Skärpta krav för offentliga biträden och höjda kompetenskrav för tolkar i migrationsärenden

Debatt i text

• Fru talman! I dag behandlar vi en proposition om skärpta krav på offentliga biträden och höjda kompetenskrav för tolkar i migrationsärenden. Vi socialdemokrater ställer oss bakom propositionen.

  Den berör själva grunden för rättssäkerheten i migrationsprocessen. Det handlar om hur vi säkerställer att den som söker skydd i Sverige får en korrekt prövning och att staten har ett robust system som inte kan utnyttjas av oseriösa aktörer.

  Vi har tyvärr sett återkommande brister i kvalitet både hos offentliga biträden och i tolkningen.

  Syftet med propositionen är att stärka rättssäkerheten för den enskilde och för staten. Migrationsverket, domstolarna, Statskontoret, Kammarkollegiet, Säkerhetspolisen och JO har alla pekat på problem som behöver åtgärdas.

  En rättsprocess är aldrig bättre än den information som kommer fram. I migrationsärenden går nästan all central information genom en tolk. Därför är tolken inte ett tekniskt hjälpmedel, utan tolken är en förutsättning för rättssäkerhet.

  I migrationsärenden handlar det ofta om liv, säkerhet och framtid. Vartenda ord i ett samtal eller en utsaga kan påverka utfallet. En felöversättning kan leda till avslag eller bifall på felaktig grund. Det kan leda till längre handläggningstider och fler överklaganden.

  Tolken är bryggan mellan individen och staten. Auktoriserade tolkar och dokumenterad kompetens är avgörande för att rättsstaten ska fungera.

  Fru talman! Problemen i dagens system är väl dokumenterade, och de är allvarliga. Det har visat sig i bristande kvalitet hos offentliga biträden. Vissa ombud har tagit orimligt många ärenden och levererat låg kvalitet. Myndigheterna har inte haft verktyg för att stoppa dem.

  Vi har haft tolkar utan tillräcklig kompetens. Endast en liten del av tolkarna i Sverige är auktoriserade. På flera språk finns ingen formell utbildning alls. Det finns dokumenterade fall av felaktiga översättningar.

  Detta leder också till en sårbarhet för påverkan och oseriösa aktörer. Det finns exempel med tolkar och biträden med koppling till kriminella miljöer. Regelverket har inte räckt till för att förhindra detta.

  Vad gör då denna proposition åt problemen? Jo, propositionen skärper behörighetskraven för offentliga biträden och ger myndigheter möjlighet att förklara ombud obehöriga. Den begränsar möjligheten till substitution, det vill säga att man som utsett offentligt biträde inte kan sända dit någon annan i ens ställe. Det införs krav på auktoriserad tolk när det är möjligt, och det ställs krav på dokumenterad kompetens, lämplighet och erfarenhet när auktorisation saknas. Man tydliggör ansvaret hos Migrationsverket och domstolarna. Staten får möjlighet att neka olämpliga aktörer. Det stärker statens kontrollförmåga.

  Fru talman! Det har visat sig att problemen i systemet är strukturella. Det vi nu gör handlar om att skapa en migrationsprocess där den som har rätt att stanna får stanna, och där den som inte har det får ett korrekt beslut. Samtidigt skyddar vi processen från oseriösa aktörer och otillbörlig påverkan.

  Det är inte rimligt att livsavgörande beslut ska vila på bristfälliga översättningar eller ombud som inte håller måttet. Den som möter svenska staten ska möta kvalitet, professionalitet och ett system som står stadigt. Därför är detta en nödvändig reform. Och därför ställer vi socialdemokrater oss också bakom förslaget. Vi kommer att fortsätta att driva på för att hela migrationskedjan ska hålla högsta möjliga standard – från första samtal till sista beslut.

  (Applåder)

  2025-11-25 12:04:49

  

  Lars Isacsson

• Fru talman! Vi behandlar i dag en proposition som berör själva kärnan i vad en rättsstat är. Det handlar inte bara om lagar och regler, utan det handlar om förtroende – om att varje människa, oavsett bakgrund, språk eller situation, ska kunna lita på att staten behandlar henne rättvist. Därför handlar förslaget om något mycket större än behörighetskrav, register och förordnanden. Det handlar om kvaliteten i den hjälp som människor i utsatta situationer får när deras framtid står på spel.

