Nämdöskärgårdens nationalpark och naturvård

Debatt i text

• Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

  Naturvård är ett stort begrepp och ett ännu större ansvar. För mig som kommer från Värmland med den biologiska mångfald och det rika landskap, kulturlandskapet, vi har där är den här frågan extra viktig. Naturvård handlar om hur vi förvaltar skog, vatten, arter och landskap och hur vi skyddar det som är unikt.

  I dag handlar det också om hav och skärgård. Det är ett viktigt steg. Att stå här i dag och tala om Nämdöskärgårdens nationalpark känns både historiskt och hoppfullt. Det är den första marina nationalparken i Östersjön. Det är stort, och det är rätt.

  Det är ett område med storslagen natur, men det är också en plats där människor lever, bor och verkar. För oss moderater har det varit avgörande att markägare, brukare och boende har involverats i den här frågan. Det är genom förankring och respekt som vi skapar skydd som håller, både för naturen och för människan.

  Fru talman! Regeringens linje i den här frågan är tydlig. Vi ska skydda det som behöver skyddas, men vi ska också ta ansvar för konsekvenserna. Självklart ska ersättning ges till dem som påverkas, i rätt syfte.

  Lokala förutsättningar ska respekteras, men vi måste också se till helheten. När ett område får nationalparkstatus ökar trycket givetvis. Då måste infrastrukturen hänga med. Det gäller sophämtning, mobiltäckning, transporter och även skyddet av de omkringliggande miljöerna. Vi behöver en långsiktigt hållbar besöksförvaltning. Annars urholkas skyddet inifrån. Här har vi varit tydliga, och vi kommer att fortsätta lägga ned mycket arbete när det gäller det.

  Jag vill också säga något om jakten. En fungerande naturvård kräver aktiv viltförvaltning. Möjligheten till jakt på både däggdjur och fågel spelar en avgörande roll för balansen i ekosystemen. Det är viktigt att de möjligheterna inte inskränks i onödan. Tvärtom är det ofta nödvändigt för att nå naturvårdsmålen.

  Fru talman! Det finns en viss oro hos boende i området. Den ska vi ta på allvar, och vi har lyssnat. Men regeringen har varit tydlig: Vi stärker skötseln av skyddad natur, och vi fokuserar på resurserna där de gör mest nytta. Det gäller även i Nämdöskärgården.

  I betänkandet behandlar vi också flera andra naturvårdsförslag om artskydd, invasiva arter och förorenad mark. Att säga nej till vissa motioner behöver inte innebära att frågorna är oviktiga, utan tvärtom att regeringen redan agerar, att arbetet pågår.

  Vi har gett myndigheter i uppdrag att se över hur regelbördan kan minska utan att tumma på miljökraven. Vi satsar på bekämpning av invasiva arter. Och vi stärker skyddet av Östersjön och dess ekosystem. Det är så vi styr mot verklig effekt, inte mot dubbelarbete.

  Jag vill också lyfta upp en fråga som ligger mig varmt om hjärtat: kemikaliepolitiken. Den är helt avgörande för naturvården men får ofta för lite uppmärksamhet. Det handlar om att sanera rätt, att återbruka säkert och att stoppa farliga ämnen innan de når naturen. Vi behöver ett regelverk som fungerar i verkligheten och som inte fastnar i byråkrati. Nämdöskärgårdens nationalpark är ett lysande exempel på just detta. Den kombinerar biologisk mångfald, lokal förankring och framtidsansvar.

  Fru talman! När vi talar om naturvård måste vi också tala om vargen. I mitt hemlän Värmland och i andra delar av landet ökar antalet vargar nämnvärt. Det har det gjort under många år. Med det ökar också oron. Lantbrukare tvekar att släppa ut sina djur. Hundägare undviker skogspromenader. Människor känner sig otrygga i sin vardag.

  Riksdagen har varit tydlig under många år med att vargstammen ska ligga mellan 170 och 270 individer. Men i dag ligger vi långt över det.

  Regeringen har därför påbörjat ett målmedvetet arbete. Vi stärker skyddsjakten. Vi ger länsstyrelserna bättre verktyg, och vi har påverkat EU för att ge Sverige större handlingsutrymme. Nu kommer det att hända saker på det här området. Vi vill ha en vargpolitik som fungerar i praktiken – för naturen, för djuren och för människorna.

  Fru talman! Det är så vi tar ansvar för balansen och för tryggheten. Vi ser utmaningarna, lyssnar på fakta, anpassar våra strategier och arbetar tillsammans för en mer hållbar framtid.

  Jag vill passa på att önska tjänstgörande talmannen och tjänstemännen en trevlig sommar och tacka för det goda arbete som läggs ned för att få allting att fungera så bra som det gör.

  (Applåder)

  2025-06-16 13:33:51

  

  Marléne Lund Kopparklint

• Fru talman! Som ledamoten vet diskuterar vi naturvård här. Givetvis går kemikaliepolitiken in i det. Nu pratar vi om ett enskilt ärende som har kommit upp i utskottet. Jag vill dock prata om naturvård, de satsningar som vi gör där och de prioriteringar som vi behöver göra.

  Ledamoten nämner att vi har ett pågående arbete och att vi har dragit tillbaka pengar och lagt tillbaka pengar. Men så här är det, ledamoten: Om man ska göra ett gott arbete måste man göra en utredning och se om detta har fungerat tidigare eller om vi har satsat pengar på fel områden. Man utreder vad som har vetenskapligt bevisad effekt. Där har regeringen gjort ett gediget arbete.

  Vi satsar pengar där de behövs som bäst och ser till att detta görs på rätt sätt. Det gäller även invasiva arter och arbetet mot dessa. Där har vi ett pågående bra arbete, och regeringen och även myndigheterna gör otroligt mycket på det här området. Jag känner mig trygg när det gäller de prioriteringar vi har gjort inom detta.

  2025-06-16 13:45:03

  

  Marléne Lund Kopparklint

• Fru talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för frågan! Att jag inte väljer att ta upp äganderätten som en kritik gentemot regeringen är kanske ganska självklart. Jag tycker att regeringens företrädare och även de ledamöter i miljö- och jordbruksutskottet som lyfter de frågorna gör det med all förtjänst som krävs.

  Om jag ska kritisera något när det gäller detta med äganderätten är det att vi uppenbarligen inte gör tillräckligt för att skydda den natur som vi alla är beroende av. Jag är inte säker på att det är kopplat till den äganderätt som jag tror att Kjell-Arne Ottosson i första hand syftar på, alltså den som gäller jord- och skogsbruk. Där tror jag precis som Kjell-Arne Ottosson att det behöver bygga på ett stort mått av förtroende och tro på att de som äger och förvaltar skog och jordbruk gör det på ett bra sätt.

  Men vi ser ju att vår miljö, inte minst när det kommer till kemikalier, blir ohälsosam för människor. Vi gör inte tillräckligt för att skydda människors hälsa och den miljö som vi alla är beroende av. Det borde vi kunna vara överens om. Det är också där min kritik ligger.

  Regeringen gör inte tillräckligt. Regeringen prioriterar andra saker, inte minst skattesänkningar för de rikaste, framför att skydda människors hälsa och vår natur.

  2025-06-16 13:57:05

  

  Joakim Järrebring

• Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

  Jag tror att ledamoten är mycket väl medveten om den kritik som har riktats mot regeringen när det gäller de drakoniska neddragningarna på just miljö- och klimatområdet. Det är också så att pengarna för att till exempel bekämpa invasiva arter ströks. Sedan har regeringen i efterhand lagt tillbaka en del – en femtedel – av medlen och kallar det för en satsning.

  Problemet med den typen av politik är att mycket av arbetet går förlorat – särskilt när det gäller just bekämpandet av invasiva arter. Jag håller dock med om att det är ett ideologiskt vägval. Jag tycker inte att jag har någonting att lära av den här regeringens politik på detta område.

  En annan fråga som ledamoten lyfte upp i sitt tal och som hon även lyfte fram som någonting hon håller varmt om hjärtat är kemikaliefrågorna. När det gäller dessa finns ett aktuellt utskottsinitiativ gällande metylenklorid. Jag hoppas att ledamoten röstar för detta i morgon när vi ska ta ställning till om vi ska inleda beredningen av detta ärende. Kommer du att göra det, Marléne Lund Kopparklint?

  2025-06-16 13:43:35

  

  Joakim Järrebring

• Fru talman! Tack, Joakim Järrebring, för anförandet – ett anförande som jag i många delar kan hålla med om. Dock håller jag inte med om allt, av förklarliga skäl. Det är därför vi står här.

  Joakim Järrebring nämnde i sitt anförande att regeringen vill att någon annan ska ta ansvar eftersom man inte gör det själv. Han sa också något i stil med att regeringen är rädd för att stöta sig med olika intressen.

  I Joakim Järrebrings anförande hörde jag inte ordet ”äganderätt” nämnas en enda gång. Jag hörde inte någon gång att Joakim Järrebring berörde dem som faktiskt äger naturen, som Socialdemokraterna tydligen vill ta från dem.

  Naturen blir inte till bara för att Joakim Järrebring står där. Det är faktiskt någon som äger marken och därmed också någon som sköter marken.

  Att ge våra markägare långsiktiga spelregler så att de verkligen vågar sköta marken utan att riskera att staten ska komma och ta marken från dem är kanske det absolut bästa incitament som vi kan ge. Men jag noterar som sagt hur Joakim Järrebring inte med ett ord nämnde dem som äger marken, utan det var bara prat om att skydda mer och mer.

  Ser inte Socialdemokraterna och Joakim Järrebring att vi i det här arbetet, med att skydda som vi ska göra, ändå krockar med den grundlagsskyddade äganderätten? Eller väger inte äganderätten tungt någonstans – väger naturen alltid tyngre än den grundlagsskyddade äganderätten för Socialdemokraterna?

  2025-06-16 13:55:02

  

  Kjell-Arne Ottosson

• Fru talman! Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta, men nu pratar vi ju om naturvård och prioriteringar där. Det är den frågan vi ska diskutera – inte skattesänkningar, som ledamoten går in på.

  Vägval och prioriteringar är någonting som också ledamoten och den rödgröna konstellation som tidigare satt i regeringsställning har gjort. Ledamoten är mycket väl medveten om att vi inte har en outtömlig kassa som gör att vi kan prioritera alla frågor i hela världen som vi vill prioritera. Vi måste göra en del vägval – som vi också har gjort – utan att saker och ting får stå tillbaka. Vi har en god politik, och vi har prioriterat när det gäller att värna naturen och de naturvårdsområden vi har.

  Vi har gett tydliga uppdrag till myndigheterna om hur man ska arbeta. Regeringen är på bollen och prioriterar den här frågan mycket väl.

  Vi ser det som vårt ansvar att använda skattebetalarnas pengar på ett effektivt sätt. Regeringen har riktat resurser dit där behoven är som störst. Exempelvis besöksförvaltning till fjällområden, skötsel av skyddade områden och bekämpning av invasiva arter. Det handlar inte om att göra mindre, utan mer om att göra rätt. Det kanske ledamoten kan lära någonting av.

  2025-06-16 13:41:56

  

  Marléne Lund Kopparklint

• Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

  Det var fina ord om naturvården, det ska jag tillstå. Moderaterna brukar gärna tala varmt om att värna naturen. Men när det kommer till budget och budgetmedel prioriteras alltid någonting annat. Skötseln av skyddad natur, hotade arter och livsmiljöer får alltid stå tillbaka.

  Vi socialdemokrater visade i vår skuggbudget att det går att sänka skatten för vanliga löntagare och samtidigt stärka resurserna till naturvård. Men Moderaterna valde i stället att ge mer till dem som tjänar allra mest. Det är ju ett vägval – ett ideologiskt sådant.

  Jag vill därför börja med att fråga Marléne Lund Kopparklint varför Moderaterna tycker att det är viktigare att sänka skatten för dem med de absolut högsta inkomsterna. Varför är det viktigare än att bevara vår värdefullaste natur?

  2025-06-16 13:40:34

  

  Joakim Järrebring

• Fru talman! Tack, Joakim Järrebring, för svaret! Det var ju glädjande att höra hur Joakim Järrebring ändå lyfter äganderätten, även om den inte var en del av anförandet. Det är otroligt glädjande att höra att han tycker att regeringen gör tillräckligt på det området. Att Joakim Järrebring pekar på förtroendet för våra markägare, för dem som äger och förvaltar skogen, är också jättebra. Låt det gärna skina igenom än mer.

  Vi hade en grundlagskommitté där några partier ville styrka äganderätten ännu mer eftersom den så tydligt står i grundlagen men ändå gång på gång offras på miljöns altare. Det tas bara hänsyn till miljön, inte till dem som äger skogen eller marken.

  Nu hade vi chansen att ta ett rejält grepp om frågan, särskilt eftersom Socialdemokraterna inte sitter i regering med Miljöpartiet. Chansen var stor att få ett blocköverskridande beslut i dessa viktiga frågor, men tyvärr tog Socialdemokraterna inte denna chans, vilket jag tycker är oerhört allvarligt.

  Vad är det som gör att Socialdemokraterna väljer att inte ta denna chans om de nu som Joakim Järrebring säger vill understryka hur viktig äganderätten är? När chansen finns att verkligen lyfta upp detta i grundlagsarbetet väljer Socialdemokraterna att avstå. Varför gör de det när de äntligen har chansen och inte sitter i knät på Miljöpartiet?

