Läkemedel och tandvård
Debatt i text
Fru talman! I valet nästa år kommer den unga generationen som röstar att ha levt mer än halva livet i ett Sverige med en moderat statsminister. Det är ett Sverige där man kan välja sin vårdcentral, där man kan besöka apotek som finns på fler platser och som har längre öppettider än tidigare, där man har verkliga alternativ till Folktandvården och där man till och med kan köpa värktabletter på macken ifall apoteket är stängt. Det är ett rikare, trevligare och tillgängligare Sverige där vuxna människor har större inflytande över den egna hälsan än vad som var gällande för tidigare generationer.
Fru talman! Framtagandet av nya läkemedel och behandlingsterapier går mycket snabbt - kanske snabbare än någonsin förr. Det är bra. Läkemedel förbättrar och förlänger liv. Därför är tillgängligheten när det gäller läkemedel avgörande. I det sammanhanget vill jag säga att tillgänglighet är en mycket bred fråga. Det handlar om att nya behandlingar ska tas fram och godkännas i Sverige, om att införandet ska ske på ett likvärdigt sätt i regionerna, om att leveranser ska fungera och om att uppföljning av behandlingar ska kunna ske.
Fru talman! När vi debatterade de här frågorna förra året nämnde jag att regeringen har tagit emot departementsskrivelse 2023:8, där bokstavsutredaren Peter Asplund föreslår reformer som kan bidra till att fler kliniska prövningar genomförs i Sverige. Huvudnumret i utredningen är hämtat från länder som lyckats öka antalet kliniska prövningar och kallas för Swetrial. Swetrial innebär att Sverige satsar på att öka antalet kliniska prövningar genom ett tvärsektoriellt partnerskap så att fler patienter kan få tidig tillgång till nya läkemedel.
Jag sa förra året att vi moderater ser ett införande av Swetrial eller en liknande reform som en ödesfråga för att kunna behålla och stärka life science-sektorn i Sverige. Och regeringen har levererat. 30 miljoner har avsatts till Läkemedelsverket för att förbereda Swetrial under 2025, och från nästa år avsätts 60 miljoner kronor årligen. Läkemedel är Sveriges dolda basnäring, och med det här tvärsektoriella partnerskapet kan branschen fortsätta vara ett styrkeområde för Sverige och svensk export.
Fru talman! Under förra årets debatt nämnde jag också det pågående arbetet med den nationella läkemedelslistan, som ska öka patientsäkerheten och effektivisera vården genom en integrering i vårdinformationssystemen. Regionernas byte av vårdinformationssystem har dock medfört vissa komplikationer. Regeringen ser detta och kommer att remittera förslag om att skyldigheten att lämna vissa uppgifter till registret senareläggs till år 2028.
Det är inte en tillfredsställande situation att digitaliseringen, som är avgörande för att utveckla vården, går så långsamt och möter så många hinder. Men steg för steg ska 2000-talets innovationer också göra entré inom vården så att patientsäkerheten kan höjas, effektiviteten förbättras och felaktigheter rensas ut.
I dag ser vi hur kriminella nätverk utnyttjar vården genom falska recept och illegala försäljningar. Med till exempel digital tillsyn kan vi snabbare upptäcka och stoppa den verksamhet som göder den kriminella ekonomin. Det är värt att notera att både E-hälsomyndigheten och Läkemedelsverket får betydande resurstillskott 2025 för att accelerera sitt viktiga arbete inom många områden, bland annat detta.
Fru talman! Sedan förra årets debatt har också Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, levererat förslag på hur man ska öka tillgången till läkemedel för patienter med sällsynta hälsotillstånd utifrån det uppdrag man fått av regeringen. Från och med nu kommer TLV att i större utsträckning ta hänsyn till patientantal och försäljningsvärde i myndighetens beslut om pris och subvention, vilket ska leda till ökad tillgång till läkemedel för patienter med svåra, sällsynta hälsotillstånd. TLV accepterar en högre kostnad för läkemedel för mycket svåra hälsotillstånd, vilket det finns många etiska argument för. Det är bra. Men det krävs mer.
Jag tror att vi behöver en större, kulturell förändring kring svåra och sällsynta hälsotillstånd som också letar sig in hos fler aktörer och in i NT-rådet. För inte är det väl rimligt att mina värktabletter subventioneras medan människor med svåra tillstånd ska lämnas utanför? Jag tror att svenska folket tycker att vi kan prioritera de 41 miljarder som avsätts för läkemedelsförmånerna på ett bättre sätt.
Fru talman! En punkt i Tidöavtalet som kanske inte riktigt fått den mediala uppmärksamhet den förtjänar är den som handlar om ett farmaceutsortiment, det vill säga att fler läkemedel ska kunna säljas på apotek utan recept från läkare men med rådgivning från farmaceut. Den ordningen är under uppbyggnad, och naloxon blev det första läkemedlet. Vi moderater ser med tillförsikt på att den ska växa och utvecklas, men redan nu ska sägas att det finns mer att göra på området.
Den brittiska reformen Pharmacy First, där apotek avlastar primärvården genom att farmaceuter ges ökade befogenheter, kan tjäna som inspiration för ett framtida svenskt reformarbete. Om Kanada, Nya Zeeland och Danmark ser goda resultat när de genomför den typen av reformer - varför skulle vi inte snegla på och kopiera dem?
Fru talman! Det pågår också ett reformarbete inom tandvården. Just nu är vi i en övergångsfas där åldersgränsen för avgiftsfri tandvård justeras. Från den 1 januari i år är tandvården avgiftsfri från 19 år i stället för 23 år för nyligen påbörjade behandlingar. Den förändringen grundar sig i ett förslag från utredaren Veronica Palm och syftar till att bättre använda den begränsade resurs som tandläkarkåren är. Om oproportionerligt mycket tandläkartid läggs på en åldersgrupp med mycket god munhälsa blir det ju mindre tid över för de sjuka och sköra äldre som har sämst munhälsa och riskerar komplicerade följdsjukdomar.
Parallellt pågår ett arbete med ett nytt högkostnadsskydd där äldre med sämst munhälsa prioriteras på ett sätt som mer ska efterlikna det som gäller i övrig vård. Utredningen blev klar innan jul och är nu på remiss.
Ännu är inte remisstiden över, och det kan fortfarande komma viktiga inspel om hur vi exempelvis ser till att spetsa glesbygdstillägget ytterligare eller hur vi på andra sätt får mer tandvård för pengarna. Vi moderater läser remissvaren noga, för även vi får ju lite skrämselhicka när det talas om prisreglering. Förslaget om högkostnadsskydd kommer däremot att behandlas i en egen debatt.
Här och nu vill jag dock vara tydlig med en sak. Även om detta är den största tandvårdsreformen på ungefär 20 år finns det skäl att gå varsamt framåt i tandvårdspolitiken. Sveriges tandvårdssystem håller redan i dag en hög standard, och majoriteten av patienterna uttrycker nöjdhet med den vård de får. Nio av tio känner förtroende för sin tandvårdsklinik, och lika många känner sig trygga vid sin behandling. Sådana förtroendesiffror kan vi i den här salen bara drömma om.
Fru talman! Sverige har en vård och tandvård av hög kvalitet, men vi kan inte slå oss till ro. Utvecklingen av nya läkemedel och behandlingar går snabbare än någonsin. Digitaliseringen skapar möjligheter men också en del utmaningar. Och vår befolknings genomsnittsålder ökar år för år. Det kräver att vi fortsätter arbeta aktivt för att säkerställa en tillgänglig, jämlik och hållbar vård för alla, från den unga patienten som behöver snabb tillgång till nya terapier till den vuxna som behöver komma snabbt tillbaka till jobbet och den äldre som förtjänar en trygg och prisvärd tandvård.
Moderaterna och våra tre samarbetspartier är beredda att agera och gör det genom satsningar på Swetrial, läkemedelsberedskap, digitalisering och en reformerad tandvård. Men arbetet är långt ifrån färdigt. Bortom myndighetsuppdrag, budgetposter och Excelfiler finns något mer: Det handlar om människors rätt till bästa möjliga vård och behandling. Det handlar om deras liv och hälsa. Här kan vi, myndigheter och regioner göra mer.
Jag vill yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
(Applåder)
2025-02-13 17:12:04
Jesper Skalberg Karlsson
Fru talman! Det här betänkandet behandlar vansinnigt många olika frågor, så jag har delat upp detta för att det ska bli någorlunda begripligt.
Jag börjar med tandhälsa. Det råder en levande kris, kan man säga, vilket framgår när man träffar och pratar med regionala och privata tandläkare. Vi kan också se att tandläkarna inom den regionala tandvården mest får jobba med barn och unga; det blir utträngningseffekter. De får liksom ingen utväxling och får inte lära sig speciellt mycket. Kompetensutvecklingen för tandläkarna inom den regionala sektorn har minskat. Har ni tittat på detta? Man kanske kan tycka att även privata tandläkare skulle ta ansvar för barn och unga så att man fick en mer jämlik hållning.
Jag går vidare till läkemedel. Högkostnadsskyddet ska höjas, inte sant? Det kanske vi ska ha en specifik debatt om. Detta kommer att slå väldigt hårt - kanske inte, fru talman, mot sådana som ledamoten och jag själv utan mot personer som exempelvis är arbetslösa eller fattiga och har barn som har astma och så vidare. Det kan bli ganska svårt. Jag undrar om ledamoten känner till om det har gjorts någon som helst konsekvensanalys av detta. Redan i dag är det många som inte hämtar ut sina läkemedel för att de inte har råd. Riskerar inte detta att förvärra situationen för människor som är rejält fattiga?
Detta med läkemedel är svårt - införande och så vidare. Vi har allihop tittat på detta och skakat bekymrat på huvudet. Det gäller exempelvis fungerande kostnadsmodeller för specialdesignade läkemedel och hur man kan förbättra dem. Jag ser fortfarande inte, fru talman, om detta blir bättre, utan det känns lite rörigt. Finns det svar på det?
2025-02-13 17:36:30
Karin Rågsjö
Fru talman! Tack till ledamoten Dahlqvist för att han upprepar sina frågor!
Jag kan börja med att konstatera att TLV nu i större utsträckning tar hänsyn till patientantal och försäljningsvärde när de tar beslut om pris och subvention. De accepterar också en högre kostnad för läkemedel för mycket svåra hälsotillstånd, vilket det finns många goda etiska argument för.
Jag är osäker på om en pott är den bästa lösningen för att ge vissa läkemedel en egen rad i redovisningen, så att säga. Jag tror att det som ska ligga till grund är den hälsoekonomiska analysen, den etiska plattformen och de QALY-analyser som myndigheten gör. Jag tycker att nya terapier som bidrar till att förlänga liv och minska lidande ska godkännas. Vi har fortfarande en bit kvar för att komma upp till det europeiska snittet.
Jag är övertygad om att de 41 miljarder vi i år lägger på läkemedelsförmånen bidrar till att många människor får de mediciner de ska ha. Sedan finns det utvecklingsarbete. Jag ser mycket fram emot Socialstyrelsens rapport gällande uppdraget om sällsynta hälsotillstånd, som kommer i maj, och jag utesluter inte att vi ska göra mer. Men jag tror att det är stegvisa förbättringar på många områden som kommer att göra att vi kommer framåt i dessa frågor, inte en extra rad i en budgetpost i budgetpropositionen.
2025-02-13 17:34:51
Jesper Skalberg Karlsson
Fru talman! Jesper Skalberg Karlsson sa i talarstolen att vi har världens bästa munhälsa. Det är viktigt att ha det för ögonen. Vi har en väldigt välfungerande tandvård. Det gör att man måste vara försiktig i allt reformarbete.
