Ett fritidskort för barn och unga – en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra

Debatt i text

• Fru talman! Jag ersätter Anne-Li Sjölund i den här debatten.

  Jag tackar för anförandet, Christian Carlsson. Jag instämmer i mycket av intentionerna som ledamoten lyfte fram, och jag tvivlar inte en sekund på att det här handlar om att man vill barns bästa, stärka glädje och gemenskap, stärka rörelse, stärka utveckling, motverka psykisk ohälsa och få fler att må bra.

  Däremot tvivlar jag på intentionen vad gäller civilsamhället och tilltron till civilsamhället. Det här är inte det första exemplet vi ser där Tidöregeringen misstror civilsamhället och på olika sätt vill kontrollera det eller dra in medel från det. Vi har sett det tidigare vad gäller studieförbunden, som har utsatts för neddragningar på 500 miljoner kronor. Det är pengar som hade kunnat gå till barns, ungas och funktionsnedsattas aktiviteter, men man har valt att dra in dem.

  I det här fallet handlar det om att man bygger upp ett nytt system med en enorm kontrollapparat kopplad till det svenska föreningslivet, med stora kostnader förknippade med detta, en stor administration och en stor byråkrati.

  Pengar som ska gå till barns fritid ska inte gå till kriminella, sa ledamoten i sitt anförande. Men det är uppenbarligen inget hinder att låta pengarna gå till administration och byråkrati, vilket de gör i hög grad i förslaget.

  Fru talman! Varför misstror Kristdemokraterna civilsamhället?

  2025-06-17 10:26:51

  

  Christofer Bergenblock

• Fru talman! Nej, Kristdemokraterna misstror inte civilsamhället. Vi är ett parti som för en aktiv politik för att just stärka civilsamhället. Men det är klart att när det förekommer felaktiga utbetalningar och fusk och när olika sektorer blir utsatta för kriminella aktörer som försöker sko sig på civilsamhällets bekostnad, som försöker roffa åt sig av skattebetalarnas pengar, behöver man vara beredd att vidta åtgärder för att säkerställa att skattebetalarnas pengar går till det de är avsedda för.

  När vi inför den här reformen är det också viktigt att säkerställa att det finns en bra kontrollfunktion. Anledningen till att vi inte väljer att fortsätta i gamla hjulspår är att vi ser att det finns en stor klyfta mellan barn i dag. Många får ta del av viktiga fritidsaktiviteter, men alldeles för många andra får inte samma möjlighet. Det beror ibland på att man inte har de ekonomiska resurserna. Det beror ibland på att man helt enkelt inte har föräldrar som värdesätter det.

  Vi är beredda att pröva något nytt för att fler barn ska få den här möjligheten. Det är därför vi inför ett specifikt fritidskort med pengar som kopplas till det enskilda barnet. Vi ger ekonomiskt stöd för att fler ska få möjlighet till en meningsfull fritid och visar också normativt att det är viktigt och något att prioritera.

  2025-06-17 10:29:03

  

  Christian Carlsson

• Fru talman! Jag förstår att man vill bygga upp ett system där kriminella aktörer inte kan roffa åt sig av skattebetalarnas pengar. Det tycker vi väl alla. Samtidigt har jag inte hört regeringspartierna och Kristdemokraterna uttala någon kritik mot exempelvis Riksidrottsförbundet, som ju i dag är den stora utbetalaren av pengar till stora delar av föreningslivet.

  Nu bygger man upp en ny struktur där föreningar ska godkännas i ett krångligt, byråkratiskt system för att kunna ta del av pengarna till fritidskortet. Bara it-kostnaderna för detta har Försäkringskassan beräknat uppgår till nästan 300 miljoner kronor. Det är pengar som hade kunnat gå direkt till föreningslivet.

  Den totala administrativa kostnaden för fritidskortet beräknas till – hör och häpna, fru talman – 1,8 miljarder kronor fram till 2031. Det är 1,8 miljarder som ska gå till byråkrati och administration, när de hade kunnat gå direkt till barns och ungas rörelse, scoutverksamheter, friluftsverksamheter, körsång, drama, skapande och så vidare. I stället ska vi lägga enorma summor på administration.

  Som sagt – jag tvivlar inte på den goda intentionen hos Tidöpartierna, men ibland måste man när man gör en utredning också se att detta kanske inte är det bästa sättet att använda skattebetalarnas pengar. Det bästa sättet att använda skattebetalarnas pengar för att öka möjligheten till fritidsaktiviteter i Sverige kanske är att skicka pengarna till föreningarna, som ju genomför aktiviteterna, och inte till byråkratin. Varför vill Kristdemokraterna lägga så mycket pengar på administration och byråkrati i stället för att skicka dem direkt till barnens fritidsaktiviteter?

  (Applåder)

  2025-06-17 10:30:55

  

  Christofer Bergenblock

• Fru talman! Nya reformer är ofta förknippade med kostnader. I det här fallet har två perspektiv varit väldigt viktiga när vi tagit fram reformen.

  En sak är att fritidskortet ska erbjudas på ett sådant sätt att det är användarvänligt. Vi vill ju att människor ska nyttja den här möjligheten. Därför har man utvecklat en digital tjänst som i så stor utsträckning som möjligt ska innebära ett automatiserat förfarande. Det bidrar också till lägre kostnader över tid, även om de initiala kostnaderna naturligtvis blir högre.

  Det andra perspektivet är just det som vi har pratat om, nämligen vikten av att säkerställa att systemet inte kan missbrukas utan är effektivt och rättssäkert.

  Anledningen till att vi väljer att införa den här reformen har jag varit inne på tidigare, men jag upprepar den gärna igen. Det handlar helt enkelt om att om man tillför mer pengar till befintligt system kommer det visserligen att vara bra för civilsamhället. Det gynnar de barn som redan har en fritidsaktivitet. Men syftet med detta är att nå nya målgrupper av barn som i dag inte har möjlighet att ta del av föreningslivet och inte får möjlighet till en meningsfull fritid. Därför tar regeringen nu det här steget.

  Vi hoppas att detta ska leda till att fler barn känner gemenskap och glädje som gör att de får växa och som hela samhället faktiskt också tjänar på.

  2025-06-17 10:33:06

  

  Christian Carlsson

• Fru talman! Varje barn förtjänar en fin barndom och goda uppväxtvillkor i en familj där föräldrarna går till jobbet och försörjer sig själva och familjen, men det där det också finns tid att se och bekräfta barnen.

  Barn behöver naturligtvis att det ställs krav och sätts gränser, förmedlas normer och värderingar om vad som är rätt och fel och hur man behandlar andra. Men framför allt behöver alla barn växa upp i ett kärleksfullt hem med engagerade föräldrar, i ett hem där det finns utrymme att växa.

  Trygghet i det lilla ger också trygghet i det stora. Trygga familjer och föräldrar med tid för barnen, goda värderingar och hopp om framtiden lägger mer än något annat grunden för det trygga och goda samhället.

  Men det finns många fler viktiga skyddsfaktorer i våra barns liv, både när det gäller att skapa förutsättningar för trygghet och att främja fysisk och psykisk hälsa. Det handlar om positiva förebilder, vänskapsrelationer och en meningsfull fritid. Våra barn behöver erbjudas ett sammanhang där de kan känna glädje, gemenskap och att de har en självklar plats där de får vara någon.

  ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

  Så skriver Hjalmar Söderberg i Doktor Glas.

  ”I wanna be somebody” sjunger Blackie Lawless i W.A.S.P. i låten med samma titel.

  Att få känna gemenskap och vara någon i relation till andra är djupt mänskligt. Vårt samhälle behöver mer av samhörighet och gemenskap. Vi vill att våra barn och unga ska finnas i sammanhang där de får frihet att växa och känna att de är någon. Det är bland annat mot den bakgrunden som riksdagen i dag ska fatta beslut om helt ny reform, det så kallade fritidskortet.

  Fritidskortet om 500 kronor per år ska ge alla barn och unga mellan 8 och 16 år ökad tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och engagemang i barn- och ungdomsorganisationer. Verksamheten ska vara kontinuerlig och ledarledd. Fler unga kan på så vis få del av en meningsfull fritid som vi vet är en skyddsfaktor när det kommer till att förebygga att unga begår brott, men syftet är också att motverka psykisk och fysisk ohälsa bland barn och unga.

  Var fjärde förälder har dragit ned på sina barns fritidsaktiviteter till följd av de höga kostnaderna för dem, och det är förstås ett problem om föräldrarnas ekonomiska utsatthet eller utanförskap utgör ett hinder för att barnen ska kunna delta i en aktivitet. Kopplingen mellan minskad fysisk aktivitet och psykisk ohälsa är numera välbelagd.

  Därför kommer fritidskortet att differentieras. Det kommer att innebära hela 2 000 kronor till de barn som växer upp i ekonomiskt utsatta familjer och som behöver stödet allra mest. Att införa ett fritidskort där vi varierar beloppet på det sättet är ett nytt sätt att försöka nå de barn som föreningslivet inte når i dag, de som inte kommer med i idrottslaget eller som slutar för att det kostar mer än vad familjen klarar av.

  Fru talman! Mot bakgrund av hur kriminella söker tillskansa sig offentliga medel har det riktats en viss oro mot förslaget. Jag har stor respekt för det och tycker att det är bra att sådana farhågor lyfts fram. Sådant måste tas på största allvar, och jag har själv ställt den typen av frågor. Det nya systemet ska naturligtvis inte kunna missbrukas så att pengar som ska gå till barns fritidsaktiviteter i stället hamnar i de kriminella gängens fickor. Det har vi sett alldeles för många exempel på. Därför är det bra att regeringen har tagit extra tid på sig och att man lämnat beskedet att man nu har byggt en genomtänkt modell för att minimera sådana risker.

  Alla de föreningar och verksamheter där fritidskortet kan användas ska samlas i ett utförarregister, och för att ingå i utförarregistret måste verksamheten ha funnits i ett antal år. Alla föreningar som ingår behöver vara godkända mottagare innan de kan komma i fråga som utförare. Det innebär att de har genomgått en extra kontroll för att kunna göra det. Det är alltså inte möjligt att skapa en förening i syfte att skaffa snabba pengar med medel från fritidskortet.

  Fru talman! Avslutningsvis anser jag att det är bra att regeringen vågar pröva nya vägar för att fler barn ska få goda uppväxtvillkor. Vi har sett att det som har gjorts tidigare inte har varit tillräckligt. Idrotts- och föreningslivet ger nämligen inte bara barnen rörelse och förutsättningar för en fysisk och psykisk hälsa utan också gemenskap som fostrar, stärker och förmedlar viktiga värderingar om hårt arbete, att göra sitt bästa, om samarbete och respekt för andra, om att tro på sig själv och vikten av att bidra till det gemensamma bästa.

  I går hade jag förmånen att följa med min fyraåriga son till fotbollsträningen. Det är första fotbollssäsongen för honom, och som pappa är det en av veckans höjdpunkter att få följa med och se den glädje som idrotten ger.

  Jag vill att fler barn ska få uppleva samma sprudlande entusiasm och förväntan på väg till träningen, att fler barn ska få möjlighet att få höra sina namn ropas upp och göra high five med tränaren vid uppropen. Jag vill att fler barn ska få fira tillsammans när bollen har hamnat i det ena eller det andra målet.

  Om fler barn får uppleva samma glädje tack vare fritidskortet – antingen för att man i dag avstår därför att man inte har råd, eller för att fler föräldrar får upp ögonen för hur viktig en meningsfull och ledarledd fritid och fysisk aktivitet faktiskt är – vore reformen en stor framgång med stor betydelse för de enskilda barnen och positiv inverkan på samhället.

  Därför yrkar jag bifall till förslaget i socialutskottets betänkande.

  2025-06-17 10:19:08

  

  Christian Carlsson

• Fru talman! Att skapa goda förutsättningar för barns fritid handlar om mer än pengar i handen. Det handlar om strukturer, sammanhang och människor. Därför menar vi socialdemokrater att den här reformen, fritidskortet, är att börja i fel ände.

  Den svenska idrottsrörelsen fungerar inte som ett företag där en tjänst köps och levereras. Nej, idrottsrörelsen bygger på något helt annat: ideellt engagemang, lokal förankring och ledare som ger av sin tid på kvällar och helger för att barn och unga ska ha en meningsfull fritid. Det är föräldrar som tränar knattelag, ungdomar som dömer matcher och eldsjälar som håller igång föreningslivet i hela vårt avlånga land.

  Fru talman! Om det inte finns en tränare som väntar eller en hall att träna i spelar det ingen roll hur mycket ekonomiskt stöd ett barn får, för möjligheten att faktiskt delta finns ändå inte där. Fritidskortet ger inga nya anläggningar. Fritidskortet ger inga nya ledare. Det är utmaningar som idrottsrörelsen själv lyfter fram som extremt kritiska. Fritidskortet riskerar att bli en dyr återvändsgränd och att urholka fungerande strukturer.

  Fru talman! Samtidigt som regeringen presenterar ett fritidskort som lösning för att göra barns fritid billigare för de en ekonomisk politik som slår hårt mot de familjer som har det svårast. Matpriser, elräkningar och hyror har ökat kraftigt. Föräldrar i låginkomstfamiljer kämpar varje månad för att få vardagen att gå ihop. Höginkomsttagare har kompenserats för inflationen genom skattesänkningar, men för barn i socioekonomiskt utsatta hushåll har fritiden blivit ett privilegium snarare än en rättighet.

  Det är dyrt att vara fattig, och i den verkligheten räcker inte ett fritidskort särskilt långt. Samtidigt påverkas även idrottsrörelsen av inflationen. Föreningar tvingas höja medlemsavgifter, hyror för hallar och planer stiger och materialkostnader ökar.

  Verksamheterna har alltså också blivit dyrare, både för barnen och för föreningarna som ska ta emot dem. Det är ett dubbelt tryck som kräver strukturella lösningar. Mot den bakgrunden framstår fritidskortet som en dyr symbolhandling utan bärkraft.

  Hur mycket pengar ska detta system sluka för att alls fungera när kostnaderna ökar på alla håll? Hur mycket måste staten skjuta till för att värdet av stödet inte ska urholkas år efter år? Och den viktigaste frågan av alla: Varifrån ska dessa pengar tas, om inte från breda, långsiktiga satsningar på hela idrottsrörelsen? Det är en farlig väg att låta ett administrativt system med höga fasta kostnader äta upp det utrymme som borde gå till verksamheterna själva – till hallarna, ledarna och föreningarna.

  Fru talman! Vi socialdemokrater känner också en genuin oro för den kommersialisering som denna reform riskerar att driva fram. I grunden handlar det om en syn på barns fritid som något som kan styckas upp, prissättas och konkurrensutsättas, som om barn vore kunder och fritidsaktiviteter en marknadsvara. När stödet knyts till individen i stället för till verksamheten reduceras barnet till en prislapp. Olika aktörer, stora som små, förväntas konkurrera om samma hundralappar. Med den logiken gynnas de som redan har stark marknadsnärvaro, professionell administration och kapacitet att snabbt anpassa sig efter nya krav. Men det är sällan de aktörerna som verkar där behoven är som störst.

  Det är ett systemskifte vi talar om – från solidarisk, folkrörelsebaserad föreningsidrott till ett marknadsstyrt stödsystem där det är barnets konsumentroll, inte dess delaktighet i en gemenskap, som står i centrum.

  Vi socialdemokrater säger nej till den utvecklingen. Vi tror på gemenskap före marknad och på långsiktigt stöd till de verksamheter som når barnen där de är – inte på ett system där barn tvingas jaga stöd och föreningar tävla för överlevnad.

  Fru talman! När regeringens fritidskortsreform fördröjdes och pengarna i stället tillfälligt fördelades direkt till föreningslivet uppnåddes ironiskt nog långt mer konkreta resultat på kort tid än vad fritidskortet som system kan leverera på lång sikt. Detta borde ha varit ett tydligt kvitto på vad som faktiskt fungerar. Men tyvärr var inte de satsningarna en del av regeringens långsiktiga politik. Dessa satsningar var engångsinsatser med medel som redan var avsatta för fritidskortet men inte kunde användas eftersom reformen inte var på plats.

  Detta är, ärligt talat, absurt. Just dessa tillfälliga lösningar visade med all önskvärd tydlighet att verkliga resultat nås när vi börjar i rätt ände – när vi satsar på verksamheterna, människorna och platsen där fritiden faktiskt blir verklighet för barn och unga i stället för på symbolpolitik som läggs ovanpå strukturella problem.

  Fru talman! Vi socialdemokrater vill investera i det som bär: i människor, mötesplatser och möjligheter.

  Vi vill, gärna tillsammans med övriga partier i denna kammare, hitta en långsiktig och blocköverskridande lösning på den växande anläggningsproblematiken i vårt land. Det är inte hållbart att denna för idrottsrörelsen avgörande fråga ständigt skjuts på framtiden. Det krävs ett nationellt grepp – en strategi som erkänner att tillgången till idrottsanläggningar är en förutsättning för att idrott för alla ska kunna bli verklighet. Här behövs en bred politisk samsyn och en gemensam vilja att agera.

  Vidare föreslår vi socialdemokrater direkta satsningar på idrottsrörelsen där det behövs. Det är därför vi går fram med förslag om att öka stödet till idrotten med 645 miljoner kronor. Av dessa vill vi att 345 miljoner ska gå direkt till föreningslivet, med särskilt fokus på utsatta områden och landsbygd. Vi föreslår 100 miljoner till parasporten för barn och unga, 200 miljoner för att utbilda 1 000 nya ideella ledare samt ökade resurser till fritidsledare, friluftsliv och kulturskola.

  Fru talman! Vi är övertygade om att det är så vi skapar en jämlik, meningsfull och inkluderande fritid för alla barn i Sverige – inte genom fritidskortet, som hotar att försvaga det ideella föreningsliv som i generationer har burit upp vår demokrati, sammanhållning och gemenskap.

  Det är också därför jag yrkar avslag på propositionen och bifall till reservation 1.

  (Applåder)

  I detta anförande instämde Lawen Redar (S).

  2025-06-17 10:35:08

  

  Azadeh Rojhan

• Fru talman! Tack, ledamoten Azadeh Rojhan, för ett, får vi väl säga, engagerat anförande! Men jag känner verkligen inte igen mig i din verklighetsbeskrivning. Jag är själv idrottsaktiv och föreningsförälder, men jag känner inte igen den verklighet du beskriver.