  2025-06-16 13:58:47

  

  Kjell-Arne Ottosson

• Fru talman! Jag tycker att ledamotens inlägg sätter fingret på precis det som var min kritik i min replik på ledamotens anförande. Man pratar gärna om att skydda vår natur och stå upp för människors hälsa, men fina ord döljer inte att man denna mandatperiod har gjort neddragningar på över 7 miljarder på detta budgetområde för att sedan dutta på lite i slutet och kalla det för satsningar.

  Den kritik jag och Socialdemokraterna har mot regeringen skäms vi inte ett dugg för, oavsett om ledamoten säger att den är skamlig. Det är ju fler än Socialdemokraterna som pekar på att resurserna är otillräckliga, inte ”bara” miljöorganisationer utan även myndigheter.

  Om denna diskussion ska leda till något fruktbart måste regeringsföreträdarna inse och stå upp för de budgetprioriteringar regeringen har gjort. Man har kapat resurserna till klimat och miljö och använt dem för att sänka skatterna för dem med allra högst inkomster.

  2025-06-16 14:04:02

  

  Joakim Järrebring

• Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

  Vi säger inte nej. Att ledamoten säger sig ha en oro för att vi inte prioriterar människors hälsa är skrattretande och skamligt. Vi prioriterar nämligen naturvård högt och ger tydliga direktiv till myndigheterna om vilka frågor som är viktiga att prioritera. Vi har gjort utredningar som visar vad som har effekt och vad man ska satsa på. Vi prioriterar både människors hälsa och en fungerande omställning för skogsbrukare och andra företag som verkar på detta område. Vi är tydliga med att skyddet måste gå hand i hand med innovationsförmåga och en god kapacitet så att man mäktar med detta arbete. Vi värnar naturvård och folks hälsa genom att ta ett helhetsgrepp om dessa frågor. Regeringen arbetar också inom EU för att trycka på i dessa frågor och lyfta fram Sverigemodellen.

  Fru talman! Ledamotens retorik är som sagt skamlig. Vi har varit tydliga med vår politik och med att vi prioriterar dessa frågor högt.

  2025-06-16 14:02:03

  

  Marléne Lund Kopparklint

• Fru talman! Det är intressant att jag än en gång får tala om för ledamoten hur man prioriterar i en budget trots att ledamotens parti har suttit i regeringsställning under fler än en mandatperiod och prioriterat i budgetar. Vi har inte en outtömlig kassa som vi kan ösa pengar ur, utan vi måste prioritera och noggrant utreda på vilka områden arbetet har god effekt. Förra regeringen öste ut pengar utan att titta på vad som hade god effekt. Vi jobbar på ett annat sätt, och det är viktigt att framhålla.

  Moderaterna tar ansvar i budgeten. Vi prioriterar de områden som är viktiga. Vi prioriterar äganderätten, skogsbruket och annat som jag inte hörde ett ord om i ledamotens anförande.

  Anser inte ledamoten att dessa frågor är viktiga? Varför har Socialdemokraterna inte lagt in dem i sin budget och prioriterar dem ännu mer? Om Socialdemokraterna nu har så mycket pengar att man kan ösa ut dem över alla dessa områden, varför har de inte gjort det? Allt hänger ihop när det gäller naturvård och hur man ska jobba med det på ett effektivt och framtidsmässigt bra sätt. Det ska hålla för framtiden, och det ska hålla för företag, skogsbruket och människors hälsa, vilket ledamoten framhöll. Detta skulle jag vilja höra mer om.

  2025-06-16 14:05:39

  

  Marléne Lund Kopparklint

• Fru talman! I dag debatterar vi ett betänkande som rymmer både viktiga framgångar och flera allvarliga brister.

  Jag vill inleda med att säga någonting om det kommande beslutet om att inrätta Nämdöskärgårdens nationalpark. Detta är både efterlängtat och välkommet. Det är glädjande att regeringen har tagit det här initiativet och att vi nu får se Sveriges första marina nationalpark i Östersjön. Det är faktiskt en viktig milstolpe för svenskt naturvårdsarbete.

  Att skydda unika områden som Nämdöskärgården är avgörande för att bevara biologisk mångfald, säkra fiskbestånd, skydda känsliga arter och ge människor möjlighet till friluftsliv och rekreation i en orörd miljö. Det här är bra, och det förtjänar regeringspartierna ett erkännande för. Men samtidigt måste det sägas tydligt att detta inte får vara ett beslut som blir ett alibi för en i övrigt alltför passiv naturvårdspolitik.

  Det som oroar mig djupt, och som vi socialdemokrater är kritiska mot, handlar om att regeringen inte visar det politiska ledarskap som krävs för att ta ett helhetsgrepp om naturvården. Vi ser detta när regeringen konsekvent väljer att säga nej till viktiga förslag som exempelvis handlar om att stärka miljöövervakningen.

  Vi ser det också när man säger nej till att införa tydliga och skarpa mål för biologisk mångfald och när man väljer att inte ge tillräckliga resurser till myndigheterna för att klara sina uppdrag. Vi har reservationer som handlar om just detta. Låt mig nämna några exempel.

  Vi socialdemokrater vill stärka miljöövervakningen. Vi anser att Sverige behöver en långsiktig och stabil finansiering av miljöövervakningen så att vi kan följa upp hur vår natur mår och hur politiken fungerar. Utan data – ingen kunskap. Utan kunskap – inga vettiga beslut. Regeringen säger dock nej och hänvisar till att arbete pågår.

  Fru talman! Detta duger inte. Bristerna är väl kända, och det är nu vi behöver agera.

  Vi har också en reservation som gäller behovet av att skydda och restaurera våtmarker. Våtmarker är naturens egen reningsanläggning. De lagrar kol och minskar risken för översvämningar, och de är också livsmiljö för en mängd hotade arter. Att inte göra tillräckligt för att restaurera våtmarker är att blunda för naturens rop på hjälp.

  Vi ser också ett behov av att öka hänsynstagandet till miljö och klimat vid eventuell exploatering av våtmarker. Det är avgörande för att kunna minska utsläppen av växthusgaser och bevara de ekosystemtjänster som våtmarker tillhandahåller. En fortsatt exploatering av våtmarker riskerar att underminera de framsteg som nu görs med återvätning av våtmarker. Här gör regeringen inte tillräckligt. Därför vill jag också yrka bifall till vår reservation 29 om återvätning av dikade våtmarker och andra restaureringsåtgärder.

  Fru talman! Det är nog här som den grundläggande konflikten kring naturvård står. Regeringens linje verkar vara att bara göra precis så mycket som krävs enligt regelverket men inget mer. För oss socialdemokrater är det självklart att politik också handlar om att ta det ansvar som krävs för att låta naturens behov vara styrande.

  Naturen anpassar sig inte efter byråkratiska gränser. Det är inte Östersjön, skogarna eller våtmarkerna som säger: Bra, här har ni gjort tillräckligt enligt den ena eller den andra paragrafen! Naturen kräver mer. Den kräver att vi tar vårt ansvar som förvaltare av planeten och av vår natur och att vi gör detta på allvar.

  Fru talman! Biologisk mångfald och ekosystem är kanske ord som känns abstrakta för många. Men det handlar om någonting väldigt konkret. Det handlar om luften vi andas, vattnet vi dricker, maten vi äter och klimatet vi lever i. Det handlar om att bin ska pollinera våra grödor, att skogar ska ta upp koldioxid, att fiskbestånd ska kunna återhämta sig och att marker ska kunna hålla kvar vatten vid skyfall. Utan fungerande ekosystem finns inget fungerande samhälle.

  Fru talman! Vi står mitt i en kris för den biologiska mångfalden. Varje dag förlorar vi arter, livsmiljöer och värden som inte går att återskapa. Det sägs att vi är den första generation som på allvar ser konsekvenserna av naturens nedbrytning och också den sista som har en verklig möjlighet att vända utvecklingen. Det förpliktar. Då måste vi säga att vi gör det som faktiskt krävs för att naturen ska kunna återhämta sig.

  Nämdöskärgårdens nationalpark är alltså ett steg i rätt riktning, men det är inte tillräckligt. Vi behöver mer. Vi behöver stärka miljöövervakningen. Vi behöver skydda och restaurera våtmarker. Vi behöver stoppa invasiva främmande arter. Vi behöver rädda Östersjöns ekosystem. Vi behöver långsiktiga resurser för våra myndigheter. Det är detta som krävs om vi menar allvar med att skydda naturen och att säkra robusta ekosystem.

  Fru talman! Jag skulle vilja höra från regeringspartierna här i kammaren varför de säger nej till förslag som skulle ge Sverige en starkare miljöövervakning. Varför säger ni nej till skarpare mål för biologisk mångfald? Varför säger ni nej till mer resurser till myndigheterna som ska skydda och sköta naturen? Är det för att ni tror att det inte behövs? Är det för att ni tycker att naturen klarar sig bra just nu? Eller är det för att ni är rädda för att stöta er med intressen som inte vill se ett starkare naturskydd?

  Påfrestningarna för naturen väntar inte. Situationen i naturen kräver handling här och nu. Men regeringspartierna tycks, som så ofta, hoppas att någon annan ska ta ansvar längre fram, någon annan gång. Men naturen väntar inte. Ekosystemen går inte att pausa till nästa budget, till nästa utredning eller nästa mandatperiod.

  Varje dag utan handling är en dag då vi förlorar lite mer av det som gör livet möjligt: rent vatten utan farliga kemikalier, frisk luft, mat på bordet och natur att leva i.

  Vi socialdemokrater är tydliga: Vi är beredda att ta ansvar och göra det som krävs. Men jag frågar mig, fru talman: Vem är det som regeringspartierna tror ska ta ansvaret, eftersom de själva inte verkar känna sig uppgiften mogna?

  2025-06-16 13:46:29

  

  Joakim Järrebring

• Fru talman! Jag tackar Kjell-Arne Ottosson för möjligheten att resonera om detta.

  Jag tror att den politiska diskussionen och debatten om gränsdragningen mellan skydd av natur och äganderätt är värd att nyansera. Det är väldigt lätt att köra i diket i dessa frågor.

  Socialdemokraterna vill inte se något allmänt stärkande av äganderätten. Men vi tycker att det finns anledning att lösa ut de frågor som är kopplade till skogen. Här finns i dag en rättsosäkerhet där skogsägare inte får ersättning eller inte får ersättning i tid när det görs inskränkningar i deras äganderätt. En sådan situation kan vi inte fortsätta att ha i Sverige.

  Också här förtjänar regeringen kritik. Man har snart haft en hel mandatperiod på sig att lösa ut denna fråga. Än så länge har vi sett tre fyra olika utredningar, men ingen har levererat en lösning på problemet. Även här har regeringen en hemläxa att göra.

  (Applåder)

  2025-06-16 14:00:37

  

  Joakim Järrebring

• Fru talman! Marléne Lund Kopparklint får gärna prata med mig om hur man prioriterar i en budget. Det är inte det min kritik handlar om. Min kritik handlar om Moderaternas prioriteringar i sin budget. Man gör stora neddragningar på naturvården och stora satsningar på att sänka skatten för dem med absolut högst inkomster. Det är den prioritering Moderaterna har valt att göra. Vi prioriterar annorlunda. Det är utifrån detta perspektiv jag kritiserar regeringens förda politik.

  Men det är väl bara bra att konstatera att det är så här. Medan vi prioriterar natur, klimat och skattesänkningar för människor med vanliga inkomster prioriterar Moderaterna skattesänkningar för de absolut rikaste.

  2025-06-16 14:07:39

  

  Joakim Järrebring

• Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

  Som vi har hört i tidigare inlägg är detta ett tvådelat betänkande, där den ena delen handlar om en proposition om Nämdöskärgården och den andra om naturvård och biologisk mångfald.

  Vad gäller frågan om Nämdöskärgården står ett enigt utskott bakom bildandet av en nationalpark, som nämndes tidigare. Sverige är det land i Europa som har absolut flest öar, och det gör att vi har en fantastisk skärgård. Därför är det glädjande att detta steg kan tas. Samtidigt har det kommit signaler från befolkningen i närliggande områden om att de är bekymrade över överspillningseffekter och vad de kan leda till i de områden där de bor och som de brukar, till exempel som lantbrukare.

  Även om vi nu tar detta steg och skyddar Nämdöskärgården och gör den till en nationalpark är det viktigt att vi inte glömmer bort människan i systemet. Det måste fungera för dem som bor och verkar där ute. De har en vardag som ska gå ihop, och därför måste stort ansvar tas för att de farhågor som tydligt har adresserats till oss i utskottet inte ska besannas.

  Jag ska gå över till några av de reservationer eller ärenden som finns i betänkandet. Det första gäller naturrestaureringslagen. Det är en märklig historia där det i grunden inte fanns majoritet inför att beslut skulle fattas i rådet, men så gick en österrikisk miljöminister emot sin egen regering. Därmed gick det beslutet igenom, trots att det inte skulle göra det. Det är vi många som är ytterst kritiska till, på flera grunder.

  När det nu ändå måste implementeras, fru talman, är det viktigt att det implementeras på en miniminivå. Detta är också tydligt i det uppdrag som Naturvårdsverket med flera myndigheter fick i februari i år. Där står: ”Ett förslag till nationell restaureringsplan utformad på en miniminivå och enligt EU-kommissionens format.”