Tidöregeringen har nu dragit igång en stor reformering - den största på 20 år, säger Jesper Skalberg Karlsson. Det är ett förslag som innebär att det är ålder och inte behov som ska styra vilka subventioner som ges, vilket i sig är tveksamt. Dessutom ska prisreglering vara det som "till alla lycka bär" enligt det förslag som nu är ute på remiss.
I dag publicerades en debattartikel i Dagens Samhälle undertecknad av ordföranden i Sveriges Tandläkarförbund, ordföranden i Sveriges Tandhygienister, ordföranden i Sveriges Tandteknikerförbund och ordföranden i Svenska Tandsköterskeförbundet. Det är samtliga de fack som är verksamma inom den svenska tandvården. De skriver så här: "För tandvården innebär förslaget ökad administration, minskade intäkter, och att mer tid måste läggas på att förklara vad olika behandlingar för olika tänder kommer att kosta för patienten."
De avslutar artikeln på följande sätt: "Vår stilla vädjan till politiken är att titta i backspegeln. - - - Håll gärna era löften till de äldre - men gör det på ett sätt som ger oss möjligheter att fortsätta göra vårt jobb." Inte minst på tandläkarsidan ser man alltså att detta förslag kommer att innebära en stor risk för att många och inte minst äldre tandläkare väljer att avsluta sin aktiva tjänst.
Min fråga till Moderaterna är: Kommer ni att titta i backspegeln och lyssna på de fackförbund som blinkar rött mot det förslag som ni har låtit ta fram?
2025-02-13 17:21:45
Anders W Jonsson
Fru talman! Tack, Jesper Skalberg Karlsson, för ditt rosande anförande om hur det ser ut nu för tiden!
Jag skulle, fru talman, vilja referera till två tidigare utskottsinitiativ. Jag har ställt dessa frågor till ledamoten tidigare.
Det första gäller SOU 2021:8. Det rör sig om ett tillkännagivande om jämlikt införande av nya behandlingsmetoder. Syftet var att minska skillnader mellan patienter i landet och geografiska avstånd.
Det andra tillkännagivande vi tog emot gällde 2021/22:SoU21. Det handlar om en särskild nationell strategi och särskild finansiering för läkemedel mot sällsynta sjukdomar och diagnoser. Även i detta tillkännagivande, fru talman, trycker man på att patienter i hela landet ska få tillgång till bästa vård på ett jämlikt sätt.
Detta var reservationer som Tidöpartierna då, i opposition, stod helt bakom.
Min fråga till ledamoten Jesper Skalberg är följande. Ni har nu styrt i två och ett halvt år - detta är drygt tre år sedan. Ni hade otroligt hög svansföring i opposition när det gällde extrapengar till läkemedel och så vidare. Varför tillskjuter ni inte dessa extrapengar till de här grupperna, som ni var eniga om redan i opposition?
2025-02-13 17:29:25
Mikael Dahlqvist
Fru talman! Jag tackar ledamoten Jonsson för frågan.
I repliken nämns att man bör titta enbart på hälsa och inte på ålder. Jag noterar dock att vi fram till i dag definitivt har tittat ganska mycket på ålder. Åldersgränsen för avgiftsfri tandvård har inte alls styrts av munhälsa utan av just ålder. Så har det varit. Det är alltså inte något helt nytt att man tittar på ålder snarare än hälsa. Det finns utmaningar med det. Det har funnits en överkonsumtion hos den unga populationen, som har haft avgiftsfri tandvård men mycket god munhälsa. Där skruvar vi och rättar till.
Vad gäller frågan om prisreglering hänvisar jag till mitt huvudanförande. Vi moderater har lite skrämselhicka inför sådana förslag. Samtidigt är det väldigt svårt att föreställa sig ett högkostnadsskydd där staten tar alla kostnader upp till ett obegränsat belopp. Om man ska ha ett högkostnadsskydd behöver man också ha någon sorts prisreglering, annars kan det sättas vilka priser som helst. Jag instämmer i att det här är väldigt knepigt.
Fru talman! Vi tar fackförbunden på väldigt stort allvar; vi kommer att ta alla remissvar på stort allvar. Remisstiden har ännu inte gått ut. Om jag inte är helt felinformerad går den ut på söndag. Vi ser fram emot att gå igenom remissvaren och förhoppningsvis kunna gå fram med ett balanserat förslag.
Däremot är frågan om högkostnadsskyddet och den exakta utformningen ämnet för en annan debatt än den vi har i dag.
2025-02-13 17:23:57
Jesper Skalberg Karlsson
Fru talman! Jag och Centerpartiet delar ambitionen att man måste göra ytterligare steg när det gäller subventionering av tandvård. Där är vi inte oeniga. Men det finns ett antal sätt på vilka man kan göra det som inte skapar nästan oöverstigliga problem för tandvården.
Efter att ha tagit del av förslaget signalerar här de yrkesverksamma - det här är ju inte bara fackförbund utan yrkesföreningar - att de ser uppenbara risker i det att till exempel ett antal tandläkare kommer att välja att sluta arbeta. Man kommer att få betydligt mer administration.
Det kanske största hotet är att vi får en tudelad tandhälsa. Redan i dag klarar uppåt 90 procent av de äldre av att betala sin tandvård. Det är en mediankostnad på 2 000 kronor per år. Om vi skapar ett administrativt tungrott system kommer många att säga: Jag betalar 2 000 kronor, för jag behöver inte de här subventionerna.
Då kommer vi att få en utveckling som vi haft inom sjukvården, det vill säga vi får privat-privat vård. Man väljer att ställa sig helt utanför ersättningssystemen från Försäkringskassan eller hittar olika försäkringslösningar.
Jag delar helt uppfattningen att man här måste gå fram väldigt försiktigt. Givetvis ska man kunna subventionera men kanske hellre genom att använda de gamla subventionssystem som alliansregeringen plockade fram och stärka dem ytterligare i stället för att göra något som bygger på prisreglering, ökad administration och större problem för dem som arbetar.
Min fråga kvarstår. Kommer ni att vara beredda att lyssna på professionen och tänka efter för att se till att tandvården inte försämras? Ambitionen är ju egentligen att förbättra den.
2025-02-13 17:25:46
Anders W Jonsson
Fru talman! När jag engagerade mig politiskt berodde det inte på någon pojkdröm om revolution. Jag tycker att samhället ska utvecklas genom stegvisa och genomtänkta reformer. Därför hittade jag hem hos Moderaterna.
Frågan om högkostnadsskydd finns med i Tidöavtalet, som ligger till grund för att regeringen kunde tillträda. Någon form av högkostnadsskydd kommer att komma på plats under mandatperioden. Men jag instämmer med ledamoten och de farhågor som finns. Jag tycker att man ska ta remissvaren till utredningen på stort allvar. Om man kan förbättra i kanterna och i detaljerna och hitta nya och bättre sätt under resans gång är det absolut ingenting som jag eller Moderaterna är emot.
När jag själv tittar på vilka tandläkare man bör använda gör jag det naturligtvis utifrån en kvalitetsstämpel, att de är anslutna till Försäkringskassan. Att skapa ett A- och ett B-lag, där vissa är med och andra inte, vore en mindre bra väg framåt för svensk tandvård. Det är saker som vi egentligen vill undvika, eftersom mycket i tandvården redan i dag fungerar. Det finns en hög patientnöjdhet, och ganska få ärenden hamnar hos HSAN. De allra flesta sköter sig bra.
2025-02-13 17:27:50
Jesper Skalberg Karlsson
Fru talman! Tack till ledamoten Dahlqvist för frågorna!
När det gäller sällsynta hälsotillstånd redogjorde jag i mitt anförande för den nya process som TLV har fått på plats från och med den 1 januari i år. Jag noterade också i anförandet att det krävs betydligt mer - fler behöver göra mer. Vi ser alla fram emot att Socialstyrelsen kommer med sin nya strategi för just denna grupp. Mig veterligen är den inte försenad utan kommer att komma på utsatt datum i maj.
TLV och Socialstyrelsen är alltså engagerade, och vi kan säkert göra mer också från riksdagen. Men att det skulle finnas någon motvilja mot att jobba med dessa frågor är helt enkelt inte sant.
När det gäller läkemedel och mer jämlikt införande har vi moderater haft en rad olika förslag på hur man skulle kunna bygga en bättre nationell, mer rättssäker och mer effektiv process än den som finns i dag. De röstades ned under förra mandatperioden, men vi ger oss inte.
Jag noterar att det just nu förbereds en större läkemedelsutredning som ska tillsättas under året. Jag ser mycket fram emot att de direktiven presenteras så att vi kan komma framåt i läkemedelsfrågorna. Det har tidigare funnits problem med att man har gjort stora utredningar om läkemedelsfrågorna men inte riktigt kommit fram med förslagen. Nu kan vi dock notera att reformtempot är högre än det varit på länge, och det tycker jag är bra.
2025-02-13 17:31:25
Jesper Skalberg Karlsson
Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för ditt svar!
Frågan från mig kvarstår. Det fattas i dag pengar i systemet när det gäller införande av läkemedel. Det är därför TLV har så tuffa kriterier och prioriteringar. När de godkänner nya läkemedel måste de ta hänsyn till många olika parametrar. När man i samtal med myndigheten frågar varför de gör denna stränga tolkning är ett av skälen ekonomiskt. De har inte resurser, och kostnaderna drar iväg. Detta kanske vi är överens om.
Men ledamoten svarar inte på frågan om finansiering. Visst, den nuvarande regeringen har många olika utredningar och uppdrag och har haft det under en längre tid. Sedan är frågan vad det blir för verkstad av detta. Jag är lite bekymrad över allt som sker.
Jag delar ledamotens uppfattning att vi måste ta ett helhetsgrepp om hela läkemedelsområdet. Men jag är, ledamoten, väldigt intresserad av att få svar gällande de tillkännagivanden ni gjorde förra mandatperioden, där ni var väldigt tydliga i era prioriteringar och dessutom öronmärkte ett antal miljarder för läkemedel för särskilda diagnoser.
Min fråga kvarstår: När kommer den särskilda potten i budgeten? Den kommer inte i år i alla fall. Kommer den nästa år?
2025-02-13 17:33:02
Mikael Dahlqvist
Fru talman! Tack, ledamoten Rågsjö, för frågorna!
När det gäller vem som gör vad inom tandvården kommer det att bli förändringar under detta och kommande år eftersom åldersgränserna för den avgiftsfria tandvården justeras, vilket kommer att göra att det blir en annan sammansättning när det gäller vilka patienter som hamnar i folktandvården kontra den andra tandvården. Det är den planerade förändring vi har tittat på och som nu genomförs. Några andra stora förändringar på det området kan jag inte minnas att vi har i vårt Tidöavtal.
När det gäller högkostnadsskyddet är remissperioden för det förslaget inte slut, och det kommer att bli en separat debatt när remissvaren har inkommit.
När det gäller läkemedel kan man notera att det är väldigt mycket som pågår. Det är ganska spridda skurar, utöver de frågor vi har i Sverige - alltså sådant som rör NT-rådet, nya avancerade terapier, vårt jobb med antibiotikaresistens, life science-strategin med mera. Allt detta ska ses i ljuset av att hela läkemedelslagstiftningen just nu förhandlas inom Europeiska unionen. Där måste vi också ta hänsyn till ett pågående handelskrig som vi inte har så mycket att säga till om men som såklart kommer att påverka tillgången till läkemedel i Europa och Sverige.
Det är verkligen ett sammelsurium av olika frågor som samspelar. Jag kan dock bara ta ansvar för vad vi gör här i Sverige. Jag är övertygad om att den nya life science-strategin, satsningarna på Swetrial och det vi gör när det gäller läkemedelsberedskap kommer att få effekt. Det kommer att göra att tillgången blir bättre än den annars hade varit. Men det är väldigt mycket som vi inte styr över. Handelskriget med USA är en sak. Tillgången till ingredienser från Kina och Indien är en annan.
