Internationellt bistånd genom multilaterala organisationer

Debatt i text

• Herr talman! Vi lever i en orolig och omtumlande tid när mycket i vår omvärld förändras i rasande fart. Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina har förändrat säkerheten inte bara i Europa utan också i världen. Den regelbaserade världsordningen utmanas, och det internationella systemet är under stark press. Med ny administration i USA råder stor osäkerhet runt USA:s engagemang i Ukraina men också stor osäkerhet kring den globala ekonomin.

  Demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer är värden som är på tillbakagång på alltför många platser i världen. Det är oroväckande och måste bemötas med gemensam kraft. Med nya förutsättningar måste vi reformera flera områden för att möta dessa utmaningar i omvärlden, som också påverkar oss i vår vardag här hemma i Sverige.

  Den moderatledda regeringens tydliga fokus i utrikespolitiken är att sätta Sverige och svenska intressen först och att fortsatt stödja Ukraina. Det är vid det här laget uppenbart för de flesta varför det är en viktig prioritering samtidigt som regeringen också genomför stora reformer på andra områden för att bygga Sverige säkrare, rikare och tryggare.

  Herr talman! Regeringen har inlett en omfattande reformering av det svenska biståndet, vilket också berör de multilaterala organisationerna. Det tas upp i betänkande UU11, som vi debatterar här i kväll. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i det betänkandet.

  Stödet till multilaterala biståndsorganisationer minskade från 2022 till 2023 med 1,8 miljarder kronor som ett led i den totala minskningen och omprioriteringen av det svenska biståndet, som regeringen gjort med sin reformagenda. År 2022 uppgick Sveriges kärnstöd till 20,7 miljarder kronor, och 2023 minskade det till 18,9 miljarder kronor. Slutgiltiga siffror för 2024 har jag inte än.

  Herr talman! I december förra året beslutade regeringen om en strategi för det multilaterala utvecklingssamarbetet och det humanitära biståndet. Det övergripande målet för Sveriges multilaterala bistånd är, som för övrigt bistånd, att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.

  Det multilaterala biståndet ska bidra till ett effektivt genomförande av regeringens biståndspolitiska mål. I strategin anges principer för svensk finansiering, svenska prioriteringar och Sveriges förväntningar på multilaterala partnerorganisationer. En sådan förväntning handlar om effektivisering och minskad byråkrati, så att pengar och resurser når fram till dem resurserna riktas till och att målen uppnås.

  Herr talman! I strategin anges också åtgärder för att antalet svenskar på strategiska positioner ska öka, hur Sverige ska verka för att de multilaterala organisationerna ska tillvarata svenska företags kunnande och innovationsförmåga för global hållbar utveckling och hur man stärker styrning och uppföljning.

  De multilaterala organisationerna är viktiga arenor för svensk utrikespolitik. De utgör plattformar för dialog och förhandlingar om prioriterade frågor, däribland det internationella stödet till Ukraina. Exempel på multilaterala organisationer är FN och Världsbanken. Det multilaterala systemet är centralt för att utveckla och upprätthålla internationella normer och överenskommelser.

  Herr talman! Låt mig ge ett par exempel där det multilaterala biståndet spelar en avgörande roll:

  Jag börjar med Ukraina, där de ryska attackerna den senaste tiden, mitt i fredsförhandlingarna, ökat. Civila ukrainare drabbas varje dag av krigets fasor. Kvinnor blir fortfarande våldtagna. Barn mister sina föräldrar, och människor ser sina hem och livsgärningar raseras. Den psykiska ohälsan ökar dramatiskt. Infrastruktur och energiförsörjning slås ut, och landet är ett av de mest minerade i hela världen. De långvariga miljökonsekvenserna av Rysslands fullskaliga anfallskrig är omfattande.

  I Ukraina verkar till exempel UNHCR, UN Women, ICRC, Unicef, WFP, World Food Programme, och FN:s humanitära landfond för Ukraina men också EU-institutioner som EIB, Europeiska investeringsbanken, och säkerhetsorganisationer som OSSE. Insatserna fokuserar på vatten och sanitet, hälsovård, livsmedelsförsörjning, skydd och säkerhet för utsatta grupper och boende.

  De multilaterala organisationerna har enligt regeringen en avgörande roll för hanteringen av Ukrainas utmaningar. De är viktiga samarbetspartner för Sverige på grund av sin förmåga att hantera budgetstöd och större program.

  Herr talman! Ett annat exempel som är aktuellt är situationen i Gaza. Den 7 oktober 2023 utförde Hamas en fruktansvärd och barbarisk attack mot unga israeler på en musikfestival och mot lokalbefolkningen. Civila attackerades, och flickor och kvinnor våldtogs. Hela familjer mördades brutalt, och israelisk gisslan togs av Hamas.

  Den djupgående och komplexa konflikten i Gaza drabbar de civila mycket hårt. På grund av den humanitära situationen ger Sverige ett betydande stöd, men det går inte längre via UNRWA utan kanaliseras efter beslut av regeringen via organisationer som UNFPA, WFP, UNDP och ICRC.

  Herr talman! Demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer är högst aktuella värden och frågor, där vi tyvärr ser ett alltmer skriande behov av stöd. Även här hemma måste vi fortsätta att arbeta för att slå vakt om dessa värden.

  För någon dag sedan delade Vänsterpartiets ledamot Lorena Delgado Varas en bild på sociala medier - en starkt antisemitisk bild, som skulle kunna vara tagen från 30-talet. Judarna illustreras, i någon typ av konspirationsteori, som att de styr världen. Jag tycker att det är anmärkningsvärt. Detta gör mig fruktansvärt upprörd.

  När vi nu, i en orolig värld, jobbar för de värden som Sverige står för och som samtliga partier i Sveriges riksdag borde stå för är detta skamligt. Jag skulle vilja höra Vänsterpartiets ledamot kommentera detta.

  Slutligen: Det multilaterala biståndet i världen spelar en viktig roll. Det ska vara effektivt. Det ska vara samordnat, och det ska verka på de platser i världen där de stora organisationerna är. Det är de som kan se till att insatserna som Sverige deltar i faktiskt får verkan för de människor som är drabbade.

  (Applåder)

  I detta anförande instämde Gudrun Brunegård (KD) och Joar Forssell (L).

  2025-04-09 19:38:40

  

  Katarina Tolgfors

• Herr talman! Jag noterar att Vänsterpartiets ledamot har strukit sig från talarlistan. Jag undrar om det är ett sammanträffande i dag. Det känns ganska fegt.

  Herr talman! Jag vill ställa en fråga till ledamoten Thorell. Jag vill ärligt veta om det skulle vara möjligt för Socialdemokraterna och ledamoten Thorell att släppa sargen, tänka nytt och möta de nya tankar och idéer som faktiskt kommer ur reformagendan men som också skulle kunna komma från Socialdemokraterna.

  Behöver man inte, för att hitta en väg framåt i den situation och det landskap som vi nu ser i omvärlden, vara flexibel även i sitt tänkande - inte bara när det gäller biståndet - för att det ska bli en förändring? Annars är det lite som att försöka trycka ned en fyrkantig kloss i ett runt hål. Man kör med samma medicin som man gjort i alla år. Men världen ser inte ut längre så. Man måste hitta nya vägar.

  Ett mål för biståndet måste vara att länder ska kunna stå på egna ben. Det är inte bara mer av allt som ger resultat. I så fall skulle fler länder, efter tidigare regeringars stora andel bistånd, redan stå på egna ben.

  Jag vill höra om ledamoten Thorell har några idéer om nytänkande.

  2025-04-09 20:09:50

  

  Katarina Tolgfors

• Herr talman! Tack, Katarina Tolgfors, för ditt anförande och för det engagemang som ni visar när det gäller det multilaterala systemet och vikten av det! Varje morgon när man slår på nyheterna hör man om världsordningar som raseras.

  Men jag skulle vilja ställa en fråga till er moderater. Ni säger ofta att biståndet måste moderniseras och att man ska fokusera på resultat. Jag håller med om det, men problemet är att den här regeringen river ned det som fungerar. De nedskärningar på närmare 2 miljarder kronor som har gjorts i kärnstöd till FN-organ är inte att ta ansvar. Det är att göra en reträtt och kliva bort när multilateralismen är mer hotad än någonsin.

  Ni säger att ni vill värna svenska intressen. Ja, det vill vi väl alla här inne. Frågan är vilka intressen man vill värna och på vilket sätt man gör det - om det är ett snävt egenintresse eller om det är ett upplyst egenintresse som är generellt och gäller för många länder, också Sverige.

