationer. Vaccinationer är ett effektivt sätt att utjämna riskerna för allvarlig sjukdom och för tidig död. Många allvarliga sjukdomar som var vanliga förr har mer eller mindre försvunnit från Sverige tack vare de nationella vaccinationsprogrammen. Därför menar vi socialdemokrater att fler människor borde ges förutsättning att vaccinera sig. Det gäller inte minst dagens äldre.

  Vi föreslår därför att regeringen utreder hur man kan utveckla det befintliga vaccinationsprogrammet för riskgrupper till ett bredare vaccinationsprogram för äldre. Ett sådant program skulle kunna omfatta vaccinationer mot influensa och bältros för alla över 65 år och i riskgrupp. I dag är det i praktiken bara rika pensionärer som har råd att vaccinera sig mot bältros; de med liten plånbok har inte råd.

  Fru talman! Det behövs också mer insatser riktade till barn och ungdomar vad gäller både fysisk och psykisk hälsa.

  I debatten i dag kommer vi kanske att få höra en del om det nya fritidskortet, som ska ge fler barn möjlighet att ta del av fritidsaktiviteter. Vi socialdemokrater konstaterar att fritidskortet inte räcker särskilt långt om föräldrarna inte har råd med ett bra mellanmål före simträningen, inte har råd med baddräkten och inte har råd med bussbiljetten till simhallen.

  Det kostar dessutom en kvarts miljard kronor om året att administrera fritidskortet. Vi menar att de pengarna hade gjort större nytta bland barn i socioekonomiskt utsatta områden än i statlig byråkrati. Man får mycket av fotbollsplaner, friluftsaktiviteter och föreningsverksamhet för en kvarts miljard kronor om året.

  Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag står bakom alla Socialdemokraternas yrkanden. Jag yrkar dock bifall enbart till reservation 9 om vaccinationsprogram för äldre och riskgrupper.

  (Applåder)

  I detta anförande instämde Dzenan Cisija (S).

• Fru talman! Jag tackar ledamoten så mycket för frågan. Det är dock en helt felaktig uppfattning. Det är precis som jag sa: Vi vill inte styra myndigheterna. Det är myndigheternas ansvar att kommunicera de här sakerna, men vi vill ju se över hur de gör det. Är det så att politiken uppfattar att myndigheterna inte lever upp till sitt uppdrag? Det är så man kan formulera det – om en del av Folkhälsomyndighetens uppdrag är att på ett så bra sätt som möjligt informera om de här sakerna. Då måste vi föra samtalet till myndigheterna och ge dem i uppdrag att forma sin verksamhet på ett sådant sätt att de lever upp till uppdraget. Det är inte svårare än så.

  När det gäller USA och de kommentarer som nämndes är det såklart svårt att recensera olika citat och liknande, men visst kan man vara en frisk fläkt och samtidigt ha dåligt omdöme i andra sammanhang. Det behöver man inte läsa in alltför mycket i.

  Jag vill återigen ta ett exempel. Som det ser ut i dag kan man tolka rekommendationerna som att man ska byta ut ett extra ägg mot en ultraprocessad sojakorv. Det här behöver inte enbart vara min åsikt, utan många – även experter – kommer att hålla med. Det är i de allra flesta fall inte en sund tolkning, men det är tyvärr en rimlig tolkning utifrån hur myndigheterna har valt att kommunicera. Därför lyfter vi den här frågan. Vi ska dock inte på något sätt sätta oss ned i den här kammaren och göra en lista på vad rekommendationerna ska innehålla.

  Poängen är, precis som ledamoten tog upp, att det i dag är svårt att fatta rätt beslut när man står i matbutiken. Det var också därför jag lyfte fram detta som ett potentiellt utvecklingsområde: att på något sätt skapa ett system så att konsumenten kan se exempelvis hur ultraprocessad en produkt är.

  2026-01-28 13:23:20

  

  Leonid Yurkovskiy

• Fru talman! Tack, ledamoten, för följdfrågan!

  Först ska man ju säga att det här citatet som sagt inte var fullständigt. De kompletterade sedan med att säga att de inte kan ge en rekommendation när det gäller ultraprocessad mat eller processad mat just med anledning av att de anser att det finns ultraprocessad mat som är hälsosam. Det stämmer alltså inte att det är så tydligt från deras sida. Jag kan konstatera att det är tydligt att Sverigedemokraterna är mer intresserade av ifrågasättande och källkritik än vad Centerpartiet är.

  Vi kan ta ett hypotetiskt scenario. Om myndigheten skulle börja föreslå att man ska konsumera så mycket alkohol som möjligt och ersätta allt protein med godis skulle alla i den här församlingen givetvis ha synpunkter på detta förfarande. Det är ett extremt exempel, men jag säger det för att visa på att det även om man skulle ha synpunkter på detta inte skulle betyda att man vill gå in och detaljstyra myndigheterna, utan då har man som politiker identifierat ett förbättringsområde, milt sagt. Det är en sådan situation jag upplever att vi nu har.

  2026-01-28 13:27:19

  

  Leonid Yurkovskiy

• Fru talman! Vi debatterar i dag socialutskottets betänkande SoU12 Folkhälsa, och jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

  Sverige är ett fantastiskt land i många avseenden, och vi har alla förutsättningar för att leva ett gott liv. Trots detta ser vi att ohälsotalen ökar när det gäller både fysisk och psykisk hälsa. Folkhälsofrågan har varit aktuell under lång tid inom svensk politik, men trots det har det inte hänt speciellt mycket på området. Därför är jag glad att den moderatledda regeringen har tagit tag i frågan ordentligt, inte bara i ord utan också i handling.

  Fru talman! Folkhälsa är ett brett och komplext område som måste hanteras i ett större sammanhang eftersom begreppet innefattar det mesta i livet. Därför fungerar inte punktinsatser, utan vi måste involvera hela samhället i det arbete där politik och myndigheter samordnar insatser för största möjliga resultat. Grundläggande i det arbetet är givetvis att vi har en infrastruktur i landet som erbjuder jämlik och jämställd vård med ett tydligt uppdrag att jobba förebyggande. Detta är ansatsen i arbetet med omställningen God och nära vård.

  Tyvärr kan vi se att det redan här finns problem med tillgängligheten, och därför är arbetet med att korta vårdköer av största vikt. Oavsett vad som sägs i denna kammare ser vi nu faktiskt ett trendbrott när det gäller köerna, och arbetet med den resan kommer att fortsätta. De satsningar på området som har gjorts av den moderatledda regeringen har givit resultat. Samtidigt har regionerna ett stort ansvar i att organisera sin verksamhet så att det förebyggande arbetet får en mer central roll i verksamheten.

  Fru talman! Vi kan konstatera att vaccinationsprogrammen som finns i Sverige har tjänat befolkningen väl. När det gäller barn och unga har resultatet varit mycket gott. Vi har förhindrat ett stort antal sjukdomar från att etablera sig i samhället och har till och med nästan lyckats utrota en cancerform. Det är tydligt att denna typ av insatser har stor och positiv inverkan på människors hälsa.

  Den psykiska ohälsan är det område som är svårast att hantera utifrån att det många gånger handlar om självupplevd ohälsa. Det finns givetvis psykisk sjukdom som går att diagnostisera, men känslan av att inte må bra är mer diffus och svårare att peka på. Den typen av ohälsa går inte att isolera, utan man måste väga in alla aspekter som påverkar den känslan. Dit räknas bland annat individens fysik, sociala nätverk, arbete och sociala situation.

