Planering och byggande

Debatt i text

• Fru talman! Jag tror att jag och Leif Nysmed har helt olika ingångar i detta. Jag lägger gärna ansvaret på den fastighetsägare som gör åtgärden, och det åligger den att se till att följa reglerna. Leif Nysmed vill att en tjänsteman från kommunen ska tala om för honom hur han ska göra. Jag tycker inte att det är nödvändigt. Jag tycker att vi kan lägga det ansvaret på fastighetsägaren. Det är upp till honom eller henne att se över de regler som finns.

  Jag tycker att vi har för mycket regelkrångel som stoppar de enskilda fastighetsägare som vill använda sin tomt på annat sätt än kommunen anser.

  När attefallshusen infördes var det en anmälan som skulle göras. Det var inte så att kommunen skulle kontrollera det, utan man skulle bara lämna in en anmälan som enskild. Men det var inte så kommunerna ville hantera det, utan de ville göra det som ett vanligt bygglov med den kostnaden efteråt. Vad hände? Jo, antalet attefallshus som byggdes då minskade radikalt jämfört med i början.

  Vi vill ha fler attefallshus. Dessutom vill vi ha större tillbyggnader. Det är den enskilde som ska stå för ansvaret. Vi tycker att om fastighetsägarna tar på sig det ska de kunna göra det. Men Leif Nysmed tycker att det är mer intressant att tjänstemän på kommunerna har något att göra, vilket jag inte tycker är intressant.

  2026-02-24 18:23:10

  

  Larry Söder

• Herr talman! I dag är det fyra år sedan Ryssland oprovocerat inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. Vi har alla tagit del av fruktansvärda ögonvittnesskildringar av bombningar av bostadsområden, av massakrer och av attacker mot el- och värmeinfrastruktur. Detta är inte ett krig där två länder träter, utan det är diktaturen Ryssland som har anfallit demokratin Ukraina. Det är ett krig mot vårt sätt att leva, i frihet och demokrati. Det är ett krig mellan gott och ont.

  Vi i Sverige står enade bakom Ukraina – inte bara för Ukrainas skull utan också för vår egen. Vi gör det för att vi ska kunna fortsätta att leva i frihet och demokrati och för att ukrainarna ska kunna göra detsamma. Vi står bakom Ukraina för att även så prosaiska ting som planering och byggande ska kunna fortsätta att debatteras i den här kammaren, herr talman.

  Sju av tio svenskar vill bo i ett eget hus, men bara fem av tio svenskar gör det. Grovt räknat innebär det att två av tio – var femte svensk – skulle vilja bo i ett eget hus men inte kan göra det i dag. Det handlar om hårt arbetande människor som inte kan uppfylla sina boendedrömmar. Detta är en direkt konsekvens av att det inte har byggts tillräckligt många villor och radhus, men det är också en konsekvens av att regelverk, ledtider och brist på byggbar mark har gjort byggandet dyrt, komplicerat och långsamt.

  Förra mandatperioden stod inte bostadspolitiken särskilt högt upp på dagordningen för den socialdemokratiska regeringen. De vanligaste pressklippen om bostadsministern handlade om att vederbörande hade avgått och ersatts av någon ny. Byggandet var fokuserat på kvantitet, inte på kvalitet eller på hur människor ville bo. Resultatet blev miljardstöd till byggherrar och en massa mindre lägenheter som nu är svåra att hyra ut, samtidigt som det råder brist på andra typer av bostäder.

  Herr talman! När Moderaterna och samarbetspartierna fick väljarnas mandat i valet 2022 lades bostadspolitiken därför om. Vi är fyra partier som är överens både om hur problemen ser ut på svensk bostadsmarknad och om hur vi kan hitta lösningar på dessa problem. Det är skillnad på det och Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet, som inte är överens om någonting annat än att de vill sitta vid makten.

  Herr talman! Vilka är problemen som gör att det inte byggs mer? I huvudsak är det tre saker.

  För det första: Regelbördan för att bygga nytt eller bygga om är i dag tung och kostnadsdrivande. Installatörsföretagen visade i en rapport nyligen att ungefär en tredjedel av byggkostnaden för ett enfamiljshus gick åt i avgifter, taxor och markpris redan innan grunden var gjuten.

  För det andra: Ledtiderna för att bygga nytt är i dag för långa. Uppskattningar visar att det i snitt tar åtta till tio år från idé till att någon kan flytta in. Långa ledtider innebär två saker. Det innebär att kostnaderna stiger. Det är kostnader som den boende i slutändan måste betala, oavsett om det är genom högre hyra eller högre pris. Men det innebär också att väldigt många bostäder inte ens blir byggda.

  För det tredje: Vi har i Sverige i dag brist på byggbar mark. Det är i sig paradoxalt. Sverige är ett av Europas mest glesbefolkade länder. Men vi har satt upp så många regelverk som gör att det blir brist på mark där man kan bygga bostäder.

  Konsekvensen av dessa tre problem och av att tidigare regeringar inte gjort något för att åtgärda dem är att väldigt många hårt arbetande svenskar inte kan uppfylla sina bostadsdrömmar.

  Herr talman! Tidöpartierna har därför metodiskt och konsekvent arbetat för att lösa problemen. I höstas beslutade riksdagen om ett helt nytt kapitel i plan- och bygglagen vad gäller bygglov. Det är nu enklare att bygga om och bygga till sitt hus utan att behöva söka bygglov. Regeringen har i vår aviserat propositioner kring regelförenklingar för att ändra såväl byggnader som i detaljplaner. Det ska bli lättare att konvertera exempelvis kontor till bostäder. Vi har dessutom genomfört förändringar för studentlägenheter som kommer att innebära att fler och billigare studentlägenheter kan byggas.

  Herr talman! Regeringen har också lagt ett stort fokus på att minska väntetiderna hos myndigheter, bland annat Lantmäteriet. Regeringen har aviserat en proposition om effektivare och bättre kontroll under byggprocessen, något som också kommer att leda till snabbare processer.

  Vi har tillsatt en utredning för att se över överklaganden, eftersom vi vet att det är en viktig orsak till att ledtiderna blir långa. Utredningen är nu presenterad och är ute på remiss.

  Vi har även genomfört förändringar av strandskyddet och tillsatt en bredare översyn av hela strandskyddet. Sverige har en lång kustlinje, skärgårdar, öar och älvar, vilket gör att vi egentligen kan bygga nära vatten, men vi har i dag ett regelverk som gör det väldigt svårt. Det finns många stränder i Sverige som ska bevaras, men det finns också väldigt mycket strand som vi faktiskt kan bygga på.

  Regeringen har vidare gett Boverket i uppdrag att utreda bullerregler vid bostäder, då detta blivit en begränsning särskilt i tätbebyggda områden.

  Steg för steg minskar vi regelbördan, kortar ledtiderna och ökar den byggbara marken.