  Men min fråga till Katarina Tolgfors är: Var i er strategi finns det något om att fylla det tomrum som uppstår? Det gäller inte hela tomrummet - alla förstår att Sverige inte ensamt kan fylla det. Men vilken strategi finns för att ta initiativ till att fylla något av det tomrum som uppstår multilateralt i FN? Det gäller mängder av biståndsinfrastrukturer som nu raseras när Elon Musk och company går fram med motorsåg över det internationella - framför allt det humanitära - biståndet?

  Vad är er strategi? Är det att acceptera att det blev så här? Ska Sverige rätta in sig i ledet av länder som inte kliver fram, eller ska Sverige kliva fram?

  2025-04-09 19:47:39

  

  Olle Thorell

• Herr talman! Tack, ledamoten Thorell, för frågan!

  Jag har tidigare uttryckt här i talarstolen när vi har debatterat det internationella biståndet att det såklart är väldigt oroväckande när vi ser utvecklingen och även det hastiga tillbakadragandet av USAID som USA aviserat och som får stora konsekvenser. Ledamoten Thorell och jag var ju på en utskottsresa i Sydafrika för inte så länge sedan och kunde då med stor oro konstatera att till exempel stödet för att motverka hiv/aids är i farozonen.

  Självklart ska Sverige kliva fram och göra det vi kan. Vi kan inte ersätta den stora andel av biståndet i världen som USA har bidragit till, men om man ska försöka förstå USA:s tankar är det klart att det är rimligt att Europa inte bara på försvarsområdet utan även på det här området kliver fram och tar ett större ansvar. Det måste fler länder än Sverige göra.

  Jag tror inte att ledamoten Thorell och en annan regering skulle kunna trolla fram mer medel. Däremot måste vi hitta nya allianser och nya, smartare sätt att jobba tillsammans inte minst i EU men också i FN, som Sverige fortsatt är en stor givare till och arbetar med.

  2025-04-09 19:49:50

  

  Katarina Tolgfors

• Herr talman! Tack, Katarina Tolgfors, för svaret! Jag tror att vi håller med varandra i sak. Sverige kan inte fylla hela tomrummet, men man måste ta initiativ för att göra det man kan och mobilisera andra.

  Det ser jag dock inga tecken på. Jag ser inga presskonferenser i Rosenbad där man kallar till ett internationellt toppmöte med Sverige i ledningen för att mobilisera humanitärt bistånd och för att bygga en ny infrastruktur tillsammans med andra länder som också ser samma problem. Jag ser inte hur Sverige står upp i talarstolar i FN, i Europaparlamentet eller i andra forum. Jag ser inte den svenska regeringen och dess företrädare agera för att mobilisera stöd för att reparera det som nu rivs ned av vad man kan kalla USA:s självskadebeteende. Även USA drabbas ju av att världen faller in i kaos, som den kommer att göra. Det är en säkerhetsrisk för alla människor i världen om det humanitära biståndet helt försvinner från kartan, konflikter förvärras och människors desperation ökar.

  Tack för de vackra orden, men var finns initiativen?

  2025-04-09 19:51:27

  

  Olle Thorell

• Herr talman! Ledamoten Thorell, jag har egentligen ingen annan uppfattning än att Sverige fortsatt ska vara en aktiv aktör på den internationella arenan även när det gäller stöd till utveckling i fattiga länder. Regeringen är väldigt tydlig med prioriteringarna i sin biståndsagenda.

  Från den utredning som jag återkom till om Sveriges insats i Afghanistan kan man dra en hel del lärdomar som är användbara även för det fortsatta arbetet. Det är att det inte alltid är mer pengar som är den rätta vägen för att nå resultat, utan det är att man har riktade insatser som möter behov. Transaktionsleden måste bli färre, och man måste också kunna prioritera.

  Sverige kan inte vara ute i hela världen och har inte resurser för att hjälpa alla överallt, utan då måste man prioritera och samarbeta mer med andra.

  När det gäller presskonferenser på Rosenbad tror jag att ledamoten Thorell och jag har olika glasögon. Jag tycker att det är ganska många presskonferenser. Om man aktivt följer regeringens arbete och dess olika företrädare som utrikesministern, bistånds- och handelsministern, statsministern och så vidare tror jag att det är ganska uppenbart för var och en att världen just nu står inför väldigt stora utmaningar på många områden som samtidigt hänger ihop - säkerheten, den ekonomiska osäkerheten, fattigdom, tillbakagången för demokrati och mänskliga rättigheter.

  Det är inte bara vackra ord, utan det finns nu i budgeten och det finns många som jobbar med detta dagligen. Det är mål som är väldigt viktiga och prioriterade i regeringens utrikespolitiska agenda.

  2025-04-09 19:53:02

  

  Katarina Tolgfors

• Herr talman! Tack så mycket till ledamoten Tolgfors för inlägg och diskussion!

  Jag uppfattar att vi egentligen står väldigt nära varandra när det handlar om synen på den avgörande roll som det multilaterala systemet har och också betydelsen av biståndet i det multilaterala systemet.

  Det finns som sagt var ett före och ett efter den 20 januari. Det gör det verkligen. Därmed får man kanske även lov att omvärdera en del saker. En sak som verkligen står i regeringens olika skrifter, både reformagendan och de olika strategierna, är förmågan till flexibilitet, just för att få ett effektivt bistånd som kan anpassas utifrån de förutsättningar som är.

  Det multilaterala systemet och kärnstödet har en stor fördel, och det handlar just om förmågan att väldigt snabbt kunna omprioritera och fylla hål där det behövs absolut mest. Nu har regeringen börjat en resa där man till viss del mjukt har börjat styra kärnstödet, som fortfarande är en stor del, till preciserade teman eller områden. Min fundering är följande: När det nu har blivit på det här sättet, finns det då en diskussion om att åtminstone tillfälligt öka andelen kärnstöd, just för att de multilaterala organisationerna har möjligheten att väldigt snabbt omgruppera om det behövs?

  2025-04-09 19:55:22

  

  Anna Lasses

• Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

  Som jag tidigare svarade på ledamoten Olle Thorells fråga är det fortsatt så att Sverige ser de multilaterala organisationerna och inte minst FN som en viktig global plattform. Där säkerställer vi att vi följer de gemensamma regler som vi sätter upp internationellt, där har man ett forum där man diskuterar och fattar beslut och där har vi också tillsammans i dessa mycket oroliga tider kraften, möjligheten och resurserna för att faktiskt göra någonting och agera.

  Det finns ingen annan syn från regeringen och Tidöpartierna än att vi ska fortsätta att vara en bidragande kraft ute i världen. Däremot gör vi andra prioriteringar. Ja - vi drar ned på totalen, men vi är fortfarande en av de största givarna i världen, och vi arbetar med många verktyg i många forum för att säkerställa att vi kan få en säkrare värld och se till att länder kan utvecklas åt rätt håll. Men den kraften och viljan måste också komma från mottagarländerna.

  Nu pratar vi om just de multilaterala organisationerna, som har en särskild roll och möjlighet, inte minst till exempel i Ukraina i vårt närområde. Det är högt prioriterat, och dit vi också har flyttat en del pengar från andra insatser, just för att Ukraina är så oerhört viktigt för vår egen säkerhet. Det handlar om Ukrainas styrka i förhandlingar men också om möjligheten att återuppbygga landet.

  Det multilaterala systemet och den världsordning vi har och tror på ska vi försvara, och det fortsätter Sverige att göra även med den här regeringen och den här biståndspolitiken.

  2025-04-09 19:57:14

  

  Katarina Tolgfors

• Herr talman! Vad gäller stödet till Ukraina är vi fullständigt eniga. Där finns inte någon diskussion, utan där måste vi bara ge det stöd som behövs - i synnerhet nu. Det är inget snack om detta.

  Att vi har olika syn på hur stor ramen ska vara och vissa olika prioriteringar är en sak, men min fråga gäller om regeringen funderar över om man i den här situationen behöver öka andelen kärnstöd för att korta ledtiderna. Även om vi i Sverige anser att vi är bra kan organisationerna agera snabbare. Funderar regeringen över om man just nu kan öka på kärnstödet inom den ram som finns? Då får man prioritera om. Jag är intresserad av att veta om diskussionen förs.

  2025-04-09 19:59:22

  

  Anna Lasses

• Herr talman! Jag tackar ledamoten Lasses.

  I det läge vi befinner oss i nu måste vi vara beredda att släppa sargen och gamla sanningar och strukturer och att hitta nya vägar framåt. De måste vara snabbare, flexibla och i samarbete med andra.

  Jag kan inte stå här och säga att regeringen ska öka kärnstödet just nu. Det ligger inte i de beslut och överenskommelser som finns. Med den ekonomiska utvecklingen och osäkerheten på grund av Rysslands ökade attacker mot Ukraina och utvecklingen i andra delar av världen som inte går åt rätt håll - när vi nu ser hur EU agerar, kommer snabbt samman och hittar nya lösningar och konstellationer - finns däremot en möjlighet att i krisen finna nya lösningar genom att vara innovativa. Men detta betyder inte alltid att man ökar påsen med pengar.