  Fru talman! Det stora flertalet biträden gör ett professionellt, ansvarsfullt och värdigt arbete, men verkligheten har också visat på vissa brister. Rapporterna från Riksrevisionen, domstolar och Migrationsverket visar att det finns undantag och att dessa undantag inte är små avvikelser utan får verkliga konsekvenser för enskilda människor.

  Det känns inte bra när vissa offentliga biträden i främst asylärenden saknar den kompetens som krävs och därför inte är lämpliga för sina uppdrag. Det känns inte bra när Riksrevisionen konstaterar att vissa biträden saknar grundläggande juridisk kompetens.

  Det känns inte heller bra att det är rätt vanligt att förordnade offentliga biträden sätter någon annan i sitt ställe och att kvaliteten och effektiviteten i vissa fall har försämrats till följd av den så kallade substitutionen. Att advokater i vissa fall har satt i system att ta emot uppdragen för att sedan direkt lämna dem till en kollega, utan kontroll av lämplighet, känns inte bra. En granskning visar att den som ersätter det förordnade biträdet ofta inte kontrolleras alls. Det betyder att den särskilda kompetens och erfarenhet som låg till grund för det ursprungliga valet kan gå förlorad.

  Bristerna stannar dock inte där, utan Migrationsverket har även rapporterat om tolkar som missköter sina uppdrag. De återger inte det som sägs, saknar språkkunskaper eller uppträder partiskt. Myndigheten menar också att det är svårt att agera effektivt mot dessa tolkar.

  Fru talman! Så här kan vi helt enkelt inte ha det. Detta är inte bara en teknisk fråga, utan det handlar om rättssäkerhet och om människors liv och framtid. Det duger inte att personer utan tillräcklig juridisk kompetens företräder de mest utsatta. Det duger inte att biträden tar på sig uppdrag och sedan skickar dem vidare till vem som helst i sin närhet. Det duger inte heller att myndigheterna saknar verktyg för att agera när allvarliga brister uppstår. Det är därför regeringen agerar.

  Förslaget innebär att endast utbildade jurister, genom kunskap, erfarenhet och särskild lämplighet, ska kunna få uppdrag som offentliga biträden. Den förordnande myndigheten eller domstolen ska fortsatt bedöma varje fall individuellt och väga in särskilda kompetensbehov, till exempel när det gäller barn, personer med funktionsnedsättningar eller andra sårbara grupper. Med detta höjer vi kvaliteten i och ökar förtroendet för hela systemet.

  Nu blir det också ett slut på att skicka uppdrag genom så kallad substitution utan tillstånd. Regeringen föreslår att ett offentligt biträde måste ha ett särskilt tillstånd för att kunna ersättas av någon annan.

  Fru talman! Förslaget ger dessutom myndigheterna möjlighet att ingripa när biträden och tolkar har visat sig vara olämpliga, så att dessa inte ska få nya uppdrag. Att stänga av någon från framtida uppdrag är en stor åtgärd, men ibland är den nödvändig för att skydda den enskilda från allvarliga brister. Det är också viktigt att betona att besluten är överklagbara, vilket stärker rättssäkerheten åt båda håll.

  Att biträden och tolkar har rätt kompetens är en förutsättning för både rättssäkerheten och förtroendet för den svenska asylprocessen. Betänk att ett enda felöversatt ord eller en tolks missade nyans i översättningen kan vara helt avgörande! Felöversättningar kan få förödande konsekvenser. Därför föreslås nu tydliga kompetenskrav för tolkar och översättare. Auktoriserade tolkar som genomgått kompetensprövning ska användas när det är möjligt, och i andra fall ska en lämplig person anlitas. Det ska inte vara vem som helst eller någon slumpmässigt vald person.

  Fru talman! Propositionen är en investering i rättssäkerhet. Den säkerställer att skattemedel används effektivt och garanterar att kompetenta jurister företräder dem som behöver det mest. Den ser också till att tolkningen håller den kvalitet som situationen kräver. Kompetensen prövas i varje enskilt förordnande. Uppdragen följs upp, avvikelser kan registreras och den som missköter sig kan inte längre fortsätta som om ingenting har hänt.

  Vi stärker rättssäkerheten, vi stärker förtroendet och vi stärker skyddet för den enskilde. Vi värnar en rättsstats grundläggande princip att den som företräder en annan gör det med kunskap, respekt och ansvar.

  Fru talman! Jag yrkar därför på att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden och bifaller utskottets förslag.

