Några tillägg och förtydliganden i den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring
Debatt i text
Herr talman! I dag är vi här för att debattera de första justeringarna i den nya a-kassan, som lustigt nog träder i kraft just i dag.
Vad som inte är lika lustigt är att regeringspartierna och Sverigedemokraterna inte behagar vara här och diskutera den enda reform som de genomför inom arbetsmarknadsområdet under hela mandatperioden. Det tycker jag är anmärkningsvärt. Jag skulle säga att det är talande att de inte infinner sig.
Arbetsmarknadspolitiken har under den här mandatperioden varit något som de kan finansiera sina skattesänkningar med, och resultatet av denna prioritering ser vi tydligt: fler arbetslösa, färre i arbetsmarknadsutbildning och ett samhällsbygge som har avstannat.
Nu är det ju inte riktigt det som vi är här för att debattera, herr talman, men eftersom intresset är så lågt tycker jag att det är på sin plats att poängtera det.
Som sagt lade regeringen, redan innan den nya a-kassan träder i kraft, fram den proposition som vi nu har framför oss i kammaren och som behövs för att åtgärda fel i den ursprungliga propositionen. Det här hade varit ett gyllene tillfälle att åtgärda de problem som vi påpekade redan när den förra propositionen lades fram, till exempel bristen på analys av effekterna när det gäller jämställdhet, olika åldersgrupper, dem som har en inkomstförsäkring via facket och borttagandet av den längre ersättningsperioden för föräldrar med barn hemma.
Inget av detta har gjorts. Regeringen är uppenbarligen inte intresserad av vad deras försämringar får för effekter för folk i Sverige. Nu försämras försäkringsskyddet för både individ och samhälle.
Låt mig vara tydlig: Arbetslösheten är ett gift för samhället, men det är inte de arbetslösa som utsöndrar det. Det är inte de byggnadsarbetare, de handelsanställda och den vårdpersonal som blivit arbetslösa den senaste tiden som är problemet. De drabbas av det, och regeringen och Sverigedemokraterna försitter inte en chans att prata om dem som att de är lata och saknar egen drivkraft att skaffa ett jobb. Det enda man erbjuder är lägre ersättningar för att motivera människor att göra lite mer, oavsett vad de redan gör.
Människor vill jobba, men i längre lågkonjunkturer eller kriser, som den pandemi vi nyss har gått igenom, är det inte möjligt för alla som förlorar jobbet att snabbt få ett nytt. När det finns hundratals sökande till varje tjänst kommer vissa att inte få jobbet, ”märkligt” nog. Då behöver den försäkring som man betalat in till finnas där tills konjunkturen vänder eller krisen är över för alla. Allt annat är ett svek mot alla hårt arbetande svenskar som förväntar sig att deras försäkring ska göra att de klarar av att behålla huset, båten eller bilen tills de hittar ett nytt jobb.
A-kassan fyller flera funktioner i samhället. Det är en omställningsförsäkring för individen. Det är kanske det enda högerpartierna ser den som, och där kan vi vara överens. Det är den, men det är också en bas för vårt samhälle i stort och för vår lönebildning i synnerhet.
A-kassan håller efterfrågan uppe när vi har en lågkonjunktur, och den håller lönerna uppe för dem som fortfarande har jobb. Det är anledningen till att högern ständigt ger sig på a-kassan när de har chansen. Regeringen Bildt försökte på 90-talet men lyckades inte tack vare att de klantade bort ekonomin så fatalt att de var tvungna att kalla in Socialdemokraterna för att ta sig ur problemen. Då tvingades de backa, och tack vare det blev krisen inte lika djup som den hade kunnat bli med en a-kassa av den modell som vi har nu.
Likadant gjorde alliansregeringen när den tillträdde 2006. Man försämrade a-kassan för att trycka ned lönebildningen. Det gjorde man genom att öka avgifterna och sätta dem i paritet till hur stor arbetslösheten var i varje bransch. Detta gjorde man fullt medveten om att det skulle sänka det som kallas reservationslöner, pressa lönerna nedåt på hela arbetsmarknaden och också slå hårt mot organiseringen på arbetsmarknaden. Det var så att säga hela poängen. Genom att man pressade upp avgifterna för alla medlemmar skulle fackföreningsrörelsen tvingas gå med på lägre löneökningar. De arbetare som var arbetslösa skulle förmås att ta jobb med lägre löner genom att man pressade ned ersättningen så snabbt som möjligt.
Nu gör den här regeringen samma sak, fast i något mindre skala, med stöd av Sverigedemokraterna.
Men a-kassan är också ett konjunkturinstrument. En vettig a-kassa för alla som blir arbetslösa i en konjunkturnedgång eller en strukturell omvandling på arbetsmarknaden, som när hela branscher försvinner till förmån för något nytt, gör att ekonomin kan fortsätta rulla på ett smidigt sätt. Det är viktigt för oss alla. När köpkraften inte minskar lika mycket behöver inte också handeln och andra sektorer i samhället drabbas och dras med i raset. Vi kan alltså undvika att ekonomin hamnar i en dominosituation där den första brickan som faller också slår ut nästa och nästa och nästa.
