Förenklade regler vid ändring av en byggnad

Debatt i text

• Herr talman! Under den här mandatperioden har det gjorts en rad förändringar av regelverket för ombyggnation och byggande av bostäder. Det handlar om både större och mindre åtgärder. Jag är glad över att vi har kunnat arbeta så mycket som vi har gjort med att förenkla regelverket.

  I dag diskuterar vi ytterligare en förändring på området. Det handlar om att förenkla reglerna för ändring av en byggnad och ge möjlighet till större frihet att utveckla bostaden. Sverigedemokraterna ställer sig positiva till förslaget och ser det som en möjlighet att ta bort hinder för att få fram nya bostäder och utnyttja beståndet bättre. Det bidrar till att vi får fler bostäder i Sverige.

  Syftet med förslaget är att förtydliga, förenkla och skapa bättre förutsägbarhet vid ändring och ombyggnad. Krav på tillgänglighet och användbarhet vid ändring och ombyggnad ska inte gälla hela byggnaden i slutändan; man ska inte behöva gå tillbaka i tiden.

  Jag tycker att det är bra att man med de ändringar som görs i dag skapar förutsättningar för att bygga om utan att behöva anpassa hela byggnaden. Med detta regelverk underlättar vi för fler bostäder att tillkomma. Vi gör även avsteg från krav på tillgänglighet och användbarhet när bostäder inreds på vind och i suterräng, vilket möjliggör att vi kan få fram fler bostäder i de formerna.

  Herr talman! Förslaget innebär att vi får enklare tillämpning av byggreglerna, kortare tillstånds- och byggprocesser och i förlängningen också lägre kostnader. Jag ser det som en bra ytterligare reform på området. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

  2026-05-22 11:25:47

  

  Roger Hedlund

• Herr talman! De senaste decennierna har efterfrågan på kontorslokaler förändrats i grunden. För 20–30 år sedan var normen att man satt i ett eget kontorsrum eller möjligen på en bestämd plats i ett kontorslandskap. Efter millennieskiftet ändrades detta successivt till att det blev allt vanligare med så kallade flexibla kontor där man delar upp ytorna i olika aktivitetszoner och där medarbetarna inte längre har fasta platser.

  Också det som kallas för coworking har gjort sitt intåg. Det är en form av kontorshotell där olika företag och organisationer samsas om gemensamma ytor och faciliteter. När covidpandemin bröt ut 2020 accentuerades dessutom utvecklingen mot mer hemarbete och distansmöten.

  Allt detta tillsammans har skapat efterfrågan på helt nya typer av kontor och kontorslösningar. Samtidigt har efterfrågan minskat för äldre kontor med många små rum, så kallade cellkontor. Nya byggnader byggs nu utifrån flexibilitet och mer fokus på mötesrum och möjligheter till distansmöten. Där det är möjligt konverteras så kallade cellkontor till öppna lokalytor.

  Också geografiskt har efterfrågan förändrats. Centrala lägen går fortfarande starkt medan perifera lokaler är svårare att hyra ut. Behovet av kvadratmeter per anställd minskar samtidigt som kontorets läge i staden upplevs som allt viktigare.

  Herr talman! En parallell utveckling i såväl bygg- som fastighetsbranschen är att det blir allt större efterfrågan på cirkularitet och återbruk. Mycket fokus har varit på att återanvända byggnaders beståndsdelar, till exempel att man vid rivning tillvaratar tegelstenar och dörrar.

  Men lika viktigt, eller kanske ännu viktigare, är att förlänga byggnadens livslängd. I stället för att knacka ned ett hus och återanvända tegelstenarna, varför inte återanvända huset för nya ändamål? Den diskussionen är särskilt aktuell när det gäller byggnader som inte längre lämpar sig som kontor men som kan konverteras till bostäder.

  Herr talman! Tyvärr finns det många regelverk som sätter käppar i hjulet och skapar otydligheter och fördyrar. Det blir ibland enklare att riva ett hus och använda tegelstenarna igen än att rädda huset från rivning och använda huset igen.

  Herr talman! Dagens proposition löser inte alla hinder för att konvertera kontor till bostäder, men den löser några. Förslagen gör det också enklare att ändra i byggnader och på det sättet förlänga byggnadernas livslängd. Propositionen förtydligar och förenklar nämligen reglerna i plan- och bygglagen för större byggnadsändringar.

  Under lång tid har många fastighetsägare, bostadsrättsföreningar och företag upplevt att dagens regelverk har varit svårt att tolka.

  Begreppet ”ombyggnad” har skapat osäkerhet. Vad gäller? Vilka krav kan ställas? Hur långtgående blir konsekvenserna av en förändring i en byggnad?

