Utgiftsområde 19 Regional utveckling

Debatt i text

• Fru talman! Låt mig inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet NU2.

  Regional utveckling må vara ett litet utgiftsområde i den statliga budgeten, men det är inte desto mindre en fråga som engagerar. Det syns inte minst i betänkandet där det finns tydlig samstämmighet mellan partierna om att det ska gå att bo och verka i landets alla delar, även om synen på hur man ska nå dit delvis skiljer sig åt.

  Klart är i alla fall att utgiftsområdets knappa 5 miljarder kronor inte speglar omfattningen av politikens ambition på området, eftersom förutsättningarna för en god regional utveckling handlar om så mycket mer än de budgetposter som omfattas av detta utgiftsområde.

  Fru talman! I morse när jag flög hit från Gällivare lämnade jag ett Malmfälten i vacker vinterskrud bakom mig. Vi lyfte och flög över Europas största koppardagbrott. Bakom oss hade vi en av LKAB:s gigantiska järnmalmsgruvor. Hade det inte varit så mörkt hade vi efter en stunds flygning kunnat se flera av de vattenkraftsanläggningar, i inte minst Jokkmokks kommun, som bidrar till att hålla svenska hushåll varma och svensk industri rullande.

  Jag tänkte att Norrbotten är en fantastisk plats att bo på. Där skapas enorma värden genom malm, kraftproduktion och turism. Norrbotten är ytterligheternas plats på jorden. Sedan några dagar tillbaka är det polarnattens rike, för att om ett halvår vara platsen där solen aldrig går ned. Där utvinns järnmalm en och en halv kilometer under jord. Där skickar man också upp raketer i rymden.

  Norrbotten är fantastiskt och unikt på många sätt. Och vet ni, precis samma sak kan man säga om många andra delar av landet. De har alla sina unika särarter och sina unika förutsättningar och bidrar tillsammans till att göra Sverige fantastiskt.

  Utgiftsområdet är, som jag tidigare berört, betydligt smalare än man kan tro. Vad som är regional utvecklingspolitik och vad som inte är det är faktiskt svårt att hålla isär, eftersom nästan alla politikområden på ett eller annat sätt påverkar förutsättningarna att bo och verka i landets olika delar.

  Men, om vi för en stund tittar på en sak som är direkt kopplad till detta utgiftsområde ser vi att det är stödet till kommersiell service i våra landsbygder. Här tycks nästan råda en politisk vilja att övertrumfa varandra. Gott så!

  Sverigedemokraterna förespråkar sedan länge att dessa stöds utformning, tillräcklighet och träffsäkerhet ska genomlysas för att säkerställa att de gör avsedd nytta. Glädjande nog indikerar de utvärderingar som gjorts att så verkar vara fallet. Det är något som vi följer noga, och det är en hjärtefråga för oss.

  Den kommersiella servicen utgör inte sällan navet i Sveriges olika bygder. Lanthandeln eller den lilla macken med tillhörande butik är på många håll en kombination av butik, mack, turistbyrå, post- och paketombud, utlämningsställe för mediciner och systembolagsvaror, spelombud och busstation. Dessa ska vi vara rädda om, inte bara i budgeten utan även genom vårt eget agerande.

  Jag har därför en uppmaning till er som lyssnar på dagens debatt. När ni reser i landet och passerar mindre byar och orter, passa gärna på att tanka eller handla lite på den lilla macken eller i den lilla affären som ligger ute i ingenstans. Det kanske kostar dig några kronor mer. Men du bidrar just då till att hålla hela Sverige levande.

  En annan sak, som egentligen inte har med just detta utgiftsområde att göra men som inte kan blundas för i den här debatten, är bränslepriser och transportkostnader. Jag vill hävda att det var få saker som gjorde livet så tufft för människor på Sveriges landsbygder och småorter som Magdalenapriserna på bensin och diesel. När hårt arbetande skattebetalare tvingades betala uppemot 30 kronor litern för diesel knäade både familjer och företag. Det fick också priserna på varor och tjänster att skjuta i höjden, med eskalerande inflation som resultat. Nu har vi tack och lov ersatt Magdalenapriser med Jimmiepriser. Och inte bara det – vi satte stopp för det urusla förslag till nytt reseavdrag som annars hade införts av Socialdemokraterna och deras stödpartier.

  Fru talman! Vi gör historiska satsningar på vägnätet, och vi har avskaffat den destruktiva flygskatten. Vi är nämligen övertygade om att rimliga transporttider och rimliga transportkostnader hör till de viktigaste förutsättningarna för utveckling i landets alla delar. Underhållsskulden är emellertid enorm, och de satsningar som behöver göras är så omfattande att det kommer att ta lång tid och krävas många budgetar med förnuftiga satsningar innan vi är i kapp.

  Om infrastruktur och rimliga transportkostnader är viktiga för positiv regional utveckling finns det en sak som är än viktigare, och det är att det finns människor med drivkraft som vill och kan bo ute i landets alla delar. Humankapitalet är helt enkelt centralt för att Sverige ska kunna leva.

  Min personliga, och även mitt partis, övertygelse är att dessa människor och företag vill ha och förtjänar goda förutsättningar oavsett om de väljer att bo i Västerbottens inland, på Smålands högland, i Värmlands djupa skogar eller på en vindpinad skärgårdsö. En lyckad regional utvecklingspolitik handlar om att skapa vettiga förutsättningar som inte befäster en bild av att man är tärande och i behov av olika stödåtgärder. Det är viktigt inte minst för självbilden och stoltheten ute i landet.

  Vi måste samtidigt vara bättre på att undanröja hinder och regler som verkar hämmande. Låt mig understryka att människor som bor ute i landet inte vill bli sedda som en belastning eller bli tyckta synd om. De vill ha rättvisa förutsättningar som ger dem rimliga möjligheter att utveckla de förmågor de själva besitter. Det finns otroligt mycket driftigt och flitigt folk ute i landet som strävsamt gör det vi alla – i alla fall i ordalag – vill att de ska göra, nämligen se till att hela landet kan leva. Till er vill jag säga: Tack – ni förtjänar vår respekt och tacksamhet!

  Innan jag avrundar detta anförande om regional utveckling vill jag orda lite om två av Sverigedemokraternas käpphästar på området. Den ena är att det är dags att utvärdera utfallet av den reform som gjordes för några år sedan, då ansvaret för den regionala utvecklingen flyttades från länsstyrelserna till regionerna. Har reformen bidragit till ökad regional utveckling eller inte? Bör länsstyrelserna återfå hela eller delar av uppdraget, eller sköter regionerna uppdraget på ett tillfredsställande sätt? Vi har nämligen ett kollektivt ansvar för att de medel som fördelas gör så stor nytta som bara är möjligt.

  Det andra är att de enorma produktionsvärden som skapas ute i landet i högre grad behöver komma lokalsamhällena till gagn. Vi förespråkar en regionalisering eller kommunalisering av fastighetsskatten för industri- och elproduktionsanläggningar. Det är något som skulle gagna landets alla regioner i varierande grad enligt de beräkningar vi låtit göra. En sådan modell skulle på ett rimligt sätt kompensera kommuner där ett stort naturresursuttag sker utan att de får ta del av vinsterna, som det är i dag. Vi är helt övertygade om att detta är en väg vi måste börja gå. Men som ni förstår är de förslagen inte något som ska debatteras här i dag.

  Med det sagt, fru talman, vill jag ta tillfället i akt att önska ledamöterna, åhörarna, talmanspresidiet och tjänstemännen en riktigt god jul och ett gott nytt år i min sista debatt här i kammaren för i år.

  2025-12-16 19:14:52

  

  Eric Palmqvist

• Fru talman! Jag vill börja med att tacka Eric Palmqvist för en trevlig introduktion i sitt anförande. Det var en sådan poetisk skildring av flygresan från Norrbotten. Jag är själv från Blekinge. Men de gånger jag har varit i Norrbotten känner jag lite samma känsla. Det är på något sätt möjligheternas plats. Det var fint.

  Sedan var det en annan sak som fastnade när man lyssnade. Det är när Eric Palmqvist nämner en av alla de saker som Eric Palmqvist är stolt över. Det handlar om att sätta stopp för det dåliga reseavdraget, som jag tror att Eric Palmqvist uttryckte sig.

  Det fanns ett förslag till ett färdmedelsneutralt reseavdrag som skulle införas som alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna en gång i tiden ställde sig bakom men som sedan har stoppats.

  Det var ett reseavdrag som skulle göra att man kunde få möjlighet att även dra av för resor med kollektivtrafik och cykel när man reser till och från jobbet.

  Jag skulle egentligen vilja fråga vad det var som Sverigedemokraterna tyckte var så dåligt med avdraget. Från mitt perspektiv finns det främst fördelar.

  Jag är lite förvånad över att Sverigedemokraterna är för ett avdrag som främst gynnar höginkomsttagare i städer och som utesluter ungefär 300 000 personer. De hade fått möjlighet att göra skatteavdraget om det hade införts. Varför var det ett så dåligt förslag?

  2025-12-16 19:30:26

  

  Katarina Luhr

• Fru talman! Jag tackar Eric Palmqvist för anförandet.

  Sverigedemokraterna säger sig vara ett landsbygdsparti.

  När vi i Socialdemokraterna hade regeringsmakten ihop med våra samarbetspartier tog vi fram ett program för ny- och omlokalisering av statliga jobb. Vi sa att alla nya statliga jobb om möjligt skulle placeras utanför Stockholm.

  Efter våra åtta år tog Riksrevisionen fram en rapport med en granskning av hur det hade gått. Det visade sig att det hade tillförts totalt 4 000 jobb ute i hela landet men också bevarats cirka 6 000 jobb utanför Stockholm. Men efter det – sedan 2022 – har det inte gjorts någon uppföljning.

  Mina frågor till Erik Palmqvist är: Hur ser det ut i dag med omlokalisering och nylokalisering? Finns det någon vilja över huvud taget att ha statliga jobb i hela landet?

