Fiskeripolitik

Debatt i text

• Fru talman! Våra kuster, våra skärgårdar och våra vatten har under århundraden varit grundbulten i fiskerinäringen, i kustsamhällenas livskraft och i vår gemensamma försörjning. I dag står vi dock inför en situation där balansen mellan användning och bevarande av våra marina resurser har rubbats, och det är vår skyldighet att rätta till den.

  Fru talman! Överfisket i Östersjön är ett konkret och akut problem. Det är ingen abstrakt framtidsfråga; det är här och nu.

  Under årtionden har utvecklingen gått åt fel håll. Torsken, en gång så riklig att man kunde dra upp den från bryggan med bara krok, är i dag borta i stora delar av Östersjön. Strömming och sill, viktiga inte bara som matfisk utan också som bas för hela det marina ekosystemet, visar alarmerande tecken på kollaps.

  Vad vi ser är resultatet av ett systemfel, ett system där kvoter förhandlas fram i sena nattmanglingar i Bryssel, där vetenskapliga rekommendationer förhandlas bort i kompromisser och där miljöhänsyn inte har vägt tillräckligt tungt. Det är oansvarigt, och det är inte hållbart.

  Fru talman! Moderaterna anser att ett fungerande och hållbart fiske måste bygga på vetenskap, på långsiktighet och på förvaltarskap. Vi måste se fisken som en resurs vi lånar av kommande generationer, inte som något vi kan tillåta kortsiktiga intressen att exploatera till sista stimmet.

  Men detta är inte bara en miljöfråga utan också en fråga om beredskap och försörjning. I en tid av ökad geopolitisk oro, där livsmedelsförsörjningen hamnar allt högre upp på agendan, är det avgörande att vi ser till att Sverige har kapacitet att producera mer mat inom landets gränser. Det inkluderar mat från havet.

  Fiskerinäringen är inte bara en del av Sveriges kultur och historia. Den är också en del av vår framtida trygghet. I ett läge där vi bygger upp ett starkare totalförsvar och en bredare civil beredskap måste livsmedelssäkerheten stå i centrum, och där spelar fisket en nyckelroll.

  Ingen matproducerande bransch kan växla upp så fort som fiskerinäringen, som inte har några ledtider med väntan på att sådden ska gro, växa och bli redo för skörd. Förutsatt att fisken finns i havet är den i princip året runt tillgänglig för oss att fiska upp och bereda till mat.

  Fru talman! Vi måste därför satsa på det kustnära, småskaliga fisket – det som både tar miljöhänsyn och stärker den lokala försörjningsförmågan. Det finns också en stor potential i utvecklingen av hållbart vattenbruk, alltså fiskodlingar som kan komplettera det vilda fisket och bidra till både jobb och matproduktion.

  Men, fru talman, vi måste också vara realistiska. För att fisket ska vara en resurs även i framtiden måste vi ibland våga fatta tuffa beslut i dag. Vi måste vara beredda att kraftigt begränsa fisket när det är nödvändigt, att skydda marina områden där fisken får chans att leka och att skärpa kontrollerna så att den som fuskar inte konkurrerar ut den som följer reglerna.

  Här spelar EU en central roll. Moderaterna vill att Sverige är en stark röst för reformer i den gemensamma fiskeripolitiken. Vi vill se en mer adaptiv, ekologiskt grundad förvaltning. Vi vill se ett stopp för utfiskning av känsliga bestånd, oavsett om det sker av båtar under svensk flagg eller under våra grannländers.

  Fru talman! Regeringen har under mandatperioden börjat vidta åtgärder. I november 2024 klubbade vi här i kammaren en ambitiös havsmiljöproposition som markerar en ny riktning för Sveriges havspolitik, med en ekosystembaserad fiskeförvaltning som utgångspunkt.

  Havs- och vattenmyndigheten jobbar i detta nu med att förbereda för en utflyttning av trålgränsen upp till tolv sjömil längs hela Östersjökusten, för att hindra alltför stora båtar att fiska på de kustnära bestånden. De har också fått i uppdrag att kraftigt minska eller ta bort de så kallade inflyttningsområdena för att skydda fisken där den leker. Vi har även här i kammaren klubbat igenom ett förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden och ett förbud mot utsläpp av skrubbervatten.

  Ett annat stort problem för sill- och strömmingsbestånden är säl och skarv. Båda har ökat kraftigt de senaste åren, och i takt med det deras påverkan på fiskbestånden. Sälen äter fisken, men ingen äter sälen.

  I och med havsmiljöpropositionen och ekosystemansatsen ska jakten på säl och skarv nu öka, vilket är nödvändigt för att skapa den balans som krävs för att ge sillen och strömmingen en chans att återhämta sig.

  Fru talman! Detta är bara början. Mycket mer behöver göras. Vi måste fortsätta jobba för att en ekosystemansats på riktigt ska vara utgångspunkten för Ices rådgivning, där hänsyn också tas till ålders- och storlekssammansättning.

  Sverige behöver fortsatt vara en stark röst för långsiktigt minskade fångstkvoter, och det hoppas jag att vi alla här inne kan hjälpas åt med. Vi moderater tror på ett fiskeri som förenar miljöhänsyn med tillväxt och som stärker både våra kuster och vårt land.

  Östersjön är ett hav som förenar, men också ett ansvar vi delar. Låt oss förvalta det med klokhet, mod och framtidstro.

  (Applåder)

  I detta anförande instämde Helena Storckenfeldt och John Widegren (båda M).

  2025-05-21 20:09:15

  

  Joanna Lewerentz

• Fru talman! De fiskekvoter som beslutas i förhandling mellan EU-länderna varje år har fått stor uppmärksamhet och kritik i den svenska debatten. De senaste åren har det särskilt gällt situationen för strömmingen i Östersjön, som står på randen till kollaps. Ett alldeles för högt fisketryck är en stor del av orsaken till det.

  Den svenska regeringen har varit passiv i frågan alldeles för länge, men det är bra att man nu ändå verkar ha tagit till sig lite av den stora upprördhet som finns hos svenska folket inför att strömmingen är hotad. Jag förväntar mig att man vid årets och kommande års kvotförhandlingar skärper tonen ytterligare och sätter hårt mot hårt i förhandlingarna.

  Men vid sidan av förhandlingarna om fiskekvoter på EU-nivå finns det ju faktiskt saker som regeringen själv skulle kunna göra. Jag tycker att vi över partigränserna borde kunna vara överens om att det inte är rimligt att några enskilda stora fartyg står för en så stor andel av fisket i Östersjön medan många fler mindre båtar får dela på bara en liten del av fiskekvoterna.

  Att vi har den här skeva fördelningen är också skadligt för den svenska krisberedskapen. Små båtar är flexibla och kan fiska både kustnära och på öppet hav. De drar också mindre bränsle och kan landa sina fångster i alla hamnar. Allt det här gör att fisket enklare kan ställas om i en krissituation.

  Dagens system med individuella överförbara kvoter premierar dock de stora aktörerna på bekostnad av småskaligt fiske. Fiskekvoterna samlas hos några få stora båtar. I dag är det bara några få stora aktörer som kan leva riktigt gott på sina fångster.

  Att systemet ser ut så här är också en del av förklaringen till att det går så dåligt för strömmingen. Storskaligt fiske i vissa områden under vissa tider på året riskerar att slå ut lokala bestånd.

  Min fråga till Moderaterna är: Kommer regeringen att se över kvotfördelningssystemet för att se till att fisket kan bli mer hållbart?

  2025-05-21 20:16:06

  

  Andrea Andersson Tay

• Fru talman! Jag vill börja med att påminna ledamoten om att den här regeringen alltså har lyckats få till de lägsta kvoterna någonsin i de förhandlingar som hon nämner i frågan.

  När det gäller den nationella kvotfördelningen, ITQ, måste vi ändå erkänna att det kanske blev fel. Man hade en helt annan målsättning när man tog fram det här systemet. Man ville att fiskenäringen skulle börja bli lönsam, och det målet har man uppnått – dock på bekostnad av andra saker.

  Vi behöver absolut se över hur kvoterna fördelas. Snart går också den här tioårsperioden ut, så vi har ett fönster att titta på vilka andra mål vi skulle kunna ha i kvotfördelningen.

  2025-05-21 20:18:02

  

  Joanna Lewerentz

• Fru talman! Det är ett glädjande besked att regeringen är öppen för att titta på den här frågan. Jag håller verkligen med om att det är hög tid att göra om systemet, för det är helt uppenbart att det inte har fallit ut så som man hade önskat. Även Fiskeriverkets dåvarande generaldirektör har sagt att han ångrar att han var med och införde systemet, och det säger väl ganska mycket. Men vi har ju inte sett något konkret i den riktningen än. Nu finns snarare planer på att utöka systemet till fler fisken. När får vi se ett nytt system på plats?

