Stärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende

Debatt i text

• Herr talman! Vi lever i en orolig och konfliktfylld tid. Institutioner i vår omvärld som vi trodde var stabila skakar. I land efter land hotas demokratin. Rättsväsendet utmanas av politiker i flera länder och riskerar att politiseras. Självklart måste vi med en sådan omvärld se om våra institutioner är tillräckligt skyddade, även om vi upplever oss leva i en ohotad demokrati och rättsstat.

  Regeringen konstaterar i sin proposition Stärkt skydd för demokratin och domstolars oberoende att allt fungerar relativt väl hos oss men att skyddet på vissa punkter kan förstärkas. Vi socialdemokrater delar denna uppfattning.

  När grundlag ska ändras krävs likalydande beslut med mellanliggande val – detta för att det liggande förslaget ska kunna diskuteras inför valet. Det finns också ett minoritetsskydd så att en tredjedel kan begära folkomröstning i anslutning till valet.

  För att ytterligare stärka skyddet för grundlagarna föreslås en så kallad kvorumregel, det vill säga att man ska utgå från riksdagens alla ledamöter och inte bara från de röstande vid beslutet. Vidare föreslås att det i det andra beslutet ska krävas två tredjedels majoritet, vilket utredningen konstaterar redan är svensk praxis. Det har inte drivits igenom förändringar av grundlagarna med smala majoriteter.

  Det har också i debatten föreslagits en så kallad evighetsklausul runt centrala delar av regeringsformen. Detta avvisas för att det finns en risk att det kan leda till att grundlagarna blir ett rundningsmärke om de upplevs som omöjliga att anpassa till omvärldens förändring. Det skedde till exempel med 1809 års regeringsform, som ju angav att konungen allena äger att styra riket.

  Förändringarna i beslutsordningen föreslås också gälla huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Vidare måste även grundlagar framöver lagrådsgranskas. Ett skäl för detta är att regeringsformen i dag oftare tolkas i rättstillämpningen i domstolarna än tidigare.

  Vad gäller domstolarnas oberoende föreslås att domstolsadministrationen får en friare ställning i förhållande till regeringen. Även bestämmelserna om tillsättning av domare och regleringen av antalet domare i de högsta domstolarna liksom bestämmelserna om pensionering ses över. Allt detta sker för att försvåra sådana ingrepp som har gjorts i andra länder. Tillsynen av domstolarnas dömande frigörs från regeringen och läggs helt under de under riksdagen liggande Justitieombudsmannen och Riksrevisionen.

  Det är glädjande att en bred majoritet i riksdagen står bakom detta förslag för att skydda demokratin och rättsväsendet. Sverigedemokraterna stod bakom förslaget i utredningen men tycker nu att en för liten minoritet kan stoppa grundlagsförändringar. De tycker alltså att en tredjedel är en liten minoritet. Därmed vänder de sig mot den svenska traditionen att söka breda majoriteter för ändringar i våra grundlagar. Jag hoppas att svenska folket lägger märke till det ställningstagandet.

  Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.

  2025-10-01 09:02:41

  

  Hans Ekström

• Herr talman! Med dagens beslut kommer vi att ta ett viktigt steg mot en normalisering av Sverige i konstitutionellt hänseende.

  Det har varit en lång vandring från den tid som med rätta har kallats det författningslösa halvseklet, då vår konstitution i stort sett var både irrelevant och tämligen innehållslös. Det var en märklig tid då vi hade fullödig parlamentarism och samtidigt kunde läsa i regeringsformen: ”Konungen äger att allena styra riket.”

  Tomheten bestod i frånvaron av en katalog över de grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter som staten förpliktade sig att respektera. Det saknades också både en konstitutionellt stadgad lagprövningsrätt och en särskild instans där lagars och myndighetsbesluts grundlagsenlighet kunde prövas. Det handlar om de två viktigaste liberala inslagen i de moderna konstitutionerna. Deras syfte är att skydda individen mot maktens övergrepp.

  Herr talman! Att försvara individen mot den politiska maktens eventuella övertramp – oavsett om denna makt är autokratisk, aristokratisk eller demokratisk – utgör själva kärnan i en västerländsk politisk tradition som började några århundraden före Kristus i det antika Grekland och sträcker sig fram till våra dagar. Denna tradition bygger på existensen av oförytterliga eller självklara fri- och rättigheter. Regeringar har inrättats bland människorna för att säkra dessa rättigheter, för att tala med den amerikanska självständighetsförklaringens ord.

  Denna tradition har i stort sett varit frånvarande i Sverige, där tilliten till – snarare än misstron mot – statsmakten har präglat det politiska tänkandet. Det är just denna statscentrerade svenska tradition som vi nu distanserar oss från på ett tydligt sätt.

  Herr talman! En dag som i dag kan det vara värt att påminna om ursprunget till denna statsvänliga tradition, eftersom det säger mycket om Sveriges historiska särdrag. Flera historiker har grubblat över dess starka ställning i modern svensk historia.

  Uppsalaskolans rättsrealism nämns ofta som en källa till en politisk praxis som förkastade allt tal om andra rättigheter än de rättigheter som faktiskt tillerkändes eller tilldelades av det rådande systemet. Detta stod i skarp kontrast till den naturrättsliga tradition som ligger till grund för de klassiska amerikanska och franska rättighetsförklaringarna och likaså för de moderna internationella deklarationerna, från Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna till Europakonventionen.