  Orsakssambanden är starka. Förändringar inom ett område kan påverka både den fysiska och den psykiska hälsan, vilket kräver att vården jobbar personcentrerat och att man inte stirrar sig blind på enskilda symtom.

  När det gäller den psykiska ohälsan i samhället har den moderatledda regeringen tagit ett rejält krafttag med en strategi mot psykisk ohälsa och för suicidprevention med fyra övergripande mål som följs upp av sju delmål. Strategin är långsiktig och sträcker sig fram till 2034. Samtidigt avsätts 1,3 miljarder till kommunerna och regionerna för detta arbete.

  En nationell utredningsfunktion och en stödlinje för att förhindra suicid har tillsatts. Även här finns det pengar avsatta.

  Fru talman! Fritidskortet har debatterats tidigare. Belackarna ansåg att detta var en felsatsning. Jag kan dock konstatera att 341 626 ungdomar ansökte om detta bidrag under 2025. Fram till den 26 januari i år hade 114 562 ungdomar ansökt om kortet. Samtidigt har antalet föreningar och kulturskolor som är anslutna till fritidskortet ökat till 6 047. Jag kan inte se detta som något annat än en otrolig framgång. Vi kommer förhoppningsvis att kunna skörda hälsovinster bland våra unga framöver.

  För 2026 ökar man pengen för varje kort och sänker samtidigt åldersgränsen för att ansöka om kortet till sju år. Att möjligheten till fysisk rörelse och social samvaro tillgängliggörs kommer på sikt att påverka folkhälsan i dessa åldersgrupper.

  Samtidigt utökas Folkhälsomyndighetens regleringsbrev med att man ska verka för nationell kraftsamling för ökad rörelse. Forskningen visar att barn och unga som är aktiva tidigt fortsätter med detta i vuxen ålder. Den som i stället varit inaktiv under sin uppväxt tenderar att fortsätta med det i vuxen ålder, med efterföljande risk för utvecklande av fetma, diabetes, hjärt- kärlsjukdom och cancer.

  Fru talman! Goda vanor är mycket enklare att skapa i tidig ålder, även om det finns undantag som bekräftar regeln. Därför är en fungerande mödra- och barnavård en god start för att skapa rätt förutsättningar för ett gott föräldraskap och möjligheter till en god uppväxt där matvanor, rörelse, skärmtid och socialt samspel grundläggs från första början.

  Skolans roll är helt avgörande för att vi ska komma till rätta med den ohälsa som vi i dag ser bland barn och unga. Med lite kreativitet kan man skapa förutsättningar för både rörelse och socialt samspel varje skoldag utan att det behöver kosta pengar eller påverka undervisningstiden.

  Om samhället ska klara av framtidens välfärd utifrån de demografiska utmaningar som ligger framför oss måste folkhälsan förbättras avsevärt. Om ohälsotalen i gruppen barn och unga fortsätter att öka står samhället inför enorma utmaningar i framtiden gällande antalet personer med allvarlig sjukdom som måste behandlas.

  Fru talman! Jag började mitt anförande med att säga att Sverige är ett fantastiskt land. Det tycker jag fortfarande. Om alla hjälps åt har vi alla möjligheter att komma till rätta med folkhälsan i Sverige. Det krävs dock just att alla hjälps åt.

• Fru talman! Jag tackar ledamoten Bergenblock för frågan.

  Jag tror att jag och ledamoten är ganska överens om att man behöver strukturera ett vaccinationsprogram även för äldre. I dag finns möjlighet att få de flesta av de vacciner som räknades upp. Undantaget är vaccin mot bältros; där är vi inte framme än.

  Det här är en fråga som har diskuterats under lång tid. Man gjorde en utredning 2024, och den ligger på regeringens bord. Vad jag förstår är detta en fråga som bereds i Regeringskansliet, men det har väl inte undgått någon att det är rätt många propositioner som ska ut från den här regeringen. Den här frågan har väl inte kommit fram än, och jag vågar inte svara på hur långt arbetet har kommit.

  Däremot har jag varit ute och diskuterat detta med många äldre, och det har visat sig att önskemålen är väldigt starka. De stannar inte vid RS-virus, influensa, covid och bältros, utan man tycker att också till exempel TBE borde ingå. Även det är ett dyrt vaccin.

  Innan man bestämmer något måste man titta på de hälsoekonomiska effekterna. När det gäller bältros tror jag, utan att ha siffror på det, att man kommer ganska nära en hälsoekonomisk vinst. Men när det gäller TBE har jag svårt att se det, och då är frågan om detta är samhällets ansvar eller om det är den enskildes ansvar att säkerställa att man inte drabbas av TBE om man är ute mycket i naturen.

  2026-01-28 13:47:52

  

  Thomas Ragnarsson

• Fru talman! Det är många utredningar som ligger för beredning på regeringens bord utan att något händer. Vi kommer för all del att överösas av propositioner under våren, med allehanda innehåll, men just detta saknas trots att det efterfrågas.

  Jag har ändå uppfattat att det har funnits en spricka i regeringen, som möjligen slöts när Moderaterna gjorde ett ställningstagande på sin stämma i höstas att – som sista parti, tror jag – börja verka för att ha ett vaccinationsprogram för äldre. Därmed borde det vara ganska enkelt att driva denna fråga vidare i både regeringen och Sveriges riksdag. Man borde kunna utgå från den utredning som finns och ta fram en proposition.

  Centerpartiet vill egentligen ha ett vaccinationsprogram som sträcker sig över hela livet, med olika innehåll under olika tider i livet.

  I delar av landet är det mer eller mindre nödvändigt att ha TBE-vaccin eftersom det sprids så mycket fästingburet virus. I andra delar är risken något mindre. Men i och med klimatförändringarna förefaller fästingarna sprida sig alltmer i landet. Detta behöver man givetvis titta på utifrån en hälsoekonomisk aspekt.

  Jag uppfattar ändå att vi har en någorlunda positiv samsyn om att gå vidare i denna fråga. Det som återstår är att gå från ord till handling, och här har Moderaterna med både statsministern och äldreministern under sitt paraply ett särskilt stort ansvar.

  2026-01-28 13:49:55

  

  Christofer Bergenblock

• Fru talman! Min ingång är att detta också handlar om klass, och det är viktigt att poängtera. När man ser att det nationellt är sju års skillnad i förväntad medellivslängd mellan personer med förgymnasial respektive eftergymnasial utbildning måste man börja fundera lite. Bland barn till personer med endast förgymnasial utbildning lever ett av fem i ekonomisk utsatthet, och fler än 60 procent klarar inte gymnasiet. Skolan är liksom grunden för en bra folkhälsa för barn.

  Den SD-beroende regeringen har kraftigt försämrat villkoren för dem som har en tunn plånbok, och enligt gällande mått anses i dag 700 000 vara fattiga. Då hjälper varken fritidskort eller något annat. Vi lever just nu i ett väldigt ojämlikt land, och jag och Vänsterpartiet anser att det påverkar folkhälsan.