  2025-05-21 20:18:58

  

  Andrea Andersson Tay

• Fru talman! Havs- och vattenmyndigheten har ansvar för detta system. Den nuvarande perioden går som sagt ut 2029. Det finns alltså ett fönster att göra förändringar, men då behöver vi också ge det uppdraget till Havs- och vattenmyndigheten. När det kommer att ges kan jag inte svara på här i dag, men jag och flera av mina kolleger verkar i alla fall för att det ska ske.

  2025-05-21 20:19:39

  

  Joanna Lewerentz

• Fru talman! I dag debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande 19 som avhandlar yrkanden från allmänna motionstiden. Det handlar främst om förslag på hållbara fiskbestånd, åtgärder för att värna svensk fiskerinäring, kontroll och sanktioner men också om till exempel fritidsfiske och fisketurism.

  Utskottet föreslår avslag på samtliga motioner. Vi i oppositionen håller inte med. Vi socialdemokrater har en rad reservationer. Vi står bakom dem alla, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 23. Vi vill värna den blå näringen.

  Med över 100 000 sjöar, tiotusentals mil strömmande vattendrag och en kust som sträcker sig över 200 mil har vi i Sverige en enorm potential för både fiskenäring och vattenbruk. Det finns stora möjligheter för fritidsfiske och fisketurism. Samtidigt står vi inför allvarliga hot om överfiske och övergödning, som riskerar att slå ut flera fiskbestånd. Det krävs åtgärder både på kort och på lång sikt.

  Vi vill värna det småskaliga, kustnära fisket, och vi vill – inte minst ur ett beredskapsperspektiv – se ett ökat fiske för humankonsumtion, men vi ser med stor oro på hur situationen utvecklas. För att det småskaliga, kustnära fisket ska funka krävs en fungerande infrastruktur. Det behöver även finnas en marknad för fångsten. Det är bara att inse att den förda politiken gynnat det storskaliga fisket och att det småskaliga fisket gång på annan hamnat i kläm.

  Som det är nu går det mesta av Östersjösillen till fiskmjölsfabriker i Danmark. Marknaden gynnar det storskaliga fisket, som kan skeppa stora mängder direkt till fabrikerna. Det var inget ont menat utan en marknadsmässig konsekvens av politiskt fattade beslut.

  När vi behandlar fiskbestånden i Östersjön som om de vore ett och samma skrämmer varningarna om halter av dioxin och PCB sannerligen bort konsumenter. Eftersom fiskmjölsfabrikerna investerat i teknik för rening av dioxiner finns en marknadslogik i att Östersjöns sill säljs till fiskmjöl. Med relativt låg förtjänst krävs stora mängder, vilket driver fram storskaligt fiske som tränger undan det småskaliga och tycks leda till överfiske. Kanske borde vi i stället förhålla oss till att Östersjöns sillbestånd ser olika ut och överväga mer regionaliserad förvaltning, söka landa mer av Östersjöns fisk lokalt och regionalt och öka förädlingsgraden lokalt med mera fisk ut till humankost.

  Vi vill vända utvecklingen och engagera oss i att bygga ut infrastrukturen med hamnar och beredningsindustri. För att det ska vara möjligt behöver det finnas en efterfrågan. Folk måste vilja äta fisk. Det är en svår balansakt att hantera rent retoriskt. Vi har å ena sidan problem med överfiske. Å andra sidan behöver vi ha efterfrågan för att det småskaliga fisket ska kunna räddas.

  Fru talman! Det är Socialdemokraternas mening att trålgränsen bör flyttas ut till förmån för det småskaliga, kustnära fisket. Just nu pågår ett tidsbegränsat vetenskapligt projekt hos Havs- och vattenmyndigheten som i korthet innebär utflyttning av trålgränsen längs med kusten hela vägen från Bottenhavet ned till Ölands norra udde. Projektet initierades för att främja det småskaliga fisket. Men myndigheten valde att inte göra några undantag för småskaligt fiske. Det blir nu i stället ytterligare ett exempel på hur politiska beslut, i alla fall på kort sikt, gynnat det storskaliga. Regeringen behöver agera för att hitta alternativa förtjänster för det småskaliga, kustnära fisket för att ge deras verksamhet en rimlig chans att övervintra detta projekt.

  Fru talman! Vi socialdemokrater vill pausa det storskaliga fisket i Östersjön. Även om det påvisas en återväxt i lekbiomassa, förbättrad kondition hos fisken och ett ökat bidrag från de yngre årsklasserna påtalar den vetenskapliga rådgivningen också osäkerheter kring delbestånd och en onaturligt låg andel storväxta individer. Utifrån ett ekosystembaserat tänk påtalas att sillens storlek spelar roll i det stora hela.

  Jag har fått förklarat för mig att det är först när sillen når en storlek på över 18 centimeter som den äter spigg. Att beståndet är så smått skulle kunna vara en förklaring till den kraftiga ökningen av spigg, som i sin tur kan vara en delförklaring till minskningen av abborre och gädda, vars rom och yngel äts av spiggen. Sillens ringa storlek tros vara ett tecken på tidigare överfiske från det storskaliga fisket.

  Jag inser att det för de berörda kan låta som om jag beskyller dem som ibland i debatten kallas industritrålare. Det gör jag inte. Fiskekvoterna är politiskt beslutade. Ansvaret är vårt som samhälle, precis som vi nu bär ansvar för vad som ska ske i framtiden.

  Fru talman! Jag har i drygt ett halvår haft förmånen att jobba med dessa frågor i miljö- och jordbruksutskottet. Det är inte lätt att navigera. Det handlar om komplexa lagstiftningar, regleringar på många nivåer, mängder av aktörer, massor av känslor, oändligt antal olika verklighetsbeskrivningar, starka åsikter och tunga målkonflikter.

  En sak har slagit mig. Det tycks som om inte minst vi inom politiken har talat mer om de berörda och om varandra än vi pratat med varandra. Nu när vi över partigränserna tycks vara alltmer överens hoppas jag att vi framgent kan agera lite mer jordnära och resonabelt och att vi tillsammans kan rädda Östersjösillen undan kollaps.

  I detta anförande instämde Joakim Järrebring och Malin Larsson (båda S).

  2025-05-21 20:20:29

  

  Björn Petersson

• Fru talman! Sill och strömming är inte bara fisk. De är fundamentet för hela Östersjöns ekosystem. Torskens kollaps och laxens dramatiska nedgång i älvar som till exempel Torneälven och Råneälven är konsekvenser som vi nu tvingas att hantera. Det kräver politiskt ledarskap och inte symbolpolitik.

  Men vad gör Socialdemokraterna? De ropar ganska högt om fiskestopp och att trålgränsen måste flyttas, gärna med internationella överenskommelser, som de vet är svåra att få igenom. Gott så. Jag ropar också högt om utflyttade trålgränser. Vi är överens där.

  Men när Sverige och Finland nu äntligen har lyckats enas om ett begränsat ansvarstagande för laxfisket i Torneälven sätter Socialdemokraterna käppar i hjulet. I stället för att backa upp ett långsiktigt hållbart beslut ifrågasätter till exempel S-ledamoten Ida Karkiainen överenskommelsen i riksdagen. Det tycker jag är hyckleri.

  Socialdemokraterna visar gång på gång att de säger en sak i riksdagen och gör något helt annat när det börja kosta politiska poäng i hemkommunen. Det påminner lite om vindkraftsdebatten: gärna vindkraft men inte här. Det är dubbelmoral.

  Min fråga till ledamoten Petersson är ganska tydlig: Är Socialdemokraterna beredda att ta ansvar också när det är svårt, eller är det er partilinje att säga det som låter bra i debatten och springa när det bränner till?

  (Applåder)

  2025-05-21 20:28:33

  

  Joanna Lewerentz

• Fru talman! Jag tackar ledamoten Lewerentz för frågan om Socialdemokraterna är beredda att ta ansvar. På den frågan svarar jag ja.

  Jag kommer från en liten kommun som heter Torsås och ligger i Sveriges sydöstra hörn. Apropå den jämförelse ledamoten gjorde med vindkraften kan jag berätta att i Torsås, där Socialdemokraterna och Moderaterna styr tillsammans, har vi ett överskott på elproduktion. Det gäller både vindkraft och solkraft. Vi i Torsås tar ansvar, när det behövs, för elproduktionen och för fisket.

  I Torsås är vi djupt engagerade i skarvfrågan, som ledamoten till min stora glädje tog upp i sitt huvudanförande. Socialdemokrater och moderater är helt överens om den negativa påverkan som skarvens utbredning har i Kalmarsund. Över 70 000 skarvar plockar upp över 35 ton fisk om dagen. Fisket i övrigt är i det närmaste obefintligt på grund av det.

  Jag ser fram emot att få se prov på det politiska ledarskap som ledamoten påkallar och ska heja på regeringen när den tar sig an frågan om ett hållbart fiske.

