Allmänna helgdagar m.m.

Debatt i text

• Herr talman! Jag tror att det var Gustav III som 1772 beslöt att stryka tredje och fjärde dag jul som helgdagar i Sverige. Skälet då liksom ofta nu, när vi värderar såväl helgdagar som andra erkännanden, var att man får väga de praktiska problemen mot det som dessa dagar står för. Gustav III tyckte väl att det var bättre att man gick till jobbet den 27 och den 28 december än till kyrkan för att fira. Utgångspunkten för många av våra helgdagar var sakral. Man firade olika helgon och behövde gå till kyrkan, och då kunde man inte arbeta.

  Så småningom övergick helgondagarna dock mer till namnsdagar, och i dag är de möjligen mer en kuriositet. För den som undrar är det i dag Sigvard och Sivert som har namnsdag.

  Det här betänkandet heter Allmänna helgdagar m.m. Utöver helgdagar handlar det mycket om just gemensamma uppskattningar av personer, händelser och minnen. I betänkandet nämns minnesmärken, nationalsång och ett antal utmärkelser.

  Det är klart att skälen har gått från att vara grundläggande sakrala till att vara både profana och nationella skäl. Det handlar om alltifrån att vi har en nationaldag till regler för hur vi ska flagga. Vi har som sagt också utmärkelser och minnesmärken. Den dag som kanske är mest omdiskuterad är första maj.

  Det har uppenbarligen blivit ganska stort att ha dagar för allting. Det måste slå an någonting hos människorna i Sverige – jag vet inte. I går firade vi sverigefinnarnas dag. Den kan jag möjligen ha viss förståelse för. Dagens tema, grapefruktens dag, är något mer tveksamt. Möjligen kan man nämna det något mer syrligt.

  Herr talman! Det finns också personliga skäl. Helgdagarna tenderar att vara lediga dagar. Men vi använder inte alltid dagen till att uppmärksamma skälet till helgdagen. Från studentkretsar hör man ofta att värdet av första maj inte ligger i första maj utan i att det är dagen efter sista april. Det antyder väl lite hur man i dag anpassar sig personligen efter det system vi har.

  Carl Erik Hedlund gjorde för många år sedan en utredning om att göra nationaldagen till helgdag. Han kom fram till att man skulle göra det. Men han föreslog också något som jag tycker är intressant: att man skulle lägga studentexamen eller gymnasieavslutningar på nationaldagen, så att alla kunde vara lediga den dagen. Just att hitta kombinationer, hur man väver in de allmänna helgdagarna, tror jag är något som många efterlyser.

  Herr talman! Tidigare i dag hörde vi en talare uttala sin kärlek för kommunal demokrati. Det var kanske ett sätt att säga att det också är något som borde uppmärksammas och tydliggöras, men kanske inte med en helgdag och kanske inte med en medalj eller ett minnesmärke.

  Det här betänkandet handlar egentligen om hur vi förvarar och försvarar vårt gemensamma minne. Det är minnen som ligger bakom de gamla helgondagarna, ett minne av när Sverige skapades och formades och av människor som vi i dag vill hedra, vare sig det är kommunala företrädare eller, som förslaget här gäller, Raoul Wallenberg. Det finns skäl att hantera det gemensamma minnet. Men eftersom det är just gemensamt och vi kan ha så många aspekter på det måste vi gå varsamt fram och se till att det faktiskt motsvaras av något som vi gemensamt kan stå bakom, eftersom det är Sveriges minne. Bakom betänkandet Allmänna helgdagar m.m. rymmer sig alltså en viktig fråga om hur vi bevarar vårt svenska minne.

  Herr talman! Med det sagt och med den varsamhet som behövs är nog det klokaste vi kan göra ändå att bifalla förslaget i betänkandet som föreligger i dag och därmed avslå de motioner som finns, inte för att alla är fel tänkta utan för att det krävs betydligt mer underlag för att ta ställning.

  Herr talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande 25 Allmänna helgdagar m.m.