  Jag håller med om att vårdcentralerna ska arbeta mer preventivt. Man skulle behöva göra mycket mer där. Men den nära vård alla pratar om känns väldigt långt borta på olika sätt. Det är ingen framgångssaga för något parti, utan det går ganska knackigt. År 2024 hade regionerna, som ni ofta tar i örat, ett underskott på 24 miljarder, och då kan man förstå man att det inte blir så mycket satsning på nära vård och förebyggande arbete. Jag saknar detta i resonemanget.

  Jag tar övriga frågor i nästa inlägg.

  2026-01-28 13:54:02

  

  Karin Rågsjö

• Fru talman! Man kan givetvis alltid säga att en fråga är rätt enkel att hantera och ska kastas fram. Regeringen har försökt att hantera utredningar och propositioner i rask takt och i den följd man har fått in dem och arbetat med dem. Jag tror inte att det finns något stort hinder att komma framåt i denna fråga, men man behöver säkerställa vad som ska innefattas.

  Många vacciner erbjuds ju redan i dag gratis till exempelvis äldre, men många väljer att inte ta dem. Jag tillhör en riskgrupp, så jag har förmånen att få vaccin mot både säsongsinfluensa och covid. Men jag fascineras över att människor som får vacciner väljer att inte ta dem. Här i Riksdagshuset erbjuds vaccination mot säsongsinfluensa, men många väljer att inte ta vaccinet. Jag vet inte vad det beror på; kanske tror man att man är odödlig eller något.

  Här finns också en läxa att göra. Det är en sak att införa ett program, men sedan gäller det att få människor att anamma programmet. Här har vi lyckats när det gäller barnvaccinationerna, med vissa undantag kopplat till vissa grupper och vissa områden där det finns en vaccinskepsis. Detta måste vi jobba gemensamt för att få bort, för det är förödande.

  2026-01-28 13:52:01

  

  Thomas Ragnarsson

• Fru talman! Jag tackar ledamoten Rågsjö för inlägget.

  Vi är helt överens när det gäller skolan. Det har visat sig att med en gymnasieutbildning förbättras mycket väldigt snabbt, och om man har en gymnasieexamen är risken att hamna i brottslig verksamhet extremt låg.

  Givetvis påverkar ekonomin, och i mitt anförande sa jag att den sociala situationen är en delfaktor.

  Jag har försökt följa siffrorna över tid, och under de åtta åren med rödgrönt styre såg kurvan över ökningen av både fysisk och psykisk ohälsa precis likadan ut som nu; det är ingen skillnad. Om stora satsningar hade varit svaret, varför gjordes de inte då? Då hade detta inte varit ett problem nu. Men jag tror inte att det är riktigt så enkelt.

  Jag blir lite ledsen över att man dissar fritidskortet. Ja, det kostar en kvarts miljard kronor att hantera det. Varför då? Jo, för under lång tid har kriminella kunnat mjölka våra system på enkla pengar. Men nu är det slut med det, och därför måste vi ha dessa kontrollsystem. Jag håller dock med om att det är fatalt att de kostar en kvarts miljard.

  2026-01-28 13:56:07

  

  Thomas Ragnarsson

• Fru talman! Fritidskortet har vi sagt ja till i budgeten. Men man måste göra så mycket mer. Under lång tid har de med kortast utbildning haft lägre medellivslängd, så det är en jättefråga. Men ni har förvärrat situationen med er politik. Jag kan inte se att ni har riktat pengarna till de barn och unga som behöver de bästa skolorna. Ni har i stället riktat era miljoner och miljarder till de absolut rikaste; det kan man se i vilken skattetabell som helst. Man kan alltså inte säga att denna SD-beroende högerregering har värnat dem som har det sämst i samhället, vilket är tråkigt. Vi försökte, men nu krävs helt andra insatser.

  Över till något helt annat, nämligen vaccinationer. Att vaccinera sig mot TBE är ganska dyrt för en familj på två vuxna och två barn. Det måste också göras om, för man får inte livslång immunitet. Det här är särskilt viktigt för dem som bor i och nära Stockholms skärgård, för där finns väldigt många fästingar.

  Jag skulle tycka att det vore underbart om Folkhälsomyndigheten, som tittar på den här frågan, snart kunde vara klar och om den bestämde sig för att det ska vara helt fritt för barn. Det måste gälla i hela landet. De personerna kanske också kommer till skärgården. Man kan inte låsa in folk i Pajala och hoppas att de stannar där.

  Det gäller också att man tittar på vaccination för vuxna. Det är en jättefråga för många. Vi måste också få ett vaccinationsprogram som riktar sig till äldre. De kanske inte behöver vaccination mot TBE på samma sätt när de är 70 år. Men det kan du och jag diskutera över en kopp kaffe.

  2026-01-28 13:58:21

  

  Karin Rågsjö

• Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

  Jag tycker att vi låser in dem i Pajala! Jag såg att Nils Seye Larsen, som kommer från Västerbotten, nickade där borta! Nej, det är självklart så att om man ska ha ett vaccinationsprogram måste det vara avpassat för att människor ska kunna röra sig över ytan.

  Jag hann inte tidigare ta upp frågan om primärvården. Det är ändå rätt så viktigt. När gäller psykisk ohälsa bland barn och ungdomar talar man ofta om bup. Det är helt fel. De flesta barn och unga som känner att de inte mår riktigt bra har inte på bup att göra. Det är specialistsjukvård.

  Man gjorde en växling för ett stort antal år sedan där man flyttade ut en del av psykiatrin till vårdcentralerna. Första linjens psykiatri ska ske ute på vårdcentralerna. Skolhälsovården har en del i det. Men där får man passa sig så att man inte går vilse.

  Man ska ha klart för sig att skolhälsovården redan har ett uppdrag som är kopplat till vaccinationsprogram och liknande. Det gör att det inte finns jättemycket tid över till andra saker. Det kommer att krävas stora resurstillskott till skolhälsovården om man ska få allt detta att rulla.

  Jag är egentligen ganska försiktig med att tala om psykisk ohälsa. Det blir ett stigma. När någon inte mår bra beror det inte på en faktor, för då är det en sjukdom. Oftast är det en kedja av länkar. Lyfter man på en länk får det en konsekvens någon annanstans.

  Jag skulle vilja att vi i samhället kanske talade mer om en generell hälsa eller ohälsa och inte klassificerade det som psykisk eller fysisk ohälsa. Det gagnar inte någon.

  2026-01-28 14:00:23

  

  Thomas Ragnarsson

• Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

  Vi debatterar i dag betänkandet om folkhälsa. Folkhälsan är ett område som ofta hamnar i skymundan politiskt. Ofta diskuterar vi sjukvårdens tillgänglighet och kapacitet, vilket naturligtvis är viktigt. Men betydligt mer sällan samlas vi kring breda, långsiktiga insatser för att stärka folkhälsan.

  Detta är något som vi kristdemokrater vill ändra på. För oss handlar folkhälsa ytterst om människovärde och gemenskap och om att ge varje människa rimliga förutsättningar att leva ett gott liv, genom hela livet. Det övergripande målet för folkhälsopolitiken är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen samt att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. Det är ett ambitiöst mål, men också ett nödvändigt sådant.

  Fru talman! Folkhälsomyndighetens tidigare rapporter har visat att hälsan i stort har förbättrats i befolkningen. Vi lever längre, färre dör i förtid och omkring 70 procent uppger att de har en god hälsa. Mycket fungerar alltså väl, och det ska vi vara tacksamma för. Men den senaste rapporten, Folkhälsan i Sverige – Årsrapport 2025, visar också att utvecklingen inte är jämlik. Hälsoklyftorna består, och i vissa fall fördjupas de. Skillnader i livslängd och självskattad hälsa mellan grupper med olika utbildningsnivåer, socioekonomiska villkor och uppväxtförhållanden är fortsatt stora.