  Det är oerhört viktigt, fru talman, att vi verkligen hamnar där så att vi inte återigen gör som Sverige ofta gör när det handlar om att implementera EU-direktiv, nämligen tar två steg extra för att verkligen vara säkra på att vi har gjort nog. Vem är det vi straffar då? Jo, oss själva. I augusti nästa år ska utredningen vara klar, så att det kan implementeras. Vi ser fram emot en implementering som, förhoppningsvis, sker just på en miniminivå.

  Ett annat område med många reservationer i betänkandet är områdesskydd, som vi har varit inne på tidigare här i kammaren. Vi har två partier i riksdagen som har ofantligt mycket mer pengar än alla andra partier och som då kan strössla ut pengar, som man lånar. Återigen glömmer man helt bort äganderätten. Man ser bara till den ena sidan och glömmer bort den andra: de som äger och sköter skogen. Återigen: Varför ser skogen eller marken ut som den gör? Jo, därför att människor har skött den.

  I går förmiddag, fru talman, var jag ute och gick i ett naturreservat i mina hemtrakter i Värmland där man bland annat har gjort två naturvårdsbränningar. Det är tydligt att de delar i naturreservat där skogen tidigare har skötts är väldigt fina att gå i. Det är fin gammal tallskog och fina stigar. Sedan finns det områden där naturen har fått sköta sig själv, men där är det ingen som går. Där går inte att ta sig fram därför att det är totalt igenväxt. Där är dessutom livsfarligt att gå eftersom det finns träd som kan rasa. Man tar ofta lätt på dessa frågor, men det är inte så lätt.

  Vattenfrågorna har också tagits upp tidigare i debatten. Regeringen satsar över 400 miljoner kronor på återvätning, men återigen: Vi får inte glömma bort att det är någon som äger marken. Det måste alltså ske på frivillig grund. Dessutom antog vi tidigare under riksmötet en havsmiljöproposition som berör flera av reservationerna i betänkandet. Det är alltså redan tillgodosett.

  Vad gäller kemikaliepolitiken har vi en stor samsyn här i riksdagen om att vi i största möjliga mån ska göra arbetet på EU-nivå. Det är där vi gör den stora delen eftersom inte heller kemikalier känner några gränser. Därför är det oerhört viktigt att vi på alla sätt klarar att göra EU:s kemikalielagstiftning ännu tydligare och starkare.

  Allemansrätten finns också reservationer om, fru talman. Här är det återigen viktigt att tänka på att få en balans mellan markägarens intressen och allemansrätten. Det är ingen tvekan om att allemansrätten fyller en viktig funktion. Allemansrätten är helt central och något som verkligen är typiskt svenskt, men vi ser i dag att många använder sig av den i kommersiellt syfte, vilket jag verkligen beklagar. Vi måste klara av att komma bort från det. Jag noterar att Naturvårdsverket har ytterligare informationskampanjer i frågan för att tydliggöra att allemansrätten också sätter gränser. Tyvärr har det inte slagit igenom ännu, men vi får hoppas att vi kommer dit.

  En sak som tar stor plats i betänkandet och som jag som värmlänning förstås inte kan komma undan är vargen. Där har vi ett antal tillkännagivanden från 2018 till 2022, alltså från den förra mandatperioden, som vi nu när vi har en annan regering tar tag i på allvar.

  Jag tittade på regeringens hemsida och såg att det första pressmeddelandet kom den 25 oktober 2023; då togs de första stegen. Sedan har man hanterat dessa frågor fram till dags dato, i stort sett. Den 6 december i fjol antogs EU:s förslag om att ändra vargens skyddsstatus genom att flytta den från bilaga 2 till bilaga 3 i Bernkonventionen, alltså från strängt skyddad till skyddad. Den 21 maj i år gjordes förändringen i art- och habitatdirektivet, och vargen flyttades från bilaga 4 till bilaga 5.

  Nu, fru talman, kan vi få jakt på riktigt och verkligen förvalta vargstammen. Dessutom skriver regeringen att det är viktigt att samarbeta med Norge och Finland i de här frågorna, och det kan jag bara skriva under på. Vargstammen är inte svensk, inte finsk och inte norsk, och vargen känner heller inga gränser. Därför är det viktigt att vi förvaltar vargstammen som en gemensam stam, vilket det också står i Bernkonventionen att vi ska göra.

  Fru talman! Det är många viktiga frågor, men vi får inte glömma bort att vi inte kan ta bort människan ur ekvationen. Det är tydligt att en del partier önskar det, men människan har också rätt att finnas på jordklotet. Det får vi inte glömma.

  (Applåder)

  2025-06-16 14:08:52

  

  Kjell-Arne Ottosson

• Fru talman! Tack, Rickard Nordin, för frågorna!

  Jag kan bara beklaga det försenade tåget. Det är därför jag numera endast flyger, för det går inte längre att förlita sig på tåget.

  Vad gäller den första frågan skulle jag helst se att vi inte exproprierar. Grundproblematiken är att staten ändå gör det. Vi borde faktiskt komma därhän att det inte skulle behövas. Höga naturvärden borde vara defaultläge, och dit kan vi komma om vi ser till att vi har en rättssäkerhet värd namnet. I grunden vill jag att vi inte ska behöva expropriera. Sedan finns det vissa områden som är så skyddsvärda att staten ser det som en nödvändighet, och då är det en självklarhet att det ska ersättas. Därom råder ingen tvekan.

  Vad gäller grundlagskommittén var jag inte med i den, utan det var vår ledamot Anders Andersson. Den bild han ger skiljer sig diametralt från det som Rickard Nordin försöker påskina i repliken. Det var väldigt tydligt att det fanns några partier som verkligen ville ta tag i grundlagsfrågan. Centerpartiet var enligt den information som jag har fått inte ett av dem.

  Efter Grundlagskommitténs arbete har det dessutom förekommit en del skriverier och debattartiklar där det framgått att det finns diametralt olika syn på vad Centerpartiet stod upp för i Grundlagskommittén och inte. Enligt vår ledamot var det tydligt att Centerpartiet inte stod upp för äganderätten på det sätt som Rickard Nordin nu gör i sin replik. Men jag var själv inte med i Grundlagskommittén, så jag hörde inte hur diskussionen gick där.

  2025-06-16 14:18:15

  

  Kjell-Arne Ottosson

• Fru talman! Kjell-Arne Ottosson delar helt bilden av att man helst inte ska expropriera om man inte måste. Men fråga var om man är beredd att höja ersättningen, som Centerpartiet har föreslagit, om det ändå sker. Detta svarade Kjell-Arne Ottosson inte på.

  I Grundlagskommittén har Tidöpartierna majoritet, och tillsammans med Tidöpartierna har Kristdemokraterna också majoritet i riksdagen. Det går alldeles utmärkt att lägga fram förslag om stärkt äganderätt, om man så vill. I Grundlagskommittén valde man att inte göra det, trots att bland annat Centerpartiet drev på för det.

  Visst kan vi diskutera vem som har drivit på för vad i kommittén, men där har vi nog lite olika bild. Slutsatsen är dock superenkel. Det har inte kommit något till riksdagen om stärkt äganderätt utifrån de förslag som hade kunnat läggas fram. Detta är regeringen ansvarig för, och i den ingår Kristdemokraterna och Kjell-Arne Ottossons kamrater.

  Kommer vi att få förslag från regeringen om stärkt äganderätt innan mandatperioden är slut? Det är min fråga till Kjell-Arne Ottosson.

  2025-06-16 14:20:19

  

  Rickard Nordin

• Fru talman! Tack, Rickard Nordin, för frågorna!

  Utifrån ett kristdemokratiskt perspektiv råder ingen tvekan. Det är bara att gå tillbaka till tidigare kommittémotioner, då vi lade våra egna förslag till budget, för att se det. Ersättning för intrång är oerhört viktigt. De 125 procenten ser vi inte som en norm som ska fortsätta, utan gränsen behöver snarare höjas. Sedan är frågan om man ska hitta andra vägar för att ge ersättning.

  Jag vet att vi är eniga med Centern – om Centern inte ändrat sig – om att till exempel kunna hyra ut sin mark till staten under tiden som det finns ett högt naturvärde. Naturen är ju inte statisk utan förändras. Det kan därför finnas naturvärden som kan försvinna när skogen förändras.

  Vad gäller Grundlagskommittén är det hela väldigt enkelt. Vi hade majoritet, men man skrev inga förslag om förändringar om det inte fanns två tredjedels majoritet inom kommittén. Det var man väldigt tydlig med. Förslagen ska ju sedan passera riksdagen, och i och med kommande förändringar i lagen krävs två tredjedels majoritet för att en grundlagsändring ska kunna göras. Därför tog man inte fram några förslag, även om det fanns förslag om att stärka just äganderätten.

  Jag kan absolut garantera Rickard Nordin att om det är något som vi som parti jobbar för i regeringen är det att på alla sätt peka på den rättsosäkerhet som finns i fråga om skogen. Det finns ju till och med stenhögar som får skydd. Det är helt absurt hur lagstiftningen tolkas i dag. Där gör i varje fall Kristdemokraterna sitt för att vi ska få en annan lagstiftning så att den enskilda markägaren verkligen kan lita på staten.

  2025-06-16 14:21:27

  

  Kjell-Arne Ottosson

• Fru talman! Jag lyssnade på Kjell-Arne Ottossons utmärkta replik på Socialdemokraterna tidigare, från mitt försenade tåg. Tåg är för övrigt en fråga och ett sorgebarn som mycket väl också kan diskuteras här i kammaren, men kanske inte i den här debatten.

  Kjell-Arne Ottosson talade om äganderätten, och det är mycket uppskattat. På det temat har jag två mycket enkla frågor. Är Kjell-Arne Ottosson och Kristdemokraterna beredda att ställa upp på ökade ersättningar till markägare vid expropriation, som Centerpartiet har föreslagit? Det var den första frågan.

  Den andra frågan är: Om nu KD värnar äganderätten så mycket, varför var Centerpartiet ensamt i grundlagskommittén om att fokusera hårt på en stärkt äganderätt, medan övriga Tidöpartier mest ville prata om skärpta regler för medborgarskap?

  2025-06-16 14:17:21

  

  Rickard Nordin

• Fru talman! Tack, Rebecka Le Moine, för frågan!

  Det är glädjande att Rebecka Le Moine lyfter fram att äganderätten är grundlagsskyddad. Det hör vi inte ofta från ledamoten, och det brukar inte heller särskilt ofta förfäktas av ledamotens parti.

  Det handlar återigen om prioriteringar. Vi för vår del har varit väldigt tydliga med att staten måste börja vårda det som den redan har tagit från privatpersoner och markägare innan man fortsätter och tar ny mark. Det är en prioritering. Därför har man pekat på hur pengarna ska användas.

  Under slutet av förra mandatperioden fattades dessutom beslut om frivillighet som grund vid skydd av skog. Frivilligheten är oerhört viktig. Om du som markägare helt frivilligt vill skydda delar av din mark är det fine. Gör det! Det är jättebra. Men om du som markägare inte vill det ska staten gå in och betala. Om staten inte betalar är det per definition inte skyddsvärt nog. Detta borde vara ett grundläge i det hela.

  Talar vi om tillit finns det för en stor majoritet av Sveriges skogsägare två partier som man verkligen inte har tillit till. Det ena av dem är Miljöpartiet, som inte minst i detta betänkande tydligt pekar på hur man vill öka områdesskyddet och ta ut mer skog ur produktionen. Man pekar inte på hur man i stället ska klara omställningen. Man visar inte heller hur den som äger skogen ska ersättas.

  2025-06-16 14:25:31

  

  Kjell-Arne Ottosson

• Fru talman! Det talas mycket om äganderätten nu. Precis som Kristdemokraternas ledamot själv framförde är äganderätten grundlagsskyddad. Man säger sig vilja värna den enskilda markägaren och att det är en prioritet.

  Jag har gång på gång hört Kristdemokraternas ledamot framföra ordet äganderätt. Men jag har inte hört honom framföra vad det innebar för den enskilda markägaren när det kom en regering som drastiskt skar ned på anslagen som skulle gå till de skogsägare som vill skydda sin skog. Man kan fråga sig, fru talman, om dessa markägare inte är lika viktiga för Kristdemokraterna och om deras äganderätt inte spelar lika stor roll.

  Det som händer när en regering under väldigt kort tid drastiskt drar ned ersättningen till markägare är att de mark- och skogsägare som frivilligt har tagit initiativ till att få sin skog skyddad och bara väntar på en utbetalning från staten får vänta i år. Detta är ett stort problem för tilliten till systemet och till att vi har ett fungerande system som värnar ingångna avtal.

  Jag har fått flera samtal från bestörta markägare och skogsägare. De har ingått ett avtal och förväntat sig en utbetalning, men den har inte kommit.

  Räknas de markägare som på frivillig väg och på eget initiativ vill få sin skog skyddad?

  2025-06-16 14:23:30

  

  Rebecka Le Moine

• Fru talman! Tack till Kjell-Arne Ottosson för anförandet!

  Jag tänkte att vi ska prata lite grann om våtmarker. Vi är båda medvetna om att en restaurering av våtmarker har positiva effekter för både natur och klimat, ibland samtidigt. En av de frågor jag lyfte upp i mitt anförande handlar om den kritik som vi socialdemokrater har mot regeringen för att man inte gör tillräckligt när det gäller att få stopp på exploateringen av våtmarker.