  Socialdemokraterna hade beslutat att Utbetalningsmyndigheten skulle placeras i Södertälje. Men genast efter att regeringen tillträdde tillsammans med Sverigedemokraterna fattade man beslut om att den skulle hamna i Hammarby sjöstad.

  2025-12-16 19:24:10

  

  Monica Haider

• Fru talman! Jag tackar ledamoten Haider för frågorna. Jag antar att hon syftar på Riksrevisionens granskning av utlokaliseringen av statliga myndigheter – inte statliga arbetstillfällen. Jag har inte den rapporten alldeles färskt i minnet, men jag minns i alla fall att en slutsats i den var att det inte är alldeles bekymmersfritt att utlokalisera myndigheter.

  Vi har en genuint positiv grundsyn på att utlokalisera statliga myndigheter. Alla behöver inte befinna sig i Stockholm. Men rapporten var ganska tydlig med att det inte är bekymmersfritt. Problem med framför allt kompetensförsörjning samt samverkan med andra myndigheter och liknande gjorde att man definitivt inte ansåg alla statliga myndigheter vara lämpade för detta.

  Jag önskar att jag hade läst rapporten i går – det är ändå några år sedan vi hanterade den i utskottet. Det uppriktiga svaret är som sagt att vi har en positiv grundsyn på detta. Men det är lättare sagt än gjort att utlokalisera de statliga myndigheterna.

  2025-12-16 19:25:52

  

  Eric Palmqvist

• Fru talman! Jag börjar med ungefär samma beröm som Katarina Luhr gav. Det var kul att Eric Palmqvist började sitt anförande med en blick på hur fint vi har det i Norrbotten. Det var kul att höra, Eric.

  Det är min nackdel som politiker att jag är ärlig av mig. Jag begärde siffror från Rut om reseavdraget. Eric Palmqvist är något på spåret. De som hade långa pendlingsavstånd förlorade. De som hade tre fyra mil in till ett samhälle och kunde ta kollektivtrafik fick hela sin resa betald. Jag borde kanske inte ha sagt det om jag varit en duktig politiker. Men min nackdel är att jag brukar vara ärlig av mig.

  Jag har en fråga till Eric Palmqvist. Jag tycker inte heller om lögner. Eric Palmqvist nämnde Magdapriser på bensin och Jimmiepriser. Jag ska ställa en fråga till Eric Palmqvist.

  Hur stor var skillnaden i priset på bensin och diesel i Finland och i Sverige 2022? Det var då det var som högst. Hur stor var skillnaden då? Var det Magdapriser eller vad vi nu ska kalla Finlands bensinpriser och dieselpriser?

  När sedan reduktionsplikten försvann 2023–2024, hur stor blev skillnaden mellan Magdapriser och Jimmiepriser på diesel respektive bensin?

  2025-12-16 19:37:24

  

  Birger Lahti

• Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för de vänliga orden. Det är inte varje dag man blir kallad poetisk, men det ska vara en första gång för allting. Blekinge är också fantastiskt vackert. Det vill jag understryka. Jag var där alldeles nyligen. Det är ett otroligt vackert landskap med sina skärgårdsöar.

  Vi lät räkna på det reseavdrag som föreslogs. Man kan säkert räkna på Stockholms innerstad där man har SL som referens och att det skulle kunna gagna folk här.

  En av parametrarna i reseavdragsförslaget var att en väldigt lång sträcka inte skulle omfattas. Jag vill dra mig till minnes – det är som sagt flera år sedan – att under sju mil eller tio mil skulle det inte finnas någon möjlighet att göra något reseavdrag.

  Det skulle få helt orimliga konsekvenser i Norrbottens inland där det inte alls är ovanligt att folk pendlar tio mil till jobb varje dag. Man har väldigt lite trafik. Att åka tio mil där tar ungefär samma tid som det tar att åka två eller tre mil på morgonen i Stockholm.

  Vi lät räkna på det både med statlig inkomstskatt och utan statlig inkomstskatt för en hel del olika scenarier. Vi kunde i princip bara se förlorare på landsbygden med förslaget, vilket är helt oacceptabelt för oss.

  Det är mycket möjligt att en väljargrupp i Stockholms innerstad som tar lådcykeln eller tunnelbanan till jobbet skulle vinna på det. Men landsbygdens folk skulle definitivt inte vara vinnare med det förslag som då presenterades.

  2025-12-16 19:32:14

  

  Eric Palmqvist

• Fru talman! Tack, Eric Palmqvist, för svaret!

  Det förvånar mig lite. Nu måste jag erkänna att jag inte kan hela förslaget utantill just i kväll. Men jag vet att när Finansdepartementet räknade på förslaget såg man att det främst var män i storstäder som körde bil och var höginkomsttagare som tog del av skatteavdraget som fanns. Det var främst landsbygdskommuner som fick förlorade skatteintäkter när man sedan inte gick vidare med förslaget.

  Det är ett avdrag som skulle ha kunnat gynna många fler än de som får tillgång till det i dag. Jag tror att det var strax under 300 000 som nu inte får tillgång till avdraget. Man hade kunnat minska utsläppen genom att få fler att välja kollektiva transportmedel, gång och cykel – fast kanske inte gång vid långa sträckor. Men det skulle ha gett fler personer tillgång till avdraget.

  Jag är fortfarande lite förvånad över slutsatsen. Sverigedemokraterna har kommit till en helt annan slutsats än man gjort i Finansdepartementets analys.

  2025-12-16 19:34:14

  

  Katarina Luhr

• Fru talman! Jag tackar för svaret – som jag inte fick. Jag frågade: Hur tänker regeringen? Har man flyttat ut några jobb? Det har inte gjorts någon uppföljning över huvud taget. Är det så att man bara har flyttat jobben till Stockholm? Är det detta som har hänt under mandatperioden? Har man över huvud taget någon vilja att se till att det finns statliga jobb i hela Sverige?

  Jag kan givetvis hålla med ledamoten om att det framfördes kritik i riksrevisionsrapporten. Så är det alltid. Jag har aldrig läst någon riksrevisionsrapport som bara är positiv, utan det finns alltid kritik. Till kritiken hörde i det här fallet att kanske inte tillräckligt med människor följde med ut i landet och tog de jobb som fanns. Å andra sidan är ju det en del av poängen för oss socialdemokrater. Vi anser att det ska tillföras jobb till den berörda regionen och att folk som bor i närområdet ska kunna söka de jobben. Där instämmer kanske inte vi socialdemokrater i kritiken; vi tycker att det är poängen.

  Men min fråga kvarstår: Finns det någon vilja över huvud taget från regeringen och samarbetspartiet Sverigedemokraterna att ha statliga jobb ute i landet? Ni verkar ju inte ha någon koll över huvud taget på var jobben finns i dag.

  2025-12-16 19:27:42

  

  Monica Haider

• Fru talman! Jag tackar ånyo för frågorna.

  Det finns ju statliga myndigheter ute i landet. Jag svarade på frågan – som sagt har vi en positiv grundsyn på att utlokalisera den här typen av arbetstillfällen.

  Det är precis som ledamoten säger: Det finns inte några granskningar från Riksrevisionen som är fria från kritik. Här var det ändå ganska bärande kritik. Det var svårt att finna korrekt kompetens för en del av myndigheterna och besätta de kompetensluckor som uppstod när kompetensen inte flyttade med, det fanns inte adekvata utbildningar på de här platserna i landet och så vidare.

  När det gäller huruvida regeringen vill göra fler utflyttningar av statliga myndigheter föreslår jag att Monica Haider frågar någon av regeringsföreträdarna. Vår ingång i detta är att vi är positivt inställda till det. Det är någonting vi bär med oss i de förhandlingar vi i varje fall har med regeringen.

  2025-12-16 19:29:03

  

  Eric Palmqvist

• Fru talman! Tack, Birger Lahti, för inlägget och frågorna, och tack för supporten när det gäller reseavdraget! Det är väl inget fel i att ge den typen av erkännande, även om man som politiker i opposition ska kritisera regeringspartierna och stödpartierna. Jag tänker på den gamla sketchen med Sven Melander – om ni minns den – där han hade svårt att uttala orden ”jag hade fel”.

  Jag vet inte vad priset var i Finland. Jag vet att ledamoten Lahti har mycket närmare till Finland än vad jag har. Man ska inte säga att folk begår den typen av handlingar, men när man bor där Birger Lahti bor kanske man tankar så kallad PÖ i Finland. Jag vet alltså inte vad dieselpriset var i Finland, för jag var i princip aldrig där och tankade.

  Jag noterar att vi hade som mål att sänka med 10 kronor vid pump. Ungefär ett och ett halvt år efter att vi tillträdde var priset sänkt med 10 kronor, och i dag är det mer än 10 kronor billigare.

  Vi hade en regering som skyllde på Putinpriser. Jag konstaterar att Putin är kvar, och han bedriver fortfarande samma vidriga krig mot Ukraina. Men Magdalena är inte kvar. Det var alltså inga Putinpriser.

  2025-12-16 19:39:03

  

  Eric Palmqvist

• Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för det inlägget i debatten!

  Jag uppfattade ingen riktig fråga. Jag konstaterar bara att det har varit Lucia. Vi har antagligen ägnat oss åt att sjunga andra visor än detta. Vi är både två inte helt uppsjungna om hur förslaget var konstruerat.

  Det var inte bara våra beräkningar som vi gjorde på kammaren. Det var beräkningar som vi fick till oss av andra. Jag minns inte om det var Rut eller vilka det var som hade räknat på det.

  Vi fick till oss siffror som var alarmerande. Jag kan intyga att människor som till exempel bor fyra fem mil utanför samhället i min egen hemkommun inte tar lådcykeln eller kollektivtrafik när vi har snö.

  Sjuksköterskor, lärare, skolbespisningspersonal och liknande som är kvinnor och låginkomsttagare eller medelinkomsttagare åker inte kollektivt, utan de tar bilen.

  Det är inte bara välbetalda män i storstäderna som åker bil. Det är i allra högsta grad väldigt många kvinnor som är beroende av bilen.

  Det kanske ser lite annorlunda ut på Södermalm. Men vi kanske ska lyfte blicken lite högre än så.