  2025-05-21 20:30:34

  

  Björn Petersson

• Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret och ser fram emot dessa påhejningar. De lyste med sin frånvaro i höstas.

  Den enskilt största faktorn bakom de pressade fiskbestånden i Östersjön är kvotsättningen på EU-nivå. Många här i kammaren har nog sett Uppdrag gransknings dokumentär Fisken vi ärvde. Där slår man fast det som många av oss redan vet: Systemet är trasigt, och det är politikens fel, oavsett vilken sida man står på.

  I dokumentären lyfter man upp hur kvotförhandlingarna går till bakom stängda dörrar. Flera tidigare ministrar som har varit ansvariga för frågorna intervjuas. Tre av dem är socialdemokrater. De medger öppet att det handlar mer om politiskt spel än om faktabaserade beslut. Röstar man nej åker man ut ur rummet, säger en av dem.

  Det är så här Socialdemokraternas fiskepolitik ser ut. Trots att den nuvarande regeringen för första gången har lyckats få ned kvoterna till den lägsta nivån som satts sedan systemet infördes skriker Socialdemokraterna om svek och att Sverige borde ha röstat nej. Det är inte bara oärligt, det är också vilseledande.

  Socialdemokraterna har i åratal medverkat till överfiske, och när vi nu försöker vända utvecklingen duckar de sitt ansvar och spelar opposition. Det är som att Socialdemokraterna har glömt vem som satt vid rodret under större delen av den tid då Östersjöns fiskbestånd kördes i botten.

  När ska Socialdemokraterna sluta låtsas som att de inte bär ett tungt ansvar för dagens kris? Vilket magiskt alternativt förhandlingssätt, som ska ske utanför förhandlingsrummet, förespråkar de egentligen?

  2025-05-21 20:32:35

  

  Joanna Lewerentz

• Fru talman! Det är tydligen inte bara fisken som leker!

  Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

  Listan över vad regeringen hittills har gjort är lång. Man har gett ett uppdrag om utflyttad trålgräns för fartyg över 24 meter. Man har gett HaV möjlighet att använda sig av i stort sett hela verktygslådan. Ett vetenskapligt försöksområde med följeforskning på över 40 mil är igång, med utflyttad trålgräns i Östersjön.

  Regeringen har på svenskt initiativ infört trålfria perioder och områden både 2024 och 2025. Ett uppdrag har getts om att fiskeförvaltning ska integreras med förvaltning av predatorer, vilket är en ekosystemansats.

  Regeringen har även gett ett uppdrag om att se över sälskyddsområden för att frigöra klippor och hällar och på så vis underlätta jakt. Och man ska vetenskapligt undersöka ett område där säl- och skarvpopulationer tas bort eller minimeras för att se effekterna på fiskbestånd. Landsbygdsministern skickade för övrigt nyligen brev till kommissionen om att ta bort sälhandelsförbudet.

  De andra Östersjöländernas fiskeministrar bjöds hit på ett studiebesök under fjolåret och gavs ett tydligt budskap om försiktighet. Dessutom kom den nye fiskerikommissionären Costas Kadis och fick också ett väldigt tydligt budskap: Vi behöver ge sillbeståndet möjlighet till återhämtning. Ices råd behöver ta större hänsyn till ekosystemet som helhet.

  Tack vare förhandling och att man satt kvar vid bordet vid den senaste förhandlingen fick vi en 15 000 ton lägre sillkvot. Om man valt den mer medialt rätta bilden och sagt nej hade kvoterna alltså ökat med 15 000 ton. Vi hade aldrig så låga kvoter någon gång under den rödgröna regeringens fögderi. Vi har aldrig legat på Ices miniminivå. Om vi hade gjort det under S-MP-regeringen och om de hade sett till att vi fått det vid de förhandlingar som hölls då hade bilden i dag varit en helt annan.

  Regeringen har lagt fram en havsmiljöproposition, vilket den förra regeringen inte lyckades få fram under sina år.

  Jordbruksverket har fått i uppdrag att ta fram en handlingsplan för ökade landningar och ökad beredning i Sverige av pelagiska arter från svenska fiskemöjligheter. Man ska också ta fram en vision för det pelagiska fisket.

  Listan över vad regeringen hittills har gjort kan göras ännu längre, men i debatten låter det ofta som om regeringen och landsbygdsministern sitter på händerna och inte gör något.

  Tyvärr, fru talman, styrs fiskedebatten dessutom ibland väldigt mycket av känslor och väldigt lite av fakta. Precis som i skogsdebatten råder det också olika syn när det gäller vad som är fakta och vad som är fejk, och detta gör det tyvärr inte lättare att ha en seriös debatt. Debatten skulle förtjäna bättre – även om jag villigt ska erkänna att deltagarna i dagens debatt här verkligen har hållit sig till fakta. Det är mer i medierna vi ser att det är annorlunda.

  De flesta av reservationerna i betänkandet finns under rubriken Åtgärder för hållbara fiskbestånd. Många av dessa reservationer kan nog alla partier mer eller mindre skriva under på, men flera av de delar som efterfrågas i reservationerna har omhändertagits i den havsmiljöproposition som riksdagen röstade igenom i november i fjol eller genom andra uppdrag som getts av regeringen. Det handlar alltså om saker som redan beslutats. Andra delar går inte att ensidigt driva igenom då fisket regleras på EU-nivå och vi även har andra bilaterala avtal.

  I den tidigare nämnda propositionen Ett levande hav – ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske presenterade regeringen sitt förslag till inriktning för havsmiljöpolitiken. Där var regeringen tydlig med att målet för havsmiljöpolitiken är att god miljöstatus i havsmiljön nås och upprätthålls samtidigt som havets resurser används hållbart så att havsanknutna näringar liksom livsmedelsförsörjningen kan utvecklas. Det handlar alltså återigen om mycket av det som efterfrågas i reservationerna.

  Fru talman! När vi läser om den gemensamma fiskeripolitiken på EU-nivå och det som står i grundförordningen handlar det återigen om texter som nog alla partier här inne och de flesta i samhället i övrigt står för – oavsett om du är fiskare, representerar en naturvårdsorganisation eller är en vanlig fiskkonsument, sportfiskare eller politiker. Det låter jättebra, och med de villkoren uppfyllda borde allt vara frid och fröjd.

  Men trots att man har dessa statuter att luta sig mot när besluten om den gemensamma fiskeripolitiken ska tas verkar många av EU-länderna inte bry sig om dem, utan andra faktorer väger tyngre. Då blir det inte heller, fru talman, lätt att ta rätt beslut i fiskeförhandlingarna. Om vi kunde förmå kommissionen att ställa rätt frågor till Ices skulle det kanske hjälpa oss något på vägen mot mer hållbara kvoter, för självfallet lutar man sig mot Ices råd när beslut ska tas. Men råden bygger på de frågor som ställs av kommissionen och inte på de frågor som kanske borde ställas av kommissionen.

  Fru talman! Mycket av debatten i medierna handlar också om det storskaliga fisket i Östersjön, och för att verkligen sätta narrativet används ofta väldigt starka värdeord som svartmålar en hel yrkeskår som faktiskt följer gällande regler. Det är ingen tvekan om att fiskbestånden i Östersjön behöver återhämtning, men då handlar det återigen om att få lägre kvoter. Fisken bryr sig inte om ifall den dör i en trål eller i ett nät.

  På en del av partierna här i riksdagen, miljöorganisationer och många medier låter det så lätt – det är bara att förbjuda trålfisket. Ja, inom våra egna vatten kan vi agera, vilket vi har gjort, men i övrigt handlar det om förhandling på EU-nivå. Då måste vi få övriga länder med oss, och det måste man ta till sig oavsett vad man tycker om trålfisket.

  Det duger inte heller att bara protestera och säga nej, utan man måste jobba i kulisserna genom att bjuda in andra länders ansvariga fiskeministrar för att ge dem en bättre bild så att de får förståelse för hur det faktiskt ser ut. Man måste bjuda in den ansvarige fiskekommissionären för att ge en mycket tydlig bild och skicka med signaler om allvaret. Man kan inte bara rösta nej för att det låter bra i medierna och i debatter, utan man måste sitta kvar vid förhandlingsbordet och förhandla och vara spelbar.

  Precis så agerar Sverige under den här regeringen. Man använder alla möjliga kanaler för att påverka och driva den gemensamma fiskepolitiken i rätt riktning för att fiskbestånden ska återhämta sig – för det vill vi alla.

  (Applåder)

  2025-05-21 20:36:39

  

  Kjell-Arne Ottosson

• Fru talman! Ledamoten frågar när vi socialdemokrater ska ta ansvar. Jag tycker att vi gör det. Jag tycker att jag i den här debatten har varit tydlig med att vi bär ansvar.

  Den havererade fiskepolitik som ledamoten ger uttryck för har funnits under lång tid. Båda våra partier bär ansvar för detta, vill jag påstå.