  Herr talman! Detta är bara de första stegen i ett större reformarbete för att fler boendedrömmar ska bli verklighet. Sju av tio svenskar vill bo i ett eget hus, men bara fem av tio gör det. Regeringen har därför tillsatt en egnahemskommissionär som har i uppdrag att utreda förutsättningarna för en ny egnahemsrörelse och att åter anlägga trädgårdsstäder i Sverige.

  Genom att minska regelbördan, korta ledtiderna och öka den byggbara marken möjliggör vi för fler och mer prisvärda bostäder. Men vi underlättar också genom att standardisera byggprocesser, exempelvis genom typgodkända hus, så kallade Sverigehus. Vi gör det genom att se över de offentliga kostnaderna i samband med husbyggen. Och vi gör det genom att uppmuntra kommuner att anlägga nya trädgårdsstäder. Då kan vanliga, hårt arbetande svenskar också få råd med ett eget hus. Fler svenskar kan uppfylla sina boendedrömmar. Fler barn kan få en trädgård där de kan hoppa i studsmatta.

  Herr talman! Under den här mandatperioden har rubrikerna varit många och handlat om reformer och regeländringar för att göra det lättare att bygga. Den enda rubrik som inte har kommit är att bostadsministern har avgått och ersatts av någon ny.

  Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

  (forts.)

• Fru talman! Remissrundor har man ju för att ta in synpunkter, och jag är övertygad om att Boverket också har tagit till sig en del av synpunkterna. Sedan gör man inte alltid precis som remissinstanserna eller de som har synpunkter önskar.

  Det är likadant när det gäller attefallshusen. Man ska kunna lämna sina synpunkter, men regering och riksdag fattar de beslut som de finner är lämpliga i den situationen.

  När det gäller attefallshusen har vår uppfattning hela tiden varit att det skulle vara enbart anmälningsplikt. Det som förändrades var att kommunerna hanterade det som bygglov. Då måste faktiskt politiken reagera. Ska vi ha det som bygglov, så att det kostar jättemycket pengar att sätta upp ett attefallshus, eller ska det bara vara anmälningsplikt? Då säger juristerna: Nej, ni kan inte ha det ena eller det andra. Ni måste i så fall ha bygglov eller ingen anmälningsplikt. Det är det vi väljer.

  2026-02-24 18:19:49

  

  Larry Söder

• Herr talman! I dag avhandlar vi här i kammaren planering och byggande. Mycket har gjorts på detta område, och mycket görs. Vi har en intensiv vår framför oss här i kammaren när det gäller att debattera frågor som berör bostadspolitiken.

  Vi har bland annat infört ett stöd för att ta fram fler detaljplaner för småhusbebyggelse och kartläggning av byggbar mark. Vi har också lagt fram den stora propositionen om ett nytt regelverk för bygglov, vilket ger många husägare större frihet över sin fastighet och en möjlighet att använda den på ett enklare, mer effektivt sätt. Kostnaderna för att utveckla fastigheter minskar också. En fråga som ligger på bordet för kommande behandling rör modernare byggregler för att gynna ökad konkurrens och ökat byggande.

  Detta är bara några exempel på alla de reformer som regeringen tillsammans med Tidöpartierna har genomfört på det här området. Vi behöver dock fortsätta att jobba med området planering och byggande framöver och ta fram en rad ändringar för att skapa förutsättningar för att planera för nya bostäder. Jag ser möjligheter att titta närmare på den nordiska marknaden, på handläggningsfrågorna, på överklagandeprocessen och på en regional planering i hela landet.

  När det gäller till exempel regelverk och standarder behöver vi skapa förutsättningar för den nordiska marknaden så att vi möjliggör för fler företag att sälja sina produkter och tjänster på en större marknad. Därigenom skapar vi också förutsättningar för ökad konkurrens och ger fler medborgare möjlighet att efterfråga det som byggs.

  Handläggningsfrågorna behöver alltid ses över. Det handlar om att skapa en effektivare planprocess. Här ser vi såklart en möjlighet att påverka hur snabbt byggandet kan genomföras, och på den punkten går det inte att komma ifrån diskussionen om överklagandeprocesser, som vi vet är en del av puckeln i arbetet med att få till en snabbare bostadsplanering. Jag ser en möjlighet att gemensamt ta fram en utredning för att kunna jobba med de här frågorna, för detta är ett område som i ganska stor utsträckning skulle kunna påverka planeringen av det bostadsbyggande som vi ser behövs.

  Regional planering är i dag standard i Stockholms, Skånes och Hallands län, där man alltså planerar bostadsbyggande på ett regionalt plan. Det innebär att man kan väga in arbetet med infrastruktur och en rad andra viktiga frågor i ett länsperspektiv. Det är något vi skulle vilja se utvecklas över hela landet och inte bara i dessa tre län. Det skulle kunna göra Sverige starkare om planeringen av infrastruktur och samordning när det gäller bostadsbyggande skedde i ett större perspektiv än bara på kommunnivå.

  Våra kulturmiljöer och den estetik vi använder oss av när vi bygger bostäder är ett område som behöver prioriteras. Det behöver absolut arbetas med detta på ett omfattande sätt. Vi behöver stärka kulturkompetensen i kommunerna, införa kulturell planering och se över medborgarinflytandet över de bostäder och samhällen som byggs. Vi behöver också en kartläggning för att trygga våra historiska byggnader och miljöer i kommunerna.

  När vi stärker kulturkompetensen i kommunerna kan vi också se till att bygga det som efterfrågas, det vill säga bygga bostadsmiljöer som är vackra och som harmonierar med den kultur och historia som finns i området. Den kulturella planeringen skulle kunna göra att det blir mindre konflikter vid nyproduktion och större harmoni i vårt svenska samhälle. Här går det inte att komma ifrån, herr talman, att medborgardialogen är ett viktigt verktyg för att såväl minska överklagandeprocessen som skapa ett harmoniskt samhälle där medborgarna ges inflytande över både konst och nyproduktion.

  Vi behöver fortsätta utreda ett arkitekturprogram som skulle kunna vara ett mellansteg mellan översiktsplanen och detaljplanen. Jag tror att införandet av ett sådant mellansteg skulle möjliggöra en smidigare planering som harmonierar med medborgarnas önskemål.

  Kartläggningen av de historiska byggnader och miljöer som bör bevaras i kommunerna behöver stärkas, och vi behöver skapa förutsättningar för att genomföra den. Dessa miljöer får inte gå förlorade vid olika exploatörers arbete i kommunerna. Utöver detta anser jag att vi behöver ha en sanktionsavgift för de exploatörer som går över gränsen i dessa kulturmiljöer.

  Herr talman! Tryggheten är avgörande för våra framtida samhällen och bostadsmiljöer. Det går inte att komma ifrån att vi alltid behöver ha brottsförebyggande och trygghetsskapande i åtanke när vi planerar framtida processer i arbetet med nya bostäder och bostadsmiljöer.