  2025-12-16 19:35:46

  

  Eric Palmqvist

• Fru talman! Tack, Monica Haider, för ditt inlägg i debatten! Jag hade inte tänkt ta replik – en ganska vanlig inledning här i talarstolen, har jag märkt – men jag kunde inte låta bli.

  Statens servicecenter är i grund och botten en gammal borgerlig reform. Jag vill minnas att det var Mats Odell som var minister när det genomfördes. Sedan har den myndigheten vuxit och vuxit. Gott så, kan man tänka, men sedan ser man att myndigheten själv redogör för att det är otroligt få människor som kommer till vissa av kontoren. De besöks knappt över huvud taget.

  Vi har ökat digitaliseringen och nästan alla myndigheter har digitala tjänster. Sedan finns det en liten grupp som inte kan tillgodogöra sig det. Att man i det läget säger åt myndigheten att se över möjligheten till mobila enheter och att jobba annorlunda tycker jag är rimligt. Det är inte så att vi inte ska ha Statens servicecenter, men det är också märkligt att Statens servicecenter har väldigt många kontor i Stockholm innanför SL:s linjenät. Där skulle man definitivt kunna ta bort några kontor. I stället har myndigheten valt att ta bort kontor på andra ställen i landet, något som jag kanske inte tycker är bra.

  Hur många besök tycker ledamoten att det är rimligt att ett kontor har?

  2025-12-16 19:52:11

  

  Eric Palmqvist

• Fru talman! Tack till Eric Palmqvist för frågan!

  Just nu hittar jag inte statistiken över det exakta antalet besök, men jag har läst den. Men det är inte så att de här statliga servicekontoren har speciellt få besök. De flesta har ganska många.

  I Växjö lade man ned kontoret i Araby som är ett av de utsatta områdena i Kronobergs län. Nu ska alla som behöver besöka ett servicekontor åka in till centrum i Växjö. När man kommer dit kan det vara ungefär 50 meters kö utanför kontoret, för alla får inte plats där inne. Det tycker inte jag är rimligt. Det fungerade väldigt bra ute i Araby i Växjö.

  Jag vet att det finns ett fåtal kommuner där man har haft väldigt få besök, men många av de kontor som har lagts ned, till exempel i Trelleborg, tror jag hade ganska många besök varje dag eller varje vecka. Eric Palmqvists retorik om att det var väldigt få besök stämmer därför inte med den uppföljning som jag har sett.

  Det är faktiskt viktigt för dem som bor på olika ställen runt om i landet att man kan gå och få tag på en statlig myndighet. Vi har ett statligt servicekontor i Älmhult som har öppet en dag i veckan men inte en hel dag. Det har stor betydelse för Älmhult, för vi har ganska många utländska människor som jobbar på Ikea, och de har jättemycket som de behöver reda ut med myndigheterna. Det är väldigt viktigt.

  Det behöver inte vara öppet varje dag, det håller jag med om. Men jag håller inte med om Eric Palmqvists slutsats, för jag tycker att servicekontoren är viktiga.

  2025-12-16 19:54:28

  

  Monica Haider

• Fru talman! Monica Haider sätter faktiskt fingret på en av de saker som det här handlar om. Ledamoten ger exempel på ett kontor som har öppet en halv dag per vecka. Det är precis ett sådant kontor som med fördel kan läggas ned och ersättas av ett mobilt kontor. Man kan mycket väl ha ett kontor som servar flera av de här orterna med samma personal i stället för att ha en lokal som står tom sex dagar i veckan. På så sätt kan man jobba effektivt, och skattemedel ska användas effektivt.

  Både jag och ledamoten Haider vet att en del av kontoren används i ganska hög grad, medan andra, vilket myndigheten själv pekar på, hade en extremt låg nyttjandegrad. Vi har som bekant inte ministerstyre i Sverige, så vi från politiken kan inte tala om för myndigheten vilka kontor som ska läggas ned. Den bedömningen får myndigheten själv svara för.

  Jag kan som politiker drista mig till att ifrågasätta en del av besluten. Ur ett landsbygdsperspektiv kan jag kanske tycka att det finns för många servicecenter i Storstockholm där man kan åka med SL, medan kontor har lagts ned i andra delar av landet. Men jag vet också att vi i Sverige har en ordning med självstyrande myndigheter som gör sina egna prioriteringar och fattar den typen av beslut.

  Jag anser i alla fall att med ökad digitalisering, ökad it-mognad, bättre appar och mobila enheter är det inte orimligt att myndigheten jobbar effektivare och smartare. Det måste ändå vara en grundhypotes inom politiken att vi ska använda skattemedel effektivt.

  2025-12-16 19:56:31

  

  Eric Palmqvist

• Fru talman! Jag vet inte riktigt vad Eric Palmqvist tänker på när han tänker mobilt kontor, om personalen ska åka omkring i en husbil eller ha en husvagn efter bilen. Det vet jag inte riktigt.

  Poängen är ju att om de bara har öppet en halv dag eller en dag i veckan så är det personalen som flyttar på sig. Det är ju inte så att det finns anställd personal i Älmhult som är där en halv dag. Så dåliga anställningsvillkor har inte ens staten, och det är jag väldigt glad för. Det är personalen som rör på sig, och så finns det en lokal dit folk kan komma.

  När det sedan gäller Stockholm kan man kanske tycka att det finns för många kontor där, men det finns ju ganska mycket mer människor i Stockholm än i exempelvis Älmhults kommun. Man kanske alltså behöver ha fler kontor där, eftersom det är väldigt många fler som besöker dem. Det skulle annars kunna bli som i Växjö, det vill säga att människor får stå i 50–100 meters kö utanför, och det tycker jag kanske inte heller vore en rimlig situation.

  När det gäller vilka kontor som skulle läggas ned fanns det väl inte alltid en strategisk tanke bakom besluten, vad vi förstår efter att ha läst på om hur det gick till. I stället handlade det ibland om att kontraktet på lokalen i just det samhället, den byn eller den staden gick ut och att man då kunde lämna stället.

  Det var alltså inte så att det låg en lång tankegång bakom. Det fanns det säkert gällande några kontor, men långtifrån alla. Men det är klart: När regeringen gör gigantiskt stora neddragningar som ska gälla från årsskiftet och man inte får några pengar är man självklart tvungen att göra det man kan för att hålla budgeten.

  Vi är alltså inte överens i denna fråga, Eric Palmqvist. Jag tycker att servicekontoren är viktiga för befolkningen – speciellt för de människor som inte är digitala.

  (Applåder)

  2025-12-16 19:58:40

  

  Monica Haider

• Fru talman! När Moderaterna och samarbetspartierna tog över makten i Sverige år 2022 efterträdde vi en regering som hade haft det uttalade målet att rädda Sveriges landsbygder. Men hade Sverige regional utveckling i hela landet då? Svaret är nej.

  I stället hade vi en tvåsiffrig inflation, skenande elpriser och bland världens dyraste diesel. Inrikesflyget gick på knäna, matpriserna var utom kontroll och Riksbanken tvingades bromsa stenhårt när vi gick från nollränta till 2,5 procent på bara ett år. Restaurangerna, som äntligen hade börjat hämta andan efter pandemin, fick dyrare råvaror, oförutsägbara elräkningar och färre gäster. Småföretag fick se sina marginaler ätas upp av räntor, frakt och hyror. Bagerier, pizzerior, växthus och andra som är beroende av el var särskilt hårt drabbade.

  Detta var 2022, ett år då det blev tydligt att den rödgröna regering vi då hade tappade kontrollen över sådant som är statens kärnuppgifter. Många av de problem som Sverige känner efterskalven av i dag är ärvda problem.

  Fru talman! Den resa som Sverige har gjort sedan regeringsskiftet kan beskrivas med något som liknar en filmtitel: tillbaka till rimligheten.

  Inflationen har bekämpats och ligger nu nära Riksbankens mål. Staten har klivit in med riktade stöd till dem som har drabbats av rödgröna elräkningar, och vi lägger nu om kursen för att skapa ny fossilfri baskraft i södra Sverige.

  Drivmedelspriserna är tydligt lägre efter både skattesänkningar och en justerad revisionsplikt som går i takt med övriga EU. Parallellt med det utökas satsningarna på laddinfrastruktur för elbilar. En ny elbilspremie tas fram, och laddning vid arbetsplatsen görs skattefritt.

  Företagare i bred bemärkelse har fått se kvittokrånglet minska genom ny lagstiftning, och de har fått se lönsamheten förbättras med nya 3:12-regler. Företagare i specifikt besöksnäringen har fått se gårdsförsäljning införas, och till sommaren slopas matkravet för alkoholservering.

  Därutöver har flygskatten slopats, Bromma flygplats står kvar – jag landade där i morse – och punktligheten i tågtrafiken har ökat, även om mycket arbete såklart återstår.

  Varför arbetar då regeringen med detta? Jo, det gör den för att tillgänglighet och konkurrenskraft i hela landet spelar roll. Vi pratar emellanåt i den här kammaren om att Sverige inte får bli isolerat från omvärlden, och som hemmahörande på Gotland vill jag göra ett tillägg till det: Regioner långt från huvudstaden får inte heller bli isolerade från att delta på liknande villkor.

  Fru talman! De senaste åren har handlat om krishantering. Dyrpriser i livsmedelsbutiken, på macken och i vägguttaget har tarvat stor reformkraft från regeringen. Nu är det viktigt att vi fortsätter på inslagen väg och inte riskerar stabilitet, konkurrenskraft och sammanhållning – kort sagt det som gör Sverige till Sverige.

  Fru talman! Budgeten för utgiftsområde 19, som vi debatterar här i dag, är inte en idétext om hur regionalpolitiken ska vara utformad in i minsta detalj. Det är i stället en verktygslåda med pengar som ska göra skillnad i verkligheten.

  Anslaget till regionala utvecklingsåtgärder uppgår till 2,1 miljarder. Det är smörjmedlet som kan få saker att hända på marken, där kommuner, regioner, företag och akademi kan kroka arm. Det handlar om regionala företagsstöd och stöd till kommersiell service så att det kan finnas en närvaro även där kundunderlaget är tunt.