  Ledamoten talade om kvotförhandlingarna och gav en redogörelse för det tv-program där mina partivänner sa att om man röstar nej åker man ut ur rummet. Kanske är det en förklaring till att landsbygdsministern inte röstade nej, vilket han enligt EU-nämnden var ålagd att göra. Han hade fått ett medskick härifrån riksdagen att säga nej, men det gjorde han inte. Kanske berodde det på risken att åka ut ur rummet, vad vet jag.

  Med lite mer mod från oss båda kanske vi kan hjälpas åt och rädda sillbeståndet innan det kollapsar.

  Jo, jag ska heja på regeringen i dess ansträngningar för ett hållbart fiske. Men jag kommer att ta mig friheten att inte bara leka opposition utan faktiskt också vara det lite grann.

  2025-05-21 20:34:29

  

  Björn Petersson

• Herr talman! Livet i våra hav, sjöar och älvar utsätts för hot från flera olika håll. Mänsklig exploatering i form av överfiske, övergödning och vattenkraft har pressat flera fiskbestånd till ruinens brant. Majoriteten av fiskbestånden nyttjas inte på ett hållbart sätt. Nu krävs politiska åtgärder för att komma till rätta med problemen.

  I dag tas ungefär 95 procent av Sveriges totala fångster i Östersjön upp av de 20 största båtarna. Deras fångster går till produktion av djurfoder. Samtidigt vittnar småskaliga fiskare om svårigheter att få ihop tillräckligt stora fångster. I Uppdrag granskning kunde vi nyligen se hur en stor del av de småskaliga fiskarna längs Östersjökusten har slagits ut. Liknande trender med minskade fångster finns längs hela den svenska kusten. För varje år försämras statusen för många bestånd.

  När det gäller en långsiktigt hållbar förvaltning av fiskbestånden måste vi göra rätt prioriteringar. Vill vi ha ett storskaligt fiske med ett fåtal båtar, eller vill vi ha ett livskraftigt lokalt fiske som främjar levande kustsamhällen? Vill vi att den fiskresurs vi gemensamt förfogar över ska gå till foder för odlad fisk och kyckling, eller vill vi att den ska gå till mänsklig konsumtion?

  Herr talman! Vi har de senaste åren hört återkommande larm om situationen för strömmingen i Östersjön. Kustfiskare och forskare vittnar om att mängden strömming har minskat kraftigt. Den strömming som är kvar är så liten att den inte längre går att använda till beredning eller försäljning.

  Det snabbaste sättet att hjälpa bestånden att återhämta sig vore att stoppa det storskaliga industriella fisket. Gör vi inte det kan strömmingen vara på väg mot kollaps. Om det sker riskerar hela ekosystemet att förändras radikalt.

  Under kommande års förhandlingar om fiskekvoter är det centralt att Sverige verkar för ett stopp för det storskaliga industriella fisket efter strömming i Östersjön för att bestånden ska få en chans att återhämta sig. Det småskaliga kustnära fisket har inte samma påverkan på bestånden och bör därför inte omfattas av stoppet. Regeringen har hittills inte velat driva den linjen i förhandlingarna, men nu är det dags att Sverige agerar som föregångsland för att skydda Östersjöns ekosystem.

  Herr talman! Sverige äger inte ensamt frågan om fisket, men det är viktigt att inte använda EU som ett svepskäl för att inte agera. Vi har utrymme att själva anta nationella fiskeregler i territorialhavet, även i områden där andra stater har tillträde.

  Det är inte rimligt att några enskilda fartyg står för en stor andel av fisket medan flertalet får dela på en betydligt mindre del av beståndet. Livskraftiga fiskbestånd och ett levande småskaligt fiske vore också gynnsamt för den nationella livsmedelsberedskapen i händelse av kris. Mindre båtar som kan fiska både kustnära och på öppet hav gör att fisket enklare kan ställas om. Mindre båtar kräver mindre energi, och stora fartyg kan inte landa fångsten i alla hamnar.

  Vänsterpartiet anser att dagens system med individuella överförbara kvoter inte är hållbart. Systemet baseras på individuella kvoter som ges till varje båt. Kvoterna kan sedan säljas eller bytas mellan båtarna. Det är ett system som gör att kvoterna samlas hos några få båtar. Syftet när det infördes var att få ned antalet båtar, vilket gjort att det i dag bara är några få stora båtar som kan leva riktigt gott på sina fångster.

  Storskaligt fiske i vissa områden och under vissa tider på året riskerar att slå ut lokalt lekande bestånd. Följdeffekterna blir både sämre tillgång på fisk för småskaligt kustnära fiske och storskaliga ekosystemförändringar. Dessutom har fisket för mänsklig konsumtion minskat sedan införandet av kvotsystemet, liksom lönsamheten för det småskaliga fisket. Därför menar vi att det här är ett system som måste göras om med helt andra mål i fokus. Vi vill se regionala kvoter där en större del av fångsten hamnar på människors tallrikar, inom ramen för ett ekosystemanpassat fiske. Därför yrkar jag bifall till reservation 27.

  Herr talman! Trålgränsen skapades en gång för att skydda lekande och uppväxande bestånd vid kusten och på samma gång gynna det småskaliga lokala fisket. Allteftersom bestånden av strömming i Östersjön har blivit mindre har det blivit tydligt att det skyddet behöver stärkas.

  Regeringen har aviserat att de vill flytta ut trålgränsen i Östersjön. Vänsterpartiet menar att det inte räcker utan att trålgränsen borde flyttas ut längs hela Sveriges kust. Vi tycker också att det behöver införas ett generellt fiskeförbud i marina skyddade områden.

  Skyddade områden är något som efterfrågas av kustfisket. De behövs för att ge fiskbestånden möjlighet att växa till sig. Utflyttning av trålgränsen och införande av fler och större fiskefria områden är avgörande åtgärder för att förhindra att fler fiskbestånd kollapsar och för att ge hotade bestånd möjlighet att återhämta sig.

  Herr talman! Bristen på strömming i Östersjön har negativa effekter på hela ekosystemet och påverkar en rad arter som är beroende av strömming. En av dem är laxen. De svenska laxbestånden i Östersjön har tidigare haft en positiv utveckling, men de senaste åren har de minskat kraftigt. Orsaken verkar främst vara att färre laxar överlever sin tid i Östersjön, bland annat på grund av brist på mat. För att rädda laxen borde vi stoppa överföringen av fiskekvoter på lax från ett år till ett annat och göra det möjligt att snabbt begränsa yrkesfisket när beståndet är i dåligt skick.

  Herr talman! En av de arter som har drabbats allra hårdast av människans framfart är ålen, som i dag står på kanten till utrotning. Sedan 50-talet har antalet ålyngel vid Europas kuster minskat med mer än 99 procent. Det internationella havsforskningsrådet förordar ett totalt fiskestopp. EU:s beslut att freda ålen sex månader om året är i det här läget helt otillräckligt. Det är också obegripligt att regeringen har öppnat för att stoppa den utfasning av licenser för ålfiske som finns i dag.

  De som vurmar för att behålla ålfisket brukar hänvisa till att det är en tradition. Men en tradition brukar ju vara något man ser framför sig långt in i framtiden. Det enda rimliga vore därför att stoppa ålfisket nu för att undvika att ålen försvinner helt och hållet. Utan ålar – inget ålfiske.

  Herr talman! För att uppnå ett hållbart fiske krävs effektiva fiskerikontroller. Det gynnar de fiskare som följer regelverket. Flera granskningar visar på mycket stora problem med fusk inom det svenska fisket. Det handlar bland annat om att en art rapporteras som en annan art och att fartygen rapporterar in mindre fångster än vad som faktiskt tas upp. De största problemen är kopplade till industrifisket. Inrapporterade fångster utgör underlag för havsforskningsrådet Ices när de utfärdar råd om fiskekvoter, vilket innebär att felrapportering får allvarliga följdeffekter när beståndens storlek överskattas och kommande års fiskekvoter sätts för högt.

  Vänsterpartiet har föreslagit mer resurser till fiskerikontroller. I dag är sanktionsavgifterna för felrapportering av fångster också mycket låga och står inte i proportion till värdet av fångsten. En vanlig bötessumma för felrapportering är 2 000 kronor, samtidigt som värdet av en fångst kan vara flera miljoner kronor. Vi menar att sanktionsavgifterna behöver höjas till en nivå som skapar incitament för fiskefartygen att följa reglerna och som blir kännbara för de fartyg som bryter mot reglerna.

  Herr talman! Vi har historiskt varit alltför långsamma med att agera för att fisket ska bli hållbart. Det har gett oss utarmade hav och ett småskaligt fiske på utdöende. Det här är något som vi politiker behöver ta på största allvar. Därför måste vi agera nu för att stoppa industrifisket, reformera kvotsystemet, skydda hotade arter och etablera en förvaltning som syftar till långsiktig hållbarhet och inte kortsiktig ekonomisk vinst för ett fåtal stora aktörer.