  Psykisk ohälsa, särskilt bland barn, ungdomar och kvinnor, är fortfarande ett av våra största folkhälsoproblem. Detta är allvarligt, för bakom varje siffra finns en människa, en familj och ofta ett sammanhang som har brustit.

  Vi når alltså inte fullt ut det folkhälsopolitiska målet om att sluta hälsoklyftorna. Mer behöver göras, och det behöver göras tidigt.

  Fru talman! Det finns stora hälsovinster med att investera i ett förebyggande folkhälsoarbete. En viktig del av omställningen till en god och nära vård är att stärka det hälsofrämjande och förebyggande arbetet.

  Beräkningar visar exempelvis att minst en tredjedel av hjärt-kärlsjukdomarna skulle kunna förebyggas med förändrade levnadsvanor. Vidare drabbas enligt Socialstyrelsen 69 000 personer av cancer i Sverige varje år, och en fjärdedel av dessa har ett samband med ohälsosamma levnadsvanor, såsom rökning, alkohol och matvanor. Det är otvetydigt så att ett aktivt folkhälsoarbete ger stora vinster för den enskilda människan och för samhället.

  Fru talman! Det första av de åtta målområdena i folkhälsopolitiken handlar om det tidiga livets villkor. Det är här grunden läggs för både fysisk, psykisk och social hälsa genom hela livet. Just därför är regeringens satsning på fritidskortet så viktig. Den adresserar inte bara rörelse och fysisk aktivitet, utan också gemenskap, meningsfullhet och tillhörighet. Detta är faktorer som forskningen tydligt visar är avgörande skyddsfaktorer för god hälsa.

  Vi kristdemokrater är stolta över att regeringen nu genomför vårt förslag om fritidskortet. Det är en historiskt stor satsning på en aktiv och meningsfull fritid för barn och unga. Regeringen avsätter nu 800 miljoner kronor per år för att införa fritidskort för alla barn från 7 år upp till 16 år. Det är ett digitalt kort som är laddat med pengar. Fritidskortet ger dem, oavsett bakgrund, möjlighet att delta i idrott, kultur, friluftsliv och föreningsliv tillsammans med andra.

  Detta är inte bara en fritidsreform; det är en folkhälsoreform. Det är en reform för jämlikhet och psykisk hälsa och en reform för att bryta ensamhet och utanförskap i tid. En förälder sa så här om fritidskortet: Det här ger mitt barn chansen att vara med – något vi annars inte hade haft råd med! Detta är alltså en viktig reform.

  Fru talman! Regeringen har sedan tillträdet genomfört och initierat flera viktiga satsningar för att stärka folkhälsan och minska hälsoklyftorna.

  För det första har en nationell samordnare för suicidprevention tillsatts. En utredning granskar suicid och brister i samhällets skyddsnät, och en ny nationell stödlinje har inrättats.

  För det andra har regeringen presenterat en nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention, för första gången med ett långsiktigt och samlat grepp.

  För det tredje ska uppföljningen av folkhälsopolitiken utvecklas genom att vi kompletterar den med hälsoekonomiska analyser, så att vi bättre kan se vilka insatser som faktiskt gör skillnad.

  För det fjärde har Folkhälsomyndigheten fått i uppdrag att stärka arbetet med existentiell hälsa. Det är något som är djupt förankrat i den kristdemokratiska värdegrunden och något som enligt forskningen ökar både livskvalitet och motståndskraft.

  För det femte satsar regeringen på gemenskapsinsatser mot ofrivillig ensamhet, bland annat genom hälsosamtal med äldre, samverkan med näringslivet och en nationell strategi mot ensamhet.

  Fru talman! Mycket görs, och mer är på väg. Folkhälsoarbetet kräver uthållighet, helhetssyn och ett tydligt fokus på gemenskap och förebyggande arbete.

  Kristdemokraterna kommer därför att fortsätta prioritera folkhälsan – för barnen, för familjerna och för ett samhälle där ingen lämnas ensam och där hälsan inte avgörs av bakgrund.

  (TREDJE VICE TALMANNEN: Vi har en återrapportering om cirka tio minuter. Frågan är om vi ska ajournera. Jag ser att Christofer Bergenblock räknar med att kunna hålla sig till angiven talartid, sex minuter, så då blir det honom vi räknar ned på.)

• Fru talman! Utan jämlik politik blir folkhälsa lätt bara ett ord. Enligt mitt parti och enligt mitt eget sätt att se handlar det om klass. I dag drabbas människor med låg socioekonomisk position i större utsträckning av ohälsa på olika sätt. De har ohälsosamma levnadsvanor och har sämre förutsättningar för att må bra och leva länge.

  För kvinnor i den gruppen, med kanske bara grundskoleutbildning, har medellivslängden till och med sjunkit under åren 2006–2021. Det är väldigt allvarligt. Det är nära sju års skillnad i förväntad medellivslängd mellan personer med förgymnasial och personer med eftergymnasial utbildning.

  Bland barn till personer med förgymnasial utbildning lever mer än ett av fem i en ekonomisk situation där inkomsten under flera år inte har räckt till de nödvändigaste utgifterna, och fler än 60 procent klarar inte gymnasieexamen. Då ser man sambandet. Det är också just nu 700 000 fattiga i Sverige. Det påverkar förstås folkhälsan i dessa grupper. Inte ens ett fritidskort kan lösa det.

  Man ärver inte bara miljarder, utan man ärver också ett utanförskap. Det handlar inte om etnicitet utan om klass. Den SD-beroende regeringen jobbar stenhårt under dessa fyra år för att fattiggöra befolkningen på olika sätt. Det handlar om akassan, sjukförsäkringen och väldigt mycket.

  Det är extremt hög arbetslöshet i allt fler grupper. Det gynnar inte heller folkhälsan. Det är långa köer för barn att få reell hjälp med psykiska problem av diverse slag, och bostadsmarknaden har regeringen och SD lyckats göra ännu sämre än vad den var från början. Det förbättrar inte folkhälsan.

  Vad är det för förbättringspotentialer som regeringen tillsammans med SD har jobbat med? Vi i Vänsterpartiet vill ha en nationell folkhälsolag precis på samma sätt som man har i Norge, Finland och Danmark. Det är en lag som lyfter fram nationella mål för folkhälsoområdet och tydliggör ansvarsfördelningen på nationell nivå, regional nivå och kommunal nivå så att det blir lite verkstad och folkhälsa på riktigt. Samhället behöver exempelvis stärka arbetet med folkhälsa bland särskilt utsatta grupper. Jag yrkar här bifall till reservation 1.

  Tack vare framsteg i forskningen vet vi i dag inom psykiatrin när det gäller psykisk hälsa att tidiga stödåtgärder och psykosociala åtgärder kan förbättra psykisk hälsa även upp i åldrarna. Det handlar om vad vi gör i förskolan, skolan, fritids och sammanhanget som man befinner sig i.