  Kjell-Arne Ottosson satt inte i den förra Miljömålsberedningen, vilket jag själv gjorde. Ett av förslagen som Miljömålsberedningen var överens om var att ha en större försiktighetsprincip kopplat just till exploateringen av våtmarker. Man ska ta särskild hänsyn när man ändå exploaterar våtmarker.

  Min fråga till Kjell-Arne Ottosson är: Känner han till om det här är någonting som regeringen har för avsikt att ta vidare från Miljömålsberedningens betänkande?

  2025-06-16 14:31:50

  

  Joakim Järrebring

• Fru talman! Tack, Joakim Järrebring, för frågan!

  Det råder ingen tvekan om att, precis som Joakim Järrebring nämner i repliken, våtmarker har ett stort värde. Det finns många positiva effekter. Men vi får inte heller glömma bort, fru talman, att det är väldigt viktigt att det görs på exakt rätt sätt när vi ska återväta, i alla fall om man vill återväta med i grunden minskat CO2-läckage. Gör man fel där blir det kontraproduktivt, och man släpper ut mer CO2.

  Det är därför oerhört viktigt att det görs på korrekt sätt, och därför är det också viktigt att de som gör det här verkligen har kunskapen. Regeringen har avsatt pengar. Som jag sa i mitt anförande är det över 400 miljoner i innevarande budget just för satsning på våtmarker.

  Vad gäller exploatering av våtmarker råder det ingen tvekan om att det är en kontroversiell fråga. Tyvärr är det en hel del som uppför sig horribelt när de försöker agera mot detta. Ett sådant uppförande och det sätt de försöker driva sin aktion på hör inte hemma någonstans.

  Det uppstår en fråga. Vi är i Sverige, inte minst på klimatområdet, beroende av ny skog. Om det är någon som är beroende av odlingstorv är det våra plantskolor. Vad gäller grönsaksodlare är också de beroende av odlingstorv. Om vi helt ska sluta med att plocka ut och skörda odlingstorv handlar det i stället om att importera kokosfiber från Sri Lanka och Indien. Jag vet inte om klimatet tackar oss för det. Här handlar det verkligen om att hitta en balans i frågan.

  Precis som Joakim Järrebring sa satt jag inte med i Miljömålsberedningen förra gången, men jag gör det nu. Jag inte sett någonting om hur regeringen ämnar ta hand om de här frågorna, fru talman, så det vågar jag inte svara på.

  2025-06-16 14:33:02

  

  Kjell-Arne Ottosson

• Fru talman! Tack, Joakim Järrebring, för förtydligandet! Ja, jag missförstod frågan. Jag tolkade ledamoten fel.

  Det råder ingen tvekan om att vi måste klara att hitta en balans i de här delarna. Vi behöver ha möjlighet att bygga nya vägar och nya bostäder samtidigt som vi behöver ta hand om och restaurera våtmarker. Så ja, det är en balans.

  Det är tydligt i den diskussion som pågår om utdikade våtmarker och hur detta ska hanteras. Vi kan se att om vi skulle återställa i stort sett alla utdikade våtmarker, som en del organisationer strävar efter, skulle vi lägga otroligt stora delar av Sverige under vatten. Vi beklagar oss över att vår självförsörjningsgrad i dag är på 50 procent. Den skulle i så fall sjunka dramatiskt eftersom stora delar av de områden där vi i dag har produktion av livsmedel är tidigare våtmarker som är utdikade. Just därför är det bra marker att odla mat på.

  Det här är en svår balansgång. Men det råder ingen tvekan om att vi måste klara att ha två tankar i huvudet samtidigt, precis som Joakim Järrebring är inne på.

  Jag satt som sagt inte i Miljömålsberedningen under den förra perioden, så jag har inte det underlag som Joakim Järrebring har i frågan om hur mycket som exploateras. Det vet inte jag, så jag kan inte bedöma just detta. Men balansen är viktig i frågan, oavsett hur mycket våtmarker som bebyggs när vi bygger vägar eller hur mycket vi återställer.

  2025-06-16 14:37:02

  

  Kjell-Arne Ottosson

• Fru talman! Vi debatterar i dag ett betänkande bestående av en proposition om en ny nationalpark i Nämdöskärgården. Betänkandet behandlar även motioner om naturvård från den allmänna motionsperioden. I det här sammanhanget vill jag passa på att yrka bifall till reservation 22.

  Fru talman! Jag tänkte inleda med att prata om Nämdöskärgården. Sverigedemokraterna har inget annat förslag än det i propositionen som det ska beslutas om i riksdagen inom kort. Vi har ingenting emot naturskydd i den här delen av skärgården. I grunden har vi heller ingenting emot en nationalpark, varför vi inte heller har följdmotionerat. Men, fru talman, samtidigt tror jag att det behöver diskuteras vad man vill uppnå när man bildar en nationalpark.

  Området som nu ska bli park har redan tre olika former av skydd. Det är inte tal om att det ska exploateras. Det bedrivs inget storskaligt fiske. Den jakt som bedrivs är i dag begränsad och sker med tydligt mervärde för den biologiska mångfalden. I grunden ska jakten som sker i dag kunna fortsätta även när det är en nationalpark. Det ska inte bli några särskilt stora förändringar; det är också det som har kommunicerats till de boende.

  Fru talman! När man talar med människor som bor i området nås man ändå av en kritik mot processen, som jag tycker att man måste ta på allvar. Den utlovade förstudien genomfördes aldrig. Öborna har heller inte uppfattat det som att deras oro tas på allvar. Den kan handla om att det ska göras inskränkningar i framtiden som inte presenterats nu.

  Oron handlar också om besökstrycket. Det kommer inte att ske någon större förändring vad gäller skyddet, utan det bibehålls. Men besökstrycket kan öka kraftigt. Det kan få konsekvenser för biologisk mångfald. Därför tycker vi från sverigedemokratisk sida att det är viktigt att myndigheterna noga bevakar den överspillningseffekt som inrättandet av nationalparken kan föra med sig. Rädslan är att inrättandet exempelvis leder fram till att fler lägger till med båtar i närområdet, framför allt precis utanför nationalparken, där fågellivet kan störas under känsliga perioder. Det sker redan i dag.

  Jag har själv vandrat runt på de här öarna och sett att man kan hitta skräp. Man kan också få höra berättelser om turister som helt enkelt inte känner till de regler som råder eller inte läser på de skyltar som finns uppsatta. De släpper exempelvis lös hundar trots att de inte får och orsakar på så vis skada på betande får.

  Vår förhoppning är att de här farhågorna inte ska besannas utan att inrättandet av parken stärker – inte försvagar – skyddet av den biologiska mångfalden. Men om saker inte går som planerat är det viktigt att vara öppen för att vidta åtgärder samtidigt som man tillser att inte försvåra för de få människor som fortfarande bor ute på öarna i skärgården och skänker dem liv året om.

  Fru talman! Jag tänkte även säga några ord om EU:s ramdirektiv för vatten. Det finns problem såväl med direktivet i sig som med den svenska tillämpningen.

  EU:s vattendirektiv trädde i kraft år 2000 och syftar till att värna och förbättra akvatiska ekosystem samt främja hållbar vattenanvändning. Det är högst befogat eftersom tillgång till rent vatten är en grundläggande förutsättning för liv. Samtidigt skapar direktivet hinder för att effektivt avlägsna näringsämnen och läkemedelsrester, och rättsfall har visat att det begränsar utbyggnaden av reningsverk som krävs för optimal rening. Direktivet försvårar också för investeringar i avancerad teknik för att rena läkemedelsrester och tenderar att gynna mindre effektiva anläggningar.

  Vi har också kunnat se hur miljöskyddet på området exempelvis lett till nedläggningar av gruvor. Vi var i Sverige tidigare självförsörjande på kalk till industri och miljö- och vattenvård. I dag måste vi importera kalk. Gåsgruvan stängdes nyligen eftersom man ansågs ha för höga gränsvärden av uran, samtidigt som nivåerna är tillåtna i dricksvatten. Det framstår som befängt och kontraproduktivt.

  Från Sverigedemokraternas sida hoppas vi att regeringen inom EU ska fortsätta att aktivt verka för att reformera vattendirektivet så att miljöfrämjande verksamheter som avloppsreningsverk och andra samhällsnyttiga åtgärder alltid kan tillåtas. Man bör driva på för att direktivet ska präglas av kostnadseffektiva lösningar och skapa en balans mellan en god vattenmiljö, ett konkurrenskraftigt jord- och skogsbruk samt bevarandet av kulturarv.

  Vidare bör man arbeta med en allmän översyn av hur åtgärder enligt direktivet beslutas. Vi vill betona vikten av att införa rimliga undantagsmöjligheter. Utan sådana riskerar direktivet att motverka målen i EU:s förordning om kritiska råmaterial. Nedläggningen av Gåsgruvan är ett exempel, men fler gruvor kan komma efter.

  Slutligen vill vi framhålla att förutsättningarna för tillgång till rent vatten varierar inom EU, varför nationellt självbestämmande måste få större utrymme. Vi anser att man bör arbeta för en ordning där medlemsstaternas tillståndsmyndigheter efter noggrann prövning och avvägningar av olika intressen kan godkänna verksamheter av stort samhällsvärde även om miljökvalitetsnormer delvis överskrids, förutsatt att detta inte innebär risker för människor eller djur.

  (Applåder)

  2025-06-16 14:39:00

  

  Martin Kinnunen

• Fru talman! Tack, ledamoten, för ett klargörande svar!

  Jag fastnade vid en annan del av ledamotens anförande, som handlade om de särskilda förutsättningarna för dem som bor i skärgårdsmiljö och är öbor.

  Vi socialdemokrater har på vår kongress – som brukar nämnas ofta av många av regeringsunderlagets partier – bestämt att vi behöver en särskild öpolitik i Sverige. Precis som det finns särskilda förutsättningar på landsbygden jämfört med i staden är också de öboende i behov av en speciell och särskilt inriktad politik för att man ska kunna leva och bo i hela Sverige.

  Jag är intresserad av att höra hur ledamoten Kinnunen resonerar kring detta. Delar ledamoten bedömningen att det behövs en särskild öpolitik i Sverige, med tanke på att vi är det land i världen som har flest öar?

  2025-06-16 14:48:11

  

  Joakim Järrebring

• Fru talman! Tack, Joakim Järrebring, för frågorna!

  Jag följde inte den socialdemokratiska kongressen så nära att jag känner till vilken öpolitik Socialdemokraterna beslutade om eller om det enbart var så att man kom fram till att man ska införa något slags öpolitik. Det är ju så man brukar göra i politiken när man saknar egna förslag om någonting – man sätter upp en etikett och säger att den här politiken är väldigt viktig.

  Nyligen träffade jag öbor som bor strax utanför den föreslagna nationalparken. Det första ämne jag hörde talas om som var viktigt var ett reformerat strandskydd. Det är ju precis detta vi har beslutat om. Här i riksdagen har vi beslutat om ett reformerat strandskydd, vilket berör vissa typer av verksamheter. Nyligen tillsattes också en utredning som ska förändra strandskyddet i grunden.

  Det här är precis det som behövs i en öpolitik. Det är ett betydligt friare system där kommunerna får större inflytande och där beslutsfattandet hamnar närmare människor. Det är inte ett stelbent system som i alla lägen hindrar människor som vill bygga en brygga eller förhindrar att man har en handbollscup på sommaren. Det behövs lite mer frihet på det här området i Sverige. Det är också en fantastiskt bra öpolitik, även vi inte kallade presskonferensen öpolitisk.

  2025-06-16 14:49:27

  

  Martin Kinnunen

• Fru talman! Tack till Martin Kinnunen för anförandet! Ledamoten tog upp det särskilda yttrande som Sverigedemokraterna lämnat tillsammans med betänkandet. Jag tänker att det särskilda yttrandet påminner lite grann om biskop Brasks lapp; man skriver under, men lägger in en brasklapp för att slippa ta fullt ansvar. Men är det verkligen en hållning som duger för det största partiet i regeringsunderlaget?

  Jag tycker att väljarna och vi i den här kammaren förtjänar tydlighet och inte taktiska sidosteg när det gäller något så viktigt som Östersjön och Östersjöns framtid. Jag har alltså en enkel fråga till ledamoten: Tycker ledamoten verkligen att detta är ett ansvarsfullt agerande från ett parti som gör anspråk på att leda Sverige efter nästa val?

  2025-06-16 14:45:19

  

  Joakim Järrebring

• Fru talman! Tack till ledamoten för svaret!

  Jag vet inte om ledamoten medvetet missförstod min fråga eller om jag uttryckte mig oklart. Men när det gäller exploateringen av våtmark handlar det problem som myndigheterna har lyft fram om att vi bebygger våtmark. Det handlar inte sällan om vägprojekt men också om industri- och bostadsbebyggelse.

  Problemet just nu är att vi trots att regeringen satsar en hel del på åtgärder för att återväta våtmark förlorar mer hektar våtmark i form av den exploatering som jag pekar på än vi åstadkommer genom förbättringar av tidigare utdikade våtmarker. Så länge vi har det förhållandet är det en förlorande kamp vi för där vi gör oss av med mer våtmark genom exploatering än vi återskapar.

  Frågan är därför oerhört viktig. Jag är väldigt glad för och positiv till att Miljömålsberedningen i denna fråga, till skillnad från i frågan om torv, var helt enig om att gå vidare med förslaget om en större försiktighetsprincip när man exploaterar just våtmark.

