Oskäliga sekretessavtal för anställda

Debatt i text

Fru talman! Adrian Magnusson har frågat det tidigare statsrådet Paulina Brandberg hur hon och regeringen ser på användandet av sekretessavtal i branscher såsom restaurangbranschen. Han har vidare frågat om hon och regeringen är beredda att vidta några åtgärder för att minska förekomsten av oskäliga sekretessavtal på svensk arbetsmarknad. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det numera är jag som ska besvara denna interpellation.
Inledningsvis vill jag tacka Adrian Magnusson för frågan. Jag delar verkligen hans engagemang för ett bra arbetsliv och en god arbetsmiljö och särskilt för arbetsplatser där det är vanligt att unga har sin första anställning.
Reglering om arbets- och anställningsvillkor på svensk arbetsmarknad finns i arbetsrättslig lagstiftning och kollektivavtal. En arbetstagare har under sin anställning en lojalitetsplikt i förhållande till sin arbetsgivare. När det kommer till att avtala om tystnadsplikt eller att träffa så kallade sekretessavtal sätter bland annat avtalsrättsliga regler och principer och allmänna arbetsrättsliga principer gränser för avtalsfriheten. Ytterst kan en domstol i det enskilda fallet pröva om klausuler i ett avtal är oskäliga.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen ger arbetsmarknadens parter - arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer - ett betydande utrymme att utan statlig inblandning reglera bland annat löner och anställningsvillkor i branschanpassade kollektivavtal. Arbetstagarorganisationer kan inför en anställning spela en viktig roll genom att ge råd och stöd till sina medlemmar om de konkreta anställningsvillkor som en arbetsgivare ställer upp för en anställning.
När det gäller rätten för den enskilde att tillhöra och utnyttja medlemskapet i sin arbetstagarorganisation, utan att bli utsatt för påtryckningar eller annan obehörig inblandning av motparten i anställningsförhållandet, är lagstiftningen tydlig. Enligt 8 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet ska föreningsrätten lämnas okränkt.
Jag vill i sammanhanget också lyfta fram att den enskilde har rätt att i ett arbetsrelaterat sammanhang rapportera om missförhållanden enligt vad som anges i den så kallade visselblåsarlagen, lagen (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden. En rapporterande person kan, enligt den lagen, under vissa förutsättningar ha skydd i form av ansvarsfrihet om en tystnadsplikt har åsidosatts.
2025-04-11 12:42:45
NL
Nina Larsson
Fru talman! Inledningsvis: Jag tror att jag nämnde det i mitt inlägg, men jag kan återigen besvara frågan varför jag tror att det inte finns någon praxis kring sekretessavtal. Jag tror att arbetsgivare historiskt sett inte har varit så pigga på att använda sekretessavtal, framför allt inte i den här typen av bransch.
Nu ser vi dock att det sprider sig. Det är inget som jag bara ägnar mig åt anekdotisk bevisföring kring, utan även exempelvis LO-TCO Rättsskydd säger att det här sprider sig. Man ser att sekretessavtal förekommer i allt större utsträckning.
Min förhoppning är att arbetstagarorganisationer driver de här fallen där det är möjligt. Min förhoppning är såklart även att arbetsgivare slutar använda sekretessavtal i branscher där det på något sätt kan anses vara oskäligt, om man nu får uttrycka sig så. Det gäller till exempel restaurangbranschen, skulle jag vilja påstå.
Jag välkomnar att statsrådet pratar med Arbetsmiljöverket. Det är en viktig myndighet som kan göra mycket mer. Det är också en myndighet som har en ganska stor uppgift just nu, med tanke på den utveckling vi ser kring dödsolyckor och skador i arbetslivet. Det finns även ett annat sätt, och det är att uppmana människor att engagera och organisera sig fackligt. Facken kan ju genomföra mycket av det arbete som man ibland vill lägga på Arbetsmiljöverket, och de fackliga företrädarna är dessutom ute i verksamheten dagligen.
