Regelverket för framtidens el- och gasnät

Debatt i text

• Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

  Näringsutskottet fortsätter nu att debattera energirelaterade frågor, och även detta betänkande är påkallat utifrån EU-rättens krav. Detta betänkande hänger delvis ihop med det förra, och utskottet har därför säkerställt att de båda propositionernas bestämmelser är synkroniserade i riksdagens betänkanden och hanteringen av dem.

  Betänkandet bygger på åtgärder utifrån den så kallade Tysklandsdomen, som den förra regeringen tillsatte en utredning kring redan 2022. Syftet var att se över hur det svenska regelverket förhöll sig till Tysklandsdomen och att se över bestämmelserna om överklagande av tillsynsmyndighetens beslut på området. Utredningen presenterades i oktober 2023 och har nu 2025 knådats färdigt på departementet.

  Detta handlar om väldigt tekniska frågor, och det finns dessutom tydliga motparter, varför det sannolikt inte går att göra alla intressenter nöjda. Å ena sidan behöver Sverige kraftiga investeringar i elnät för den pågående elektrifieringen, och då behöver elnätsföretag få incitament till investeringar och inte minst ersättning för dessa investeringar. Å andra sidan har kundernas kostnader för elnät ökat, och kritiken mot att elhandeln utgör en allt mindre del av den totala kostnaden för el är påtaglig ute i landet. Det sistnämnda har lett till ökade krav från konsumenter på tillsynsmyndighetens verktyg och mandat, vilket även EU-rätten, Tysklandsdomen och utredningen fastslår.

  Men vad innebär då propositionen och betänkandet i praktiken? Som utskottsordförande och först i talarordningen ser jag det som mitt ansvar att försöka konkretisera det vi debatterar. De villkor elnätsföretag och naturgasföretag tillämpar inom ramen för elnätsverksamheter och naturgasverksamheter är föremål för förhandsprövning av tillsynsmyndigheten, enligt ellagen och naturgaslagen. De flesta intäkter med anknytning till sådana verksamheter ska rymmas inom en intäktsram som tillsynsmyndigheten beslutar om för en bestämd tillsynsperiod.

  Det är även av stor betydelse för kunderna att regleringen av intäktsramarnas storlek och den övriga förhandsprövningen av företagens villkor fungerar ändamålsenligt. Vissa bestämmelser i lag som inverkar på villkorens utformning föreslås utgå.

  Det föreslås att regeringens möjlighet att låta tillsynsmyndigheten meddela föreskrifter på området utökas. Det föreslås även att sammansättningen i förvaltningsrätt och kammarrätt vid överprövning av tillsynsmyndighetens beslut om intäktsramar ska inkludera ekonomiska experter.

  Även i detta betänkande finns ett tydligt konsumentperspektiv, då det understryks att intäktsramen – nätföretagens ersättning – inte ska vara större än vad nätföretagen behöver för själva nätverksamheten. Samtidigt belyses att bedömningen av om nätverksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med eller bidrar till ett effektivt utnyttjande av elnätet ska få medföra en ökning eller minskning av intäktsramen. Det finns alltså en flexibilitet i systemet.

  Fru talman! De nya bestämmelserna om intäktsramen har mött kritik från elnätsbolagen, vilket jag till viss del har förståelse för. De hävdar till skillnad från utredningen att nuvarande bestämmelser lever upp till EU-rätten på området.

  När man hamnar i sådana här tekniska diskussioner om hur man ska tolka olika EU-lagstiftningar och tolkningar av tolkningar av EU-lagstiftningar kan jag som svensk politiker önska att det fanns en telefonjour i Bryssel att ringa till så att man på fem minuter fick utrett vad som stämmer och inte. Så är det dock inte. I stället liknar det mest en svart låda där det är helt omöjligt att få tydliga, konkreta svar på förhand om hur något bör tolkas eller tillämpas.

  Sverigedemokraterna har i samordningen av denna produkt försökt att värna om såväl kunden som elnätsbolagens möjligheter att bidra till elnätsutbyggnaden. I den dragkampen bedömer jag att propositionen landat någonstans mitt emellan, vilket rimligtvis också borde vara ambitionen. Med det sagt förstår jag att man inte heller har gjort någon part 100 procent nöjd.