  Det behöver inte betyda ett totalt stopp. Det finns ju också sätt att till exempel bygga väg genom våtmarksområden som tar hänsyn till att det är våtmark och som gör att man kan behålla stora delar av våtmarken. Men så sker inte exploatering i dag.

  Eftersom ledamoten inte vet hur regeringen tänker kan det ändå vara intressant att få veta hur ledamoten tänker. Tycker ledamoten, precis som jag och Socialdemokraterna, att vi behöver göra både och? Vi behöver både restaurera skadade våtmarker och, framför allt, få ett stopp på den urskillningslösa exploateringen av våtmarker.

  2025-06-16 14:35:05

  

  Joakim Järrebring

• Fru talman! Till Joakim Järrebring kan jag säga att om Socialdemokraterna önskar samarbeta med Sverigedemokraterna för att förbättra Östersjön kan vi boka ett möte och prata ihop oss om hur vi ska gå till väga, om vi ska utforma förslagen tillsammans eller hur vi ska göra.

  Problemet nu när vi behandlar ärendet i utskottet är att det kan uppstå en situation där en minoritet i riksdagen yrkar bifall till ett tillkännagivande. Vårt tillkännagivande skulle då inte vinna omröstningen. Till exempel skulle ett socialdemokratiskt tillkännagivande då kunna vinna omröstningen – men det skulle fortfarande inte vara med majoritetens stöd.

  Vi vill inte medverka till att ett förslag som vi inte är säkra på innebär förbättringar för Sverige vinner. Det är mot den bakgrunden man ska se det särskilda yttrandet från Sverigedemokraterna.

  Om Socialdemokraterna vill diskutera samarbete med Sverigedemokraterna för att förbättra situationen i exempelvis Östersjön är det välkommet. Det räcker att skicka ett mejl. Då bestämmer vi tid och plats för att diskutera det här närmare.

  Som situationen är nu i utskottet kan Sverigedemokraterna inte medverka till att socialdemokratiska reservationer vinner omröstningar utan att vi kan påverka utfallet. Vi vill såklart kunna påverka hur politiken för Östersjön utformas. Därför har vi lämnat ett särskilt yttrande.

  Jag noterar att det finns särskilda yttranden även från Socialdemokraterna i detta betänkande om nationalparken trots att de inte hade några egna förslag.

  2025-06-16 14:46:28

  

  Martin Kinnunen

• Fru talman! Jag tackar för inlägget från Liberalerna. Elin Nilsson inledde anförandet med att Liberalerna är stolta över att man nu har klargjort att det ska vara förbjudet att bottentråla i marint skyddade områden. Det här stämmer tyvärr inte helt, fru talman. Det man gör är att ge myndigheter möjlighet att peka ut om förbudet kan träda i kraft. Men det saknas villkor och principer för när myndigheterna ska kunna införa ett sådant här förbud. Därför undrar jag varför man så tvärsäkert får det att låta som att det nu inte är möjligt att bottentråla i marint skyddade områden. Det är min första fråga.

  Min andra fråga, som jag också är väldigt nyfiken att höra svaret på, är hur det blir med Nämdöskärgårdens nationalpark. Kommer det att finnas ett förbud mot bottentrålning där eller inte, som Liberalerna ser processen framför sig? Det hade varit väldigt välkommet med ett strikt skydd, det vill säga att det inte är tillåtet att bedriva fiske som skadar ekosystemen så som bottentrålning gör.

  Vargen verkar komma upp i alla anföranden. Det är en fråga som engagerar. Jag blir lite konfunderad. Å ena sidan är man väldigt stolt över den politik som bedrivs. Å andra sidan berör man en av knäckfrågorna: Med en minskad vargstam minskar marginalen för till exempel skyddsjakt. Där tycker jag att det finns en rättviseaspekt som är viktig att ta med sig. Hur ska man till exempel kunna garantera att de fårägare som lever nära vargar och känner oro får möjlighet att bedriva skyddsjakt på de vargar som upprepade gånger tar får när vi ska trycka ned stammen till 170 individer?

  2025-06-16 14:59:54

  

  Rebecka Le Moine

• Fru talman! Det anförs här att Sverige har haft en väldig vargtäthet. Jag vill nämna att man i Spanien har lyckats med skyddet av varg och har mer än 2 000 individer. I Italien har man mer än 3 000 individer. Frankrike, Polen, Tyskland och Rumänien – alla dessa länder har större vargpopulationer än Sverige. Jag har erfarenhet av arbete med tigrar i Indien och känner till politiken kring stora rovdjur. När jag pratar med mina internationella kollegor om hur vargdebatten låter i Sverige möts jag ofta av en väldig förvåning över hur man kan ha en så stor konflikt om så pass få individer.

  Vi ska veta att Sveriges vargpopulation har sitt ursprung i tre individer och att alla de var släkt. Det betyder att de vargar vi har i Sverige är otroligt inavlade. Här skulle det behövas ett utbyte. Det är också ett av villkoren för den lilla population av vargar som vi har och som regeringen föreslår att minska ännu mer. Jag är förundrad över hur en regering som i sin retorik brukar säga sig vilja hålla hårt i pengarna nu vill gå ned till en mer eller mindre individbaserad förvaltning som kommer att bli dyrare. Man är också intresserad av att starta en helt ny myndighet. Det finns ganska mycket mer att prata om.

  Jag skulle också snabbt vilja ta upp frågan om strandskyddet. Här har vi ändå ett liberalt parti som menar att detta är en frihetsreform. När jag pratar med människor får jag höra att allemansrätten och möjligheten att gå längs de här vackra platserna värderas väldigt högt. Enligt undersökningar tycker 62 procent att det är en dålig idé att göra den här försämringen av strandskyddet.

  2025-06-16 15:04:02

  

  Rebecka Le Moine

• Fru talman! Jag börjar med vargfrågan. Om antalet individer hade fördelats över hela Sveriges yta hade det inte varit särskilt tätt. Men nu har ju under lång tid merparten befunnit sig i Örebro län och i Värmland. Då blir det väldigt många individer på en väldigt liten yta. Det har varit för många vargar på en för liten yta. Det ser vi nu till att agera mot.

  När det gäller strandskyddet är det verkligen en liberal frihetsreform som görs. Strandskyddsfrågan är nog den fråga som har följt mig längst i politiken. Den var aktuell långt innan jag engagerade mig politiskt. Det är en fråga som engagerar, särskilt på landsbygden, och det är verkligen en landsbygdsreform som vi nu genomför.

  Handen på hjärtat: Hur kan man säga att ett slopat strandskydd för diken, smala vattendrag och mindre sjöar påverkar allemansrätten och allmänhetens tillgång till stränderna? Det är ju inte så att det kommer att rullas ut en byggboom som saknar motstycke för att vi slopar regler om strandskyddet och gör det mer rimligt. Nuvarande ordning skapar otroligt mycket regelkrångel och kostar otroligt mycket myndighetsresurser. Man har inte balanserat på ett rimligt vis gentemot äganderätten.

  Nu stärker vi äganderätten, som är en liberal grundprincip. Det vi gör nu är jag otroligt stolt över och nöjd med att vi genomför under liberal flagg. Det är en liberal minister i regeringen som har gått i bräschen för det här, men vi har gjort det i stor samsyn. Jag skulle säga att alla vi samarbetspartier är mycket nöjda med det som vi nu åstadkommer. Det är mycket viktigt för Sverige.

  (Applåder)

  2025-06-16 15:06:14

  

  Elin Nilsson

• Fru talman! Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sverige och i resten av världen är kritiskt. Forskare har konstaterat att förlusten av arter och ekosystem är ett lika stort hot som klimatkrisen. Av jordens cirka 8 miljoner växt- och djurarter riskerar nästan 1 miljon att utrotas. Vi är inne i det sjätte massutdöendet. Tidigare massutdöenden har orsakats av meteoritnedslag och geologiska processer, men den här gången är det mänsklig verksamhet som är orsaken till utrotningen.

  Även här i Sverige går utvecklingen åt fel håll. Andelen rödlistade arter ökar. De största hoten mot djur och växter i Sverige är skogsavverkning och igenväxning av det öppna landskapets hagar och ängar.

  Skogen utgör livsmiljö för en stor del av den biologiska mångfalden i Sverige och är hem för många hotade arter. Dagens intensiva skogsbruk påverkar många arter negativt. I stället för levande skogar med träd av alla åldrar, död ved och en blandning av trädarter består våra skogar i dag till stor del av planteringar med likåldriga granar eller tallar som avverkas långt innan de når sin maximala livslängd. Våra skogar brukas för att ge så hög ekonomisk avkastning som möjligt, och vi har ett skogsbruk som ensidigt prioriterar produktion – på den biologiska mångfaldens bekostnad.

  Fru talman! I december 2022 enades världens länder om ett globalt ramverk för att stoppa artutrotningen. Enligt ramverket ska 30 procent av jordens havs- och landområden skyddas till 2030. Det är glädjande att ambitiösa mål finns på plats, men de kommer inte att nås utan ansträngning.

  Sverige klarade inte att leva upp till något av de mål som sattes upp till 2020 inom ramen för konventionen om biologisk mångfald. Inte heller nås något av de nationella miljömålen med direkt koppling till den biologiska mångfalden. Det är ett klart underbetyg för ett rikt välfärdsland som Sverige. Det är tyvärr också ett kvitto på att miljöhänsyn fortsatt underställs kortsiktiga vinstintressen.

  För att bryta trenden krävs nya styrmedel och ett förbättrat regelverk för att jord- och skogsbruk, fiske och andra verksamheter ska bedrivas hållbart inom naturens gränser. Det krävs också att vi skyddar områden med höga naturvärden från exploatering.

  Hur svarar då regeringen på det här allvarliga läget? Tyvärr svarar den med brutala nedskärningar på naturvården. Resurser till skydd och skötsel av värdefull natur har kapats sedan regeringen tillträdde. Pengar till miljöövervakning och insatser för pollinatörer har dragits in. På EU-nivå lobbar svenska ministrar till och med gentemot andra länder för att stoppa viktig lagstiftning om restaurering av natur.

  Under två års tid satt jag med i Miljömålsberedningen, som bland annat hade i uppdrag att lägga fram förslag på hur Sverige ska nå både internationella åtaganden om biologisk mångfald och de svenska miljömålen. Resultatet blev ett totalt misslyckande.

  Miljömålsberedningen hade chansen att lägga fram historiskt viktiga förslag om att skydda de sista kvarvarande naturskogarna och om att skydda 30 procent av den svenska naturen, vilket hade varit helt i linje med de internationella avtal som Sverige är bundet av och som den här regeringen själv har ställt sig bakom. Men det blev tvärnej från högerpartierna.

  Det här är nämligen en regering som kännetecknas av total likgiltighet inför hoten mot naturen. Lyssnar man på de senaste årens debatter om biologisk mångfald i den här kammaren inser man att högerpartiernas inlägg i anmärkningsvärt stor utsträckning handlar om hur de vill döda fler vilda djur snarare än om hur vi kan lösa krisen för den biologiska mångfalden.

  Det är galenskap, för det här är en kris som i allra högsta grad drabbar oss själva. Ju mer mångfalden i naturen minskar, desto mer ökar jordbrukets och skogsbrukets sårbarhet för torka, översvämningar och stormar. Ju fler arter som dör ut, desto mer minskar möjligheten att i naturen hitta botemedel mot sjukdomar och tekniska lösningar på framtidens utmaningar.

  För egen del tycker jag dock att djur och natur förstås har rätt att finnas bara för sin egen skull. Jag har förmånen att bo granne med ett naturreservat, och jag blir lika glad varje gång jag är där. Det är fint att tänka att det här är natur som ska bevaras för all framtid. Men kanske kan jag inte ens känna mig säker på det längre, för jag vet att det finns gott om politiker på högersidan som vill göra det enklare att upphäva naturreservat. Ja, vi som älskar naturen lever verkligen i en svår och sorglig tid.

  Fru talman! Klimatet och tillståndet i ekosystemen hänger ihop. Stora mängder kol binds till exempel i haven, som också producerar en stor del av det syre som finns på jorden. För att de här ekosystemtjänsterna fortsatt ska fungera krävs att havens ekosystem bevaras och att den biologiska mångfalden värnas.

  Forskning på kustekosystem har visat att det finns risk att de här miljöerna, som normalt binder mycket kol, i framtiden i stället kan bli utsläppskällor om miljötillståndet blir sämre. Klimatkrisen och havsförsurningen förstärker effekterna av andra havsmiljöproblem som övergödning och syrefria bottnar, vilket påverkar havens motståndskraft.

  Trots ett omfattande och långvarigt åtgärdsarbete för en bättre havsmiljö finns det fortfarande mycket som visar att miljötillståndet i Västerhavet och Östersjön inte är bra. De största problemen är kopplade till övergödning, farliga ämnen, fysisk exploatering och fiske. Den svåra problematiken med syrebrist och döda bottnar i Östersjön består.

  Det är dock viktigt att komma ihåg att det kan ge resultat när man väl tar till skarpa miljöåtgärder. På flera platser vid kusterna ser man positiva effekter av att utsläpp av fosfor och kväve har åtgärdats genom bättre rening. Havsörnarna var på 1970-talet nästan utrotade, men i dag har de kommit tillbaka. Förbud mot miljögifter har varit en mycket viktig faktor för denna framgång, vilket visar att politiska beslut gör skillnad.