  Vänsterpartiet vill se ett fiske som utgår från den svenska kusten, där fisken fångas och landas lokalt, och som bidrar till lokal beredningsnäring och turism. En sådant fiske skulle vara i samklang med naturen och havets ekosystem.

  2025-05-21 21:04:14

  

  Andrea Andersson Tay

• Herr talman! Jag tackar Andrea för anförandet.

  Jag begärde replik för att ge Andrea Andersson Tay ännu mer talartid om något jag inte hörde i anförandet. I reservationerna i betänkandet hänvisas till att många lagar och regler ska bli hårdare, inte minst för att gynna det småskaliga kustfisket – som togs upp i det tidigare replikskiftet.

  En sak som Vänsterpartiet inte nämner i sina motioner och inte heller från talarstolen, som verkligen spelar roll för ekosystemet i Östersjön, är skarv och säl. Om dem hörde vi ingenting i Andrea Andersson Tays anförande.

  Anser Vänsterpartiet att skarven och sälen på något vis utgör en fara för fiskbestånden i Östersjön?

  2025-05-21 21:12:33

  

  Kjell-Arne Ottosson

• Herr talman! Jag har träffat fiskare som ägnar sig åt småskaligt fiske, och vad de framför allt lyfter upp som problem för dem är det storskaliga industriella fisket i Östersjön, som de menar tar en alldeles för stor del av fisken och gör att det inte finns så mycket fisk kvar för dem att fiska.

  Lokalt kan säl och skarv på vissa platser utgöra ett problem. Vänsterpartiet har inga invändningar mot att använda skyddsjakt i de fallen. Men det är ovetenskapligt att hävda att säl och skarv skulle vara ett större problem för fiskbestånden i Östersjön än vad fisket är. Fisket tar upp betydligt större mängder fisk än vad sälar och skarvar gör.

  2025-05-21 21:13:42

  

  Andrea Andersson Tay

• Herr talman! Jag yttrade mig inte riktigt som att säl och skarv skulle utgöra ett större hot, utan jag frågade Andrea Andersson Tay om Vänsterpartiet ansåg att de var ett hot.

  En gråsäl tar ungefär 2 500 kilo fisk per år. Bara i Östersjön tar gråsälsstammen ungefär 100 000 kilo. Skarven tar lika mycket. Skarv och säl äter upp lika mycket som det småskaliga fisket tar upp i Östersjön.

  För att få någon sorts bot på detta vill Vänsterpartiet tillåta skyddsjakt enbart i vissa områden. Är det så jag ska tolka ledamoten?

  Regeringen har underlättat för att vi ska kunna öka jakten på både säl och skarv. Om det är något som yrkesfiskarna verkligen beklagar sig över när jag träffar dem är det när de drar upp sina nät och de är fyllda av halva fiskar. Det är bara resterna efter säl och skarv kvar. De ser dem som ett jättestort hot mot det småskaliga fisket inne i kustnära områden. Där är det dessutom betydligt lättare för både skarven och sälen att jaga.

  Jag tolkar Vänsterpartiets och Andrea Andersson Tays anförande så att sälen och skarven egentligen inte är något problem. Då borde man hurra när det ges lättnader för att jaga säl och skarv. Vi jobbar för att få bort sälhandelsförbudet, och vi jobbar för att förändra statusen för skarv på EU-nivå. På så sätt ska vi ha rådighet över våra egna bestånd av säl och skarv, men det verkar inte Vänsterpartiet vara intresserat av.

  2025-05-21 21:14:30

  

  Kjell-Arne Ottosson

• Herr talman! Det är intressant att följa utvecklingen av Kristdemokraternas retorik i fiskefrågorna de senaste åren. För två år sedan föreslog EU-kommissionen en nollkvot för strömmingsfisket i Östersjön. Den svenska regeringen var emot, fast man hade möjligheten att ansluta sig till kommissionens förslag, som var ingången i kvotförhandlingarna på EU-nivå. Argumenten man använde då var att det inte var fisket som var det stora problemet för fiskbestånden, utan det var en rad andra miljöproblem. Man pratade gärna om sälar och skarvar.

  Sedan har det varit en stor debatt i Sverige, och det verkar som att Kristdemokraterna har tagit intryck av detta och kommit på att fisket kanske också är en del av problemet. I stället har man börjat hävda att det finns andra skäl till att man inte kan verka för nollkvoter i fiskeförhandlingarna, som att man inte får en plats vid bordet och så vidare.

  Men Kjell-Arne Ottosson tar ändå den stolta traditionen vidare av att man vill fortsätta att prata om andra problem än det huvudsakliga problemet, nämligen överfisket.

  2025-05-21 21:16:37

  

  Andrea Andersson Tay

• Fru talman! Uppdrag granskning visade nyligen att det längs Östersjökusten från Skellefteå till Simrishamn bara finns 49 fiskare kvar som kan leva på sitt fiske. Av dem är det bara 29 som når upp till medianlönen för en undersköterska, 29 000 kronor i månaden före skatt. Det är färre än de som når upp till samma inkomst från fiske i Hjälmaren och Mälaren, som ju är betydligt mindre till ytan. Hur har vi kunnat hamna här samtidigt som alla partier, inte minst Kristdemokraterna, säger att man vill värna det småskaliga kustnära fisket?

  Torsken har redan kollapsat. Strömmingen är på väg mot kollaps. Laxbestånden minskar också kraftigt, vilket hänger ihop med bristen på strömming. Östersjön drabbas hårt av flera olika miljöproblem, men överfiske är otvetydigt ett av de viktigaste skälen till att det ser ut så här.

  Bristen på fisk slår hårt mot småskaliga fiskare. Dagens system med individuella, överförbara kvoter premierar de stora aktörerna på bekostnad av småskaligt fiske. Fiskekvoterna samlas hos några få stora båtar i stället för att spridas ut på flera små – stora båtar som dammsuger havet på fisk och riskerar att slå ut lokala bestånd. När bestånden väl är utslagna kommer ingen strömming in till kusten, och det finns inget kvar till de småskaliga fiskarna.

  Det är uppenbart att detta system inte fungerar vare sig för ekosystemet eller för de småskaliga fiskare som vi vill gynna. Detta verkar i alla fall vissa partier i regeringen också hålla med om, med tanke på det svar som jag fick från Joanna Lewerentz för en stund sedan. Men vi fick också höra att det kan dröja ända till 2029 innan ett nytt system är på plats. Frågan är om det finns några småskaliga fiskare kvar vid det laget eller om alla har slagits ut.

  Kristdemokraterna är det parti som bär det främsta ansvaret för den svenska fiskeripolitiken. Min fråga till Kjell-Arne Ottosson är därför: Vad kommer regeringen att göra i närtid för att rädda det småskaliga fisket från att slås ut helt och hållet?

  2025-05-21 20:44:39

  

  Andrea Andersson Tay

• Fru talman! Tack, Andrea Andersson Tay, för frågan!

  Det är ingen tvekan om att det småskaliga kustnära fisket absolut är jätteviktigt. För att kunna stötta det ytterligare är det uppdrag jag nämnde i mitt anförande en jätteviktig del. Det som det småskaliga kustnära fisket plockar upp är till största delen sådant som går till humankonsumtion, vilket ledamoten efterlyser. Jordbruksverket har fått i uppdrag att ta fram en handlingsplan för ökade landningar och ökad beredning i Sverige av de pelagiska arterna. I och med detta uppdrag kan vi, när man kan agera på det, se till att vi ger dem de möjligheter de behöver.

  Om vi kan få mer till humankonsumtion är det jättebra. Men vi har den utmaning som inte minst Björn Petersson nämnde i sitt anförande, nämligen dioxinhalterna. Vi har dioxinhalter och gränsvärden som gör att den som till exempel är ung eller gravid eller som vill bli gravid inte kan äta av mycket av den fisk som fiskas i Östersjön mer än några få gånger per år. Efterfrågan på den fisken blir inte stor när vi har den bilden vad gäller dioxinhalten. Detta är en stor utmaning. Andra industrier kan dock få bort dioxinerna, och det ger i led två mat till oss när fisken blir foder till andra djur. Det leder alltså ändå till mat på bordet.

  Men jag är helt överens med Andrea Andersson Tay om att ju mer fisk vi kan få upp till humankonsumtion, desto bättre är det. Det är därför regeringen har gett uppdrag för att vi ska gå i den riktningen.

  2025-05-21 20:46:43

  

  Kjell-Arne Ottosson

• Fru talman! Här kommer ju svartmålandet igen, med de där värdeorden som jag inte riktigt gillar.

  Här har vi en fiskarkår, en yrkeskår som ser till att vi får mat på bordet. De jobbar stenhårt. De följer lagar och regler. Ändå svartmålas de.