  Transportbidraget på utgiftsområdet uppgår till 450 miljoner kronor, vilket är en kompensation som syftar till att avstånd inte ska bli en straffskatt. Genom en öronmärkning till de fyra nordligaste länen kommer de lite närmare samtidigt som förädling och lokala jobb stimuleras.

  EU-medlen på utgiftsområdet uppgår till 2,2 miljarder och är den utväxling som gör att Regionalfonden och Fonden för en rättvis omställning kan betalas ut och faktiskt omsättas i innovation, entreprenörskap och konkurrenskraft. Det här är inte pengar som ska administreras bort, fru talman, utan de ska omsättas i fler jobb, fler företag och en enklare vardag i hela landet.

  Fru talman! Sveriges landsbygder och regioner behöver inte fler välmenande planer skrivna i Stockholm. De behöver frihet, förutsägbarhet och respekt för människors arbete och ägande. De behöver vägar som håller, trygg el året om och drivmedelspriser som gör att man kan ta det där jobbet i grannkommunen, skjutsa barnen till fotbollsträningen eller hälsa på farmor.

  Vi ska vara ett samhälle där den som vill starta ett bageri, ta över familjens jordbruk eller expandera ett industriföretag inte möts av högre skatter, osäkra regler och politiska pekpinnar utan av tydliga spelregler och rimliga villkor. Regional utveckling skapas inte i riksdagens betänkanden utan i verkstäder, ladugårdar, lastbilar och butiker. Ja, staten har en roll när det gäller att skapa förutsättningar för infrastruktur och konkurrenskraft samt att tillhandahålla grundläggande service, men det är människors egen strävsamhet som är avgörande. Därför ska vi fortsätta att riva hinder så att nit, flit och slit lönar sig.

  Fru talman! Om vi ska ha underbara dagar framför oss behöver vi som land hitta tillbaka till det där – till ett Sverige som inte mäter sitt egenvärde utifrån ett procentmål som har satts upp på någon myndighet utan som hittar sin självbild och vision i alla de människor som skapar, brukar och förvaltar vårt land. Det handlar om dem som vet vad mod, entreprenörskap och arbete faktiskt betyder – de som ser potential där andra bara ser en plätt gräs.

  (Applåder)

• Fru talman! Jag tackar Jesper Skalberg Karlsson för anförandet. Jag har två egentligen ganska enkla frågor.

  Hur många flyg ska landa på och starta från Bromma för att det ska vara försvarbart att Swedavia driver en statlig flygplats? Det är fråga ett.

  Fråga två är: Hur menar ledamoten att elpriserna skulle ha varit höga på grund av att Sverige hade en rödgrön ledning?

  Det är två enkla frågor.

  2025-12-16 20:07:56

  

  Birger Lahti

• Fru talman! Jag tackar Birger Lahti för frågorna.

  Först och främst: Inrikesflyget är viktigt för att knyta ihop hela vårt land och se till att även mindre regioner, till exempel den som jag kommer från, kan knytas ihop med arbetsmarknadsregionen Stockholm. Jag menar dessutom att Bromma flygplats kommer att behövas kanske oavsett hur inrikesflyget utvecklas, för beredskap, krisberedskap och transporter av samhällsviktiga tjänster.

  Vi behöver även ge förutsättningar för inrikesflyget att växa, till exempel genom slopad flygskatt och genom stöd till regionala flygplatser så att de kan få igång trafiken, och vi behöver säkert göra mer för att attrahera nya flygbolag att börja flyga på Bromma så att vi får bättre ekonomi i hela flygplatsen. Men att ha en beredskapsflygplats i Stockholm är något som det är svårt att sätta ett värde på.

  Fru talman! Jag kan tänka mig att Birger Lahti, som är ledamot för Vänsterpartiet, vill mena att det var omvärlden som gjorde att elpriserna var höga 2022. Det är delvis sant, men de höga elpriser vi såg 2022 var till hälften en följd av att den stabila baskraften hade lagts ned i Sverige. Det är inte nödvändigtvis jag som säger detta, utan det är oberoende Energiforsk.

  Självklart påverkar omvärlden, men det är långtifrån obetydligt vad vi gör i politiken här i Sverige.

  2025-12-16 20:08:42

  

  Jesper Skalberg Karlsson

• Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

  Vad gäller beredskapsflygplatser och inrikesflyg finns det massor av regionala flygplatser som kan göra exakt samma sak som Bromma, med tanke på vilket litet antal flyg som avgår därifrån.

  Swedavia har varit tvunget att hålla Bromma flygplats under armarna, vilket har fått till följd att alla andra små flygplatser i landet har varit tvungna att dra ned på personal och spara pengar så att Swedavia kan hålla en tom flygplats under armarna. Det är inte rimligt. Jag vill påstå att det är dåligt använda skattepengar.

  Jag är själv beroende av flyget. Jag skulle inte kunna ha det här uppdraget om jag inte hade en liten flygplats i Pajala. Sedan byter jag i Luleå och kan ta mig hit. Jag är alltså medveten om värdet av flyget i Sverige, men med tanke på den kostnad som Bromma orsakar Swedavia är det enligt mig och Vänsterpartiet inte rimligt att hålla Bromma under armarna. De flyg som kommer till Bromma skulle rymmas på Arlanda. Arlanda har problem med långa avstånd, och jag vill påstå att logistiken ibland inte alls är bra, men det är inte rimligt att staten bekostar Bromma – med Swedavias pengar – medan andra flygplatser måste göra besparingar.

  Jag går vidare till elpriset. Om det är någon gång vi har exporterat mycket el är det faktiskt under de här åren. Vi har bara varit nettoimportberoende under 140 timmar. Det är inte dessa 140 timmar som har gjort att vi har höga elpriser, utan det är systemet med marginalprissättning som har gjort att vi har smittats av de här elpriserna. Det handlar inte om att det skulle vara politiskt styrt. Om man hade velat åtgärda detta skulle man ha infört Bekenmodellen för att få Sverigepriser. Då hade problemet varit borta.

  2025-12-16 20:10:15

  

  Birger Lahti

• Fru talman! Jag tackar ledamoten Lahti för uppföljande frågor.

  Låt mig inleda med att säga att jag tycker att det är mycket förvånande att Vänsterpartiet har en sådan aversion mot Bromma flygplats. I den här debatten har vi pratat om enstaka servicekontor eller enskilda lanthandlar som stänger. Då har det pratats om att landet slits isär. Men när det gäller att hålla en flygplats öppen för huvudstadens beredskap och för beredskapen i Stockholmsregionen, där det bor omkring 2 miljoner människor, är det farligt att använda skattepengar för samhällsviktiga tjänster.

  Fru talman! Det är förvånande också ur ett vänsterpartistiskt perspektiv att vara är så kritisk till Bromma flygplats. Flyger man till Arlanda och ska ta sig in till huvudstaden kostar det ungefär 300 kronor att ta tåget. Flyger man till Bromma kan man i stället åka lokaltrafik; det kostar 42 kronor. Det är mycket bättre för alla som inte har de allra högsta inkomsterna. Det går snabbare och är billigare. Det är ett transportsystem som håller ihop. För många av oss som kommer från olika delar av landet som av vissa människor kallas perifera var dragningen av tvärbanan fram till Bromma kanske den bästa infrastruktursatsning vi sett de senaste åren.

  Fru talman! Som Birger Lahti säger har vi exporterat en hel del el, kanske framför allt till det krisande Tyskland. Lösningen på att vi exporterat el dit är dock inte att kopiera deras energipolitik, för om vi gör som dem kommer vi att bli som dem. Det ser inte ljust ut för deras industriella utveckling, för sammanhållningen i landet eller för att vardagsekonomin, som människor är så beroende av, ska gå ihop.

  2025-12-16 20:12:23

  

  Jesper Skalberg Karlsson

• Fru talman! Tack, Jesper Skalberg Karlsson, för ditt anförande!

  När du inledde ditt anförande tänkte jag att det var väldans eländigt när ni tog över regeringsmakten 2022. Det var kris och katastrof, och det var bara i Sverige – inte någon annanstans i hela världen. Det var inte så att det hade varit en pandemi eller att Ryssland hade invaderat Ukraina.

  Den som tittar på hur Europas ekonomi såg ut 2022 ser att hela Europa hade hög inflation. Energipriserna sköt i höjden i hela Europa på grund av kriget. Räntorna steg när man försökte bekämpa inflationen. Kriget i Ukraina orsakade jättestor geopolitisk osäkerhet i hela världen, men speciellt i Europa. Vi hade en klimatkris med extrem torka och jättestora skogsbränder. Tillväxten minskade givetvis på grund av den globala osäkerheten.

  Allt detta – hela Europas och hela världens kris – var den socialdemokratiska regeringens fel. Det kan väl ändå inte vara ledamotens mening att det var Socialdemokraternas fel att det var så eländigt i hela Europa och att andra länder drabbades av alla de saker jag precis rabblade upp? Är det verkligen ledamotens åsikt?

  2025-12-16 20:14:26

  

  Monica Haider

• Fru talman! Jag tackar ledamoten Haider för frågorna.

  Det är klart att Sverige påverkas av omvärlden. Förmodligen är det så att vi påverkas mer av de andra än vad de andra påverkas av oss. Det är dock inte så, fru talman, att det inte spelar någon roll vem som styr i Sverige.

  När vi hade högkonjunktur i Sverige blåste Socialdemokraterna på med stora offentliga utgifter. När inflationen slår till behöver man minska de offentliga utgifterna. När jag har lyssnat på Socialdemokraternas partiledare Andersson under de senaste veckorna har hon dock pratat om att man borde ha blåst på ännu mer 2022 och 2023 med stora offentliga utgifter. Det, fru talman, skulle på ett väldigt effektivt vis ha sett till att inflationsbrasan fortfarande brann starkt i Sverige.

  Fru talman! Det spelar roll vilka beslut vi fattar i Sverige. Det spelar roll vilken regering vi har här. Det viktiga är vad man gör i det tidevarv man befinner sig i. Använder man de verktyg som finns?