  Fru talman! För att vända den negativa trenden för naturen och den biologiska mångfalden behövs givetvis åtgärder inom en lång rad områden utöver dem jag har tagit upp här i dag. Vi behöver ett jordbruk som i mycket större utsträckning främjar artrikedom, där våtmarker bevaras och där djuren får gå ute. Vi måste också begränsa användningen av miljögifter i jordbruket. Den fysiska planeringen måste ta större miljöhänsyn.

  Avslutningsvis vill jag återknyta till det jag sa i inledningen. Vi befinner oss i det sjätte massutdöendet. Artutrotningen tillsammans med den globala upphettningen och de föroreningar mänskligheten släpper ut samverkar i en planetär trippelkris. Ingen kommer att lämnas oberörd av dess konsekvenser.

  Eftersom det är vi människor som har försatt oss i den här allvarliga situationen är det bara vi som kan och måste lösa den. Därför behövs politiskt ledarskap. Vi ska fortsätta bruka jord, skog och hav, men vi måste göra det på ett hållbart sätt. Ytterst är det naturens bärkraft som måste sätta gränserna för vad vi kan göra.

  Jag yrkar bifall till reservation 10.

  (Applåder)

  2025-06-16 15:08:30

  

  Andrea Andersson Tay

• Fru talman! Jag tycker ändå att jag engagerar mig ganska bra i naturvården eftersom jag så gott jag hinner och kan sköter min egen skog och de åkrar jag äger för att se till att det blir bra tillväxt så att vi får en större kolsänka så länge skogen växer. På mina åkrar bedriver jag en stark kamp mot lupiner och andra invasiva arter för att se till att de orkidéer som tidigare har funnits där kommer tillbaka, och jag ser framgång. Jag tycker alltså i allra högsta grad att jag sköter mig och engagerar mig för att få en större tillväxt i skogen och för att få fler arter – få mångfald.

  Vad gäller detta med Miljömålsberedningen och de 30 procenten skyddad och 10 procenten strikt skyddad skog, fru talman, vill vänsterpartierna räkna på ett eget sätt för att vi ska sätta krokben för oss själva. Om vi i Sverige räknar som majoriteten av de andra länderna gör, så att vi inte blandar äpplen och päron utan hanterar äpplen för sig och päron för sig, är vi faktiskt hemma vad gäller dessa 30 respektive 10 procent. Men det vill alltså inte Vänsterpartiet, utan man vill att vi ska späka oss för att på så vis slå ännu hårdare mot den svenska konkurrenskraften.

  Därmed kan vi inte använda oss av vår stora konkurrensfördel i omställningen, nämligen produkter från skogen. Skogen ska bara stå som kolsänka, och då kommer vi inte att få någon omställning, fru talman. Vänsterpartierna strävar ju efter omställning, men då är frågan: Vad ska man använda sig av? Vi ska tydligen inte använda skogen.

  2025-06-16 15:19:29

  

  Kjell-Arne Ottosson

• Fru talman! En gång om året har vi här i kammaren en debatt om biologisk mångfald. Jag tycker att det är sorgligt att den debatten handlar om så många andra saker än biologisk mångfald.

  Den som älskar naturen borde, tänker i alla fall jag, engagera sig lite mer för att bevara och restaurera den. Det engagemanget ser jag inte över huvud taget från högerpartiernas sida. Jag kan också påminna om att Vänsterpartiet inte har några som helst förslag för att förändra äganderätten, så detta ständiga upprepande av påstådda hot mot äganderätten börjar mest likna vanföreställningar.

  Jag går över till frågan om krisen för den biologiska mångfalden och det sjätte massutdöendet. Det är en global kris, vilket innebär att den drabbar alla länder och även kräver åtgärder av alla länder. Vi i Sverige kan på inget sätt vara oberörda inför det här.

  Jag vill också påminna om att regeringen själv faktiskt har ställt sig bakom det globala avtal för biologisk mångfald som säger att man ska skydda 30 procent av naturen och även arbeta för att restaurera natur. När jag satt i Miljömålsberedningen var det dock tvärnej från högerpartierna – från partierna som sitter i regeringen i dag – mot att införa sådana mål i Sverige.

  Jag tycker att det är väldigt märkligt att man kan ställa sig bakom det här på global nivå men sedan inte vilja implementera det på hemmaplan.

  2025-06-16 15:17:58

  

  Andrea Andersson Tay

• Fru talman! Som jag har varit inne på i tidigare replikskiften med Miljöpartiet har Miljöpartiet ofantligt mycket mer pengar än alla andra partier i den här kammaren.

  Man lånar upp enorma summor. Vad skulle det innebära för den enskilde svensken? Det handlar inte bara om skogsägare, utan alla svenskar kommer på något sätt att drabbas av de enorma skulder som Miljöpartiet vill låna på sig. Miljöpartiet har hur mycket pengar som helst för att kunna strö runt sig på vad som helst, bara det är sådant som ligger inom Miljöpartiets intresseområde.

  Om vi, gud förbjude, skulle få en rödgrön regering där Miljöpartiet ingår har jag ändå svårt att tro att den regeringen skulle kunna komma överens om att låna upp dessa enorma summor och därmed ha så här mycket pengar för att kunna dela ut.

  Även Miljöpartiet måste vakna till liv och se verkligheten som den är. Man är inte där i dag, fru talman, utan i dag är Miljöpartiet i många frågor på en helt annan planet.

  Rebecka Le Moine nämner att detta ses som ett hån mot skogsägare. Är det något som är ett hån mot skogsägare är det när staten kommer in och pekar med hela näven. Man har sin fastighet som man har skött. Man har gjort så gott man har kunnat, vilket har lett till att man har fått höga naturvärden. Då kommer staten in och pekar med hela näven. Det om något, fru talman, är ett hån mot de skogsägare som har gjort ett jättebra jobb och sedan blir straffade.

  Det är inte så att alla skogsägare av sin godhet vill avsätta hur mycket skog som helst. Det handlar om pensionsförsäkringen och om placeringar som man har gjort. Det kan också vara ett enormt stort fritidsintresse. Det väger otroligt tungt.

  Återigen: Verkligheten kommer i kapp.

  2025-06-16 14:29:37

  

  Kjell-Arne Ottosson

• Fru talman! Tack, ledamoten, för ett klargörande svar!

  Det tydliggjordes vad som gäller om en regering pressar ned naturvårdsbudgeten och markägare samtidigt räcker upp handen och säger att de gärna vill ingå avtal om att skydda skyddsvärd skog, som kanske har funnits i generationer och som man vill spara till framtida generationer. Om det inte finns pengar är skogen enligt ledamoten inte skyddsvärd nog. Det är enligt mig, fru talman, ett översitteri som inte hör hemma i en sansad och rimlig skogsdebatt.

  Man måste se till att de som vill skydda sin skog ska få skydda den. Genom att minska budgeten blir det ett mycket snävare kriterium och urval. Det är ett hån mot alla skogsägare som är stolta över sin mark och över vilka naturvärden man har. De har kanske fått skogen i arv och vill förvalta den, ta fram skogens fina naturvärden, använda den som utflyktsmål och med stolthet visa upp den.

  Fru talman! Det är beklagligt att man onödigt mycket polariserar i frågan. Det är inte kontroversiellt för en skogsägare att vilja ha ett skogsbruk i en del av skogen och samtidigt vilja skydda en annan del. Det borde inte vara svårt att hitta en framgångsrik väg för det.

  Men från regeringssidan och från ledamoten hör vi ofta en polariserande ton. Man förminskar skyddet och artskyddet. Det syns inte ett spår av en lösningsorienterad ansats för att hitta ersättningsmodeller som till exempel kan se till att konfliktarter blir bonusarter. Den som jobbar med naturen och har naturvärden på sin mark skulle därigenom få en extra intäkt och extra lönsamhet. Det vore, fru talman, att öka dialogen och samsynen i skogspolitiken.

  2025-06-16 14:27:31

  

  Rebecka Le Moine

• Fru talman! Det här blir ju något av två debatter i en. Vi har att hantera dels regeringens förslag om att inrätta en ny marin nationalpark, dels naturvård i stort.

  För att uppehålla mig något vid det första kan jag krasst konstatera att vi under den pågående mandatperioden har tagit viktiga steg för ett friskare hav. I slutet av förra året klubbades havsmiljöpropositionen, där vi stakade ut en ny riktning för havsmiljöpolitiken. Med denna riktning tar vi hänsyn till hela ekosystemet. Jag har sagt det förr och säger det igen: Detta var det första steget, och fler har tagits sedan dess.

  Vi har nu exempelvis ett förbud mot bottentrålning i skyddade marina områden. Vi arbetar intensivt med att genomföra havsmiljöpolitiken. En viktig del i detta arbete är att se till att fler viktiga havsområden skyddas. Under det senaste året har regeringen därför pekat ut inte mindre än tre nya marina Natura 2000-områden.

  Nu behandlar vi alltså förslaget om att bilda Nämdöskärgårdens nationalpark, som kommer att bli Sveriges första marina nationalpark i Östersjön. Det här är viktigt. Det är ett unikt område i Stockholms skärgård med mycket höga naturvärden. Dessutom är det ett område som är lätt att besöka. Det är viktigt för den biologiska mångfalden och för alla oss som älskar att vara ute i naturen.

  Fru talman! Nämdöskärgårdens nationalpark blir, som jag precis sa, Sveriges första marina nationalpark i Östersjön. Den omfattar ett område på drygt 25 000 hektar. Syftet är att bevara ett för Östersjön representativt och variationsrikt havs- och skärgårdslandskap. Jag är både glad och stolt över att få stå här i kammaren i dag, för nu skyddar vi en viktig marin miljö. Nu skyddar vi ett unikt landskap och bidrar till målet att skydda 30 procent av Östersjön. Detta säkerställer en hållbar framtid för våra marina ekosystem, som bitvis är i mycket dåligt skick. Det är alltså ytterst angeläget. Det här är ett viktigt beslut för en levande skärgård.

  Nu skapar vi bättre förutsättningar för den biologiska mångfalden. Som någon klok person sa till mig precis innan jag gick mot kammaren: Skärgården måste återigen bli mer än spigg, säl, skarv och vildsvin. Östersjön måste återigen bli ett levande hav. Med detta, som jag tror att vi får trycka grönt för i morgon, tar vi ännu ett viktigt steg i rätt riktning.

  Fru talman! Jag går vidare till naturvården.

  Vid förra årets debatt valde jag att uppehålla mig vid två frågor: strandskyddet och vargen. Strandskyddet kom upp i replikskiftet före mitt anförande. När jag stod här för ett år sedan konstaterade jag att strandskyddet under lång tid varit något av ett sorgebarn i svensk politik, men det händer verkligen grejer på detta område nu. Om ett par veckor träder förslagen i propositionen Lättnader i strandskyddet – ett första steg i kraft. Då försvinner det generella strandskyddet för små sjöar, smala vattendrag och vatten som anlades efter den 30 juni 1975. Då får vi en rimligare avvägning mellan äganderätten – detta liberala grundfundament – och miljöskyddet.

  Dessutom tillsatte regeringen så sent som i förra veckan en utredning som ska se över strandskyddet bredare. Vi tar alltså nästa steg med detta arbete och kommer att föreslå omfattande ändringar. Nu gör vi Sverige lite friare.

  Fru talman! Jag går vidare till den andra frågan jag valde att ta upp i debatten förra året, nämligen den om vargen. Även här rör det på sig. Det sker saker på Regeringskansliet i högt tempo. Det senaste i raden av beslut är att datum för beslut om licensjakt på varg tas bort. Förhoppningen är att detta ska göra jaktbesluten mer anpassade.

  Jag bor i ett av Sveriges vargtätaste områden, fru talman. För mig är det självklart att vargstammen, precis som allt annat vilt, måste förvaltas. Vi måste hitta en bättre balans i denna fråga.

  Lika viktigt som det är att bevara en livskraftig vargstam är det att ge dem som faktiskt bor på landsbygden – personer som jag själv och mina grannar, som drabbas av de skador som vargen orsakar dem som brukar sin jord, föder upp sin boskap och jagar i sin skog – bättre förutsättningar att leva på landsbygden. Det är viktigt för en levande landsbygd.

  Det är samtidigt viktigt att säga att vargen är en del av den svenska faunan. Vi ska ha en livskraftig vargstam, och vi ska förvalta den klokt, långsiktigt och hållbart. Vi behöver en bättre balans i den här frågan. Det innebär att det är befogat med licensjakt i vargtäta områden och att skyddsjakten behöver vara effektivare.

  Regeringen tar nu viktiga steg i rätt riktning även i denna fråga. Vi skapar bättre förutsättningar för att förvalta vargstammen på ett mer förutsägbart och handlingskraftigt sätt. Det ger oss förutsättningar att föra en rovdjurspolitik som är både ekologiskt och socialt hållbar – alltså en mer balanserad politik. Detta är bra.

  Vi ska ha varg i Sverige, men antalet vargar måste bli mindre. Förvaltningen måste vara både ekologiskt och socialt hållbar samtidigt som den ger utrymme för skyddsjakt, särskilt nu när vi ser att vargen breder ut sig söderut. Det är en politik som skapar acceptans och en långsiktigt hållbar förvaltning – alltså balans.

  Fru talman! Jag har sagt det förr: Detta är ingen enkel fråga. Det finns få frågor jag blir stoppad för att prata om lika ofta som just denna när jag går in och köper en liter mjölk på Ica eller en cola på macken. Den engagerar därför att den berör människor i deras vardag.