  Här behöver vi i större utsträckning arbeta tillsammans med de aktörer som har kunskap om detta. Till exempel behöver vi involvera polisen i arbetet. Vi behöver stödja kommunerna i deras områdesplanering och genomföra en nationell handlingsplan som kommunerna kan ha som grund för att skapa trygga bostadsmiljöer, både där det redan har byggts bostäder och i framtida miljöer.

  Herr talman! Med detta ställer jag mig bakom förslaget i det betänkande som ligger på bordet i dag.

• Fru talman! Det finns två sorters politiker. Den ena sorten pekar på problem och säger: Vi utreder. Vi ser över. Arbete pågår. Det är någon annans fel. Den andra sorten tar ansvar och genomför förändring. I september har ni som lyssnar en chans att tycka till om vilken kategori som den här regeringen tillhör.

  Fru talman! Det finns en sak som förenar alla svenska familjer: behovet av ett hem, av tak över huvudet. Ändå befinner vi oss i den djupaste byggkrisen på decennier.

  Som exempel påbörjades 2021 omkring 67 000 bostäder i Sverige. Två år senare var det drygt 30 000. Det är ett ras på 50 procent.

  Samtidigt har vi en situation där väldigt många unga inte kan flytta hemifrån och där väldigt många människor, i synnerhet i storstäder, får betala ockerhyror på den svarta marknaden. Och vi har en regering som i stället för att genomföra reformer pratar om huruvida det ska vara avgiftsfritt eller inte att anmäla attefallshus.

  Larry Söder! Det kostar – jag kollade det – ungefär 1–1,5 miljoner kronor att bygga ett attefallshus i dag. Många kommuner tar lika stor avgift oavsett om det är anmälan eller bygglov. Att under en hel mandatperiod få debatten att handla om en sådan fråga är under all kritik.

  Vi vet att vi enligt Boverkets egna bedömningar behöver bygga 60 000–70 000 bostäder per år för att komma i kapp det ackumulerade underskott som diverse regeringar är skyldiga till. Men vi är inte där. Vi bygger ungefär hälften. Det är verkligheten bakom dagens betänkande.

  Centerpartiet lägger fram förslag om förenklade planprocesser, tydligare tidsgränser, snabbare bygglov, stärkt äganderätt, underlättande av strandnära byggande och modernare regler för återbruk och klimatsmart byggande. Vad svarar regeringen? Avslag med hänvisning till att arbete pågår.

  Fru talman! Sverige kan inte byggas med hänvisningar.

  Bygg- och fastighetssektorn står för omkring 10 procent av Sveriges bnp. Över 300 000 människor arbetar direkt i sektorn. Byggsektorn är med andra ord en viktig tillväxtmotor, men den hackar rejält. När bostadsbyggandet rasar påverkar det inte bara bostadssökandet. Det påverkar små byggföretag, underleverantörer, arkitekter, transportsektorn, hantverkare och kommunernas skatteintäkter. Tusentals varsel har lagts de senaste två åren, och vad gör regeringen? De sitter still. De talar om konjunkturen som om politiken saknar betydelse. Men regelverk påverkar investeringar. Handläggningstider påverkar investeringar. Rättssäkerhet och förutsägbarhet påverkar investeringar. När det tar fem, sju eller ibland tio år att få igenom en detaljplan vågar färre investera. Det är politikens ansvar.

  Fru talman! Jag vill också säga några ord om Sverigedemokraterna. Det är ett parti som ofta säger sig stå på landsbygdens sida. Man talar varmt om småföretagare, man talar om lokalt självbestämmande och man talar om att hela Sverige ska leva. Jag ser att min sverigedemokratiska kollega nickar. Men när konkreta förslag ligger på bordet för att göra det enklare att bygga i strandnära lägen, ge kommuner större flexibilitet, förkorta planprocesser och underlätta investeringar utanför storstäderna röstar Sverigedemokraterna nej.

  Detta är en märklig syn på landsbygdspolitik. I pressmeddelanden och på presskonferenser är man en rebell, men i voteringar är man regeringens mest lojala stödparti.

  Fru talman! Landsbygden behöver inte fler tal om stolthet. Den behöver reformer som gör det möjligt att bygga och investera. När det gäller detta har Sverigedemokraterna valt maktens bekvämlighet framför förändring.

  Bostadspolitiken är i mångt och mycket också en frihetsfråga. Det handlar om friheten att bygga sitt hus, friheten att utveckla sin mark och friheten att starta ett projekt utan att drunkna i byråkrati. I dag upplever många att systemet är emot dem. Det är otydliga besked och långa handläggningstider, och överklagandeprocesser som kan pågå i åratal driver upp kostnaderna. Exemplen på tillfällen när detta har skett är oändligt många.

  Varje extra år i planprocess innebär ökade finansieringskostnader, osäkerheter och risker. Det gör att projekt inte blir av, och vad händer när projekt inte blir av? Jo, då byggs inga bostäder. När bostäder inte byggs stängs unga ute från bostadsmarknaden. Det är den logiska kedjan.

  Fru talman! Byggsektorn står också för en betydande del av Sveriges klimatutsläpp. Klimatsmart byggande kräver handling och inte bara ord. Om vi menar allvar med klimatmålen måste vi underlätta återbruk av byggmaterial, modernisera byggreglerna så att innovation inte bromsas och göra det enklare att bygga energieffektivt.

  Centerpartiet har lagt fram många förslag i den riktningen. Vad gör regeringen? Jo, den svarar: Utredning pågår. Det är skillnad mellan att hålla presskonferenser om klimatet och att faktiskt ändra regelverket så att det blir enklare att bygga hållbart.

  Regeringen talar ofta om arbetslinjen. Detta är någonting som ligger oss centerpartister varmt om hjärtat, men arbetslinjen börjar med investeringar. När bostadsbyggandet halveras påverkar det tillväxten. När investeringarna faller påverkar det sysselsättningen. Över en halv miljon människor står utanför arbetsmarknaden i dag. Det är långt fler än när den här regeringen, som slår sig för bröstet, tillträdde.

  När osäkerheten ökar påverkar det framtidstron. Det är inte konjunkturen som ensam skapar detta, utan det är också en regering som saknar reformtempo. Den här regeringens passivitet kostar Sverige enorma summor pengar varje år.

  Låt oss prata klarspråk. Sverige behöver reformer – inte förvaltning. Vad Centerpartiet har föreslagit är att införa tydliga tidsgränser i planprocessen, förenkla bygglov för mindre projekt, ge kommunerna större flexibilitet, stärka äganderätten och göra det enklare att bygga klimatsmart. Vi vill se till att hela landet kan växa – inte bara storstäderna.