2025-02-13 17:38:41
Jesper Skalberg Karlsson
Fru talman! Angående tandhälsan tror jag att man måste börja titta på att staten tar över stora delar av utbildningen, för det behövs. Och detta med att regionens tandläkare får färre barn och unga som patienter stämmer inte riktigt. De har ju hela skolan, hela det perspektivet. I vissa regioner är det svårt att få en tandläkartid i dag om man är 48 år och har dålig tandhälsa. Detta måste man göra något åt för framtiden.
När det gäller högkostnadsskyddet för medicin hoppas jag att man ser över förutsättningarna. Annars kommer det att bli vansinnigt tufft för dem som redan har det tufft ekonomiskt i samhället.
Läkemedel är en jättefråga. Börjar man fördjupa sig i den blir man alltid förundrad och behöver borra ännu djupare. Med tanke på det som vi nu ser med handelskrig och så vidare måste vi kanske ha ett helt annat förhållningssätt när det gäller läkemedel och kanske producera mer i Sverige och Europa. Men det är en annan debatt. Det är klart att det skakar betänkligt.
När det gäller läkemedel till små patientgrupper är det väldigt ojämlikt. Det handlar ju helt om vilken region man befinner sig i. Jag skulle önska att det fanns en rejäl nationell pott för regioner. Annars blir det ojämlikt, helt enkelt. Jag tror att detta skulle vara väldigt bra. Vi har själva lagt in det i vår budget, för vi tycker att det är det bästa.
Sedan har jag en sista fråga, innan replikskiftet är slut: Ert förslag för 67-plussarnas tandvårdsförsäkring, blir det verkligen mer jämlikt?
2025-02-13 17:40:46
Karin Rågsjö
Fru talman! När det gäller tandläkarbristen är jag enig med ledamoten Rågsjö. Vi behöver fler tandläkare i Sverige med kliniker på fler platser. Det vet inte minst jag som kommer från Gotland, där köerna till tandvården är långa.
När det gäller högkostnadsskyddet är det viktigt att vi har en långsiktig finansieringslösning för läkemedel. Vi noterar att de har blivit betydligt dyrare de senaste åren. Man får lite skrämselhicka när man läser prognoserna, där det talas om prisökningar på 6-7 procent per år där den statliga delen redan från början var över 30 miljarder. Det är ganska omfattande belopp, och vi behöver fundera över hur man prioriterar.
En långsiktig finansiering av högkostnadsskyddet är viktig, och det är bakgrunden till att det nu ses över. Remissperioden är dock inte över, utan det kommer att bli en annan debatt om detta.
Fru talman! När det gäller små patientgrupper och tillgången till läkemedel är det för tidigt att utvärdera den nya ordning som gäller på TLV från den 1 januari i år. Jag är övertygad om att vi om några månader kommer att kunna se resultat. Om det inte blir som tänkt ska vi inte utesluta att det kan göras nya satsningar på området. I maj kommer också Socialstyrelsens strategi för sällsynta hälsotillstånd, vilket kan vara ett bra komplement.
Jag tror som sagt att vi behöver engagera många delar av det svenska samhället - många myndigheter men också politiken - för att fler människor ska få tillgång till de mediciner som kan förlänga och rädda liv. Vi har fortfarande en bit kvar att jobba med för att nå upp till det europeiska snittet när det gäller tillgängliggörande av läkemedel. Förklaringen till det kräver betydligt mer än två eller åtta minuter, så det får vi ta i en separat och längre debatt.
2025-02-13 17:42:50
Jesper Skalberg Karlsson
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 15, Översyn av apoteksmarknaden, men vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer.
När man får ett recept hos läkaren och går till apoteket för att hämta ut sin medicin tänker nog de flesta i vårt land att medicinen självklart ska finnas på apoteket. Likaså när vi behöver vård. Då tänker vi att sjukvården finns där för oss när behov uppstår och att vi ska få den bästa behandlingen.
Men är det så? Nej, så är det inte alltid. Vi ser fortfarande att antalet restnoterade läkemedel är ett problem. Så har det varit i många år, vilket ska erkännas. Vi ser att vården är ojämlik, och vi ser också att vilken medicinsk behandling man får varierar beroende på var man bor.
För oss socialdemokrater har det alltid varit självklart att all vård ska vara tillgänglig, oavsett vem man är eller var i landet man bor. Man ska också ha tillgång till läkemedel för en rimlig kostnad. Det är grundförutsättningar som måste fungera, men de nödvändiga reformerna för att lösa problemen lyser med sin frånvaro.
Fru talman! Glädjande sker det en revolutionerande utveckling med nya innovativa läkemedel och vacciner. Fler behandlingar ger botande effekt på allvarliga sjukdomar. Det är också av vikt att hälso- och sjukvården kontinuerligt utvecklar sina organisationer och patientflöden for att maximera nyttan av nya moderna läkemedel.
För att man ska lyckas med helheten måste flera förändringar göras inom sjukvården och på läkemedelsområdet. Inte minst måste finansieringen stärkas, vilket mitt parti föreslagit i samtliga sina budgetmotioner. Men Tidöregeringen prioriterar skattesänkningar för rika höginkomsttagare.
Dessutom har vi nyligen genomgått en pandemi med djupa effekter och erfarenheter. Tyvärr lever vi i en alltmer orolig omvärld, med krig. Vi måste naturligtvis planera beredskapen ännu mer effektivt.
Redan under den S-ledda regeringens tid påbörjade vi en resa för att höja beredskapen inom sjukvården och omsorgen. Flera av våra yrkanden i dagens betänkande handlar just om att få kontroll och robusthet när det gäller läkemedel och apotek.
Vi lade för några månader sedan fram ett förslag om 300 riksapotek över hela landet. Syftet med detta är att säkra tillgången till mediciner i krig och kris. Statliga Apoteket AB föreslås få ett samhällsuppdrag att driva de 300 apoteken. De ska vara placerade på ett sådant sätt att 90 procent av landets invånare har ett riksapotek inom 20 kilometers avstånd.
Vi socialdemokrater anser att det behövs en översyn av apoteksmarknaden. Socialdemokraterna motsatte sig avregleringen 2009 eftersom monopolet i stort sett fungerade bra. Det vi ser nu är en förlust av samhällelig kontroll av apoteksmarkanden.
Det finns en befogad oro kring apotekens tillgänglighet i framför allt glesbygd, och detta med brist på läkemedel är ett problem - för att inte tala om, fru talman, det växande problemet med välfärdskriminalitet.
Vi socialdemokrater yrkar också på att man ska se över hela läkemedelsområdet. En sådan utredning behöver ta ett grepp kring hur läkemedel tillhandahålls till patienter, vårdgivare och apotek, vilket kostnadsansvar som ska falla på staten, hur förhandlingen ska ske och vilka rekommendationer det ska vara.
I dag har vi tre parallella system för introduktion av läkemedel. Det är inte optimalt. Det är staten via TLV, och så har vi NT-rådet, bland annat. Det finns alltså skäl att se över läkemedelsorganisationen, fru talman.
Vi måste också korta tidsspannet för nya läkemedel som ska introduceras i Sverige. Det tar i dag lång tid från att det godkänts av den europeiska läkemedelsmyndigheten.
Allt detta skulle ge ett attraktivt Sverige. Vi behöver mer life science, framför allt mer life science-investerare.
Fru talman! Jag går över till tandvård. Precis som jag började mitt anförande med ska all vård utgå från behov och vara jämlik. Det gäller naturligtvis också tandvården. Tandhälsan har blivit bättre, om man tittar på befolkningsnivå. Samtidigt kvarstår skillnader i tandhälsa mellan grupper. Och i den senaste kostnadskrisen, som vi lever i, ser vi tyvärr att allt fler människor tvingas avstå från tandläkarbesök av ekonomiska skäl. Det är en sorglig utveckling, som man hade kunnat förhindra om regeringen hade prioriterat att satsa mer pengar på människor med lägre inkomster.
Det här var också en del av skälen till att den förra, socialdemokratiskt ledda, regeringen gjorde en större tandvårdsutredning, vilken lämnade sina slutsatser redan 2021. Utredningen föreslog incitament för ett kostnadstak för tandvården, liknande ett högkostnadsskydd, det som diskuteras i dag. Men det fanns även förslag, vilket kanske är minst lika viktigt, om att de med stora behov och med de största bekymren kanske skulle ha någon form av förtur. I dag är det så att tandvården inte i första hand prioriterar utifrån behov.
Utredningens förslag skulle ha lett till en jämlikare tandvård, efter behov, och till sänkta ekonomiska trösklar. Det är synd att regeringen inte valde att gå vidare med utredningens förslag, i alla fall i helheten, för då skulle vi i dag ha varit betydligt närmare ett högkostnadsskydd.
Fru talman! Även inom tandvården råder det stor kompetensbrist, precis som det gör inom all offentlig verksamhet. Tillgängligheten är försämrad. Det ser vi speciellt på landsbygd och i glesbygd. Det finns naturligtvis andra undantag också. Men det är klart att när marknadskrafterna styr - det är ju marknadens drivkrafter - etablerar man sig där det finns en bra marknad. Då blir det bland annat en överetablering i städerna. Det finns även rapporter som visar på överbehandlingar och kostnadsfördyringar i den privata sektorn. Därför vill vi se en större kontroll av privata vårdgivare, med bland annat tillståndsplikt.
(Applåder)
2025-02-13 17:45:13
Mikael Dahlqvist
Fru talman! Den här debatten följs av många som har barn med sällsynta diagnoser eller som själva har det. De har drabbats hårt av att vi i Sverige har ett system som gör att även om det finns effektiva läkemedel kommer de inte dessa patienter till godo.
Många av dem har haft väldigt stora förhoppningar. Före valet var nämligen i stort sett alla partier överens - KD var drivande i detta, Liberalerna var drivande och Centerpartiet var drivande - om att kräva att regeringen skulle göra ändringar som innebar att även svenska patienter med sällsynta diagnoser i behov av särläkemedel skulle få tillgång till dessa. Förhoppningarna var jättestora.
Jag har fått många samtal om detta. I dag på eftermiddagen fick jag ett samtal från en pappa, Jens. Han har en fantastisk dotter som lider av akondroplasi, en skelettdysplasi som gör att skelettet inte växer som det ska. Armarna blir korta, benen blir korta och därtill leder sjukdomen till ett antal mycket svåra komplikationer.
Det finns ett aktivt läkemedel, Voxzogo. I Frankrike, Tyskland och i de flesta andra EU-länder får barnen tillgång till detta, men så inte i Sverige. KD har i regeringen gömt sig bakom att TLV skulle få ett uppdrag. Det uppdraget var begränsat av ekonomi och av att det inte skulle föreslås lagändringar. Det kommer inte att innebära någon skillnad för den här flickan. Det kommer att innebära positiva effekter för få men inte för alla.
Dessutom är många av dessa läkemedel så kallade rekvisitionsläkemedel, vilket innebär att de hanteras av regionerna. Där innebär det här förslaget ingenting.
Dessa föräldrar och patienter förväntar sig ett besked från KD: Vad kommer man att göra för att barn med sällsynta diagnoser även i Sverige ska få tillgång till de verksamma läkemedel som finns?
2025-02-13 18:01:53
Anders W Jonsson
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.
Läkemedel och medicintekniska produkter är en integrerad del av hälso- och sjukvården och omsorgen. När man blir sjuk och behöver vård är det viktigt att man snabbt får en medicinsk bedömning. Kan jag klara detta själv med egenvård, eller behöver jag få del av primärvårdens eller slutenvårdens insatser? Om det är egenvård som är bäst utgör apoteket den plats som tillhandahåller godkända läkemedel och medicintekniska produkter.