  (Applåder)

• Fru talman! Kära utskottskollegor! Det här är egentligen min kollega Annika Hirvonens ansvarsområde, men hon har fått förhinder. Jag tänker därför redogöra för anledningen till att vi i Miljöpartiet har lämnat in en reservation.

  Vi välkomnar regeringens initiativ att skärpa behörighetskraven för offentliga biträden och tolkar, men vi tycker att det finns behov av ytterligare skärpningar och förtydliganden.

  Vi anser att regeringen bör införa ett system med obligatoriska och återkommande kunskapstester för de jurister som vill åta sig uppdrag som offentliga biträden. Att säkerställa rätt kompetens hos dessa aktörer är avgörande för rättssäkerheten, som vi ju alla värnar. Vi delar inte regeringens bedömning att det saknas behov av sådana kunskapstester. Tvärtom anser vi att en kontinuerlig fortbildning och verifiering av kunskap är en förutsättning för att upprätthålla hög kvalitet och högt förtroende inom migrationsprocessen.

  Vi anser också att det är rättsosäkert att Migrationsverket ska förordna offentliga biträden i migrationsärenden. Den nuvarande ordningen, där den myndighet som driver ärendet också förordnar den asylsökandes juridiska ombud, innebär i praktiken att den enskildas försvarare utses av motparten. Att regeringen inte föreslår en ändring av nuvarande ordning försämrar det rättsliga skyddet och underminerar både principen om oberoende och allmänhetens förtroende för systemet.

  Om domstolen fick ansvar för att förordna biträden skulle det bidra till att säkra en bättre fördelning av uppdrag, tydligare kvalitetskontroll och i förlängningen stärkta möjligheter för enskilda att tillvarata sina rättigheter – liksom bättre arbetsvillkor för biträden.

  Oberoendet för offentliga biträden är särskilt avgörande i ärenden som rör människor på flykt, som ofta har begränsad kunskap om det svenska rättssystemet och vars framtid avgörs av hur effektivt deras rättigheter tillvaratas.

  Vidare finns det ett behov av att offentliga biträden som företräder barn ska ha särskild kompetens för detta ändamål, bland annat kunskap om barns rättigheter, utveckling och behov samt förmåga att kommunicera med barn på deras nivå. Även om det redan i dag är möjligt att inom ramen för förordnandet väga in sådana faktorer anser vi inte att det här är tillräckligt.

  För att garantera att barns intressen tillvaratas på bästa sätt bör det i lagtexten ställas särskilda krav på kompetens för offentliga biträden som företräder barn. Jag anser också att det här bör utvidgas till att omfatta biträden som företräder andra grupper som kan behöva särskilt stöd, såsom hbtqi-flyktingar, konvertiter eller personer med funktionsnedsättningar.

  Jag har ytterligare några tillägg. Regeringen verkar planera en enorm reform av systemet med offentliga biträden som i motsats till dagens ändringar kommer att kraftigt försämra rättssäkerheten i asylprövningen och leda till större kostnader. Om regeringen går vidare med förslaget att begränsa rätten till offentligt biträde hos Migrationsverket till enbart en timme är risken uppenbar att asylskäl inte kommer fram och att människor som hyser en välgrundad fruktan för förföljelse skickas tillbaka till sina hemländer.

  En enda rådgivningstimme räcker inte långt. Man ska komma ihåg att dessa möten i princip alltid är tolkade, och då halveras i praktiken tiden för samtal till en halvtimme. Att under så kort tid göra ett gott arbete och kunna förmedla all information som människor behöver för att ta till vara grundläggande mänskliga rättigheter framstår som rent önsketänkande.

  Vi misstänker att syftet kanske inte riktigt är att det ska gå rätt till utan att det egentligen handlar om att göra processen mer rättsosäker för att få fler som har rätt till asyl att utvisas ur Sverige. Det är skamligt.

  Med dessa ord yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation.

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut skulle fattas den 26 november.)

• Fru talman! I dag debatterar vi en proposition där ett av förslagen är att behörighetskraven för offentliga biträden ska skärpas. I propositionen ställer man krav på att det till offentligt biträde ska förordnas en advokat, en biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan person som har avlagt de kunskapsprov som krävs för behörighet till domaranställning.

  Sverige ställer om migrationspolitiken till en migrationspolitik som är restriktiv och hållbar. En del av detta är självklart att volymerna minskar till nivåer som ett land som Sverige klarar av. Volymerna ska vara anpassade till det svenska välfärdssystemet och samhället och inte till vissa människors samveten.