  Detta är inte radikala idéer. Det är rimliga reformer i en byggkris. I stället för reformer får vi dock avslag, eller i bästa fall svaret att utredning pågår. I stället för handlingskraft får vi hänvisningar. Det är inte så Sverige ska skötas.

  Fru talman! Sverige befinner sig i en byggkris. Bostadsbyggandet har halverats, och tiotusentals bostäder som behövs byggs inte. Hundratusentals människor påverkas indirekt. Det är fakta. Det är läget. Och i det läget väljer regeringen att säga: Vi återkommer.

  Centerpartiet accepterar inte denna passivitet. Vi kommer att fortsätta driva på för reformer som gör det enklare att bygga, enklare att investera och enklare att leva i hela landet. Vi anser att Sverige ska byggas framåt, inte administreras stillastående.

  Nu har jag sagt en massa ord. Jag kan avsluta med att säga att Centerpartiet naturligtvis står bakom alla sina yrkanden i det här betänkandet, men för tids vinning nöjer vi oss med att yrka bifall till reservation 28.

• Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 1 i betänkande CU19. Jag står naturligtvis bakom Socialdemokraternas övriga reservationer men yrkar i dag inte bifall till dessa.

  Tyvärr speglar det här betänkandet något mer än bara tekniska ställningstaganden i plan- och bygglagen. Det speglar en regering, styrd av Sverigedemokraterna, som saknar driv i byggpolitiken. Redan i början av mandatperioden gjorde man klart att några blocköverskridande samtal inte skulle ske, trots att branschen bad om detta i en av de värsta byggkriserna sedan 90-talet.

  Inte heller har den SD-ledda regeringen varit särskilt lyhörd för remissinstansernas yttranden. Kan någon från Tidölaget exempelvis redogöra för hur många av de svarande remissinstanserna som var positiva till att ta bort anmälningsplikten för de så kallade attefallsåtgärderna?

  I stället för att samla riksdagen för att fatta långsiktiga beslut som kan hålla över mandatperioder, vilket är extra viktigt i byggkristider, är regeringen nöjd med att kortsiktigt värna sina egna ministerposter.

  Under tiden har bostadsbyggandet legat och ligger fortfarande på historiskt låga nivåer, den skyhöga arbetslösheten i byggsektorn biter sig fast och rekordmånga byggföretag har gått i konkurs. Det duger inte.

  Fru talman! Vi socialdemokrater står bakom regelförenklingar i PBL; det har vi gjort länge. Vi har också genomfört många förändringar genom åren.

  PBL är en form av samordning av alla intressen inom samhällsbyggandet. Ordning och reda ska vägas mot krav på snabba processer med minimalt krångel. Regler som inte kan motiveras ska tas bort, och processer som kan ske snabbare ska naturligtvis bedrivas utifrån det.

  Vi vill framhålla att det råder total politisk enighet om att regler ska vara så enkla som möjligt. Det har dock visat sig vara lättare sagt än gjort att förenkla regelverken eftersom det samtidigt inte får leda till att bostäder och fastigheter byggs med sämre standard.

  Vi noterar att Boverkets nya byggregler har öppnat upp för sovrum utan fönster, lägre takhöjder med mera och att studentlägenheter numera får byggas med sämre tillgänglighetskrav. Riskerna är också stora att byggfel byggs in i framtida attefallsåtgärder.

  Ingen ska behöva bo i en regelförsämring. Ett borttagande av regler innebär inte per automatik en förenkling. Regeringens borttagande av regler har skett mer av liberala ideologiska skäl än av rent praktiska.

  Här skiljer sig vår syn på dessa förenklingar. Vi menar att för att få önskad effekt av en förändring måste expertisens kunskaper få genomslag. Då går det inte att bortse från remissinstansers massiva kritik mot olika förslag, vilket har skett vid ett flertal tillfällen.

  Fru talman! En av vår tids stora utmaningar är att utveckla en hållbar social bostadspolitik. Det handlar enligt vår mening i grunden om tre övergripande uppgifter: att bygga fler och hållbara bostäder, att motverka den sociala segregationen och därigenom förbättra förutsättningarna för jämlika uppväxt- och levnadsvillkor samt att göra det möjligt för ekonomiskt svaga grupper att lösa sitt bostadsbehov.

  En del i detta arbete är att boende- och upplåtelseformer ska vara blandade. Det handlar inte om att tvångsflytta människor, som en del på extremhögerkanten hotar med. Det handlar om att möjliggöra för människor att kunna efterfråga det som de önskar. Därför anser vi att kommuner ska kunna förfoga över ett konkret verktyg i detta arbete: en rätt att ange upplåtelseform i detaljplan. Kommunerna har planmonopol, bostadsförsörjningsansvar och det yttersta ansvaret för att den sociala sammanhållningen lokalt fungerar. Men de saknar verktyg. Vi menar att kommuner ska kunna besluta om blandade upplåtelseformer när och där det behövs för att bryta segregation. Det handlar inte om detaljstyrning från staten. Det handlar om att ge kommunerna möjlighet att ta ansvar.

  Fru talman! Sverige står inför betydande miljö- och klimatutmaningar som kräver omedelbara och effektiva åtgärder. En viktig del är att bättre nyttja våra utvunna resurser. I dag har vi i hög grad en linjär ekonomi där resurser används och sedan kastas. Genom att övergå till en mer cirkulär ekonomi där resurser används på ett hållbart och effektivt sätt kan vi bättre möta klimatutmaningarna och uppnå våra klimatmål.

  Vi behöver se över förutsättningarna för att sänka bygg- och fastighetssektorns klimatavtryck. Återbrukade produkter används inte i någon större omfattning eftersom marknaden är liten. En av de faktorer som bromsar handeln är att återbrukat byggmaterial ofta är dyrare än att köpa nytt och att det är svårt att kvalitetssäkra återbrukat material. Men flera företag och kommuner, exempelvis Nacka kommun, har tagit initiativ till att införa cirkulära arbets- och byggmetoder för att kunna återbruka hela eller delar av byggnader. Det är positivt.

  Men Sverige behöver gå tydligare i den riktningen. För att öka andelen återbrukat material vill vi socialdemokrater se över möjligheterna att införa en kvotplikt och stimulanser för återvunnet material vid upphandling av nybyggnad. Att inkludera användningen av återbrukade material i byggreglerna är också ett steg vi ser som nödvändigt för att främja hållbart byggande. Därför finns det ett behov av att se över regelverket.

  Trots att förändringar har gjorts för att korta processtiderna tar överklaganden fortfarande alltför lång tid. För att underlätta en hållbar samhällsutveckling anser vi att det behövs en översyn på området. En sådan görs nu, och vi får återkomma efter remissrundan. Det ska bli spännande att ta del av.