  Ledamoten pratar om brister i Idrottssverige, i Föreningssverige, såsom problem och utmaningar när det gäller lokaler och ledare, och det hon säger stämmer. Det är en ständig utmaning att kunna mätta det behov och den efterfrågan som finns. Men detta är knappast ett nytt problem som har uppstått nu, utan det har varit så under väldigt lång tid.

  Jag skulle vilja påminna ledamoten Azadeh Rojhan och Socialdemokraterna om hur det såg ut för bara några få år sedan – låt oss ta de åtta år som Socialdemokraterna satt vid makten. Under den tiden minskade barns aktiva fritid. Antalet idrottstimmar minskade. Enligt Riksidrottsförbundet sjönk deltagandet från 37 till 28 procent under just dessa år samtidigt som stillasittandet ökade markant och skärmarna gjorde sitt intåg och tog våra barns tid.

  Jag undrar: Tycker ledamoten Azadeh Rojhan och Socialdemokraterna att detta är en sanning som inte på något sätt kan kopplas till den politik man har bedrivit? Hur resonerar man kring att idrottandet gick ned om engagemanget är så stort som ledamoten påstår i sitt anförande?

  2025-06-17 10:42:51

  

  Emma Ahlström Köster

• Fru talman! Jag är inte förvånad över att Emma Ahlström Köster inte känner igen sig i den verklighet jag beskriver. Vi har två helt olika utgångspunkter. Ledamoten är moderat, och jag är socialdemokrat. Jag ser andra lösningar än ledamoten på de samhällsutmaningar som finns.

  När det gäller det minskade deltagandet, som nämns här, vet vi allihop att pandemin hade en långtgående effekt på deltagandet i Föreningssverige överlag. Det är att trixa med siffrorna att nu hänvisa till det minskande deltagandet i den här debatten. Det är också ett sätt att förskjuta debatten till att handla om något annat än vad som görs här och nu för att faktiskt nå verkliga förändringar.

  Om vi vill nå verkliga förändringar och om Emma Ahlström Köster ändå håller med om den verklighet som idrottsrörelsen själv beskriver gällande bristen på ledare och en stor anläggningsproblematik över hela vårt land borde man också vara villig att gå vidare med de satsningar som gjordes när pengarna inte användes för fritidskortsreformen. Vi ser ju vilka fantastiska resultat det har fått. Då hade Emma Ahlström Köster och Tidöpartierna kunnat stå här och vara väldigt stolta över de satsningar som de gjort för att öka antalet deltagare och för att nå nya barn och unga.

  Men det är inte de satsningarna vi står här och pratar om i dag, tyvärr, för de var tillfälliga. I stället pratar vi om en administrativt väldigt tung reform, som kommer att kosta 2 miljarder i bara administrativa kostnader att få på plats. På sikt vet jag inte hur långt de pengar som faktiskt ska gå till själva reformen kommer att räcka när det gäller att nå fler barn och unga.

  Kan Emma Ahlström Köster svara på frågan om varifrån pengarna ska tas i framtiden, om inte från den breda idrottsrörelsen?

  2025-06-17 10:44:40

  

  Azadeh Rojhan

• Jag vill bara påminna om att vi tilltalar varandra med för- och efternamn eller ”ledamoten”.

  2025-06-17 10:48:54

  

  Julia Kronlid

• Fru talman! I dag är i grunden en väldigt bra dag, när riksdagen fattar beslut om ett fritidskort för alla barn och unga i Sverige mellan 8 och 16 år och där de som finns i särskild ekonomisk utsatthet får extra mycket på sina kort. Men när jag lyssnade på Azadeh Rojhans anförande här var det ingen hejd på felfinneriet och olyckskorpskraxeriet omkring detta, utan det är bara fel. Att 120 000 barn som lever i ekonomisk utsatthet får 2 000 kronor som bara kan användas för en aktiv och meningsfull fritid i det svenska föreningslivet är alltså fel.

  Jag är förvånad över att Socialdemokraterna inte har hört de barnrättsorganisationer som pekar på att avgifter är ett stort problem för de här barnen. Man har inte har hört de personer som själva har sagt att det var helt uteslutet att hålla på med flera idrotter och att de hade en klump i magen varje gång medlemsavgiften skulle betalas. Detta har vi hört från svenska elitidrottare. Jag är förvånad över att man inte har pratat med de föreningar som säger att de kommer att kunna använda det här i sin rekrytering för att peka på möjligheter för dem som finns i ekonomisk utsatthet.

  Också anläggningar och utbildade ledare nämndes. Hur mycket extra satsade Socialdemokraterna på anläggningar under sina åtta år vid makten? Vi har lagt 130 miljoner kronor extra på det. Runt om i Sverige har vi rustat upp, renoverat, byggt ut, lagt till och gjort anläggningar redo för att fler ska komma till.

  Det är samma sak med utbildning av ledare. Vi har satsat flera hundra miljoner på att förbereda för fritidskortet så att alla barn kan vara med. Men nu hotar det alltså föreningslivet att 120 000 barn får en större möjlighet att vara med. Detta undrar jag genuint över.

  (Applåder)

  2025-06-17 10:50:51

  

  Jakob Forssmed

• Fru talman! Det är just på grund av att vi inte tror att den här reformen kommer att nå de barn och unga som står längst bort från idrottsrörelsen, från föreningsrörelsen över huvud taget, som vi inte tror på den. För vad spelar det för roll om barn och unga kommer och knackar på och säger ”Vi vill vara med, för nu har vi fått en reducerad föreningsavgift” om det inte finns någon ledare som kan ta emot dem, ingen anläggning som funkar och inga tider på anläggningarna? Vad spelar det då för roll?

  Att nå de barn och unga som står längst från idrottsrörelsen löser man inte med reducerad föreningsavgift, utan det löser man genom att se till att det finns ledare som kan jobba uppsökande och vara verksamma i de områden där barn och unga finns. Fritidskortet löser inte det problemet över huvud taget. Fritidskortet är bara en reducering av medlemsavgiften – that´s it. Sedan ska det sköta sig av sig självt.

  På vilket sätt kommer ett fritidskort som ger reducerad medlemsavgift att göra att de familjer som Emma Ahlström Köster själv nämnde, som inte är idrottsvana och som inte har den kulturen, helt plötsligt får den kunskapen och erfarenheten? Nej, vi har strukturella problem, och det är dem som vi behöver möta.

  Vi måste se till att det finns ledare som kan jobba uppsökande. Vi måste se till att det finns anläggningar där det finns tider för barn att idrotta. Vi måste se till att nya grupper nås av idrottande och finner glädjen i den gemenskap som det innebär. Det kan inte fritidskortet lösa.

  (Applåder)

  2025-06-17 10:48:54

  

  Azadeh Rojhan

• Fru talman! Stödet syftar till att freda barns aktiva och meningsfulla fritid. Det handlar om att skapa ett stöd som inte konkurrerar med matkassen eller elräkningen. Vi vet att barn som kommer upp i tio, elva- eller tolvårsåldern börjar ta ansvar för familjens ekonomi, men det är ett ansvar som barn inte ska behöva ta.

  Då kan man säga att alla familjer borde ha en mycket bättre ekonomi, och jag kan absolut tänka mig satsningar för att göra det möjligt, vilket regeringen också gör. Men vi vill freda detta, och vi vill skapa effekten att barnen känner: Det här är ett stöd som bara är till för mig. Det är jag som är med i föreningen. Det här stödet gör att jag inte behöver fundera på om mamma eller pappa har råd med detta.

  Vi skapar stora möjligheter för föreningar att köpa in utrustning som de kan låna ut, genom de fritidskortsmedel som vi jobbar med. Vi satsar också på idrott i utsatta områden, och det är en permanent satsning, inte något projekt, för att stärka föreningslivet där det inte har varit tillräckligt starkt.

  Det handlar om att bygga föreningsliv, rekrytera ledare och skapa strukturer som gör detta möjligt i lokalsamhällena. Sedan kopplar vi på fritidskortet utöver detta för att minska risken för att barn avstår därför att avgifterna är för höga. Vi vet att de är för höga för många, och därför gör vi detta.

  Vi kommer förstås att följa avgiftsutvecklingen, och det gör vi redan i dag. Det är något som oroar oss. Här behöver föreningarna jobba. Vi bibehåller alla stöd till idrottsrörelsen. Vi har ökat dem och är inte främmande för att göra ytterligare satsningar, men fritidskortet för alla svenska barn mellan 8 och 16 år och det särskilda stödet till dem som är i utsatta situationer kommer att göra skillnad. Detta tror jag att även Azadeh Rojhan och Socialdemokraterna inser, bakom alla de fel som de hittar.

  2025-06-17 10:55:08

  

  Jakob Forssmed

• Fru talman! Att det inte finns något hejd på mig när det gäller att hitta fel kan ju inte vara mitt ansvar, utan problemet ligger hos reformen som har så många fel som kan påpekas.

  Att vi inte har hört barnrättsorganisationerna eller hörsammat de problem som de lyfter fram stämmer inte. Vi är kritiska till förslaget just av den anledningen – att barnrättsorganisationerna pratar om hushållens ansträngda ekonomi och hur det drabbar barnen. Men de problemen har Jakob Forssmed inga svar på. De problemen adresserar regeringen inte över huvud taget, utan tvärtom för man en politik som gör att hushållens ekonomi krymper alltmer. Man drar ned på bostadstillägget men ger barnen ett fritidskort. Om man verkligen hade velat se barnens utsatta situation hade man inte sänkt bostadstillägget på det sättet. Barnfamiljer går nu in i sommaren med mindre pengar.

  Jag har besökt idrottsdistrikt som berättar för mig om sin farhåga när det gäller fritidskortet, nämligen att föreningarna nu kommer att höja medlemsavgifterna i och med att fritidskortet kommer. Även föreningarna har en ansträngd ekonomi som de behöver få ihop, och fritidskortet riskerar att leda till att de i stället höjer avgifterna för att möta de ökade kostnaderna, därför att det nu finns en möjlighet att göra det.

  Min fråga är: Hur kommer statsrådet att möta den utvecklingen? Kommer det belopp som barnen får på fritidskortet att ökas för att möta de medlemsavgifter som nu i stället höjs? Vilka incitament har föreningar att inte höja dem?

  2025-06-17 10:52:58

  

  Azadeh Rojhan

• Fru talman! Tack, ledamoten Anna-Lena Hedberg, för anförandet!

  I valet pratade Sverigedemokraterna väldigt mycket om Sveriges landsbygd och hur de skulle förbättra för Sveriges landsbygd bara de kom till makten. Visst såg vi när valet var över att bensinpriserna sänktes för alla, inte bara på landsbygden utan i hela landet. Men därefter tog det slut.

  Den stora ojämlikheten i vården har inte jämnats ut. Där har det inte gjorts några specifika satsningar som har lett till bättre vård på landsbygden. Ojämlikheten i skolan har inte jämnats ut. Där har det inte gjorts några satsningar som har lett till större jämlikhet mellan stad och land i skolresultaten. Mötesplatser och kulturinsatser på landsbygden har aktivt motarbetats av regeringen genom neddragningarna på studieförbunden. Där drabbades just landsbygden tillsammans med funktionsnedsatta och pensionärer allra hårdast.

  Kommer fritidskortet att hjälpa ungdomar och barn på Sveriges landsbygd? Vi vet att det på landsbygden finns färre aktörer inom föreningslivet. Mindre föreningar på Sveriges landsbygd har mindre möjlighet att hantera administration och byråkrati. Där finns färre anläggningar och längre avstånd.

  Det som behövs är satsningar på att stärka möjligheten att bygga upp anläggningar, stärka möjligheten till ledarskap i föreningar och ge pengar direkt till föreningslivet. Fritidskortet riskerar tvärtom att öka klyftorna mellan stad och land. Därför undrar jag, fru talman, varför Sverigedemokraterna vill öka dessa klyftor när de gick till val på att stärka Sveriges landsbygd.

  2025-06-17 11:06:36

  

  Christofer Bergenblock

• Fru talman! Tack, ledamoten Bergenblock, för frågan!

  Det är tråkigt att Centerpartiet kritiserar en satsning som syftar till att ge fler barn och unga tillgång till en meningsfull fritid. Oavsett bakgrund eller föräldrarnas ekonomi finns det stora klyftor i och med stora avstånd på landsbygden, och vi gjorde en stor satsning där genom sänkningen av drivmedel.

  Varenda räddad timme som ett barn får delta i en fritidsaktivitet anser jag vara en vunnen timme, och det ska vi se som en vinst. Ingen av oss vet vad just denna timme gör och vad den leder till.

  2025-06-17 11:08:50

  

  Anna-Lena Hedberg

• Fru talman! Jag hoppas att talmannen, åhörarna i kammaren och alla ni som sitter framför tv-rutan hörde att landsbygdssatsningen för Sverigedemokraterna var sänkta drivmedelspriser. Det var liksom inget mer. Man sänker drivmedelskostnaderna, och så hoppas man att det löser alla problem på landsbygden. Det har inget med sjukvården, skolan, kulturaktiviteterna eller fritidsaktiviteterna att göra.

  Ledamoten tycker att det är tråkigt att Centerpartiet kritiserar förslaget om ett fritidskort. Men det är väl klart att det ska kritiseras när det är ett dåligt förslag! Som jag sa i ett tidigare replikskifte tvivlar jag inte på ambitionerna. Jag tvivlar inte på att man faktiskt vill göra det bättre för barn och unga. Men fritidskortet är inte vägen till att få fler barn och unga in i fritidsaktiviteter. Och framför allt är det dålig hushållning med pengar, för man lägger så mycket pengar på administration och byråkrati.

  De siffror som jag nämnde tidigare på 1,8 miljarder i administrativa kostnader fram till 2031 var kostnaderna för staten. Kostnaderna för föreningslivet var inte medräknade. Föreningslivet kommer ju också att drunkna i administration och byråkrati när man ska godkännas i systemet och återrapportera till staten. Just den biten slår särskilt hårt mot de små föreningarna, och risken är stor att det är många föreningar på våra landsbygder och i våra glesbygder som helt enkelt ser det som hopplöst att anmäla sig som aktör och därför inte kommer att göra det. Då blir det en dubbel orättvisa, och man går miste om de här pengarna på landsbygden.

  Jag har därför väldigt svårt att förstå hur Sverigedemokraterna, som påstår sig vilja värna Sveriges landsbygder och glesbygder, i praktiken inte gör det.

  2025-06-17 11:09:32

  

  Christofer Bergenblock

• Fru talman! Vi i Socialdemokraterna upprepar att det här är att börja i fel ände. Det vidhåller jag, för infrastrukturen för att ta emot eventuella nya barn och unga finns inte på plats. Det saknas ledare i vårt avlånga land, och vi har en enorm anläggningsproblematik. Med de problem som i dag finns blir det väldigt svårt för idrottsrörelsen att ta emot nya barn och unga. Detta är inte något som jag säger, utan det säger idrottsrörelsen själv. Det är den kritik som de främst för fram.

  Om man hade börjat i rätt ände och gjort stora satsningar för att få bukt med de strukturella problem som vi ser inom idrottsrörelsen och sedan kanske presenterat ett förslag som det här hade vi haft en helt annan diskussion. Detta är en enormt kostnadsdrivande reform, och det är väldigt svårt att se varifrån alla pengar ska komma.

  Nu säger Jakob Forssmed att vi får följa prisutvecklingen, vilket betyder att den här reformen bara kan bli dyrare och dyrare. Varifrån ska pengarna tas? Behöver idrottsrörelsen vara orolig för att de breda satsningarna på att bygga en stark idrottsrörelse uteblir därför att den här reformen bara kommer att skena iväg och bli otroligt kostsam? Varifrån ska pengarna komma?

  Nej, jag kan tyvärr inte göra annat än att konstatera att regeringen tar med ena handen och utarmar hushållsekonomin för dem som har det allra svårast, och sedan ger man lite grann med den andra handen genom en symbolpolitik i form av ett fritidskort. Man ser inte till de strukturella problem som finns inom idrottsrörelsen, utan man kommer med ett förslag som plåster på såren. Det är fel väg att gå.

  Jag håller med om att vi borde ha hittat lösningar på anläggningsproblematiken, men jag är beredd att göra detta tillsammans med övriga partier för att hjälpa idrottsrörelsen.

  (Applåder)

  2025-06-17 10:57:14

  

  Azadeh Rojhan

• Fru talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till socialutskottets betänkande Ett fritidskort för barn och unga.

  Att tillhöra en grupp, en förening eller ett lag eller att få möjlighet att lära sig spela ett instrument och hitta sin kreativa ådra gör att man får en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra. I en drömvärld skulle varenda unge, oavsett var i landet de bor och oavsett avgifter till aktiviteterna, ha möjlighet att delta i det som just de är intresserade av. Tyvärr ser det inte ut så i vårt land.

  Att vara en del av en meningsfull fritid motverkar psykisk ohälsa. Det bygger upp vår kreativitet och känsla av tillhörighet. Det är viktigt för oss alla men särskilt för våra unga. Deras fysiska hälsa, psykiska välbefinnande, sociala kompetens, självkänsla, identitet, kognitiva utveckling, skolprestation samt kunskap avseende struktur och tidsplanering är sådant som leder till livslånga vanor och nätverk som de förhoppningsvis tar vara på livet ut.

  Det är inte alltid lätt att vara ung i dag och få möjlighet eller ha ekonomiska förutsättningar att delta i viktiga fritidsaktiviteter. Ekonomin i många familjer är i dag hårt ansträngd, och de har inte möjlighet att låta barnen delta i några fritidsaktiviteter alls.

  Vi har länge sett att det är oerhört viktigt att unga har en meningsfull fritid i stark gemenskap med andra. Det är som sagt grundläggande för både fysisk och psykisk hälsa och för att unga ska växa in i den svenska gemenskapen med stolthet och självförtroende.

  Fru talman! I dag rör sig fyra av fem barn för lite. Undersökningar visar att femåringar sitter still i nio timmar om dagen i snitt. Det kommer allt fler rapporter om svenska ungdomar som har mer stress, ångest och psykosomatiska besvär än någon gång tidigare, och det finns tydliga köns- och socioekonomiska skillnader.

  Kliniska diagnoser och läkemedelsbehandlingar har fortsatt att öka, särskilt hos unga kvinnor. Samtidigt som suicidtalet bland unga män ligger still finns en oroande ökning bland unga kvinnor. Stigmat för att söka hjälp är fortfarande starkt, men fler använder stödlinjer och digitala tjänster. Skola, familj och ett tillgängligt första linjens stöd framhålls i forskningen som de mest effektiva arenorna för att bromsa utvecklingen. Detta och att unga har en meningsfull fritid stärker och bygger upp folkhälsan.