  Om det är någon som ska svartmålas är det de politiker som är med och sätter ramarna för hur denna yrkeskår ska agera. Det är inte yrkeskåren som sådan som ska svartmålas. Detta är annars inte minst Andrea Andersson Tays parti väldigt duktigt på att göra i debatten.

  Jag avslutade mitt anförande med att ta upp vikten av att fiskbestånden ska återhämta sig. Det vill vi alla, tror jag. Precis som Andrea efterlyste i sin slutreplik behöver vi ge stammarna möjlighet till återhämtning. Det får vi genom lägre kvoter.

  Återigen: För fisken spelar det ingen roll om den dör i ett nät eller i en trål. Det handlar om lägre kvoter. Då kan man inte stå på sidlinjen och fäkta, som Vänsterpartiet gärna gör för att det ser bra ut i medierna, utan då måste man sitta vid förhandlingsbordet. Då måste man vara förhandlingsbar. Man måste vara spelbar. Man måste jobba i kulisserna för att få med sig övriga länder för att få en majoritet.

  Man kan inte bara stå på barrikaderna och skrika nej, för då hjälper man ingen, allra minst sillen och strömmingen.

  (Applåder)

  2025-05-21 20:49:44

  

  Kjell-Arne Ottosson

• Herr talman! Vi debatterar i dag miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU19 Fiskeripolitik.

  Fisk är ett fantastiskt livsmedel. Det är underskattat i många sammanhang. Vi har diskuterat självförsörjningsgrad och beredskap i landet. I dessa sammanhang blir fisken marginaliserad. Om det i dag råder en självförsörjningsgrad på 50 procent på livsmedel skulle vi kunna uppnå 80 procent bara genom att öka fiskmängden, med tanke på att så mycket som i dag går till industrin skulle kunna gå till humankonsumtion.

  Herr talman! Tekniken vi använder för att hantera industrifisk är aktivt kol, som mycket väl skulle fungera även för human konsumtion av fisk.

  Mer fisk på bordet! Jag skulle vilja säga ungefär som Ronja Rövardotter säger till sin kompis: Inte lax i dag igen!

  Vi skulle kunna öka nivån betydligt när det gäller fisk, inte bara för att fisk har bra aminosyresammansättning och är en bra livsmedelsprodukt. Det skulle även vara billigare än att vidta många andra åtgärder för att höja livsmedelsberedskapen i dessa tider. Insatserna för att hantera just mer fisk är begränsade om man jämför med många andra saker för att klara av en livsmedelssituation i en kris. Mer fisk är alltså intressant.

  I fråga om ett hållbart fiske har vi trots allt en hel del problem. Det gäller hur strukturen och kvotsystemet ser ut. Kvoter som är kopplade till våra båtar kan man diskutera. Insjösystemen, vars fiskupptagsförvaltning mer är i förhållande till en yta, är enklare att hantera. Men vi ska vara realistiska. Detta är internationella överenskommelser. Man får alltså ta ett steg i taget.

  Med ett steg i taget är vi nu på utflyttning av trålgränsen. Där vill jag börja med att yrka bifall till reservation 9, om just utflyttning av trålgränsen. Det är som jag ser det ett första steg för att få ett hållbart fiske med dagens system.

  Jag hörde ledamoten Joanna säga att det är på gång, men jag vill påstå att det redan är skarpt läge. Det genomfördes den 1 februari. Men det tråkiga är att regelverket inte var på plats, inte heller ersättningen till befintliga småskaliga fiskare. Många av dem har i dag gått över till trål, till stor del beroende på det vi har diskuterat här i kväll. Det finns så mycket säl och skarv att de har känt sig tvingade att gå över till den formen. Även det småskaliga fisket är alltså där.

  Det innebär att de små båtarna har svårt att klara av att fiska över huvud taget. De har nämligen inte möjlighet att gå ut så långt. Den småskaliga fiskeflottan står därför till stora delar still i dag. Det är slöseri med resurser, herr talman, speciellt när vi i dag vill ha just det småskaliga fisket. Men vi gör egentligen precis det motsatta.

  Samtidigt har vi inte förhandlat färdigt om regelverket som vi inför med utflyttning av trålgränsen. Det innebär att regelverket gäller för svenska fiskare men inte för internationella fiskare, som kan gå in ned till fyra nautiska mil i dag. Båda de sakerna borde ha varit klara innan vi införde utflyttning av trålgränsen, som Centerpartiet i grunden är för som en del i ett hållbart fiske.

  När det gäller Ices råd är det de råden vi får förlita oss på och den vetenskap som finns. I de råden vi har ligger vi på absolut miniminivå. Det gör att vi nätt och jämnt kan klara att ha ett livskraftigt bestånd. Ices säger i samma rekommendation att man vill ha en säkerhetsmarginal på 30–40 procent. De delarna blir inte skarpa. Vi kommer inte in i ett läge där de blir verklighet, utan det blir mer en rekommendation. Jag skulle gärna se att vi kunde förhandla så att de rekommendationerna också skulle bli styrande. Då skulle vi komma runt mycket av problematiken vi pratar om i Östersjön.

  Fiske gäller dock inte bara Östersjön och våra hav, även om de är viktiga. Vi har också våra stora insjöar, som är betydande. Bara i Vättern, som tillhör mitt område Jönköpings län, har vi 18 heltidsfiskare, även om många är på kräfta där.

  Vi har också möjlighet att gå in med mer fiskodlingar. Fiskodlarna upplever i dag att det finns alldeles för mycket hinder för att de ska kunna expandera. Det handlar både om att få tillstånd för nya odlingar och om att utöka befintlig verksamhet.

  Fiskodlingarna är väldigt viktiga i ett övergångsläge, när vi egentligen är tvingade att använda en hel del av fisken från havet till industriändamål, eftersom de inte riktigt är lämpade fullt ut för humankonsumtion. När tekniken inte är riktigt färdig måste vi förlita oss på den blå näringen med fiskodlingar, som fungerar väldigt bra.

  Även nya delar, som ostronodlingar, skulle kunna vara jättespännande. Man kanske kan tycka att det är ett i-landsproblem på ett sätt, men det skulle kunna vara en stor, bidragande inkomst för de näringsidkare som skulle kunna ha möjlighet till detta.

  Det är viktigt att vi gör rätt här och nu och vidtar rätt åtgärder. Det är lätt att se att vi har en problematik när det gäller hur vi ska förhandla med EU. Vi har möjlighet att förhandla med Finland, som är centralt och viktigt för Sverige, inte minst norra Sverige. När det gäller både Bottenhavet och Bottenviken skulle det kunna leda till betydande förbättringar. Det är kanske där vi har allra störst problem med överfiske.

  Om vi skulle kunna komma överens med Finland bör man börja med Finland och lägga kraft på det. Det finns ensidiga avtal med Finland om hur man fiskar i våra älvars åmynningar. Det skulle kunna vara en alldeles utmärkt påtryckning i en sådan diskussion.

  Fisk har stora möjligheter. Det ska vi utnyttja. Vi vill se mer av detta och inte, som vår minister Kullgren säger, att det kommer senare. Vi vill ha det här och nu.

  2025-05-21 21:17:54

  

  Anders Karlsson

• Herr talman! Tack, Anders Karlsson, för anförandet!

  Detta är kanske inte så mycket av en replik i vanlig ordning, utan det handlar om att jag vill förstå lite mer. I slutet av anförandet nämnde Anders Karlsson Finland. Det var det som gjorde att jag valde att trycka på knappen för att begära replik, även om timmen är sen. Jag ber om ursäkt till mina kollegor i utskottet för det och till övriga här i kammaren som måste jobba denna sena kväll.

  Utmaningen vad gäller just Finland är att svenska forskare visar en bild av läget i Östersjön och att finsk forskning visar en annan bild av läget i Östersjön. Det är tydligt att när Sverige och Finland ska försöka förhandla i fiskefrågor lutar sig Sverige mot den svenska forskningen och Finland lutar sig mot den finska forskningen. Och de pekar alltså åt diametralt olika håll. Det gör att förhandlingarna blir jättesvåra.

  Hur anser Centerpartiet och Anders Karlsson att vi ska komma framåt i sådana förhandlingar när vi återigen, som jag lyfte upp i mitt anförande, har olika bilder av vad som är fakta? Det är, som jag nämnde, en stor utmaning i fiskepolitiken, inte bara i den här kammaren eller i Sverige utan även mellan länder.

  Hur ska vi komma framåt? Om Anders Karlsson har svaret på det tar jag gärna emot det.

  2025-05-21 21:26:50

  

  Kjell-Arne Ottosson

• Herr talman och ledamoten Kjell-Arne Ottosson! Vi har samma typ av vetenskap, från Ices, i grunden. Mycket är en tolkningsfråga. Jag ser egentligen inte att vi har olika bilder av själva fundamentan i den vetenskapen.