  Det behövs ett tydligt fokus på att begränsa möjligheten att överklaga i vissa fall. Det kan handla om att begränsa kretsen av sakägare, begränsa möjligheten att överklaga bygglov som stämmer överens med detaljplan och begränsa möjligheten att överklaga till högre instans. Sådana begränsningar måste självklart vägas mot kraven på rättssäkerhet och enskildas rätt att invända mot beslut.

  Vi vill korta ledtider, effektivisera instanskedjor och förbättra samordningen, speciellt mellan myndigheter och länsstyrelser.

  Men människor ska ha rätt att få beslut prövade. Det är en grundläggande rättsstatlig princip. Snabbare processer och stark rättssäkerhet är inte motsatser. Det är ett politiskt ansvar att klara båda.

  Fru talman! Det som stör mig mest i detta betänkande är att vi i sak kan tycka lika men att majoriteten konsekvent har valt kortsiktiga beslut framför att säkerställa långsiktiga spelregler som håller över tid. Det förs inte några blocköverskridande samtal under den allvarligaste byggkrisen sedan 90-talet, vilket är riktigt illa. Det är inte vi i oppositionen som har krävt dessa samtal, utan det är branschen som har krävt det.

  Samtidigt i verkligheten kämpar byggföretag med både ekonomi och processer. Över 5 000 byggföretag har gått i konkurs inom byggbranschen sedan 2023, enligt Tillväxtanalys. Vi har en skyhög byggarbetslöshet, och många tusen har redan lämnat byggbranschen samtidigt som lärlingar inte får anställningar.

  Planering och byggande är inte en teknisk marginalfråga, utan det är avgörande för om det ska byggas bostäder som människor har råd med, om vi ska nå klimatmålen, om segregationen ska brytas eller cementeras och om jobb ska skapas eller försvinna.

  Avslutningsvis kan jag bara konstatera att det snart varit fyra förlorade år för byggandet i Sverige.

  Fru talman! Jag vill återigen yrka bifall till reservation 1 i betänkande CU19.

• Fru talman! Ledamoten Larry Söder säger att vi inledde förenklingarna av de byggregler som Boverket har tagit fram, och det är rätt och riktigt. Min poäng är att vi ska lyssna också på den expertis som svarar om de utredningar som tas fram. Det kanske finns delar, exempelvis fönsterlösa sovrum, som inte är den smartaste idén.

  Det är bra om man lyssnar på vad expertisen säger. Det är därför vi har remissrundor – för att ta till oss den erfarenhet som kommer från branschen, från expertorganisationer och från myndigheter som påpekar och säger: Där tänkte ni kanske inte helt rätt – gör om och gör rätt!

  Jag ställde en fråga i mitt anförande till Tidölagets representanter: Hur många av remissinstanserna var positiva till att ta bort anmälningsplikten för attefallsåtgärderna?

  Jag bad er att läsa det remissyttrandet och de inkomna synpunkterna, för de uttrycker ett ganska massivt motstånd mot detta och beskriver problematiken med det. Ingen av oss här vill ju egentligen bygga sämre bostäder eller fastigheter, utan vi måste ta till oss det och lyssna på det.

  Jag ställer frågan till Larry Söder: Hur många var positiva till det här egentligen?

  2026-02-24 18:18:10

  

  Leif Nysmed

• Herr talman! I betänkandet vi debatterar i dag behandlas inte bara frågan om planering och byggande utan även frågan vilken sorts land vi vill leva i och vilken sorts framtid vi vill lämna ifrån oss.

  Låt mig vara tydlig redan från början: Vi bygger inte bara hus, herr talman – vi bygger samhällen. Det är det vi gör i civilutskottet. När vi fattar beslut om planering och byggande avgör vi inte bara var väggar och tak ska stå, utan vi avgör hur människor ska leva – hur de ska bo, hur de ska växa upp och hur de ska åldras. Det är därför detta område kräver ansvar, moral och långsiktighet.

  Regeringen har dock valt en annan väg – en väg där marknaden styr och människan får stå tillbaka. Det är en väg där medborgarnas inflytande krymper och byggbolagens makt växer. Det är på det sättet man glömmer det viktigaste, herr talman: Vi bara inte bygger hus, utan vi bygger samhällen.

  Herr talman! Demokratin i planeringen urholkas. Planering borde stärka människor, inte marginalisera dem. Det borde handla om att skapa inflytande, inte ta ifrån människor det. Men i detta betänkande avvisas allt som skulle göra processen mer rättssäker för vanliga människor. Makten flyttar längre bort, demokratin krymper och marknaden applåderar.

  Herr talman! Vi i Vänsterpartiet säger: Så här bygger man inte ett land. Så här skapar man inte framtidstro. Som jag sa bygger vi inte bara hus; vi bygger samhällen.

  Låt oss tala om klimatet, herr talman! Det är den tysta, skrikande punkten. Klimatkrisen knackar inte längre på dörren utan sitter redan i vardagsrummet. Ändå avfärdas alla motioner som kopplar byggandet till klimatmålen, och alla krav på energieffektivitet, klimatsmart planering och fossilfri uppvärmning stryks. Det är som att titta våra barn i ögonen och säga ”Vi hann inte” eller ”Vi orkade inte” när sanningen är att regeringen valde att inte agera.

  Vi i Vänsterpartiet vet vad som står på spel. När man bygger hållbart bygger man inte bara miljöer, utan man bygger samhällen som håller i generationer.

  Vi ser en vardag i kris, herr talman, och regeringens blinda fläck. Rosenbad märker inte det här, men ute i verkligheten är bostadskrisen brutal. Hushåll tvingas låna pengar för att betala hyran. Barn vräks mitt i skolterminen, utsattheten växer och ojämlikheten djupnar.

  Siffrorna ljuger inte. Förra året blev 824 barn hemlösa. I Sverige, ett av världens rikaste länder, stod 824 barn utan trygghet eller ett hem. Det är ett moraliskt haveri och ett politiskt svek som vi ser. Detta är ett bevis på vad som händer när man glömmer den grundläggande sanning som mitt anförande bygger på, herr talman: Vi bygger inte bara hus, utan vi bygger samhällen.

  Herr talman! För Vänsterpartiet är en bostad en rättighet, inte en lyxvara eller ett investeringsobjekt. Regeringen gör narr av tanken att en bostad är en mänsklig rättighet, men låt oss tala klarspråk: Utan en trygg bostad faller allt. Utan bostad blir det ingen frihet, integration eller jämlikhet. Utan bostad finns ingen framtidsplan. Utan bostad kan människor inte flytta dit där jobben eller utbildningen finns.

  Högern gör allt för att förminska frågan, för om bostaden inte är en rättighet blir ojämlikhet ett val – inte ett misslyckande. För oss är bostaden dock själva grunden i samhällsbygget. Som jag sa nyss, herr talman: Vi bygger inte bara hus, utan vi bygger samhällen.