I detta är det viktigt att fokus är på tillgänglighet och på att förebygga rest- och bristsituationer. Att det är slut på läkemedel som man behöver händer allt oftare, både i Sverige och globalt. Därför arbetar regeringen för att säkra beredskapen kring läkemedelsförsörjning, för att mildra effekterna vid restnoteringar och för att bristsituationer inte ska behöva uppstå.
Kristdemokraternas syn på läkemedel och medicintekniska produkter, apoteken och farmaceuternas roll i hälso- och sjukvårdskedjan samt en trygg läkemedelsförsörjning är att de är viktiga för att helheten ska fungera. Samtliga delar behövs också för att vi ska klara en behovsstyrd vård och omsorg på lika villkor till hela befolkningen.
Apoteksbranschen är inte vilken bransch som helst. Den som tar på sig ansvaret för att vara verksam i denna sektor tar också på sig ansvaret för att tillhandahålla många gånger livsnödvändiga läkemedel och medicintekniska produkter till befolkningen. Kristdemokraterna vill säkra kvaliteten och tillgängligheten genom att slå vakt om och utveckla omregleringen av apoteken.
Det handlar också om att vi behöver stärka apotekens och farmaceuternas roll i hälso- och sjukvårdskedjan, en utveckling som är viktig inte minst för att locka fler till farmaceutyrket. I Tidöavtalet finns skrivningar om att utveckla apotekens roll i vårdkedjan och att apoteken bör kunna erbjuda vissa tjänster, hälsoundersökningar.
Läkemedelsverket har ett pågående uppdrag att kartlägga, analysera och föreslå åtgärder för att förebygga och hantera bristsituationer när läkemedel tar slut. I uppdraget ingår det att utreda hur farmaceuter ska kunna hantera utlämnande av läkemedel om de läkemedel som ska expedieras inte finns tillgängliga och ett utbyte inte kan göras utan att förskrivaren först kontaktas. Detta uppdrag kommer att redovisas i februari 2026.
Det pågår även ett arbete om en försöksverksamhet med en farmaceutisk tjänst, och frågan bereds nu i Regeringskansliet.
De senaste decenniernas medicinska framsteg har revolutionerat vården, möjliggjort behandlingar av tidigare obotliga sjukdomar och gett människor längre och friskare liv, vilket är helt fantastiskt. Samtidigt har den demografiska utvecklingen - med en åldrande befolkning, med en ökning av kroniska sjukdomar och med nya behandlingsmöjligheter - medfört att statens utgifter för läkemedel ökat kraftigt medan patienternas egenavgifter inte ökat i samma takt.
Det innebär att staten nu täcker en allt större del av läkemedelskostnaderna. På sikt påverkar detta systemets hållbarhet. Under de senaste fem åren har regeringens kostnader för läkemedelsförmåner ökat med närmare 9 miljarder kronor. År 2025 beräknas regeringen avsätta 41 miljarder kronor för samma ändamål. Det är en ökning om cirka 2 miljarder kronor från 2024.
Regeringen arbetar aktivt med att säkerställa en hållbar, tillgänglig och jämlik vård för alla, efter behov. En viktig del av arbetet är att säkerställa en långsiktigt hållbar finansiering. Därför utreder regeringen förändringar i högkostnadsskyddet för läkemedel.
Fru talman! KD och regeringen har påbörjat en tandvårdsreform i två etapper. I första etappen kommer vi att införa ett högkostnadsskydd för tandvård, likt det som i dag finns för sjukvård. För detta satsar regeringen 3,4 miljarder kronor per år från och med 2026.
Det kommer att innebära att personer som är 67 år och äldre kommer att betala betydligt lägre tandvårdskostnader än de gör i dag. Då många äldre med dålig tandhälsa i dag prioriterar bort tandvården på grund av kostnaderna kommer detta att kunna leda till att munhälsan förbättras bland äldre.
Förra året presenterade Utredningen om ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård sitt betänkande. Utredningen hade i uppdrag att analysera och lämna förslag om hur tandvårdens högkostnadsskydd kan förstärkas för att mer likna det som finns i övrig vård, och äldre med sämst munhälsa skulle prioriteras. Det är riksdagen som beslutar om förutsättningarna för detta, och beslut planeras till hösten 2025.
Fru talman! Generellt har vi en god mun- och tandhälsa i Sverige, men just äldre har oftare än andra problem med tänderna. Dels kan de äldre det handlar om ha åldersrelaterade problem, dels har äldre ofta en svagare ekonomi än andra grupper, vilket kan göra att de prioriterar bort tandvård.
Målsättningen med ett förstärkt högkostnadsskydd är att patienter i högre grad ska kunna besöka tandvården efter behov och därmed få bättre tänder. För oss kristdemokrater är det en självklarhet att äldre med sämst munhälsa ska prioriteras. Man ska dock inte glömma att detta är ett första steg i en första etapp av reformen, och tanken är att alla vuxna ska ingå. Regeringen avser att återkomma i budgeten för 2026 med dessa delar.
2025-02-13 17:53:48
Dan Hovskär
Fru talman! Tack så mycket för frågan, Anders W Jonsson! Det är en oerhört viktig och komplex fråga.
Vi har nu den nya process som TLV har jobbat fram och som gäller från den 1 januari. Den täcker en del av dessa frågor men inte allt fullt ut. I maj kommer också Socialstyrelsen med en rapport som till vissa delar kommer att ta upp dessa saker.
För vissa patienter är särläkemedel jätteviktigt. Det kan handla om liv och död. När det gäller just det exempel du lyfter här har jag inte koll på hur det påverkas av de nya delar som TLV nu har lagt fram. Men saker och ting är på gång just nu. Jag vet att man tittar brett på detta. Och så väntar vi in Socialstyrelsens rapport.
2025-02-13 18:04:01
Dan Hovskär
Fru talman! Det här är ju lite upprörande. Man väntar på Socialstyrelsens rapport, men regeringen var ju noga med att säga till Socialstyrelsen att de över huvud taget inte fick beröra frågan om särläkemedel. Nu står man här och hänvisar till att i den rapporten kanske det finns en lösning.
Det är uppenbart att det förslag som TLV har lagt fram innebär förbättringar på vissa punkter. Det räcker dock att läsa igenom det för att inse att en stor del av de särläkemedel som TLV hanterar inte kommer att påverkas. Dessa patienter kommer, i likhet med den flicka jag beskrev, inte att få tillgång till särläkemedel.
Dessutom har vi NT-rådet och de läkemedel som inte är förskrivna på recept utan rekvirerade. De berörs över huvud taget inte av detta.
Det är därför jag frågar KD:s representant vad man tänker göra. Antingen kan man säga att man är nöjd med TLV-förslaget, som alla vet inte kommer att räcka, eller att man kommer att ge TLV ett nytt uppdrag, utan restriktioner gällande ekonomi, där de kan komma med lagförslag som kan lösa problemet med de förskrivna läkemedlen.
Det tredje man kan säga är: Vi kommer att ta frågan på allvar eftersom vi lovade detta före valet. Vi är inte de som säger en sak före valet och en helt annan sak efter valet, utan vi kommer att se till att vi löser helheten, det vill säga även NT-rådet och de rekvirerade läkemedlen.
Att däremot stå här och hänvisa till Socialstyrelsens rapport som kommer om några månader och som över huvud taget inte kommer att beröra detta är ett direkt hån mot de föräldrar och patienter som sitter och följer den här debatten.
Ni lovade en sak före valet. Vi var många som hoppades att man med KD på sjukvårdsministerposten skulle kunna lösa det här problemet. Det är inte enorma pengar som krävs. Det är inte jättelika lagförändringar. Man behöver inte göra om hela systemet. Men det kräver att man tar frågan på större allvar än vad KD-ledamoten nu har visat.
2025-02-13 18:05:27
Anders W Jonsson
Fru talman! Man kan raljera över vad jag svarade, men det viktiga nu är att vi kommer vidare. Vi kommer nu att tillsätta en större läkemedelsutredning som ska titta på hur vi kan få fler reformer, och där kommer också särläkemedel att innefattas. Jag sätter mitt hopp till att flera saker är på gång.
Detta är en avancerad och viktig fråga som vi inte släpper. Vi kommer att fortsätta jobba med den. TLV:s nya process gäller från den 1 januari, och den kommer vissa till del. Vi ska fortsätta försöka täcka upp så att det blir en helhet också för övriga.
2025-02-13 18:07:37
Dan Hovskär
Fru talman! Nu har ledamoten Anders W Jonsson förtjänstfullt tagit upp detta med särläkemedel. Vi är många i den här salen och i socialutskottet som i åratal har träffat de människor som berörs. Det kommer att uppstå en otrolig svekdebatt, tror jag, om man inte lyfter detta och åtgärdar det ganska raskt. Man har faktiskt lovat att detta ska fixas. Gör man inte det tror jag att det blir minst sagt besvärligt för de människor som sitter hemma med sina barn och inte får tillgång till läkemedel.
Jag går över till högkostnadsskyddet, som ni vill höja. Ni har lagt ut förslaget på remiss, så att säga. Eftersom ledamoten sitter i det parti som är sjukvårdsansvarigt undrar jag om ni har ägnat er åt något konsekvenstänk. Många av dem som inte tar ut sina mediciner gör så av ekonomiska skäl, och nu kommer deras situation att förvärras. Då kanske man i stället ska titta på överförskrivningen av läkemedel. Jag tänker på nätläkare, reklam i tunnelbanan för diverse läkemedel och så vidare. Är det så vi ska ha det? Marknaden kan regleras på olika sätt, och det här är kanske ett sätt.
En annan fråga gäller den stora tandvårdsreformen. Om jag inte är helt ute och cyklar ska reformen rulla vidare till ytterligare grupper. Ni börjar med 65-plussare - eller var det 67-plussare? - och sedan ska reformen rulla ut i hela Sverige. Det låter som Vänsterns dröm. Kommer det att bli så?
2025-02-13 18:08:39
Karin Rågsjö
Fru talman! Jag tackar för de många frågorna ledamoten ställde till mig.
Jag börjar med frågan om särläkemedel. Vi har haft en diskussion om särläkemedel tidigare. En större läkemedelsutredning ska tillsättas för att komma med förslag på reformer.
Sedan var det frågan om högkostnadsskyddet för läkemedel. Förslaget är ute på remiss. Det förslag som nu ligger på bordet har man inte tagit ställning till än, utan man ska först titta på remissvaren. Men på något sätt måste åtgärder vidtas. Jag nämnde i mitt anförande att under de senaste fem åren har läkemedelskostnaderna skenat, och regeringen avsätter nu 41 miljarder. Någonting måste göras.
Här borde tidigare regeringar ha gjort något. Det här är ju ett problem som har funnits länge. Men den här regeringen tar tag i problemet för att försöka skapa något rättvist.
Låt oss försöka få med något om tandvården också. Vi kristdemokrater tror att det här är en bra reform. Inte minst kommer det att bli bättre för de äldre att få tillgång till mer tandvård. De som är 67 år och äldre kommer att få betydligt lägre kostnader, och det tycker vi är positivt.
2025-02-13 18:10:57
Dan Hovskär
Fru talman! Partierna som ni samverkar med i Tidögänget har också tittat på vad man ska göra åt hela situationen för tandläkare. Om inte något görs finns risk för en extrem tandläkarbrist i både regionerna och på det privata området. Det här drabbar specifikt den regionala tandvården, som har en stor del av ansvaret för barn och unga. Även om ni tar bort den reform som vi genomförde har den regionala tandvården ändå ansvar för barn och unga från 0 till 19 års ålder. De tandläkare som jobbar där gillar säkert barn, men de är översköljda av just barn. De vuxna går till privata tandläkare. Tandläkarna i den regionala tandvården får ingen kompetens eller vana vid olika typer av tandproblem, och det är därför ganska urgent att lösa frågan.