  Fru talman! I regeringens proposition Ett fritidskort för barn och unga – en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra föreslås en ny lag om ett statligt stöd i form av ett fritidskort, som ska administreras av Ehälsomyndigheten. Det här är den största satsningen på mycket länge för att få barn och ungdomar i rörelse och stärka deras möjlighet att få en meningsfull fritid.

  Syftet är att öka barns förutsättningar att ha en aktiv och meningsfull fritid tillsammans med andra, något som både Folkhälsomyndigheten och Barnombudsmannen lyfter fram som viktigt för psykisk och fysisk hälsa. Det är särskilt viktigt för barn i socioekonomiskt utsatta hushåll och för barn med funktionsnedsättning.

  Sverigedemokraterna välkomnar därför regeringens ambition att öka barns och ungas deltagande i idrotts- och kulturaktiviteter. Fler deltagare betyder ökade intäkter för klubbar, kulturskolor och andra utförare, vilket i sin tur kan finansiera bättre ledare, utrustning och anläggning.

  Regeringen har redan avsatt 256 miljoner kronor till Riksidrottsförbundet som förberedelse inför införandet av fritidskortet. Stödet till Riksidrottsförbundet används till fyra olika områden: förstärkt verksamhet i socioekonomiskt svaga områden, rekrytering och utbildning av ledare, ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning samt idrottsanläggningar och idrottsmiljöer. I 174 kommuner över hela landet kunde 432 anläggningsprojekt beviljas stöd under förra året, ett stöd som redan på kort tid gjort en enorm skillnad.

  Förutom att fritidskortet ger ungdomar en chans att utöva en aktivitet de annars inte haft råd med kommer det att stärka föreningslivets roll runt om i landet. Svenskt föreningsliv, idrottsklubbar, scouter och kulturskolor är ovärderliga bärare av svensk kultur, tradition och demokratisk fostran. Med ett öronmärkt stöd ökar vi chansen att barn från hem med lägre inkomster får del av denna gemenskap i stället för att dras in i passivitet och kriminella miljöer.

  Kravet på kortet är att det ska kunna användas för avgifter i organiserade, ledarledda verksamheter som ger trygghet, kvalitet och naturliga möten över socioekonomiska och kulturella gränser.

  Förslaget att inkludera kortet i lagen om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktig utbetalning är positivt. Sverigedemokraterna har länge drivit på för skarpare verktyg mot bidragsfusk och organiserad brottslighet.

  Fru talman! Sverigedemokraterna vill se ett Sverige där alla barn, oavsett postnummer, har råd att spela fotboll, att lära sig spela fiol, gitarr, trumma eller vad de brinner för eller att upptäcka friluftslivets äventyr tillsammans med en ny kompis. Ett väl utformat fritidskort kan bli en språngbräda till just den gemenskapen och samtidigt stärka svensk kultur och sammanhållning.

  Vi ser fram emot en översyn av fritidskortet där det framgår vilken nytta det har gjort för våra ungdomar och att våra krav på en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra lever upp till våra föresatser i propositionen. Sverigedemokraterna ställer sig bakom propositionen så att vi tillsammans kan säkra en aktiv, meningsfull och tydlig svensk fritid för nästa generation.

  (Applåder)

  2025-06-17 10:59:46

  

  Anna-Lena Hedberg

• Fru talman och ledamoten Bergenblock! Vår satsning på att sänka drivmedelspriserna är inte den enda satsningen. Det är en av satsningarna.

  Jag vill bemöta påståendet att fritidskortet skulle vara en krånglig administrativ lösning. Det kräver en viss hantering, men det är ett svagt argument mot en reform som syftar till att ge alla barn och unga likvärdig tillgång till fritidsaktiviteter.

  Vi ser redan i dag, efter våra satsningar på 432 anläggningar i 174 kommuner, att detta gör stor skillnad för idrottsföreningar runt om i landet. Det handlar inte bara om storstäderna utan även om landsbygden. Vi ser att fritidskortet kommer att vara till stor hjälp för föräldrar och barn när det gäller att få en enklare inkörsport till fritidsaktiviteter.

  (Applåder)

  2025-06-17 11:11:40

  

  Anna-Lena Hedberg

• Fru talman! Skillnaderna mellan barns livsvillkor är stora i dagens Sverige. Alltför många växer upp under knappa förhållanden och utan möjlighet till en aktiv fritid. I dag på morgonen rapporterade Sveriges Radio att 189 000 barn lever med minst en förälder som har skulder hos Kronofogden. Siffran har ökat med 9 procent sedan 2022. Det är alarmerande siffror.

  Vänsterpartiet välkomnar engagemanget för att stärka barns tillgång till en meningsfull fritid. Vi tycker att det är viktigt att frågan debatteras och att vi kommer fram till lösningar. Fritidskortet är faktiskt den fråga jag har debatterat allra flest gånger under min tid här i riksdagen. Jag har hela tiden haft en försiktigt positiv inställning och hoppats att det utredningsarbete som nu har pågått under några år skulle leda till att fler barn skulle få möjlighet till en fritidsaktivitet.

  Tyvärr måste jag stå här i dag och räkna upp alla de brister jag ser med fritidskortet, så som det är utformat i reformförslaget. Det har förekommit omfattande kritik från olika håll både under arbetets gång och inför det färdiga resultatet. Kritiken har bland annat gällt att systemet är alltför krångligt utformat och att det inte omfattar alla barn. Kritiken handlar också om att flera olika typer av föreningar hamnar utanför systemet och att stora delar av de medel som avsätts för reformen kommer att behöva användas till administration i stället för direkt verksamhet. Bara Försäkringskassans del i systemet beräknas kräva 160 medarbetare för att kontrollera organisationer som redan är godkända i andra delar av vårt föreningslivssystem.

  Jag tycker som sagt att grundtanken är god. Från Vänsterpartiet vill vi sänka de ekonomiska trösklarna för en föreningsaktivitet, men vi tror att det hade varit möjligt att lösa detta på ett annat sätt.

  Fru talman! Utformningen av systemet innebär, som vi har hört tidigare, att barn som bor i hushåll som hade bostadsbidrag under förra året ska få ett högre belopp, 2 000 kronor i stället för de 500 kronor som gäller för andra.

  Vänsterpartiet ser positivt på möjligheten för familjer med mindre ekonomiska resurser att få ett större stöd i och med att man gör denna differentiering. Samtidigt ska det sägas att det föreslagna beloppet är så lågt i relation till de ekonomiska försämringar som den sittande regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har genomdrivit för de sämst ställda hushållen att dessa ändå kommer att få det betydligt sämre än tidigare.

  Från den 1 juli förändras bostadsbidraget rejält. Bostadsbidraget är inte heller någon perfekt indikator på var behoven är som störst, då människor ibland tvingas välja att inte söka bostadsbidrag trots att de har rätt till det. Det är ett krävande bidrag, och risken att bli återbetalningsskyldig är stor och avskräckande. Det finns också de som trots en svag ekonomi inte har bostadsbidrag av andra skäl, till exempel för att deras boendesituation inte tillåter en ansökan.

  Antalet mottagare av bostadsbidrag har dessutom minskat successivt genom åren, och prognosen säger att det kommer att fortsätta att minska. Det beror på att inkomstgränserna i systemet är för låga och inte heller räknas upp. Det innebär i förlängningen att den grupp som har rätt till det särskilda fritidskortet kommer att minska över tid, och jag tror inte att det var regeringens tanke.

  Regeringen har i budgeten för 2025 trappat ned och fasat ut tilläggsbidraget i bostadstillägget. Under årets första sex månader minskas det från maximalt 2 100 kronor per månad till 1 300 kronor per månad. Från den 1 juli, alltså om några veckor, kommer det att avskaffas helt. Den som får det särskilda fritidskortet kommer alltså att få en mycket sämre ekonomisk situation än tidigare till följd av regeringens politik.

  Samtidigt har kostnaderna för att delta i idrott ökat markant de senaste två decennierna, som vi har hört tidigare i debatten. Kostnaden för en huvudidrott har ökat med i snitt 68 procent sedan 2009 och ligger runt 9 400 kronor per år. Som ni förstår kommer man då inte jättelångt med fritidskortet. Kostnaderna skiljer sig förstås åt mellan olika idrotter och mellan var i landet man bor. Riksidrottsförbundet säger att det skiljer mellan 5 000 kronor och 25 000 kronor per år beroende på var man håller hus.

  Av rapporterna från Riksidrottsförbundet framgår också att medlemsavgifter generellt är låga och att det är kostnaderna för resande och träningsavgifter som är höga. Inom vissa idrotter är det utrustningen som sticker ut, och läger och cuper står för en stor del av kostnaderna. Jag kan konstatera att det föreslagna systemet med fritidskort för 500 eller 2 000 kronor underlättar kostnadsbördan men är helt otillräckligt för en stor del av hushållen i dag.

  Fru talman! Jag vill också säga någonting om bristen på idrottsytor och lokaler för att utöva idrott eller andra aktiviteter samt om bristen på ledare. Regeringen har delvis försökt hantera detta under de år som har gått av mandatperioden, men jag ser också att man har hållit tummarna för att det ska finnas stora mängder outnyttjade idrottshallar på skolorna.

  Man har efterfrågat en rapport från Centrum för idrottsforskning. När den presenterades visade det sig – vilket många av oss som har varit kommunpolitiker redan kunde säga – att tillgängligheten till dessa idrottsytor generellt redan är god för idrottslivet. Däremot är de inte alltid anpassade efter de olika idrotternas behov, och det är svårt att hitta lediga tider för barnaktiviteterna.

  Vad behöver vi mer ta upp? Det finns så många bekymmer med det här. Nu har vi pratat mycket om idrott. Vi behöver också prata lite om kultur, för den andra stora verksamheten som förväntas ingå i detta system är de kommunala kulturskolorna. Många av dessa dras också med strukturella problem med långa köer och brist på pedagoger.

  De partier som i dag utgör regeringsunderlaget stoppade faktiskt redan under förra mandatperioden utbyggnaden av utbildningsplatser för kulturskolepedagoger inom det så kallade Kulturskoleklivet. Risken är därmed stor att de avsatta medlen för reformer för fritidskortet kommer att gå till barn som redan har en plats i en idrottsförening eller en plats i en kulturskolekurs.

  Detta innebär att man kommer att stärka ekonomin för de hushåll som redan i dag har råd med fritidsaktiviteter, men man kommer inte att kunna släppa in andra grupper som man säger sig vilja nå.

  Fru talman! En annan brist i förslaget är att det inte gäller för alla barn utan bara för barn mellan 8 och 16 år. Det gäller inte heller för alla barn som är placerade i familjehem, eftersom man utgår från att barnet ska bo med sin vårdnadshavare. Den föreslagna åldersgränsen får bland annat effekten att barn som går i samma klass har olika rätt till fritidskortet. Det är ett bekymmer.

  Vi ser också att utformningen är dåligt anpassad till kulturföreningarna, och jag tycker att regeringen inte riktigt har svarat på hur man ser på deras roll. Med tanke på att studieförbunden har tvingats skära ned mycket i sin musikverksamhet, som har nått en ung målgrupp, tycker jag att det är extra olyckligt att den frågan inte adresseras.

  Sammantaget hör ni att bristerna i förslaget är för omfattande i förhållande till fördelarna. Därför landar jag i att Vänsterpartiet behöver yrka avslag på propositionen. Jag yrkar bifall till reservation 1.

  Fru talman! Nu börjar tiden rinna ut, men jag tycker att jag också behöver säga någonting om våra förslag. Man kan inte bara stå här och klaga på regeringen om man inte har någon egen politik att kontra med, tycker jag. Vi har en mängd förslag. Jag kommer inte att hinna räkna upp allihop. Vi ser dock att ekonomiskt svaga hushåll framför allt behöver få förbättrade möjligheter till arbete med goda arbetsvillkor och rimliga löner.

  För den som inte kan arbeta, eller av andra skäl har en svag ekonomisk situation, behöver det finnas robusta trygghetssystem för att säkerställa en god tillvaro och möjligheter för barn att ha en aktiv och meningsfull fritid. Vi ser att vi behöver höja bostadsbidraget och barnbidraget. Det är några av de förslag vi ser skulle ha större betydelse för barns livsvillkor och fritid än det föreslagna fritidskortet.

  Vi ser också att dåligt fungerande marknader – som dagligvaruhandeln, elmarknaden och banksektorn – behöver regleras för att sänka de orimliga kostnader som hushållen i dag tvingas betala.

  Jag sitter i kulturutskottet till vardags och får hoppa in här i socialutskottets debatt. I kulturutskottet gör vi en rad satsningar inom kultur och idrottslivet. Civilsamhällets villkor överlag behöver förbättras.

  Jag hinner inte räkna upp alla förslag, men det finns många satsningar i vår budget som både når kulturskolan och idrotten och som även ser till att vi gör riktade satsningar till en barngrupp som står utanför på grund av otillgängligheten. Det gäller riktade satsningar till parasporten. Detta vill jag också lyfta fram, för det har inte nämnts tidigare i debatten att vi behöver se till att den gruppen får ökad tillgång till både kultur och idrottsaktiviteter.

  Jag avslutar med att säga att jag också hoppas att vi ser en ökad dialog mellan staten och Riksidrottsförbundet när det gäller dessa höga avgifter, för föreningslivet behöver också göra sitt för att fler barn ska kunna vara med i idrottslivet.

  (Applåder)

  2025-06-17 11:12:51

  

  Vasiliki Tsouplaki

• Fru talman! Det stämmer att jag och Tidöpartierna har en annan lösning på de problem vi ser. Men det var inte det jag inledde min fråga med; det är problembilden vi inte delar. Vi är överens om att det finns problem och utmaningar med lokaler och att ledare behöver rekryteras för varje generation, men du glömmer en viktig del. Du glömmer den stora andel barn och unga som inte känner sig välkomna, som inte hittar till Föreningssverige, som inte växer upp i en familj med en tradition av att idrotta och som inte känner att det finns något för dem – när vi har ett unikt föreningsliv i Sverige, som har förmågan, kunskapen, viljan och ambitionen att ta emot dem. Det är detta som är huvudproblemet, och det är därför vi har olika lösningar.

  Fritidskortet är skräddarsytt för att nå just den här gruppen, den som Socialdemokraterna inte pratar om. Ni pratar brett om breda problem och utmaningar som vi alla är överens om, men vi pratar också om den här gruppen, för vilken det kanske är allra viktigast att hitta till idrotten.

  Jag vill påstå att Socialdemokraterna har ganska svajig trovärdighet när det gäller idrottsfrågorna. Väldigt lite skedde under de åtta år som Socialdemokraterna satt vid makten. Jag förstår att man inte vill prata om det i dag, utan man vill prata om det som finns här och nu. Men det handlar om trovärdighet i den politik man bedriver.

  Ingenting hade skett. Vi nådde inte den gruppen. Statistiken var tydlig. Pilen pekade rakt ned – antalet idrottstimmar blev färre. Den grupp som stod allra längst ifrån tog ytterligare ett kliv bort. Jag tycker att Socialdemokraterna ska vara lite ödmjuka och själva resonera kring om det finns något i ambitionen att nå den här gruppen. Kan det vara så att fritidskortet faktiskt kommer att lyckas eftersom reformer som redan har gjorts under de senaste två åren har lyckats vända trenden?

  2025-06-17 10:46:44

  

  Emma Ahlström Köster

• Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag uppskattar Vasiliki Tsouplakis resonerande ton i anförandet. Vi landar i olika slutsatser. Jag, regeringen och samarbetspartierna tycker att det här är väldigt angeläget. Vi har svårt att se det negativa i att alla barn får detta stöd – inte minst att 120 000 barn som finns i ekonomisk utsatthet får ett extra stort stöd, då vi vet att det här är ett reellt hinder för många barn i dag.

  Vi kan diskutera den allmänna ekonomiska inriktningen och olika typer av stöd. Regeringen ser ju den utsatta situationen för familjer och har också sagt att vi följer detta noga och är beredda att återkomma med insatser. Men om vi diskuterar just fritidskortet så kommer vi – oavsett situation i övrigt – att freda de här medlen just för barn som verkligen behöver vara med och där kostnaden i dag är ett hinder.

  Jag delar uppfattningen att idrottsrörelsen och idrottsklubbar alltid behöver fundera på detta: Vem har vi inte med i gemenskapen, och hur kan vi förändra verksamheten så att vi inte bygger upp onödiga hinder? Har vi en app som kräver den senaste Iphonen kanske vi ska fundera på det. Var lägger vi cuperna? Behöver vi åka till Köpenhamn, eller kan vi åka till grannkommunen för att ge alla möjlighet att vara med?

  Det är inte alltid barnen som driver den här utvecklingen, utan det kan finnas andra motiv bakom också. Det här är viktiga saker att fortsätta diskutera.

  Jag vill säga några saker. Ledamoten nämnde 160 medarbetare på Försäkringskassan. Det har också nämnts en uppgift om 1,8 miljarder. Det är gamla siffror från mars 2024. Efter det har vi gjort en hel del förändringar som har kunnat pressa ned de löpande förvaltningskostnaderna med hälften, så det innebär att de siffrorna är inaktuella.

  Min fråga till ledamoten är om det inte är bra, även med de här bekymren, att 120 000 barn i utsatthet får 2 000 kronor som de kan använda i det svenska föreningslivet?

  2025-06-17 11:23:25

  

  Jakob Forssmed

• Fru talman! Jag tänker att det skulle vara jättebra om det verkligen var så att dessa barn också kunde få en plats i en aktivitet. Det är det både vi och Socialdemokraterna lyfter här i debatten. När vi ser ut över Föreningssverige och Kulturskolesverige är vi väldigt fundersamma över hur detta egentligen kommer att gå till. Att man har rätt till någonting innebär ju inte att möjligheten alltid finns.

  Det är därför jag lyfter fram bekymret med till exempel idrottsytor, där jag tycker att regeringen borde ha gjort mer. Vi hörde i tidigare inlägg att de 250 miljoner som Riksidrottsförbundet fick under den här perioden har gjort jättestor nytta. Det vi kan se när pengarna direkt går ut till organisationerna är att man gör väldigt mycket för ganska små summor.

  Men när pengarna i stället binds upp i dyra it-system för att administrera kortet – olika it-system som ska prata med varandra och prata med föreningarnas system – är det självklart väldigt dyrt. Där hade vi velat se en annan konstruktion, där mer pengar hade kunnat gå ut i föreningslivet och gynna barnen och där mindre hamnade i de byråkratiska systemen.