  Mot denna bakgrund bedömer jag det dock som positivt att tillsynsmyndigheten, Energimarknadsinspektionen, nu bör offentliggöra preliminära metoder som kan ligga till grund för beräkningen av intäktsramen innan nätföretagen lämnar de uppgifter som behövs för att bestämma ramen. Detta bör underlätta för elnätsbolagen – så även det faktum att regleringen om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet trots utredningens förslag blir kvar och därmed stärker den långsiktiga planeringen av nätverksamheter.

  Fru talman! Nu har jag uppehållit mig kring elnät, men stora delar av propositionen hanterar som bekant överföring av naturgas. På grund av en del luckor i lagstiftningen har det krävts många nya paragrafer för att säkerställa att näten kan användas även för distribution av naturgas och i framtiden även andra typer av gas. Naturgas används i dag ganska begränsat i Sverige men är otroligt viktig för delar av vår industri och kan säkert under en övergångsperiod utgöra en allt viktigare del även sett till Sveriges elförsörjning.

  Jag stannar där och välkomnar övriga anföranden i debatten.

  2025-11-25 13:34:59

  

  Tobias Andersson

• Fru talman! Nu debatterar vi näringsutskottets betänkande Regelverket för framtidens el- och gasnät, och jag yrkar bifall till vår reservation.

  Fru talman! Energisystemet lägger grunden för det moderna samhället och är centralt för ett lands utveckling. Sverige har påbörjat ett skifte, elektrifiering, där transporter, industriella processer och andra verksamheter byter fossila råvaror mot el. En framgångsrik elektrifiering är avgörande för att öka tillväxt, skapa välstånd och samtidigt nå de nationella klimatmålen om nettonollutsläpp 2045. Den kommer även att bidra till utsläppsminskningar i andra länder genom export av klimatsmarta produkter. Elektrifiering kan bidra till stor energieffektivisering och minskade utsläpp från transporter. Den är också avgörande för att ställa om till fossilfria processer i industrier.

  Billig och stabil el kommer att vara en av Sveriges största konkurrensfördelar framöver, och för att ekonomin ska fungera för vanligt folk krävs god tillgång till el till låg kostnad. Det förutsätter mer el från vatten, vind, sol, kärnkraft och bioenergi. Dagens situation med stora prisskillnader och återkommande höga priser är orimlig. Vårt mål är att hela Sverige ska ha samma låga elpriser, och det kräver både ny elproduktion och utbyggda elnät och gasnät i hela landet.

  Fru talman! Det är i det här sammanhanget dagens betänkande måste förstås. Propositionen innehåller tekniska anpassningar till EU-rätten, och mycket av det är nödvändigt. Men den saknar ett helhetsgrepp om hur det ska kunna byggas ett robust, hållbart och rättvist elsystem i Sverige. Vi anser att Sverige behöver ett robust elsystem som på sikt klarar av att producera och leverera dubbelt så mycket el som i dag. Staten behöver därför möjliggöra omfattande investeringar i fossilfria kraftslag, elnät och gasnät. Utbyggnaden behöver vara snabb och kostnadseffektiv. Samtidigt måste kostnaderna vara rimliga för elkunderna oavsett var i landet de befinner sig.

  När Energimarknadsinspektionen genom de föreslagna lagändringarna får en mer självständig roll vad gäller att fastställa elnätsföretagens intäktsramar och godkänna överförings- och anslutningstariffer finns det enligt vår uppfattning skäl att överväga en ny modell för beräkning av nätbolagens intäktsram som innebär att avkastningen sänks för nätbolagen men premierar en effektiv nätanvändning och innovativa lösningar. Enligt vår uppfattning bör en ny modell kunna innefatta en breddad definition av begreppet kapitalbas. Det kan exempelvis handla om att anläggningar som håller på att uppföras eller som är färdiga men som ännu inte har tagits i drift tillåts ingå i beräkningsunderlaget. Vidare anser vi att det kan finnas skäl att överväga en annan metod för att värdera anläggningarna, till exempel anskaffningsvärde justerat med konsumentprisindex i stället för som nu: anskaffningsvärde justerat med byggkostnadsindex.