Jag lyfte frågan eftersom jag, vilket jag har sagt flera gånger, är djupt bekymrad över att vi har en utveckling på svensk arbetsmarknad där arbetsgivarna vill flytta fram sina positioner och stärka sin makt på vanliga löntagares och arbetares bekostnad. Om det sker i den här typen av branscher är jag orolig att vi kommer att få en ny generation arbetare som är livrädda för att prata med medier eller någon annan om missförhållanden eftersom de tror att det här är gängse ordning. Det är inte gängse ordning, och det borde inte vara någon som tror att det är det. Detta är i stället ett fenomen som jag hoppas att vi inte kommer att få se sprida sig på svensk arbetsmarknad.
Jag tackar statsrådet för den här debatten. Som jag sa i början får vi nog anledning att återkomma i andra debatter - kanske i den här frågan, kanske i andra frågor som rör arbetsmarknaden.
(Applåder)
2025-04-11 12:57:28
AM
Adrian Magnusson
Fru talman! Som statsråd kan jag inte kommentera förhållanden i enskilda företag. De frågorna får ställas till företagets ledning.
Generellt kan jag säga att arbetsgivare har ett stort ansvar för de avvägningar som behöver ske inför att ett sekretessavtal träffas med arbetstagare och att innehållet i ett sådant avtal inte är oskäligt. Regler om tystnadsplikt och sekretessavtal kan finnas i kollektivavtal och enskilda avtal med arbetstagare. Ytterst kan en domstol pröva om innehållet i ett sekretessavtal är oskäligt.
Avtalsrättsliga regler och principer och även allmänna principer inom arbetsrätten, som god sed på arbetsmarknaden samt visselblåsarlagen, sätter gränser för avtalsfriheten.
Det var väldigt länge sedan, men jag har jobbat på en annan hamburgerkedja i min ungdom, och även där fanns organiserade fackliga företrädare. Det är en diversifierad restaurangbransch som vi ser här.
Jag kan konstatera att enskilda fall kan prövas av domstol, och jag ser fram emot om så sker.
2025-04-11 12:49:30
NL
Nina Larsson
Fru talman! Arbetsgivare behöver vara tydliga och på ett begripligt sätt förklara vad som gäller inför en anställning, och detta är särskilt viktigt när det handlar om att anställa unga personer. Arbetsgivaren har ett stort ansvar för den intresseavvägning som behöver ske inför att ett avtal med en arbetstagare träffas och för att innehållet i ett sekretessavtal inte är oskäligt.
Jag kan också konstatera att frågan om sekretessavtal är oskäligt i de enskilda fallen kan prövas av domstol. Det är intressant att frågeställaren konstaterar att det saknas rättspraxis inom detta, och det vore också intressant att höra frågeställarens syn på varför det är så.
Regelverket bygger på den svenska arbetsmarknadsmodellen, ett ramverk inom vilket arbetsmarknadens parter har stor frihet att i kollektivavtal reglera de närmare villkoren. Jag vill verkligen försäkra frågeställaren om att det är en modell som jag ställer mig bakom och som vi tillsammans ska värna och fortsätta se till att den frodas.
Jag vill också nämna att Arbetsmiljöverket varje år inspekterar just ungas arbetsplatser. Under 2024 inspekterade Arbetsmiljöverket branscher där det är vanligt att unga arbetstagare mellan 18 och 24 år arbetar. Där ingick restauranger och snabbmatsställen med upp till 50 anställda. Syftet var just att uppmärksamma arbetsgivaren på vikten av att förebygga och minska risker för olyckor och tillbud samt att öka arbetsgivarnas kunskap om deras arbetsmiljöansvar.
Vi inväntar också vad utredningen inför den kommande arbetsmiljöstrategin 2026-2030 kommer fram till. Utredningen ska bland annat analysera genomslaget för den nu gällande arbetsmiljöstrategin och de delmål som finns däri nu. Under delmålet Ett hållbart arbetsliv har Arbetsmiljöverket utfört riktade inspektioner för unga just i arbetslivet. Den utredningen ska redovisas senare i år.
2025-04-11 12:55:06
NL
Nina Larsson
Fru talman! Tack till statsrådet Larsson för svaret! Jag får väl ta tillfället i akt och gratulera henne till hennes nya roll som statsråd och välkomna henne hit. Jag kan lova att vi kommer att få anledning att ses här fler gånger. Jag kan försäkra statsrådet om det.