  Vi moderater såg att inflationen var det största hotet, och därför gick de första åren av mandatperioden åt till att bekämpa den. En del av detta har absolut att göra med omvärldsläget, men det är inte så att höga elpriser och höga drivmedelspriser, som åtminstone till hälften var en följd av politiska beslut i Sverige, inte leder till högre inflation. Tvärtom – om det är dyrt att köra bil eller att driva växthus, bageri, pizzeria med mera fortplantar sig höga priser, vilket drabbar svenska folket.

  Självklart påverkar omvärlden, men det är inte oviktigt vem som styr i Sverige.

  2025-12-16 20:16:25

  

  Jesper Skalberg Karlsson

• Fru talman! Tack, Birger Lahti, för det inlägget!

  Det är skönt att höra att ledamoten inte heller vill ha höga drivmedelspriser. Jag vet hur det är på den plats där ledamoten bor. I Gällivare, där jag bor, finns det inte mycket till kollektivtrafik, men den finns i alla fall. I Pajala är det ännu svårare. Dessutom bor ledamoten inte ens inne i centrala Pajala, så jag vet att han i allra högsta grad är beroende av bilen.

  Vi såg vad de höga drivmedelspriserna gav upphov till. Vi hade en skenande inflation, maten blev dyrare och det blev dyrt för lantbrukarna. Varor och tjänster, alltså även tjänster där företag ska ta ut resekostnader på konsumenterna, blev dyrare. Det är alltså inte bara dyrt för den enskilde som tankar bilen, utan detta får konsekvenser för alla som brukar bil och som sedan tar ut kostnaden på kollektivet eller på sina kunder.

  De höga priserna gjorde det tufft för kommuner med långa avstånd när det gäller hemsjukvård, hemtjänst och liknande. Alla de här kostnaderna drevs upp av de extremt höga drivmedelspriser vi hade fram till 2022, eller egentligen till 2023, för det tog tid innan vi faktiskt sänkte drivmedelspriserna.

  Det här är någonting som jag hoppas att vi aldrig kommer tillbaka till. Vi ska inte placera oss i strykklassen med bland de högsta drivmedelspriserna i världen. Jag hoppas att vi aldrig hamnar där igen.

  2025-12-16 19:42:20

  

  Eric Palmqvist

• Fru talman! Tack, Eric Palmqvist, för svaret!

  Så här ligger till: År 2022 toppade Finlands priser på bensin och diesel med drygt 3 euro. Finlands bränslepriser var högre än Sveriges 2022. När reduktionsplikten försvann vid årsskiftet 2023/24 sänktes bensinpriset med drygt 2 kronor. Mer blev det inte. Dieselpriset sänktes däremot med 4 kronor, men det blev inte 10 spänn.

  Jag vill bara se till att det inte blir någon lögn som sprids om att det blev 10 kronor i skillnad när reduktionsplikten försvann, för det stämmer inte. Om man vill kalla det för Magdapriser eller Jimmiepriser kan man på sin höjd säga att sänkningen blev 4 kronor för diesel och 2 kronor för bensin. Större skillnad blev det inte; det är bara att följa prisutvecklingen.

  Finland hade flera gånger innan reduktionsplikten försvann lika höga priser som Sverige, och vi kan knappast skylla på Magdalena för att Finland hade samma priser. Jag ville bara ha detta sagt så att det inte sprids någon sådan lögn.

  Sedan håller jag med när det gäller höga bränslepriser. Jag tycker inte heller om dem, för jag är tyvärr fortfarande beroende av bensin- och dieselfordon. Men jag tycker bara, fru talman, att rätt ska vara rätt.

  2025-12-16 19:40:45

  

  Birger Lahti

• Fru talman! I dag debatterar vi utgiftsområde 19 Regional utveckling. Riksdagen har fastställt utgifterna för området. Socialdemokraternas förslag till anslag ligger ovanför ram, så vi kan inte reservera oss till förmån för vårt förslag. Vi har i stället lämnat ett särskilt yttrande.

  Fru talman! Sverige håller på att glida isär. Klyftorna ökar mellan storstäder och mindre orter och mellan expansiva regioner och kommuner som kämpar för att klara både välfärd och lokalt näringsliv. Klyftorna mellan människor ökar också. I dag har Sverige 100 000 fler arbetslösa än när regeringen tillträde. Konkurserna och varslen ökar, och i detta läge försämrar regeringen akassan.

  Vi behöver en ny politik för att skapa nya jobb och välfärd. Vi behöver ta oss upp ur EU:s bottenliga vad gäller tillväxten, och vi behöver långsiktighet i politiken.

  Den politik vi socialdemokrater förordar syftar till att hela Sverige ska leva och växa och att den utvecklingskraft som finns runt om i landet ska stärkas och tas till vara. Klyftorna mellan människor och mellan stad och landsbygd måste minska. För att möta vår tids samhällsutmaningar behöver varje landsända få möjlighet att utvecklas utifrån sina unika förutsättningar.

  För att Sverige ska kunna leda den gröna industriella omställningen och skapa nya jobb anser vi socialdemokrater att den regionala utvecklingspolitiken behöver gå i samklang med många andra politikområden. Inte minst är en fungerande arbetskrafts- och kompetensförsörjning en viktig del i en kraftfull regional tillväxtpolitik. Vi behöver också bostadsbyggande och digitalisering.

  Vi vill att små och medelstora företag ska få bättre stöd för att nå nya marknader men också för att utveckla det regionala exportfrämjandet. Vi vill att regeringen ska fortsätta med omlokaliseringen av myndigheter från storstäderna för att öka effektiviteten, ta vara på kompetens i hela landet och bidra till den regionala utvecklingen.

  Fru talman! Regionalfondsprogrammen är viktiga för stora delar av Sverige. De program som den socialdemokratiska regeringen har sjösatt och som gäller fram till 2027 bör fullföljas. Likaledes är det viktigt att Fonden för rättvis omställning fortsätter att användas för att understödja den gröna industriella omställningen i de särskilt utpekade regionerna.

  Fru talman! Vi socialdemokrater föreslår bland annat en satsning på näringslivsutveckling i små och glest befolkade kommuner för att kunna bedriva strategiskt utvecklingsarbete. Där lägger vi 120 miljoner utöver den ram som regeringen har, för vi ser att näringslivet på mindre orter möter särskilda strukturella utmaningar.

  Tillgång till närliggande grundläggande service som matinköp och apoteksvaror måste vara en självklarhet. Vi ser att befolkningsminskning och långa avstånd påverkar förutsättningarna att upprätthålla kommersiell service. Vi står upp för lanthandlare, bensinstationer, apotek och annan grundläggande service.

  Fru talman! Vi behöver samordning av nyindustrialisering och omställning, för vi befinner oss i en historisk industriell omvandling. Utvecklingen kräver bostäder, utbildning och kompetensförsörjning, digital infrastruktur, arbetskraftsförsörjning och investeringar i lokala innovationsmiljöer. Vi behöver också energi i hela landet.

  Det räcker inte att prata om den gröna omställningen, utan man måste organisera den. Man kan inte, som regeringen och dess stödparti, dra ned på stöden till den gröna omställningen.

  I vår motion lyfter vi tydligt att nyindustrialiseringen måste kopplas ihop med regional utveckling och att stöden från de fonder som finns behöver fullföljas.

  Fru talman! När det gäller synen på statlig närvaro är skillnaden i politiken stor. Vi socialdemokrater har länge arbetat för att omlokalisera statliga myndigheter och skapa statlig närvaro i hela landet.

  Vi behöver ett program för ny- och omlokalisering av statliga myndigheter. Myndigheter ska pröva lokalisering utanför storstäderna, och regeringen ska återuppta den systematiska uppföljningen av myndigheternas lokalisering, något som tidigare skedde via Arbetsgivarverket.

  Samtidigt händer dock något annat i Sverige under den här regeringen. Statens service dras tillbaka. År 2024 fanns 148 servicekontor. Nu finns det 125. På grund av regeringens nedskärningar har alltså 23 kontor försvunnit på två år.

  Det här drabbar människor som behöver hjälp från exempelvis Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten eller Skatteverket. Det drabbar äldre, personer utan bil och människor som saknar digitala lösningar, och det drabbar orter där staten redan är frånvarande. I vår motion säger vi tydligt att servicekontoren måste bli fler, inte färre. Att ha nära till statlig service är faktiskt en demokratifråga.

  Fru talman! Regional utvecklingspolitik är inte en liten detalj i statsbudgeten. Det är en av de viktigaste nycklarna för att hålla ihop Sverige. Om vi inte gör mer riskerar vi två parallella verkligheter: ett Sverige där framtidstro och investeringar spirar och ett där service, företagande och statlig närvaro gradvis monteras ned.

  Vi socialdemokrater väljer en annan väg. Vi vill stärka små kommuners utvecklingskraft, säkerställa att människor har nära till service oavsett vilket postnummer de har, samordna nyindustrialiseringen, öka statens närvaro i hela landet, fortsätta att omlokalisera myndigheter och fullfölja de regionalfondsprogrammet som finns. Det är så vi bygger ett land som håller ihop.

  Jag vill avsluta med att önska alla här i kammaren – talmanspresidiet, kammarkansliet och övrig personal och givetvis alla mina kollegor som sitter här i salen – en god jul och ett gott nytt år.

  (Applåder)

• Fru talman! Att det har betydelse vem som styr Sverige är verkligen en sak som Jesper Skalberg Karlsson och jag är helt överens om. Jag tycker givetvis att det är Socialdemokraterna som styr Sverige bäst – inte regeringen och dess samarbetsparti i Tidölaget.

  Det är klart att en del av de saker som nyss nämndes påverkade inflationen i Sverige, men precis som Birger Lahti sa här tidigare var bränslepriset 3 euro i Finland år 2022. Det var alltså inte enbart reduktionsplikten som drev upp bränslepriserna – eller energipriserna – i Sverige.

  Jag tycker att det är väldigt överdrivet av Jesper Skalberg Karlsson att säga att allt elände som har hänt under denna mandatperiod beror på socialdemokratisk politik. Men skulle det vara så borde ni ha fått rätsida på det nu.