  Det gläder mig att ministern uttrycker att man har lyckats få ned de kostnader som tidigare har beskrivits i de underlag som vi har kunnat ta del av inför behandlingen av den här reformen. Mitt bekymmer är att man kan få motsatt effekt när det visar sig att det faktiskt är fullt i föreningarna och när köerna är så stora i kulturskolan.

  Skulle ministern kunna säga någonting om det? Kommer ni att utöka satsningarna på Kulturskoleklivet så att vi får fler pedagoger? Kommer det att fortsätta satsas pengar så att man kan utbilda fler ledare? Friluftslivet vill till exempel ha ett annat upplägg när det gäller de sociala avgifterna så att de får lika villkor som till exempel idrottsrörelsen och kan rekrytera ledare på samma villkor. Det är sådana här saker vi saknar i reformen.

  2025-06-17 11:25:41

  

  Vasiliki Tsouplaki

• Fru talman! De frågorna saknar verkligen inte poänger. Det gäller ju att vi skapar långsiktiga, bra villkor för det svenska föreningslivet. De stöd som har funnits tidigare ligger ju fast. Skillnaden är att vi kunde addera 130 miljoner extra till anläggningsytor och anläggningar och till att rusta upp, renovera, bygga ut och bygga nytt.

  Det är samma sak med ledarrekrytering, som både Riksidrottsförbundet och Svenskt Friluftsliv – men också Kulturrådet – har kunnat använda sig av för att förbereda för fritidskortet. Det går naturligtvis inte att utesluta att det behövs olika typer av insatser.

  Jag har också nämnt idrott i utsatta områden. Idrott i utsatta områden bidrar verkligen med att just kunna stärka föreningslivet där det inte har varit lika starkt som i andra områden.

  Med det vill jag också säga att jag tycker att den här bilden av att det inte finns några föreningar i Sverige som är beredda att ta emot fler barn är helt fel. Det är massvis av föreningar som vill ta emot fler barn och som har möjlighet att ta emot fler barn.

  Har vi problem med för få anläggningar? Ja. Har vi problem med för få ledare? Ja. Men det är klart att det finns möjligheter i detta, när fler barn – inte minst i utsatta områden – får möjligheten, och när vi nu stärker föreningslivet. Det finns massor av föreningar som nu har helt andra möjligheter än för ett par år sedan att finnas på plats, att finnas superlokalt och att kunna välkomna barn in i verksamheterna.

  Med fritidskortet får de ytterligare ett verktyg. Jag har den senaste veckan pratat med flera klubbar som säger att det här är jättebra och att de kan använda det i sin rekrytering av nya barn. De vill använda sig av fritidskortet i rekryteringen. De säger inte att de inte kan ta emot ett enda barn till för att de inte har kapacitet, utan de säger: Vi vill ta emot fler barn, för vi ser vad föreningslivet innebär för dem.

  De barn som inte har den föreningsanknytningen i dag kan få den via fritidskortet. Det är väl inte så dåligt?

  (Applåder)

  2025-06-17 11:27:48

  

  Jakob Forssmed

• Fru talman! Det finns jättemycket bra intentioner i det här, vilket jag också sa i mitt anförande. Problemet är väl att man inte får med helhetsbilden och inte bygger kedjan hela vägen.

  Jag fick inget svar när det gäller sociala avgifter och kulturskolan. Jag som har kommit i kontakt med mycket kulturföreningar vet att man tycker att det är bra att kulturskolan är med. Men hur ser det ut med barnen som har ett kulturintresse? Det blir väldigt mycket fokus på idrotten både i regeringsarbetet och i ministerns inlägg här. Jag skulle vilja veta lite mer om detta, för många barn vill inte idrotta och tävla. De vill i stället göra något annat. Det här har ju varit kronjuvelen i ministerns arbete under mandatperioden, och risken är att andra satsningar inte får plats utan trängs ut – bland annat av de it-system som jag har beskrivit.

  Jag vill också påpeka att det stöd som gick till RF för att bland annat utbilda ledare och rusta upp anläggningar var översökt med tre gånger pengarna. Behoven är alltså helt enorma, och jag skulle vilja se initiativ från regeringen när det gäller anläggningsfrågan. Det här har tröskats i många år, och det har som jag uppfattar det funnits en bred politisk samsyn kring att vi skulle ha en lokal anläggningsfond liknande den som finns i Danmark.

  Frågan har utretts av flera ministrar, och nu finns det ett litet center som ska sprida information och kunskap. Men varför kan man inte få muskler och resurser att stötta kommuner och föreningar att utveckla nya anläggningar? Det behöver inte vara jättestora summor – vi ser att 250 miljoner kunde hjälpa till – men det vore ett smörjmedel från statlig nivå ut till kommunerna och föreningarna för att få fler anläggningar på plats som är tillgängliga och passar det framtida idrottandet. Det är där vi behöver se förändringar.

  Jag saknar alltså fortfarande några svar från regeringens sida. Jag hoppas att de kommer i ministerns anförande senare i debatten.

  2025-06-17 11:29:55

  

  Vasiliki Tsouplaki

• Fru talman! Tusentals ledare, nya anläggningsprojekt, stöd till socioekonomiskt svaga områden, utrustning och utbildning för att stötta idrottande för personer med funktionsnedsättning och rörelseinspirerande skolprojekt. Detta är några av de insatser när det gäller idrott som hittills har gjorts under innevarande mandatperiod.

  Totalt handlar det om 250 miljoner kronor som har använts inom fyra utpekade, viktiga områden: verksamhet inom socioekonomiskt svaga områden, rekrytering och utbildning av ledare, tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning samt idrottsanläggningar och idrottsmiljöer. 250 miljoner kronor är en stor summa, fru talman, och pengarna är riktade. Varför? Och varför just nu?

  Under perioden 2014–2022, då Socialdemokraterna satt vid makten i Sverige, minskade barns och ungdomars idrottande. Enligt Riksidrottsförbundets egna siffror sjönk deltagandet hos unga från 37 procent till 28 procent under dessa åtta år. Samtidigt ökade stillasittandet markant, och mer tid ägnades åt skärmar.

  Man ser i huvudsak tre orsaker till detta. Det handlar om ökade kostnader och höga drivmedelspriser, om förändrade intressen där individuell träning ibland puttade ut föreningsidrott och om socioekonomiska skillnader där barn från familjer med lägre inkomster har haft en lägre deltagandegrad. Samtidigt ser vi oroande tendenser när det gäller den psykiska hälsan hos barn och ungdomar, liksom även hos unga vuxna, och skillnader i hälsa och livsvillkor mellan grupper med olika utbildningsbakgrund.

  Efter bara två år med Ulf Kristerssons regering har man faktiskt vänt den nedåtgående trenden. Det är nu något fler barn och unga som idrottar. Framför allt är det fler unga tjejer och flickor, och bland dem som bor i socialt utsatta områden är det nu något fler som deltar i en aktivitet. Som förälder värmer detta mitt hjärta.

  Fru talman! Jag är runt om i Sverige och besöker olika föreningar och grupper som jobbar med barn och unga, och de bekräftar den vändande trenden.

  Jag besökte bland annat Ystads Simsällskap, en simförening som har funnits länge men som också ligger i framkant. Där fick jag träffa en tjej som var rullstolsburen men som precis hade gjort ett träningspass tillsammans med sina jämnåriga kompisar. Hon var trött men nöjd med att ha klarat av dagens utmaning och var på väg hem för att äta middag. Hon är en i gänget och tränar tillsammans med jämnåriga som inte är rullstolsburna. Representanter för klubben säger: Vi har valt den här modellen. Den ger en stark gemenskap och breddar ungdomars förståelse för olikheter.

  Jag besökte också Vätternrundan här i veckan och träffade ungdomar som cyklar BMX. Två systrar, en sjuårig tjej och hennes syster på nio år, berättade: Det är superkul att cykla BMX, men det visste vi inte innan. Man måste prova först, innan man vet vad man gillar!

  Det borde vara politikens prioritet att aktivt verka för att fler ska hitta hem – för att fler ska upptäcka någonting i vårt Föreningssverige. Att vi nu har vänt trenden något visar att målmedvetet arbete gör skillnad, att det spelar roll vem som styr och att det spelar roll vilka åtgärder som vidtas.

  Fru talman! Om man vill vända en negativ trend kan man inte göra mer av det man redan gör. Om man kör åt fel håll hjälper det liksom inte att gasa, utan då måste man stanna upp och våga ta en annan väg. Under innevarande mandatperiod har regeringen gjort flera satsningar på idrottsområdet – inte en satsning utan flera.

  Bland annat har man infört Idrottsklivet, som är en treårig satsning som startade hösten 2023 med ett årligt anslag om 100 miljoner kronor för att skapa fritidsaktiviteter i utsatta områden, det vill säga för den grupp som står allra längst från idrotten. I samarbete med polisen och med låga trösklar in till att få vara med är det fler som via detta projekt har hittat en ny sport och en ny gemenskap.

  Fru talman! Jag nämner detta för att påvisa och återigen understryka att fritidskortet inte är den enda satsningen som regeringen gör utan en fortsättning på en redan utstakad väg.

  Även om de flesta redan har hört talas om kortet och vet om att det kommer att lanseras nu i höst finns det kanske de som fortfarande undrar vad detta fritidskort är. Där är mitt korta svar: Det är regeringens budskap till Sverige att barns och ungas fritid är viktig.

  Det något längre svaret är att fritidskortet är ett erbjudande om stöd för att bekosta en fritidsaktivitet. Fritidskortet är en riktad satsning till barn och unga mellan 8 och 16 år, med särskilt stöd till och fokus på dem som lever i ekonomisk utsatthet. Fritidskortet är också en noggrant granskad reform med en genomtänkt modell. Bland annat måste man som utförare vara godkänd och sedan ett antal år finnas med i ett register för att kunna vara med.

  Fru talman! Låt oss tänka en kort stund på de barn som inte har hittat till Föreningssverige eller som under den förra mandatperioden stod utanför. Att stå utanför en aktiv fritid är mycket mer än att inte idrotta eller inte lära sig ett instrument. De barnen har inte haft möjlighet att utvecklas tillsammans med andra. De har inte haft möjlighet att upptäcka en ny aktivitet.

  De kanske har missat att få växa upp och fostras i en demokratiskt organiserad verksamhet, vilket är viktigt för att förstå hur demokrati fungerar. De kanske har missat möjligheten att hitta förebilder eller att själva bli en förebild för andra. De har inte fått uppleva känslan av ett vi i ett lag eller att kanske få vinna. De har också missat möjligheten att få nya vänner i olika åldrar och från andra delar av landet. Kanske har de inte fått utveckla sin fysik eller andra förmågor på det sätt de kunde ha gjort.

  Fru talman! Barndomen är, liksom ungdomsåren, en oerhört viktig tid och fas i våra liv. Här formar vi vilka vi är och lägger grunden för fortsatt utveckling.

  Jag är stolt över att företräda en regering som ser och handfast tar tag i det idrottsliga utanförskapet. Jag är stolt över att företräda en regering som tydligt visar att barns hälsa och sociala tillvaro är en prioriterad fråga här och nu men också för all framtid. Med fritidskortet kan fler barn välkomnas till Föreningssverige.

  (Applåder)

  I detta anförande instämde Johan Hultberg, Malin Höglund, Thomas Ragnarsson och Jesper Skalberg Karlsson (alla M).

  2025-06-17 11:32:13

  

  Emma Ahlström Köster

• Fru talman! Jag tackar ledamoten Emma Ahlström Köster för anförandet.

  Jag håller med om mycket av det som sades. Jag vet att ledamoten har ett stort engagemang för friluftsliv, idrott, kultur och funktionsrättsfrågor. Detta är väldigt viktigt för att ge barn och unga möjlighet att leva ett aktivt fritidsliv. Jag förstår att det här är frågor som Moderaterna prioriterar i regeringsarbetet.

  Något som Moderaterna däremot inte brukar prioritera är administration och byråkrati och att lägga statens pengar på saker som ibland kanske kostar mer än vad de ger. Jag förstår att Moderaterna inte styr själva; om de hade gjort det hade det kanske inte varit just ett fritidskort som lanserades. Vi känner ju till Sverigedemokraternas förakt för civilsamhället och vet vad de står för. Vi vet också att Kristdemokraterna gärna ser att saker administreras via staten, men Moderaterna brukar ju inte gå den vägen.

  Ledamoten pratade nyss om att 250 miljoner har gått till Riksidrottsförbundet och gett effekt direkt i form av pengar till anläggningar och stärkt ledarskap. De administrativa kostnaderna för fritidskortet beräknas till ungefär 250 miljoner kronor per år. Även om kostnaderna skulle bli något lägre än så är det väldigt mycket pengar som kommer att läggas på administration.

  Varför, fru talman, vill Moderaterna lägga så mycket pengar på administration och byråkrati i statens regi?

  2025-06-17 11:40:24

  

  Christofer Bergenblock

• Fru talman! Jag tackar Christofer Bergenblock för frågan.

  Det är helt rätt att Moderaterna vill verka för reformer som är effektiva. För Moderaterna och regeringen är det viktigt att de pengar vi gemensamt puttar in i ett system ska göra att vi får ut någonting i andra ändan.

  Det är otroligt viktigt att den här reformen landar rätt. Det är därför regeringen har förberett dess ankomst med många riktade och förberedande satsningar.

  Det är klart att det är tråkigt när saker och ting kostar mycket i administration, men det är också viktigt för Moderaterna och regeringen att vi har ett system där kriminella inte kan nyttja de pengar som ska gå till våra barn. Det är viktigt att det är väl förberett. Det är också därför det har tagit lång tid att få detta på plats. Vi vill förbereda och gå före, och vi vill ha ett system som är rättssäkert. Men ibland tar det tid när man gör nya saker och inför nya reformer, och det kostar i början. Anledningen är att det ska landa rätt och bli effektivt på sikt.

  Den här reformen har som viktigaste och största syfte att nå dem som är allra längst bort. Om det hade varit så att vi kunde nå dem genom att göra det vi redan gör hade inte fritidskortet behövs. Men som jag lyfte fram i mitt anförande finns det en stor del som står väldigt långt bort och som vi inte når på det vanliga sättet, med de vanliga satsningarna och med de vanliga pengarna. Vi behöver göra någonting annat.

  Jag vet att regeringen följer införandet. Vi kommer också att följa detta och uppdatera vad det får för effekt. Självklart kommer man att skruva och utvärdera för att det ska bli ännu effektivare framöver.

  2025-06-17 11:42:34

  

  Emma Ahlström Köster

• Fru talman! Visst är det bra att prova nya idéer, men det är också bra att titta på de strukturer som redan finns. Vi hörde i anförandet hur man använder de befintliga strukturerna genom att peta in pengar till Riksidrottsförbundet för att kunna bygga upp blandanläggningar och stärka ledarskapet. På samma sätt är det såklart möjligt att peta in pengar för att minska de socioekonomiska klyftorna i samhället och minska klyftorna mellan stad och land utan att bygga upp en byråkratisk koloss i form av ett fritidskort.

  Jag har förståelse för att det alltid är roligt att kunna lyfta fram ett helt nytt namn, ett helt nytt begrepp och en helt ny reform, men även från regeringens sida måste man ibland backa, lyfta blicken lite och fundera på om det blir bra i slutändan. Lägger vi statens pengar rätt i slutändan? Använder vi skattebetalarnas medel på ett klokt sätt i slutändan?

  När man lyfter blicken och tittar på fritidskortet blir svaret att man inte gör det. Man bygger upp en ny modell som, precis som ledamoten säger, ska se till att kriminella inte kan komma åt pengarna. Med denna modell finns det alltså risk för att kriminella kan komma åt pengarna, och därför behöver man bygga upp en ännu större administration kring det hela.

  Vi har dock ett fungerande system i dag – via Riksidrottsförbundet, LSU, Folkbildningsrådet och friluftsorganisationerna – som vi hade kunnat utnyttja. Vi hade kunnat ge pengarna direkt till dem för att det skulle bli verkstad på samma sätt som det blev med de 250 miljonerna. De här pengarna ska inte läggas på byråkrati utan på att bygga upp anläggningar och på att stärka barns och ungas möjlighet till ett fritidsliv.

  2025-06-17 11:44:33

  

  Christofer Bergenblock

• Fru talman! Jag tackar åter Christofer Bergenblock för frågan.

  Jag tycker att frågan är befogad. Det är viktigt att avväga. Gör vi rätt sak, och uppnår vi det syfte som vi vill uppnå?

  Jag kan informera ledamoten om att det rör sig om 35 000 utbildade ledare i 5 000 föreningar samt om 432 anläggningsprojekt. Det har köpts in specialanpassad utrustning till idrott för personer med funktionsnedsättning. Jag kan också nämna samverkansprojekt i samband med införandet av fritidskortet. Jag har nu lyft fram några av de saker som regeringen gör. Genom till exempel de här satsningarna nyttjar vi de strukturer som Christofer Bergenblock och Centerpartiet menar redan finns.

  Det är helt rätt att vi ska nyttja de kanaler som finns och ta vara på de goda krafter som redan finns i Föreningssverige, men utöver detta måste vi kunna göra någonting annat.

  Fritidskortet är ett tillägg som förhoppningsvis kommer att göra störst skillnad för dem som behöver det allra mest. Från regeringens sida menar vi att vi kommer att behöva tänka annorlunda. Det räcker inte med det vi redan gör, även om det finns fantastiskt många goda människor, föreningar och organisationer där ute som gör ett gott arbete. Vi behöver göra både och. Vi behöver nyttja det som finns och samtidigt våga tänka nytt. Därefter behöver vi skruva och utvärdera.

  Det viktigaste är att varje unge där ute, och varje ung vuxen, känner sig välkommen till föreningslivet och till Föreningssverige. Det är faktiskt detta som är hjärtat i vårt land.

  2025-06-17 11:46:42

  

  Emma Ahlström Köster

• Fru talman! Jag tackar ledamoten Malin Danielsson för anförandet.

  Fritid ska inte vara ett privilegium för vissa, säger ledamoten, och så är det givetvis. Vi måste se till att alla barn och unga i Sverige ges möjlighet till ett aktivt fritidsliv, oberoende av om de bor i Stockholms innerstad, i ett socioekonomiskt utsatt område, på landsbygd eller i glesbygd och oberoende av vad de har för personliga egenskaper.