  Vi har arbetat på lika olika sätt. Vänsterpartiet arbetar för att barn- och ungdomspsykiatrin ska uppvärderas och tilldelas mer resurser. Det kan man läsa om i vår budget. Det handlar om tidiga insatser och låga trösklar för att söka och få hjälp. Det är viktiga delar när det gäller psykisk hälsa eller när man mår dåligt. Det måste finnas fler ingångar.

  Vi har jobbat med konceptet ungdomsmottagningar. Nu ser jag att regeringen också ska göra det. Det gläder mig. Det tog tid. Det handlar också om att man har en primärvård som fungerar.

  Skolhälsovården ska inte bara vaccinera. Den ska också kunna härbärgera samtal och så vidare. Det ska finnas skolläkare, skolsköterska, psykolog, kurator och så vidare, och det ska arbetas förebyggande. Då undrar man: Finns det överallt?

  Just nu besöker jag olika skolor och pratar med elever. Det går snabbt att skanna in att man kan ha skolhälsan på entreprenad. När man ser att ett barn mår dåligt i en klass kan man ringa en konsult. Det var väl inte riktigt så skolhälsovården skulle byggas upp. Man har för många elever, och det varierar väldigt mycket. Vi har lagt in texter om och resurser till detta i vår budget. Vi tycker att det är superviktigt.

  Jag jobbade för väldigt länge sedan med de första hivinfekterade beroende narkomaner som fanns i Stockholm 1986. Det var verkligen en annan tid. Då var hiv en dödlig infektionssjukdom. När man hade fått svaret att man hade hiv visste man att man skulle dö. Så är det inte i dag.

  Vi har tack vare forskningen och en rätt behandlad hiv inte längre en överförbar sjukdom. I dag finns det effektiva läkemedel, och forskningen på området har verkligen dragit iväg långt. Jag tror att det snart kan vara dags för vaccin.

  Men det finns någonting som är kvar när det gäller hiv. Det är alla fördomar och allt stigma som finns för dem som bär på hivviruset. Många lever på något sätt kvar i hur det var 1986 och inte i hur det är 2026.

  Det finns en förlegad och kunskapsfientlig syn på hela området. Ett mål för politiken vore att arbeta med att både minska antalet infektioner och stigmat. Det sker inte i dag.

  Vi vill se en nationell plan för information och kunskap om hiv till allmänheten och till vården för att eliminera den stigmatisering vi nu kan se.

  Det finns sätt att eliminera hivviruset. Då kan man använda Prep, som är det populära uttrycket. Forskning från en rad länder som USA och Storbritannien visar att förskrivningar av Prep verkligen leder till bättre skydd för dem som behöver det.

  Här kan man se att det är mycket bättre i ett antal länder där man har forskat på Prep som USA och Storbritannien. Man kan se att det hjälper mycket bättre än informationsinsatser och utdelande av fria kondomer.

  Fru talman! När man tittar ut över Sverige ser man intressant nog att det bara är en handfull kliniker i landet som förskriver Prep. Vi vill se en politik där rätten till effektiva läkemedel inte begränsas av moraliska överväganden eller snäva budgetramar. Detta måste vara något som är nationellt och jämlikt över landet. Den som löper risk för att smittas av hiv borde erbjudas Prepbehandling för att undvika överföring, inte sant?

  TBE är en otäck sjukdom, som man kan skydda sig emot. Vänstern anser att regeringen bör utreda förutsättningarna för att införa vaccin mot TBE som en del av det allmänna vaccinationsprogrammet. Folkhälsomyndigheten utreder frågan, vad jag förstår. Det är lite bråttom, för det är snart en ny fästingsäsong.

  I väntan på att ett särskilt vaccinationsprogram är på plats anser Vänsterpartiet att ett högkostnadsskydd bör införas på högst 200 kronor per dos för vuxna. För barn bör vaccinationen vara helt kostnadsfri. TBE-vaccin blir annars till slut en plånboksfråga, och därmed en klassfråga.

  Vi vill också att man drar iväg ordentligt och tillskapar ett vaccinationsprogram för äldre, som vi har pratat om här i dag. Där kan man gå in så tidigt som exempelvis vid 65 år med vaccination mot pneumokocker.

  Fru talman! Jag är snart klar med mitt anförande! Ingen har lyft frågan om allergi, som är en verklig folkhälsofråga. Väldigt många är allergiska på olika sätt.

  För att förebygga allergi krävs nationella riktlinjer som gör att vårdgivare och andra aktörer kan utgå från samma kunskapsmaterial. Nationella riktlinjer stärker också möjligheten att uppnå en jämlik vård av allergiker och astmatiker. Vänsterpartiet delar denna uppfattning med flera intresseorganisationer på området. Vi måste ha en jämlik allergivård.

  Avslutningsvis: Folkhälsa och jämlikhet hör ihop.

• Herr talman! Eftersom min röst har lite svårt att bära i dag väljer jag att fokusera på ett angeläget område inom folkhälsopolitiken, nämligen psykisk ohälsa, som i dag kan ses som en folksjukdom. Många mår långtifrån bra i dag.

  Psykisk hälsa handlar ytterst om frihet. Vem vill inte leva sitt liv och utbilda sig, fungera på jobbet tillsammans med arbetskollegor eller drömma om en framtid? Men när livet blir för tungt fungerar inte allt detta, och då blir rätt stöd av samhället, och att få det i rätt tid, helt avgörande. Därför är regeringens arbete med psykisk hälsa och suicidprevention en av vår tids viktigaste välfärdsfrågor. Det handlar om livet och ett samhälle som tydligt och aktivt verkar för god och jämlik psykisk hälsa för alla i vårt land – för både unga och gamla. Ingen ska behöva uppleva att självmord är den enda utvägen när livet är som tyngst. Detta adresserar regeringen på olika sätt.

  Vi arbetar för ett viktigt skifte: att gå från punktinsatser till ett långsiktigt, sammanhållet arbete. De fyra övergripande målen i strategin för psykisk hälsa och suicidprevention handlar om en bättre psykisk hälsa, färre fall av suicid, minskade skillnader och mindre negativa konsekvenser av psykiatriska tillstånd.

  Vi behöver påminna oss om något avgörande. Psykisk hälsa skapas inte främst i myndighetskorridorer och kanske heller inte här i kammaren. Den skapas i vardagen, där människor är. Den skapas i familjen, i skolan, på jobbet och i föreningslivet. Därför är det särskilt välkommet att strategin betonar tidiga insatser för barn och unga. Den betonar även arbetslivet och ett samhälle där människor känner sig delaktiga och har en tillit till varandra. Att investera i ungas psykiska hälsa handlar inte bara om socialpolitik, utan det är också framtidspolitik. Barn och unga är ju vår framtid.

  Herr talman! Vi behöver ett system som är kunskapsstyrt och samtidigt är öppet för innovation och på allvar tar till vara lokalt engagemang. Professioner ska där ges utrymme att använda sin kompetens. Människor ska mötas av andra människor av kött och blod och inte enbart ses som ärenden.

  Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har ett ansvar att tillsammans med andra myndigheter samordna dessa åtgärder. Det är viktigt att det fungerar mellan till exempel skolan och socialtjänsten. Man ska inte kastas runt eller hamna mellan stolarna när man mår psykiskt dåligt. Samverkan måste vara praktisk, inte byråkratisk och krånglig.