  I det Sverige som under efterkrigstiden dominerades av socialdemokratin märktes praktiskt taget ingenting av den naturrättsliga renässans som följde efter nazismens fall. Här fortsatte rättsrealismen att råda, vilket passade socialdemokratins maktanspråk utmärkt.

  Förklaringen till den svenska statsvänliga traditionen går ännu längre tillbaka i tiden, herr talman. Flera historiker har pekat på den unika form som staten antog i det förmoderna Sverige, särskilt vad gäller relationen mellan kungamakten och det fria bondeståndet. Lundahistorikern Eva Österberg har till exempel lyft fram betydelsen av den fria bondeklassens starka ställning och dess relation till en paternalistisk statsmakt som både skyddade och kontrollerade allmogen, som i sin tur värnade en villkorad men ändå betydande frihet.

  Den numera så aktuelle Lars Trägårdh har i samma anda skrivit att den svenska demokratiska kulturen växte fram ur ”en inhemsk tradition kännetecknad av den svenske bondens unika frihet från livegenskap och det därmed associerade politiska deltagandet på såväl lokal- som riksnivå, samt en uttalad proetatistisk attityd grundad på böndernas allians med kungamakten riktad mot den gemensamma fienden, adeln”.

  Trägårdh tillägger: ”Sålunda spelade bonde–konungalliansen en helt central roll i den svenska politiska kulturens historia, och i sinom tid kunde arbetarrörelsen och socialdemokratin axla det dubbla arvet och ta över som både kung och allmoge ovanifrån, i form av statsbärande parti, och underifrån, i form av folkrörelse.”

  Här finns en grundläggande politisk-kulturell kontinuitet mellan det förmoderna och det moderna Sverige som, på gott och ont, ännu lever kvar och bland annat återspeglas i att vi fortfarande kan använda stat och samhälle som synonyma begrepp.

  Min slutsats av denna mycket summariska genomgång är att såväl rättsrealismens dominans som socialdemokratins unika maktställning under 1900-talet byggde på en substantiell samklang med ett djupt rotat historiskt arv, genomsyrat av statsvänlighet men också – och detta får inte glömmas – av ömsesidig tillit mellan stat och samhälle. Detta kan hjälpa oss att förstå såväl styrkan i dessa företeelser som den stora betydelsen av de konstitutionella förändringar som vi nu genomgår.

  Herr talman! Det beslut som riksdagen i dag kommer att fatta är med andra ord historiskt. Vi tar det första steget mot att våra grundlagar inte längre ska kunna ändras – eller helt avskaffas – med enkel majoritet vid två omröstningar med ett riksdagsval emellan. Denna ordning har varit en anomali bland demokratier, en sårbarhet för vårt statsskick och inte minst ett potentiellt hot mot våra grundläggande fri- och rättigheter.

  De flesta partier har därför ställt sig bakom ändringsförslaget. Sverigedemokraterna är ett undantag. De har i grunden intagit samma position som Socialdemokraterna tidigare hade, det vill säga att bromsa eller fördröja varje förstärkning av grundlagens ställning. Andra partier, som Socialdemokraterna, har sett ljuset i denna fråga först nyligen, vilket är glädjande efter partiets långvariga motstånd mot att förstärka skyddet för vår författning och därmed för vår demokrati och våra grundläggande rättigheter.

  Man skulle kunna säga mycket om en historia som dagens socialdemokrater knappast kan vara stolta över. Det fanns en tid – för inte så länge sedan – då grundlagarna kunde ändras på bara några veckor. Så var 1974 års regeringsform ursprungligen konstruerad. Det var den socialdemokratiska ordningen i ett nötskal. Denna ordning håller vi nu på att definitivt lämna bakom oss, men i dag står vi bakom samma linje. Det är uppskattat, oavsett motiv för Socialdemokraternas positionsförflyttning.

  Herr talman! För oss i Liberalerna är det glädjande att konstatera att Sverige nu tar det första steget mot en konstitutionell reform som vi sedan länge har förespråkat, men vi skulle gärna vilja gå vidare med det konstitutionella reformarbetet. Det gäller särskilt inom två områden.

  Det första handlar om att förstärka lagprövningsinstitutet genom att inrätta en stark författningsdomstol med breda befogenheter. Detta är en självklarhet i de flesta demokratier, men det har varit – och verkar fortfarande vara – ett rött skynke för socialdemokratin. En författningsdomstol vore det bästa sättet att skapa en verkningsfull prövningsinstans för såväl av riksdagen stiftade lagar som regeringens och andra myndigheters beslut. Den starka och högt ansedda tyska författningsdomstolen skulle kunna tjäna som modell i detta avseende.

  Herr talman! Den andra reform som vi gärna skulle vilja genomföra handlar om att ytterligare stärka domstolarnas oberoende. I 2020 års grundlagskommitté lämnade Liberalernas representant Cecilia Malmström tillsammans med företrädare för tre andra partier ett särskilt yttrande om behovet av att stärka domstolarnas oberoende genom inrättandet av ett självständigt domstolsråd med ansvar för den centrala domstolsadministrationen. På detta sätt skulle domstolsväsendet helt frigöras från sitt traditionella beroende av regeringen, och det skulle utgöra ett definitivt och mycket välkommet genombrott för maktdelningsprincipen.