  Sverige förändras i grunden och i en farlig riktning. Vi ser ett Sverige som förändras i snabb takt – ett samhälle där människor utvisas trots tio år i landet, där barn rycks från sin familj, sitt klassrum och sina vänner och där fel hudfärg eller religion gör människor mindre skyddsvärda. Det är inte ett tryggt samhälle. Det är ett kallt samhälle, och kalla samhällen byggs av kall politik.

  Vi ser hur regeringen har byggt ett marknadsparadis för de rika medan vanliga människor lever i en mardröm. Låt oss titta på rotavdraget eller på bidrag för dem som redan har pengar – för de rikaste. Bara förra året var det 70 miljoner kronor som inte gick till svenska byggarbetare som förlorat sitt jobb, till krisande byggföretag som gått i konkurs eller till att bygga bostäder i Sverige. Dessa pengar gick i stället till utländska företag som renoverar svenskars semesterhus i Spanien.

  Vi har sett skattesänkningar för de rika och bidrag till småhus där pengar redan finns men en total ovilja att bygga hyresrätter som vanliga människor har råd med. Det är inte så man bygger trygghet. Det är så man bygger segregation. Men vi vet sanningen, herr talman: Vi bygger inte bara hus, utan vi bygger samhällen.

  Herr talman! Vänsterpartiet har tydliga, progressiva och genomtänkta alternativ. Vi vill ha demokratisk planering som stärker människor, inte marknaden. Vi vill ha regional bostadsplanering där alla kommuner tar ansvar – också de rika. Vi vill ha klimatkrav i varje detaljplan, för framtiden börjar med byggandet. Vi vill ha mobilitet före parkering och städer som sätter människor före bilar. Vi vill ha statliga investeringar i bostäder som vanliga människor har råd med. Vi vill ha riktiga hem – inte marknadskoncept.

  Detta är inte omöjligt, herr talman, utan det är nödvändigt. Det är inte radikalt, utan det är rimligt. Det är inte utopiskt, utan det är vägen framåt med Vänsterpartiets politik. Vi i Vänsterpartiet bygger inte bara hus, utan vi bygger samhällen.

  Herr talman! Jag och Vänsterpartiet säger: Vi bygger inte bara hus, utan vi bygger samhällen. Den meningen är hela kärnan i min kritik mot Tidöregeringens politik. Just nu bygger regeringen ett Sverige där barn vräks; 824 barn vräktes förra året, som jag nämnde. Vanliga människor tvingas låna för att betala hyran. Klimatkrisen ignoreras i varje beslut. Segregationen ökar. Människor utvisas efter tio år i landet. Fel hudfärg eller religion kostar människor deras trygghet.

  Detta är inte ett misstag, herr talman, utan det är resultatet av politiska val och politiska beslut. Låt oss vara tydliga: Högern bygger inte samhällen. De bygger marknader. De bygger otrygghet. De bygger klyftor. De bygger hat och rasism.

  Sverige förtjänar bättre. Sverige förtjänar att vara ett land där bostaden är en rättighet, där klimatet prioriteras, där barn aldrig blir hemlösa, där alla kommuner – inte bara de fattiga – tar ansvar och där vi bygger trygghet, jämlikhet och framtidstro.

  Vi i Vänsterpartiet vet detta: När vi bygger hyresrätter som människor har råd med bygger vi samhällen. När vi planerar för klimatet bygger vi samhällen. När vi sätter människor före marknaden bygger vi samhällen.

  Det är dags att återta samhällsbygget, herr talman. Det är dags för politisk anständighet och ansvarstagande. Det är dags att bygga det Sverige som vi vet är möjligt. Vi bygger ju inte bara hus, herr talman, utan vi bygger samhällen.

  Sverige kan bättre än så här. Sverige är bättre än så här, men då krävs politik som ser människor och inte marknader. Då krävs politik som bygger trygghet, inte otrygghet. Då krävs politik som bygger framtid, inte ovisshet. Framför allt, herr talman, krävs förståelse för detta: Vi bygger inte bara hus, utan vi bygger samhällen.

  Jag vill yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 3.

• Fru talman! Tack för svaret, Larry Söder!

  Problemet när man inte lyssnar på remissinstanserna och den problematik som de lyfter upp är inte huruvida det kostar 15 000 kronor för en anmälningsplikt eller inte, utan det är konsekvenserna som blir för den enskilde fastighetsägaren om man bygger fel.

  Alla byggregler gäller ju fortfarande, även om man inte har anmälningsplikten. Risken är att man i stället får riva sitt hus, flytta sitt hus eller bygga om sitt hus. Det kommer att bli betydligt mycket dyrare än kostnaden för anmälningsplikten.

  Jag ställer frågan så här: Att riskera att man ställer hus för nära så att brandrisken ökar, är det en bättre sak att göra än att se över själva avgiftssystemet? Jag kan tycka att vi borde se över avgiftssystemet och hur mycket man behöver lämna in när man gör en anmälningsplikt. Vi kan kanske ha en anmälningsplikt light, för det är viktigt att man vet att man gör rätt från början. Det är ju dumt att göra om saker och ting i efterhand, särskilt när man riskerar både hälsa och liv i sammanhanget.

  Jag tänker att ni kunde ha haft lite mer förståelse för de synpunkter som 46 av 61 remissinstanser lämnade in. Jag räknade hur många som var helt positiva till det här. Dem kan jag räkna på ena handen utan att fälla upp ett finger. Däremot fanns det sex instanser som ändå såg positiva saker i det. Det var alltså inte någon överväldigande positiv inställning till det här förslaget.

  Om vi pratar om remissinstanserna som expertis, borde vi då inte lyssna på dem och ta till oss den kritiken? Det gäller inte bara det här fallet, utan redan när man införde attefallshusen lyssnade man inte på kritiken. Det är faktiskt orsaken till att vi får göra omtag i attefallshusfrågan i dag.

  2026-02-24 18:20:58

  

  Leif Nysmed

• Fru talman! Att äga sitt boende anser vi kristdemokrater är mer ekonomiskt och ekologiskt och det socialt bästa sättet. Vi har därför drivit på för att fler ska kunna äga sitt boende i framtiden.

  Den 1 april höjs bolånetaket, och det förhöjda amorteringskravet försvinner. Vi har fokus på enklare regler, kortare handläggningstider och mer mark för byggande, särskilt för småhus, villor och egnahem. Vi anser att dagens system är för krångligt och tidskrävande, vilket hämmar bostadsproduktionen och driver upp kostnaderna.

  Kristdemokraterna har drivit på för reformer som gör det enklare att bygga utan bygglov i vissa fall, till exempel större tillbyggnader, fasadändringar på en- och tvåbostadshus och åtgärder utanför detaljplan. Vi är glada att riksdagen ansåg detsamma när det gäller de nya regelverken för bygglov, som trädde i kraft den 1 december 2025. Förenklingar har skett på riktigt efter årtionden av krångel.