  Herr talman! När regelverket är otydligt leder det inte bara till juridiska tvister och ökade kostnader. Det leder också till att nödvändiga investeringar skjuts upp eller aldrig blir av. Man river hellre än att återbruka. Det är därför vi nu ersätter begreppet ”ombyggnad” med begreppet ”större byggnadsändring”, och det definieras tydligt i lagstiftningen vad det är. Detta är ett steg mot ett mer transparent regelverk där fastighetsägare bättre kan förstå vilka krav som gäller redan från början.

  Det är också viktigt att vi nu begränsar möjligheten att ställa omfattande följdkrav på hela byggnaden när endast delar byggs om. I dag kan en relativt begränsad förändring i praktiken utlösa mycket stora krav på hela fastigheten. Det driver kostnader, försvårar renoveringar och riskerar att göra projekt ekonomiskt omöjliga. Det är inte rimligt.

  När man gör en större byggnadsändring ska kraven i huvudsak gälla den del som faktiskt ändras. Samtidigt ska självklart allvarliga brister som rör hälsa och säkerhet kunna åtgärdas. Det är en rimlig balans mellan samhällsansvar och proportionalitet.

  Herr talman! Vi moderater tror på höga ambitioner när det gäller tillgänglighet, energieffektivitet och hållbarhet. Men vi tror också att regelverk måste fungera i verkligheten. Om reglerna blir så omfattande och kostsamma att människor avstår från att renovera och utveckla fastigheter motverkar vi i praktiken både bostadsförsörjning och klimatomställning.

  Detta är särskilt viktigt i ett läge där Sverige behöver fler bostäder, mer energieffektiva byggnader och ett ökat återbruk också av befintliga byggnader.

  Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

• Herr talman! Kristdemokraterna har länge drivit på för en kraftig regelförenkling inom bygg- och bostadsområdet för att underlätta för människor att äga och utveckla sin egen fastighet, för att skapa fler bostäder och för att minska byråkratin. Jag tycker att detta betänkande ligger väl i linje med det. Man ska också tänka på vad regeringen har gjort under denna mandatperiod.

  Vi har kommit med ett nytt regelverk för bygglov. Det innebär att vi har bygglovsbefriat ganska många olika delar. Byggnadsnämnderna ute i kommunerna är lite arga för att de har fått lite mindre att göra, men jag är glad för att byråkratin minskar.

  Vi har också lagt fram förslag om förenklingar när det gäller tillgänglighetskrav i studentbostäder – detta för att det ska kunna byggas fler studentbostäder. Vi ser att det ger effekt.

  Boverkets nya byggregler har kommit till – syftet är regelförenklingar. Det handlar också om förändringar av strandskyddet som underlättar för och förenklar bostadsbyggandet. Det handlar om typgodkända hus – som ska förenkla när det gäller att bygga fler småhus. Och det handlar om förenklingar i tillståndsprocessen.

  Det här är en serie av saker som regeringen har gjort under mandatperioden för att förenkla reglerna när det gäller att bygga bostäder. Det handlar egentligen om det: att vi ska kunna bygga bostäder.

  Jag tycker att man vid ombyggnation ska kunna ställa rimliga krav på utformning när byggnaden av någon anledning ändras. Man kan alltid fundera på vad rimliga krav är. Man kan fundera på hur byggnaden används men också på vad den ska användas till. Det som föreslås är att man ska ersätta det gamla begreppet ”ombyggnad” med begreppet ”större byggnadsändring” och begränsa följdkraven på hela byggnaden. Det är ett steg i rätt riktning, menar jag. Det gör att regelverket blir mer förutsägbart. Det minskar onödigt krångel, och det blir billigare att renovera.

  Förslaget underlättar konverteringen av till exempel kontor till bostäder. Det är en smart resurshushållning. Det bidrar till att vi kan möta bostadsbristen utan att alltid behöva bygga nytt på åkermark eller i grönområden som vi faktiskt vill bevara.

  Kristdemokraterna vill att människor ska ha större makt över sin egendom. Att minska statens och kommunernas möjlighet att ställa långtgående följdkrav vid renoveringar går hand i hand med kristdemokratisk politik.

  Lägre trösklar för renovering kan bidra till en mer levande landsbygd och mer levande mindre orter. Det kan också hålla nere boendekostnaden på sikt.

  Men vad är det egentligen vi pratar om? Jo, vid en ombyggnad – exempelvis när man byggde lägenheter i ett kontorshus – kunde byggnadsnämnden förut kräva omfattande uppgraderingar av hela byggnaden. Det handlade om hiss, full tillgänglighet, energieffektivisering och passagebredder i oändrade delar. Vi menar att det gjorde att man faktiskt inte gjorde de här ombyggnaderna så att kontoren kunde användas till bostäder.