  I er budget drar ni på som bara den och lägger jag vet inte hur många miljarder. Ni brukar anklaga oss för att vilja ge allt till alla, men nu ger regeringen och Sverigedemokraterna verkligen allt till alla i sin budget – och det är bara plånboksfrågor.

  2025-12-16 20:18:24

  

  Monica Haider

• Fru talman! Jag tackar Monica Haider för inlägget.

  Låt mig först och främst påminna om att vi i Sverige har en aktiv konjunkturpolitik. När tiderna är goda sparar vi, och när tiderna är dåliga spenderar vi. Över en konjunkturcykel ska detta gå ihop. Just nu är tiderna dåliga, med krig i Europa, globalt tullkrig och lågkonjunktur i EU. Då är det rimligt att vi använder våra sunda statsfinanser till att stimulera ekonomin så att Sverige kommer tillbaka och reser sig igen. Oberoende bedömare säger att tillväxten är tillbaka på omkring 3 procent 2026, och det är bra.

  Fru talman! Sverige är på rätt väg. Skjutningarna är färre, inflationen är lägre, människor får behålla mer av sin lön och elpriserna är lägre och stabilare. Ja, listan kan göras lång över de områden där vi har försökt städa upp efter den rödgröna röra som lämnade efter sig ett stukat Sverige 2022.

  Fru talman! På Socialdemokraterna låter det som att Sverige är en liten guppande båt som bara kan följa med på omvärldens stora resa på ett mycket stormigt hav. I någon mening är det sant. Givetvis påverkar omvärlden oss, för vi är ett litet exportberoende land. Vi är beroende av våra allierade och vår europeiska union, och det är viktigt att vi är aktiva på dessa arenor.

  Men jag blev inte riksdagsledamot för att Sverige skulle spela jämnt med Finland. Jag blev riksdagsledamot för att Sverige ska vara världens bästa land att leva i. Då räcker det inte att vi i alla fall inte hade det så mycket värre än Finland, utan då krävs det något mycket, mycket mer.

  (Applåder)

  2025-12-16 20:20:03

  

  Jesper Skalberg Karlsson

• Fru talman! När man hör mycket lögner brukar man ibland säga: Hoppas man hittar hem.

  Vi debatterar nu utgiftsområde 19 Regional utveckling. Jag ska försöka ge en bild av hur det ser ut på små orter i inlandet, framför allt i Norrbotten eftersom jag känner till deras öden bäst. Som jag har sagt många gånger här i talarstolen hade min hemkommun en gång i tiden 15 000 invånare. I dag är vi nere på 5 700 invånare. Men det är en bra kommun på många sätt, och den bidrar i högsta grad till AB Sveriges bnp.

  Att ekonomin är illa skött just nu är en sak, och här finns ett och annat att önska. Men att tillåta en hel landsända att självdö bara för att göda statskassan och bygga tunnelbanor i Stockholm sticker i ögonen på oss. När skolorna är nedlagda sedan länge, när tidningen har slutat komma, när länstrafiken har slutat köra och när lanthandeln har stängt börjar den negativa spiralen snurra ännu snabbare. Små kommuner saknar även folk och kan inte bemanna skolor och äldrevård utan måste ta in hyrpersonal som kostar tre gånger så mycket.

  När jag söker på vad regional utveckling är får jag fram följande – jag vet inte om det är AI eller inte, men jag hoppas att det är fakta: ett brett arbete för att stärka hela landets utvecklingskraft genom att minska skillnader mellan regioner, med fokus på hållbar utveckling inom områden som ekonomi, infrastruktur, kompetensförsörjning, miljö och social välfärd, där olika aktörer samverkar för att utnyttja platsens unika potential. Det handlar om att skapa livskraftiga regioner med likvärdiga möjligheter till boende, arbete och välfärd.

  Det ni, kollegor! Visst låter det bra? Är det inte dags att vi kavlar upp ärmarna och gör verkstad av dessa ord?

  På DN Debatt i går skrev en boende i min hemkommun Pajala om en händelse hon drabbades av i våras. När deras gård brann kunde hon inte ringa 112. Hon skrev att hon skrek i panik men att det inte gick att nå 112. Detta är i Sverige 2025. Säger inte det rätt mycket om vårt misslyckande med den regionala utvecklingen? Man klipper kopparkablarna innan ett fungerande alternativ finns på plats. Varför? Jo, för att det tydligen är för dyrt att underhålla fungerande telefoni. Jag är inte emot ny teknik, absolut inte. Men den nya tekniken ska väl vara för alla i vårt land? Här blir det så tydligt att glesbefolkade kommuner alltid lever på nåder.

  Vi måste få till en regionalpolitik värd namnet. När slutade man bry sig om regionalpolitik i det här landet? När industrin skrek efter arbetskraft var det befogat att ge människor möjlighet att flytta till orter där det fanns jobb. En god vän som i dag är drygt 80 år och som jag jagar med berättade att när han körde taxi i norra Finland skulle han köra finska killar till Övertorneå i Sverige, för dit hade det kommit fyra stora svenska företag som sökte arbetskraft. Vi pratar tidigt 60-tal. Om de antog jobberbjudandena fick de bostad, och hade de bohag fick de flytten betald. Det var inte bara Tornedalen och norra Sveriges landsbygd som dränerades på ungdomar. Även delar av Finland bidrog till Sveriges tillväxt och välfärd.

  Det var en tid då samhället gemensamt mötte utmaningarna. Staten och näringslivet såg tillsammans till att vi fick välfärd och tillväxt. I dag förväntar sig staten i stället att någon annan ska kratta manegen så att AB Sverige kan ta vinsterna medan landsbygden får vara en koloni för allt som den gröna omställningen kräver.

  I dag har vi en regering som har gett myndigheter i uppdrag att slänga ut människor bara för att de har en annan hudfärg eller inte är tillräckligt svenska. Att kristna människor står upp för detta har jag svårt att svälja. Snacka om att det har skett en förändring i vårt fina land! Jag frågar som i tv-programmet: Vart är vi på väg? Den frågan måste vi ställa oss.

  Nu kommer den gröna omställningen med allt vad den innebär av mer energiproduktion, fler gruvor och mer skogsbruk. Mycket av det ska nu ske på de orter som en gång släppte iväg sina ungdomar och tömde sina gårdar. Nu ska dessa orter bidra med mineral, elkraft, skogsprodukter och upplevelser för turister som ser norra Sverige som en park dit de ska komma för att lindra sitt samvete för att de har exploaterat sin egen natur.

  Vi kan tillgodose många av dessa önskningar för Moder Svea, men det får inte leda till att utarmningen av dessa orter bara fortsätter och att vardagen bara blir svårare för var dag som går. Vi kan inte fortsätta på den banan längre.

  Vi saknar människor – humankapital – i många delar av landet, där urbaniseringen har dragit fram som värst. Nu ska jag återigen, fru talman, ta ett tydligt exempel från min landsända. Om vi inte får människor att flytta till gruvstäderna och landsbygden i Norrbotten blir det fly in/fly out-personal som bor i baracker som torkar mitt arsle när jag blir dement och gammal. Jag skojar inte, fru talman.

  Vi måste få till ett system där mer av de värden som produceras till vårt gemensamma AB Sverige går tillbaka till dessa orter, som faktiskt offrar sina naturresurser. Först då kan vi göra orterna attraktiva så att det blir intressant att flytta till dessa glömda delar av Sverige.

  Fru talman! Jag är övertygad om att om vi får till ett system där naturresursernas värden fördelas på ett mer rättvist sätt kommer utvecklingen att leda till levande landsbygdssamhällen. Jag säger bara: Det vore fel att inte göra något i det här läget. Vore det inte rättmätigt om ersättning tillföll de kommuner och regioner där bränslet till vår tillväxt och välfärd grävs upp?

  Återigen: Jag är övertygad om att det som i dag beskrivs som lyx i förorterna till storstäderna kan bli det som de orter som nu håller på att självdö kan erbjuda i morgon till de familjer som har det tufft när det gäller trångboddhet, arbetslöshet, segregerad skola eller arbetsplats.

  De skulle kunna få billiga hyresrätter där naturen finns bakom knuten, en skola där alla elever får samma förutsättningar och en gård där drömmen om djur och tystnad blir verklighet. Ja, inte vet jag, men det är exempel på sådant som skulle kunna bli verklighet med en annan politik och fördelning. Om vi hade det skulle det inte vara svårt att locka dessa familjer att flytta till en ljusare framtid, men då behövs en annan syn på fördelning av resurser.

  Jag deltar inte i beslutet till anslag men tackar för ordet.

• Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i betänkandet om utgiftsområde 19 och avslag på samtliga motioner.

  Målet för den regionala utvecklingspolitiken är att stärka villkoren för att bo, verka och leva i hela landet. Det handlar om att tillvarata utvecklingskraften hos människor och ge näringslivet förutsättningar att stärka sin konkurrenskraft, utveckla digitala och gröna innovationer och skapa nya jobb.

  Den här regeringen möter samhällsutmaningarna och tillvaratar möjligheterna att hitta lösningar genom en regional utvecklingspolitik där städer och tätorter samt gles- och landsbygder ges möjlighet att utvecklas utifrån sina särskilda förutsättningar.

  Fru talman! I en tid präglad av geopolitisk oro, demografiska förändringar, klimatomställning och ökade krav på försörjningsberedskap måste vi bygga ett robust Sverige där styrkan finns i hela landet, inte bara i några få tillväxtregioner.

  Regeringens förslag om utgiftsområde 19 omfattar närmare 4,9 miljarder kronor för 2026. Det är en nivå som kombinerar ekonomisk ordning med prioriteringar för tillväxt, konkurrenskraft och sammanhållning.

  Medlen används till regionala utvecklingsåtgärder, företagsstöd, kommersiell service, transportbidrag i norra Sverige samt genomförande och medfinansiering av EU:s regionalfond och Fonden för en rättvis omställning. Detta, fru talman, är inte bidragspolitik för bidragens skull, utan det är investeringar i arbete, företagande och lokal livskraft.