  Herr talman! När ett barn eller en ungdom väljer att avsluta sitt liv lyfter strategin vikten av arbetet med utredningar efter suicid. När ett barn dör i suicid ska samhället alltid dra lärdom. Även när vuxna avlider ska det finnas möjlighet att göra detsamma. Vi får aldrig enbart nöja oss med att reagera, utan vi behöver även agera, analysera och hela tiden förbättra våra insatser. Vi behöver söka och förstå systembrister, se riskfaktorer och utveckla träffsäkra insatser. En sådan kunskap räddar liv.

  Herr talman! Vi vet att samtal räddar liv. Den nationella stödlinjen Hjälplinjen är ett viktigt komplement till vårdens och civilsamhällets insatser. För den som befinner sig i kris kan Hjälplinjens låga tröskel och anonymitet vara avgörande. Ett samtal i rätt stund kan förändra ett helt liv. Här ser vi hur offentlig sektor och andra aktörer tillsammans kan bygga ett starkare skyddsnät.

  Civilsamhället förtjänar särskilt att lyftas fram. Ideella organisationer når människor som annars riskerar att bli osynliga. De erbjuder gemenskap, stöd och hopp. Därför finns statsbidrag på 150 miljoner kronor till organisationer inom psykisk hälsa och suicidprevention. Det är inte bara ett stöd utan också ett erkännande att civilsamhällesorganisationer är avgörande.

  Herr talman! I mina tankar har jag många ansikten på människor, framför allt unga, som jag har mött i min tidigare yrkesroll. Jag har fått möta dem på botten av livet, i själens dunkla natt, när allt hopp är borta och blickarna är tomma.

  Där och då behöver det finnas medmänniskor som tänder ett ljus, en hoppets låga, när en annan människa själv inte orkar. Det behöver finnas någon som vandrar vid den människans sida, som finns där, nära, och har tålamod – någon att luta sig mot, som ger hoppet tillbaka. Det finns inget vackrare än att se en människa få sin livsgnista tillbaka, lyfta sin blick igen och tro på livet.

  Därför blir denna politik viktig. Den nationella strategin för psykisk hälsa och suicidprevention ger oss verktyg, men det är vårt gemensamma ansvar som samhälle att se till att den används rätt, med fokus på förebyggande, tidiga insatser, valfrihet, kvalitet och jämlik tillgång till stöd – när det behövs och där det behövs.

• Fru talman! Det är alltid spännande att hålla anföranden under nedräkning.

  Först vill jag yrka bifall till Centerpartiets reservation 7 under punkt 6 om statligt ansvar för vacciner.

  Folkhälsa är precis vad det låter som: ett samlingsbegrepp för hela befolkningens hälsa som sträcker sig genom hela livet, från att vi föds tills vi dör. Sådant vi mäter är levnadsvanor och livsvillkor, sjukdomar och skador, psykiskt mående och sociala förhållanden samt antal friska år och livslängd. Målet med hela folkhälsoarbetet är att skapa förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen.

  Vilka är då hoten mot folkhälsan, och vad kan vi göra för att nå en bättre och mer jämlik folkhälsa? I grunden behöver vi ha ett samhälle som premierar, stöttar och uppmuntrar till goda levnadsvanor. Hur människor väljer att leva sina liv är självklart upp till var och en, men man ska alltid kunna göra medvetna val både för sin egen del och, om man är förälder, för sina barns del.

  En av de delar som vi vet är viktiga är möjligheten till en aktiv fritid där man kan delta i ett socialt sammanhang tillsammans med andra. Från Centerpartiets sida har vi därför en mycket stark tilltro till civilsamhället med föreningar, studieförbund och trossamfund och med den kraft och förmåga som finns där.

  Vi vet att mycket av det som görs inom idrottsföreningarna, scoutrörelsen och friluftsorganisationerna bidrar till att få barn och unga att röra på sig och dela en social tillvaro med varandra. Vi vet att studieförbund bidrar till barns, vuxnas, seniorers och funktionsnedsattas välmående genom meningsfulla och utvecklande aktiviteter, antingen det handlar om att spela i ett band, lära sig ett nytt språk eller delta i en kulturaktivitet. Vi vet att trossamfunden bidrar till trygghet och gemenskap, inte minst i tider av oro och rädsla.

  Det är av den anledningen som Centerpartiet också riktar medel till dessa verksamheter och kräver att de medel som Tidöregeringen tagit bort återställs.

  Fru talman! Vi behöver ha ett samhälle som arbetar förebyggande inom hälso- och sjukvården och där vården når ut jämlikt över hela landet, antingen man bor i storstad eller i glesbygd. Så är det tyvärr inte i dag. Tvärtom kan vi se stora skillnader i folkhälsa beroende på var i landet man bor. Antalet åtgärdbara sjukvårdsrelaterade dödsfall är ungefär dubbelt så högt i glesbygd som i våra stadsområden.

  Att det ser ut så hänger inte bara ihop med hur snabbt en ambulans kommer fram vid ett hjärtstopp, utan det hänger till stor del ihop med tillgången till vårdcentraler där man kan upptäcka sjukdomar i tid. Bara var femte patient på våra landsbygder har i dag en fast läkarkontakt, medan snittet hos alla patienter är var tredje.

  Centerpartiet vill därför öka tillgängligheten till primärvården med hjälp av en reform vi kallar för landsbygdsläkare, där små, läkarledda enheter ska kunna täcka upp där primärvården i dag har svårt att nå ut. Vi vill också ta fram en strategi för egenvård som tillsammans med ett starkare mandat till apoteken kan stärka människors möjlighet att ta hand om sin egen hälsa.

  En av de viktigaste delarna i det förebyggande arbetet handlar om vaccinationer. Där ser vi att det i dag finns stora skillnader i vaccinationsgrad hos befolkningen, inte minst kopplat till socioekonomi. Sverige har i dag ett heltäckande vaccinationsprogram för barn, men vi skulle egentligen behöva ett vaccinationsprogram för hela livet. En bra start på detta skulle vara att införa ett nationellt äldrevaccinationsprogram, där rimligtvis vaccin mot influensa, covid-19, pneumokocker och bältros skulle ingå.

  Fru talman! Folkhälsa handlar också om vad vi äter och dricker. Vi ser att obesitas ökat kraftigt bland barn och unga under senare år, och detta riskerar att få långtgående konsekvenser för hela samhället. Övervikt i barndomen riskerar nämligen att leda till livslånga konsekvenser i form av ökad risk för diabetes, cancer och hjärt-kärlsjukdomar senare i livet.

  Barn och ungdomar behöver röra sig mer, men de behöver också minska sockerintaget, som till stor del kommer från läsk och energidryck. Därför vill Centerpartiet införa en producentavgift på sockersötade drycker, på liknande sätt som man framgångsrikt gjort i exempelvis Storbritannien och Irland.

  I andra änden av skalan har vi undervikt och undernäring bland våra äldre. Totalt bedöms mellan 5 och 10 procent av de äldre vara undernärda, och på våra äldreboenden är siffran ännu högre.

  Mat och dryck handlar dock inte bara om nutrition utan också om livskvalitet och livsglädje. Därför blir man oerhört upprörd när man hör om Georg i Stockholm som fick likören indragen vid torsdagsträffarna på äldreboendet, eller om Rut i Arboga som fick söndagssteken indragen på sitt äldreboende. Så ska det naturligtvis inte vara. Även på äldre dagar måste man ha rätt både till goda levnadsvillkor och till god mat.