  Fru talman! Vi står på konsumenternas sida. Nätavgifterna är i dag en stor kostnad för hushåll och företag när det gäller energi. När Energimarknadsinspektionen får en mer självständig roll i att fastställa intäktsramar och tariffer behöver politiken markera en tydlig inriktning. Avkastningen för nätbolagen ska givetvis vara rimlig och medge lönsamma investeringar – dock inte högre än nödvändigt. Regleringen ska premiera effektivisering och innovation, och kostnaderna för konsumenterna ska hållas så låga som möjligt. Detta är en central del av en socialdemokratisk energipolitik – att kombinera ett starkt och robust elsystem med rättvisa villkor för vanliga hushåll och för företagen i hela landet.

  Fru talman! Sverige behöver bygga mer nät men bygga smart och premiera smarta lösningar så att det befintliga elnätet kan användas bättre. Dagens reglering premierar i första hand fysisk utbyggnad av nät. Det riskerar att leda till högre kostnader och högre nätavgifter än nödvändigt. Vi vill därför se en reglering som gynnar flexibilitetstjänster, energilagring, lokal effektförvaltning, digitalisering av elnät samt smart styrning och smart förbrukning.

  Fru talman! Att bygga elnät är viktigt, och det behöver Sverige investera i. Men att använda elnätet smartare är minst lika viktigt. Detta ska regleringen stödja – givetvis även när det gäller gasnätet.

• Fru talman! Betänkandet NU10 behandlar regelverket för framtidens el- och gasnät. Ni hör att vi inte släpper elfrågorna så lätt. Det är andra debatten i dag om elnät och el.

  Vad gäller gasnät måste jag erkänna att mina kunskaper om det området är begränsade. Därmed inte sagt att det inte skulle vara lika viktigt. Men på det här området litar jag på de slutsatser som regeringen har landat i vad gäller lagen om gasmarknadsdirektiv.

  Jag kommer sedan till frågan om elnät. Jag har i flera debatter just från denna talarstol försökt berätta om hur elnätsägare har höjt sina elnätsavgifter år efter år och hur kunderna har varit rättslösa när det gäller att kunna påverka sin situation.

  Jag brukar vara en enkel debattör som i mina debatter kommer med jordnära exempel från vardagen. Det närmaste jag nu kan komma på är min egen elräkning.

  Så här fördelas kostnaden på min elräkning, och jag väljer oktober: Eldistribution står för 60 procent av räkningen, och resterande 40 procent är för elhandel. Om jag från hela elräkningen räknar bort det som går till staten via moms och energiskatt är det 38 procent som går till staten. Det är bara en reflektion.

  Sedan ska man komma ihåg att de som valde rörligt elpris i mitt prisområde har betydligt lägre procenttal vad gäller elhandel än de 40 procent som jag har, men det är bara fram tills att Aurora Line öppnade för några veckor sedan. Vi ser konsekvenserna av det hemma hos mig.

  Fru talman! När det gäller avregleringen som skedde i mitten av 90-talet gjordes den givetvis med argument om konsumenternas frihet att välja. Moderaterna var de som lade fram den första motionen om avreglering av elmarknaden. Jag tror att den kom redan 1992.

  Det är ingen nyhet i sig att borgarna alltid har varit emot reformer som gynnar befolkningen brett: Man kan ta allt från allmän rösträtt till sjukvård. Men man tycker om marknadsexperiment. Det som förvånade mig var att den socialdemokratiska regering som tillträdde 1994 i stort sett kopierade förslaget som borgarna jobbat med och slutförde Moderaternas plan, med ett ikraftträdande av avregleringen av elmarknaden den 1 januari 1996.

  När samhällsviktiga funktioner som eldistribution och elproduktion avregleras blir det i varje fall lite knepigt när det inte går att välja elnätsoperatör. Då hittar man på en myndighet som ska försöka efterlikna en marknad.

  Hur funkar det då i dag med Energimarknadsinspektionen? Den har förlorat ett antal gånger när det gäller hur stora intäktsramarna får vara. Vad vi kan konstatera är i varje fall att det inte går någon nöd på bolag som äger elnät i Sverige i dag.