  När lanthandeln stänger, när apoteket försvinner eller när drivmedelsstationen slår igen försvagas inte bara servicen utan också gemenskapen och tryggheten. Mot den bakgrunden välkomnar vi kristdemokrater den nya förordningen om stöd till kommersiell service, som trädde i kraft i år, liksom att det maximala driftsstödet till dagligvarubutiker i gles- och landsbygd höjs ytterligare under 2026.

  Fru talman! Regional utveckling är sammanhållningspolitik. Det handlar om dialog med regioner, statliga myndigheter och berörda aktörer. Forum för hållbar regional utveckling och regionalfondsprogrammens övervakningskommittéer är viktiga för denna dialog. Programmen stärker förutsättningarna för innovation, förnyelse, entreprenörskap och företagande i hela landet, vilket bidrar till den gröna och digitala omställning som är så viktig. Det är viktigt att ansvariga myndigheter tillsammans med berörda regioner fortsätter sitt arbete med att mobilisera relevanta aktörer för att främja genomförandet av programmen.

  Fru talman! Det finns ytterligare exempel på hur regeringen stärker näringslivet och vardagen för människor som valt att leva och verka utanför storstäderna.

  Livsmedelsförsörjning är en del av regional utveckling, och livsmedelsproduktionen är ofta basen för lokala näringslivskedjor på landsbygden: lantbruk, förädling, logistik och service. Genom att stödja produktion, distribution och företagande på landsbygden skapas jobb och ekonomisk aktivitet även utanför storstäderna.

  Förutom att trycka tillbaka regelkrånglet inom dessa näringar har regeringen tagit fram en livsmedelsstrategi 2.0, med satsningar på djurvälfärd, stöd till jordbruk och kompetensutveckling inom livsmedel, vilket bidrar till att skapa hållbara, attraktiva och levande landsbygder. Genom investeringar, rådgivning, omsättningslager och pilotprojekt säkerställs att landsbygden har stabila förutsättningar för livsmedelsproduktion och lokal handel.

  Fru talman! För att följa utvecklingen och utveckla våra regioner utifrån vars och ens unika behov har regeringen tagit viktiga steg för att förbättra styrning, uppföljning och resultatredovisning inom den regionala utvecklingspolitiken, genom tydligare indikatorer, bättre koppling mellan mål och insatser samt ökad transparens, för att ge verklig effekt för människor och företag och så att man kan leva och bo i hela Sveriges land.

  Fru talman! Med detta budgetförslag stärker vi sammanhållningen, konkurrenskraften och framtidstron.

  Jag yrkar återigen bifall till förslaget i betänkandet om utgiftsområde 19 Regional utveckling.

• Fru talman! Utgiftsområde 19 Regional utveckling för budgetåret 2026 är ett utgiftsområde som är blygsamt till sin storlek men ändå helt avgörande för Sveriges framtid.

  För Centerpartiet är målet glasklart: Hela Sverige ska leva och utvecklas. Det handlar om att skapa utvecklingskraft med stärkt lokal och regional konkurrenskraft, för en hållbar utveckling i alla delar av vårt land.

  Likt andra partier har Centerpartiet lagt fram ett eget budgetalternativ som ska ses som en helhet, och även här vill jag hänvisa till vårt särskilda yttrande i betänkandet.

  Vår politik bygger på insikten att Sveriges styrka finns i hela landet – i våra städer, på landsbygden och i glesbygden – men för att den kraften ska kunna frigöras krävs en politik som ser och stärker de lokala och regionala förutsättningarna, inte en politik som centraliserar och detaljstyr.

  Fru talman! I regeringens budgetförslag för 2026 på detta område kan vi se en besparing på anslaget för regionala utvecklingsåtgärder. Även om det rör sig om en mindre summa – 2 miljoner kronor – är signalvärdet tydligt. I en tid då våra regioner kämpar med stora utmaningar och samtidigt besitter en enorm potential för grön omställning och tillväxt väljer regeringen att dra ned. Det är fel väg att gå, anser jag.

  Centerpartiet motsätter sig denna neddragning. Vi anser att det regionala utvecklingsarbetet bör stärkas, inte försvagas. Politiken måste utgå från regionala behov – de regionala utvecklingsmedlen ska i första hand hanteras av regionerna, som har bäst kännedom om sina lokala förutsättningar.

  Men för att vi ska få ett Sverige som utvecklas i hela landet, i varje landsbygd, i varje stad och i varje region måste regeringen använda varje skattekrona på ett effektivt sätt. Regeringen kan inte bara peka på regionerna och lämna dem att utvecklas på egen hand, utan man måste ta sin del av ansvaret.

  Staten har ett övergripande ansvar för infrastrukturen för vägar och järnvägar och för att tågen funkar, för att vi har utbildning som gör oss anställbara och utbildning med spets som främjar vår konkurrenskraft, för att handläggningstider för relevanta tillstånd för företagsetableringar är rimliga och för att det finns energiförsörjning som är tillräcklig för vår basindustri men också för att nyetableringar ska kunna ske.

  Fru talman! När vi pratar om tillväxt är det lätt att tro att vi varje gång pratar om våra stora städer. Men vi vet ju att så inte är fallet. Etableringar som kräver marktillgång letar sig såklart utanför den redan bebyggda staden. När det händer måste staten och dess myndigheter vara på tårna tillsammans med kommunerna och underlätta för att etableringen ska bli verklighet.

  Låt mig ta ett exempel. Svenska kraftnät bygger nu ut stamnätet i projektet Nordsyd. På kartan finns en transformatorstation i Mehedeby i norra Uppland utritad. Det finns också ett företag som vill etablera sig i området. Planprocessen hos kommunen har flutit på, men när ärendet kommer till statens myndighet – i det här fallet Svenska kraftnät – tar det åtta månader för den att möta företaget som vill göra en etablering i hundramiljardersklassen för att sedan ge beskedet att den efterfrågade effekten kan tilldelas tidigast 2033. Det innebär att el från Nordsyd inte kan komma till nytta vare sig för redan befintlig basindustri eller för nyetableringar i området, som länge dragits med hög arbetslöshet.

  Det här duger naturligtvis inte om vi vill att varje region ska utvecklas. Det är oerhört angeläget att man är på tårna när det kommer företag som vill etablera sig. Här behöver regeringen visa tydligt ledarskap och ta det som är statens ansvar när det gäller exempelvis handläggningstider.

  Fru talman! En stor del av den regionala utvecklingen finansieras av EU:s sammanhållningspolitik. Här ser vi stor potential att både förenkla och effektivisera.

  I det nya förslaget till långtidsbudget i EU ser sammanhållningspolitiken ut att ha förändrats drastiskt. Det ser ut som att sammanhållningspolitiken kommer att slås ihop med jordbrukspolitiken och att fördelningen av medlen kommer att centraliseras till staten snarare än till regionerna.

  Centerpartiet anser att det finns en risk att sammanhållningspolitiken politiseras av regeringen och att den lokala kännedomen går förlorad. Inför nästa programperiod, 2028–2034, är det avgörande att vi driver en linje som fokuserar på konkurrenskraft, innovation och omställning med särskilt beaktande av EU:s och Sveriges glest befolkade regioner.

  Fru talman! Likt tidigare talare vill jag även lyfta fram en central del av en levande landsbygd, nämligen tillgången till kommersiell service.

  Den lokala butiken eller macken är ofta navet i bygden. De senaste årens kostnadsökningar inte minst på el och den höga inflationen har slagit hårt mot dessa företagare, som har ett begränsat kundunderlag. Dessa verksamheter är också, som Tillväxtverket påpekat, avgörande för Sveriges krisberedskap. Därför är det av yttersta vikt att statens stöd till kommersiell service finns kvar och anpassas för att möta de verkliga behoven vad gäller både drift och nödvändiga investeringar.

  Fru talman! Regional utveckling handlar inte om att fördela bidrag utan om att skapa förutsättningar – förutsättningar för företag att växa, för människor att bo och arbeta där de vill och för hela Sverige att klara den gröna omställningen. För oss i Centerpartiet är det självklart. Utsläppen ska ned, och jobben ska bli fler. Det är en politik som på riktigt ger kraft åt hela Sverige.

  Med detta, fru talman, vill jag tacka för ordet i min första debatt på näringsutskottets område och hänvisa till Centerpartiets särskilda yttrande.

• Fru talman! Liberalerna vill att hela Sveriges utvecklingskraft ska tas till vara. Det är företagande och ekonomisk utveckling som är grunden för vårt välstånd i Sverige. Därför måste också människor och företagande över hela landet ges möjligheter att växa och utvecklas. Vi tänker att ett generellt förbättrat företagsklimat med sänkta skatter och mindre byråkrati kommer att gynna alla företag men kanske särskilt dem som befinner sig utanför de större städerna.

  De generella insatserna på nationell nivå för jobb och utbildning och ett förbättrat företagsklimat behöver naturligtvis kombineras med regionala tillväxtinsatser. Det gäller inte minst jobbskapande. Vi har problem över hela landet med kompetensförsörjning och brist på matchning. Det är extra påtagligt, vill jag påstå, utanför våra större städer och får stora konsekvenser för svensk tillväxt och välståndsskapande. Det gäller i dag, och det gäller i morgon. Om inte utbildad arbetskraft med rätt kompetens finns tillgänglig finns det risk att företag tvingas lägga ned sin verksamhet eller flytta den till ställen där det är lättare att få tag på utbildad personal.

  För att undvika att vi framöver kommer att stå inför samma kompetensförsörjningsproblem behöver vi utbildning med vuxenutbildning, högskolor och universitet av hög kvalitet men också med geografisk spridning.

  Vi har debatterat flera av de här frågorna tidigare i dag, men det är inget i stadsmiljö som är annorlunda ute i landet. Vi behöver säkerställa infrastruktur, digital och fysisk, i hela landet. Vi behöver säkerställa att vi har en stabil och säker energiproduktion som dessutom ökar.