  Sammanfattningsvis kan jag konstatera att folkhälsofrågorna är viktiga och att de berör såväl våra egna levnadsvanor och civilsamhällets resurser som tillgången till sjukvård och möjligheten till egenvård. Det är av den anledningen som Centerpartiet vill återställa regeringens neddragningar på studieförbunden. Det är av den anledningen som vi vill öka tillgängligheten till sjukvård i hela landet. Det är av den anledningen som vi vill införa ett nationellt vaccinationsprogram för äldre. Det är av den anledningen som vi vill minska obesitas bland barn och unga. Det är av den anledningen som vi menar att det är viktigt med god och aptitretande mat på våra äldreboenden.

  Folkhälsan behöver uppvärderas!

  (forts. § 10)

• Herr talman! Tack till ledamoten Jakob Olofsgård för anförandet!

  Jag instämmer inte minst i den del av anförandet som handlade om civilsamhällets organisationer och deras betydelse för det psykiska välmåendet i samhället. Det gäller inte minst barn och unga, som ofta är beroende av föreningslivet, och även den vuxna delen av befolkningen, som gärna befinner sig i studieförbundens regi, precis som pensionärer väldigt ofta gör liksom många av våra funktionsnedsatta.

  Det blir därför, herr talman, lite paradoxalt när ledamoten står och pratar om hur viktigt detta är och vi alla i den här kammaren känner till de neddragningar som regeringen och Liberalerna med utbildningsministern i spetsen har gjort under den här mandatperioden. Detta år är det tredje året av neddragningar. Sammanlagt 500 miljoner kronor har dragits bort från våra studieförbund. Det är pengar som hade kunnat gå till kurser för barn och unga, till den som vill bilda ett band eller lära sig ett nytt språk, till kulturaktiviteter för våra äldre – vi vet att det är oerhört betydelsefullt – eller till den som vill lära sig hantera internet och bedrägerier i den digitala världen, vilket är en av alla de kurser som erbjuds.

  Men här har man dragit ned. Här har man minskat. Man har slagit mot dessa viktiga bärare i civilsamhället. Jag har väldigt svårt att förstå hur detta går ihop, men det kanske den liberala ledamoten kan förklara för mig. Varför är det så viktigt för Liberalerna att dra undan mattan för studieförbunden?

  2026-01-28 15:50:55

  

  Christofer Bergenblock

• Herr talman! Tack till ledamoten för att vi återigen får lyfta studieförbunden och hur viktiga de är! Jag har själv jobbat nära studieförbunden i mitt hemlän och sett den vikt de har.

  Men jag delar inte beskrivningen att studieförbunden i dag inte har någon möjlighet alls att göra någon nytta. När jag möter dem i dag ser jag att de gör stora insatser inom funktionsrättsområdet och äldreområdet. De gör i dag otroligt mycket för de medel som de får.

  Vi i Liberalerna vill såklart se att medlen till studieförbunden ökar framåt. Men vi har nu haft en tid när vi har sett över och reglerat ekonomin kring studieförbunden därför att det behövdes. Men de finns, och de kommer att fortsätta jobba för en bättre psykisk hälsa. Jag kan särskilt lyfta fram ensamhetsområdet, där de stöttar och hjälper de människor som behöver hjälp.

  (Applåder)

  (forts. § 13)

  2026-01-28 15:56:30

  

  Jakob Olofsgård

• Herr talman! Nu har vi en debatt om folkhälsa, och ledamoten har själv anfört att civilsamhället och studieförbunden är en väldigt viktig del i arbetet för att förbättra folkhälsan. Då är det klart att det är relevant att föra den debatten här i kammaren just nu.

  Jag noterar alla de goda orden om studieförbunden och hur viktiga de är, inte minst för att förebygga ohälsa. Men likväl har man gjort de här neddragningarna, som får full effekt i år. Vi har i region för region kunnat se hur studieförbunden har dragit ned på personal och minskat utbudet. Det har slagit särskilt hårt mot funktionsnedsatta och mot äldre, som varit beroende av verksamheter i studieförbundens regi, både kurser och kulturella aktiviteter. I spetsen för detta har liberala utbildningsministrar gått och slagit mot våra studieförbund.

  Nu säger ledamoten, herr talman, att väldigt lite pengar kan göra väldigt stor skillnad. Det är intressant. Då är kanske tanken hos Liberalerna att ju mer vi sänker bidragen till studieförbunden, desto bättre blir deras verksamheter. Det är inte riktigt detta man hör när man lyssnar på studieförbunden själva och hör vilka konsekvenserna har blivit av de neddragningar som Liberalerna har gjort på studieförbunden.

  Det här hänger inte ihop, herr talman. Det stämmer inte. Man står å ena sidan och lovordar studieförbundens verksamheter och drar å andra sidan undan mattan för dem genom drakoniska neddragningar. Varför är detta regeringens och Liberalernas politik för att stärka folkhälsan? Hur går detta ihop?

  (Applåder)

  2026-01-28 15:54:30

  

  Christofer Bergenblock

• Herr talman! Tack till ledamoten, som tar upp en väldigt relevant och värdefull aspekt på vad som är viktigt. Vi delar den syn på civilsamhällets roll som jag lyfte i anförandet. Vi som folkrörelsepartier vet och ser att väldigt lite pengar kan göra stor skillnad och att man kan växla upp även med små summor. Det handlar först och främst om var man har sitt engagemang och sitt stora hjärta.

  Herr talman! Det finns ett stort civilsamhälle som gör otroligt mycket och som denna regering, som jag sa i anförandet, uppmuntrar och stöder för att det ska göra mer, särskilt när det gäller suicidpreventiva åtgärder; det handlar om samtal och mötesplatser.

  Ledamoten nämner, herr talman, studieförbunden, som fortsättningsvis absolut har en viktig roll i just detta syfte – att förebygga, hjälpa och föra människor tillbaka till ett liv, en gemenskap och så vidare. När det gäller de åtgärder som avser studieförbunden är det en debatt som vi kan ta när det handlar om utbildning och skola. Men vi liberaler anser att de fortsatt framåt kommer att vara en otroligt viktig del i den föreningsrörelse som vårt land väldigt mycket är byggt på.

  2026-01-28 15:52:57

  

  Jakob Olofsgård

• Herr talman! Vi har efter en del pauser kommit tillbaka till debatten om folkhälsa. Det känns skönt.

  Folkhälsa ligger mig varmt om hjärtat. Det började när jag klev in i kommunpolitiken i Umeå och blev ordförande i kommunstyrelsens nybildade hållbarhetsutskott, som fick folkhälsoansvaret. Det kunde till en början tyckas lite märkligt att folkhälsofrågorna hamnade just hos oss som skulle jobba med omställning när det gäller klimat, miljö och social hållbarhet. Det tog dock inte lång tid innan jag förstod varför det känns så naturligt. Det beror delvis på att vi flyttade upp folkhälsofrågorna till en centralare nivå i kommunen. Det beror också på att allting egentligen hänger ihop.

  Arbetet med folkhälsa är ett långsiktigt arbete, och det handlar om hur vi gör för att främja ett gott liv och en god hälsa hos våra invånare så att de kan må så bra som möjligt så länge som möjligt. De ska kunna leva så länge och så härligt som möjligt. När vi sitter och planerar, utvecklar och formar vårt samhälle har vi alla förutsättningar att kunna jobba för att främja individers folkhälsa.