  Vi har mycket att lära av Finland. Jag tror att Kjell-Arne Ottosson också borde ta en diskussion med Finland om hur man bygger upp en småskalig fiskeindustri för att få ett hållbart småskaligt fiske.

  2025-05-21 21:28:36

  

  Anders Karlsson

• Fru talman! Jag tror att ganska få människor skulle hålla med om att det på grund av de höga dioxinhalterna i fisken är rimligt att man i stället tar fisken till fiskmjölsproduktion och på så sätt slösar bort den. Jag tror att de flesta skulle tycka att det vore mer rimligt att se detta som en möjlighet att ge fisken en paus så att den kan återhämta sig och man sedan kan fiska på ett mer hållbart sätt i framtiden.

  Det storskaliga fiske som dominerar i Östersjön i dag är inte alls utformat på ett sådant sätt att fångsten skulle kunna gå till humankonsumtion eller landas i svenska hamnar. Jag har därför lite svårt att se hur det här i praktiken ska kunna leda till någonting.

  Det som verkligen skulle behövas är kraftigt sänkta fiskekvoter i närtid, att vi får bort de storskaliga industriella trålarna från Östersjön och att vi gör om kvotfördelningssystemet så snabbt som möjligt.

  2025-05-21 20:48:46

  

  Andrea Andersson Tay

• Fru talman! Det är lätt att bli dystopisk när man lyssnar på en debatt som denna när vi debatterar havsmiljö och fiskefrågor, och särskilt när Östersjön kommer på tal, för det är mycket som borde ha gjorts för länge sedan.

  Sveriges hav mår inte bra. Det är flera fiskbestånd som är alltför svaga. Torsken har redan kollapsat. Arbetet mot övergödningen behöver utvecklas. Man kan helt enkelt konstatera att alldeles för lite har gjorts under alltför lång tid. Mer behöver göras för att vända utvecklingen.

  Vi har under denna mandatperiod tagit viktiga steg för friskare hav. I slutet av förra året togs kanske det allra viktigaste steget för en mer hållbar havsmiljöpolitik. När vi antog havsmiljöpropositionen stakade vi ut en ny riktning – en riktning där vi tar hänsyn till hela ekosystemet. Det är ett steg som stakar ut vägen dit vi vill nå.

  När havsmiljöpropositionen debatterades här i kammaren var jag tydlig med att detta skulle ses som just ett första steg och att mer var att vänta. Och mer har hänt sedan dess.

  Vi har ett förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden. Det beslutade vi här i kammaren för inte alltför länge sedan. Av havsmiljöpropositionen följer också ett förbud mot bottentrålning i de här områdena, ett arbete med utflyttad trålgräns, samordning av åtgärder mot övergödning och ett viktigt arbete för utökade möjligheter till jakt på säl och skarv. Alla dessa delar är viktiga för friska, levande hav och för hållbara fiskbestånd.

  Fru talman! Vi är alla smärtsamt medvetna om att fiskbestånden i Östersjön är i mycket dåligt skick. Vi i regeringssamarbetet arbetar därför intensivt med att genomföra havsmiljöpolitiken, och vi fokuserar i detta särskilt på tre delar. Det handlar om arbetet för ett ökat skydd för marina områden, arbetet för att motverka övergödningen och arbetet för ett hållbart fiske.

  Fru talman! Miljön i flera viktiga havsområden behöver skyddas i mycket större utsträckning än vad som sker. Här sker mycket positivt. Under det senaste året har regeringen pekat ut tre nya marina Natura 2000-områden. Lite längre fram i vår kommer vi att fatta beslut om en ny nationalpark till havs. Det kommer att bli Sveriges första marina nationalpark i Östersjön, och det är viktigt.

  Fru talman! Vi kommer inte ifrån att Östersjön mår som den gör och att det till stor del beror på mänsklig aktivitet. Det är inte bara fiske utan även föroreningar, sjöfart och klimatförändringar som ligger bakom detta.

  Havsmiljön utsätts för stora förändringar som ur ett ekologiskt perspektiv sker alltför snabbt för att ekosystemen ska kunna anpassa sig. För att motverka det här är de marina skyddade områdena viktiga. De fredas från störningar. Just därför var beslutet om ett förbud mot bottentrålning i dessa områden så viktigt.

  Vi liberaler vill att de fiskemetoder som allvarligt skadar det marina livet och marina biotoper ska förbjudas på EU-nivå. Det är en fråga som vi drivit länge. När vi här i kammaren beslutade om förbudet mot bottentrålning i de skyddade marina områdena kom vi en bit på väg.

  Herr talman! Jag är väl medveten om att detta inte är en havsmiljödebatt utan en debatt om fiskepolitik. Men dessa två områden är tätt sammankopplade.

  Vi har redan sett flera fiskbestånd kollapsa. Situationen för andra är akut. Utvecklingen måste vändas. Fisket vi bedriver ska vara – måste vara – förenligt med en hållbar förvaltning av ekosystemen. Fiskeförvaltningen behöver kompletteras med förvaltningen av säl och skarv för att länka samman fiskeförvaltningen med havsmiljöarbetet.

  I förhandlingarna om fiskekvoter, som sker inom EU, arbetar Sverige målinriktat och strategiskt med fokus på att stärka fiskbestånden. Senast drev Sverige den mest restriktiva linjen av alla länder. Samtidigt kan man absolut inte vara nöjd med de kvoter som sattes. För att fiskbestånden ska återhämta sig behöver vi betydligt lägre kvoter.

  Sveriges påverkansarbete för att övertyga andra länder om vår syn på fisket i Östersjön behöver fortsätta med full kraft. Föga förvånande står jag som liberal i främsta ledet för att propagera för EU-samarbetet, men när det gäller fiskeripolitiken finns det väldigt mycket att ha synpunkter på.

  En god fiskeförvaltning och havsmiljö hänger ihop. Det är ett stort bekymmer att fisketrycket i Östersjön är för högt. Det gör att flera bestånd inte kan återhämta sig i tillräcklig utsträckning.

  Här behöver vi alla här inne ta vårt ansvar och driva på i de olika kanaler och forum som vi finns i – vi personligen och våra partier – nationellt och på EU-nivå. Vi behöver alla ta ett ansvar för detta.

  Herr talman! Vi liberaler har under lång tid kämpat för en mer hållbar förvaltning av haven – av förklarliga skäl gäller det särskilt en mer hållbar förvaltning av Östersjön. Det kommer vi att fortsätta göra, nationellt och på EU-nivå.

  Med den politik som vi har fört under den här mandatperioden – det är faktiskt en omläggning av den politik som tidigare fördes – kommer våra svenska hav snart att må bättre än de gjort på flera årtionden.

  (Applåder)

  2025-05-21 20:57:11

  

  Elin Nilsson

• Fru talman! Årets stora fiskedebatt kan väl också dagens debatt kallas.

  Vi sverigedemokrater står bakom samtliga våra reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall bara till reservation 25 om fiskelicenser och generationsväxling.

  Sverige är ett land rikt på vattenresurser, från våra klara insjöar till den vidsträckta kust som omsluter vårt land. Dessa naturgivna tillgångar har i generationer gett oss livsmedel, arbete och en levande landsbygd. I dag ser vi dock hur fiskerinäringen och vattenbruket pressas av byråkratiska hinder, otydliga regelverk och en EU-politik som alltför ofta inte tar hänsyn till våra svenska förhållanden.

  Sverigedemokraterna anser att det är hög tid att vi återupprättar möjligheterna till ett hållbart, livskraftigt och nationellt anpassat vattenbruk och en fiskeripolitik som gynnar Sverige och våra kust- och inlandskommuner.

  Fru talman! Vi vill förenkla regelverken. I dag möts vattenbrukare av ett snårigt regelverk med krav från flera myndigheter som ofta krockar med varandra. Detta hämmar nyetableringar och utveckling. Sverigedemokraterna vill kraftigt förenkla tillståndsprocesserna och skapa en enhetlig kontaktpunkt för alla tillstånd gällande vattenbruk.

  Vi vill stärka det svenska inflytandet över fiskeripolitiken. Vi vill minska beroendet av EU:s gemensamma fiskeripolitik och återta kontrollen över svenska vatten. Vi anser att svenska fiskekvoter bör sättas med fokus på våra nationella intressen, både ekologiska och ekonomiska. EU:s gemensamma fiskeripolitik har under många år missgynnat det svenska fisket vad gäller både kvotfördelning och möjligheten till inflytande.

  Vi vill skydda det småskaliga fisket. Storföretagens dominans och det industriella fiskets negativa effekter på ekosystemet måste balanseras. Vi vill främja småskaligt, kustnära fiske som är både hållbart och samhällsekonomiskt viktigt. Den typen av fiske är inte bara ekologiskt hållbar utan också viktig för lokal identitet, turism och landsbygdsutveckling.