  Ledamoten lyfter fram unga med funktionsnedsättning, och jag vet att Liberalerna som parti historiskt har engagerat sig i funktionsnedsattas situation och att ledamoten själv har ett starkt engagemang i dessa frågor. Ledamoten säger också att man i fritidskortet har byggt in ett fokus på tillgänglighet och inkludering kopplat till just funktionsnedsatta. Men de exempel ledamoten tar upp handlar inte om fritidskortet utan om andra satsningar för att bygga upp miljöer och strukturer i syfte att öka tillgängligheten för funktionsnedsatta.

  Fritidskortet har faktiskt kritiserats av funktionsrättsorganisationerna för att det inte specifikt hjälper funktionsnedsatta eftersom de inte kommer att få det högre beloppet trots att de ofta är ekonomiskt utsatta. De har också svårt att få tillgång till anläggningar och aktiviteter, och pengarna kommer ju inte att vara till hjälp om dessa individer inte kan delta i aktiviteterna.

  På vilket sätt stärker just fritidskortet möjligheten för funktionsnedsatta barn och ungdomar att få delta i aktiviteter?

  2025-06-17 11:54:15

  

  Christofer Bergenblock

• Fru talman! Varje dag gör idrottsrörelsen, ungdomsrörelsen, kulturskolorna, det organiserade friluftslivet och många fler enorma insatser för att barn och unga ska ha en fritidsaktivitet att längta till. Konkurrensen med skärmarnas förföriska algoritmer är en utmaning, men det finns också andra hinder. För en del barn och unga som inte finns i föreningslivet i dag är det andra faktorer, till exempel ekonomi eller kännedom om vilka aktiviteter som finns, som är hindret.

  Vi vet att skolan är en otroligt viktig skyddsfaktor för barn och unga. Den som upplever att skolan fungerar och klarar sig i skolan löper mindre risk att drabbas av de problem man som ung kan behöva tampas med. Även fritiden och sociala sammanhang spelar roll för ungas välbefinnande och känsla av sammanhang.

  Vi har länge talat om vikten av att bryta utanförskap och att ge varje barn möjlighet att lyckas. Men nu gör vi mer än att bara tala, både på skolområdet och för att stärka ungas möjlighet till fritidsaktiviteter att längta till.

  Fritidskortet är en av de största satsningarna på barns och ungas fritid på mycket länge. Det handlar om cirka 800 miljoner kronor per år. Som en jämförelse satsas drygt 500 miljoner årligen på Idrottslyftet. Vi gör denna satsning för att vi vet att en meningsfull fritid där barn får delta i idrott, kultur, friluftsliv och föreningsliv bygger starka individer, och starka individer bygger tillsammans starka samhällen. Det förebygger både psykisk ohälsa och fysisk inaktivitet. Det stärker självkänsla och delaktighet, och det minskar risken att unga söker sig till destruktiva miljöer.

  Men fritid ska inte vara ett privilegium för vissa. Trösklarna behöver sänkas för att fler ska kunna delta. Enligt en rapport från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, är unga med funktionsnedsättning mindre nöjda med sin fritid jämfört med jämnåriga utan funktionsnedsättning. De är också mindre benägna att delta i kulturella aktiviteter, vilket kan påverka deras sociala och emotionella välbefinnande negativt. Rapporten visar att hinder för deltagande inkluderar ekonomiska begränsningar, bristande tillgänglighet och en känsla av att inte vara välkommen.

  Därför har vi från början byggt in ett fokus på tillgänglighet och inkludering i fritidskortet. Redan i det förberedande arbetet satsades pengar för att öka möjligheterna för barn med funktionsnedsättning att delta. Vi har gett stöd till Riksidrottsförbundet för att man ska skapa fler och bättre idrottsmiljöer, och Fritidsbanken har fått resurser för att tillhandahålla fritidshjälpmedel och parasportutrustning.

  Riksidrottsförbundet och Svenskt Friluftsliv har fått medel för att genomföra insatser för att stärka, tillgängliggöra och öka kännedomen om verksamheter för barn och unga i kommuner över hela landet med en stor andel barn i ekonomiskt svaga hushåll. De har även fått stöd för att rekrytera och utbilda ledare och för att öka möjligheterna för barn och unga med funktionsnedsättning att hitta till och delta i fritidsaktiviteter.

  Utöver det har Kulturrådet fått medel och uppdrag att förbereda och kapacitetsstärka den kommunala kulturskolan, och MUCF har fått medel att fördela till barn- och ungdomsorganisationer.

  Tanken är att barn och unga genom bredden av aktiviteter de kan använda fritidskortet till också ska kunna upptäcka nya intressen.

  Till skillnad från tidigare satsningar på barn och unga är fritidskortet något som öronmärks till alla barn mellan 8 och 16 år, med en tydlig förstärkning till dem som behöver det mest. Alla barn mellan 8 och 16 år får 500 kronor medan barn i ekonomisk utsatthet får 2 000 kronor. Detta är en reform som kan minska klyftor.

  Fru talman! Jag är lite förvånad över att oppositionen är så starkt emot denna reform eftersom det handlar om ett reellt försök att minska klyftor. Det är 120 000 barn och unga som lever i ekonomisk utsatthet, och vi tar nu bort ett av hindren för dem att delta. Den elvaåring som hör sina föräldrar oroa sig för om pengarna ska räcka till mat är tröskeln oöverstiglig för att föra fram en önskan om att dansa på kulturskolan, delta i scouterna eller spela fotboll. Den elvaåringen får nu ett riktat stöd just för att han eller hon ska få möjlighet att delta.

  Fru talman! Fritidskortet är ett nytt verktyg som vi vill pröva för att skapa just det vi liberaler kämpar för, nämligen ett samhälle där varje människa, oavsett bakgrund eller förutsättningar, får möjlighet att delta, växa och påverka sitt eget liv. Vi river nu hindren för deltagande och ger alla barn och unga möjlighet till en fritidsaktivitet att längta till.

  Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

  (Applåder)

  2025-06-17 11:48:32

  

  Malin Danielsson

• Fru talman! Jag tackar ledamoten Bergenblock för frågan. Jag älskar att vi pratar om hur personer med funktionsnedsättning ska få tillgång till fysiska och kulturella aktiviteter, för detta har vi pratat alldeles för lite om genom åren.

  Jag tror att det förberedande arbete och de satsningar som görs på parasport, fler fritidshjälpmedel, ökad information om aktivitetsutbud och ökad tillgänglighet till anläggningar för kultur och idrott med mera ökar diskussionen om att också göra mer aktiviteter tillgängliga för barn och unga med funktionsnedsättning. De utbildningssatsningar som görs handlar också om att bredda perspektiven och ge en mer inkluderande idrott och kultur där man har förmåga att möta personer oavsett om de har en NPF-diagnos eller en fysisk rörelsenedsättning, exempelvis inte ser eller inte hör. Samhället behöver bli mycket mer inkluderande.

  Fritidskortet gör att vi får upp denna fråga på agendan i större utsträckning än tidigare. Vi ställer ju krav på att alla ska inkluderas när fritidskortet kommer. Vi ska ha öppna klubbar och kulturskolor och ett öppet friluftsliv där alla kan delta. Det är en förutsättning för att det ska fungera.

  Den ekonomiska utsatthet barn och unga med funktionsnedsättning ofta lever i träffas också av detta. Bland de 120 000 barn och unga som kommer att få det ökade stödet finns nämligen en hel del med just funktionsnedsättning med.

  2025-06-17 11:56:25

  

  Malin Danielsson

• Fru talman! Ledamoten säger att fritidskortet ställer krav på att alla ska inkluderas. Innebär det att en förening bara kan bli godkänd om där också bedrivs aktiviteter för funktionsnedsatta? Vi vet att många av Sveriges idrottsanläggningar inte är anpassade, så kommer dessa föreningar att vara exkluderade från fritidskortet? Det står inte i propositionen, men det kanske är på det viset.

  Eller handlar det mer om munväder och att fritidskortet inte alls tar hänsyn till funktionsnedsattas situation och att funkisrörelsen, som kritiserar fritidskortet, därmed har rätt i sin kritik?

  Ledamoten talar om att det finns funktionsnedsatta i socioekonomiskt utsatta områden. Ja, visst är det så. Men det funktionsrättsrörelsen efterfrågar förutom direkta satsningar på ombyggda anläggningar och tillgänglighet är det högre beloppet generellt för funktionsnedsatta barn och unga. Där har inte regeringen svarat upp, utan man har sagt att det är för de socioekonomiskt utsatta områdena.

  Frågan om merkostnadsersättning har också lyfts fram. Som funktionsnedsatt har man möjlighet att få merkostnadsersättning, exempelvis för sina extra kostnader för fritidsaktiviteter. Frågan är om det kommer att räknas bort från fritidskortet. I propositionen står det att så kommer att ske.

  Man kommer alltså inte att kunna få merkostnadsersättning för sådant som myndigheterna anser att fritidskortet täcker. Det är för all del rimligt. Men resultatet blir att man kanske inte får ut några pengar som funktionsnedsatt. Dessutom lyfter man fram en rädsla för återkrav, något som har drabbat många funktionsnedsatta redan tidigare.

  Varför satsar inte regeringen tydligare på just de funktionsnedsatta, särskilt när Liberalerna sitter i regering?

  2025-06-17 11:58:26

  

  Christofer Bergenblock

• Fru talman! Tack, ledamoten Bergenblock, för engagemanget i de här frågorna! Jag uppskattar verkligen det.

  Är det eller villkor eller ett krav? Nej, men så ser inte heller vår bidragsgivning till idrottsrörelsen eller Kulturskolan ut i dagsläget. Däremot är det en morot. Det är ett sätt att välkomna in fler i idrottsrörelsen, i kulturaktiviteter och i svenskt friluftsliv som vi behöver ta till vara.

  Jag uppskattar verkligen att vi nu har diskussionen om att det också ska inkludera personer med funktionsnedsättning. Väldigt ofta jobbar vi bara med särlösningar i stället för de stora penseldragen och att välkomna fler in i den ordinarie verksamheten.

  Det finns otroligt mycket som vi behöver göra för att få en högre delaktighet för personer i samhället i dag och i fritidsaktiviteter, och det gäller inte minst barn och unga med funktionsnedsättingar. Vi jobbar tillsammans med de frågorna i olika sammanhang.

  Det handlar om att ge möjlighet att ta färdtjänst till sin aktivitet, vilket flera kommuner drar in. Det handlar om att kunna få ledsagning, så att man som Nicolina Pernheim Goodrich kan fortsätta att tävla på hög nivå. Det handlar om merkostnadsersättningen, som ledamoten också tog upp.

  Det finns väldigt mycket mer saker som vi behöver göra än att bara införa fritidskortet. Det är inte det som löser allt för den här gruppen. Men när vi gör en sådan satsning ska vi också inkludera barn och unga med funktionsnedsättning.

  Vi har tryckt särskilt på det, inte minst i informationsaktiviteter inför införandet, både gentemot dem som arrangerar alla dessa fritidsaktiviteter och gentemot barn och unga med funktionsnedsättning: Här ska ni vara välkomna in och få en fritidsaktivitet att längta till.

  2025-06-17 12:00:34

  

  Malin Danielsson

• Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till reservation 1.

  Jag tänkte berätta lite om min bakgrund och om hur jag växte upp med två föräldrar som båda invandrat till Sverige. Jag växte upp i ett svenskt område. Jag utsattes under de första åren för väldigt mycket mobbning och hade inte en enda svensk vän.

  Nu hade mina föräldrar i och för sig ett brinnande musikintresse. Det var kanske det som gjorde att jag en gång kom in i musikskolan och bestämde mig för att jag ville börja spela fiol.

  Jag minns de första åren när jag kämpade med fiolen. Vi hade inte en katt som sprang i trädgården. Jag är imponerad av mina föräldrarnas tålamod när jag stolt ville visa upp de första låtarna jag lärt mig, som Spanien är ett land där man dansar tango. Fiol är verkligen ett instrument som kan låta fantastiskt när man bemästrar det och rent fruktansvärt när man inte gör det.

  Det var först när jag växte upp och kom in i tonåren som jag fick mina första svenska vänner och upptäckte ett brinnande idrottsintresse. Jag älskade ishockey och fotboll och ville så gärna spela, men då var det för sent. Då kunde jag plötsligt inte vara med i någon förening eller något idrottslag. Det gick inte då, utan man skulle börja i unga år.

  Vad jag försöker att visa med den här historiken är just hur vår omgivning, barnen där vi växer upp, föräldrar och annat påverkar vårt intresse och vår vilja att engagera oss i idrottsrörelse eller kulturliv.

  Jag tänkte berätta lite om Umeå, min hemkommun. Jag tycker att det är intressant. Umeå är en av de kommuner i Sverige som har valt att satsa enormt på kultur och fritid. Det är en av de kommuner som satsar mest på det.

  Det ses som en del av den sociala hållbarheten. Det är en viktig och starkt rotat del av Umeås historik med ett starkt civilsamhälle.

  Det finns till just för att vi har bestämt oss för att vartenda barn – oavsett bakgrund, oavsett bostadsområde och oavsett föräldrar – ska kunna ta del av och ha rätt till en meningsfull fritid.

  Där kan barnen vara med i det ideella föreningslivet, möta vuxna förebilder, vara aktiva och röra sig eller få upptäcka kulturens skatter.

  Verksamheten är bred och omfattande. Det finns uppsökande verksamhet som också anpassas för att kunna nå fler målgrupper. Det är också en del av samhällsbygget med en stark kommunal skola och en stadsplanering som jobbar för blandade boendeformer för att just motverka segregation.

  Genom allt detta samhällsbygge spelar kulturen och fritiden en viktig roll. Det är så vi kan se till att våra barn och unga mycket mer naturligt, oavsett bakgrund, bostadsmiljö eller föräldrar, blir en del av fritid och kultur.

  Jag vill härigenom belysa vikten av arbetet med kultur och fritid genom hela livet och vikten av att involvera våra föräldrar såväl som de allra yngsta barnen.

  Kultursektorn spelar en avgörande roll. Men det är inte så att vi inte mött något motstånd när vi i Umeå precis som i många andra kommuner – till exempel Skellefteå, Luleå, Östersund eller andra – valt att satsa på kulturen.

  Tvärtom har sverigedemokrater och även moderater återkommande varit de som vill skära ned framför allt på kulturen. Vi får ibland höra raljerande ordalag som: Vi ska inte skattesubventionera nöje för eliten, och andra dumheter.

  Vi ser också nationellt den nu pågående kulturslakten. Man förstår till exempel inte studieförbundens viktiga roll i det livslånga lärandet. Det som oroar mig är att vi någonstans i helheten lite grann raserar det som var Sveriges styrkor: folkrörelsen, civilsamhället, studieförbunden och det livslånga lärandet. De sakerna är viktiga för att kunna få fler barn och unga att engagera sig och aktivera sig.

  Jag förstår att man menar väl med fritidskortet. Det finns en god intention. Men vi måste också se till helheten. Det är där vi menar att det träffar fel.

  Vi behöver givetvis arbeta mer aktivt för att fler barn ska vara aktiva i fritidslivet, i idrottsrörelsen. Det är kanske det positiva med intentionen. Mer rörelserikedom behövs, mer kultur behövs och fler barn behöver få ta del av det.

  Men fritidskortet, om än man menar väl med det, har stora brister. Det har också flera talare belyst, och även min partikollega kommer att belysa det efter mig. Det är utöver det faktum att det leder till en stor administration.

  Det tacklar tyvärr inte de större problemen som gör att vi misslyckas med att få med oss alla barn från samhällets olika skikt, olika grupper och olika bakgrunder in i en aktiv och meningsfull fritid och i idrottsrörelsen.

  (Applåder)

  2025-06-17 12:02:36

  

  Nils Seye Larsen

• Fru talman! Vad ska du använda ditt fritidskort till? Runtom i landet kommer denna fråga att ställas bland tusentals barn och unga när fritidskortet införs i höst. Det är ett stöd till alla barn mellan 8 och 16 år som bara kan användas till en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra. De som har störst behov får extra mycket.

  Skälet är enkelt: Vi behöver se till att fler barn och unga både stannar kvar i och hittar till en fritidsaktivitet, en idrottsförening, en kulturskola eller en annan förening i det svenska föreningslivet, till exempel scouterna.

  Min målbild för fritidskortet, ja, den är klar. Den är från ett besök där jag såg ungdomsledaren i en förening som stod i dörren och hälsade på en liten knatte på väg in till gymnastikträningen. Ledaren sa: Hej! Vad kul att du är här! Jag har inte sett dig på ett tag.

  Jag vet ingenting om den här lilla knattens hemförhållanden i detta utsatta område. Men jag vet att det här barnet just där och då blev sett, fick höra att det var efterlängtat och blev välkomnat till sin gemenskap, till en tillhörighet som erbjuder någonting helt annat än gängens. Det är så mycket mer än en aktiv fritid. Det är gemenskap. Det är identitet. Och vi vet att den goda uppväxten, ja, den börjar ofta i en förening någonstans i Sverige – i idrott, i scouter, i körverksamhet – med närvarande vuxna och ledare som är beredda att ge en smula av sina hjärtan för att vägleda, peppa och fostra och vara de förebilder som vi så väl behöver.

  Fru talman! Det finns många samhällsutmaningar som vi brottas med. Barn rör sig mindre under tyngden av skärmarna. Koordination försämras. Kondition försämras. Muskler och leder utvecklas inte som de ska – de närmast förtvinar i unga år. Sjukdomar som åldersdiabetes och fettlever kryper ned i åldrarna, och kopplingen mellan minskad fysisk aktivitet och psykisk ohälsa är numera välbelagd. Det är därför det är så angeläget att så många som möjligt finns i sammanhang med aktivitet och rörelse.

  Samtidigt har vi en situation där många barn och ungdomar slutar i tio- eller elvaårsåldern när de förstår att fotbollen, handbollen eller kulturskolan gör det svårare för mamma och pappa att betala matkassen eller elräkningen. Då säger de hemma: Det har blivit tråkigt på träningen. Jag vill sluta. Men i själva verket bär barnen den ekonomiska bördan. Inget barn ska behöva ha det så. Men många har det så, och pressen har ökat när kostnader för exempelvis deltagande i idrott har stigit. Det har Riksidrottsförbundet nyligen konstaterat i två rapporter.

  Men kostnaden är inte hela problemet! ropar kritikerna. Vi har hört dem här i dag. Varför ger vi inte bara medel till organisationerna, som vi har gjort hittills?

  Det gör vi ju också. Regeringen har fortsatt att ge stöd till idrottsrörelsen på över 2 miljarder och därtill satsat extra medel på idrott i utsatta områden.