  En sådan förändring, tillsammans med inrättandet av en stark författningsdomstol, skulle utgöra ett solitt konstitutionellt värn för både den demokratiska rättsstaten och våra grundläggande fri- och rättigheter.

  Herr talman! Slutligen vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut fattades under § 12.)

  2025-10-01 09:46:53

  

  Mauricio Rojas

• Herr talman! Lite upprepningar blir det här när vi i olika ordalag säger att vi nu pratar om något av det mest fundamentala vi har för Sverige. Sedan kan vi dra lite olika slutsatser, och jag återkommer till detta. Regeringsformen har en särställning i svensk lagstiftning vad gäller att beskriva hur Sverige ska fungera och hur vi ska interagera och fatta beslut.

  Det förslag vi nu har på bordet gäller i huvudsak två frågor. Den första handlar om vad som ska stå i regeringsformen och hur den ska ändras. Den andra handlar om domstolarnas ställning.

  Låt mig börja med den första, det vill säga ändringen av regeringsformen. Den avvägning som behöver göras mellan att skydda det som måste vara beständigt – det var och en ska kunna lita på – och det som bör vara föränderligt beskrivs tydligt i både propositionen och de remissyttranden som finns.

  Avvägningen är inte enkel. Om det är för svårt att ändra kan folkviljan komma att ifrågasättas, vilket också ett par remissinstanser hävdar. Om det är för enkelt kan det å andra sidan innebära ett hot mot demokratin. Vi ser stater där man till exempel har utnyttjat så kallad konstitutionell majoritet för att genomföra genomgripande förändringar som inte gynnar den demokratiska utvecklingen.

  Herr talman! När jag tar in dessa bägge aspekter – både behovet av att folkviljan får genomslag och behovet av att kunna förutsätta en stabilitet i våra grundlagar – kommer jag fram till att det är en rimlig avvägning som görs i det förslag vi i dag ser. Jag tycker att det är en rimlig avvägning att ha två beslut, där det senare beslutet bör ha kvalificerad majoritet när frågan har kunnat vara ute i en bred debatt i en valrörelse.

  Här närmar vi oss frågan: Vad är det då vi ska skydda? Om man använder grundlagen för att etablera en politisk åsikt kan jag förstå att man vill kunna ändra den på ett enklare sätt. Då vill man kunna både plocka bort och lägga till. Men jag tror att det är fel tänkt.

  Jag tror att allt som det är rimligt att ha olika politisk uppfattning om är sådant som vi ska möta i debatten – inte grundlagsskydda. Man ska inte använda grundlagen för att säkerställa de åsikter som man själv tycker är rätt eller som ens parti företräder. Detta ska ske i debatten. Just därför är det viktigt med den kvalificerade majoriteten. Då är det kärnan, det vi alla är eniga om, som vi står bakom.

  Grundlagen har också andra ändamål. Vi måste säkerställa de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Vi måste säkerställa demokratins funktionssätt. Detta är grunden, för ett samhälle kan bara bygga på människor som i samverkan utvecklar sina egna förmågor. Vi måste alla ha en trygghet så att vi kan växa, ta del i samhällslivet och utveckla idéer, tankar och ambitioner.

  Herr talman! Trilogin demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet brukar upprepas i många sammanhang. Den är en ganska bra beskrivning också av dagens ärende, för det handlar om rättssäkerheten. Det handlar om hur vi ska kunna säkerställa att vi har domstolar som oberoende prövar vår sak, inte på grund av politiska indikationer och på politisk grund, utan på en saklig grund som vilar på vad vi faktiskt har beslutat om här i riksdagen. Lagen ska följas utan påverkan. Det är just därför det är så viktigt att vi ser över hur domstolarna görs oberoende. Principen att vi alla ska vara lika inför lagen är grundläggande och viktig. Vi måste kunna lita på den. Även här kommer en förändring som jag tror innebär en betydande förbättring i individernas möjlighet att samverka för ett starkt och enigt Sverige.

  Herr talman! Vi är eniga i sak, men det finns en viss diskrepans gällande hur enkelt det ska vara att i andra beslutet anta en grundlagsändring. Vi ska också komma ihåg att det är fråga om det andra beslutet, det vill säga att om man i det första beslutet presenterat en grundlagsändring kan den debatteras i en publik debatt. Om frågan har ett starkt folkligt stöd kommer det stödet sannolikt att få genomslag i det andra beslutet. Det är inte så att det måste vara kvalificerad majoritet hela vägen.

  Herr talman! Det är en styrka att vi är så eniga i sak. Det visar att den svenska demokratin står stark, men vi måste också vårda den. Demokratin måste vårdas av oss som är företrädare för politiska åsikter. Om inte vi som faktiskt är satta att sköta demokratin tycker att den är viktig kommer den att undergrävas via olika insatser och debattsystem – jag behöver inte nämna sociala medier.