  Kristdemokraterna vill ha friare byggande, lättare avvikelser från detaljplanen, snabbare planprocesser och färre krav på bygglov och anmälan för mindre åtgärder. Syftet är att korta ledtiderna från idé till färdigt hus.

  Kristdemokraterna och regeringen har fått igenom statliga stimulanser till kommuner som planerar för fler bostäder, särskilt småhus och omvandling av lokaler till bostäder. Det är kö till dessa stimulanser just nu, och det måste vi ändå anse vara en succé.

  Sammanfattningsvis vill Kristdemokraterna ha ett mer tillåtande och mindre detaljstyrt system som gör det snabbare, billigare och enklare att bygga, särskilt ägda bostäder i småhus, utan att helt slopa hänsyn till miljö, kultur eller grannar.

  Tidöregeringen har genomfört fler än 60 egna initiativ och reformer plus en rad initiativ och reformer på andra departement. Samtidigt är tre propositioner på gång att beslutas. Det handlar om en effektiv och säker byggprocess, förenklade regler vid ändring av byggnad och snabbare utbyggnad av kriminalvårdsanstalter och häkten.

  Om man höjer blicken ytterligare ser man att kostnaderna för att planera och bygga tyvärr har en stor del i att det inte byggs något. Kommuner begär allt oftare fler utredningar allteftersom, vilket gör att processerna drar ut på tiden och att kostnaderna ökar. Kommuner bör i princip från början veta vilka utredningar som ska till och endast i undantagsfall lägga till någon.

  Kostnaderna för planarbete ökar hela tiden. Avgifterna har ökat med 120 procent de senaste 24 åren, medan konsumentprisindex har ökat med 60 procent. Det är något som gör att kommunerna höjer så mycket. Vi anser att man behöver vara transparent mot medborgarna och ange på fakturan hur man har räknat ut kostnaderna. Vi borde även ta fram en bygglovsnorm och beskriva vad den ska innehålla för att få kommunerna att hålla sig till det som de faktiskt ska tillämpa, det vill säga självkostnadspris.

  Jag håller med Vänsterpartiet om en sak: Vi bygger inte bara bostäder, utan vi bygger ett samhälle. Tyvärr är vårt track record inte det bästa när det gäller att bygga ett samhälle. Vi har många utanförskapsområden i Sverige som inte borde ha byggts på det sättet. De är inte lämpliga att hanteras så som sker.

  Därför säger vi kristdemokrater att boendeformerna måste ses över i utanförskapsområdena. Det kanske inte är lämpligt att bara ha hyresrätter där. De måste kanske blandas upp så att människor kan bo där, göra boendekarriär och stanna kvar när de får ett stadigt jobb och en trygg tillvaro, så att det blir tryggare i dessa områden.

  Jag menar att vi har misslyckats med att göra det som Vänsterpartiet vill. Vi vill bygga samhällen, men det gör vi inte på det sätt som vi har gjort tidigare. Vi måste ha blandade upplåtelseformer från början, och i de områden där vi har hyresrätter måste vi blanda upp dem för att kunna få det tryggare.

  Jag håller med Vänsterpartiet om att det är hemskt att barn vräks i Sverige. Jag har frågat i denna kammare förut: Vad är det som behövs för att Malmö, Göteborg och Stockholm, som är styrda av Vänsterpartiet, ska känna att de har ett stöd från riksdagen där vi säger ”Ni måste vidta fler åtgärder för att barn inte ska vräkas i Sverige”? Jag har frågat detta i kammaren förut och önskar att jag får svar i dag.

  Jag kan inte tillåta att barn vräks i Sverige i våra tre största kommuner. Dessutom ökar vräkningarna. Dessa kommuner styrs av Vänsterpartiet. Jag tycker att man borde hitta en åtgärd som gör att vi från riksdagens håll kan hjälpa till så att dessa kommuner kan ta sitt ansvar.

  Jag håller med Vänsterpartiet om att Sverige har förändrats, tyvärr till det sämre. Det är därför vi måste bygga om och bygga nytt.

  Socialdemokraterna säger att vi inte har något driv i frågorna. De hänvisar till att det inte sker några blocköverskridande samtal. Hände det så mycket under den förra mandatperioden inom dessa områden? Jo, jag glömde: Vi bytte bostadsminister ganska många gånger, men jag tror inte att det är rätt väg att gå.

  Rätt väg att gå tror jag är att det finns partier som har en gemensam syn på det här och som vidtar de åtgärder som behövs. Jag är övertygad om att 90 procent av alla åtgärder vi har vidtagit i bostadspolitiken under denna mandatperiod inte kommer att förändras under nästa mandatperiod. Det brukar inte vara så.

  Socialdemokraterna var inne på att Boverkets nya, modernare byggregler är ett problem. Processen startades när Socialdemokraterna satt i regering. Då var man överens om att det var en bra idé att hitta nya former för att bygga billigare bostäder och bygga effektivare. Jag tror att det är rätt väg att gå.

  Sedan har Socialdemokraterna alldeles rätt i att det är många remissinstanser som har varit tveksamma och kritiska, men jag tror att vi om fem eller tio år kommer att se att det var rätt väg att gå, även om Socialdemokraterna inte vågar stå upp för det som de faktiskt påbörjat. Jag tycker att man måste göra det. Rakryggad i politiken innebär att man står för det man har påbörjat även när det är avslutat.

  Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

• Fru talman! Ledamöter! Klimatförändringarna är vår tids stora ödesfråga. Konsekvenserna är redan här, och de kommer att bli mycket värre om vi inte gör någonting omedelbart. Det är ökad nederbörd, mer långvariga värmeböljor som gör städer och lägenheter svåra att vistas i, stigande havsnivåer, skördar som slår fel och skogar som brinner. Det blir allt tydligare att vi måste agera – nu! Vi kan inte förhandla med klimatet, för det förändras ändå. Politiken måste stärka arbetet både med att minska växthusgasutsläppen och med att kontinuerligt anpassa till det förändrade klimatet.

  Byggsektorn står för en femtedel av klimatutsläppen och dessutom mycket konsumtionsutsläpp från importerade varor. Det finns tekniker för att minska klimatutsläppen redan i dag. Det finns olika pilotprojekt som visar vägen och som visar att det inte behöver kosta mer. Politiken behöver steppa upp med långsiktiga spelregler och incitament så att branschen verkligen kan ställa om.

  De bostäder och byggnader som finns ska vi ta hand om och renovera – inte riva. Kulturvärden ska värnas, och det behöver byggas om efter behov och med kvalitet. Tomma kontor behöver byggas om till bostäder, men man ska inte stänga människor ute. Vi behöver göra det med kvalitet. Även om man sitter i rullstol ska man ha tillgång till bostäder. Vi behöver nyttja det bostadsbestånd vi har, men det måste välkomna alla människor.