  Nåväl. Vi får väl jobba vidare med att försöka skydda svenska folket från oskäliga kostnader. Jag och Vänsterpartiet hävdar att låga kostnader är samhällsviktigt för alla medborgare och en förutsättning för att lyckas med den gröna omställningen av hela samhället. Det är avgörande för Sveriges konkurrenskraft att vi har låga kostnader i sin helhet för att få fram el till konsumenterna.

  Jag har ställt mig bakom två reservationer. Jag lyfter fram reservation 1, men jag står givetvis bakom dem båda.

  Jag ska citera kort från Centerpartiets motion. Jag är glad att Centerpartiets representant har hunnit komma till kammaren. Det är en mening som jag hävdar säger det mesta: ”Här ser vi exempelvis oroande tecken på att regeringen i vissa fall gynnar nätföretagen framför elkonsumenterna på ett ensidigt sätt.”

  Det speglar mycket var vi är när vi försöker att reglera det till konsumenternas fördel. Hit hör givetvis frågan om industrin, den gröna omställningen och vår konkurrenskraft i det läge vi befinner oss i.

  Vi ska ha företag som, oavsett vad de håller på med, ska kunna tjäna pengar på det som de är duktiga på. Det är mycket rimligt. Men vi har sett hur höjningar på elnätsavgifter med pengar som skulle ha gått till investeringar i själva verket till stor del har gått till moderbolaget, som i sin tur delat ut stora delar till ägarna.

  Om jag har pengar på banken får jag vara nöjd om jag får 2 procent i ränta. Jag tittade efter i morse för att se hur mycket jag får i ränta på mitt sparkapitalkonto. Det var 1 procent. Och det är klart att banken inte gör miljardvinster för att dela ut dem till mig. Men när bolag som har monopol på det som de säljer ska ha tvåsiffriga belopp i vinst sticker det såklart i ögonen på befolkningen, som betalar kalaset.

  Jag hävdar att det endast är Systembolaget som har lika säkra kunder som elnätsföretagen.

  Fru talman! När det svenska samhället elektrifierades var det naturligt att alla hushåll skulle få el indraget i sina hem. Samhället tog kostnaderna, för man ansåg att elektrifieringen är en samhällsnytta som alla ska kunna ta del av. Den by som jag kommer ifrån fick el i slutet av 40-talet, vilket egentligen var tidigt. Kostnaden tog samhället gemensamt. Visst fanns det symboliska avgifter för alla tjänster som erbjöds, men det jag vill säga med detta är att man drog kilometervis med ledning till enstaka gårdar, för vi byggde gemensamt det man tyckte var samhällsviktigt för alla medborgare.

  När det gäller sådant som man förväntar sig att alla ska ha och kunna använda i dag, till exempel internet, kan kostnaden för att få samma tjänst indragen skilja med 100 000 kronor. Har vi ändrat synen på hur vi fördelar kostnader för samhällsviktig service?

  Herr talman! Jag vet att några tycker att marknaden och konkurrensen är det bästa för att hålla priser nere, och jag håller med om att detta stämmer i väldigt många fall. Men när det gäller elnät, som är en monopolmarknad, blir det ungefär som att låta pyromanen vara räddningsledare för brandkåren.

• Herr talman! Vi står inför en omfattande elektrifiering som vi behöver göra för att byta ut fossilt mot förnybart. Vi behöver göra det för klimatomställningen, för vår konkurrenskraft och inte minst för vår säkerhet. Det är inte rimligt att Europa skickar mer pengar till Ryssland för fossila bränslen än vad vi stöttar Ukraina med.

  Herr talman! Jag tycker också att detta, precis som i den förra debatten, framför allt är en missad chans att göra mer och bättre. Elnätsbolagens intäktsreglering, det vill säga hur mycket de får ta betalt av sina kunder, behöver reformeras så att det blir mer lönsamt att investera i flexibilitetstjänster, smarta elnät, digitalisering och energilagring. Tillsammans bidrar detta till att öka kapaciteten i det befintliga elnätet.

  Jag nämnde några reformer under mitt förra anförande – att möjliggöra flexibilitet via aggregatorer från exempelvis elbilar och värmepumpar, för att ta två exempel – men mer behöver göras.