  Nu kommer kraven på utformning och tekniska egenskaper att gälla främst den del som ändras. Det kan till exempel handla om att det blir en ny bostadsvåning. Följdkrav på resten av byggnaden begränsas till att gälla allvarliga säkerhetsrisker eller specifika områden, som bredband, energi, värmeisolering eller hållbar mobilitet.

  Vad innebär detta egentligen? Jo, det innebär att vi får fler bostäder men också att det blir lägre kostnader och snabbare projekt.

  Är det här bra för hyresgästen? Ja, det är klart att det är. Det blir lägre kostnader. Vill man ha högre kostnader för hyresgästen ska man givetvis ställa de tidigare kraven, men då blir heller inte kontoret förändrat till bostäder.

  Jag tycker att det är ganska tydligt hur regeringen tänker för att kunna öka bostadsbyggandet i Sverige och minska kostnaderna för den enskilde för att bo i dessa bostäder.

  Jag yrkar bifall till förslaget.

• Herr talman! Propositionen Förenklade regler vid ändring av en byggnad innehåller flera viktiga förändringar. Begreppet ”ombyggnad” ersätts med ”större byggnadsändring”. Det kan låta som en språklig justering, men det är i själva verket ett viktigt förtydligande.

  Dagens regler skapar osäkerhet kring när en åtgärd ska ses som ombyggnad och därmed när omfattande följdkrav kan utlösas. Nu gör regeringen reglerna tydligare. En större byggnadsändring ska avse en åtgärd som är tillräckligt omfattande, både sett till åtgärdens betydelse för byggnaden och till investeringens storlek.

  Detta är viktigt, herr talman, för osäkerhet är också en kostnad som ofta kan avgöra om ett projekt blir av eller inte. När reglerna är oklara måste byggherren räkna med marginaler, förseningar, omprojektering och risken för olika bedömningar. Till slut kan ett projekt som borde ha blivit bostäder bli ännu en utredning som fastnar i en skrivbordslåda.

  Herr talman! En annan central del av propositionen är att möjligheten att ställa så kallade följdkrav begränsas. Det är i grunden sunt. Om någon bygger om en avgränsad del av en byggnad ska det inte automatiskt innebära att kostsamma krav ska kunna ställas på delar av byggnaden som inte berörs av åtgärden. Kraven ska vara relevanta, proportionerliga och hänga ihop med det som faktiskt görs.

  I dag kan risken för följdkrav göra att fastighetsägare väljer att inte genomföra förbättringar alls. Man avstår från att renovera, bygga om och skapa nya bostäder, just eftersom ett projekt kan utlösa krav långt utöver den planerade åtgärden.

  Det är en dålig ordning. En regel som är tänkt att höja kvaliteten kan i praktiken leda till att ingenting görs. Då får vi varken bättre tillgänglighet, bättre bostäder eller bättre byggnader.

  Herr talman! Som vi har hört finns det en del invändningar mot förslaget, inte minst när det gäller tillgänglighet. Det ska vi ta på allvar. Tillgänglighet är viktigt. Människor med funktionsnedsättning ska kunna leva fria liv, delta i samhället och ha tillgång till bostäder, lokaler och offentliga miljöer. Det är en kärnfråga i en demokrati.

  Men just därför gäller det också att tala om avvägningarna. Den här propositionen avskaffar inte kraven på tillgänglighet, och den säger inte heller att tillgänglighet är oviktigt. Den säger att kraven vid ändring av befintliga byggnader måste kunna anpassas till rådande förutsättningar för det som redan finns.

  Det är nämligen skillnad mellan att bygga nytt på en tomt och att ändra en befintlig byggnad med givna tekniska, ekonomiska och kulturhistoriska förutsättningar. En vind, en suterrängvåning, ett äldre hus, en befintlig stomme eller en byggnad med begränsade utrymmen kan inte alltid behandlas som om det handlade om ett nybygge.

  Herr talman! Den här reformen ligger också i linje med den större omläggning som sker i Boverkets nya byggregler. De nya reglerna bygger på funktionskrav och mindre detaljreglering och ger större utrymme för teknisk utveckling, nya lösningar samt nya material och metoder. Detta minskar risken för att byggandet låses fast vid etablerade arbetssätt.

  Jag yrkar bifall till utskottets förslag. Trevlig helg!

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut skulle fattas den 26 maj.)

• Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i civilutskottets betänkande nummer 39.