  Ett fokus som regeringen har med sin biståndspolitik är att hitta metoder och vägar som gör att länder som är mottagare av svenskt bistånd själva med hjälp av egen makt kan bygga trygghet, säkerhet och ekonomi. Det är bara så man får bestående resultat och så världen kan bli lite tryggare och säkrare. Det hänger ihop med att människorna i ett land kan stå på egna ben. Det långsiktiga målet måste vara att inte behöva få bistånd.

  2025-04-09 20:00:32

  

  Katarina Tolgfors

• Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservationer 1 och 6 i betänkandet.

  Det multilaterala biståndet är en bärande del av Sveriges internationella arbete för hållbar utveckling, fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter, bland mycket annat. Genom kärnstöd till FN-organ och andra multilaterala organisationer har Sverige i decennier bidragit till att bygga starka, transparenta och effektiva institutioner i länder som kämpar mot hunger, sjukdomar, konflikter och klimatkrisen.

  Kärnstöd till FN är en finansieringsform som gör det möjligt för organisationerna att planera långsiktigt, agera snabbt i kriser och anpassa insatser efter skiftande behov. Det är effektivt och strategiskt och ger dessutom Sverige inflytande i organisationerna. Det kräver ansvarstagande, men det ger också genomslag för svenska prioriteringar som jämställdhet och mänskliga rättigheter.

  Sverige har länge varit ett föredöme genom att ge stora, stabila och långsiktiga kärnstöd. Detta innebär att beslutet från regeringens sida att minska kärnstöden med närmare 2 miljarder kronor är särskilt beklagligt. Att regeringen sedan i strategin tonar ned tidigare uttalade ambitioner om att aktivt begränsa kärnstöden är förstås välkommet, men det räcker inte med nyanserade formuleringar. Neddragningarna är redan gjorda, och de får konsekvenser.

  Särskilt svårt att förstå är att regeringen helt avvecklar kärnstödet till UNDRR, det vill säga FN:s organ för katastrofförebyggande arbete, i en tid av ökande klimatrelaterade katastrofer. Det förebyggande arbetet är redan gravt underfinansierat och borde snarare förstärkas. Det är också svårt att se logiken i att skära i stödet till UNFPA och Globala fonden inför nya fleråriga avtal - eller att helt avsluta stödet till Unaids, en nyckelaktör i arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa - inte minst nu i skenet av USAID:s nedläggning och de konsekvenser det får i södra Afrika och i andra delar av världen.

  Regeringen talar om att biståndet ska värna svenska intressen. Det är klart att vi ska försöka värna svenska intressen i allt det vi gör. Men vilka intressen, och på vilket sätt? Vi socialdemokrater menar att Sverige alltid har haft ett upplyst egenintresse av att bidra till en stabil, rättvis och hållbar värld. Det är ett intresse som bygger på solidaritet, jämställdhet, demokrati, respekt för folkrätten och de mänskliga rättigheterna.

  När biståndet sänks under enprocentsmålet samtidigt som politiken för global utveckling har avskaffats och Agenda 2030-arbetet nedprioriteras sviker regeringen inte bara våra åtaganden utan också världens mest utsatta människor. Det är särskilt allvarligt i en tid då det internationella biståndet står inför sin största kris på decennier. Med Donald Trump i Vita huset ser vi hur USA kliver bort från den multilaterala arenan. USAID, som länge var en av världens största givare, monteras nu ned i snabb takt. Konsekvenserna är förödande och mycket tydliga.

  I Sydafrika tvingas kliniker stängas, och hiv-patienter i Sydafrika, Uganda och i andra hårt drabbade länder blir utan sin medicin. I Nigeria står tiotusentals människor utan behandling. I Tigrayregionen i Etiopien har miljontals förlorat tillgång till matbistånd. Det här är bara några exempel. Beräkningar visar att uppåt 34 miljoner människor riskerar att dö till följd av beslutet. 34 miljoner människor! Det är alldeles oerhört.

  När en aktör som står för runt 40 procent av det globala humanitära biståndet drar sig tillbaka krävs ledarskap av andra. Sverige har historiskt varit en sådan ledande röst, men i dag ser vi en regering som drar ned på biståndet, vänder bort blicken och fokuserar mer på regionen än på de globala utmaningarna och abdikerar från det ansvar och den roll som vi tidigare har burit med stolthet.

  Vi ser hur den svenska regeringen blir en del av det internationella sluttande planet. Det är ett plan där man skär i biståndet, har frångått enprocentsmålet och rört sig raskt i en riktning som snart riskerar att placera Sverige under 0,7 procent av bni till bistånd. Det är en anständighetens gräns som FN har satt för rikare länder. Det vore ett historiskt svek om Sverige hamnar under den anständighetens gräns. Vi är faktiskt ett av världens rikaste och mest framgångsrika länder, även om vi förstås också har utmaningar.

  När vi socialdemokrater får tillbaka regeringsmakten kommer vi att återställa biståndet steg för steg tillbaka till enprocentsnivån. Vi vill att Sverige ska vara en förebild och ett föredöme, inte ett rikt land bland många andra rika länder som vänder ryggen åt de globala utmaningarna.

  Vi beklagar att regeringen fortsätter att prioritera ned det multilaterala arbetet. Det drabbar de mest fattiga och utsatta människorna i världen, och det är ett svek mot de värderingar som Sverige tidigare har stått för och varit stolt över i internationella sammanhang. Därför reserverar vi oss socialdemokrater, och därför kommer vi att fortsätta att kämpa för ett bistånd som är principfast, generöst, behovsstyrt och internationellt respekterat.

  2025-04-09 20:02:36

  

  Olle Thorell

• Herr talman! Jag vill tacka snälla Katarina Tolgfors för att hon ger mig chansen att berätta om alla nya idéer och funderingar som Socialdemokraterna har om att utveckla biståndspolitiken. Den behöver nämligen utvecklas. Världen förändras. Tiderna ser annorlunda ut. Behoven är stora i världen. Och hur man skapar ett effektivare och bättre bistånd som ger ännu mer pang för skattepengarna är förstås av intresse för oss.

  Vi vet att biståndet inte kommer att lösa världens alla problem. Även om vi skulle ge 5, 7 eller 10 procent av bni - vilket vi inte har några planer på att göra - skulle det ändå inte lösa världens alla problem. Bistånd är en del i det maskineri som kan lyfta upp fattiga länder och utsatta människor ur utsatthet och fattigdom. Men det är inte det enda verktyget.

  Handel är jätteviktigt. Det är positivt att regeringen vill hitta synergieffekter mellan handel och bistånd och se till att det finns företagande, entreprenörskap och framtidshopp i fattiga länder, så att de kan försörja sig själva.

  Man behöver hitta nya finansieringskällor. Det ska inte bara vara statliga skattepengar som finansierar. Det finns också privata medel, organisationer och stiftelser, som Gates Foundation. Det finns massvis med privata initiativ och rika oligarker där ute som ägnar mycket tid åt att ge bort sina pengar.

  Sverige måste vara engagerade och se till att vi kan få utväxling på de insatser vi gör också med andra finansieringar.

  Det handlar även om regleringar av internationell handel och denna galenskap med tullar som förstör ekonomier världen över. Alla sakerna hänger ihop.

  Vi menar dock att biståndet är en viktig del. Vi är flexibla, nytänkande och innovativa. Men vår ryggrad är inte flexibel när det gäller enprocentsnivån. Vi tycker att den ska vara en styråra för svenskt bistånd.

  2025-04-09 20:11:36

  

  Olle Thorell

• Herr talman! I ditt inledande svar, ledamoten Thorell, låter det som att du till och med skulle kunna yrka bifall till förslaget i betänkandet. Du radade faktiskt upp en hel del av det som regeringen föreslår för omsvängningen av biståndspolitiken. Men jag saknar lite svar på hur det ska gå till.

  Och var kommer den extra påsen pengar in? Skulle man inte kunna nå de här målen med en mindre påse pengar men genom att jobba mer effektivt? Kan systemet bli mer effektivt genom att det blir färre mellanled och genom att man säkrar upp, minskar korruptionen och ser till att pengarna och resurserna faktiskt når fram?

  Ledamoten går först på spåret att det ska vara nytänkande, men sedan går han tillbaka till det gamla igen och står upp för att biståndet ska vara så stort som möjligt.

  När vi nu ser utvecklingen i omvärlden tycker jag att det är bra att regeringen har varit så förutseende och redan genomfört en reformagenda för biståndet. Man är i en process där man är öppen för att titta på olika lösningar.