  Uppskattningar visar att vi kan behöva investera så mycket som 1 000 miljarder i elnäten för att klara det ökade elbehovet. Det är dock om vi gör som vi har gjort hittills, det vill säga löser allting genom att bygga mer kopparledning, vilket blir onödigt dyrt. Samtidigt visar nämligen analyser att det finns en stor potential att använda elnäten effektivare, kanske så mycket som 25–40 procent effektivare. Det innebär, för den som är snabb i huvudräkning, en kostnadsbesparing på mellan 250 miljarder och 400 miljarder för elnätskunderna i slutändan.

  Var och en förstår att det blir en väldigt stor skillnad när det gäller vilken prislapp du får på din faktura för elnätskostnaden om vi behöver investera 1 000 miljarder eller 600 miljarder.

  Då kommer vi in på en av dagens frågor, nämligen överrullningen. Den skulle kunna göras på ett smartare sätt, anser jag. Jag har inte alla svar, men i stället för att låta elnätsbolagen fritt disponera detta kunde man ta fram en statlig strategi: Var behöver vi verkligen stärka upp elnäten för att klara elektrifieringen?

  Vi kunde också ha mer av en plan för att klara klimatomställningen. Vi vet ju vilka industrier som behöver ställa om, och vi vet att vi behöver ställa om transportsektorn. Jag tror att detta skulle kunna göras effektivare.

  En annan relaterad fråga som är högst aktuell och där jag tycker att man missar en chans är elnätsbolagens effekttariffer. Vi behöver absolut utnyttja elnätet effektivare och uppmuntra till smart styrning, men med det sätt på vilket effekttarifferna nu införs riskerar vi ett rejält bakslag.

  Jag tror att alla som har en effekttariff vet vad det handlar om, men för övriga handlar det alltså om att du får betala för vilken effekt du använder på ditt abonnemang. Så som det är utformat nu hos många elnätsbolag riskerar det att slå mot exempelvis solcellsproducenter och elbilsägare. Dessa riskerar nu att straffas trots att de gjort samhället en tjänst genom att investera i mer förnybar energi, elektrifiera och byta ut det fossila mot eldrift. De riskerar att få en avgift trots att det inte är fullt i elnätet, trots att det kanske finns hur mycket plats som helst och trots att det skulle vara ett perfekt tillfälle att ladda elbilen på full effekt för att utnyttja ett överskott av el.

  Herr talman! Här behöver vi tydligare styrning från regeringen. Vi behöver ett uppdrag till Energimarknadsinspektionen att harmonisera denna lagstiftning – det är väl framför allt genom förordningar i dagsläget, men vi har alltså 170 olika elnätsbolag som nu sitter och utformar effekttariffer. För att detta ska funka på ett ändamålsenligt sätt behöver man kunna utveckla en smart styrning så att konsumenter kan undvika den här effekttariffen, för det är egentligen det som är syftet: att på så sätt utnyttja elnäten smart.

  Här ser vi inte heller några initiativ från den här regeringen, trots att det är ett pågående och akut problem. Som sagt straffas elkunder på ett helt otillbörligt sätt för när de använder effekt.

  Ytterligare en missad chans är att tydligare möjliggöra för energigemenskaper i Sverige. Vi har inte ens en lagmässig definition av energigemenskap, trots att detta har blivit stort i andra länder – inte minst i Tyskland, där det finns tusentals energigemenskaper.

  Det handlar egentligen om att man går ihop i ett kvarter, en by eller ett samhälle och optimerar elsystemet. Man kanske installerar energilagring och egen elproduktion. På så sätt kan man minska sina elkostnader, men man bidrar också till samhället genom ökad resiliens och beredskap, genom att elnäten kan nyttjas effektivare och inte minst genom ökad elproduktion.

  Tyvärr ser vi alltså en lång rad missade chanser från den här regeringen när man ändå lägger fram en proposition.