  Vi har satsat extra på friluftslivet, och vi har som första regering någonsin gett stöd till rörelsefrämjande organisationer som ligger utanför de ordinarie stöden till idrott och friluftsliv. Vi har som första regering gett stöd till Fritidsbanken så att de har kunnat skapa ett brett och behovsanpassat utbud av fritidshjälpmedel och parasportutrustning.

  Regeringen har satsat över 300 miljoner kronor i förberedande satsningar inför införandet av fritidskortet för att stärka, tillgängliggöra och öka kännedomen om verksamheten för barn i kommuner över hela landet med en stor andel barn i ekonomiskt svaga hushåll.

  Vi har satsat medel för att rekrytera och utbilda fler ledare och öka möjligheterna för barn och unga med funktionsnedsättning att delta i fritidsaktiviteter, exempelvis genom ökade möjligheter för klubbarna att köpa in parasportutrustning och hjälpmedel.

  Vi har gjort en historisk extrasatsning på 130 miljoner kronor för att rusta, renovera, bygga ut och bygga om anläggningar och idrottsmiljöer för att förbereda för fritidskortet.

  Vi har gett Kulturrådet medel för förberedande insatser i kulturskolan och MUCF medel att fördela till barn- och ungdomsorganisationer för att öka deras möjligheter att kunna vara med. Där återfinns också flera kulturföreningar eller organisationer med kulturverksamhet, för att svara på en tidigare fråga.

  Med de utmaningar vi har som land är det inte ett alternativ, tycker vi, att bara fortsätta som vi har gjort förut – att bara köra på i de gamla hjulspåren och hoppas att det löser sig. Vi har alldeles för många barn som slutar med idrott och föreningsliv och för många grupper av barn som aldrig börjar, och dem når vi inte med de arbetssätt och de stöd som vi har använt hittills.

  Men det kommer att vara krångligt att använda! ropar kritikerna. Det är inte ens ett fysiskt kort, säger andra.

  Jag tror att de allra flesta i dag förstår att man enkelt kan logga in och att man inte längre behöver ha ett fysiskt kort i handen. Och vi gör en massa saker för att förenkla detta så att det inte ska vara krångligt.

  Vi riktar vår satsning direkt till barnet och familjen för att det ska nå fler och bli en tydlig avlastning för den privata ekonomin för barn i ekonomisk utsatthet. Det är därför vi differentierar stödet med 500 kronor per år till alla mellan det år man fyller 8 och det år man fyller 16 men 2 000 kronor till dem som finns i ekonomisk utsatthet, ungefär 120 000 barn.

  Det är klart att det kommer med en del kostnader, inte minst initialt, i form av både inledande utvecklingskostnader och löpande förvaltningskostnader för att nå fram med de här medlen. I utformningen av fritidskortet har flera viktiga principer varit vägledande, och det har förstås påverkat kostnaderna initialt att fritidskortet ska vara enkelt att använda, användarvänligt. Då har resurser behövts för att utveckla en digital tjänst för fritidskort som i så stor utsträckning som möjligt innebär automatiserat förfarande, vilket kommer att trycka ned förvaltningskostnaderna på sikt.

  Vad innebär då detta? För det första inget kvittospring, inga krångliga ansökningar och inga utlägg för de hushåll som bäst behöver detta stöd, för vi vet att för mycket sådant – att gå med kvitton, göra krångliga ansökningar och ligga ute med medel – gör att resurssvaga hushåll inte nyttjar stöd. Därför vill vi bygga det på det sättet.

  För det andra vill vi ha effektiva kontrollåtgärder för att motverka felaktiga utbetalningar och ekonomisk brottslighet. En högre andel av de medel som avsatts har därför inledningsvis behövts till myndigheter för att skapa ett effektivt och rättssäkert system mot bakgrund av den kunskap vi tyvärr har om de kriminellas förslagenhet i att tillskansa sig offentliga medel. Pengar som ska gå till barn och ungas fritid ska gå dit och inte hamna i kriminellas fickor.

  Jag vågar påstå att fritidskortet är en av de mest noggrant granskade reformerna. Exempelvis kommer verksamheterna som ingår att samlas i ett utförarregister. För att kunna ingå i systemet måste en förening ha funnits i fem år. Det innebär att det inte är möjligt att skapa en förening enbart i syfte att tillskansa sig medel från fritidskortet. Alla föreningar behöver vara sedan tidigare godkända mottagare av statligt stöd och redan ha genomgått kontroll. Det är också väldigt viktigt att verksamheten är kontinuerlig, inte tillfällig, och att den är ledarledd för att vi ska kunna uppnå det här med att väva en stark samhällsväv runt våra barn. Det är en viktig princip när det gäller fritidskortets upplägg. Det kan också bara gå till föreningar i det svenska föreningslivet och i kulturskolan.

  Alternativet som vi har hört här i dag är att bara fortsätta som vi alltid har gjort och inte göra någonting nytt – att luta oss tillbaka och säga: Så här har vi aldrig gjort, och därför ska vi inte göra det nu heller.

  Med den inställningen är jag rädd att vi inte kommer att lyckas. Då finns det risk att vi aldrig kommer över den där närmast eviga elvaårspuckeln där idrotten tappar medlemmar. Då finns det risk att vi inte når dem som aldrig har fått uppleva friluftslivet och att fler inte får upptäcka glädjen i att lära sig spela fotboll eller fagott.

  Fru talman! Är det lätt att skapa något nytt i Sverige? Nej, det är det sannerligen inte. Men det betyder inte att det inte behövs. Kommer allting att vara perfekt från början? Nej, det kommer det inte att vara. Men det här är så bra. Och det är en sådan bra dag, för vi skapar en ny möjlighet för fler att hitta till idrotten, musiken, friluftslivet och föreningslivet och stanna kvar där.

  Vi behöver fler som får höra: Hej! Vad kul att se dig! Här kan du använda ditt fritidskort.

  Vi behöver ge fler barn och unga möjligheter till rörelse, gemenskap och glädje, och fritidskortet bidrar till att skapa sådana möjligheter.

  (Applåder)

  2025-06-17 12:08:46

  

  Jakob Forssmed

• Fru talman! Jag tackar ministern för anförandet. Jag betvivlar inte ministerns engagemang för att få fler barn och unga i rörelse. Det är just den här reformen vi har väldigt många frågor kring.

  I vårt grannland Norge har man redan prövat den här reformen. Det finns ett fritidskortssystem i Norge. Den slutsats som kan dras av detta är att reformen inte har lyckats nå de grupper som man hoppades kunna nå. Barn och unga i utanförskap och utsatta barn och unga har inte nåtts av den reform som man har genomfört i Norge.

  Det är många saker som påverkar barns och ungas möjligheter att delta i fritidsaktiviteter och i idrottsrörelsen. Ett sådant hinder är inte så mycket medlemsavgiften som alla kringkostnader som idrottandet innebär, som utrustning, transporter och tävlingsavgifter. De kostnaderna råder inte fritidskortet bot på.

  Vill man på riktigt underlätta för barnfamiljer finns det andra och bättre vägar att gå – höja bostadsbidraget, höja barnbidraget, driva på för att få ned matkostnaderna och sluta sänka skatterna för de allra rikaste och i stället använda de pengarna till att skapa fler jobb, stärka välfärden och bygga ett starkare samhälle. Det kommer hushållsekonomin till gagn, och det kommer i slutändan också barnen till gagn.

  Med det förslag man nu går fram med är det bara medlemsavgiften man kommer åt. Min fråga till ministern är: Räcker verkligen det för att få fler barn och unga i rörelse?

  2025-06-17 12:19:24

  

  Azadeh Rojhan

• Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

  Jag känner väl till systemet i Norge. Det var ett kommunalt system som fanns i ett antal kommuner. Det var inte digitalt utan byggde på att man skulle ansöka, springa med kvitton och ligga ute med medel. Det var orsaken till att det inte träffade så väl som man skulle kunna önska.

  Det fanns heller ingen differentiering i systemet. Det var lika mycket stöd till den som hade det gott ställt som till den som var i ekonomisk utsatthet.

  Det är därför vi bygger systemet på ett helt annat sätt. Vi tittar på vad som fungerar och vad som inte fungerar. Vi tittar på hur man borde designa ett sådant här system för att det ska vara träffsäkert.

  Är det tillräckligt för att vända trenderna kring barns och ungas rörelse? Nej, det är inte tillräckligt. Men det är nödvändigt. Det är nödvändigt för att fler ska få chansen, för att vi ska få en positiv situation för alla som ser att pengarna inte räcker, att de inte kan vara med för att de inte kan betala träningsavgiften, medlemsavgiften eller hyran för utrustning. Detta möjliggör vi nu med fritidskortet.

  Kommer vi att behöva göra ytterligare insatser? Det är jag helt övertygad om. Vi satsar redan särskilt på idrott i utsatta områden. Det är väldigt angeläget för att bygga föreningslivet än starkare. Vi kommer också att behöva ytterligare insatser för att till exempel dra ned barns skärmtid och skapa fler möjligheter till aktiva transporter så att man rör sig mer som barn och ung.

  Hälsoläget för barn och unga i dag är besvärande. Vi behöver göra mycket mer.

  Fritidskortet innebär en mycket kraftigt ökad möjlighet för barn i ekonomisk utsatthet att vara med, att få kostnaderna för att vara med och idrotta helt eller delvis täckta. Varför säga nej till detta?

  2025-06-17 12:21:23

  

  Jakob Forssmed

• Fru talman! Jag vill beröra en fråga som jag inte riktigt lyfte i mitt anförande, nämligen den administrativa bördan för föreningar.

  Så som fritidskortet i dag är utformat lägger det en ökad administrativ börda på föreningar. Det kan leda till att föreningar som drivs helt ideellt med knappa resurser i stället väljer att ställa sig utanför systemet. Dessutom riskerar kostnaderna för föreningarna att öka om de exempelvis tvingas hantera fakturor på ett helt nytt sätt.

  Ökade kostnader för föreningarna riskerar i sin tur att leda till att de barn som har störst behov av fritidskortet slås ut när föreningarna i stället tvingas höja avgifterna.

  När man säger att man vill göra mycket mer och samtidigt har denna verklighet att förhålla sig till, att föreningarna kan komma att behöva höja sina avgifter, undrar jag fortfarande hur man ska bekosta reformen på sikt. Reformen kan alltså bli mer och mer kostsam om man måste bemöta kostnadsökningen på föreningarnas sida.

  Och varifrån ska pengarna tas? Hur har ministern och regeringen råd att finansiera denna reform på sikt och samtidigt inte dra ned på satsningarna på idrotten? Jag tycker inte att vi får ett tydligt svar på den frågan. Detta är en väldigt kostsam reform, och ingenstans förklarar man hur den ska bekostas på sikt och varifrån pengarna ska tas om satsningen bara ska växa.

  Regeringen vill ju samtidigt, som ministern själv sa alldeles nyss, göra mycket mer. Varifrån ska pengarna komma? Behöver idrottsrörelsen vara orolig för att de generella satsningarna kommer att dras ned till förmån för fritidskortet?

  2025-06-17 12:23:27

  

  Azadeh Rojhan

• Fru talman! Nej, idrottsrörelsen behöver inte vara orolig för att vi ska dra ned de generella stöden. Det har vi inte gjort, och det kommer vi inte att göra.

  Ledamoten frågar hur det ska betalas. Vi prioriterar detta. Vi prioriterar fram de 800 miljoner kronor som går till detta eftersom vi ser hur angeläget det är att vi får med fler. Hittills har jag inte hört någonting i debatten som inte är mer av samma, mer av det som vi alltid har gjort och som har lett oss hit – med elvaårspuckeln i idrottsrörelsen och med grupper som står utanför och inte kan vara med.

  Vi vet att ekonomin spelar roll. Vi vet att barn börjar ta ansvar för familjens hushållsekonomi i tio- eller elvaårsåldern när de förstår att mamma eller pappa kanske egentligen inte har råd med den här medlemsavgiften eller träningsavgiften. Det är detta vi vill göra någonting åt.

  Vi lägger 800 miljoner kronor i en av de största satsningar som någonsin gjorts för att få in fler i det svenska föreningslivet. Det kallar ledamoten Rojhan för en symbolhandling. Att 120 000 barn i Sverige får 2 000 kronor som de kan använda till att vara med i en förening, att vara med och träna, att spela ett instrument eller vad det nu kan vara skulle alltså vara en symbolhandling. Man häpnar.

  En symbol är någonting som inte har något egentligt värde. Detta har ett egentligt och direkt värde som kommer att göra skillnad för många.

  Vi kommer att jobba stenhårt för att det ska vara så enkelt som möjligt för alla att använda kortet. Det ska förstås också vara enkelt för föreningarna. Det är någonting vi arbetar med varje dag.

  (Applåder)

  2025-06-17 12:25:26

  

  Jakob Forssmed

• Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

  Det blir lite av ett generellt svar: Det finns många saker som skulle kunna fungera bättre i Sverige för att vi ska kunna bygga ut olika verksamheter och se till att de blir bättre anpassade för olika personer, liksom när det gäller att säkerställa kompetensförsörjning och sådana saker.

  Fritidskortet är inte svaret på alla de frågorna, utan det behövs olika åtgärder för att kulturskolan ska fungera bättre till exempel för personer med funktionsnedsättning. Kommunerna kan arbeta med detta, men jag vill också peka på de medel som vi har gett till Kulturrådet och kulturskolorna för att de ska kunna förbättra sin verksamhet och inte minst informera om verksamheten bland personer som normalt sett inte söker sig dit. Det handlar även om att kunna köpa in instrument och förbereda för fritidskortet. Fritidskortet har alltså redan betytt att man har kunnat utveckla sin verksamhet.

  När det gäller fler föreningar konstaterar jag att kulturskolorna har en bred verksamhet i dag. Det är inte bara instrument, utan det är en bredd av verksamheter på olika platser. Därutöver finns det ett antal föreningar som antingen är rena kulturföreningar eller som har ett rätt rikt kulturutbud, och de kommer att kunna ansöka om att vara med.

  Vi har redan från början sagt att vi inte stänger dörren för att utvidga detta på sikt. Vi har valt att begränsa det något i början för att få det på plats, men vi har sagt att vi kommer att följa utvecklingen och ser alltså att fler kulturföreningar skulle kunna vara med i detta. Vi skulle kunna bygga ut systemet på olika sätt. Jag är verkligen inte främmande för det utan ser gärna att vi kan fortsätta att utveckla detta så att olika typer och ännu fler föreningar ska kunna vara med.

  2025-06-17 12:29:43

  

  Jakob Forssmed

• Fru talman! Vi hann ju ha ett litet replikskifte här tidigare, men vi hann inte riktigt avhandla alla frågor. Jag återkommer därför nu till ministern med de funderingar jag har när det gäller de här flaskhalsarna, som jag är orolig för. Det är en av våra stora invändningar från Vänsterpartiet: Vi är oroliga för att det inte kommer att komma in nya barn i systemet, så att säga, utifrån att det finns flaskhalsar.

  En del i detta är de långa köerna till kulturskolan – vi kan hålla oss till kulturen här i första vändan. Tre av fyra kommuner har kö till kulturskolan. Det saknas pedagoger, det saknas lokaler och det saknas resurser hos kommunerna. Jag skulle vilja se att regeringen gav höjda generella statsbidrag till kommunerna så att de kan säkra sin kulturverksamhet. När kommunerna har det knapert är det ju det som är lagstyrt som får fredas medan kulturen och fritidsaktiviteterna, som inte är lagstyrda, får stryka på foten. Det skulle vara intressant att höra om det finns några sådana planer hos regeringen.

  Det andra jag funderar på är utbyggnad av Kulturskoleklivet. Som jag nämnde i mitt anförande var Tidöpartierna med och stoppade utbyggnaden av Kulturskoleklivet, som skulle ha genererat fler kulturskolepedagoger som kunde korta köerna och ta sig an fler barn som vill lära sig spela ett instrument, dansa, sjunga och så vidare. Finns det planer hos regeringen på att utöka Kulturskoleklivet eller på andra sätt se till att det blir fler pedagoger som kan korta köerna?

  Jag träffar ofta kulturorganisationerna. Senast var det Amatörteaterns Riksförbund, och de undrade varför en kulturförening som ATR, som engagerar många barn över hela landet i teater, inte kan ingå i systemet. Vill ministern se en utbyggnad på sikt så att även kulturintresserade barn kan nås av den här reformen?

  2025-06-17 12:27:36

  

  Vasiliki Tsouplaki

• Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag förstår att det är kulturministern och inte Jakob Forssmed som är ytterst ansvarig för en del av de frågor jag ställer, så jag önskar att Jakob Forssmed tar med sig frågan om fler pedagoger till kulturskolorna till Parisa Liljestrand. Det skulle verkligen behövas en statlig insats för att garantera både fortbildning för befintlig personal och att fler pedagoger kan komma på plats. De tillfälliga medel som har funnits nu har hjälpt lite grann i de delar som ministern beskriver, men för att få en långsiktig stabilitet och korta köerna behövs större insatser från regeringens sida för att stötta kommunerna i detta.

  Min andra fråga berör ett område som ligger ministern närmare, nämligen anläggningsfrågan. Jag lyfte i mitt anförande att det har funnits en bred enighet här i riksdagen att få på plats någon typ av fond eller ett stöd liknande det som finns i Danmark för kommuner och föreningar som vill bygga. Nu uppfattar jag att regeringen liksom har gjort en halvmesyr av det här som har hamnat hos Centrum för idrottsforskning, där man får ett kunskapsuppdrag men inte det rådgivande och stöttande uppdraget för att få fler anläggningar på plats. Det stöd som finns hos Riksidrottsförbundet gäller ju för föreningar. Det är jättebra och når ut på ett bra sätt och skulle också kunna utökas. Men många kommuner har kanske inte byggt anläggningar på decennier och står inför stora utmaningar att göra plats för fler barn, och de skulle behöva stöd i att tänka nytt och göra spännande saker. När kulturutskottet besökte Danmark kunde vi se vilka väldigt häftiga anläggningar man får till med expertis från arkitekter och rådgivare.

  Jag skulle vilja höra hur ministern ser på utvecklingen av något som liknar det danska LOA. Man har alltså gett det här centret lite resurser, men det finns ju en rapport från Centrum för idrottsforskning att man vill göra mer. Hur ser ministern på det?

  2025-06-17 12:31:37

  

  Vasiliki Tsouplaki

• Fru talman! Tack återigen för en bra diskussion! Jag uppskattar att vi kan ha den här diskussionen. Även om man inte är överens med oss om att fritidskortet är den bästa lösningen utan ser en del bekymmer uppskattar jag att man också ser möjligheten till utveckling och hur man kan göra mer.