  Det som är särskiljande mellan städerna och landet är att Sverige är ett attraktivt land att besöka. Vi har natur och kulturmiljöer, särskilt utanför våra större städer, som många vill resa till. Att vi fortsätter att vårda och ta hand om det här kulturarvet är viktigt av flera anledningar.

  Besökspotentialen är en av dem. Just besöksnäringen har under en tid varit en av Sveriges snabbast växande näringar. Det handlar ofta om mindre familjeföretag som är starkt kopplade till bygden och inte sällan sysslar med livsmedelsproduktion i någon form.

  Att jag särskilt belyser detta är för att understryka hur viktigt det lagförslag är som vi nu har lagt fram gällande gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker. Det kan tyckas vara en mindre förändring, men jag tror att det visar på potentialen i svensk landsbygd och i svensk livsmedelproduktion. Vi behöver underlätta och liberalisera från politikens håll för att man ska kunna fortsätta ha den typen av produktion på landsbygden. Det är också en efterlängtad frihetsreform, även för många av oss som bor i städerna, som öppnar upp för en växande bransch att kunna fortsätta utvecklas och sprida sina produkter till oss och till besökare från Sverige och utlandet. Företagare som har hantverk ska kunna driva sin näring framåt. Man har haft begränsade möjligheter att sälja sin produkt men ska nu kunna göra just detta. Det borde vara självklart att kunder som besöker vingårdar och mikrobryggerier ska ha möjlighet att köpa med sig flaskor hem.

  Det är nu möjligt även i Sverige. Detta gör att svensk besöksnäring, svenskt hantverkskunnande och svenska traditioner kommer att få möjlighet att finnas, och kanske till och med utvecklas, framöver.

  Jag har nämnt detta tidigare, men jag vill återigen understryka att vi från Liberalernas håll vill gå längre. Vi vill tillåta att vin och öl säljs i licensbutiker. Vi tror att det skulle ge fortsatta, och större, möjligheter för den svenska dryckesproduktionen samtidigt som vi naturligtvis ska fortsätta att ha en trygg och ansvarsfull försäljning av alkoholhaltiga drycker i Sverige.

  Fru talman! Jag ska med detta sagt inte förlänga den här debatten – vi börjar alla bli trötta. Jag yrkar bifall till näringsutskottets yttrande under utgiftsområde 19.

• Fru talman! Det är just nu inte så livat här inne, och klockan närmar sig 21.

  Miljöpartiet vill att hela Sverige ska leva. Just nu är vi inne i en tid då städer och kommuner i Sverige som under många år legat lite i dvala faktiskt börjar leva upp. På flera platser sker det med en närmast explosionsartad utveckling och på andra platser i en lite lugnare takt. Mindre småföretag blommar upp, och människor trivs och kan ställa om sitt arbetsliv till någonting annat.

  Många platser har ett stort framtidshopp om bättre samhällsservice och en ljus framtid, men de har också stora ekonomiska och praktiska utmaningar på vägen dit, speciellt i de kommuner som just nu växer snabbt. Men det finns också många platser där människor i dag känner sig övergivna och lämnade i sticket. Det är platser där posten, banken och apoteket sedan länge försvunnit och bussen slutat att gå och där vårdcentralen med läkare och tandläkaren har varierande öppettider och ny personal för varje gång.

  Det som kan vara intressant i sammanhanget är att samma problematik kan återfinnas både i våra stadsnära miljonprogramsområden och i glesbygdsregioner. Känslan är att det inte är någon som bryr sig om platsen där man bor, trots att man jobbar och har bidragit. Man känner sig isolerad från både service och gemenskap. Det här är något som vi tillsammans behöver förbättra.

  Fru talman! Miljöpartiet har lämnat förslag på många insatser inom andra utgiftsområden som ska stärka glesbygd och landsbygd. Några viktiga delar av vår politik för att hela landet ska leva är exempelvis att säkerställa tillgången till god vård i hela landet. För att bygga ett starkt samhälle måste vi självklart ha en fungerande sjukvård för alla.

  Vi behöver också stärka tillgängliga kommunikationer i hela landet. Befintlig järnväg i hela landet behöver nyttjas för fossilfria transporter av både gods och persontrafik. Vi vill införa en lägstanivå för statliga vägar för att säkerställa att infrastrukturen kan användas på ett ändamålsenligt, säkert och hållbart sätt. Det gäller bland annat vägbeläggning, belysning och väderskydd vid busshållplatser. Inget barn ska utsättas för livsfara i väntan på skolbussen.

  Vi vill effektivisera transporter, utveckla elladdning för fordon i hela landet och främja biogas, hållbara drivmedel och nya hållbara transportlösningar i hela landet. Vi vill också sponsra elbilsleasing i glesbygd.

  Vi måste snabbt bygga ut bredband i hela landet så att man har möjlighet att arbeta och vara uppkopplad brett oavsett i vilken del av Sverige man bor. Vi vill också främja lokal ekonomisk utveckling och skapa bättre villkor för små och medelstora företag. Det kan ibland handla om bättre tillgång till riskkapital och möjligheter till företagsrådgivning.

  Vi vill också stärka lokalproducerade ekologiska livsmedel och mathantverk. Vi vill se ett riktat stöd till rekoringar så att fler ringar kan startas. Det ger småskaliga matproducenter bättre möjligheter att få avsättning för sina produkter.

  Många expansiva kommuner som i dag växer snabbt på grund av den gröna industriomställningen känner sig också lämnade i sticket av staten, då stora vinster kan göras efter lyckade satsningar samtidigt som kommunerna behöver göra ett mastodontjobb och ta riskerna. Här behöver staten gå in och dela ansvaret när infrastruktur behöver uppgraderas och byggas ut. Det kan gälla väg- och järnvägssatsningar, hamnar, skolor och bostäder som behöver byggas snabbare än någonsin.

  Vi behöver också ett mer träffsäkert utjämningssystem så att den kommunala beskattningen blir mer likvärdig. Fastighetsskatt på vindkraftverk och befintliga vattenkraftverk ska tillfalla den kommun respektive region där kraftverken finns, och vi vill att vinster från energiproduktion och råvaruförsörjning bättre ska gå tillbaka till de regioner som står för dessa värden.

  Vi vill att man ska skatta där man bor, även vid kortare boende som sommar- eller säsongsboende, och vi vill se en stärkt service i hela landet.

  Statliga myndigheter som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Skatteverket ska säkra god tillgänglighet i hela landet.

  Kompetensförsörjning är en svårighet för många kommuner. Vi vill säkra att det finns kompetens inom offentlig service som apotek, vård och utbildning.

  Man ska kunna leva, jobba, driva företag och ha god livskvalitet i hela Sverige, och alla ska kunna lita på att samhället finns där för dem. Det innebär att man oavsett var man bor och hur mycket man tjänar ska ha tillgång till den offentliga och kommersiella service som krävs för att kunna leva ett fungerande liv. En grundläggande förutsättning för hållbar samhällsutveckling är tillgången till offentlig och kommersiell service.

  Under lång tid har både statliga myndigheter och service i form av matbutiker, bensinmackar, post och apotek försvunnit på många platser, trots att tillgång till offentlig och kommersiell service är hörnstenar för utveckling av en plats. Regeringens nedskärningar av stöd till kommersiell service och statens servicecenter – där medborgare kan komma i kontakt med flera centrala myndigheter – förvärrar denna utveckling.

  Miljöpartiet vill i motsats till Tidöpartierna i stället satsa på och utveckla de statliga servicekontoren, precis som vi gjorde när vi satt i regering, och vi vill säkra stöden till kommersiell service.

  Miljöpartiet föreslår därför att de statliga servicekontoren ska tillföras 40 miljoner kronor mer än i regeringens förslag för 2026 – men det ligger under utgiftsområde 2, om ni letar efter pengar i det här betänkandet.

  Via servicekontoren inom Statens servicecenter kan invånare få stöd och vägledning när det gäller tjänster från bland annat Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Servicekontoren spelar därför en viktig roll i att tillhandahålla service i gles- och landsbygder och i socialt utsatta områden. Senast jag tittade planerades 29 servicekontor med hjälp av Tidöpartiernas politik att stängas ned under 2025/2026.

  Förutom detta, fru talman, föreslår vi också den nya reformen landsbygdsavtalen. Landsbygdsavtalen liknar stadsmiljöavtalen i utformning men har ett bredare anslag. Kommuner och regioner kan ansöka om medfinansiering för åtgärder som förbättrar tillgången till service och minskar transportbehovet.

  Landsbygdsavtalen innebär att staten ingår ett kontrakt med landsbygdskommuner, regioner och privata aktörer. Avtalen ska möjliggöra lokala lösningar på lokala problem. Det kan bland annat handla om satsningar på grannskapskontor, förstärkt digital tillgänglighet, bättre förutsättningar för cykelpendling, anropsstyrd kollektivtrafik eller förbättrad lokal service. Träffsäkra lokala lösningar skapas bäst av de medborgare, lokalpolitiker och företag som berörs. Miljöpartiet lägger i år 300 miljoner på reformen som ett tvåårigt stöd.

  I dag finns projekt i såväl statlig som ideell regi med liknande upplägg. Ett exempel är Tillväxtverkets satsning Kommuner för serviceutveckling och intresseorganisationen Hela Sverige ska levas projekt Service i samverkan. Vi menar att staten behöver ta ett tydligare ansvar för att möjliggöra en uppskalning av den här typen av lokala lösningar.

  Avslutningsvis vill jag säga att Miljöpartiets förslag till anslag inom utgiftsområdet ligger över den beslutade nivån. Därför avstår jag från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 19. Miljöpartiets budgetalternativ ska ses som en helhet, där ingen del kan brytas ut och behandlas isolerat. Sammantaget hade jag velat anvisa 300 miljoner kronor mer än regeringen till utgiftsområde 19 för 2026.

  Med detta landsbygdsavtal, som kanske skulle kunna bli en fin julklapp framöver till landsbygdskommuner och regioner, vill jag tacka för en trevlig debatt och önska hela näringsutskottet och alla åhörare en god julledighet när det väl är dags.

  (Applåder)

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut skulle fattas den 17 december.)