  Sist men inte minst: Varför passar man inte på att lägga fram en vätgasstrategi? Det är nu ungefär ett och ett halvt år sedan energiminister Ebba Busch i Almedalen proklamerade att Sverige nu har en vätgasstrategi. Problemet, herr talman, är bara att ingen har sett den, så jag får utgå från att den inte finns. Däremot finns det ett förslag från Energimyndigheten på en vätgasstrategi. Detta hade varit en alldeles ypperlig chans att faktiskt lägga fram en vätgasstrategi och en strategi för hur vi bygger ut infrastrukturen för just vätgas, vilket ju redan är på gång inte minst i norra Sverige.

  Också vad gäller gasnäten och naturgasnäten hade vi behövt en tydligare strategi för att få in mer biogas. Vi har potential att byta ut all fossil gas som vi i dag använder i det svenska gasnätet mot biogas. Att fortsätta använda det fossila gynnar främst Ryssland och missgynnar klimatet.

  Herr talman! Regeringen lämnar väldigt mycket att önska vad gäller smarta, innovativa lösningar som minskar vårt beroende av fossil energi, minskar kostnaderna för elkonsumenterna och minskar våra utsläpp av koldioxid.

  Med det sagt, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 3.

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut skulle fattas den 26 november.)

• Fru talman! Vi står inför ett omfattande förändringstryck. Elektrifieringen av industrin, transporterna och vårt vardagsliv kräver att el- och gasnäten både fungerar bättre och styrs mer effektivt än tidigare. Vi behöver regelverk som klarar att möta EU:s krav, som underlättar investeringar och som säkerställer att konsumenter får rimliga och förutsägbara villkor.

  Med regeringens förslag genomförs nödvändiga anpassningar i ellagen och naturgaslagen, stärks tillsynsmyndighetens oberoende och moderniseras regelverket för intäktsramar, anslutningsavgifter och prövningsprocesser. Detta är tekniskt, ja, men det är också hörnstenar i ett elsystem som ska klara av att leverera trygg el i fredstid, i kriser och ytterst i krig.

  Steg för steg ska ett robust, kostnadseffektivt och fossilfritt energisystem byggas som möjliggör klimatomställningen, stärker konkurrenskraften och möter framtidens behov.

  Fru talman! Regeringen föreslår ändringar som säkrar att svensk lagstiftning överensstämmer med EU:s elmarknadsdirektiv och gasmarknadsdirektiv, särskilt när det gäller nationella tillsynsmyndigheters exklusiva befogenheter. Det innebär på ren svenska att Energimarknadsinspektionen får ett tydligare och starkare mandat att fastställa intäktsramar, att godkänna tariffer och att fatta beslut som tidigare, i varje fall till vissa delar, har reglerats i lag.

  Förslaget omfattar även förändringarna i hur förvaltningsrätt och kammarrätt ska bemannas vid överprövningar, där ekonomiska experter nu ska ingå vid intäktsregleringsmål. Det stärker rättssäkerheten och förbättrar den tekniska kvaliteten i domstolsprövningen.

  Utskottet gör också en mindre lagteknisk justering i 1 kap. 4 § ellagen för att samordna regeringens olika propositioner så att regelverket är heltäckande när ändringarna i det här betänkandet, men också det vi debatterade för en timme sedan, träder i kraft den 1 januari 2027.

  Fru talman! En viktig del av betänkandet gäller lagen om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet. Regeringen gör bedömningen att den lagen ska behållas, och vi delar den uppfattningen. Lagen syftar till att ge nätföretagen drivkrafter att göra investeringar som annars inte skulle bli av. De drivkrafterna behövs när elnäten är en flaskhals för elektrifieringen.

  Det handlar inte om att gynna nätbolag på bekostnad av kunderna utan om att undvika att investeringar skjuts upp, vilket skulle få stora negativa konsekvenser för hela samhället. Lagen är tydligt avgränsad och har som syfte att stärka kapaciteten i nätet utan att höja nätavgifterna godtyckligt.

  Fru talman! I reservation 1 menar tre partier att lagen om särskilt investeringsutrymme leder till orimligt höga nätavgifter och att underskott inte bör kunna rullas vidare mellan tillsynsperioder. Men möjligheten att göra det är en betydande del av intäktsregleringens logik. Prognoser kan slå fel, och förhållanden kan ändras. Då behöver regelverket ha den typ av ventil som går att använda i praktiken. Alternativet vore betydligt högre riskpåslag och därmed mer ryckighet för elkunderna. Det är också viktigt att understryka att överrullningen redan i dag är reglerad. Den är också begränsad för att undvika orimliga underskott och så att den inte ska användas för att driva upp vinsterna.