  Vi måste vårda demokratin, och det är ett ansvar vi har i partierna och här i kammaren. Men vi måste vårda den med respekt och saklighet. Vi måste lyssna på varandra, försöka förstå och hitta rimliga kompromisser. Grundlagen ska reglera det som säkerställer att svenska medborgare kan växa och utvecklas. Samtidigt ska vi undvika att använda grundlagen för att definiera politiska ståndpunkter och politiska åsikter. De ska mötas i den öppna och fria debatten, som i sin tur ska säkras av grundlagen.

  Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande 2.

  2025-10-01 09:14:29

  

  Ulrik Nilsson

• Herr talman! Denna debatt gäller, som vi har hört, ett förslag till grundlagsändring för att stärka skyddet för demokratin och domstolarnas oberoende.

  Ett oberoende rättsväsen och självständiga institutioner är grundbultar för att säkra rättsstatens principer. Konsekvenserna av när så inte är fallet är något som jag i min roll som biståndspolitisk talesperson ser många exempel på. Det är därför en viktig del av svenskt bistånd att stärka byggandet av demokratier och självständiga, oberoende institutioner på olika håll i världen.

  Genom exempelvis domares oväld skapas tilltro hos den enskilde medborgaren till att man får en rättvis och lagenlig prövning av sitt ärende, även om motparten är en makthavare, en myndighet eller staten själv. Rätt ska nämligen skipas i enlighet med lagen, inte för att tillgodose någons egna intressen. Detta är precis lika viktigt i vårt eget land, Sverige.

  Man kan tänka att det faktum att det redan finns ett grundlagsskydd som kräver förändring i två steg med ett mellanliggande val borde vara nog för att försäkra sig om domstolarnas oberoende. Men vi ser en oroväckande utveckling på många håll i vår värld. Tidigare demokratiska landvinningar har rullats tillbaka steg för steg, och allt fler auktoritära regimer har tagit kontroll över domstolsväsendet. Exempelvis politiseras utnämningen av domare, särskilt i de högre domstolarna, och det drivs igenom grundlagsändringar som minskar möjligheten att ställa makthavare till svars och för den enskilde medborgaren att få sin rätt.

  Det är för att motverka att något liknande skulle kunna ske i Sverige som regeringen, efter att en enig parlamentarisk utredning uttalat sig, föreslår ett antal steg för att trygga domstolars och domares oberoende.

  Det vi nu tar första steget mot är att besluta om ett grundlagsförslag som vilande och som ska fastställas efter nästa års val. När den nya lagen träder i kraft den 1 april 2027 kommer det att krävas att minst hälften av riksdagens ledamöter – inte hälften av dem som råkar vara i kammaren utan hälften av ledamöterna – röstar för att anta ett grundlagsförslag som vilande. En kvalificerad majoritet med minst två tredjedelar av riksdagens ledamöter behöver sedan rösta vid det andra beslutet, efter ett mellanliggande val, rösta för att slutligt ändra grundlagen.

  Lagrådet ska enligt förslaget yttra sig innan riksdagen beslutar om ändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

  När det gäller domstolarnas oberoende innebär förslaget att risken för politisk styrning minskar. Den myndighet som ansvarar för administrationen av domstolarna ska enligt förslaget ledas av en styrelse där en majoritet av ledamöterna är domare. Denna styrelses ledamöter ska inte kunna skiljas från uppdraget med mindre än att en kvalificerad majoritet om minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter beslutar om det.

  Antalet justitieråd i de högsta domstolarna föreslås också regleras i regeringsformen. Det införs också en ny bestämmelse om att en ordinarie domare får skiljas från anställningen om han eller hon uppnått en i lag föreskriven ålder om avgångsskyldighet.

  Ett annat viktigt moment för att minska risken för politisering är att justitiekanslern, JK, som är regeringens företrädare, inte kommer att kunna utöva tillsyn över domstolarnas rättskipande verksamhet. Det uppdraget ska ligga på Riksdagens ombudsmän, JO, och Riksrevisionen. Däremot kvarstår JK:s uppgift att vaka över tryck- och yttrandefriheten. JK ska enligt förslaget inte kunna väcka talan för brott gentemot justitieråd.

  Detta är flera steg som är viktiga för att säkerställa att man minskar risken för politisering och för att en regim raserar den rättssäkerhet vi har i dag. De stärker i stället rättssäkerheten.

  Med dessa exempel på hur de föreslagna grundlagsändringarna kommer att stärka demokratin och domstolarnas oberoende vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

  2025-10-01 09:34:20

  

  Gudrun Brunegård

• Herr talman! Riksmötets första KU-debatt handlar alltså om något så viktigt som stärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende. Det är två hörnstenar i det svenska samhället, och frågor som rör dessa ska självklart ägnas den betydande uppmärksamhet som de förtjänar.

  Det stärkta skydd för demokratin som vi talar om handlar om att skruva åt förutsättningarna för att kunna ändra våra grundlagar. Detta kan synas kontraproduktivt i tider då krav på effektivitet och produktivitet härskar. Men jag tycker inte att man ska se det som att de föreslagna reglerna gör någonting svårare. Snarare är det så att de gör det lättare att försvara de lagar som vi har och som vi menar har varit bra för Sverige.