Låt mig snabbt hinna med frågan om psykofarmaka. Det är bra att det finns potenta läkemedel, psykofarmaka, för olika typer av tillstånd. Men om 1,2 miljoner patienter - 11 procent av befolkningen - hämtar ut antidepressiva läkemedel måste vi börja fundera över vad detta handlar om. Sker det någon uppföljning? Eller fungerar psykiatrin så dåligt att patienterna i stället får läkemedel? säger jag lite ansvarslöst från mitt håll.
Här finns problem. Även förskrivningen till barn och unga har ökat. Vad ska vi göra åt det? Eller ska vi bara passivt titta på?
2025-02-13 18:13:03
Karin Rågsjö
Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 25.
Tandhälsan är en grundläggande del av vår allmänna hälsa och välbefinnande. Forskning visar att många sjukdomar har kopplingar till munhälsan. Därför är jag glad över att arbetet fortgår med en historisk tandvårdsreform som syftar till att kraftigt stärka tandvårdens högkostnadsskydd.
Den första etappen kommer att omfatta personer som är 67 år och äldre, och tanken är att den ska träda i kraft den 1 januari 2026. Men modellen är också skalbar, vilket ger en möjlighet att på sikt inkludera övriga befolkningen.
Som en del i förberedelsearbetet med detta ändrades nyligen åldersgränsen för den avgiftsfria tandvården för unga eftersom denna grupp generellt sett har en bättre munhälsa än våra äldre. Det finns i dag en begränsad kapacitet i tandvården, och den behöver vi använda så bra som möjligt. För att mildra effekterna för den grupp som inte längre omfattas av fri tandvård ökar i stället det allmänna tandvårdsbidraget.
Många av Sveriges pensionärer har arbetat hårt genom livet. De har i många fall låga pensioner, vilket kan göra det svårt att prioritera tandvården. Genom att i den första etappen prioritera äldre kan fler i denna grupp få möjlighet att åtgärda sina problem, och vi hoppas kunna minska det lidande som den dåliga tandhälsan orsakar. Dålig munhälsa kan leda till både fysisk smärta och psykisk ohälsa, och många undviker tandvården av ekonomiska skäl eller på grund av skam.
Fru talman! Betänkandet som nu ligger ute på remiss syftar inte endast till att stärka högkostnadsskyddet i sig, utan där föreslås också åtgärder för att möta vissa av de utmaningar som finns i dag inom tandvården. En av de svåraste är kompetensförsörjningen över landet, där det i dag finns relativt god tillgång till tandvård i större städer medan det råder en brist på landsbygden.
Hur ska vi locka mer tandvårdspersonal att vilja bo och verka på landsbygden? Det är en stor fråga som handlar om mer än själva tandvårdssystemet. Men ett verktyg som skulle kunna utgöra ett steg i rätt riktning är det kommuntypstillägg som föreslås i utredningen. Det innebär att vårdgivare inom tandvården erhåller en extra ersättning på 10 procent för patienter i storstadsnära områden och 20 procent för patienter i glesbygd. Denna indelning är baserad på Tillväxtverkets kommuntypsindelning, vilket är en tydlig och rättvis grund för tillämpning.
Ur Sverigedemokraternas perspektiv är det mycket glädjande att den första etappen av den kommande reformen träder i kraft redan nästa år. Vår långsiktiga vision är att reformen ska vidgas stegvis, och till sist ska alla över 20 år få tillgång till den tandvård som ska vara en del av det förstärkta högkostnadsskyddet. Tänderna är en del av kroppen och ska vara en del av vården.
Fru talman! Den tandvårdsreform som snart kommer att påbörjas utgör ett viktigt steg för att förbättra folkhälsan, minska lidandet och säkerställa att fler får tillgång till den vård de behöver. Jag ser fram emot att fortsätta arbetet med att utveckla tandvården och göra den tillgänglig för alla, oavsett ålder och ekonomiska förutsättningar.
Jag är glad att regeringen i januari 2025 gav Försäkringskassan direktiv om att påbörja förberedelserna för att implementeringen ska komma igång redan 2026. En befolkning med frisk och fungerande munhälsa gynnar hela samhället.
Fru talman! Nu tänker jag gå över till läkemedelsfrågan.
Vi befinner oss i en tid av snabb teknisk och medicinsk utveckling. Nya genombrott förändrar människors liv. Vem hade kunnat tro att ett nytt läkemedel mot diabetes också skulle visa sig vara effektivt mot fetma och därigenom ge hopp till människor som kanske kämpat med sin vikt i hela livet? Vi ser också lovande framsteg inom behandlingen av Alzheimers och andra svåra sjukdomar.
Trots dessa framsteg halkar Sverige efter när det gäller tillgången till nya läkemedel. Det beror på att olika aktörer i läkemedelssystemet inte kommer överens, vilket gör att patienterna hamnar i kläm. Godkännandeprocesserna tar alldeles för lång tid, och i en global kontext är Sverige en relativt liten aktör. Därför måste vi stärka vår roll på den internationella arenan och säkerställa att svenska patienter inte behöver vänta längre än nödvändigt på livsförbättrande behandlingar. Vi bör också verka för att effektivisera våra egna processer genom bättre samordning mellan myndigheter och sjukvård.
Fru talman! Situationen är ännu mer bekymmersam för patienter med sällsynta diagnoser. Där kan särläkemedel vara skillnaden mellan ett värdigt liv och ett liv i lidande. Men vad är egentligen särläkemedel? Det är läkemedel som är avsedda att behandla sällsynta sjukdomar och tillstånd som drabbar en mycket liten patientgrupp. Eftersom marknaden för dessa läkemedel är begränsad är utvecklingen ofta kostsam och kommersiellt utmanande. Därför behövs särskilda regelverk och incitament för att säkerställa att dessa patienter inte glöms bort.
I dag ser vi patienter som tvingas flytta utomlands för att få tillgång till mediciner som redan är godkända i andra länder. Det är inte värdigt en välfärdsnation som Sverige. Vi måste därför arbeta för att påskynda godkännandet av särläkemedel och skapa en mer flexibel prissättningsmodell som gör det möjligt att snabbt ge patienter tillgång till behandlingar utan att riskera ohållbara kostnader för staten.
Utöver det mänskliga lidandet är detta också en ekonomisk fråga. När patienter inte får tillgång till rätt behandling i tid leder det ofta till förvärrade sjukdomstillstånd och ökade vård- och omsorgskostnader. Ett snabbare godkännandesystem skulle därmed inte bara rädda liv utan även minska de långsiktiga kostnaderna för vården och samhället i stort.
TLV:s nyligen släppta rapport om särläkemedel var en besvikelse. Den innehåller inga tydliga eller konkreta förslag på hur vi snabbare kan godkänna dessa läkemedel. Vi behöver en bredare syn på sjukvårdens ekonomiska ekosystem. Om en patient genom rätt medicinering kan bli friskare och mer självständig kan det minska behovet av exempelvis assistans och därmed leda till besparingar på andra håll i samhället. Vi måste ta ett helhetsgrepp om denna fråga.
Fru talman! Ett annat område som kräver vår uppmärksamhet är kliniska prövningar. De har minskat i Sverige, men nu finns det initiativ för att vända trenden genom ökade resurser, förbättrade samarbeten mellan olika aktörer och förenklade regelverk. Genom att skapa bättre förutsättningar för kliniska prövningar kan vi både ge svenska patienter tidig tillgång till nya behandlingar och stärka Sveriges ställning som en ledande innovationsnation inom medicin.
Det är också en ekonomisk fråga. En starkare forskningssektor skapar tillväxt och stärker vår konkurrenskraft globalt.
Samtidigt ser vi en annan förändring inom läkemedelsområdet: den aviserade höjningen av högkostnadsskyddet som är planerad att träda i kraft till sommaren. Denna förändring görs eftersom läkemedelskostnaderna ökar med cirka 6-7 procent per år, delvis till följd av att nya och mer avancerade behandlingar introduceras. För att systemet ska vara långsiktigt hållbart är detta en nödvändig justering.
Men det är avgörande att säkerställa att patienter som är beroende av särskilda läkemedel snabbt når frikortsgränsen, så att deras ekonomiska börda inte ökar oproportionerligt.
Det räcker dock inte. Vi måste också se över hela systemet för läkemedelskostnader och skapa en rättvisare och mer långsiktigt hållbar modell. Vi bör utreda möjligheten att differentiera subventioneringen så att livsavgörande läkemedel får en högre grad av ersättning medan generiska preparat kanske kan finansieras på ett annat sätt. Det skulle säkerställa att vi fortsatt kan erbjuda de mest avancerade och effektiva behandlingarna utan att systemet riskerar att krascha.
Sverige har alla förutsättningar att vara en ledande aktör inom läkemedelsinnovation och patientvård, men det kräver reformer. Vi måste minska byråkratin, snabba upp godkännanden av nya behandlingar och säkerställa att patienter inte tvingas lämna landet för att få vård. Vi kan inte tillåta att svenska patienter hamnar i skuggan av ineffektiva processer och utdragna beslut.
Fru talman! Det är dags att agera. Sverige behöver en läkemedelspolitik som sätter patienterna i centrum, som främjar innovation och som snarare ser helheten än har ett stuprörstänkande. Vi anser oss ha råd att hjälpa hela världen, men först måste vi säkerställa att de svenskar som har betalat skatt och bidragit till vår välfärd får den vård de förtjänar när de blir sjuka. Endast genom att vi själva håller oss friska kan vi hjälpa våra grannar när deras hälsa sviktar.
2025-02-13 18:17:28
Christian Lindefjärd
Fru talman! Jag begärde replik när jag hörde Sverigedemokraternas ledamot beskriva insiktsfullt hur viktigt det är att man får tillgång till särläkemedel. Jag kunde nog skriva under på varenda stavelse. Men sedan kommer fortsättningen. Vad kommer Sverigedemokraterna att göra för att se till att alla som behöver det får tillgång till särläkemedel?
Vi har nu hört KD säga att man ska vänta på att Socialstyrelsen kommer med sin strategi om sällsynta diagnoser när det gäller det här. Men alla vet att den rapporten inte får behandla särläkemedel. Regeringen har gett order om att den inte får göra det. Vi hörde också KD säga att det ska tillsättas en stor läkemedelsutredning och att man säkert kommer att kunna behandla den här frågan där också. Men det är åratal bort. När det gäller en stor läkemedelsutredning talar vi om 2027, 2028 eller 2029.
Jag har en fråga till Sverigedemokraterna. Ni har ett avgörande inflytande på regeringen. Hur tänker ni se till att regeringen äntligen tar den här frågan på allvar och vidtar skarpa åtgärder, så att det inte bara blir det här pratet om att alla nog borde få tillgång till det? När man sitter med makten kan man faktiskt påverka.
Det finns tre alternativ. Det ena är att säga: Vi nöjer oss med den TLV-rapport som finns och gör inget mer. Det är tydligen lite den inställningen regeringen har. Alla som läser rapporten vet ju att det här inte kommer att lösa hela problemet.
Det andra är att säga att TLV kommer att få ett nytt, bredare uppdrag där man inte lägger ekonomiska restriktioner och där man dessutom säger att det gärna ska föreslås lagförändringar, för det här politiska målet ska nås.
Det tredje är att säga att vi måste ta den här frågan på allvar och även lösa den andra halvan, det vill säga de rekvirerade läkemedlen. I dag är det NT-rådet som hanterar det, och regionerna har makt över det. Signalerna från diskussionen i NT-rådet är inte att man är beredd att göra några snabba lösningar.
Vad tänker Sverigedemokraterna göra? Hur ska ni lösa det här problemet?
2025-02-13 18:25:44
Anders W Jonsson
Fru talman! Tack för dina frågor, Anders W Jonsson!