  Ledamoten Thorell! Jag undrar igen om du skulle kunna utveckla lite mer hur det ska gå till.

  2025-04-09 20:13:48

  

  Katarina Tolgfors

• Herr talman! De multilaterala organisationerna fyller en funktion, precis som NGO:erna fyller en funktion.

  Det är lite svårt att komma ihåg alla frågor. Det var väldigt många i en rad på slutet.

  När det kommer till kontroller handlar det om att ställa krav, vilket regeringen nu gör. Det är också därför regeringen ser över de olika biståndsorganisationer som man ger till. Det handlar om huruvida man ska prioritera kärnstöd eller kanske ett mjukt öronmärkt stöd.

  Neddragningar av kärnstöd kan ibland behövas för att kunna uppfylla de strategier som vi har valt ut. Vi har genom reformagendan pekat ut ett visst antal områden som Sverige ska fokusera på när det kommer till vårt bistånd.

  För att vi ska kunna uppnå de strategier och de mål vi vill se kan det ibland behövas ett mjukt öronmärkt stöd. Det kan vara som ett komplement till kärnstöd. Det behöver inte alltid vara det ena eller det andra. Man kan ha både och.

  2025-04-09 20:33:21

  

  Yasmine Eriksson

• Herr talman! Jag blev nog ännu mer konfunderad av ledamoten Erikssons svar. Det talas om strategier, utvärderingar och olika typer av kontroll.

  Ett av de viktigaste ledorden jag hört från regeringen är effektivitet. Biståndet ska vara effektivt. Det har vi också sett exempel på. Även ledamoten stod här och talade om hur effektivt det var med stora, multilaterala organisationer när man till exempel agerar i Ukraina under det pågående kriget där och när man är helt beroende av kärnstöd.

  Om det visar sig att vi med mer öronmärkning bidrar till mindre effektivitet, är det då viktigare med styrningen och kontrollen, eller är det viktigare med själva effektiviteten i biståndet? Om man måste väga de två, är det mer effektivt att få fler människor ur fattigdom, eller är det att kunna mäta de mål som regeringen sätter upp?

  Sedan fick jag inte speciellt mycket tydlighet om den mjuka öronmärkningen och vilken typ av bedömning som har gjorts som visar att den mjuka öronmärkningen på något vis skulle vara bättre än kärnstödet. Skulle ledamoten även kunna ge någon form av exempel på denna mjuka öronmärkning?

  2025-04-09 20:34:34

  

  Jacob Risberg

• Herr talman! Om vi ger kärnstöd till en organisation är det inte alltid säkert att de medlen kommer att användas just i de områden som vi har en landstrategi om eller inom just det tematiska område vi vill satsa på.

  Det kan vara en del av en strategi. I stället för att enbart ge kärnstöd till vissa organisationer kan vi i vissa fall komplettera med mjukt öronmärkt stöd just för att nå måluppfyllelsen inom en viss strategi.

  Vad som är viktigast är såklart effektiviteten och att vi når resultat. Det är resultaten som är det viktiga och att människor får den hjälp de behöver.

  Därför kan det ofta behövas olika insatser. Därför ger vi kärnstöd till olika organisationer, och ibland mjukt öronmärkt stöd till samma organisationer, och vi ger till exempel till civilsamhällesorganisationer inom samma land.

  Ibland är det mest effektiva att hitta dem som jobbar på det bästa sättet på just den platsen.

  2025-04-09 20:35:57

  

  Yasmine Eriksson

• Herr talman! Tack för en god debatt!

  Vi har den här debatten i ett väldigt tufft läge för världen och för friheten i världen. De stora nedskärningarna som har gjorts i biståndet från USA drabbar många människor runt om i världen och kommer att drabba många människor runt om i världen.

  Samtidigt ser vi länder som Kina som försöker att flytta fram sina positioner och just använda biståndet politiskt för att sprida sin auktoritära ideologi, för att det kinesiska kommunistpartiet ska kunna sprida sin auktoritära ideologi och sitt inflytande över världen.

  Herr talman! Det är precis den skärningspunkten som man nu måste se i all utrikespolitik. Det finns ett pågående kallt krig mellan länder som Sverige, europeiska länder och andra länder som är demokratiska i världen och å andra sidan länder som Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea.

  Det är precis ur den synvinkeln som man behöver se också på biståndet. Biståndet spelar en viktig roll i att upprätthålla våra värderingar och nå de mål vi har satt för vår politik.

  Det gäller att se till att Kina inte tar över de roller som vi har haft i världen. Det är det absolut största hotet mot frihet i vår tid. Det handlar om det kinesiska kommunistpartiet och dess verksamhet, som det också bedriver genom andra.

  Herr talman! Biståndet som går till multilaterala organisationer är en viktig komponent i detta. Olika delar av biståndet är bra på olika saker. De här organisationerna är till exempel bra på att leverera god kvalitet på en ganska kort tid. Det kan gå fort, och man kan få en bra kvalitet. Det kan samtidigt vara lite dyrare. Det beror på att man är duktig och har organisationer uppbyggda, har erfarenhet, kunniga människor och så vidare.

  Men har man den typen av stora organisationer uppbyggda har man också en byråkrati uppbyggd; det går så att säga hand i hand. Det är inte något konstigt, och det är ingenting nytt. Det är därför det är viktigt att biståndet är differentierat mellan olika typer av organisationer.

  Herr talman! Behoven var oändliga redan före USA:s neddragningar. Behoven var oändliga när det gäller fattigdomsbekämpning, när det gäller vaccinering och när det gäller olika hälso- och sjukvårdsprogram runt om i världen. Behoven var oändliga när det gäller att bygga demokrati, när det gäller att stötta journalister och så vidare. Behoven var alltså oändliga redan innan detta hände.

  Sedan har en stor del av världens bistånd försvunnit på mycket kort tid, och då har behoven fortsatt att vara oändliga. Men som alla som har studerat minsta lilla matematik vet finns det ingenting som är mer än oändligt. Det gör att de biståndspolitiska prioriteringar som regeringen har gjort dels genom att prioritera Ukraina, dels genom reformagendan, måste ligga fast. Det går inte att förhastat göra stora omförflyttningar inom biståndet för att kompensera någonstans, för då börjar skutan läcka någon annanstans.

  Det vi måste göra nu är att gå tillbaka till vad vi tycker är det viktigaste biståndet. Vi har slagit fast vad vi tycker är det viktigaste biståndet i reformagendan genom de beslut som regeringen har fattat och de prioriteringar som regeringen har gjort. Det är fortsatt så att behoven är oändliga, och det är därför de biståndspolitiska målen ligger fast.

  Man kan alltid stå och hävda sådant som några har gjort här i debatten: Titta på den här saken som skulle behöva pengar! Eller titta på den här saken, där pengarna försvinner just nu! Men om vi tittar på den kanske vi tappar blicken från någonting annat. Det är det som är klurigheten i biståndspolitiken: Det finns väldigt många behov på väldigt många ställen samtidigt.

  Vissa saker görs bäst av de multilaterala organisationerna, och andra saker görs bäst av civilsamhällesorganisationer, som vi debatterade här för någon vecka sedan. Det är viktigt att komma ihåg att vi måste ha effektivitet. Och det är såklart sant, som har sagts tidigare i debatten, att mindre pengar inte per automatik betyder mer effektivitet. Det är vi eniga om.

  Jag tror att alla som fortfarande trots den sena timmen lyssnar på debatten känner till att exempelvis Liberalerna och Kristdemokraterna och även Centerpartiet, för den delen, vill att Sverige ska uppnå enprocentsmålet. Det är sant. Men det är inte sant att mindre pengar alltid behöver betyda mindre bistånd, som vissa låter påskina. Man kan göra saker mer effektivt.

  Ibland kan det låta på vänstersidan, herr talman, som att det är omöjligt att effektivisera. Det finns alltid ett stort behov av att effektivisera stora organisationer som har byggt upp byråkratier under lång tid. Någon annan syn vore helt orimlig. Vi har stora behov av att effektivisera även i små företag, små kommuner eller vad det nu kan vara för organisationer. Det är klart att stora organisationer har stora behov av effektivisering.

  Herr talman! När vi driver vår biståndspolitik ska de prioriteringar som regeringen gör och som vi har kommit överens om mellan Tidöpartierna skina igenom i varje del av biståndet, oavsett om det går till en stor etablerad organisation eller till en liten och mindre etablerad organisation och oavsett om det är bistånd som ska gå till en tematik eller en annan tematik. Det är viktigt. Våra övergripande prioriteringar behöver alltid skina igenom.