Då lämnar vi de inledande artigheterna och går över till själva interpellationssvaret.
Den här interpellationen har sitt ursprung i de helt hårresande uppgifter om hamburgerkedjan Max som det rapporterades om för ett tag sedan, någon månad sedan. Det var uppgifter om milkshakes som förvarades i skurhinkar, diskmaskiner som innehöll toalettsitsar och mat som låg på värmning i flera timmar - uppgifter som i sig skulle kunna förtjäna en egen interpellation.
Men nu är det inte det vi ska diskutera. I kölvattnet av de här avslöjandena framkom det att alla Maxanställda tvingades skriva på sekretessavtal där det stod att de inte fick berätta något för någon om vad de upplevt på Max. Det fick inte berätta något för någon - någonsin, dessutom. Man kan undra vad som är så hemligt inom en hamburgerkedja att man inte får säga ens ett ord till sin sambo, när man äter middag ihop på kvällen, om vad som hänt på jobbet och att man inte heller får göra det 65 år senare.
Detta är upprörande. Nu utgör inte vi i den här församlingen domstol. Men det låter knappast som ett rimligt sekretessavtal, som skulle hålla i en arbetsrättslig prövning. Det som gör det särskilt upprörande är att den här typen av arbetsgivare ofta är den första arbetsgivaren för unga människor i landet. Det är unga som inte har någon eller som har mycket liten erfarenhet av arbetslivet och som helt enkelt inte vet hur man ska förhålla sig på en arbetsplats eller till en arbetsgivare. Deras första erfarenhet av arbetslivet blir alltså att de tvingas skriva på ett avtal som innebär att de inte får prata med någon om sitt arbete.
Det här är enligt min mening ett oerhört försök av en arbetsgivare att utöva väldigt stor makt över sina anställda. Det riskerar att ge en oerhört skev bild av vilken makt en arbetsgivare har över sina anställda. Det är en bild som dessa anställda kanske skulle ha burit med sig hela livet om det här inte hade avslöjats.
Statsrådets svar är väl avvägt. Det är en redogörelse för rättsläget snarare än en inlaga från en politisk företrädare. Så kan det vara. Men den här typen av flagranta övergrepp på arbetsrätten är också en attack på den svenska arbetsmarknadsmodellen. Om en part kliver över alla gränser för vad som anses vara rätt och riktigt har vi i det närmaste en ordning där det är djungelns lag som råder på arbetsmarknaden och inget annat.
Statsrådet kan såklart här i dag inte utgöra domstol. Jag har inte i min fråga krävt att statsrådet ska pröva skäligheten i avtalet, även om min personliga uppfattning är ganska klar. Men det kan inte vara så att lagstiftaren, eller för den delen regeringen, varken säger bu eller bä när sådana här förhållanden avslöjas. Det finns alla möjligheter att kraftfullt fördöma den här typen av beteende, åtminstone för att skicka en politisk signal om hur man vill ha det på svensk arbetsmarknad.
En genomgång av gällande lagstiftning är visserligen alltid trevlig, men det är kanske inte det som de unga anställda på Max behöver just nu.
Jag är djupt orolig över att vi ser en trend på svensk arbetsmarknad där arbetsgivare flyttar fram sina positioner och stärker sin makt på de anställdas bekostnad. Det skulle utmana den svenska arbetsmarknadsmodellen å det grövsta om detta accelererar. Vi politiker kan inte, trots den svenska arbetsmarknadsmodellens konstruktion, bara stå vid sidan av och passivt betrakta det.
Tycker statsrådet verkligen att det är rimligt att den här typen av sekretessavtal skrivs inom restaurangbranschen? Om vi ser att den här företeelsen sprider sig, är statsrådet beredd att agera på något vis?
2025-04-11 12:45:28
AM
Adrian Magnusson
Fru talman! Inledningsvis i mitt avslutande inlägg vill jag tacka Adrian Magnusson för frågan. Jag delar verkligen hans engagemang och anser att det här är viktiga frågor. Det är säkerligen någonting som vi får anledning att diskutera vidare.
Adrian tog upp ett enskilt exempel i sin frågeställning. Jag kan inte kommentera enskilda företag. Det är en fråga som kan prövas i domstol.