Jag läste också TLV-rapporten. Jag trodde att det skulle hända mer med den. Det som har hänt är att vissa kommer att få men vissa inte.
Du tog även upp rekvirerade läkemedel. Där har vi ett problem. Det är 21 olika regioner. Vi pratar om att vi vill ha mindre statlig styrning. Här har vi en grej där mer statlig styrning mot regionerna skulle vara lämplig. Jag vet att ditt parti kanske inte är lika mycket för det; jag har läst er budget.
Jag hoppas på läkemedelsutredningen, som jag också har hört att regeringen aviserat. Och vi har ju ett budgetsamarbete och kommer kanske att ha budgetdiskussioner inom regeringssamarbetet också. Jag kommer inte och kan inte prata om det med dig här nu. Men frågorna går att diskutera också i vårt budgetsamarbete.
2025-02-13 18:27:56
Christian Lindefjärd
Fru talman! Det var kanske inte direkt ett klargörande av vilka konkreta förslag SD kommer att driva.
Den halva av läkemedlen som hanteras av regionerna är det som rekvireras direkt till kliniker. SD pekar på att problemet är att vi har 21 regioner. Visst sitter en utredning och tittar på förstatligande av sjukvården och så vidare. Men då pratar vi om ett tioårsperspektiv. Det är inte något som löser det här akuta problemet. Och återigen: Även en läkemedelsutredning ligger många år framåt i tiden, eftersom de förändringar som ska göras innebär en stor process.
Det här kan regeringen lösa ganska snabbt om den har viljan, kanske inom ett år eller två. Det finns ett par konkreta saker man kan göra, som jag ser det. Den ena är att säga: Tack för den här TLV-rapporten, som vi har fått nu! Den löser en del av problemen, men den löser inte alla ens vad gäller de förskrivna läkemedlen. Vi ger ett nytt uppdrag till TLV att komma med en ny rapport som kommer att lösa helheten vad gäller de förskrivna läkemedlen. Där lägger vi inte budgetrestriktioner och juridiska restriktioner på det resultat som får komma. Det är alternativ ett, väg ett.
Det andra handlar om att hantera de rekvirerade läkemedlen. Jag har hört sjukvårdsministern säga: Det är inte vårt problem, utan det är regionerna som bestämmer det. Men då tar man inte ansvar för helheten, som jag ser det. Även den frågan skulle regeringen kunna lösa. Man kan ju göra överenskommelser med regionerna via SKR om allting annat. Varför inte göra en överenskommelse på det här området? Man kan säga: När det gäller kostnaden för de rekvirerade läkemedel som TLV rekommenderar men som regionerna betalar kommer vi att bidra via särskilda statsbidrag eller en överenskommelse med SKR.
Det finns ju möjligheter. Det duger inte för Sverigedemokraterna att bara peka på att det här är ett problem. Nu måste ni redovisa konkreta förslag på hur det här ska lösas.
2025-02-13 18:28:59
Anders W Jonsson
Fru talman! Som jag sa till Anders W Jonsson tidigare sitter vi nu och diskuterar en budget med de andra inom vårt samarbete. Det går att göra en riktad insats till SKR och säga vad som ska göras, men jag tänker inte stå här och tala om exakt hur vi pratar i vår budgetprocess just nu.
Jag är besviken på TLV-rapporten. Precis som Anders W Jonsson hade jag hoppats på mer. Jag tänkte: Nu kommer den här TLV-rapporten med bra satsningar! Men det blev inte så mycket. Varför blev det inte det? Det är synd. Jag är besviken och hade hoppats på mer.
Vi kan påverka regeringen, men vi har inte 51 procent. Hade vi haft det hade det blivit en helt annan politik. Men en besparing som vi skulle kunna göra om fler partier ställde sig bakom den är en sänkning av biståndet. Det hade kunnat ge väldigt mycket pengar till det här också.
2025-02-13 18:31:06
Christian Lindefjärd
Fru talman! Det här är ett lite spretigt område, så jag gör några valda nedslag. Det är några viktiga områden som jag tycker är värda att lyfta. Jag tänker på tänderna och munnen. Jag tänker på medicinerna. Jag tänker också på de människor som kanske hamnar mest i kläm i Sverige i dag.
Jag börjar med de människor som hamnar mest i kläm, fru talman. Både beroende och andra psykiska sjukdomar borde såklart behandlas av sjukvården. Men så som det har varit hittills har en människa som lider av beroendesjukdom och samtidigt kanske har en psykos eller anorexi fastnat i någon sorts svartepetterlimbo. Kommunen har kunnat säga: Vi kan tyvärr inte hjälpa dig förrän du har fått ordning på din behandling för den psykiska sjukdomen. Sjukvården å sin sida har kunnat säga: Vi kan tyvärr inte hjälpa dig förrän du har fått någorlunda ordning på din beroendesjukdom. Det här är naturligtvis helt oacceptabelt.
Men nu är äntligen en samsjuklighetsdelegation tillsatt. Jag vet att många partier i den här salen under lång tid kämpat för att personer som har både beroendesjukdom och annan psykisk sjukdom ska ges en sammanhållen vård och behandling. De är hela människor och måste behandlas för de sammantagna besvär de har. Ansvaret ska självklart ligga helt på regionerna. Samsjuklighetsdelegationen ska nu ta fram en långsiktig plan för bättre beroendevård i hela landet. Det låter självklart. Det kan till och med låta torrt: samsjuklighetsdelegation. Men jag är helt övertygad om att detta kommer att rädda liv.
Fru talman! Till nästa sak - medicinerna. Där finns det många aspekter. En sak som jag är väldigt glad över är att det nu pågår arbete i Regeringskansliet för att apoteken ska kunna bidra mer i vårdkedjan. De ska kunna erbjuda fler tjänster, ge mer hjälp med hur människor ska ta sina mediciner, ge rådgivning på fler sätt än i dag och ha ett farmaceutsortiment, det vill säga ett mellanläge mellan receptfritt och receptbelagt.
Jag är också väldigt glad över att det pågår ett arbete med miljöpremien. Regeringen har avsatt särskilda medel, fru talman, för att man ska arbeta med den miljöpremie som ska finnas i läkemedelsförmånssystemet för dem som tar sitt ansvar och inte släpper ut skadliga ämnen i avloppsvatten och grundvatten.
Sedan har vi något som flera talare lyft: Vi får ständigt bättre behandlingar i Sverige. Läkemedlen blir bättre och bättre. Men självklart kostar de också alltmer. Därför har regeringen beslutat att höja högkostnadsgränsen. Trots att vi skjuter till många fler miljarder varje år kommer vi inte hela vägen. Det finns många bra läkemedel som kan revolutionera människors liv.
De som hamnar allra mest i kläm, skulle jag säga, när det handlar om nya revolutionerande läkemedel är personer med sällsynta diagnoser. Vi måste i detta rika land kunna säga att man ska kunna få bra vård och ett gott liv oavsett vad man drabbas av. Det måste bli lättare att få bra behandling och rätt läkemedel även om man råkar lida av en sällsynt sjukdom.
Riksdagen beslutade redan under förra mandatperioden om ett tillkännagivande om jämlikt införande av nya behandlingsmetoder, en särskild nationell strategi och - vilket kvarstår och inte är färdigt än - särskild finansiering av läkemedel vid sällsynta diagnoser. Liberalerna anser att staten behöver ta ett särskilt finansiellt ansvar för särläkemedlen. Det här arbetet är väldigt viktigt. Det är inte färdigt. Men jag är glad över att mycket har påbörjats och att vi är på rätt väg.
Fru talman! Sist vill jag tala om munhälsan och tänderna. Jag fick ett litet eko i örat från när Liberalernas landsmöte för ett antal år sedan fattade beslut om att ekonomiskt prioritera de människor som har den allra sämsta munhälsan. Det är inte rättvist i dag. En del människor som inte har råd att ta hand om sin munhälsa och sina tänder kan inte le och riskerar att drabbas av andra, mycket svårare sjukdomar till följd av sin dåliga munhälsa.
Jag är väldigt lättad och stolt över att regeringssamarbetet nu inleder den första etappen av en tandvårdsreform för att stötta de människor som i dag har de allra högsta kostnaderna för sin tandvård. Först kommer det att vara ett ganska trubbigt instrument som prioriterar människor som är 67 år eller äldre. Men parallellt tas det fram modeller för riskbedömningar för att kunna se vilka personer det är som verkligen behöver prioriteras framför oss andra.
Vi genomför alltså förändringar på tre områden. Vi stärker munhälsan och tänderna för dem som verkligen behöver det, så att även de har råd med en mun som håller, en mun man kan le med och en mun som gör att den övriga hälsan funkar. När det gäller mediciner ska vi ständigt kunna säga att det följande år kommer att finnas fler behandlingar än innevarande år, och så småningom ska vi kunna säga: Det spelar ingen roll vad du drabbas av - självklart kommer du att få god vård. Slutligen säger vi: Det spelar ingen roll vad du drabbas av - du ska aldrig hamna i kläm mellan två olika huvudmän eller instanser som båda kräver att den andra ska göra sitt jobb först innan du får hjälp där du försöker knacka på. Med de här förändringarna tror jag att vi har tagit viktiga steg mot bättre vård och bättre hälsa i Sverige.
2025-02-13 18:32:21
Lina Nordquist
Fru talman! Med risk för att vara som en jojo i talarstolen tar jag replik igen. Skälet till att jag lyfter den här frågan är den starka oro som finns hos människor med sällsynta diagnoser och behov av särläkemedel.
Vi har nu fått ett antal olika svar från tre av regeringsunderlagets partier. KD säger att den här frågan löses i en stor läkemedelsutredning eller genom att man väntar in Socialstyrelsens strategi för sällsynta diagnoser; regeringen har dock redan från början sagt att den inte får handla om särläkemedel.
Sverigedemokraterna säger att det här är något man får ta i budgetförhandlingar.
Det spelar ingen roll om man lägger 10 miljarder extra på kontot. Det kommer inte att göra någon skillnad alls om man inte ändrar regelverket.
Jag vet att Liberalerna och Lina Nordquist var drivande i frågan före valet. Men var är de konkreta förslagen? Hur ska man gå vidare? Vi måste lösa frågan om de rekvirerade läkemedlen, de som regionerna i dag helt och hållet bekostar och samordnar via NT-rådet.
Dessutom finns förslaget från TLV. TLV har gjort ett bra jobb med rapporten givet de låsningar som fanns i det uppdrag som regeringen gav: Inga mer pengar, och inga ändringar i regelverket.
Det vore intressant för dem som lyssnar att få höra: Vad är det som Liberalerna driver för att tillgången till särläkemedel ska bli lika god i Sverige som det är i Tyskland, Frankrike, Danmark och så vidare?
2025-02-13 18:39:14
Anders W Jonsson
Fru talman! Tack, ledamoten Jonsson, för frågan!
Det ligger mycket i det mina kollegor har sagt. Det är viktigt med strategin. Men det innefattar inte läkemedlen och inte dessa människors hela liv. Det är viktigt med de utredningar som görs. Det kommer att spela roll. Det är naturligtvis väldigt viktigt med budgetering.
Från Liberalernas håll anser inte vi att detta arbete verkligen är färdigt förrän vi uppnått det som Liberalerna och även Centerpartiet var med och drev igenom i riksdagen den förra mandatperioden.
Staten måste ta ett särskilt ansvar för dessa läkemedel. Vi liberaler är helt övertygade om detta. De läkemedlen kommer antagligen att kosta mycket mer. Det är samma utvecklingskostnad men svårare utvecklingstid, eftersom det finns färre människor vi kan testa läkemedlen på.
Sedan är det många färre som kan få läkemedlen. Det är trixigare. Det blir dyrare behandlingar. Det behöver staten ta ansvar för. Det ska inte drabba dem som har de diagnoserna.