  Det är därför det är så viktigt för oss att vi får igenom detta, och det är också därför jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

  (Applåder)

  2025-04-09 20:37:24

  

  Joar Forssell

• Herr talman! Fram till februari i år stod USA för ungefär en tredjedel av allt bistånd i världen och för hela 40 procent av det humanitära biståndet. Det är det där lite mer kortsiktiga och mest nödvändiga som tillgång till mat, vatten och akut sjukvård och att se till att barn i kris har tillgång till skola. Det är basen.

  Men så rycktes detta undan i ett slag. Formellt pausades biståndet från USA, men skadan är redan gjord. Tusentals insatser har ställts in, livsnödvändiga mediciner uteblir och maten uteblir. 34 miljoner människor berörs av USA:s humanitära bistånd. Det är en siffra som förtjänar att upprepas: 34 miljoner!

  Det som förvärrar allt är det ideologiska raster som USA nu basunerar ut med värderingar som hör hemma i ett annat årtusende. Jämställdhet, hbtqi-personers rättigheter, mångfald och inkludering - allt ska bort. Medlet som används är det mest effektiva av alla: pengar och hot om neddragningar, i USA och i världen.

  Sida gör i sin analys utifrån vad USA hittills har tillkännagett bedömningen att det är rimligt att anta att effekterna globalt blir särskilt märkbara när det gäller SRHR, klimat, demokratiutveckling, mänskliga rättigheter, hbtqi-personers rättigheter, jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter och egenmakt. Året är 2025, och detta är inget annat än ovärdigt.

  USA är inte det enda land som drar ned på bistånd. I Europa deklarerar land efter land, så även Sverige, en minskning av biståndet för att i stället rusta sitt försvar.

  Om det svenska biståndet var viktigt förut är det så mycket mer livsavgörande i dag. Sverige, som länge har varit en av världens största biståndsgivare, både i procent och i summa pengar, är nu plötsligt ännu större. Det vi gör här påverkar bokstavligt talat många hundratusentals människor världen över i Ukraina, Palestina, Kongo, Myanmar, Afghanistan och så vidare.

  Det kan kännas hisnande när man tänker på det. Men, herr talman, låt oss alla stanna upp en sekund och ta in just detta. Det är ett ansvar som vi alla och envar ska bära med stolthet och med ödmjukhet. Det är om detta ansvar den här debatten handlar i en värld som präglas av kaos, egenintressen, hot och hårda ord, men där vi har möjligheten att vara med och bygga något som ger kraft och hållbarhet.

  Debatten fokuserar på det stöd som Sverige bidrar med genom de multilaterala organisationerna. Det är FN, WHO, Världsbanken och IMF, organisationer som är stora och finns överallt och som därför har en unik förmåga att snabbt finnas på plats exakt när det behövs som bäst.

  Låt oss zooma in på kärnstödet en stund. Kärnstöd är det stöd som ges till en organisation för att användas på det sätt som organisationen anser vara bäst och mest effektivt utan styrning från givaren.

  När det gäller kärnstödet till organisationer som FN, WHO och Världsbanken och den nya inriktning som regeringen har valt att i högre grad vilja rikta stödet till prioriterade teman eller geografiska områden hade Centerpartiet fram till nyligen egentligen ingen invändning. Vi hade delvis en annan syn på vilka områden som bör prioriteras, men principen har vi i stort sett kunnat hålla med om.

  Regeringens omsvängning har inneburit en viss styrning, men fortfarande finns en viss flexibilitet. Målet är att uppnå större effekt men också att kunna följa upp arbetet bättre. Detta var dock i den gamla världen, före februari.

  I dag kan vi konstatera att behovet av att snabbt kunna prioritera om är ett helt annat - mellan länder och projekt och mellan kris och utveckling. I en värld där biståndet kraftigt prioriteras ned måste de medel som finns vara än mer flexibla och långsiktiga på en och samma gång.

  Här har de multilaterala organisationerna med sina globala muskler en nyckelroll, och då måste vi som givare vara beredda att acceptera att vi inte kan styra lika mycket. Däremot ska vi fortsätta att kräva transparens och ha en tät dialog med organisationen för att gentemot våra medborgare säkerställa att pengarna används på rätt sätt. Jag hoppas därför att regeringen snabbt kan ställa om och vara så flexibel som man i dokumenten säger sig vilja vara.

  För att sammanfatta: I den nya världsordningen kommer kärnstöden att vara allt viktigare, och här behöver Sverige leda vägen. Det gäller särskilt med tanke på att allt fler givare i ännu högre grad än Sverige har börjat styra exakt vad medlen ska gå till. Och då pratar vi inte om mjuk styrning, utan exakt. Det här försvårar arbetet på marken. Särskilt tydligt är detta inom FN:s olika organisationer.

  För Centerpartiets del har vi markerat detta i vår reservation angående motiveringen till stycket om kärnstöd i betänkandet.

  Året är 2025, och jämställdheten i världen går bakåt. Därför är det olyckligt att regeringen har övergett den genomsyrande feministiska utrikespolitiken. Perspektiv glöms och prioriteras bort.

  Centerpartiet vill se att utrikespolitiken genomsyras av en tydlig liberal feminism. På så sätt kommer frågor om kvinnors ekonomiska egenmakt högre upp på agendan. På samma sätt som den förra regeringen drev att kvinnor ska vara med vid förhandlingsbordet vid fredsförhandlingar och vid återuppbyggnaden efter en konflikt menar vi att det är viktigt att Sverige driver på för att Världsbanken och IMF säkerställer kvinnors fulla deltagande i olika investeringsprogram och infrastrukturprogram, inte minst i återuppbyggnaden av länder efter en konflikt.

  Slutligen vill jag säga några ord om FN. Man kan tycka många saker om FN och dess organisation. Man kan tycka att systemet är svårgenomträngligt och byråkratiskt och att det är svårt att följa vart pengarna går. Men trots allt detta är FN det system som vi tillsammans byggt upp och som på många sätt har sett till att inga riktigt stora militära världskrig - än så länge - har brutit ut sedan det bildades.

  FN-systemet bär stora delar av det multilaterala systemet. Till syvende och sist är FN det som dess medlemmar bestämmer att det ska vara, och ju mer engagemang och medel man bidrar med, desto mer inflytande får man.

  En genomgång görs nu av FN-systemet, där olika delar förväntas slås ihop och effektiviseras, något som efterfrågats tidigare i debatten. Detta sker samtidigt som spelplanen i världen snabbt förändras. Länder som Kina, Turkiet och Saudiarabien flyttar fram sina positioner, medan USA:s roll är alltmer otydlig.

  I det läget är det avgörande att EU och Sverige kliver fram på alla plan och står upp för grundläggande värderingar som rättsstatens principer och mänskliga rättigheter. Biståndet är en stor del i detta. I stället för att prioritera ned biståndet måste vi lyfta fram det som det viktiga säkerhetspolitiska instrument det är.

  Förutom att engagera oss mer i de multilaterala organisationerna behöver vi återställa det svenska biståndet till 1 procent. Vi behöver också trycka på allt vi kan för att EU ska behålla storleken på sitt bistånd i långtidsbudgeten samt se över om det möjligen kan göras mer flexibelt. Det sista vi behöver är försvårande plakatpolitik som knyter biståndet till exempelvis migrationspolitik i Sverige eller i EU.

  Jag vill med detta yrka bifall till reservation 2 samt till motiveringen under stycket om kärnstöd, även kallad reservation 8.

  2025-04-09 20:44:00

  

  Anna Lasses

• Herr talman! Jag måste tyvärr först reagera mot någonting som ledamoten Tolgfors uttalade tidigare under debatten, nämligen att det var fegt av Vänsterpartiets ledamot att stryka sig från denna sena kvällsdebatt, detta utan att egentligen veta vilka skälen bakom strykningen var.

  Jag kan passa på att påminna om att vi hade en debatt i kammaren för ungefär ett år sedan som handlade om EU:s handelsavtal med Chile, ett avtal som riskerar att ha stor negativ påverkan på miljön, chilenska småjordbrukare och den chilenska urbefolkningen. Till den debatten - som handlade just om handel, vilket sägs vara en prioriterad fråga för den moderatledda regeringen - anslöt inte en enda ledamot från Tidöpartierna för att försvara handelsavtalet.

  När Moderaterna anklagar en ledamot från ett litet parti för feghet när denna tvingas stryka sig från en debatt kanske man skulle se om sitt eget hus först.

  Herr talman! Det är augusti 2021. Talibanerna tar över makten i Kabul i Afghanistan, och kaos uppstår. De flesta hjälporganisationer som varit aktiva i Afghanistan i många år tvingas dra sig tillbaka av säkerhetsskäl. Men FN:s utvecklingsprogram, UNDP, är kvar och bistår med administrativa uppgifter och fortsatt logistik för den lilla hjälp som ändå kommer in i landet.