Fru talman! Vi såg, som jag sa tidigare, både på 1990-talet och i krisen 2008–2009 och även under pandemin hur viktigt det här kunde vara. En av statens viktigaste uppgifter är att motverka lågkonjunkturer och hålla köpkraften uppe så att inte den inhemska ekonomin drabbas. En väl fungerande och rimligt hög a-kassa sköter den saken utan att politiken måste fatta snabba beslut när saker och ting händer. Det är snabbare, det är mer förutsägbart och det skapar trygghet för både individ och samhälle. Det är alltså av största intresse för både anställda och det offentliga och för alla de företagare som livnär sig på tjänster eller att sälja varor till enskilda att det här systemet är robust.
Fru talman! Svensk lönebildning har fungerat utomordentligt i internationellt hänseende just därför att vi har stabila, starka och ansvarstagande aktörer som förhandlar om villkoren i varje bransch för sig och en politik som håller sig på rimligt avstånd. Gemensamma utgångspunkter blir i Sverige till anpassade villkor och löner som är likvärdiga men inte exakt samma i alla branscher.
A-kassan är en del i att hålla lönerna uppe och en del av det som kallas för löneskydd på arbetsmarknaden. Ingen av oss som jobbar i Sverige vill att lönerna ska börja pressas nedåt när fler och fler blir arbetslösa. Vi vill att våra löner ska hålla över tid, även när konjunkturen går ned eller när en bubbla spricker. Det vill också handlarna, hantverkarna och de flesta andra företag – ja, helt enkelt alla som är beroende av den inhemska ekonomin.
Trots det går högern gång på gång fram med försämringar av just det skydd för ekonomin och individen som vi alla är beroende av, och de har inte ens modet att inställa sig här i kammaren och debattera saken. Det, fru talman, tycker jag är för attans lågt.
(Applåder)
2025-10-01 10:53:39
Patrik Lundqvist
Fru talman! I dag ska vi debattera några tillägg och förtydliganden i den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring, men det blir inte mycket till debatt eftersom ingen regeringsföreträdare har masat sig hit till kammaren. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att regeringen samma dag som den nya a-kassan träder i kraft inte vill vara här och bemöta den kritik som finns mot den nya a-kassan och de brister som finns i ett alldeles för snabbt behandlat lagförslag.
Fru talman! De tillägg och förändringar som föreslås här rättar inte till den grundläggande orättvisa som högern – alltså Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna – har byggt in i den här konstruktionen, för det här handlar om klasspolitik. Regeringen har skapat en arbetslöshetsförsäkring där det går snabbare att kvalificera sig om man har hög lön. Ju mer man tjänar, desto fortare får man trygghet. Ju lägre lön man har, desto längre får man vänta. Vad betyder det här i praktiken? Jo, det betyder såklart att en ingenjör eller en banktjänsteman kvalar in snabbt medan undersköterskan, busschauffören, vårdbiträdet och den butiksanställda får stå i kö. De som redan lever på knappa marginaler och som redan kämpar för att få vardagen att gå ihop får minst trygghet av alla. Det här är inget annat än en gräddfil för de rika – en ordning där höginkomsttagare premieras medan vanligt folk straffas.
Det här, fru talman, är inte bara min analys. LO har länge pekat på att regeringen urholkar försäkringen. Man varnar för att det blir ännu ett system som splittrar i stället för att hålla ihop. Kommunal säger att deras medlemmar, vårdbiträden och undersköterskor, riskerar att stå utan tillräcklig trygghet när varslen kommer. Handels lyfter fram att deltidsarbetande kvinnor i butik, som redan nu har svårt att uppfylla kraven, kommer att få det ännu svårare med regeringens konstruktion.
Fru talman! Det här handlar alltså om människor som jobbar kvällar, helger och nätter, om dem som höll Sverige uppe under pandemin, om dem som gör det tyngsta arbetet, ofta till lägst lön. Och hur tackar regeringen dem? Med en försäkring som säger: Nej, ni får vänta. Ni räknas inte riktigt på samma sätt. Ni får klara er bäst ni kan.
Detta är en politik som ökar klyftorna. Det är en politik som driver Sverige isär. Det är en politik som vi i Vänsterpartiet aldrig kommer att acceptera. Vi röstade nej till den här lagen. Vi gjorde det därför att vi står upp för en timbaserad arbetslöshetsförsäkring där varje timme räknas lika oavsett vad du tjänar. Det är det enda rättvisa. Det är det enda som kan skapa en försäkring som faktiskt är för alla.
Till regeringen vill jag säga: Ni kan fortsätta prata om arbetslinjen. Ni kan fortsätta misstänkliggöra människor som blir arbetslösa. Men vi i Vänsterpartiet kommer aldrig att acceptera en ordning där en högavlönad tjänsteman skyddas först och undersköterskan sist. Vi kommer att fortsätta att driva på för en arbetslöshetsförsäkring som är solidarisk, som är rättvis och som är jämlik – en försäkring som inte cementerar klasskillnader utan motverkar dem.
Fru talman! Trygghet på arbetsmarknaden ska inte vara ett privilegium för de välavlönade. Det ska vara en rättighet för alla.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 12.)
2025-10-01 11:03:23
Ciczie Weidby