  Vi tillstyrker därmed förslagen om kvorumregler och om att det ska krävas kvalificerad majoritet för ändring av grundlag. Vi tillstyrker också att dessa regler ska gälla samtliga grundlagar. Det har diskuterats förslag om att markera vissa grundlagar som speciellt viktiga, men vi menar att det är rimligt att grundlagar bedöms som likvärdiga. Sammantaget bidrar sådana regler till att det blir svårare för en tillfällig majoritet att försöka genomföra förändringar till det egna partiets eller de egna partiernas fördel.

  Till att börja med tycker vi att en viktig aspekt av vårt demokratiska system är den proportionella demokratin, som ger fler partier och därmed ger fler åsikter att lyftas, diskuteras och så småningom avslås eller bifallas. I vilket fall bidrar de till att bredda debatten och den fria åsiktsbildningen. Det är något vi ska ta väldigt väl vara på.

  Herr talman! Våra grundlagar speglar vår gemensamma uppfattning om hur vårt samhälle ska vara ordnat. De är en del av svaret på frågan: Vilket samhälle vill vi ha? De är själva grunden för det svenska statsskicket.

  Vanligtvis tänker man sig kanske en suverän stat som ett territorium med fastlagda och erkända gränser, och det har sina grunder och goda skäl. Men man kan också tänka sig en stat som ett område där invånarna har en sorts överenskommelse om hur detta område ska styras, vilket sedan tar sig uttryck i lagstiftning och förvaltning.

  Som ett litet sidoinlägg kan man säga att det också gör det möjligt att tänka sig en stat med mer än ett folk. Vi behöver inte gå längre än till Norge för att finna den tanken – ett land som har två folk: nordmän och samer.

  Herr talman! Vi i Miljöpartiet välkomnar således de förslag vi har fått på våra bord. Det är rimligt, tycker vi, att stärka skyddet för grundlagarna genom ytterligare krav på hur förändringar ska kunna genomföras.

  Det har funnits en samsyn bland riksdagens partier om att grundlagsändringar bara ska göras med breda majoriteter som står bakom besluten. Likaså har det knappast varit ifrågasatt att grundlagsändringar ska kräva två beslut med ett val emellan. Den tröghet som det skapar har betraktats som angelägen för att inte locka till snabba förändringar av det sätt landet ska styras på.

  Det är närmast en självklarhet, kan jag tycka, att grundlagar inte ska kunna genomdrivas av en majoritet som inte är större än hälften plus en ledamot. Vi har, som jag nämnde alldeles nyss, inte den sortens majoritetsstyre, och jag tror att det vore olyckligt om vi gick åt det hållet, i synnerhet i tider då polariseringen generellt anses öka i samhället.

  I sammanhanget har det också diskuterats om det är viktigt att alla grundlagsändringar omfattas av krav på kvorum och kvalificerad majoritet vid det andra beslutstillfället. För vår del instämmer vi i utskottets överväganden och beslut – det är rimligt att kraven ska gälla alla grundlagsändringar. Dels är det svårt att avgöra var gränsen skulle gå mellan krav på kvalificerad majoritet och krav på enkel majoritet vid beslut, dels finns det exempel från andra länder på att grundlagsbeslut fattats som vanliga majoritetsbeslut, vilket om det skedde här skulle motverka tanken på en bred medverkan från riksdagens partier.

  Det är inte heller rimligt, menar vi, att införa regler som innebär att vissa grundlagar inte kan ändras över huvud taget – evighetsklausuler som helt bortser från de omfattande förändringar vår planet och världens stater står inför.

  Herr talman! Vi har också ett förslag om domarnas och domstolarnas oberoende. Utvecklingen i Europa och på andra håll i världen har gjort det nödvändigt att stärka domares och domstolars oberoende och minska riskerna för otillbörliga påtryckningar, inte minst från regeringar som skulle kunna vilja påverka hur rättvisa skipas i vårt land. Sådana exempel finns från andra länder, även länder som kanske sett sig som immuna mot sådana ganska omtumlande förändringar av landets rättssystem.

  EU-kommissionen genomförde för något år sedan en undersökning om medborgarnas förtroende för domstolsväsendet i respektive land. I några länder ökar förtroendet, om än kanske från låga nivåer. I Slovenien, Slovakien, Italien och Portugal har förtroendet ökat kraftigt, men från mycket låga nivåer. I några länder har ett redan svagt förtroende sjunkit ytterligare. Det är mest tydligt i Ungern och Polen men har skett även i exempelvis Kroatien. Här talar vi om förtroendesiffror på 22–25 procent av befolkningen.

  På den övre tabellhalvan finns länder som tappat lite eller vunnit lite. Danmarks och Finlands domstolsväsenden åtnjöt då, 2023, störst förtroende bland sina respektive invånare, hela 86 procent. På platserna tre till fem återfanns Österrike, Tyskland och Luxemburg. På sjätte plats hittar vi Sverige, som efter en nedgång med ett par procentenheter antecknades för förtroende hos 75 procent av befolkningen. På de här platserna är rörelserna ganska små, och jag kan inte redogöra för hur konfidensintervall och andra statistikdata ser ut.