  Ett halvår senare går ryska trupper in i Ukraina och försöker ta sig hela vägen till Kyjiv för att döda president Zelenskyj och ta över kontrollen över landet. Omvärldens reaktion låter inte vänta på sig, och olika typer av stöd från hela världen strömmar in i Ukraina. Återigen är det FN-organ som UNDP och FN:s kontor för humanitär samordning, OCHA, samt Röda Korset som snabbt kan ställa om och klara av att mobilisera och koordinera hjälpen.

  Två år innan den fullskaliga invasionen av Ukraina hade det coronavirus som spred sig från Wuhan i Kina deklarerats vara ett internationellt hot mot människors hälsa, för att en månad senare av Världshälsoorganisationen, WHO, klassas som en pandemi. WHO samordnade och koordinerade därefter forskarrön om viruset, statistik över spridningen och distribution av de olika vaccin som på rekordtid togs fram.

  I februari 2023 drabbas Turkiet och Syrien av de värsta jordbävningarna på hundra år. Miljontals människor drabbas, och hundratusentals tvingas lämna sina förstörda hem. FN:s flyktingorgan, UNHCR, är snabbt på plats och bistår med skydd, bostäder och humanitärt stöd.

  Herr talman! Det här är fyra exempel bara från de senaste fem åren där multilaterala organisationer visat enorm flexibilitet och snabbt kunnat bistå med hjälp till miljontals människor, en flexibilitet som helt och hållet bygger på icke öronmärkt kärnstöd till dessa organisationer.

  Men det är inte bara de mest akuta insatserna som är viktiga. Minst lika viktigt är det arbete som sker för att långsiktigt bygga upp människors, samhällens och ekonomiers resiliens genom utbildning, hälso- och sjukvård, klimatanpassning, infrastrukturprojekt, demokrati- och fredsbyggande samt rättighets- och jämställdhetsstärkande projekt.

  Detta är något som vi vetat länge och som Sverige varit väldigt bra på under lång tid. Vi har stött FN:s olika organ, vi har stött de internationella och regionala utvecklingsbankerna och vi har stött en rad andra multilaterala organisationer.

  Herr talman! I en tid när nationalismen ökar, världens kriser är alltmer mångfasetterade och amerikanska tullar orsakar handelskaos är det internationella samarbetet och stödet än mer avgörande för fred, utveckling och rättvisa. Det är självklart att Sverige ska vara en aktiv aktör i det internationella samarbetet och fortsätta att vara en stor givare till de multilaterala organisationerna.

  Det är därför mycket välkommet att regeringen ser de multilaterala organisationernas mervärden i den skrivelse vi debatterar här i kväll. Men jag har ändå en del synpunkter gällande regeringens mål och prioriteringar.

  Det är oerhört viktigt att Sverige är en global röst för demokrati och mänskliga rättigheter, för en regelbaserad världsordning och för en fredlig värld där vi kan ta oss an globala utmaningar såsom klimatkrisen, extrem fattigdom och ojämlikhet. För att detta ska bli verklighet behöver Sverige återinföra en feministisk utrikes- och utvecklingspolitik.

  Grunden till den feministiska utrikespolitiken är kvinnors och flickors delaktighet. Genom att stärka kvinnors och flickors beslutsfattande över sina egna liv och deltagande i samhälleliga frågor uppnår vi positiva effekter både för dessa individer och för samhället i stort genom minskade konflikter, ökad demokrati, mer jämställdhet, bättre folkhälsa och en positiv ekonomisk utveckling.

  Herr talman! En stark biståndsbudget är en förutsättning för ett starkt multilateralt stöd. Regeringens budget pekar dock på att svenskt bistånd kommer att gå under FN:s mål om 0,7 procent av bni i bistånd inom några år. Detta är djupt beklagligt. Det riskerar inte bara att urholka det faktiska stöd Sverige ger till multilaterala organisationer utan bryter också mot ett FN-mål och utmanar således de internationella normer och principer som är just det vi vill skydda och stärka genom det multilaterala samarbetet.

  Regeringen har strypt allt stöd till Unaids och har också minskat finansieringen av UN Women, FN:s fredsbyggande fond, Joint Fund for Agenda 2030, FN:s befolkningsfond, UNFPA, och FN:s utvecklingsprogram, UNDP. Sverige har under lång tid varit ett av få länder som ger stora kärnstöd, och vi är därför många som uttryckt stark oro över Tidöregeringens uttalade ambition att begränsa kärnstöden.

  Extra oroväckande är detta såklart i en tid när president Trump slaktar USAID, Storbritannien kraftigt skär ned på biståndet och vår egen regering flyttar över allt större delar av biståndet till Ukraina. Missförstå mig rätt - Ukraina behöver allt stöd de kan få, men vi kan inte acceptera att det fortsätter att ske på de allra fattigastes och mest utsattas bekostnad.

  Herr talman! Klimatutsläppen måste minska. Alla länder måste ta ansvar för sin del, men vi vet också att det är det globala nord som historiskt stått och fortfarande står för de största utsläppen. Samtidigt har det globala nord mest resurser och manöverutrymme att bidra med i omställningen. Därför vill vi fortsätta höja klimatbiståndet.

  Regeringen framhäver att utökat klimatbistånd är ett prioriterat mål, men i praktiken har Sveriges stöd till de globala klimatfonderna minskat de senaste åren. Det svenska stödet genom miljö- och klimatfonderna måste i stället självklart öka. Utfasningen av fossil energi samt ökningen av stödet till förnybar energi, energieffektivisering och energidistribution måste även fortsättningsvis vara centrala utgångspunkter för Sveriges utvecklingssamarbete, inte minst med de multilaterala utvecklingsbankerna.

  Herr talman! En hållbar global utveckling har ekologiska, sociala och ekonomiska dimensioner. Alla tre måste respekteras. Fungerande ekosystem är grunden för liv och därmed också för ekonomi och sociala värden. I dag ser inte verkligheten ut så. Stora internationella institutioner som IMF och Världsbanken ser mer till den ekonomiska utvecklingen än till den sociala och den ekologiska. Därför vill vi se uppdaterade regler för lån till utvecklingsländer för att stärka styrningen mot hållbarhet utifrån klimat, miljö- och samhällsperspektiv.

  Herr talman! Kärnstöd till FN-organisationerna gör FN-arbetet mer strategiskt, effektivt och flexibelt och är helt nödvändigt för att man snabbt ska kunna sätta in åtgärder mot akuta kriser. Kärnstöd bidrar också till att FN-organen kan prioritera om för att klara av de långsiktiga utmaningar de står inför när andra länder och nya finansiärer öronmärker en allt större del av sitt stöd. Trots detta har regeringen dragit ned kraftigt på stödet till flera viktiga FN-organ de senaste åren.

  Jag vill dock välkomna att det av regeringens skrivelse framgår att man nu ser att kärnstödet ligger i Sveriges intresse. Där framhävs även så kallad mjuk öronmärkning som ett alternativ till kärnstöd. Redogörelse för regeringens grund för bedömningen att mjuk öronmärkning kan ge samma fördelar som kärnstöd saknas dock, liksom de berörda FN-organens syn på detta. Regeringen måste presentera en tydlig utvärdering av effekterna av mjuk öronmärkning kontra kärnstöd utifrån de mottagande organisationernas perspektiv.

  Herr talman! Jag stöder givetvis Miljöpartiets båda reservationer i betänkandet, men för att glädja mina riksdagskollegor eller åtminstone inte förarga dem alltför mycket under den kommande voteringen väljer jag att yrka bifall enbart till reservation 3.

  (Applåder)

  2025-04-09 20:52:54

  

  Jacob Risberg

• Herr talman! För det första vill jag passa på att återigen i den här talarstolen påpeka och påminna om att en av huvudstrategierna i regeringens biståndsagenda är satsningar på flickors och kvinnors rättigheter och jämställdhet. Vi kallar det inte feministisk utrikespolitik. Det viktiga är faktiskt vad man vill uppnå. Ledamoten Risberg kan kalla det feministisk utrikespolitik om han vill.

  Vi säger att det här handlar om att stärka dem som är svaga i konflikter, fattigdom och klimatkriser, och det är just flickor och kvinnor. Det finns alltså med som en högt prioriterad strategi och bland de åtgärder som vi vill vidta genom biståndet.