  Fru talman! I reservation 3 framförs en politisk linje där man vill reformera elmarknaden via en rad tillkännagivanden om flexibilitet, digitalisering, energigemenskap och samhällsekonomiska analyser. Det är frågor som är både viktiga och intressanta men som redan har en plats i det politiska arbete som just nu pågår.

  Elmarknadsutredningen från april bereds i Regeringskansliet och omfattar samtliga frågor som man lyfter fram i reservationen. Att riksdagen skulle gå in och detaljstyra beredningsarbetet, som just nu handlar om att hantera remissvaren, menar vi vore onödigt. Därför avstyrker vi reservationen. Det är inte för att frågorna är oviktiga utan för att de redan behandlas på ett strukturerat sätt.

  Fru talman! Regeringen och riksdagen har under mandatperioden tagit tydliga steg för att modernisera svensk energipolitik. Vi bygger ny kärnkraft, vi förstärker elnäten, vi reformerar elmarknaden och vi säkerställer att regelverken håller för framtidens krav och behov. Det här betänkandet är ett sådant steg. Det är absolut tekniskt, men det är också betydelsefullt.

  Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

• Herr talman! Vi står inför en av vår tids största samhällsomställningar: elektrifieringen. Svensk industri, transporter och hushåll kommer att bli allt mer beroende av el. Det handlar om en förflyttning i användandet av energi och inte om att vi minskar användningen totalt sett. Vi byter ut fossila bränslen mot förnybar och fossilfri el. Elnäten är utan tvekan en av de största flaskhalsarna i denna omställning.

  Regeringens proposition är ett steg i rätt riktning – och det ska regeringen ha credit för – men den är för snävt hållen och fångar inte upp de möjligheter som den tekniska utvecklingen ger oss.

  Dessutom – vilket kanske är något av det allvarligaste – kan elnätsavgifterna nu höjas med ytterligare 16 miljarder, tvärtemot behoven av lägre elnätsavgifter och billigare elfakturor. Det är 16 miljarder som kommer att få betalas av hushållen och företagen och som kommer att hamna i nätbolagens redan överfyllda fickor i stället för i hushållskassan.

  Beslutet från Tidöregeringen och Socialdemokraterna i frågan går tvärtemot vad den egna utredningen har föreslagit. Effekten blir dyrare räkningar och en försenad och fördyrad elektrifiering. Överrullningen, som det kallas, blir nu ett farligt prejudikat för framtiden. I stället för att behålla intäkterna inom den ram som är fastslagen får man fortsätta att ta ut dem under lång tid framåt. Det gör det dyrare och mer ineffektivt, och det gör också att den tekniska utvecklingen inte får ta den plats som skulle vara möjlig.

  Jag yrkar därför bifall till reservation 1 i betänkandet.

  Regeringens nuvarande förslag, som ligger på riksdagens bord, fokuserar mycket på tekniska justeringar som tillsynsmyndighetens oberoende och intäktsregler. Det finns många bra saker, men förslaget tar inte helhetsgreppet om det vi skulle behöva uppnå. I en situation där vi kan fördubbla elbehovet till 2035 är det otillräckligt att bara anpassa reglerna för tillsyn. Vi behöver en modern ellag som är teknikneutral och utformad för flexibilitet och decentralisering samt ett effektivt nyttjande av den befintliga infrastrukturen.

  I stället för att bara stötta ett effektivt byggande av nya ledningar måste vi nyttja de verktyg som finns: smarta elnät, energilagring och flexibilitetstjänster. Det är billigare, snabbare och bättre.

  Vi pratar i Centerpartiet om fyrstegsprincipen, inte bara när det kommer till transportinfrastruktur utan även kring energiinfrastruktur. Det är något som borde genomsyra även elnätsutbyggnaden. I dagsläget premieras traditionell nätutbyggnad trots att det väldigt sällan är den effektivaste och billigaste vägen framåt.