  En annan undersökning är den som Stiftelsen Rättsfonden genomförde för några år sedan i Sverige och som visade att en stor andel ungdomar definierade som sistaårselever på gymnasiet levde i tron att regeringen kan ändra domar. Hela 68 procent, det vill säga lite drygt två tredjedelar av ungdomarna, svarade i undersökningen att så är fallet. Detta är oroväckande. Det är ett skäl så gott som något att genomföra de föreslagna förändringarna, som inte bara ökar oberoendet faktiskt och formellt utan därmed också kan skapa ett bättre förtroende för domare och domstolar. En rättsstat är helt enkelt inte tänkbar utan ett helt oberoende domstolsväsen.

  Slutligen, herr talman, vill jag understryka att Miljöpartiets ställningstaganden baseras på kongressbeslut som omfattar såväl grundlagsförändringar som domstolars oberoende. Det särskilda yttrande som lämnades av Miljöpartiet i samband med utredningen avser funderingar kring möjligheten att ett av de val som krävs kan vara ett extra val.

  I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

  2025-10-01 09:39:28

  

  Jan Riise

• Herr talman! Varför har vi demokrati? Är den egentligen så bra, och varför?

  Allt fler, särskilt unga, verkar tvivla och ifrågasätta demokratin som samhällssystem. I går kom årets rapport från Ungdomsbarometern, som visar att allt fler unga oroar sig för demokratins framtid och tvivlar på dess förmåga att hantera våra samhällsutmaningar. Samtidigt upplever bara var fjärde ung person i Sverige att de kan påverka samhället. Innan coronapandemin upplevde ungefär hälften av de unga att de kunde påverka. På fem år har minskningen varit markant.

  Jag tror att vi vuxna verkligen behöver fundera över vad som ligger bakom. Demokratins tillbakagång globalt och en osäker omvärld där auktoritära ledares humör för dagen påverkar oss i vardagen är naturligtvis bidragande faktorer. Men många unga beskriver också i undersökningen att allt hänger samman med ett samhällsklimat som upplevs alltmer splittrat med otrygghet, växande sociala och ekonomiska klyftor samt en tilltagande polarisering. Trots allt skedde genombrottet för demokrati i Sverige med allmän och lika rösträtt för bara drygt hundra år sedan. Man behöver inte gå så många generationer tillbaka i historien för att hitta en tid när många av de fri- och rättigheter som vi i dag tar för givna var långtifrån självklarheter.

  Herr talman! Den demokratiska tillbakagången bland världens länder har pågått i 25 år och visar inga tecken på att avta. Den senaste demokratirapporten från VDem Institute vid Göteborgs universitet visar att demokratiska länder nu är i minoritet och att yttrandefriheten minskar. Deras mätningar visar också att autokratiseringen, alltså avdemokratiseringen, ofta sammanfaller med en hög grad av desinformation och polarisering. Och inget land är immunt – inte ens Sverige.

  Vad är egentligen poängen med demokrati? Är det bara det minst dåliga systemet? Det anklagas ofta för att vara långsamt och ineffektivt, och som politiker riskerar man att inte få precis som man vill. Man måste också kompromissa, och de slagkraftiga förslagen kanske urvattnas på vägen. Eller så är det precis tvärtom, det vill säga att vi lyckas fatta klokare och mer genomtänkta beslut när vi har en gedigen lagstiftningsprocess, när vi får tänka efter och vända och vrida på argument för och emot. Det finns en poäng med en viss tröghet, förutsägbarhet och stabilitet i vårt system.

  Forskning har länge visat att demokratier fattar mer kunskapsbaserade och därmed förnuftigare beslut. Autokratier förtrycker däremot fri kunskap, fria medier och konstnärer som granskar och ifrågasätter makten. Det leder till oförnuftiga beslut och lidande i form av krig, svält och ohälsa.

  Så sent som förra året gick Sveriges riksbanks pris i ekonomi, det som felaktigt brukar kallas för Nobelpriset i ekonomi, till forskare som just har visat hur avgörande samhällsinstitutioner är för ett lands välstånd. Deras arbete visar hur inkluderande institutioner, som en fungerande demokrati och starka rättssystem, skapar bättre folkhälsa, lägre spädbarnsdödlighet, mindre våld i hemmet och högre nivåer av lycka. Det borde vara någonting som alla vi i kammaren kan enas om är bra.

  Förslaget, som Vänsterpartiet givetvis står bakom, har också föregåtts av en parlamentarisk utredning, som fick god tid på sig att vända och vrida på argument kring hur vi ska eller inte ska se över förutsättningarna att ändra grundlagen och hur vi ska stärka oberoendet för våra domstolar. Det var en enig utredning, något som jag verkligen har välkomnat. Annars brukar det vara mitt parti som reserverar sig i olika utredningar på grundlagens område.

  Nu skapar vi ett större skydd för våra domstolars oberoende. Genom ändringen av hur man ändrar grundlag fastslår vi det som tidigare talare har påpekat har varit praxis under lång tid, nämligen att vi söker breda överenskommelser i kammaren just för att vår grundlag intar en särställning och bygger ett fundament för vårt land. Då ska man inte kunna ändra den hipp som happ. Självklart har man inte kunnat göra det tidigare heller, men nu stärker vi skyddet.

  Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

  2025-10-01 09:22:15

  

  Jessica Wetterling

• Herr talman! Jag ska börja mitt första anförande i en KU-debatt med ett erkännande. När jag som ung student hemma i Linköping valde att engagera mig politiskt stod frågor om grundlagar och domstolars oberoende lågt på min dagordning. Men med åren har detta ändrats. Kanske blir man klokare med åren, som man brukar säga, men mer sannolikt beror det på en föränderlig omvärld.

  Jag följer numera konstitutionella frågor med stort intresse, just därför att vi lever i en föränderlig värld. Vi lever i en tid då demokratin i många delar av världen ifrågasätts, där viktiga grundfundament i rättsstaten urholkas och friheter inskränks. Det gör det extra viktigt att vi här hemma i Sverige är vaksamma. Vi behöver starka och självständiga institutioner som verkar långsiktigt.

  I dag debatterar vi en av de mest grundläggande frågorna i vår demokrati, just skyddet för grundlagarna och domstolarnas oberoende. Vi är överens i det mesta.

  Vi kommer tillsammans ihåg att det här är fundamentet som vår rättsstat vilar på. Grundlagarna är inte bara regler. De är garantier för just rättssäkerhet, för individens frihet och rättigheter och för att demokratiska principer ska stå sig över tid.

  I centrum för propositionen ligger förslaget att göra det svårare att ändra grundlagarna genom kravet på två tredjedelars majoritet i det bekräftande beslutet. Det är ett tydligt steg för att förstärka demokratins skydd. Centerpartiet ser det som en viktig säkerhetsmekanism. Vi vet att kortsiktiga majoriteter inte alltid tar hänsyn till långsiktiga konsekvenser, men genom att höja tröskeln säkerställer vi att förändringar bara sker när det finns ett brett och långsiktigt stöd här i riksdagens kammare.

  Herr talman! Demokrati är mer än bara majoritetsstyre. Det handlar om stabilitet, förutsägbarhet och skydd för minoriteter. Att kräva två tredjedelars majoritet för bekräftande beslut är ett sätt att kombinera dessa principer.

  Samtidigt tydliggör vi för medborgarna att grundlagen är något mer än politiska tillfälligheter. Den är själva ramen för vårt samhälle.

  Visst kan man invända att högre krav gör det svårare att snabbt genomföra reformer. Men för Centerpartiet handlar det om att balansera stabilitet och flexibilitet. Det är två sidor av samma demokratiska mynt. Det kräver mycket av oss. Det kräver samarbete över blockgränser för att demokratin ska vara både skyddad och dynamisk.

  Herr talman! Ett annat viktigt område i propositionen är domstolarnas oberoende. I en demokrati är domstolarna inte bara en del av rättssystemet. De är själva garantin för att lagarna tillämpas rättvist och opartiskt. Hotas denna självständighet riskerar vi medborgarnas tillit. Vi riskerar också att näringslivets tillit till systemet eroderas helt. Om det blir så riskerar vi inte bara att investeringar uteblir, utan vi riskerar också att se korruptionen breda ut sig i vårt samhälle.

  I propositionen föreslås bland annat ändringar i reglerna om domares avgång vid en viss ålder och begränsningar av myndigheters tillsyn över domstolarnas rättskipande verksamhet. Det här stärker domstolarnas skydd mot politisk påverkan. För Centerpartiet är just det centralt. Domstolarna måste kunna fatta beslut utan att behöva ta politisk hänsyn.

  Herr talman! Vi får dock inte låta oss förblindas av tryggheten i bara höjda trösklar. Demokratin måste vara levande, den måste vara inkluderande och den måste vara lyhörd. Medborgarna ska se att deras röster spelar roll. Höjda krav för grundlagsändringar gör inte förändring omöjlig. Det gör den bara mer genomtänkt, brett förankrad och respektfull mot de principer som bär vårt samhälle framåt.

  Propositionen innehåller en del lagförslag. Men jag tycker att vi också ska se den som en chans att reflektera över vårt ansvar som just lagstiftare. Det handlar inte bara om beslut här och nu. Det handlar också om att bygga ett system som fungerar i generationer.

  Till sist: Det här är inte en fråga om politiska poänger eller kortsiktiga vinster, vilket känns tryggt i dagens debatt. Det handlar om att stå upp för de principer som gör Sverige till just Sverige. Våra domstolar ska kunna döma rättvist. Grundlagar ska inte rubbas av tillfälliga majoriteter. Och medborgarnas fri- och rättigheter ska skyddas.

  Centerpartiet ser denna proposition som ett viktigt steg i rätt riktning. Vi vill stärka demokratin, rättsstaten och de institutioner som gör vårt samhälle tryggt. Därför stöder vi och ställer oss bakom propositionen, och vi uppmanar kammaren att göra detsamma.

  2025-10-01 09:27:50

  

  Muharrem Demirok

• Herr talman! Enligt traditionen vill jag börja med att yrka bifall till reservation nummer 1 i betänkandet, men jag står självklart bakom alla våra reservationer.

  Vi debatterar i dag propositionen Stärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende, en fråga som rör själva hjärtat i vårt statsskick. Det är förslag som går rakt in i kärnan av vår demokratiska ordning: skyddet för vår rättsstat, domstolarnas oberoende och hur grundlagen ska kunna ändras.