  En annan del av denna omställning är att de som arbetar inom detta migrationssystem ska ha en viss grundläggande kunskap. Ett tecken på att det finns ordning och reda i migrationssystemet är att de personer som arbetar med migration ska ha en lämplig utbildning som passar deras uppdrag.

  Riksrevisionen har i sin granskning av hanteringen av offentliga biträden i migrationsärenden identifierat vissa brister, exempelvis att det förekommer offentliga biträden som bedöms sakna grundläggande juridisk kompetens. Detta är oacceptabelt. När människor som inte klarar juridikens grundkurs företräder människor i livsavgörande ärenden har systemet havererat. Det får faktiskt inte vara så att klienten kan uttala utlänningslagen bättre än sitt offentliga biträde.

  För att förstå varför de här förändringarna är nödvändiga behöver man också förstå hur systemet med offentliga biträden i migrationsärenden faktiskt fungerar.

  När en utlänning söker asyl eller skydd eller har vissa andra typer av ärenden har den ofta rätt till ett offentligt biträde. Det är staten som utser biträdet, och det är staten som betalar ersättningen. I praktiken innebär det att vissa myndigheter och domstolarna förordnar offentliga biträden, många av dem i mycket komplexa ärenden som rör skyddsskäl, medicinska hinder, säkerhetsärenden eller frågor om verkställighet.

  Systemet bygger på att den som förordnas ska vara skicklig nog att förstå utlänningslagen, EU-rätten och de omfattande internationella konventioner som gäller. Men under lång tid har det varit alldeles för lätt att bli offentligt biträde i migrationsärenden. Det har funnits en stor variation i kvalitet – från mycket kompetenta advokater till personer som varken haft tillräcklig juridisk kunskap eller haft förståelse för sina skyldigheter.

  Ett återkommande problem är att staten i praktiken saknat verktyg för att säkerställa kvaliteten. Ersättningssystemet har ofta premierat kvantitet framför kvalitet, eftersom ersättningen betalas per ärende eller timme utan tydlig kontroll över hur väl biträdet faktiskt företräder sin klient. Detta har i vissa fall lett till att helt olämpliga personer fortsatt att ta emot statliga medel för uppdrag där de inte levererat det arbete som krävs.

  Offentliga biträden får ersättning av staten. Då är det en självklarhet att de måste ha de kunskaper som är nödvändiga för att kunna företräda sina klienter. En del av det lagförslag som vi diskuterar i dag är att den som förordnas som offentligt biträde även i övrigt ska vara särskilt lämplig för uppdraget. Det innebär att en person som tidigare har uppvisat dåligt omdöme eller olämpligt beteende på ett sådant sätt att rätten bedömer honom eller henne som olämplig för uppdraget inte ska kunna förordnas även om personen har de kunskaper och erfarenheter som krävs för uppdraget.

  Samtidigt är det viktigt att olämpliga ombud och biträden ska kunna förklaras obehöriga att medverka i migrationsärenden. Därför föreslår regeringen i propositionen att om ett ombud eller biträde bedöms vara olämpligt för sitt uppdrag ska Migrationsverket, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen få förklara honom eller henne obehörig att vara ombud eller biträde vid myndigheten antingen för en viss tid eller tills vidare. Förlorar man förtroendet ska man inte fortsätta stämpla in och fakturera staten. Så enkelt är det.

  Migrationsverket konstaterar att det förekommer att personer som bedömts vara olämpliga att företräda en sökande som offentligt biträde i stället anmäler sig som sökandens ombud.

  Enligt Säkerhetspolisen ställs högre krav på de ombud och biträden som förekommer i ärenden där Säkerhetspolisen är involverad.

  Risken ökar för att hemliga uppgifter röjs om ombudet eller biträdet har kopplingar till samma terroristorganisation, våldsbejakande miljö eller främmande makt som utlänningen.

  Men det finns också andra aktörer än offentliga biträden inom migrationssystemet där kraven behöver höjas för att man ska få ett migrationssystem där det råder ordning och reda. Tolkar är en annan grupp där det inte riktigt funnits krav på vilka som anlitats och där missförhållanden uppstått.