Jag tror att vi kan komma att se samma utveckling på det här området som gällande mycket annat på vår arbetsmarknad, exempelvis bemanningsbranschen. Den situation som inledningsvis rådde där utvecklades sedan till någonting riktigt bra. Jag ser fram emot att det kan uppstå en utökad rättslig praxis på det här området och att vi då har den att tillgå.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
2025-04-11 12:59:34
NL
Nina Larsson
Fru talman! Som jag var inne på i slutet av mitt förra inlägg är det här en trend som sprider sig. I det här fallet pratar vi om sekretessavtal, och med tanke på det som statsrådet sa finns det tyvärr väldigt lite rättspraxis kring just sekretessavtal. Det är en fråga som väldigt sällan har prövats i domstol, kanske för att arbetsgivare historiskt sett har varit ganska försiktiga med att skriva den här typen av sekretessavtal.
Nu har vi i stället en situation där en av landets största hamburgerkedjor skriver det med alla sina anställda inom en bransch som restaurangbranschen, vilket skulle kunna tyda på att vi befinner oss i något slags skifte i synen på vilken makt arbetsgivare anser att de har över sina anställda.
Det förekommer även andra sådana här fenomen. Jag är själv jurist och vet därför att det finns juristbyråer som skriver avtal med väldigt juniora jurister till exempel om att de inte får byta arbetsgivare, något som också har prövats i domstol och inte alltid har bedömts vara riktigt, om man säger så.
Vi ser också en trend att fler arbetsgivare ökar kontrollen över sina anställda till exempel genom att utrusta dem med gps-puckar eller genom att se till att de ska registrera sig väldigt ofta. Vi ska inte diskutera den frågan i dag, men vi har även en utveckling inte minst inom gigekonomin där man ser att anställda övervakas hela tiden.
Det här är alltså en trend, skulle jag vilja påstå, som får dessa yttersta konsekvenser.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen med en ordning där parterna i mångt och mycket gör upp om förhållandena på arbetsmarknaden har tjänat Sverige väl. Jag upplever att statsrådet i sitt svar försvarar denna modell, vilket är välkommet. Jag hade inte förväntat mig någonting annat, men jag välkomnar att statsrådet gör det.
Om situationen är den att en av parterna väldigt aktivt utmanar denna modell och försöker tillskansa sig mycket mer makt finns dock en risk för att arbetsmarknadsmodellen brister. Parterna måste ta sitt ansvar för arbetsmarknadsmodellen, och det gäller även arbetsgivarsidan.
Det gäller också att vi politiker är beredda att stå upp för arbetsmarknadsmodellen. Om vi skulle se en situation där arbetsgivare i allt större utsträckning väljer att ta till den här typen av åtgärder eller stärka sin makt måste politiken vara beredd att markera. Det har också gjorts historiskt, bland annat inom gigekonomibranschen, där politiska företrädare har sagt att man tycker att detta är en ovälkommen utveckling.
Något annat som också är intressant i sammanhanget är att vi har en väldigt hög ungdomsarbetslöshet, uppemot 30 procent. I en situation där arbetsgivare använder den här typen av metoder finns det en risk för att alla de rättigheter och metoder som statsrådet räknade upp, till exempel visselblåsarlagen, blir verkningslösa, för vem är beredd att riskera detta när man vet att det står en hel drös med andra människor där ute som är beredda att ta just det jobb man har lyckats få efter ganska mycket möda?
Vi kan såklart säga att man alltid har rätt att prata med facket om man så vill och att det inte finns något sekretessavtal i världen som kan förstöra det, men om man har en situation med väldigt hög arbetslöshet minskar möjligheten att använda det verktyget för landets arbetare.
Jag är djupt bekymrad över utvecklingen, och jag hoppas verkligen att regeringen är beredd att agera om man ser att den här utvecklingen sprider sig. Statsrådet har ytterligare inlägg på sig att utveckla det.
Det vore väldigt olyckligt om vi får en situation på svensk arbetsmarknad där arbetsgivarna flagrant och återkommande utmanar den samförståndsanda som har rått väldigt länge.
(Applåder)
2025-04-11 12:51:00
AM
Adrian Magnusson