  Vi är väl medvetna om de faktorer som faktiskt påverkar oss och som man kan mäta i rena siffror. Man kan se hur många år kortare människor från socioekonomiskt utsatta grupper lever. Vi vet till exempel hur skillnader i utbildningsnivå faktiskt kan mätas och synas statistiskt i människors medellivslängd. Detta gäller också alla andra samhällsfaktorer och de hälsoproblem och utmaningar som finns.

  Planeringen av ett samhälle – att försöka forma ett så jämlikt samhälle som möjligt – är alltså en bra grund eftersom det är där det börjar. Det börjar med att våra barn som växer upp får en möjlighet. Som jag brukar säga, vilket gäller även här: Det bästa är när olika barn leker tillsammans. Då får de nämligen möjlighet att ibland bryta de strukturer som kan gå i arv när det gäller just folkhälsorelaterade utmaningar.

  Samma sak är det när vi planerar samhället för att exempelvis göra det mer hållbart och främja rörelserikedom. Vi ställer om till hållbara färdsätt både för att minska den hälsoskadliga luften och det hälsoskadliga bullret och för att se till att våra invånare rör sig mer. Vi gör också mer plats för grönytor, vilket gör att trivseln ökar. Allt detta är delar i folkhälsoarbetet, lika mycket som när vi försöker säkerställa att våra invånare äter en kost som är bra för hälsan. Många gånger samspelar dessutom de olika delarna – en kost som är bra för vår hälsa kanske rent av är bra också för klimat och miljö.

  Det jag kunde konstatera i folkhälsoarbetet, i och med att vi jobbade med många andra kommuner, och som är rätt intressant är att sätten att arbeta med folkhälsa varierar väldigt mycket. Hela folkhälsoarbetet är också rätt spretigt. Det finns myndigheter och rekommendationer, lite ligger på regionerna och lite ligger på olika platser i olika kommuner. Ibland finns spretigheten och otydligheten även i beslutsmandatet och i ansvaret.

  Det är väl kanske det som gör att vi i Miljöpartiet känner att vi behöver gå vidare och stärka folkhälsoarbetet – just för att det har en så stor påverkan på våra samhällsinvånare och faktiskt kan vara ett bra sätt att hålla nere belastningen på sjukvården. Därför känner vi att det finns ett behov av att ta steget vidare och jobba för att utreda och införa en folkhälsolag i Sverige, i likhet med våra nordiska grannländer.

  En annan sak som gäller inom folkhälsoarbetet är att det behövs politiskt mod. Ibland när vi måste fatta beslut som är korrekta utifrån ren empiri men som kanske kan vara lite känslomässiga är det nämligen en och annan politiker som vacklar.

  När vi exempelvis pratar om hur vi skulle kunna blanda befolkningen, alltså se till att främja ett socialt hållbart samhälle, finns det de som ganska snabbt vill ropa att vi tvångsblandar invånarna.

  När vi exempelvis pratar om mat och måltider och hur vi kan jobba med rekommendationer för att människor ska vara mer hälsosamma och må bättre finns det vissa som raljerar lite lätt över att man vill strypa tillgången till köttbullar i skolmaten. Andra kommer med sina egna suspekta teorier – som ordföranden i näringsutskottet, som har fått för sig att testosteronhalten minskar hos oss män om vi äter mindre kött och att vi då blir mer feminina, tenderar att rösta vänster etcetera.

  Det här är faktiskt skadligt, för det är ett ifrågasättande av den vetenskap som borde ligga till grund för vårt jämlikhetsarbete.

  Jag tänkte gå in på några saker som vi i Miljöpartiet driver och som är relevanta, förutom det här med folkhälsolagen. Det första handlar om den vårdansvarskommitté som har funnits och som har tagit fram en del rekommendationer. Vi i Miljöpartiet stöder väldigt mycket av det som har sagts där.

  En sak som har lyfts fram är att staten skulle behöva ta ett större ansvar när det gäller vaccinationer. Det handlar om samordning och vaccinationsprogram. Där håller vi med fullt ut. Det ska tilläggas att Sverige har en lång historik av att ha jobbat framgångsrikt med nationella vaccinationsprogram men att det i dag tyvärr finns utmaningar när det gäller rekommendationer som går ut till regioner. Man har identifierat ojämlikheter mellan regioner.

  Människors förutsättningar att ta del av ett vaccinationsprogram som kan skydda och främja deras hälsa ska inte bero på var de bor. Därför tycker jag att det är fullt naturligt att man går vidare med rekommendationerna – och kanske att fler vaccinationer ska ingå i nationella vaccinationsprogram. Sedan är det kanske inte vi politiker som ska säga att den ena eller den andra vaccinationen ska vara en del av ett program, utan det känner jag någonstans ska beslutas utifrån de rekommendationer som Folkhälsomyndigheten eller den medicinska kåren fastställer.

  Jag vill lyfta en annan sak som jag tycker är viktig och som har med vår reservation att göra. Tidigare under mandatperioden har vi tyckt att det har varit superviktigt att arbeta för att främja psykisk hälsa och suicidprevention. Det var också därför vi i Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna inledde arbetet med att försöka ta fram en strategi för psykisk hälsa och suicidprevention. Detta arbete har vuxit fram successivt och lett till det som klubbades här i riksdagen.

  Utifrån det har man valt att ta fram och presentera en handlingsplan, och vi tycker att den är otillräcklig. Det vi hade velat se är en handlingsplan med en mycket tydligare koppling till strategins övergripande mål, att handlingsplanen kan följas upp med mätbara indikatorer och att den håller över flera år. Därför yrkar vi på att regeringen ska få i uppdrag att ta fram en ny handlingsplan utifrån de aspekterna.

  Vi skulle också vilja att man i det suicidförebyggande arbetet inte bara tittar på och drar lärdom av fullbordade självmord utan också arbetar mycket mer aktivt med att försöka samla in systematiska data kring suicidförsök – vad som har lett till dem och vad som skulle kunna förebyggas – så att vi kan bli ännu mer proaktiva i det suicidpreventiva arbetet.

  Avslutningsvis vill jag säga något om fritidskortet, som har klubbats igenom här, och folkhälsan. Fritidskortet har införts i all välmening. Det finns en god intention, och jag förstår att man ville gå fram med förslaget. Tanken var alltså god, men fritidskortet spretar och är ineffektivt.

  Jag kan bara se till min egen hemregion – som är Västerbotten, trots att jag pratar med skorrande r – där det finns en enorm variation. Vi har väldigt många mindre kommuner där mindre än 10 procent av barnen har fritidskort, medan Umeå har en av de högsta siffrorna i Västerbotten. Det kan ha att göra med att det finns ett mer utvecklat fritidsliv där och att vissa föreningar har kommit längre. Men jag märker att det finns en utmaning och att detta inte når hela vägen. En stor del av kostnaderna går dessutom till administration.

  Vi hade hellre velat se att man, i stället för att nedmontera civilsamhället så som man har gjort, gjorde större långsiktiga och hållbara satsningar på civilsamhället – alltså på studieförbunden – och jobbade mer metodiskt än vad man har gjort här. Tanken med fritidskortet var alltså god, men det når inte hela vägen.

  Vi stöder förstås alla våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 14 om en handlingsplan för psykisk hälsa och suicidprevention.

  I detta anförande instämde Malte Tängmark Roos (MP).

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut skulle fattas den 4 februari.)