  Det tycker jag är positivt, och jag uppskattar det väldigt mycket. Hjälp gärna till ändå och sprid möjligheterna, för nu kommer ju det här! Jag hoppas att många vill vara med och se till att så många som möjligt kan ta del av detta.

  Vad gäller anläggningsfrågan har jag själv varit i Danmark och studerat deras fond. Jag tycker att de arbetar på ett jättespännande sätt för att inte bara bygga för det befintliga utan också tänka på hur man kan utveckla platsen och se till att olika verksamheter kan begagna sig av en viss idrottsmiljö. Hur kan man bredda det till att idrott och kulturen samskapar på olika sätt? Jag ser gärna att vi funderar på vad staten kan göra ytterligare.

  Ledamoten pekar på vårt uppdrag till Centrum för idrottsforskning. Vi har nyligen också gett ett uppdrag till Boverket att inte minst stötta kommuner som är i färd med att investera ytterligare kring hur man kan bygga på ett bra och effektivt sätt.

  Jag är öppen för att diskutera ytterligare åtgärder kring den här frågan. Det är helt uppenbart så att vi behöver fler anläggningar. Vi behöver bygga smartare och bättre och inte uppfinna hjulet i varje kommun utan också se det som ledamoten pekar på.

  2025-06-17 12:33:46

  

  Jakob Forssmed

• Fru talman! Tack, socialminister Jakob Forssmed, för ett engagerat anförande!

  Alla barn har rätt till en aktiv och meningsfull fritid, vilket jag tycker speglas väldigt väl i ministerns anförande. Jag delar helt och hållet ministerns engagemang när det gäller att möjliggöra en aktiv fritid för fler barn och unga.

  Däremot, fru talman, delar jag inte ministerns engagemang just för lösningen att inrätta ett statligt fritidskort. Centerpartiets kritik mot detta kort är egentligen inte mot kortet i sig eller mot att vi kan sänka medlemsavgifterna, utan det handlar om den byråkrati och administration som det här bygger upp – för all del med den goda intentionen att vi måste pröva något nytt, men i praktiken innebär det att vi lägger pengar på byråkrati och administration som trots allt kunde ha gått direkt till civilsamhället och föreningslivet i form av sänkta medlemsavgifter, sänkta träningsavgifter, bättre anläggningar och ytterligare satsningar på parasporten och fritidsbanken som har nämnts här tidigare.

  Vi talar alltså om en kostnad på ungefär 300 miljoner kronor bara för det digitala system som har byggts upp för att underlätta införandet av detta. Den administrativa kostnaden har beräknats till omkring 250 miljoner kronor per år. Nu säger ministern att det är något lägre än så; gott så, men även om det bara är 100–150 miljoner per år är det pengar som kunde ha gått direkt till civilsamhället i stället för till administration.

  Min fråga är: Varför vill regeringen lägga alla dessa pengar på statlig administration och byråkrati i stället för att lägga dem direkt på barnen och de unga?

  2025-06-17 12:35:40

  

  Christofer Bergenblock

• Fru talman! Jag vill inte lägga en enda krona på byråkrati eller på att staten ska anställa personer hos Försäkringskassan om det inte är nödvändigt för att uppnå syftet med detta. Det handlar om att skapa ett dedikerat stöd som endast kan användas för en aktiv och meningsfull fritid.

  Jag tror säkert att ledamoten är medveten om att alla statliga stöd kommer med kostnader för hantering, administration och det som ledamoten kallar för byråkrati. Det är ju så när vi ska ha stöd: Det behöver vara en viss kontroll för att skattemedel inte ska betalas ut felaktigt. Vi behöver se till att det här riktas rätt. I det här fallet handlar det också om en differentiering så att personer med de största behoven får det största stödet. Har man ingen sådan ambition är det ju lätt att bara avfärda det här stödet och säga att vi ska göra som vi alltid har gjort, men där har vi ju inte lyckats med vår föresats att få med alla. Det är helt enkelt svaret.

  Nu har jag kunnat redovisa att vi trycker ned förvaltningskostnaderna kraftigt i förhållande till det som redovisades från bland annat Försäkringskassan i mars 2024. Frågan till Christofer Bergenblock är om Centerpartiet, när vi nu minskar de administrativa kostnaderna så kraftigt, är berett att sluta upp bakom den här reformen. Jag känner ju Centerpartiet som ett parti som värnar barns och ungas fritid och som gärna jobbar för att fler ska kunna ta del av friluftsliv, idrottsliv och sådana saker.

  Därför vore det fantastiskt om vi kunde välkomna Centerpartiet in i familjen som verkar för fritidskortet och jobbar för att fler barn och unga ska komma med i det svenska föreningslivet. Kanske kan vi enas om detta redan här i dag.

  2025-06-17 12:37:47

  

  Jakob Forssmed

• Fru talman! Om administrationen och byråkratin hade gått ned till noll hade vi kanske kunnat enas. Men skillnaden i synsätt mellan mig och ministern, och kanske mellan mig och Kristdemokraterna om vi pratar partibeteckning, är väl synen på och tilltron till civilsamhället. Den sittande regeringen har dragit bort 500 miljoner kronor från studieförbunden. Det var pengar som gick direkt till seniorers verksamheter, funktionsnedsattas verksamheter och kulturaktiviteter på landsbygden. De 500 miljoner kronorna tas bort helt under tre års tid. Det säger väl något om tilltron till civilsamhället.

  Jag tror att även fritidskortet säger något om tilltron till civilsamhället. Vi har ett fungerande system i dag där de övergripande organisationerna, som Riksidrottsförbundet, fördelar ut pengar till medlemsorganisationerna.

  Nu ska det byggas upp ett nytt system vid sidan av, en byråkratisk, administrativ modell som kommer att kosta pengar. Det kommer kanske att kosta något mindre än vad som var sagt för några månader sedan, men det kommer likväl att kosta hundratals miljoner kronor de kommande åren.

  Dessutom kostar det pengar för föreningarna som vill driva sina verksamheter. Eldsjälarna som vill hålla i träningen, sitta i styrelsen och driva kiosken ska nu lägga en massa tid på administration och byråkrati i stället.

  Det här är i grunden en god ansats. Men ibland måste man lyfta blicken och titta på om det är det bästa sättet att använda pengarna. Vi har hört tidigare att 250 av de här miljonerna, som annars skulle ha gått till just fritidskortet, har använts för att stötta anläggningar och ledarsatsningar via Riksidrottsförbundet. Där gjorde pengarna nytta direkt. Varför kunde inte alla dessa pengar som fritidskortet kommer att kosta gå direkt till föreningslivet?

  2025-06-17 12:39:44

  

  Christofer Bergenblock

• Fru talman! Då hade vi ju gjort på samma sätt som vi alltid har gjort. Då hade vi inte fått möjligheten att differentiera stödet och ge fyra gånger så mycket till dem som befinner sig i ekonomisk utsatthet, till dem som vet att medlemsavgiften konkurrerar med familjens hushållsekonomi och därför säger att det blivit tråkigt på träningen och slutar. Då hade vi inte nått dem på det sätt som vi nu kan göra med fritidskortet.

  Christofer Bergenblock säger att de administrativa kostnaderna måste komma ned till noll för att systemet ska vara värt att genomföra. Jag gör en helt annan bedömning. Jag tror att det här kommer att visa sig vara väldigt angeläget för väldigt många, inte minst personer som befinner sig i ett ekonomiskt utanförskap som faktiskt gör att de inte kan vara med i det svenska föreningslivet.

  Föreningslivet är något som både jag och Christofer Bergenblock – det är jag säker på – älskar. Där frodas gemenskapen, där möter vi varandra, inte med hat utan med kärlek och respekt, och där växer de svenska och internationella goda värderingarna, som vi är så många som värnar, fram.

  Det är handlingar vi gör mot varandra i civilsamhället som bygger grunden för den svenska tilliten och den svenska demokratin. Därför är det otroligt viktigt att vi värnar om civilsamhället. Det tänker vi försöka göra också i den här reformen genom att göra det enkelt att vara med och enkelt att administrera fritidskortet.

  Jag vet att många föreningar längtar efter att få välkomna fler barn som i dag inte har möjligheterna men som kommer att kunna få det i och med fritidskortet.

  (Applåder)

  2025-06-17 12:41:53

  

  Jakob Forssmed

• Fru talman! Den bästa valaffisch som någonsin har gjorts är SSU:s från 1948 med bilden på en pojke som står vid sin cykel och sneglar bort mot några studenter som hissar varandra. Budskapet lyder: ”begåvad men fattig, ge honom lika chans”. Den sammanfattar den socialdemokratiska ideologin på ett fantastiskt sätt. Ekonomiska hinder som utesluter människor från att nå sin fulla potential är orättvisa mot den som lämnas bakom och hindrar samtidigt ett samhälle från att komma framåt.

  Att nå sin fulla potential genom föreningslivet behöver inte nödvändigtvis handla om att sälja ut Ullevi några gånger varje år, som Håkan Hellström, eller att ta tre OS-guld, som Sarah Sjöström. Det svenska föreningslivets största förtjänst är att barn och unga får möta ledare som bryr sig och att de får ett sammanhang och självförtroende. Det handlar om att få fira mål i klunga och att sjunga kör i samklang.

  Fru talman! Jag fostrades av mamma, pappa, Roffe, Arne och Christer. När Vindhemspojkarna födda 1981 nu är medelålders börjar det sjunka in vilka insatser våra tränare gjorde för oss. Trötta efter jobbet åkte de direkt till träning. Semesterveckor spenderade de på cuper. Och de gjorde det inte för pengar utan för oss.

  Varje gång ett barn stängs ute från föreningslivet för att föräldrarna inte har råd är det en stor förlust – för barnet men också för samhället. Just nu blir det allt vanligare att barn inte kan vara med eller snarare sagt inte får vara med.

  Det hade inte behövt vara så. När regeringen har suttit still och sett hur matpriserna har rusat och arbetslösheten stuckit iväg har klyftorna vidgats i Sverige. Regeringen är så ivrig att sänka skatten för dem med högst inkomster att man till och med lånar pengar till det. Men samtidigt säger man nej till höjda barnbidrag. Man gör det dyrare att köpa mediciner men billigare att renovera kök. I stället för att försöka hålla ihop landet driver man en politik som vidgar klassklyftorna. För detta betalar barnen det högsta priset.

  Fru talman! Mot den bakgrunden är det både oväntat och positivt att regeringen ändå vill ta initiativ för att öka möjligheterna för barn att delta i föreningslivet. Men tyvärr missar man målet. Man slösar bort enormt mycket pengar på administration. Det är som när min dotter skulle på kalas i helgen och vi köpte en present på vägen. Vi hittade en perfekt rosa badring på extrapris. Tyvärr hade affären inte något presentpapper. Vi fick därför köpa en presentkartong, som visade sig vara nästan lika dyr som presenten. Det var irriterande och kändes oansvarigt, även om det var mina pengar.

  Men alla de hundratals miljoner som regeringen fördelar, när det kommer till satsningen på fritidskortet, är inte deras. Det är resultatet av att hårt arbetande svenskar betalat skatt. Då krävs bättre hushållning. Man hade i stället kunnat satsa pengarna direkt på föreningslivet, som själva hade kunnat hålla avgifterna nere och arbetat riktat mot barn vars föräldrar saknar pengar för att betala avgiften. Då hade administrationen blivit minimal, fru talman.

  Ännu bättre hade det varit om vi därutöver hade kunnat satsa ännu mer på föreningslivet, vilket vi socialdemokrater föreslår. Vi måste nämligen ha fler mötesplatser mellan människor från olika bakgrunder. Vi måste se fler vänskapsband mellan människor. Vi måste rekrytera till samhällets goda krafter. Det gör föreningslivet på ett enastående vis.

  Fru talman! Jag minns när jag satt som ungdomsrepresentant i Vindhemspojkarnas styrelse och förstod att föreningen alltid tog ut någon hundring extra på anmälningsavgiften för att se till att alla kunde åka till Gothia Cup. Man visste nämligen precis vilka barn som annars inte skulle ha fått följa med. Allt skedde mycket diskret, och allt var mycket självklart. I Vindhemspojkarna var vi medlemmar, inte kunder. Vi pratade mer om värdet än om priset.

  Det finns mycket hjärta och solidaritet i svensk idrottsrörelse, och den samhällskraften ska vi vara rädda om. Den behöver vi när vi har en regering som inte missar ett tillfälle att skicka signaler om att vissa grupper inte hör hemma i vårt land.

  Fru talman! Ledarna känner sina knattar. De vet hur hindren ser ut och hur man ska komma över dem. Ge uppdraget att alla ungar ska med, och klubbarna fixar det.

  Men i stället ska det som alltid lekas affär, med checkar och listor, med krångel och tjafs. En lokal idrottsförening hade aldrig kommit på något så krångligt och ineffektivt. De vet att ta ansvar för pengar och medlemmar.

  Lyssna på idrottsrörelsen i stället för att hänga fast vid servettskissen från Tidö slott! Ge Idrottssverige vad det vill ha och barn vad de behöver!

  Med det yrkar jag bifall till reservation 1.

  (Applåder)

  2025-06-17 12:43:57

  

  Gustaf Lantz

• Fru talman! Leka affär, säger ledamoten Lantz. Att ha ett stöd som är direkt riktat till människor i ekonomisk utsatthet och som bara kan användas i det svenska föreningslivet är tydligen att leka affär. Ta ned retoriken!

  Vi kan ha olika uppfattningar om den här reformen, men det vi vill göra är någonting vi inte gör i dag, nämligen att nå dem som inte är med. Jag tycker att Gustaf Lantz pekade på många bra saker i sitt anförande, såsom föreningar som tar ansvar för personer som inte har de ekonomiska möjligheterna. Det är alldeles utmärkt att det är på det sättet – att man tar in lite extra för att några som inte har de ekonomiska möjligheterna ska kunna vara med. Det är också det vi försöker göra här: fördela efter behov till personer som i dag inte har möjligheten.

  När vi lanserade fritidskortet kallade Socialdemokraterna det för fattigvård, minns jag. Att personer som inte har ekonomiska möjligheter ska kunna vara med är alltså fattigvård, enligt Socialdemokraterna. Då är min fråga till ledamoten Lantz: När en förening gör det som ledamoten Lantz pekade på, är det också fattigvård? Vi hjälps åt så att de som inte har samma möjligheter som ledamoten Lantz och jag och våra barn också ska kunna vara med.

  2025-06-17 12:51:22

  

  Jakob Forssmed

• Fru talman! Jag tackar statsrådet så mycket för frågan.

  Jag måste säga att den entusiasm för fritidskortet som statsrådet uppvisar är smittande. Det är härligt med en minister som verkligen vill någonting. Det här är den stora dagen, som han själv har sagt. Det är något viktigt som vi pratar om. I mitt anförande försökte jag förmedla hur viktigt det är att ungdomar kan vara med. Det är en fantastisk ansats statsrådet har. Därför känner jag att det blir ännu viktigare att det här blir rätt. Men jag tycker att det är synd att de pengar som statsrådet ändå har lyckats få loss i sin regering, som inte har varit känd för att satsa just på dem med små inkomster utan tvärtom, nu till stor del försvinner i onödig byråkrati.

  Den här byråkratin hade man kunnat komma runt på ett väldigt lätt sätt genom att se till att det finns resurser för föreningarna att både motivera ungdomar och hålla avgifterna nere. Nu har man i stället ett system med checkar. Det ska lekas affär, som jag sa – det ska vara tydligt att det är individen som ska få det här stödet direkt. Vi har sett detta inom skolan med skolpengen, och det har sålts in med samma otroliga entusiasm av andra statsråd. Men vi har sett att det inte blir så bra i slutändan.

  Jag förstår att man som statsråd vill visa på någonting väldigt konkret som syns och riktas mot individer – det är ett sätt att ta politiska poäng. Men det här är för viktigt för att ta politiska poäng på. Man konstruerar stora byråkratiska system som det läcker pengar från när det egentligen handlar om att ungdomar ska kunna idrotta och hitta till idrottsrörelsen. Det finns bättre sätt – fråga idrottsrörelsen själv!

  2025-06-17 12:53:13

  

  Gustaf Lantz

• Fru talman! Jag välkomnar i grunden den här debatten, och jag välkomnar Gustav Lantz stora engagemang för att fler barn och unga ska få möjlighet att vara med i föreningslivet. Jag för naturligtvis samtal med idrottsrörelsen om vad den behöver för att kunna göra ett så fantastiskt jobb som den i många avseenden redan gör.

  Här försöker vi göra någonting nytt. Jag tycker fortfarande att det är slående hur lite nytt och hur lite förslag som Socialdemokraterna och oppositionen kommer med när det gäller att nå dem som inte redan har förmånen att få vara med i idrotten. Vi har rullat ut en särskild satsning på idrott i utsatta områden, Idrottsklivet, för att stärka föreningslivet där. Vi kopplar på fritidskortet för att ge större möjligheter att vara med genom att man får träningsavgiften täckt eller delvis täckt. Det här är nya saker som vi gör för att vi ser vad vi i dag saknar: att fler barn får chansen.

  Vi gör detta på det här sättet för att försöka minimera riskerna för att stödet ska gå enbart till dem som redan är med. Det krävs en lösning som är enkel att använda för dem som inte är vana vid att göra ansökningar, springa med kvitton och ligga ute med pengar. Det är därför vi har valt att investera i ett robust system som möjliggör att kontrollen finns och att pengarna går till det de ska. Samtidigt undviker vi en del misstag som man har gjort i andra sådana här system.

  Vi är förstås mottagliga för ytterligare synpunkter från dem som ser brister i systemet. Men vi kan inte fortsätta att göra som vi alltid har gjort. Jag skulle vilja höra ett förslag på någonting som är nytt och som verkligen kan åtgärda den problematik som vi pekar på från ledamoten Lantz.

  2025-06-17 12:55:18

  

  Jakob Forssmed

• Fru talman! Vem är bäst på att skapa nya innovativa sätt att få fler ungdomar att engagera sig i idrottsrörelsen? Det är idrottsrörelsen själv. Ta till exempel Bandykul i Uppsala! Många i Uppsala har följt med i bussen till Studenternas IP och tränat bandy som knattar. Man hade inte hittat dit själv. Det bästa vi kan göra är att ge resurser till idrottsföreningar som är på tårna och har idéer, så att vi kan ha Bandykul, Innebandykul och vad man nu kan kalla det på fler ställen.