  För det andra - ledamoten Risberg har en bakgrund inom Act Svenska kyrkan. Jag ska inte förlänga debatten för mycket av hänsyn till ledamöterna i nästa utskott som ska debattera denna sena kvällstimme. Men jag måste säga att jag blir väldigt förvånad. Jag ska inte ställa ledamoten Risberg och Miljöpartiet till svars för vad Vänsterpartiet sysslar med, men ledamoten reagerade på att jag kommenterade Vänsterpartiets frånvaro i kammaren - de har ändå två ledamöter i utrikesutskottet - i stället för att reagera på vad som hände i Vänsterpartiet, nämligen att kompisen på ledamotens planhalva i politiken delade grovt antisemitiskt material i sociala medier och nästa dag poserade glatt leende tillsammans med sina partikamrater.

  Jag trodde faktiskt inte att man skulle uppleva det från något parti i Sveriges riksdag. Vi står här och diskuterar mänskliga rättigheter. Vad är detta? Jag skulle gärna höra ledamoten Risbergs syn på det här.

  2025-04-09 21:02:31

  

  Katarina Tolgfors

• Herr talman! Sist jag kollade hade Vänsterpartiet en ledamot i utrikesutskottet. Miljöpartiet likaså. Liberalerna, KD och Centerpartiet likaså. Vi har var sin ledamot i utrikesutskottet. Det finns däremot fem moderata, två sverigedemokratiska och två socialdemokratiska ledamöter.

  Jag går över till frågan vad vi kallar politiken och hur den utformas vad gäller feminism eller inte. Faktum är ju att det är till just de FN-organ som jobbar med kvinnors och flickors rättigheter, SRHR-frågor och familjeplaneringsfrågor som ni har skurit ned biståndet. Ni har skurit ned biståndet till Unaids - eller snarare tagit bort det helt och hållet. Ni har skurit ned biståndet till UN Women. Ni har tagit bort pengar till FN:s befolkningsfond.

  När ni pratar om att jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter är viktiga frågor klingar det alltså väldigt falskt eftersom ni skär ned på biståndet. Ni skär ned på de projekt som leder till att stärka kvinnor och flickor.

  2025-04-09 21:04:54

  

  Jacob Risberg

• Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve från Vänsterpartiet är ledamot med ansvar för biståndsfrågorna. Hon är mig veterligen arbetande suppleant eller ersättare till ledamoten Håkan Svenneling och var i alla fall med senast jag var på utrikesutskottsmöte.

  Jag återkommer till det anmärkningsvärda att ledamoten Risberg inte vill kommentera det min fråga faktiskt handlade om, nämligen en kollega på hans sida av det politiska fältet. Vänsterpartiet valde att inte dyka upp i kväll, och jag står för att jag tycker att det är anmärkningsvärt. Någon av deras två ledamöter skulle ha kunnat vara här.

  Jag frågar alltså återigen om ledamoten Risberg har någon synpunkt på eller kommentar till det som kollegan på vänsterkanten faktiskt har gjort. Ledamoten Delgado Varas har delat grovt antisemitiskt material.

  2025-04-09 21:06:09

  

  Katarina Tolgfors

• Jag får påminna om att ämnet för debatten är internationellt bistånd genom multilaterala organisationer.

  2025-04-09 21:07:43

  

  Kenneth G Forslund

• Herr talman! Återigen: Ledamotens fråga handlade om ett annat parti. Den handlade inte om Miljöpartiet. Jag står aldrig här och anklagar Moderaterna för antimuslimska uttalanden som Sverigedemokraterna, som M samarbetar med i regering, gör. Jag använder inte talarstolen till sådana anklagelser. Jag använder talarstolen till att diskutera det vi ska diskutera för dagen. Jag tänker inte gå in och kommentera.

  Jag kan tycka att det är olyckligt när man delar antisemitiska inlägg, och sådant ska naturligtvis tas om hand. Men det är inte för mig att göra. Det är någonting som Vänsterpartiet själva måste hantera.

  Varför ska jag stå till svars för någonting som en ledamot från ett annat parti har gjort? Det förstår inte jag. Jag ber inte ledamoten Tolgfors ta avstånd från Sverigedemokraternas uttalanden kring väldigt grova rasistiska saker.

  2025-04-09 21:07:46

  

  Jacob Risberg

• Ämnet för debatten var som sagt internationellt bistånd genom multilaterala organisationer.

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut skulle fattas den 10 april.)

  2025-04-09 21:09:02

  

  Kenneth G Forslund

• Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag om att lägga skrivelsen till handlingarna, och jag yrkar avslag på motionerna.

  Det här betänkandet behandlar regeringens skrivelse 2024/25:61 Internationellt bistånd genom multilaterala organisationer. Multilaterala organisationer är enkelt uttryckt internationellt verksamma organisationer som har avtal med många andra länder. De klassiska exemplen är de olika FN-organen men också organisationer som Världsbanken, Internationella valutafonden, IMF och internationella Röda Korset.

  Världen står just nu i ett mycket oklart läge, inte minst när det gäller förutsättningarna för det multilaterala biståndet. USA har avslutat i stort sett allt internationellt bistånd, trots att man till en början hade lovat att behålla livräddande verksamhet. I ett pennstreck försvann runt 40 procent av världens bistånd, som bland annat har gått till mattransporter till flyktingar i Sudan och östra Kongo, HIV-mediciner och poliovaccinationer.

  Konsekvenserna riskerar att bli katastrofala, först och främst för enskilda människor som är i behov av mattransporter och mediciner men indirekt för hela världen. Det spär nämligen på den internationella instabiliteten.

  Behoven är större än någonsin. Hela 122 miljoner människor var enligt UNHCR på flykt i oktober 2024. 362 miljoner människor är beroende av humanitär hjälp. Och mer än 260 miljoner människor har akuta behov av hjälp med livsmedelsförsörjning för att överleva. Detta sker samtidigt som klimatförändringar med svår torka varvat med häftiga regn och översvämningar förstör odlingsmöjligheterna.

  Rysslands sedan tre år tillbaka pågående fullskaliga krig i Ukraina påverkar direkt världens livsmedelsförsörjning och har drivit upp priserna. Hamas terrorattack och gisslantagande i Israel för ett och ett halvt år sedan utlöste ett krig i Gaza som medfört en mycket svår humanitär situation för civilbefolkningen. Kriget i östra Kongo har länge förorsakat stort lidande bland civila, då väpnade grupper systematiskt använt sig av sexuellt våld för att destabilisera samhällsstrukturen.

  Inbördeskriget i Sudan förorsakar den just nu största humanitära katastrofen, med över 14 miljoner människor som tvingats lämna sina hem. 1 miljon av dessa har tagit sin tillflykt till Sydsudan, ett redan sårbart land som 2024 klassades som världens fattigaste land. Andra har flytt till Tchad, där 42 procent av befolkningen redan lever under den nationella fattigdomsgränsen.

  Herr talman! I detta perspektiv har de multilaterala organisationerna en oersättlig roll. De är internationellt erkända, finns representerade i de allra flesta länder och kan därmed snabbt sätta in nödvändiga resurser för att avhjälpa katastrofer.

  Dessutom utgörs en stor del av det svenska bidraget till de multilaterala organisationerna av så kallat kärnstöd. Det innebär att pengar betalas in utan öronmärkning och snabbt kan omdisponeras om det uppstår en kris någonstans i världen. Det förekommer också så kallad mjuk öronmärkning, där Sverige exempelvis kan styra pengar till prioriterade länder och tematiska områden, till exempel stöd till flickors och kvinnors rättigheter.

  Bland FN-organen vill jag särskilt nämna World Food Programme, som fick Nobelpriset häromåret och som gör helt avgörande insatser, inte minst genom tusentals livsmedelstransporter till Gaza, UNHCR, som hanterar olika flyktingkriser runt vår jord, och OCHA, som samordnar de olika FN-organens humanitära insatser.

  Men det är också nödvändigt att arbeta långsiktigt och förebyggande, som exempelvis UNDP gör, för att stärka den demokratiska utvecklingen i länderna, minska deras sårbarhet för klimatförändringar, minska konfliktnivåerna och bygga en grund för fredlig samexistens mellan olika etniska och religiösa folkgrupper. Det har jag själv sett exempel på i Ferganadalen i Uzbekistan, där skärmytslingar ofta förekommer vid gränsen mot Tadzjikistan. Genom olika projekt bidrar UNDP där till att öka förståelsen mellan olika etniska grupper, vilket sänker konfliktnivåerna. Utan detta arbete är det inte osannolikt att skärmytslingarna vid gränsen hade utvecklats till något långt allvarligare.

  Herr talman! Av betänkandet framgår att Sveriges internationella bistånd genom multilaterala organisationer under 2023 uppgick till 31,8 miljarder kronor. Det motsvarar 59 procent av Sveriges totala utbetalningar av bistånd.