  Det är angelägna frågor, herr talman, som också kräver en viss varsamhet. För Sverigedemokraterna är det av stor vikt att vi värnar rättsstatens principer, vår demokrati och folkviljan. Demokratin förtjänar balans och inte barriärer. Vi menar att regeringens förslag, som vi kan ta del av i KU2 Stärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende, bortser från det stora perspektivet.

  Vad är det stora perspektivet, herr talman? Det är att regeringens förslag riskerar att låsa fast vår demokrati i ett system där en minoritet ges vetorätt över majoritetens vilja. En minoritet ska alltså kunna stoppa ett lagförslag som en majoritet av svenska folkets representanter vill driva igenom. Värnar det rättsstatens principer och den demokratiska kärnan som är så viktig att värna och skydda? Det är en fråga värd att kontemplera.

  Propositionens huvudförslag är att det andra riksdagsbeslutet vid en grundlagsändring alltid ska kräva minst två tredjedelars majoritet. En tredjedel av riksdagens ledamöter ges vetorätt och i praktiken makt att stoppa förändringar som är bra för Sverige och Sveriges medborgare, oavsett valresultat. Det innebär en spärr som kan förhindra att nödvändiga och folkförankrade reformer genomförs. Det strider mot kärnan i majoritetsprincipen – själva motorn i en representativ demokrati.

  Vi har redan i dag ett starkt skydd, med två beslut och ett mellanliggande val, för att genomföra en ändring av grundlagen. Det öppnar upp för eftertanke, debatt och folklig påverkan. Att lägga på ytterligare ett krav kommer att skapa ett stelbent system som inte är i fas med samhällets utveckling. Vi riskerar att inte kunna genomföra viktiga grundlagsändringar trots att en majoritet av svenska folket genom sitt röstkort tydligt visat att det är just detta man vill ska ske.

  Herr talman! För att inse problematiken behöver man bara titta på innehållet i vissa aktuella politiska förslag som Tidöpartierna nu driver igenom för att laga ett sönderslitet Sverige. Reformer för att stoppa organiserad brottslighet, för att förbjuda terrorstöd, för att återkalla medborgarskap som beviljats på felaktiga grunder eller för att förstärka äganderättens skydd kan bli omöjliga att genomföra med det förslag som nu läggs fram.

  Om en minoritet av riksdagens ledamöter ges ständig vetorätt att stoppa viktiga reformer som sätter Sveriges medborgares välbefinnande i första rummet försvagas vår förmåga att möta just de hot som demokratin behöver skyddas mot. Det kan vara hot med AI-genererat innehåll, global desinformation och andra digitala element som kräver att Sverige kan agera resolut.

  Regeringen föreslår också att Sveriges förhållande till EU och Europadomstolen får ett förstärkt grundlagsskydd. Sedan inträdet i EU har maktbalansen förändrats. Migration, arbetsrätt och energipolitik påverkas i ökande grad av EU. Att i detta läge grundlagsfästa relationen gör det svårare för framtida generationer att ompröva vår nationella självständighet. Detta är inget vi ska besluta om lättvindigt.

  Vi ser däremot, herr talman, med viss tillfredsställelse på de delar som rör domstolarnas oberoende. Vi stöder de inslag som stärker rättsstatens kärna. Men även här krävs balans. Att domstolarnas roll stärks i grundlagen, att Domstolsverket ges en friare ställning och att domartillsättning sker med ökad självständighet är något som Sverigedemokraterna välkomnar.

  Herr talman! Vi måste hantera frågor som rör grundlagsändringar med försiktighet och respekt. Det är också därför Sverigedemokraterna föreslår att regeringen bör ta ett omtag kring denna fråga. Vi har remissinstanser som har kommit in med olika synpunkter – positiva och negativa. Ta till er dessa, analysera helhetsperspektivet kring propositionen och återkom med vilka viktiga grundlagar som bör vara föremål för kvalificerad majoritet i den andra omröstningen!

  Sverigedemokraterna säger nej till ett generellt krav på kvalificerad majoritet. Vi är beredda att diskutera en modell där de mest grundläggande delarna i svensk lagstiftning har ett särskilt skydd men, herr talman, där övriga grundlagsändringar förblir föränderliga om en majoritet av svenska folket vill att så sker.

  Folkets stöd och folkets röst ska väga tungt i våra allmänna val; det är en av demokratins grundpelare. Det är också därför detta är en så principiellt viktig fråga för folkets parti – Sverigedemokraterna.

  Demokratin är stark för att den är förankrad bland folket, för att den är öppen och för att den är anpassningsbar. Våra grundlagar om yttrande- och tryckfrihet är hörnstenar i ett fritt samhälle, men de måste kunna uppdateras för att ligga i fas med den verklighet vi lever i.

  Folksuveränitetsprincipen är en princip som bygger på viljan hos majoriteten av medborgarna. Det är inte Sverigedemokraterna eller Socialdemokraterna som ska bestämma om vi ska genomföra en grundlagsändring eller inte. Det är en majoritet av svenska folket som ska äga den rätten, och ingen annan.

  Låt oss värna folkviljan, precis så som det är formulerat i 1 kap. 1 § i den svenska regeringsformen: All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

  2025-10-01 09:07:07

  

  Martin Westmont