  När nya hus byggs ska det vara i material som människor mår bra av och som har låga klimatutsläpp. Det ska vara trähus som doftar hemma och återbrukat byggmaterial som ger nya hus en historia och låga klimatutsläpp.

  Energieffektivisering behövs av de bostäder och byggnader som redan finns. Det behövs både för att få ned elräkningen och för att minska klimatutsläppen. Det finns dock verkligen en skatteorättvisa vad gäller energieffektivisering. Man kan använda rotavdraget till energieffektivisering. Det går till villor, och man kan också använda det till vissa delar i bostadsrätter, men inte till hyresrätter. Det här tycker vi att man behöver se över. Det behövs statligt stöd oavsett vilken bostadsform man bor i.

  Vi har i vår budget, som vi har debatterat tidigare, ett ordentligt stöd till energieffektivisering i flerbostadshus oavsett vilken typ av hus man bor i.

  Klimatomställningen ska vara rättvis och inkluderande, och den ska inte gå ut över folks hyror och boendekostnader. Mycket är orättvist när det gäller ekonomin i bostadspolitiken. Låt oss se på bolånetaket som ska höjas den 1 april och amorteringskraven som ska sänkas. Det kommer att innebära att bostadspriserna ökar, vilket gynnar dem som redan har en bostad medan det blir ännu svårare för dem som ska ta sig in på bostadsmarknaden. Här hade det varit bättre att rikta in sig på förstagångsköpare.

  Fru talman! En utredning har tittat på startlån för förstagångsköpare. Det förslaget är inte perfekt i alla sina former, och man behöver arbeta vidare på förslaget. Ett bra startlån för förstagångsköpare kombinerat med bospar hade varit en mycket bättre åtgärd, det vill säga att rikta sig mot dem som allra mest behöver komma in på bostadsmarknaden och få äga sitt boende.

  Regeringen tog bort investeringsstödet för hyresrätter när man tillträdde, precis i lågkonjunktur och när det verkligen behövdes. Flera insatser har gjorts som gör att fattigdomen har ökat i Sverige. Vi har debatterat bostadsbidraget många gånger. De svar jag får från Tidöregeringen är hela tiden plåsterlösningar. Det måste ske en reform på riktigt, så att det faktiskt blir en förbättring. Bidraget måste följa med de ökade kostnaderna. För ett ägt boende finns ett ränteavdrag. Om räntan stiger ökar avdraget, men när kostnaderna ökar för en hyresrätt ökar inte bostadsbidraget. Då måste politiken komma in och besluta aktivt. Det är en strukturell orättvisa inbyggd i systemet. Så anser vi i Miljöpartiet att det inte kan vara.

  I valrörelsen har det nu dykt upp förslag om att slopa reavinstskatten. Det skulle vara en kostsam reform, och den skulle rikta sig till människor som inte har så mycket lån på sina hus och villor längre. De har egentligen inte störst behov av pengarna. Här tycker vi att man ska titta på att bygga seniorboenden av bra kvalitet med gemensamhetsytor. Då skulle det vara möjligt för äldre som bor i villor att få tillgång till äldreboenden av god kvalitet som de kan flytta till innan de har blivit riktigt gamla. Där kan de leva från 65–70-årsåldern. Det fanns ett investeringsstöd, men det försvann för inte så länge sedan. Och det är bara att beklaga att det också togs bort. Det behövs mer rättvisa i bostadspolitiken när det gäller ekonomin.

  Jag lämnar dessa frågor och går in på ett annat ämne som inte har varit uppe i dag, nämligen behovet av natur, parker och skogsdungar i våra städer och tätorter. Varje människa ska kunna se träd utanför sitt fönster. Alla ska ha nära till natur eller en park där barnen kan leka och dit äldre har ork att gå för att vila under trädkronorna och umgås. Människor kan mötas. Vattnet vid våra stränder ska vara badbart också efter ett skyfall.

  Träd och natur ger just svalka så att lägenheter inte ska bli för varma och så att det går att röra sig ute på gatorna också när det är värmebölja. Den urbana naturen behöver skyddas och restaureras, det vill säga återskapas.

  De våtmarker som en gång fanns, som skyddar såväl mot torka som mot översvämningar, måste återskapas. Vi behöver också nyskapa natur och parker. Det finns regnparker – skyfallsparker – där man kan kombinera en vacker landskapsarkitektur med att ta hand om regnvatten vid skyfall.

  I början av mitt anförande tog jag upp att klimatförändringarna redan är här, med översvämningar och värmeböljor. Åtgärder behöver vidtas nu. Boverket har haft dialogrundor och har lagt fram olika förslag på gränsvärden för klimat för nya byggnader för att uppfylla EU:s lagstiftning.

  Fru talman! Förslagen har olika ambitionsnivåer, och här är det viktigt att välja det mest ambitiösa alternativet som verkligen driver på en klimatomställning. Vi vet att tekniken finns redan i dag, och det är just den politiska viljan som behöver komma till.

  I juni kommer Boverket att lägga fram sitt förslag till regeringen. Nu på fredag ska Naturvårdsverket lämna över sitt förslag till nationell plan för naturrestaurering, det vill säga hur man ska återskapa svensk natur. Den urbana naturen ingår i planen, och det är en stor möjlighet att på riktigt satsa på mer träd och natur i våra städer och tätorter. Men de underlag jag har sett är tyvärr tama.

  Myndigheten har gjort ett bra arbete, men den har varit bakbunden. Tidöregeringen skrev i uppdraget till myndigheterna att ribban ska läggas så lågt som möjligt, det vill säga att förslaget till plan inte ska gå över miniminivån i EU-förordningen. Den flexibilitet som finns i förordningen ska nyttjas till fullo där det är möjligt.

  Jag uppmanar Tidöregeringen att ta båda tillfällena i akt och verkligen göra skillnad för människor, för alla barn och äldre som drabbas allra värst av klimatförändringarna, för djur och natur. Inför gränsvärden för byggnaders klimatpåverkan, som på riktigt driver på omställningen i byggsektorn – de som är i linje med Parisavtalet. Välj inte en papperstiger.

  Tidöregeringen har inte imponerat när det gäller klimatet den här mandatperioden. Vi hörde senast i dag att ministern har övergett klimatmålet för transportsektorn. Det var i och för sig väntat att vi skulle hamna där med den politik som har förts – tyvärr.

  Tidöregeringen har inte heller imponerat när det gäller att skydda natur eller att göra bostadspolitiken mer rättvis och inkluderande.

  Men jag vill ändå vädja, när restaureringsplanen läggs fram, om att ta chansen att göra ordentliga insatser och vidta åtgärder för naturen i våra städer och tätorter. Vi i Miljöpartiet kommer att göra vad vi kan för att höja klimatkraven, skydda naturen och sänka trösklarna till bostadsmarknaden.

  Jag yrkar bifall till reservation 24 under punkt 16.

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut skulle fattas den 25 februari.)