  Det finns människor som vill minska stammen till 170 individer eller ännu färre. Många vill inte se några vargar alls. Helst ska det gå så snabbt som det bara är möjligt; det skulle ha varit gjort redan i går. Andra vill i stället se fler vargar än vad vi har i dag. Här krävs eftertanke.

  Om vi driver en politik som gör att vargarna blir fler får vi se fler exempel på rivna tamdjur och större påverkan på klövviltet, och det vill vi ju inte. Vi vill inte skapa obalans. Om vi i stället tillåter att stammen skjuts ned för hårt och för snabbt kanske vi får problem med att vi inte har utrymme att fatta beslut om skyddsjakt och därmed inte längre kan ta bort problemvargarna. Inte heller det skapar acceptans, och den situationen vill vi inte hamna i.

  Min och Liberalernas ingång i den här frågan är, som jag har sagt, att vargen är en del av den svenska faunan. Vi ska ha en livskraftig vargstam som förvaltas klokt, hållbart och långsiktigt. Därför är det befogat med både licensjakt och en effektiv skyddsjakt på varg. Här tar vi viktiga steg.

  (Applåder)

  2025-06-16 14:51:22

  

  Elin Nilsson

• Fru talman! Jag tackar ledamoten för viktiga frågor.

  När det gäller bottentrålning i skyddade marina områden är huvudregeln att det ska råda förbud. Sedan finns det möjlighet till vissa undantag, vilket är bra. Det är få regler som inte mår bra av att det finns vissa ventiler där de behövs. Man har undantag på västkusten. I processen mot det förbud vi nu har fattat beslut om var det väldigt viktigt att den ventilen blev kvar.

  När det gäller vargen är jag väldigt glad över att vi för den politik vi för. Konsekvenserna av att det har funnits ett så stort antal vargar på en så begränsad yta i Sverige har varit stora, vilket har gjort att behovet av att förvalta stammen blivit allt tydligare. Vi tar viktiga steg i riktning mot en politik som gör att konsekvenserna blir mer rimliga.

  Ledamoten lyfter den väldigt viktiga rättviseaspekten och frågan om skyddsjakt. Precis som jag tog upp i mitt anförande är det viktigt att vi inte minskar vargstammen så kraftigt att det inte finns utrymme för skyddsjakt. Det är en fråga som jag bevakar noga och återkommande tar upp med ansvarigt statsråd.

  2025-06-16 15:02:08

  

  Elin Nilsson

• Fru talman! Vi har i dag debatterat Nämdöskärgårdens nationalpark men även övriga naturvårdspolitiska förslag.

  Jag tänkte inleda på en global nivå, för den kris vi ser för den biologiska mångfalden är en global kris, en kris där vi förlorar variationsrikedomen av livsformer.

  Biologisk mångfald kan ibland tyckas tekniskt, långt borta och något som kanske inte berör just en själv. Men det här är en fråga som verkligen genomsyrar allas liv och alla verksamheter både lokalt och globalt. Vi förlorar just nu arter i en rasande takt. Det jämförs med den tidpunkt då dinosaurierna dog ut – ett massutdöende. Den här gången är det mänsklig aktivitet som ligger bakom, vilket betyder att vi har ett enormt ansvar. Det betyder också att vi, om vi vill, skulle kunna vända den här trenden.

  Och det är just där, fru talman, som jag tycker att det hoppfulla ligger: Vi har på global nivå lyckats enas om en överenskommelse, ett ramverk för hur vi ska lyckas stoppa förlusten av arter och vända trenden. Vi har sett ett avtal på global nivå kallat Kunming-Montreal-avtalet som regeringen har skrivit under. Som en del av implementeringsfasen har EU också tagit fram en strategi för biologisk mångfald. För att komma ännu närmare det verkliga problemet behövs dock lagstiftning, och därför var jag väldigt glad när EU presenterade sin restaureringsförordning och direktivet.

  Sedan började det stöta på patrull. Det visade sig för den svenska regeringen vara mycket lättare att stå på stora konferenser och lova att stoppa förlusten av arter och vända trenden. När man kom till implementeringsfasen, som är den absolut viktigaste och helt nödvändig, ville man dock inte vara med längre. Då gjorde sig Sverige känt inom EU-samarbetet för att lägga all sin politiska kraft på att stoppa restaureringslagen. Detta gjorde man även under Sveriges tid som ordförandeland i EU-samarbetet. Det var inte särskilt populärt. Men direktivet har överlevt, och det är nu dags för implementeringen.

  Vad Sveriges regering då väljer att göra, fru talman, är att lägga sig på den absoluta lägsta nivån, något som har framförts här tidigare. Det som jag i någon grad ändå är tacksam över är ärligheten som visas från högerpartiernas representanter om att man vill lägga sig på den absoluta miniminivån. Man vill inte behöva ändra någonting i det sätt som vi bedriver och utformar miljöpolitik. Man vill fortsätta att ge skogsindustrierna fri lejd. Man vill fortsätta att välkomna bottentrålare även i det som kallas för skyddade områden. Man vill fortsätta att fjäska för industrin och prioritera kortsiktiga vinster framför långsiktigt liv.

  Därför har regeringen instruerat de olika myndigheterna och Naturvårdsverket att ha en återhållsam rapportering vad gäller naturvården till EU. Vad gäller gräsmarker i restaureringslagen ska man berätta för kommissionen och EU:s institutioner att vi inte vet hur läget är för våra gräsmarker. Med andra ord uppmanar man alltså myndigheter att ljuga EU:s institutioner rakt i ansiktet för att inte behöva göra någonting.

  Jag är som sagt ändå tacksam över att man är så här ärlig. Man låtsas inte som om man bryr sig om restaurering eller biologisk mångfald, utan man säger rakt ut att man prioriterar den kortsiktiga vinsten för industrin på bekostnad av i princip alla andra värden.

  Fru talman! Som jag nämnde är det här en global kris som berör även EU och Sverige. Vi har ett väldigt stort politiskt ansvar. Jag vill passa på att yrka bifall till reservation 4, som handlar om implementeringen av naturrestaureringslagen.

  80 procent av naturen i EU är i dåligt skick, och det tycker jag borde vara en signal som får även den mest ointresserade av naturvård att reagera. Det handlar nämligen om lantbrukets möjligheter och tillgången till rent, drickbart vatten – allt som är en grund och en bas för fungerande och långsiktiga ekonomier.

  Fru talman! I den här debatten som ska handla om naturvård vill jag skicka med till dem som företräder regeringens partier att även Nato benämner både klimatkrisen och artkrisen som väldigt stora hot och uppmanar alla med makt att ta tag i problemen innan de eskalerar så mycket att det även kommer att sätta tryck på andra förmågor. Det är ändå lite intressant.

  Fru talman! Vi är eniga kring att välkomna Nämdöskärgården som nationalpark, som är en del av det skydd som Sverige har. Det här är ett väldigt välkommet skydd, men vi har väldigt långt kvar.

  Vi har alltså åtagit oss att skydda 30 procent. Vad gäller just det marina skyddet är det ett stort problem att i Östersjön, där 17 procent är skyddat, är det enbart 1 procent som är strikt skyddat, vilket innebär att destruktivt fiske inte är tillåtet. Trots att Liberalerna via sin miljöminister har framfört att man har förbjudit bottentrålning i skyddade marina områden är det inte förbjudet i dag. Det är bara en möjlighet för myndigheter att förbjuda, men det finns inga definierade och tydliga villkor och principer för när myndigheterna får lov att skydda områden. Det är alltså än i dag fullt lagligt att bottentråla i våra marina skyddade områden. Här måste det bli en ändring. Det är det här skyddet syftar till, det vill säga att verka på riktigt och inte bara bli någon typ av procentföremål för hur mycket vi skyddar. Det måste bli en ordentlig effekt för ekosystem, till exempel fisket.

  Det är alltså helt centralt att Sverige och EU i stället väljer att visa vägen och ändrar kurs för hur man hittills har bedrivit miljöpolitik. Det är kort tid kvar på mandatperioden, som tur är, men det är ändå intressant att komma ihåg att regeringen gick till val på att bedriva en effektiv miljöpolitik. För att bedriva en effektiv miljöpolitik måste den bygga på kunskap, uttalade tydliga mål, styrning, lagar och finansiering. Alla dessa delar har raserats i en rasande takt sedan regeringen tog makten.

  Låt mig börja med kunskapen. Man har skurit ned i miljöövervakningen. Just vad gäller posten för övervakningen i marina system och vattenekosystem har man minskat den med 40 procent. Alla känner säkert till att en av de första åtgärderna som den miljöeffektiva regeringen vidtog var att lägga ned Miljödepartementet.

  Sedan har vi frågan om finansieringen. Man har skurit ned med mer än 7 miljarder inom budgetområdet. Vi lägger mer pengar på att subventionera klimat- och miljöskadliga verksamheter än vad vi lägger på att faktiskt skydda naturen.

  Fru talman! Jag skulle också vilja nämna något om skogen. Frågan kommer ofta upp. Det enda svaret som högerpartierna har är äganderätten, och det sätter punkt för debatten. Man är inte villig att presentera några förslag, och man säger att man ska ge ersättning. Men vi kan kolla på facit. Hur ser naturvårdsbudgeten ut? Över en natt minskade anslaget att betala ut till markägarna, de som har ansökt och vill få sin mark skyddad men därmed också betalt för den, med 70 procent. Man har förlängt köerna för dem som väntar på ersättning, skapat en oerhörd frustration och raserat tilliten.

  Vi skulle behöva göra mycket för skogspolitiken. Vi har i dag en skogsvårdslag som har funnits sedan 1993. Det är alltså innan Sverige gick med i EU och innan vi hade en levande och vital debatt om både klimatet och den biologiska mångfalden.

  Fru talman! Jag kan absolut och verkligen förstå och sympatisera med den skogsägare som vill göra rätt men som finner det svårt. Här har vi en skogsvårdslag som är utdaterad och omodern. Vi har ett medlemskap i EU, som kommer med ett art- och habitatdirektiv och med LULUCF. Vi har en miljöbalk i Sverige. Hur ska man förhålla sig, och hur ska man göra det lättare för markägaren att bedriva ett lönsamt och hållbart skogsbruk? Det är frågor som jag önskar att regeringen hade tagit på allvar.

  Sverige är ett skogsland där 70 procent av ytan är skogbeklädd i någon form. Det här är en fråga som engagerar och som förtjänar att vi sätter oss ned och verkligen funderar över hur vi kan ge goda villkor för dem som vill göra annorlunda än kalhyggen i Sverige. De finns.

  Det är också värt att betänka att i den senaste Skogsbarometern svarade bara 12 procent av skogsägarna att det var avkastningen som var viktigast. En stor majoritet av dem är intresserade av andra saker. Känslan av att äga skog och rekreation står högt. Därför blir det så skevt när politiken hela tiden svarar med business as usual och sätter industrin framför individens önskemål i skogspolitiken.

  Fru talman! Jag återgår igen till vargen. Det här är något som flera av de tidigare debattörerna har omnämnt. Jag önskar att vi hade tillgång till en vetenskaplig grund när vi utformar politik. Det är också vad som har styrt inom EU fram till nyligen vad gäller vargen, då utformningen snarare blev känslobaserad.

  Det har nämnts här att det är många som inte vill ha varg i Sverige. Jag undrar verkligen om den som kommer med sådana påståenden har fog och fakta i frågan. Var finns dessa opinionsundersökningar som visar att många i Sverige vill utrota varg?

  Det finns en stor majoritet, som kanske inte så många känner till, som är mycket mer positiv till att det finns varg i Sverige än vad kammaren och debatten ger sken av. I ett tidigare replikskifte med Liberalerna nämndes det att det är en alltför koncentrerad vargstam i mellersta Sverige. Det här kommer inte att ändras med den politik som regeringen för. Genom att pressa ned antalet individer kommer vargstammen sannolikt att hålla sig till samma utbredning. Därför står jag fast vid att det här är en orättvis vargpolitik och att det kommer att bli en dyr och ineffektiv vargpolitik när i princip varje individ av varg ska förvaltas enskilt.

  Regeringen måste följa upp detta med hjälp av en myndighet. Det är kanske inte så många som tror att en högerstyrd regering kommer att lägga skattepengar på att skapa fler myndigheter. Grundproblemet är att detta inte löser några problem.

  Fru talman! Med stor sannolikhet ökar snarare problemen och frustrationen, som kommer att finnas kvar oavsett om det finns 200 eller 170 vargar i landet. De som är oroliga för sina får kommer inte att få några lösningar, utan de får bara en siffra att förhålla sig till – med stor sannolikhet med samma koncentration som i dag.

  Däremot kommer detta att minska möjligheten för skyddsjakt. Skyddsjakt är den jakt som även vi i Miljöpartiet kan ställa upp på. De vargar som ställer till med upprepade rivningar behöver man snabbt besluta om att ta bort. Men genom att pressa ned antalet till 170 vargar kommer det att bli svårare att få igenom den jakt som kan behövas.

  Fru talman! I linje med de globala avtalen, Kunming-Montreal-avtalet, som säger att vi ska stoppa förlusten och vända trenden, har det kommit fram mer konstruktiv politik som handlar om samexistens. Hur kan vi faktiskt öka samexistensen? Det finns konflikter i vargfrågan – absolut. Låt oss fundera över hur vi kan öka förståelsen och hur vi kan jobba förebyggande. Det handlar om politik som kan se över ersättningsmodeller för att hjälpa de fårägare som verkligen behöver hjälp, för att ta fram en förvaltning som fungerar för alla människor som i dag känner oro. Det hade varit välkommet.