  Men när vi har ett brutalt klassamhälle, som blir allt djupare och alltmer omfattande, kanske vi inte alltid ska tänka ut nya roliga grejer. Jag kan komma med en favorit i repris som regeringen skulle kunna ta fasta på, även om den är gammal: att höja barnbidraget till anständiga nivåer för vår tid. Vi har, sett till köpkraft, ett lägre barnbidrag nu än vad vi haft på otroligt länge. Med högre barnbidrag har man kanske råd att gå och titta på en elitfotbollsmatch och inspireras av den. Kanske har man råd att betala avgiften eller att göra någonting meningsfullt på sommarlovet.

  Det är också så att man har sänkt bostadstillägget, vilket med precision drabbar dem som har det svårast att ha en meningsfull fritid. Jag tycker att man måste se satsningarna och det regeringen gör i en helhet och i ett sammanhang. Här kommer man med ett förslag på ett system där väldigt mycket pengar försvinner i onödig administration. Samtidigt skär man ned för barnfamiljer, varav många har det svårt att hålla näsan över vattenytan. Jag hoppas på regeringsskifte och ny politik väldigt snart.

  (Applåder)

  2025-06-17 12:57:21

  

  Gustaf Lantz

• Fru talman! Vi har debatterat fritidskortet en ganska lång stund nu. Jag är inte helt sist på listan, men kanske debatten klingar av. Jag vill ändå tacka statsrådet för att han har valt att vara med i den här debatten, delta i replikskiften, svara på frågor och också ställa frågor. Vi har ju debattregler som gör att jag själv inte har kunnat replikera hittills i just den här debatten.

  Det är uppenbart att vi har väldigt olika syn på idén med fritidskortet och utformningen av det hela. Vi tycks vara överens om att syftena är goda. Det handlar om att underlätta ekonomiskt för föräldrarna, att göra det attraktivt och möjligt för fler barn och unga att delta i fritidsaktiviteter och att bredda rekryteringen. Det är gott så.

  Men det finns en lång rad argument mot den modell som regeringen har valt att gå vidare med trots kritik från remissinstanserna. Det riskerar att bli väldigt ineffektivt. Man missar målet. Det finns också betydande risker med upplägget. Under våren har detta debatterats i olika sammanhang.

  Jag har valt att skriva ned argument som har kommit upp i debatten som visar på problemen med fritidskorten. Det har blivit en ganska lång lista, även om den inte är fullständig. Dessutom tycker jag att det har framkommit ytterligare argument i debatten här i dag. Nu har jag anmält en talartid på bara sex minuter, och jag tänkte hålla mig till det. Vi får se om det lyckas. Men hela listan kommer jag inte att hinna med.

  Herr talman! Det alldeles uppenbara stora problemet är ändå att en så stor del av kostnaderna rinner iväg i en administrativ överbyggnad för att skapa register och hantera varje förening, varje ansökan, varje unge och dess föräldrars ekonomiska situation. Det handlar om flera hundra miljoner kronor som försvinner iväg på det sättet. Ett betydligt mer effektivt sätt att använda summan på – totalt blir det nästan 1 miljard om året – hade varit att stärka infrastrukturerna kring fritidsaktiviteterna.

  Miljöpartiet har valt att stärka kulturskolorna, Riksidrottsförbundet, friluftsorganisationerna med mera med resurser för att göra just detta. Vi vill ha en kulturskolelag för att uppvärdera kulturskolläraryrket och säkerställa att det i alla kommuner finns bra kulturskolor som erbjuder en bredd av kurser som efterfrågas också av dem som inte lockas av det kursutbud som finns i dag. Vi vill ha fler replokaler och musikhus. Med regeringens kraftiga neddragningar på studieförbunden kommer 20 000, framför allt unga, att förlora sin replokal.

  Miljöpartiet vill se satsningar på idrotts- och fritidsledare. Vi vill se särskilda satsningar på parasport och på barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning. Vi vill skapa en anläggningsfond – detta har vi diskuterat tidigare i dag – efter den danska modellen för att få fler idrottsanläggningar som passar och fungerar för fler.

  Vi vill också stärka infrastrukturen för friluftslivet. Det har vi inte talat så mycket om i dag. Regeringen går just nu hårt in, skulle jag vilja säga, för att förstöra viktig och värdefull natur över hela landet. Skogsbruket får ökade möjligheter och incitament till kalhyggen i och med Skogsutredningen. Strandskyddet håller just nu på att inte bara inskränkas med lättnader, som det kallas, utan helt försvinna från hundratusentals vattendrag. Det är 1 miljon kilometer smala vattendrag, kanske en tiondel av Sveriges yta, som förlorar sitt skydd nu vid halvårsskiftet.

  Vi vill i stället rusta upp leder, skogar, sjöar och stränder för rekreation men också för miljön, naturen och den biologiska mångfalden. Allt detta är bara några av de saker som vi i Miljöpartiet prioriterar i vårt förslag till budget. Tidöregeringen lägger i stället flera hundra miljoner kronor på E-hälsomyndigheten och Försäkringskassan för att bygga register och hantera ansökningar.

  Herr talman! Jag går vidare i listan. Det finns många anledningar för regeringen att backa och dra tillbaka propositionen och hitta andra vägar att uppnå syftena med fritidskortet.

  Utöver att hela upplägget kostar väldigt mycket pengar blir det administrativt krångel, inte bara för myndigheterna utan också för föräldrar och föreningar. Trots vidtagna åtgärder kvarstår förmodligen risken för ekonomisk brottslighet och fusk. Målet om breddad rekrytering kommer med all sannolikhet inte att nås, utan medlen går till barn och unga som redan är aktiverade.

  Här har Arenagruppen precis nu kommit med en rapport om Järfällamodellen, som visar just detta. Läs gärna den rapporten om ni inte redan har gjort det! Arenagruppen har i stället för regeringens modell ett antal förslag som går ut på att satsa på befintliga strukturer inom idrotten och kulturskolan. Man vill stärka infrastrukturen och investera i fritidsanläggningar, kollektivtrafik och hjälpmedel för personer med funktionshinder. Man vill värna det ideella engagemanget: Gör inte en marknad av föreningslivet! Detta är precis de förslag som vi i Miljöpartiet har i vår budget och i våra motioner.

  Vidare, herr talman, visar flera remissinstanser hur den föreslagna modellen gynnar vissa aktörer men missgynnar andra. Stödet är skräddarsytt för idrotten och kulturskolan, men andra verksamheter inom kulturen och friluftslivet riskerar att falla utanför.

  Till exempel har STF barn- och ungdomsverksamhet, men den är gratis. Här hade det i stället varit efterlängtat med upprustade leder, vindskydd och grillplatser. Men där drar regeringen ned på stödet.

  500 kronor eller 2 000 kronor kanske räcker för vissa aktiviteter. Det är bra. Men den som i dag inte har råd med till exempel ridning kommer inte att vara hjälpt ens av 2 000 kronor. Idrotten har blivit dyr. Visst kan en femhundring bidra på marginalen, men regeringen borde i stället oroa sig för kostnadsutvecklingen.

  Risken är mer än överhängande att många verksamheter kommer att använda pengarna till att smyghöja avgifterna. Föreningarna har stora kostnader, och i stället för att skära i annat kan de nu hänvisa till fritidskortet.

  Dessutom har vissa varnat för att avgifterna kan behöva höjas för att täcka de administrativa kostnaderna för föreningarna som kommer just med krånglet med fritidskortet. Här måste regeringen redan från start noga följa avgiftsutvecklingen.

  Att föreningar med alla ideellt arbetande mammor, pappor och engagerade får tillgång till uppgifter om vilka barn som kommer från hem med låga inkomster är också en uppenbar integritetsrisk. Det innebär risk för stigmatisering. Flera har tagit upp det.

  Nu har jag överskridit min talartid, herr talman. Min uppräkning kunde naturligtvis fortsätta.

  Sammantaget är ambitionerna goda, men förslaget från regeringen är så dåligt att Miljöpartiet yrkar avslag på det. Vi vill använda pengarna till annat. Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reservation 2.

  2025-06-17 12:59:38

  

  Mats Berglund

• Herr talman! Mats Berglunds anförande har förstås sina förtjänster. Det har också några brister. En sådan brist är att han bara radar upp en lista på motargument och tycks mena att argumentens antal skulle vara ett slags argument i sig. Det går ju att argumentera mot vad som helst på det sättet. Anta att jag ska äta mat. Men det är jobbigt att gå till kylen och hämta maten. Fast jag kommer ändå att vilja äta mat. Det finns alltså ett motargument mot detta som helt enkelt är för svagt för att jag ska sluta äta.

  På samma sätt är det med flera av de argument som Mats Berglund tar upp, till exempel integritetsargumentet. Vill man göra riktade satsningar till personer som i utsatthet behöver man ju identifiera vilka de är. Alternativet är att säga nej till alla riktade satsningar till människor eftersom detta riskerar att vara stigmatiserande på olika sätt. Det är ett svagt argument, tycker jag.

  Här är det dessutom väldigt få som får reda på detta. Vi ger ju fritidskort till alla. Ingen i skolan vet vem som har vilken summa på sitt fritidskort. Alla får, men den som är i utsatthet kommer att ha mer pengar på sitt fritidskort. Detta är ett sätt att försöka möta den typen av frågor. Föreningarna vet dessutom ofta redan i dag, som vi kunde höra ledamoten Lantz vittna om, vilka barn det är som har det tuffare hemma.

  Sedan tycker jag att Mats Berglund gör en sak här som förbluffar mig lite. Han säger att det inte kommer att bli någon breddad rekrytering med fritidskortet. Han är säker på sin sak. Det är verkligen inte jag. Jag tror verkligen att det här kommer att kunna vara ett redskap för att få med fler i föreningslivet.

  (Applåder)

  2025-06-17 13:07:52

  

  Jakob Forssmed

• Herr talman! Tack, statsrådet, för repliken! Då får jag också vara med och debattera det här på ett roligare sätt.

  Jag valde att lägga upp anförandet på det här sättet: rada upp argument och samla argument. Det är kanske inte det normala sättet när jag förbereder en debatt, men i just det här fallet var det motiverat. Det är nämligen otroligt många argument emot och egentligen få argument för.

  Idén bakom det här står vi bakom – absolut. Det handlar om breddad rekrytering och om att få in fler unga i kulturlivet och friluftslivet, inte minst, men självklart också idrotten. Idrottsrörelsen jobbar hårt med det här. Jag vet att regeringen också har satsningar på andra sätt. Men vi skulle kunna använda de här pengarna på ett mycket mer effektivt sätt än att ha upplägget med fritidskortet.

  Jag tycker att listan, kvantiteten, faktiskt har en kvalitet i sig. Det är så pass många argument, och de är inte svaga. Det finns en kvalitet i varje argument. Sedan kan man naturligtvis diskutera vart och ett för sig. Statsrådet lyfte integritetsargumentet. Det är inte många som kommer att få tillgång till de här uppgifterna. Men har vi verkligen kvalitetssäkrat detta? Vad händer när den här typen av uppgifter faktiskt läcker och sprids? Vi har sett i andra sammanhang att det kan vara stigmatiserande.

  Statsrådet nämnde det jag sa om att det förmodligen inte kommer att bli breddad rekrytering. Jo, till viss del, men det är en väldigt liten del av pengarna som kommer att användas till det. Arenas undersökning av Järfällamodellen, som jag hänvisade till, visar precis på att det misslyckades.

  2025-06-17 13:09:55

  

  Mats Berglund

• Herr talman! Det är bra att ledamoten backar lite grann nu. Till viss del kan det nu gå till breddad rekrytering. Det tror jag också. Jag tror att det till ganska stor del kommer att kunna göra det. Men låt oss återkomma till det!

  Jag tycker att det är bra att många av de här farhågorna har lyfts under diskussionen. Det har gjort att vi har kunnat utarbeta ett bättre förslag. Men man ska också komma ihåg att en del av de motargument som finns liksom står emot varandra. En del vill ha ännu mer kontroll. En del säger att kontrollen i sig tynger förslaget och gör det mer svårhanterligt. Ja, de argumenten står ju lite grann emot varandra. Man får försöka hitta en väg däremellan, om man nu vill nå fram till de här grupperna på ett nytt sätt. Det handlar om att nå fram till dem som vi inte når i dag. Det är det som vi vill göra.

  Vad gäller personuppgifter är det väl beskrivet i propositionen hur vi ser på detta och också att det är en säker personuppgiftsbehandling som vi ser framför oss kring det här.

  Jag tycker att det är bra att Mats Berglund lyfter friluftslivet. Här gör vi någonting som faktiskt kommer barn som engagerar sig i friluftslivet till del i lika stor utsträckning som barn som engagerar sig i idrotten. Så är det inte alltid. Här blir det faktiskt en stor möjlighet.

  Jag har noterat att man i friluftslivet ser positivt på detta. Man lyfter förstås en del invändningar och farhågor som man kan ha kring det här. Men grundanslaget hos friluftslivet är att man ser att det här erbjuder nya möjligheter för barn att vara med i det svenska friluftslivet. Jag tycker att det vore fantastiskt om fler barn än i dag fick chansen att uppleva det svenska friluftslivet, inte minst barn från utsatta områden, där vägarna ut inte alltid är så raka som vi skulle kunna önska.

  (Applåder)

  2025-06-17 13:11:57

  

  Jakob Forssmed

• Herr talman! Statsrådet lyfter det här med breddad rekrytering. Ja, till viss del kommer det naturligtvis att bli så. Får man 2 000 kronor är det många som kommer att använda dem. Men det hade varit mycket mer effektivt att lägga de pengarna på att stärka infrastrukturen, stärka strukturen, bygga fler arenor och, framför allt vad gäller friluftslivet, stärka vår natur så att man kommer ut i naturen på ett mycket enklare sätt. Det hade varit ett betydligt bättre och mer effektivt sätt att använda de pengarna.

  Skapa en kulturskolelag, så att vi får stadga i kulturskolelärarnas yrkesstolthet och möjlighet, så att vi har starka kulturskolor över hela landet!

  Att argument står emot varandra tycker jag faktiskt också talar för att det är modellen det är fel på. Hur man än vänder och vrider sig med den här modellen blir det fel.

  Jag skulle också lite grann vilja bemöta det som har hänt i de tidigare diskussionerna här framme vid podierna. Statsrådet säger att oppositionen bara vill ha mer av samma.

  Först och främst har vi ett väldigt starkt civilsamhälle, friluftsliv, idrottsliv och föreningsliv. Vi har en kulturskola. Där är Sverige unikt i dag. Ja, det är klart att vi vill ha mer av samma. Vi vill ha mer av det här starka kulturlivet och friluftslivet. Men självklart vill vi också tänka nytt.

  Jag nämnde i mitt anförande att vi vill ha en kulturskolelag, till exempel, och att vi vill ändra skogspolitiken så att vi inte expanderar den totala arealen kalhyggen. Det är inget roligt att sitta och grilla korv på ett kalhygge. Och vi vill ha en anläggningsfond för att få fler anläggningar. Det är att tänka nytt. Fritidskortet är en återvändsgränd.

  2025-06-17 13:13:55

  

  Mats Berglund

• Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 1 under punkt 1 i betänkandet.

  Alla barn i Sverige förtjänar en aktiv och meningsfull fritid, där de får röra sig, upptäcka nya intressen, känna gemenskap och bygga självkänsla. Vi som människor ska få växa. Det är en fråga om folkhälsa, delaktighet och framtidstro.

  Vi vet att behoven är stora. Fyra av fem barn rör på sig för lite, och vart fjärde barn i lågstadieklass har övervikt eller obesitas. Därför behöver det satsas på barns och ungas aktiviteter. Men det förslag som nu ligger på bordet, om ett statligt fritidskort, är fel väg att gå. Det är dyrt, byråkratiskt och ineffektivt samtidigt som det inte löser grundproblemen.

  För det första riskerar fritidskortet att inte nå de barn som behöver det mest. Tanken är att kortet ska användas för att betala aktiviteter hos av staten godkända utförare, men det förutsätter att det finns tillgängliga sådana i närheten och att barn kan ta sig dit.

  På landsbygden eller i mindre orter eller om man har en funktionsnedsättning är det inte säkert att det finns några aktiviteter som passar. Det är inte heller säkert att föreningarna ens blir godkända. Resor till och från aktiviteterna täcks inte av kortet. Fritidsaktiviteter handlar inte bara om betalningslösningar. Det handlar också om de grundläggande förutsättningarna. I många delar av landet är just bristen på förutsättningar det som är det verkliga hindret. Därför borde regeringen fokusera på att bygga upp kapacitet i stället för att lägga pengarna på administration och byråkrati.

  För det andra kräver fritidskortet digital registrering, inloggning och uppgiftslämnande för både barn och föräldrar. Det innebär att kortet ställer tekniska krav som kanske inte alla klarar av. Familjer utan bank-id, utan goda språkkunskaper eller utan digital vana kan hamna utanför. Det gäller inte minst barn i ekonomisk utsatthet, nyanlända eller barn med funktionsnedsättningar. Risken finns att familjer även drar sig för att hamna i ytterligare ett statligt register. Regeringen borde ägna sig åt att riva hinder för att möjliggöra en aktiv fritid i stället för att bygga upp en ny teknisk snubbeltråd.

  För det tredje innebär fritidskortet en misstroendeförklaring mot civilsamhällets aktörer, som nu måste registrera sig som utförare, följa nya administrativa rutiner och hantera en ny form av betalning. Någon gång går kanske luften ur våra ideellt engagerade ledare, som inget annat vill än att skapa rörelse, gemenskap och utveckling för barn och unga men som i stället kommer att få lägga ännu mer tid och kraft på ytterligare administration och byråkrati. Regeringen borde ägna sig åt att underlätta för civilsamhällets aktörer, inte försvåra för dem.

  Herr talman! I Centerpartiet tror vi inte att lösningen för barns fritid är mer administration och byråkrati. Vi tror på att stärka det som redan fungerar. Vi tror på att stödja civilsamhället direkt via Riksidrottsförbundet, Sveriges ungdomsorganisationer, via friluftsorganisationer och studieförbund. De hundratals miljoner som fritidskortet beräknas kosta i administration de kommande åren hade i stället kunnat gå direkt till barnens fotboll, dramalektioner, scoutläger eller friluftsliv. Där hade de gjort nytta direkt och på riktigt till mer glädje, mer rörelse och mer gemenskap.

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut fattades under § 12.)

  2025-06-17 13:16:13

  

  Christofer Bergenblock