  Vi socialdemokrater delar ambitionen att förenkla regelverk som är krångliga och otydliga och som försvårar byggande och renoveringar i onödan. Sverige behöver fler bostäder. Vi behöver fler ombyggnationer, fler konverteringar av lokaler till bostäder och ett bättre nyttjande av det befintliga beståndet.

  Men förenkling får aldrig bli en ursäkt för att montera ned grundläggande krav på tillgänglighet och jämlikhet. Det är där regeringens proposition går fel.

  I betänkandet föreslås flera förändringar i plan- och bygglagen. Vissa delar är rimliga och kan bidra till ett tydligare regelverk. Vi välkomnar förslagen i de delar som innebär förenklingar som underlättar ombyggnad och därmed också ger ett effektivare nyttjande av det befintliga byggnadsbeståndet.

  Det är rimligt att regelverket moderniseras och görs mer flexibelt och förutsägbart. Det är också positivt att regelverket blir tydligare, bland annat genom att begreppet ”ombyggnad” ersätts med ”större byggnadsändring”.

  Vi delar dock flera remissinstansers oro för förslagens konsekvenser. Förenklingar behövs men får inte ske på bekostnad av grundläggande krav på bland annat tillgänglighet, användbarhet, hälsa och god boendestandard.

  Regelverket måste spegla att bostaden inte är vilken vara som helst. Mot denna bakgrund anser vi att regeringen ska säkerställa att lättnaderna i regelverket inte leder till försämrad tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga.

  Men regeringen går betydligt längre än så. Man föreslår att bostäder på vindar och i suterräng helt ska undantas från krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med just nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga.

  Herr talman! Det här är inte små tekniska justeringar. Det handlar i grunden om vilket samhälle vi vill bygga. Vill vi bygga ett samhälle där människor kan leva, bo och delta på lika villkor? Eller accepterar vi att vissa människor i praktiken stängs ute redan när bostaden byggs?

  För oss socialdemokrater är svaret självklart. Tillgänglighet är inte ett särintresse. Det är en rättighetsfråga. Det handlar om människor som använder rullstol. Det handlar om äldre personer som vill kunna bo kvar hemma. Det handlar om människor med synnedsättning. Det handlar om barnfamiljer med barnvagnar. Det handlar i praktiken om väldigt många människor.

  Det handlar också om framtiden. Vi vet att Sveriges befolkning blir äldre. Vi vet att behovet av tillgängliga bostäder kommer att öka kraftigt under kommande årtionden. Vi har redan i dag väldigt många bostäder som är otillgängliga. Cirka 75 000 trappuppgångar är utan hiss, enligt Hissförbundet.

  Sverige behöver fler tillgängliga bostäder. Tillgänglighet är bra för alla. Samtidigt visar Boverkets senaste bostadsrapport att det är brist på tillgänglighetsanpassade bostäder för äldre. Då är det märkligt att regeringen väljer att backa från principen om universell utformning.

  Herr talman! Regeringen argumenterar för att lättnaderna behövs för att få fram fler bostäder. Men flera remissinstanser har riktat skarp kritik mot förslagen. Diskrimineringsombudsmannen, Myndigheten för delaktighet och funktionsrättsorganisationer har varnat för negativa konsekvenser och ifrågasatt om förslagen verkligen är förenliga med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

  Det är en kritik som regeringen inte tar på tillräckligt stort allvar och viftar bort alldeles för lättvindigt. Vi socialdemokrater menar att det måste gå att kombinera ett ökat bostadsbyggande med höga krav på tillgänglighet. Det är inte en motsättning. Det är en fråga om att vilja.

  Herr talman! Vi är också kritiska till att regeringen tar bort tillgänglighetskravens särskilda ställning i lagstiftningen. Det finns en anledning till att de här kraven historiskt har haft en starkare ställning.

  Det handlar om att samhället under lång tid byggdes på ett sätt som exkluderade människor. Tillgänglighetskraven infördes inte av en slump. De infördes därför att människor tidigare stängdes ute från bostäder, arbetsplatser och offentliga miljöer.

  Nu riskerar regeringen återigen att ta steg bakåt. Det sker samtidigt som vi vet att stora delar av det befintliga beståndet fortfarande har betydande brister i tillgängligheten.

  Herr talman! Vi socialdemokrater efterfrågar också en ordentlig uppföljning av lagändringarnas konsekvenser. När regelverket förändras på ett sätt som påverkar balansen mellan kostnadseffektivitet och kvalitetskrav behöver staten ta ett ansvar för att utvärdera utfallet. Det gäller särskilt effekterna på bostadskvalitet, tillgänglighet och hälsa men också hur regelverket tillämpas i praktiken.