  Fru talman! Jag ska börja avrunda eftersom jag ser att jag har gått på övertid. Den internationella politiken som finns i miljöfrågorna är bara värd något när den kommer ned till kommunal nivå. Här behöver man en politik som verkligen hänger med hela vägen.

  Därför var det så viktigt, tyckte både jag och regeringens företrädare, att det finns siffersatta och tydliga mål i Kunming-Montreal-avtalet.

  Nytt den här gången var att man valde ett åläggande till alla länder som har skrivit under att göra en implementering av det globala Kunming-Montreal-avtalet, en NBSAP som de kallas.

  Regeringen har fortfarande inte återkommit med det. Man missade sin deadline inför mötet i Colombia och visade redan där att man började bryta sina löften. Man har aviserat i budgeten för 2025 att en NBSAP ska levereras. Men, fru talman, det finns fortfarande inte ett spår av denna implementering.

  Fru talman! Vi behöver skydda mer. Vi behöver lära oss att bruka naturen hållbart och att leva i samklang och samexistens. Vi behöver också fasa ut miljö, klimat- och naturskadliga subventioner och investera i naturen.

  Fru talman! Vi behöver restaurera natur. Jag kan absolut inte förstå att en regering som säger sig vara konservativ säger politiskt nej till en plan för hur man kan gynna alla lantbrukare och bönder och alla som jobbar ideellt för att ta fram det kanske absolut svenskaste vi har i landskapen och värna det som tidigare generationer har jobbat för att få fram. Det handlar om ängsmarker och betesmarker – en natur som myllrar av liv. Jag förstår inte att man som så kallad konservativ inte vill vara med och bedriva politik som faktiskt konserverar den artmångfalden.

  Fru talman! Jag tror tyvärr att det handlar mer om prestige än om en faktisk sakfråga. Jag tycker att Sverige hade förtjänat mer än så.

  Med det vill jag önska alla en trevlig midsommar.

  (Applåder)

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut skulle fattas den 17 juni.)

  2025-06-16 15:32:16

  

  Rebecka Le Moine

• Fru talman! I samband med den nyligen avslutade havskonferensen i Nice larmade miljöorganisationer om allvarliga brister i det globala arbetet med att skydda våra hav. En ny rapport visar att 14 miljarder dollar saknas för att nå det så kallade 30x30-målet, det vill säga att skydda 30 procent av världens hav till 2030. Trots högtidliga löften är mindre än 9 procent av haven skyddade. Det handlar om klimatsystemet, om arter på gränsen till utrotning och om miljontals människors försörjning.

  Men för att detta avtal ska bli verklighet krävs att minst 60 länder ratificerar det. Detta har inte uppnåtts. Och här kommer det märkliga, fru talman: Sverige, som är ett av de länder som varit mest drivande i förhandlingarna och var bland de första att underteckna avtalet och som en gång var med och tog initiativ till FN:s första havskonferens, har inte ratificerat det. Det är anmärkningsvärt.

  För mig och Centerpartiet är det självklart prioriterat att följa internationella regelverk och åtaganden. De ska naturligtvis också ta hänsyn till regioners och länders förutsättningar eftersom traditioner när det gäller naturvård och förvaltande av naturresurser skiljer sig väsentligt åt. Det behövs en nationell strategi och en handlingsplan som gäller för både land och hav, och därför yrkar jag bifall till reservation 1.

  Sveriges havsmiljö, framför allt Östersjön, befinner sig i ett allvarligt tillstånd. Övergödning, plastskräp, kemikalier, överfiske och klimatförändringar har under lång tid satt press på våra marina ekosystem. I detta läge behöver vi ta krafttag. Ett av de viktigaste verktyg vi har är att skydda mer hav och kust från storskaliga aktiviteter.

  Det är därför glädjande att arbetet med att inrätta Nämdöskärgårdens nationalpark nu har lett fram till att förslaget har kommit till riksdagen och att nationalparken planeras invigas under 2025. Den blir den andra i sitt slag i Sverige efter Kosterhavets nationalpark, som finns hemma hos mig på västkusten.

  Centerpartiet har länge varit drivande i att öka mängden havs- och kustnära områden som är fredade. Skyddade områden stärker havens biologiska mångfald, ger livsutrymme åt hotade arter och är dessutom en viktig del av vårt klimatarbete. De marina miljöerna, inte minst ålgräsängarna i grunda havsvikar, fungerar som effektiva kolsänkor – blå kolsänkor som bidrar till att bromsa klimatförändringarna och skapar livsutrymme för många arter.

  Övergödning, kemikalier, skräp, stigande havstemperaturer och överfiske har under lång tid pressat havens ekosystem till gränsen. I dag ser vi tecken på ekologisk kollaps i delar av våra marina miljöer, speciellt längs med kusterna. Men haven är inte bara livsmiljöer. De är också våra allierade i klimatarbetet. Skyddade områden fungerar som stora, blå kolsänkor. De binder koldioxid och bromsar klimatförändringarna, och de ger våra ekosystem chansen att återhämta sig.

  Fru talman! Det är inte bara haven som är värdefulla för vår biologiska mångfald. Sverige är ett av de mest skogstäta länderna i Europa. Vår natur präglas av skogar, fjäll, myrar, sjöar och kustlandskap, och mycket av det vi gör för att skydda naturen sker just i skogen. Centerpartiet står bakom ett starkt skydd för våra mest värdefulla skogar, särskilt urskogar och gammelskogar, där naturvärdena är höga och brukandet redan begränsat.

  Men detta skydd måste tillämpas med respekt för äganderätten. Den enskilda skogsägaren ska inte drabbas ekonomiskt av att ha tagit ansvar för sin mark. Tvärtom ska markägare som bevarar höga naturvärden kunna känna stolthet. Därför föreslår vi i Centerpartiet att man de gånger då intrångsersättning behövs ska höja den markant, från dagens 125 till 150 procent. Men skyddet ska såklart i möjligaste mån baseras på frivillighet. Det är också staten som ska ta det huvudsakliga ansvaret, både ekonomiskt och genom sitt markinnehav.

  Jag vill också passa på att tipsa Kjell-Arne Ottosson, som under tidigare replikskiften pratat om de stenhögar som gärna får biologiskt biotopskydd. Det finns motioner i det här betänkandet som föreslår att det skyddet ska avskaffas. Trots det har varken Kjell-Arne Ottosson, Kristdemokraterna eller regeringen gått fram med sådana förslag. Detta är en av Sveriges sämsta lagar, som borde avskaffas omgående.

  Skyddet av vår natur handlar inte bara om kartor, reservatsgränser eller stenhögar, för den delen. Det handlar också om skötsel. Tyvärr är förvaltningen av många skyddade områden eftersatt. Naturvärden riskerar att gå förlorade därför att vi inte tar hand om de skyddade områdena och inte förvaltar dem på rätt sätt. Vi vill öka takten i restaureringen och återställandet av skyddad natur, och vi vill säkerställa långsiktighet i skötseln. Innan nya skyddade områden införs ska vi ta hand om dem som redan finns ordentligt.

  För Centerpartiet är markägarna en viktig del av lösningen. De känner sin mark bäst. Vi litar på deras engagemang och vilja att bidra till biologisk mångfald. Därför vill vi att frivilliga åtgärder uppmuntras och att privata skogsägare ska kunna få ersättning för att bevara hotade arter på sina marker så länge arterna finns kvar. Då blir förekomsten av hotade arter en tillgång samtidigt som marken fortsatt kan brukas.

  Att skydda vår natur handlar inte bara om människors påverkan. Påverkan från invasiva arter blir också allt större, och bekämpandet av dessa måste växlas upp. Invasiva och främmande arter är ett växande hot mot vår biologiska mångfald och något som faktiskt gör att det finns all anledning att skjuta fler djur. Det handlar om arter som inte hör hemma i vårt biologiska ekosystem men som i takt med att klimatet förändras får lätt att etablera sig i den svenska naturen. De konkurrerar ut inhemska arter, har inga naturliga fiender, förändrar livsmiljöer och riskerar att slå ut hela ekosystem.

  Som medskick till en regering som inte verkar bry sig nämnvärt om miljön vill jag också understryka att det här riskerar att bli fruktansvärt dyrt. Mördarsnigeln, stenmården och kanadagässen är bara några exempel på djur som ställer till stora problem eller har potential att göra det. Ändå släpar regeringen benen efter sig. Låga ambitioner, neddragningar på Naturvårdsverket och stelbenta regelverk exempelvis kring nematoder gör att fler invasiva arter får breda ut sig. Samma sak ser vi när det gäller växter som jättebalsamin och parkslide.

  För Centerpartiet är det här en prioriterad fråga. Vi har länge föreslagit att bekämpningen av de här skadedjuren och skadeväxterna ska växlas upp både på land och i havet.

  Statens egna granskningar visar att dagens insatser inte räcker. Det saknas en grundläggande förteckning över vilka främmande invasiva arter vi har, hur utbredda de är och hur arter ska bekämpas på bästa sätt. Vi efterlyser därför bättre kartläggning, förbättrad miljöövervakning och en nationell strategi.

  Det räcker dock inte med fler strategier – det behöver bli mer verkstad. Här kan vi också tänka nytt. Jag som uppskattar digitalisering och esport inspireras av det mobila spelet Crowdsorsa, som nu testas i flera svenska kommuner såsom Hagfors, Sunne och Falun. Med hjälp av spelet engagerar man allmänheten i att bekämpa arter som lupin, jättebalsamin och kanadensiskt gullris. Insatserna filmas, och sedan granskas de och ersätts ekonomiskt via en app. Detta är ett exempel på hur vi gemensamt kan göra mer genom att förena teknik, kunskap och medborgarengagemang och göra en viktig miljöinsats.

  Centerpartiet föreslår ett helhetsgrepp med bättre samverkan mellan länsstyrelser, kommuner, civilsamhället och enskilda markägare. Alla behövs i detta arbete. Vi ser dessutom ett stort behov av att ta till vara den lokala kunskapen. Markägare vet ofta bäst vilka arter som sprider sig på deras marker och vilka åtgärder som kan fungera. Vi vill att dessa insatser uppmuntras och att även civilsamhället inkluderas i det långsiktiga arbetet.

  Fru talman! Invasiva arter är ett hot som ökar snabbt och som kräver kraftfullt, koordinerat och nytänkande motstånd. Det är dags att Sverige agerar med både beslutsamhet och innovation. Vi står inför stora utmaningar men också möjligheter. Genom att kombinera ett starkt skydd för värdefull natur, respekt för äganderätten, lokalt engagemang och smarta klimatinsatser kan Sverige vara ett föredöme för hur hållbart naturbruk och naturvård kan gå hand i hand.

  2025-06-16 15:22:40

  

  Rickard Nordin

• Fru talman! Ja, jag jagar gärna. Jag skjuter gärna vilt i skogen och äter gärna klimatsmart, närproducerat, gott kött. Ja, jag älskar naturen. Jag vandrar, jagar, plockar bär och sköter min skog och mina åkrar just för att jag älskar naturen. Som vanligt glömmer Vänsterpartiet bort – eller man vill kanske glömma det, i alla fall – att någon äger skogen, trots att det strider mot socialistiska idéer.

  Det var väldigt många delar i Andrea Andersson Tays anförande som jag skulle vilja bemöta. Jag kommer inte att hinna bemöta dem alla. Men vad gäller detta med det sjätte massutdöendet är det något vi ofta hör från en del partier i kammaren. Jag måste fråga Andrea Andersson Tay: Vari består det sjätte massutdöendet i Sverige?

  Här försöker Vänsterpartiet än en gång måla upp en bild som får deras ideologi att stämma med verkligheten, men verkligheten slår återigen tillbaka. Vi kommer inte att få något svar på frågan var i Sverige vi har ett massutdöende, för vi har inget massutdöende i Sverige. Sedan är det ingen tvekan om att vi har vissa arter som sliter, men något massutdöende är det inte tal om.

  Det slits mest i odlingslandskapet och i vissa sandrika områden. Där slits det mest. Och vad gäller odlingslandskapet gör Vänsterpartiet vad de kan för att försvåra för våra lantbrukare i stället för att underlätta för än mer naturbetesmarker – än mer djur som går och betar. Det hade hjälpt den biologiska mångfalden.

  2025-06-16 15:15:50

  

  Kjell-Arne Ottosson

• Fru talman! Med all respekt för vad Kjell-Arne Ottosson ägnar sig åt på sin fritid tycker jag kanske inte att det är det mest intressanta att diskutera i den här debatten. Som regering har man ändå mycket större möjlighet att göra stora avtryck när det gäller vad som händer i hela landet jämfört med vad en privatperson kan göra på sin egen mark. Jag tycker kanske ändå att det är detta som ska vara i fokus för debatten, och jag tycker att det har rått en anmärkningsvärd brist på förslag om vad vi kan göra för att skydda och värna den biologiska mångfalden.

  Vänsterpartiet vill absolut inte räkna på ett eget sätt när det gäller biologisk mångfald. Vi vill tvärtom följa forskningens rekommendationer. Jag skäms inte för att säga att jag tycker att Sverige ska ligga i framkant när det gäller skydd av naturen. Vi är ett av världens rikaste länder, och det har vi råd med. Jag tror att det också är vad svenska folket förväntar sig av våra styrande politiker.

  2025-06-16 15:21:35

  

  Andrea Andersson Tay