Liberalernas övertygelse är att denna fråga inte är löst förrän tillkännagivandet helt är uppfyllt. Det innefattar strategin, som mina kollegor har berättat om. Det innefattar de jämlika införandena som ska vara likadana över hela landet. Det innefattar också ett särskilt finansiellt ansvar från statligt håll för särläkemedlen.
2025-02-13 18:40:50
Lina Nordquist
Fru talman! Jag tackar för frågorna.
Jag börjar med den sista frågan. Där har vi ett stort samhällsproblem. Många mår jättedåligt, och de upplever en pressad situation.
Jag har själv en bakgrund i psykiatrin och har jobbat bland ungdomar med psykiska besvär. Här har vi ett stort samhällsproblem. Fler och fler mår inte bra, och ensamheten ökar.
Regeringen vidtar nu många åtgärder i fråga om ensamheten. Ibland kan det vara en snabb åtgärd att få ett antidepressivt läkemedel i stället för att få andra former av behandlingar. Ibland åtgärdas problem på ett enkelt sätt med hjälp av antidepressiva läkemedel, och det är inte alltid det långsiktigt bästa sättet. Regeringen vidtar nu ett stort antal åtgärder.
Sen var det frågan om högkostnadsskyddet för läkemedel. Här måste vi se över dessa skenande kostnader. Exakt hur det kommer att se ut får vi återkomma till när remisstiden är klar.
Kristdemokraterna kommer att jobba för ett så rättvist system som möjligt. Vi får titta på den medicinska utvecklingen, och då ökar självklart läkemedelskostnaderna. En stor del av läkemedlen innebär att det inte måste bli lika mycket sjukhusvård. Det är fantastiskt att det finns sådan innovationskraft på området läkemedelsutveckling.
2025-02-13 18:15:09
Dan Hovskär
Fru talman! Detta betänkande handlar om en mängd saker, men jag börjar med att tala om tandvård.
Vi har haft kris i tandvården länge. Vi anser att det behövs en nationell styrning av tandläkarutbildningen. Det gäller hur många som behöver utbildas, olika regionala satsningar och så vidare.
Vi anser också att privata tandläkare borde ha samma villkor som regionerna, det vill säga att behandla barn och unga. Annars får den regionala tandvården nästan endast ha barn och unga som patienter. Det blir undanträngningseffekter, och tandläkare får ingen möjlighet till kompetensutveckling.
Vi går också vidare med vårt förslag om högkostnadsskydd i tandvården precis som i den vanliga sjukvården. Under de senaste decennierna har välfärden steg för steg urholkats. Neddragningar, passivitet och naiv tro på marknaden har fått styra. Den utvecklingen vill Vänsterpartiet vända. Nu är det dags att bygga ut välfärden och ta ett steg framåt. Behovet av en jämlik tandhälsa är stort.
Höga kostnader för undersökning och behandling gör att de som tjänar minst besöker tandläkare mer sällan. Det kan man se i väldigt många undersökningar. De med väldigt låga inkomster har ingen nytta av dagens högkostnadsskydd eftersom det bara gäller kostnader över 3 000 kronor, och det är endast halva kostnaden som ersätts. Bra tänder är därmed en klassfråga.
Många unga vuxna slutar att besöka tandvården i förebyggande syfte när de inte längre har tillgång till avgiftsfri tandvård. Alla unga har inte en perfekt ekonomi, exempelvis studenter eller de som har en lön som inte täcker det nödvändigaste.
Tack vare Vänsterpartiet höjdes åldersgränsen för fri tandvård till 23 år från 2019. Nu har den reformen tagits bort. Det är kanske inte så förvånande. Vi har Tidöpartierna som styr som kanske inte alltid kör med jämlika reformer.
Vi har i varje fall tagit fram ett högkostnadsskydd som är helt finansierat. Nu kommer ni kanske att ramla baklänges och säga att Vänsterpartiet inte har någon koll på pengar. Vi har räknat på detta. Den beräknade kostnaden för reformen utifrån 2023 års prisnivå är 6,5 miljarder kronor för att sätta det i sjön.
För att möjliggöra för tandvården att ställa om och genomföra satsningen i praktiken ska det införas stegvis och vara fullt utbyggd under nästa mandatperiod. Tandhälsa skulle genom denna reform bli en del av den universella svenska välfärden. Vi tar också sikte på att få bort den klassmässiga skillnaden i tandvård.
Det ska bli intressant att följa hela det tandvårdspaket som Tidöpartierna har fått rull på. Det sägs nu att det ska omfatta hela befolkningen. Det ska vi följa, så att det inte blir så att tandvård för den ensamstående fattiga mamman blir någonting väldigt exklusivt.
Fru talman! Jag går nu över till att prata om läkemedel. I dag saknas fungerande kostnadsmodeller för dyra och specialdesignade läkemedel och långvariga behandlingar riktade mot små patientgrupper. Människor med svåra och allvarliga sjukdomar riskerar att bli utan behandling då den inte anses vara tillräckligt kostnadseffektiv. Vi har en nationell ojämlikhet och även en regional ojämlikhet när det gäller läkemedel.
Den grundläggande principen är att vården ska ges utifrån människors behov, inte utifrån om man till exempel har en privat försäkring eller egna medel som möjliggör privata lösningar och utlandsresor.
Anders W Jonsson från Centerpartiet har förtjänstfullt lyft frågan om särläkemedel, någonting som vi har pratat om länge i många grupperingar. Jag kan bara säga att man borde befria särläkemedlen för de patientgrupper detta handlar om. Vänsterpartiet har också budgeterat pengar för denna typ av läkemedel; det är ganska viktigt att ha det med sig. Vi vill även att regeringen ska utreda förutsättningarna för att staten ska ge ett särskilt stöd till regionerna för de behandlingsmetoder och mediciner som är extra kostsamma, så att det blir jämlikt över Sverige.
I dag krävs det att en farmaceut är närvarande på ett apotek för att det ska kunna hålla öppet. Men det är ett fåtal arbetsmoment som kräver att farmaceuten är på samma plats som läkemedlen. Det råder brist på farmaceuter, som vi vet, och vissa apotek kan behöva stänga trots att de behövs och trots att de bär sig ekonomiskt och har tillräckligt med kundunderlag.
En modell som skulle kunna användas för att möta detta problem kallas farmaceut på distans. Det innebär att en farmaceut möter kunden digitalt och erbjuder samma service som vid ett fysiskt möte. De arbetsuppgifter som innebär kontroller av läkemedel kan antingen delegeras eller genomföras när en farmaceut kan vara på plats. Det här behöver man utreda.
Att tro att marknadskrafterna ska ta ansvar för att landsbygd och glesbygd ska ha tillgång till medicin är att blunda för verkligheten och undfly sitt politiska ansvar. Vänsterpartiet vill att regeringen snabbt tar fram förslag för att garantera hela landets befolkning tillgång till läkemedel.
Vi menar också att ytterligare privatiseringar på apoteksmarknaden är fel väg att gå. Apoteket AB ska i stället fortsätta att ha ansvaret för en god läkemedelsförsörjning i hela landet, inklusive glesbygden. Vi vill se ett lagförslag på hur apoteksombudsverksamheten ska regleras med intentionen att verksamheten även fortsatt ska ske i Apoteket AB:s regi.
Fru talman! Nu går jag över till ett helt annat ämne. Det handlar om psykofarmaka.
Det är väldigt bra att vi i dag har så otroligt potenta läkemedel för psykisk ohälsa. Det betyder så mycket för så många, som i och med det kan ha ett normalt liv där de kan jobba, gå i skolan och så vidare. Men Socialstyrelsens statistik från 2023 visar att 1,2 miljoner patienter hämtade ut antidepressiva läkemedel under 2023. Det är alltså 11 procent av befolkningen. Det kan inte bara vara ett problem som handlar om ensamhet, utan det här är någonting annat.
Den största ökningen under de senaste fem åren finns bland barn och unga. Andelen flickor i åldrarna 10-14 år som fått ett antidepressivt läkemedel förskrivet ökade från 1,2 procent 2019 till 2,0 procent 2023, medan andelen pojkar i samma åldrar ökade från 1,0 procent 2019 till 1,4 procent 2023. Det kan låta lite, men sammanlagt blir det här väldigt höga siffror som också är ständigt ökande.
Man kan fråga sig om de här behandlingarna används i stället för andra behandlingsterapier. Är det resursbrist eller kompetensbrist som gör att människor i stället får dessa medel? Och följer läkarna upp det här? Det är också viktigt. Läkarna bör fråga: Hur fungerar det här för dig? Vad händer? Ska vi börja trappa ned?
Alla dessa frågor är inte utredda. Vi i Vänsterpartiet vill att regeringen utreder hur medicinering vid depression har utvecklats under en tioårsperiod och om medicineringen har bidragit till bättre psykisk hälsa bland befolkningen. Vi vill också att man utreder hur uppföljningen av medicinering inom psykiatrin kan förbättras och öka patientsäkerheten.
Förskrivningen av psykofarmaka, i synnerhet ångestdämpande och antidepressiva medel, till barn och unga har ökat markant i Sverige. Detta är bekymmersamt eftersom evidensen är skakig när det handlar om vad det här innebär. Vänsterpartiet anser att regeringen omedelbart behöver göra en översyn av förskrivningen till barn och unga samt säkerställa att de farmakologiska behandlingarna inte sker på grund av exempelvis resursbrist inom bup eller andra överväganden. Vi vill att regeringen tillsätter en instans för en nationell utvärdering av hur medicinering av barn och unga med psykiska diagnoser har utvecklats över tid.
Jag yrkar bifall till reservation 9.
2025-02-13 18:46:10
Karin Rågsjö
Fru talman! Tack, ledamoten Jonsson.
Jag har för mig att ledamoten Jonsson har varit statssekreterare och vet om att Liberalerna inte kan redogöra för pågående förhandlingar eller pågående arbete i Regeringskansliet. Liberalerna kan bara redogöra för sina ingångsvärden och eventuella färdigförhandlade förslag.
Därför blir det lite svårt för mig att säga annat än att vår ingång är att hela tillkännagivandet måste uppfyllas i alla sina delar. Det handlar om en nationell strategi som omfattar människors liv, vård och villkor i livet när man har en sällsynt diagnos. Det handlar om ett jämlikt införande av läkemedlen där det inte spelar någon roll vad man har för diagnos och där det heller inte spelar någon roll vad man har för postnummer.
Precis som ledamoten säger behöver man förändra regelverk. Man behöver göra saker på ett annat sätt eftersom dessa läkemedel inte är som alla andra läkemedel. Det handlar om att man behöver ta ett särskilt statligt ansvar. Det innefattar också ett särskilt statligt ansvar för den finansiella delen.
Utan detta är Liberalernas ingång att vi inte har uppfyllt det vi behöver göra och det vi är skyldiga dessa människor.
2025-02-13 18:44:35
Lina Nordquist
Fru talman! De som lyssnar på den här debatten och som är berörda av behovet av särläkemedel kan de här frågorna väldigt väl. Den fråga de ställer är: Vad är nästa steg?
Det är därför det blir så oroande att höra att företrädare för Tidöpartierna säger att Socialstyrelsens förslag till strategi kommer att bidra. Nej, det kommer det inte. Regeringen har sagt att det över huvud taget inte får beröra särläkemedel.
Än mer orolig blir man när man hör företrädare prata om den stora läkemedelsutredning som man nog ska tillsätta under året. Den är säkert viktig, men det ligger många år framåt innan en stor läkemedelsutredning är klar med förslag som kommer att påverka den akuta frågan för de här familjerna. Det handlar om hur flickan med akondroplasi ska kunna få sina läkemedel. Vi kan inte säga att vi ska vänta på en stor läkemedelsutredning.