  Om regeringen nu väljer att genomföra så pass omfattande förändringar måste man också vara beredd att följa upp. Hur påverkas tillgängligheten i det byggda beståndet? Hur påverkas personer med funktionsnedsättning? Har förändringarna lett till fler bostäder? Vilka konsekvenser får det långsiktigt för samhället?

  Risken är att vi när vi minskar tillgängligheten till bostäder knuffar över kostnaderna på kommunerna som får gå in med tillgänglighetsanpassningar i alltför stor omfattning. Är vi beredda att ta den kostnaden och göra om saker och ting i efterhand i stället för att göra rätt på förhand? Det behövs uppföljning, analys och ansvarstagande.

  Herr talman! Socialdemokraterna står bakom behovet av förenklingar i byggprocessen. Men vi accepterar inte att tillgänglighet och jämlikhet blir det som får stryka på foten.

  Återigen: Detta är inte första propositionen som gör att tillgängligheten reduceras. Ett starkt samhälle byggs inte genom att människor stängs ute. Det byggs genom att vi planerar långsiktigt, bygger hållbart och ser till att alla människor kan leva sina liv på lika villkor.

  Herr talman! Därför yrkar vi socialdemokrater återigen bifall till reservation 1 i betänkandet.

• Herr talman! Ledamöter! I dag debatterar vi Tidöregeringens lagförslag Förenklade regler vid ändring av en byggnad. Titeln kan låta harmlös. Men bakom förenklingar döljer sig en drastisk försämring av tillgängligheten för människor med funktionsnedsättning.

  Tidöregeringens lagförslag innebär att tillgänglighetskraven bara ska gälla den del som byggs om och att kravet på helhetsgrepp – alltså att förbättra hela byggnaden – försvinner. Det är ett medvetet val. Krav på hela huset ska finnas kvar när det gäller brand, hälsa och energi men inte när det gäller tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

  Jag ska ge ett exempel. Om en fastighetsägare bygger om ett 60-talshus kräver plan- och bygglagen i dag att hela byggnaden ska gå att använda för dem som sitter i rullstol, har rullator eller använder barnvagn – inte bara de om- eller nybyggda delarna.

  Det här kravet har under 20 år möjliggjort moderna hissar, dörrar med riktiga passagemått och tillgängliga toaletter också i det gamla fastighetsbeståndet.

  I mars 2024 granskade FN:s kommitté för funktionsrättsfrågor hur Sverige lever upp till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. FN:s dom var hård, herr talman. Sverige riskerar att gå bakåt och inte framåt. Institutet för mänskliga rättigheter slog fast att konventionen haft ett bristande genomslag i svensk lagstiftning. Nio månader senare kom regeringen med en proposition som gör det ännu sämre.

  Konventionen är tydlig: Staten är skyldig att säkerställa att personer med funktionsnedsättning har tillgång till den fysiska miljön såväl i befintliga byggnader som i nya byggnader.

  Var femte svensk lever med en funktionsnedsättning. Det är ingen liten grupp med särintressen. Det kan vara grannen, föräldern eller kollegan. För dem spelar det roll om det finns en hiss, om dörren är tillräckligt bred och om toaletten går att använda.

  Plan- och bygglagen har blivit krånglig på ett sätt som skapar onödig osäkerhet, men kraven på tillgänglighet behöver förtydligas, inte tas bort. Gör kraven mer förutsägbara! Anpassa dem efter hur stort och gammalt huset är och hur omfattande ombyggnaden faktiskt är! Det ger byggherrarna den klarhet de behöver utan att man kör över en femtedel av befolkningen.

  Diskrimineringsombudsmannen menar att förslaget är oförenligt med såväl funktionsrättskonventionen som med alla människors lika rätt att leva inkluderat i samhället. De lyfter att diskrimineringsformen bristande tillgänglighet inte omfattar bostäder. De menar att det undantaget borde tas bort, herr talman. FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning är också kritisk till att bristande tillgänglighet inte omfattar bostäder. De rekommenderar Sverige att ta bort det undantaget från diskrimineringslagen.

  Vi i Miljöpartiet vill att riksdagen bryter ut tillgänglighetsfrågorna ur det här lagförslaget, tar dem på allvar och utreder dem ordentligt. Det finns nämligen ett val att göra här. Man kan visa att tydligare regler och tillgänglighet kan gå hand i hand, eller så får man stå för att man aktivt väljer bort en stor del av vår befolkning.

  Jag står självklart bakom reservation 1, men jag yrkar bifall till reservation 2.