  Vi borde reformera intäktsregleringen så att investeringar i smart teknik, digitalisering, flexibilitet och lagring blir mer lönsamt än att bara bygga nytt fysiskt nät. Då blir det också mer attraktivt för nätföretag att investera i den typen av lösningar. Det ökar kapaciteten, och det möjliggör både laststyrning och mer användning än om man bara förlitar sig på kabel och ledning. Då minskar dessutom intrången och konflikterna bland markägare och lokalsamhällen betydligt eftersom vi nyttjar den befintliga infrastrukturen på ett bättre sätt. Det är i sanning att bygga både modernt och marksnålt.

  Elnätsverksamheten är ett naturligt monopol. Konsumenter och företag har begränsade möjligheter att välja en annan nätägare, och det är därför extra viktigt att deras intressen skyddas och att deras frihet och möjligheter värnas.

  Centerpartiet föreslår därför större transparens hos nätbolagen. Vi föreslår också att nätavgifterna ska vara rimliga och att Energimarknadsinspektionen ska få tydligare möjligheter att ingripa. Här krävs, liksom när det gäller propositionen som hanterades i föregående debatt, en bättre transparens kring var man kan ta ut effekt och var man kan pytsa in ny effekt och ny produktion. Vi vet att andra länder är betydligt bättre än Sverige när det gäller detta.

  Det är helt enkelt inte rättvist, herr talman, att konsumenterna bär orimliga avgifter, speciellt när elnätets utbyggnad ska finansieras, samtidigt som vi vill pressa kostnader. Detta går propositionen tvärtemot. Det är 16 miljarder nya kronor som konsumenterna ska betala. I stället för att fokusera på teknik och möjligheter när man planerar transmissionsledningar fokuserar man i dag på nätbolagens vinster.

  Det är därför också angeläget att pröva nya projekt och göra samhällsekonomiska analyser. Det gäller även Svenska Kraftnät. Man ska då ta hänsyn inte bara till behovet av el utan också till miljöpåverkan, markintrång och natur- och boendemiljö. Det sker i dag i väldigt liten utsträckning.

  I en modern elnätsutbyggnad för man dialog med berörda i stället för att använda den envägskommunikation som vi många gånger ser i dag. Här behövs betydligt tuffare styrning till Svenska Kraftnät från regeringen.

  Den proposition vi har på vårt bord och som vi ska fatta beslut om i morgon visar att regeringen börjar förstå behovet av förändring. Det är bra. Men det här handlar inte bara om att justera befintliga regler, som regeringen gör. Vi behöver en modern, helhetsinriktad energipolitisk reform där nätet är en del men där man också ser till hela behovet i framtiden, både industriellt och hemma hos hushållen. Det behöver ske utan att beloppen på elnätsfakturorna skenar på det sätt som regeringen nu möjliggör.

  Om regeringen på riktigt ska jobba för framtidens el- och gasnät, vilket är propositionens namn, får den också återkomma med ett bredare lagförslag i linje med det vi föreslår i våra motioner. Det ska vara ett lagförslag som moderniserar ellagen, belönar smart teknik, stärker konsumentskyddet och säkerställer att varje ledningsbygge prövas utifrån hela samhällets bästa. Först då har vi ett i sanning modernt elnät.

• Herr talman! Debatten om hur regelverket för gas- och elnätet ska se ut rör sig i ett spänningsfält mellan olika intressen. Vi har de senaste åren sett en alltmer högljudd och uttalad konflikt mellan å ena sidan nätföretagens kostnader till konsument och å andra sidan det stora behovet av investeringar i de svenska elnäten.

  Precis som det har redogjorts för här i kammaren är de föreslagna lagändringarna en kompromiss mellan dessa två intressen – å ena sidan svenska el- och gaskunders hushållsekonomi, å andra sidan behovet av stora investeringar över hela landet. Som alla kompromisser riskerar även denna att göra alla missnöjda, men jag har svårt att se hur man skulle kunna landa i något annat utan att det vältrar över åt ena eller andra hållet. Det är också ganska tekniskt och svårt att få till genomgripande förändringar som landar väl.

  Det som är föreslaget tycker jag har en bra balans mellan intressena. Jag yrkar därmed bifall till förslaget.

  2025-11-25 14:08:57

  

  Louise Eklund