Sedan säger man att det ska in i budgetförhandlingar. Alla vet att även om man i budgetförhandlingarna kommer fram till att vi ökar kontot med 10 miljarder eller 1 miljard påverkar det inte någonting om man inte samtidigt ändrar regelverket.
Den här frågan är akut och brinnande för de människor det handlar om. Då krävs det att regeringen gör två saker. Den ena är ett nytt uppdrag till TLV där man säger: Okej, vi kommer att öka på pengarna. Kom med ett nytt förslag som innebär att vi löser det vad gäller de förskrivna läkemedlen.
När det sedan gäller de rekvirerade läkemedlen som regionerna har krävs ett annat grepp. Det är en överenskommelse med SKR för att kortsiktigt lösa detta i avvaktan på att man gör en större förändring av hur läkemedlen finansieras i Sverige.
Det människor förväntar sig är ett besked. Vad händer här och nu? Partierna gick till val på och sa: Det här ska lösas. Nu kommer svar som innebär att vi om ett antal år kanske kommer att ha löst det.
Det jag efterfrågar är att Liberalerna kan redovisa detta. Vilka är de konkreta stegen för att det ska vara löst under mandatperioden?
2025-02-13 18:42:25
Anders W Jonsson
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 4 från Centerpartiets sida.
Det här är en debatt som rör väldigt viktiga områden. Det handlar både om läkemedelsförsörjning, apotek, läkemedel över huvud taget och tandvård.
Vad gäller apoteken tycker jag att det finns anledning att lyfta den framgångsrika reform som gjordes under alliansregeringen, då Sverige gick från att vara ett av de absolut sista länderna i världen med ett statligt apoteksmonopol till att släppa detta något så när fritt.
Vi ser en väldigt positiv utveckling. Vi har fått betydligt fler apotek i Sverige, 50 procent fler. Sverige är fortfarande ett av de mest apoteksfattiga länderna inom OECD-området, men vi har alltså fått betydligt fler apotek. De har också etablerat sig över hela landet. Vi har även fått helt andra öppettider, där det i dag på många ställen är möjligt att köpa receptbelagda läkemedel fram till klockan 22 även på en söndagskväll.
Det har också visat sig att det inte fanns fog för den oro som många kände för att avregleringen skulle leda till en utarmning av läkemedelsförsörjningen i glesbygd och på landsbygd. Vid omregleringen och fram till 2018 fanns det exakt lika många apotek i glesbygd som det fanns under monopoltiden. Därefter, från 2018 och framåt, är det några apotek som har lagts ned.
Orsaken till att dessa apotek i glesbygd har lagts ned är dock inte att ekonomin har saknats. Det beror i stället framför allt på att regionerna där har bestämt sig för att man på en viss ort, till exempel Lima i Dalarna, ska stänga primärvården och hälsocentralen. Då finns såklart inte heller förutsättningarna för att driva ett apotek.
Ytterligare ett problem som finns för glesbygden och över huvud taget inom apotekssektorn är bristen på farmaceuter. Det har också lett till att enstaka apotek i glesbygd har fått stänga. Precis på samma sätt som det är väldigt svårt att bemanna sjukvården och tandvården i glesbygd med professionell personal är det också svårt att bemanna apoteken.
Trots att man ser denna utveckling - att det finns ett hot mot läkemedelsförsörjningen i glesbygd - väljer regeringen att inte gå vidare med en av de lägst hängande frukterna, som också Karin Rågsjö lyfte. Jag tycker att det är tragiskt. Det handlar alltså om möjligheten till farmaceut på distans. Väldigt många av de moment som utförs skulle kunna skötas digitalt med en apotekstekniker med en särskild utbildning som jobbar på plats på glesbygdsapoteket och har en digital uppkoppling gentemot farmaceuten.
Om det fungerar bra inom stora delar av sjukvården med sjukvård på distans måste det också kunna fungera inom apoteksväsendet. Men tragiskt nog går inte regeringen vidare med något förslag alls på området.
Det som ytterligare akut kommer att förvärra tillgången till läkemedel i glesbygd är att regeringen nu har släppt fram Läkemedelsverket och låtit dem drastiskt försämra möjligheterna till hemleverans. För många som har flera mil till ett apotek har det varit underbart att kunna beställa de receptbelagda läkemedlen via nätet på något av nätapoteken och sedan få dem hemkörda till den egna bostaden.
Läkemedelsverket har nu, med regeringens goda minne, kommit med ett förslag som innebär att det i princip kommer att bli tvärstopp för detta i stora delar av landet. I storstäderna och de större städerna kommer man fortfarande att kunna ha hemleverans, men inte i glesbygden. Det är fullkomligt obegripligt för mig att regeringen släpper igenom ett sådant här förslag. Riskerna med det system vi har i dag är mycket små i förhållande till de problem människor, inte minst människor med funktionsnedsättningar, på landsbygden kommer att få.
Ett annat område som vi har diskuterat handlar om läkemedelssidan. Särläkemedelsfrågan har jag lyft upp i ett antal repliker, och de svar jag har fått oroar mig som sagt mycket. Det vore en sak om de bara oroade mig, men jag tror att de också starkt oroar de familjer som har en familjemedlem som behöver ett särläkemedel som man vet att barn och patienter i andra länder får tillgång till men som patienter inte får tillgång till i Sverige.
Det finns en vilsenhet hos regeringspartierna när det gäller vad man ska göra. Man har väntat på den där TLV-rapporten, och så ser alla att den inte löser hela problemet. Och så har man inga konkreta förslag om hur man ska gå vidare. Nästa steg blir väl att vi får kalla sjukvårdsministern hit till kammaren för att ställa henne till svars, för det är en helt oacceptabel situation.
Ett ännu större problem som vi har vad gäller läkemedelssidan i Sverige är att vi har ett system från 90-talet som är fullkomligt omöjligt att styra och där staten står för kostnaden för förskrivna läkemedel, alltså läkemedel som läkarna skriver ut på recept, medan regionerna står för alla de läkemedel som rekvireras direkt till klinik. Detta omöjliggör en bättre nationell kontroll och styrning.
Vi har haft ett antal stora läkemedelsutredningar, därav min reaktion när ledamoten från KD sa att vi ska ha en ny stor läkemedelsutredning. Visst kan vi det, men ingen av de utredningar vi har haft under åren har lett till några större förändringar. De landade i att vi ska lösa det genom att regionerna får ta ansvar för hela läkemedelsbudgeten.
Regionerna säger självfallet nej till detta, beroende på vad vi alla vet, nämligen att kostnaderna för läkemedel kommer att öka och ska göra det. Regionerna är förstås inte intresserade av det här, och då måste man börja tänka utanför boxen.
Det naturliga vore att staten går in och tar hela det finansiella ansvaret på det här området. Om staten gjorde det skulle det utjämna regionala skillnader och samtidigt göra att vi får mycket bättre möjligheter till kontroll.
När det gäller tandvård, slutligen, låter det i debatten som att det allra största problemet i den svenska tandvården är hur högkostnadsskyddet ser ut. Det är ett problem att en del människor inte har råd med tandvård, men om man pratar med människor som är verksamma inom tandvården får man höra att det finns problem som är oändligt mycket större, inte minst att folktandvården går på knäna.
Tidigare var det folktandvården i norra Sverige som hade problem, men i dag har man det i stort sett i hela landet beroende på bristen på tandhygienister och tandläkare. Detta problem hotar att bli akut när man från i princip hela landet signalerar att man inte klarar av det uppdrag som politikerna har gett.
Då, fru talman, får jag en oro, för det är uppenbart att Tidöregeringen kommer att dundra fram ett förslag som hela branschen säger kommer att skapa mycket stora problem. Inte minst riskerar vi att människor kommer att söka sig bort från tandvården.
Detta inger mig oro, inte minst efter debattartikeln från företrädare för de fyra professionerna inom tandvården, som säger: Snälla politiker, ta det lugnt nu! Driv inte igenom en reform som innebär mer administration som gör att personal flyr från tandvården och som gör att vi inte får möjlighet att jobba med det som är vår huvuduppgift.
2025-02-13 18:55:01
Anders W Jonsson
Fru talman! Det är väldigt intressant och lärorikt att sitta och lyssna på debatten. Vi är en liten trogen skara kvar här.
Jag vill börja med att yrka bifall till Miljöpartiets reservation 14 under punkt 7 om läkemedel och miljö.
Det är ett stort problem med läkemedels miljöpåverkan. Många av de läkemedel som säljs i Sverige tillverkas i länder som Indien och Kina, där kraven på rening är otillräckliga. Detta leder till omfattande miljöproblem och skadar både människor och djurs livsmiljöer. Även i Sverige har vi läkemedelsrester i både vatten och mark, och det finns flera exempel på lokala överskridanden av gränsvärden.
Vi måste göra allt vi kan för att minimera risken att läkemedelsrester sprids i miljön och orsakar skador på fiskar, mikroorganismer och ekosystem - och i förlängningen även på oss människor.
Ett av problemen är det svenska generikasystemet, även känt som "månadens vara". Systemet premierar det billigaste läkemedlet utan att ta hänsyn till de miljöeffekter som produktionen orsakar. Detta skapar en felaktig styrning där läkemedel med hög miljöpåverkan kan konkurrera ut mer hållbara alternativ.
Företag som tar ansvar för miljön har svårare att klara sig på marknaden, och det innebär också risker för människors och djurs hälsa. Miljöpartiet anser därför att regeringen bör låta se över frågan och återkomma med ett förslag på ett förändrat system där miljöaspekter beaktas.
Samtidigt ser vi att receptbelagd förskrivning av vissa läkemedel, såsom antibiotika och diklofenak, har minskat i Sverige. Det är ett resultat av regionernas arbete med att öka medvetenheten om läkemedels miljöpåverkan.
Samtidigt har vi sett att försäljningen av receptfria läkemedel som innehåller diklofenak - ett av våra mest miljöstörande ämnen - har ökat. Naturvårdsverket lyfter i sin uppföljning av de nationella miljömålen 2024 fram att det finns flera möjliga åtgärder för att begränsa miljöskadliga läkemedel, exempelvis genom receptbeläggning, begränsningar i marknadsföring och restriktioner för försäljning. Miljöpartiet anser att regeringen bör gå vidare med dessa förslag och vidta konkreta åtgärder.
En annan viktig fråga är allas rätt till en jämlik och god sjukvård. Så småningom, under våren, kommer vi att ha en annan intressant debatt, om förändringarna i högkostnadsskyddet för läkemedel. Det kommer att bli konsekvenser. Kostnaderna för läkemedel har ökat, precis som tillgången till nya läkemedel, men en av de saker som har ökat minst är inkomsterna för de mest marginaliserade grupperna i vårt samhälle. Det är till exempel personer med varaktig sjukersättning, försörjningsstöd eller långtidssjukskrivning. De drabbas mycket hårt av den stora ökningen.
Principen måste vara att vård ges utifrån behov, inte betalningsförmåga. I dag saknas fungerande kostnadsmodeller för dyra, specialdesignade läkemedel och långvariga behandlingar för små patientgrupper. Detta innebär att människor med svåra och allvarliga sjukdomar riskerar att bli utan behandling eftersom den inte bedöms som tillräckligt kostnadseffektiv.
I en av våra motioner lyfter vi särskilt fram vissa preventivmedel och även läkemedel för behandling av endometrios. Trots att dessa läkemedel finns tillgängliga omfattas de i dag inte av läkemedelssubventionen. Det innebär en ekonomisk börda för många patienter och skapar en ojämlik tillgång till vård. Miljöpartiet anser därför att regeringen bör ge Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, i uppdrag att se över kriterierna för läkemedelssubventionen, med syfte att inkludera fler preventivmedel och särskilt framtagna läkemedel mot endometrios.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 19 februari.)
2025-02-13 19:03:18
Nils Seye Larsen