  2026-02-25 10:10:01

  

  Ulrik Nilsson

• Herr talman! Av den föregående talaren uppmärksammades jag på att det tydligen är grapefruktens dag i dag. Jag inleder därför lite syrligt med att säga att det kanske inte är jättepassande att jämföra grapefruktens dag med våra fem erkända nationella minoriteter och uppmärksammandet av deras dagar. Eftersom jag har lärt känna den föregående talaren, Ulrik Nilsson, de senaste fyra åren i konstitutionsutskottet är jag övertygad om att det inte var vad han menade. Men eftersom Ulrik Nilsson också talade om varsamhet vill jag ändå uppmärksamma honom på att det kan vara oklokt att jämföra frukter med fem nationella minoriteter, till exempel samerna som också är ett urfolk som är en del av vår gemensamma historia.

  Jag noterade också att den föregående talaren nämnde första maj. Jag gissar att vi rör oss i olika kretsar. Där jag rör mig och i min bekantskapskrets pratar man inte särskilt mycket om att avskaffa första maj. Men jag tror att det här finns ett ganska bra dödläge mellan Vänsterpartiet och övriga partier. De som inte vill fira första maj har ändå förmånen att i stället kunna fira kungens födelsedag, som är dagen före. Det är alltså en vinn-vinnsituation för alla.

  Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservationen. Och nu vill jag börja prata om den.

  För några veckor sedan, den 6 februari, firades den samiska nationaldagen. Den infördes 1992 och är gemensam för hela Sápmi. Skälet till att det blev just den dagen är att den 6 februari är ett historiskt datum. Det var då det första samiska landsmötet hölls i Trondheim 1917. Mötet samlade över 100 samer från Sverige och Norge. En stor del var kvinnor. Det var första gången i den samiska historien som nord- och sydsamer från Norge och Sverige samlades till ett gränslöst möte för att diskutera gemensamma problem. Det blev också en stark samisk manifestation mot myndigheter och förtryck. Därför har den 6 februari valts som en viktig symbolisk dag för alla samer, oavsett vilket av länderna man bor i.

  En av initiativtagarna var pionjären Elsa Laula Renberg, som 27 år gammal bildade den första samiska riksorganisationen, Lapska centralförbundet, som hon också blev ordförande för. Hennes egna erfarenheter av statens politik gjorde att hon i hela sitt liv kämpade för att förbättra förhållandena för det samiska folket. Hennes arbete tillsammans med andra samer är också grunden för den samiska organisering som finns i våra dagar.

  Herr talman! Vänsterpartiet anser att den samiska nationaldagen ska firas, vilket redan i dag sker på många håll runt om i vårt land. Vi anser att det är en dag som är värd att uppmärksamma och fira. Sedan 2007 har den samiska flaggan vajat utanför Stockholms stadshus på den samiska nationaldagen. Jag var själv där på flaggceremonin för några veckor sedan.

  Jag tycker dock att det är lite olyckligt om skälen till att det flaggas eller inte på någon plats är godtyckliga eller har att göra med den politiska viljan i en specifik kommun. Det finns också enligt mig en viktig poäng med att uppmärksamma såväl samernas nationaldag som andra datum som har betydelse för nationella minoriteter. Ett exempel är sverigefinnarnas dag, som firades i går. Kunskapen är på många håll låg om att det finns fem nationella minoriteter samt ett urfolk i Sverige. Att flagga är inte bara en symbolisk handling – det är synliggörande och inkluderande.

  För inte så länge sedan hade Sametinget plenum här i riksdagen. Då flaggade riksdagen med den samiska flaggan. Men i går på sverigefinnarnas dag flaggade man inte och inte heller för några veckor sedan på den samiska nationaldagen. Jag tycker att det är synd, eftersom det här är en del av vår gemensamma historia. Att göra den samiska nationaldagen till flaggdag skulle vara en stark signal. Det skulle vara ett sätt att uppmärksamma det historiska förtrycket och den mörka historien men också synliggöra samer och inkludera dem i den svenska gemenskapen.

  (Applåder)

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut fattades under § 19.)