  I propositionen föreslår regeringen att det ska införas kompetenskrav för tolkar och översättare i migrationsärenden. Vid muntlig handläggning respektive översättning i migrationsärenden där offentligt biträde kan komma i fråga ska myndigheten, om det är möjligt, anlita en tolk eller översättare som är auktoriserad. I annat fall ska en annan lämplig person anlitas.

  För att bedöma ett offentligt biträdes eller en tolks lämplighet behöver de berörda myndigheterna behandla vissa personuppgifter för att göra vissa lämplighetsbedömningar. Därför föreslås det i propositionen att en ny ändamålsbestämmelse ska införas i utlänningsdatalagen som uttryckligen anger att Migrationsverket och Polismyndigheten får behandla personuppgifter för bedömningen av en persons lämplighet för uppdrag som offentligt biträde eller tolk.

  Uppgifterna kan handla om diverse avvikelser. Det kan handla om en tolk som misskött sig genom att han eller hon inte återgett vad som sagts eller lagt in egna värderingar i översättningen. En tolks uppgift är att översätta, inte att recensera. Det kan handla om offentliga biträden som dömts för brott. Men även särskilda kompetenser hos offentliga biträden som behövs i vissa ärenden kommer att registreras, till exempel kunskaper om barnrätt eller konvertiter.

  Det handlar inte om att peka ut vissa tolkar och offentliga biträden. Det handlar om att skapa bästa möjliga underlag för att lämpliga personer ska arbeta inom migrationssystemet.

  I dag är det vissa tjänstemän som sitter på all kunskap om vilka offentliga biträden och tolkar som har misskött sig. När de tjänstemännen byter jobb försvinner kunskapen. Därför behöver berörda myndigheter ha dessa uppgifter för att statliga medel inte ska hamna hos offentliga biträden och tolkar som missköter sina uppgifter. Ett rättssystem kan inte bygga på vem som råkar komma ihåg vad.

  Propositionen möjliggör också för Migrationsverket och Polismyndigheten att utbyta mer information om uppgifter som har betydelse för kontrollen av offentliga biträdens och tolkars lämplighet.

  Det är i stor utsträckning samma personer som förordnas som offentliga biträden av Migrationsverket och av Polismyndigheten. Även samma tolkar kan förekomma vid myndigheterna. Det finns därför fördelar med att möjliggöra ett utökat utbyte av uppgifter som har betydelse för lämplighetsbedömningen av offentliga biträden och tolkar.

  Informationen kan handla om uppgifter om anledningen till att ett biträde inte bedöms som lämpligt och under hur lång tid det aktuella biträdet inte kommer att få nya förordnanden.

  Dessa förslag framstår som självklara för de flesta. Det är väl självklart att någon som ska översätta faktiskt översätter ordentligt eller att den som ska agera som ett offentligt biträde har de kunskaper som krävs. Men tyvärr har detta inte varit helt självklart. I dag ser vi till att det blir så.

  Det här är endast möjligt på grund av att inflödet av migranter inte längre är kaotiskt. När vi inte överbelastas av en stor kvantitet av utlänningar som tar sig till Sverige kan vi överväga att ge de få som kommer hit en prövning av hög kvalitet.

  Detta kommer endast att vara möjligt om vi fortsätter att bedriva en restriktiv migrationspolitik, för det finns inte hur många offentliga biträden som helst som kommer att kunna leva upp till de här kraven. Det finns inte hur många tolkar som helst som har den kompetens som kommer att behövas.

  Sveriges kapacitet att ta emot människor från andra länder är mycket begränsad. Tyvärr finns det några andra partier i denna kammare som fortfarande inte förstått detta. Man kan blunda för volymerna, men volymerna blundar inte för Sverige. Migrationspolitiken anpassar sig inte efter drömmar. Den måste anpassas efter vad Sverige klarar av.

  Med denna proposition stänger vi också dörren för många konflikter som på grund av det mångkulturella samhället har präglat migrationssystemet. Det kan handla om muslimska offentliga biträden som behandlar kristna konvertiter illa. Det kan handla om turkar och kurder som hamnar i konflikt med varandra. Det kan handla om en manlig tolk som anser att en kvinnlig asylsökande klätt sig opassande.

  Sådana avvikelser kommer att registreras, och sådana offentliga biträden och tolkar kommer inte att vara välkomna i migrationssystemet. Sverige kan inte acceptera att parallella konflikter från Mellanöstern importeras rakt in i våra rättsliga processer. Migrationssystemet ska inte bli en arena för gamla motsättningar eller religiösa maktstrider.

  Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.