  Av annan statistik framgår att runt 40 procent av Sveriges bistånd förmedlas via civilsamhällesorganisationer, medan själva civilsamhällesstrategin utgörs av 1,7 miljarder kronor. I själva verket är det ofta så att de multilaterala organisationerna samverkar på ett väldigt fint sätt med civilsamhällesorganisationerna på det lokala planet. Så är fallet inte minst i Ukraina, som ledamoten Katarina Tolgfors nämnde i sitt anförande.

  De multilaterala organisationerna är viktiga plattformar för dialog och förhandlingar om prioriterade frågor, såsom det internationella stödet till just Ukraina. De är också centrala för att utveckla och upprätthålla internationella normer och överenskommelser.

  För att återgå till diskussionen om USAID och vad som blev konsekvenserna när presidenten tillkännagav att det stödet skulle minska: Budgeten för USAID var 450 miljarder kronor för 2023 - att jämföra med Sveriges budget för bistånd 2023, som låg på 56 miljarder. Med 83 procents minskning, som blev resultatet efter pausen, har nu alltså 374 miljarder försvunnit, om jag räknat rätt. Det finns naturligtvis ingen möjlighet för Sverige att ersätta de pengarna, utan här krävs gemensamma tag.

  Jag vill poängtera att Sverige i detta sammanhang har stora möjligheter att inta en ledarposition, med det höga anseende som finns för vårt internationella engagemang och med grund i den reformering och effektivisering som pekas ut genom reformagendan. Med knappare tillgängliga resurser globalt efter USA:s och andra länders tillbakadragande är effektivisering och fokusering på de strategiskt viktigaste områdena desto viktigare.

  2025-04-09 20:17:13

  

  Gudrun Brunegård

• Herr talman! Jag ska be att få tacka ledamoten Tolgfors för frågorna.

  Jag vill påpeka att ledamoten visar upp en falsk motsättning. Det finns ingen motsättning mellan att vara effektiv och att vara generös. Ett stort bistånd innebär inte att det är ett slösaktigt, illa fungerande bistånd, lika lite som att ett mindre bistånd per automatik blir mer effektivt av att det blir mindre. Det blir det inte. Det blir mindre av att det blir mindre, inte mer effektivt.

  Vi är nytänkande och innovativa. Men vi har en del principer som vi håller fast vid. En sådan är att vi anser att det är moraliskt riktigt, anständigt och rätt och strategiskt klokt att avsätta en hundradel av vårt gemensamma välstånd i det här landet till att bidra till en mer rättvis värld. Det är inte gammaldags. Det är inte stelbent. Det är något att vara stolt över. Och det är vi socialdemokrater.

  Jag längtar tillbaka till den tid då allihop i den här kammaren var överens om att vi har råd med den hundradelen.

  2025-04-09 20:15:27

  

  Olle Thorell

• Herr talman! Jag inleder med att yrka bifall till reservation 5.

  Herr talman! Regeringen har inkommit med en skrivelse till riksdagen med en resultatredovisning av Sveriges multilaterala bistånd under 2023. Det året gick 59 procent av Sveriges totala biståndsmedel till dessa organisationer, det vill säga större delen av vårt internationella bistånd.

  I skrivelsen behandlas Ukraina, Demokratiska republiken Kongo, Kenya och Colombia särskilt. Det är länder där svenska medel via FN-organ och andra multilaterala aktörer har bidragit både till akut humanitär hjälp och till utveckling, fredsbyggande och reformstöd av mer långsiktigt slag.

  När kriget bröt ut i Ukraina stod världen inför en humanitär katastrof. På bara dagar förlorade miljontals människor sina hem, sin trygghet och i många fall sina anhöriga. Det multilaterala biståndet möjliggjorde att hjälp nådde fram snabbt. Organisationer som UNHCR, WHO och Unicef var redan på plats, redo att agera. Det är ett exempel på hur multilateralt bistånd fungerar när det är som mest verkningsfullt - när många länder går samman för att snabbt kunna ge hjälp där behoven är som störst. Totalt uppgick det bilaterala biståndet till Ukraina 2023 till över 2 ½ miljard kronor, varav merparten genom multilaterala organisationer.

  Insatserna hanterar inte bara de mest akuta händelserna utan arbetar också mer långsiktigt. Ukraina står inför enorma utmaningar, inte bara humanitärt utan också inför sin EU-integrering. Här kan de multilaterala organisationerna med normgivande mandat göra mycket genom att bland annat stödja reformer och stärka lagstiftning. Det är ett tydligt exempel på hur bistånd kan bidra till fred, utveckling och geopolitisk stabilitet.

  Herr talman! Kriser runt om i världen skapar ofta rubriker, men främst i den inledande fasen. Långt ifrån alla stannar kvar där. Många av kriserna syns inte så mycket. De får inga stora rubriker. De glöms bort.

  I Sudan pågår just nu världens största flyktingkris. 14 miljoner människor är på flykt. I Demokratiska republiken Kongo befinner sig över 7 miljoner människor på flykt inom landets gränser. I Myanmar dödades över 3 000 människor nyligen i en jordbävning, mitt i ett redan pågående inbördeskrig.

  Människor i dessa regioner lider i tysthet, medan mycket av världens fokus riktas någon annanstans. Och det är där, just i skuggan, som de multilaterala biståndsorganisationerna ofta spelar sin viktigaste roll. Många organisationer har strukturer på plats. De har erfarenhet, närvaro och kapacitet. De kan skala upp snabbt, långt innan enskilda länder hinner agera.

  Men just därför måste vi också våga prata om kontroll, uppföljning och prioritering. Bistånd är inte bara ett uttryck för solidaritet. Det är också ett politiskt verktyg och ett ansvar. När Sverige ger stöd till en organisation måste vi kunna se vad pengarna används till. Vi måste kunna mäta vad vi uppnår. Vi måste också kunna agera om samarbetet inte fungerar, oavsett hur etablerad mottagaren är.

  Herr talman! Det handlar inte bara om hur mycket vi ger. Det handlar om hur vi ger och varför. Bistånd lindrar nöd och hjälper de allra mest utsatta. Men det är också en investering i stabilitet, säkerhet och framtida relationer, vilket gynnar oss alla.

  Till exempel minskar det trycket på migration. När människor kan få skydd, sjukvård och försörjning i närområdet minskar behovet av att fly till en annan del av världen. Det är bra för dem, men det är också bra för Sverige.

  Bistånd motverkar också konflikter och extremism. Stöd till rättsstatens utveckling och demokratiska strukturer kan minska grogrunden för våldsbejakande extremism. Det stärker säkerheten även för oss.

  Avslutningsvis, herr talman, har FN med sina olika organisationer bidragit till ekonomisk utveckling i en lång rad fattiga länder och till att lindra följderna av naturkatastrofer och konflikter. Men FN dras även med stora problem. Det finns för många organisationer, och overheadkostnaderna är för stora.

  Återkommande indikationer på korruption när det gäller både ekonomi, tilldelning av tjänster och stöd till olika länder är oroande. Dessutom har flera av FN:s cirka 40 organisationer inriktningar som tangerar samma verksamhetsområden.

  Sverige bör därför verka för en sammanslagning av FN-organisationer. Vi bör särskilt verka för att avveckla UNRWA och i stället lägga över dess verksamhet på andra FN-organisationer, till exempel FN:s huvudsakliga flyktingorgan UNHCR, Unicef eller någon annan. Det är organisationer som klarar av samma uppgifter runt om i världen. Det är inte rimligt att ett folk ska ha en särställning inom FN.

  Sverige bör fortsätta att vara ett stort givarland men fokusera på samarbetet med ett urval av FN-organisationerna.

  (Applåder)

  2025-04-09 20:25:23

  

  Yasmine Eriksson

• Herr talman! Tack, ledamoten Eriksson, för anförandet!

  Ledamoten säger många bra saker om biståndet och ger bra exempel på när biståndet fungerar alldeles utmärkt, bland annat i Ukraina, och ger också sken av att tycka att multilaterala organisationer är bra och att det är bra med kärnstöd. Ändå ser man att regeringen skär ned på just kärnstöd till många av de multilaterala organisationerna.

  Sedan talar ledamoten också om att vi måste ha mer kontroll och agera om det inte fungerar. Jag skulle vilja veta ifall ledamoten har exempel på tillfällen där det inte har fungerat och där man gärna hade velat ha mer kontroll.

  Kopplat till detta är också det som regeringen har börjat tala om när det gäller mjuk öronmärkning. Man ska börja med mjuk öronmärkning i stället för kärnstöd, trots att man inte har gjort någon form av utvärdering av hur FN-organen ser på mjuk öronmärkning och om det över huvud taget fungerar.

  Jag skulle gärna vilja veta vad ledamoten tycker om mjuk öronmärkning kontra kärnstöd. På vilket vis skulle det vara bättre, och på vilket vis tror vi att det blir mer effektivt?

  2025-04-09 20:32:06

  

  Jacob Risberg