  Vi vill investera i forskning och innovation. Ett hållbart vattenbruk kräver modern teknik, bättre foderlösningar och nya arter för odling. Vi vill öka investeringarna i forskning som stärker både miljömässig och ekonomisk hållbarhet.

  Vi vill minska importberoendet när det gäller fisk och skaldjur. Trots våra egna resurser importerar Sverige stora mängder fisk. Genom att stärka det inhemska vattenbruket kan vi öka självförsörjningen och samtidigt skapa jobb, särskilt i glesbygd och i skärgård. Vi bör utreda hur fisket i Östersjön kan prioriteras för humankonsumtion framför fiske för framställning av djurfoder.

  Fru talman! Ett hållbart vattenbruk och ett ansvarsfullt fiske är inte bara en miljöfråga – det är en nationell framtidsfråga. Det handlar om matförsörjning, jobb, traditioner och trygghet.

  Sverigedemokraterna står för en politik som sätter Sverige först, där våra egna resurser förvaltas klokt och långsiktigt. Vi ska inte låta överdriven byråkrati och överstatliga beslut kväva en näring med så stor potential. Vi kan och måste skapa bättre förutsättningar för dem som vill bruka våra vatten med respekt och ansvar.

  Detta handlar i grunden om mer än bara fisk och vattenbruk. Det handlar om en levande landsbygd och skärgård och om möjligheten att bo och verka i hela landet. När vattenbrukare och fiskare pressas bort av krångliga regler och brist på stöd dör också samhällen kring dem.

  Reglerna för överlåtelser av fiskerätter måste också förenklas och tidsgränserna för fiskekvoter göras mer flexibla. Vi vill ha en politik där fiskaren, odlaren och entreprenören inte ses som ett problem utan som en del av lösningen för framtidens Sverige.

  2025-05-21 20:51:39

  

  Victoria Tiblom

• Herr talman! Det finns absolut mycket som Kjell-Arne Ottosson kan lära sig. Det är väldigt mycket här i världen han inte vet. Det erkänner han direkt.

  Vad gäller det småskaliga fisket kan jag nämna att vi var i Helsingfors när Miljömålsberedningen jobbade med det som blev betänkandet Havet och människan. Vi åkte över dit för att lära av Finland. Jag ska inte säga att jag lärde mig, men vi blev serverade mört. I min värld är det kattmat. Men där förädlade man alltså till och med mörten. Jag har alltså lärt även ”the hard way”, får vi väl säga.

  Ja, självfallet bygger man till stor del på Ices. Men sedan är det ändå nationell forskning. När man pratar med finländare om fisket är det tydligt att de har en helt annan bild. Jag noterar att även vissa svenska fiskare lutar sig mer mot den finländska forskningen än mot den svenska. Då får vi problemet att vi inte når fram. Det hör vi även på politisk nivå. Man kan diskutera de allra flesta frågor mellan Sverige och Finland utan problem. Men när det kommer till fisket blir det tuffa tag, eftersom vi har så olika bilder.

  Samarbete med Finland var en av Anders Karlssons lösningar. Ja, gärna! Men då måste jag ändå åter ställa frågan: Hur?

  2025-05-21 21:29:24

  

  Kjell-Arne Ottosson

• Herr talman! Ledamotens parti ingår i regeringen, och ansvaret vilar tungt på ledamoten att ha den kontakten med Finland, eftersom Finland kanske är den viktigaste part vi har just nu. Sedan har Finland mycket som Sverige inte har. De har en väldigt stor minknäring, där även fisken är en viktig råvara. Ledamotens minister har varit duktig på att hitta lösningar – vi har raderat ut vår minknäring i dag. Den delen är borta.

  Allt är alltså inte lika i Finland och Sverige. Mycket är lika, men när det gäller att bygga upp en småskalig industri har vi mycket att lära av Finland. En daglig dialog med Finland, eller i alla fall en månatlig dialog med Finland, är någonting som regeringen borde fundera över, även om det är svårt. Vi ska inte avstå från allt som är svårt.

  2025-05-21 21:31:02

  

  Anders Karlsson

• Herr talman! Jag tackar övriga ledamöter i utskottet för intressanta inlägg. Miljö- och jordbruksutskottets ordförande befinner sig på resa, och därför har jag fått möjligheten att delta i denna debatt. Jag tänker uppehålla mig lite vid våra reservationer i betänkandet och kommer även att slå ett litet slag för att uppmärksamma situationen i Kattegatt och Skagerrak, det vill säga vid västkusten norr om Öresund.

  Inledningsvis vill jag säga att de marina ekosystemen är hårt pressade. Fisket har en helt central roll. Vi i Miljöpartiet anser därför att det är ekosystemen i haven som ska sätta gränserna för hur mycket fisk som får fångas och att en ekosystembaserad havsförvaltning måste införas.

  Det innebär att frågor om hållbar förvaltning av fiskeresurserna måste integreras med havsmiljöförvaltningen i stort. Det krävs också att Havs- och vattenmyndighetens instruktion ändras så att det framgår att myndigheten ska tillämpa en ekosystemansats och att denna hållbara förvaltning av fiskeresurserna ska integreras med havsmiljöarbetet.

  Vi menar också att Havs- och vattenmyndighetens instruktion måste tydliggöras så att det framgår att myndigheten inom sitt ansvarsområde ansvarar för ett samordnat genomförande av hela EU:s miljölagstiftning, inklusive EU:s gemensamma fiskeripolitik, med hänsyn till sådant som miljökvalitetsnormer, rådgivning och genomförande av åtgärder liksom uppföljning och utvärdering.

  Herr talman! Andra ledamöter har varit inne på Ices, International Council for the Exploration of the Sea, en väl ansedd organisation som med 6 000 forskare från hundratals institut i 20 länder sammanställer kunskaper och data och ger råd om förutsättningarna för fiske, bland annat till EU-kommissionen. Men tyvärr är den årliga rådgivning som kommissionen beställer från Ices precis det som man beställt, det vill säga råd som inte utgår från en ekosystemansats eller från att fiskekvoterna ska bidra till att nå en god miljöstatus överlag.

  Det krävs ett aktivt arbete från regeringens sida, gärna med utgångspunkt i Miljömålsberedningens betänkande från 2020 om ekosystembaserad förvaltning med miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbart nyttjande av havets resurser. Det krävs också ett betydande fotarbete inom Baltfish Forum, en regional organisation för Östersjön, och inom Scheveningen Group, en annan regional organisation, som bland annat driver frågor av betydelse för fisket i Atlanten och – av särskilt intresse i vårt fall – i Skagerrak och Kattegatt, alltså längs den svenska västkusten från Kosters klippor till Laholmsbukten.

  Herr talman! Fisket har i likhet med jordbruket närmast traditionellt haft tillgång till subventioner och stödformer för olika ändamål. Det har naturligtvis funnits goda både livsmedelspolitiska och arbetsmarknadspolitiska skäl till det. Men det finns också skadliga subventioner, herr talman, subventioner som varit välmenande men resulterat i överkapacitet och överfiske, subventioner som gjort det goda till det bästas fiende.

  När torsken i Östersjön praktiskt taget är slut måste vi tänka om tillsammans med fiskare, naturvårdsorganisationer, forskare och konsumenter, så att vi kan komma till en samsyn och gemensam förståelse för att vi måste arbeta tillsammans för att få tillbaka fisken i Östersjön – och längs västkusten; jag återkommer till det.

  Jag är väl medveten om att det finns olika uppfattningar om vilka fångstkvoter som med någon säkerhet kan antas vara hållbara liksom om de skillnader som finns mellan olika områden i Östersjön. Men vi i Miljöpartiet är övertygade om att de skadliga subventioner som leder till överfiske måste fasas ut – typ omgående.

  Herr talman! Om överfisket fortsätter kollapsar bestånden. Det hände på Grand Banks utanför Kanadas kust på 1990-talet, för cirka 30 år sedan. Fisket där har inte återhämtat sig helt än. Särskilt drabbade var rovfiskar, högt uppe i näringskedjan.

  I Östersjön är det som påpekats strömmingen som bär upp stora delar av systemet. Utan strömming riskerar hela ekosystemet att haverera. Och inte bara det – utan strömming drabbas det lokala och kustnära fisket. Det är alltså på många sätt en kamp mot klockan. I Miljöpartiet tycker vi att regeringen ska ge ansvarig myndighet i uppdrag att använda sig av de möjligheter som finns inom EU:s gemensamma fiskeripolitik för att skydda arter i svenska territorialvatten.

  Herr talman! När det gäller själva fisket menar vi att fiskerinäringen måste intensifiera arbetet med att eliminera bifångster och utveckla redskap som inte skadar bottnen med dess växt- och djurliv.

  Vi måste också bli väldigt mycket bättre på att skydda ålen. Den är utrotningshotad. Av det ålbestånd som en gång fanns återstår bara en liten spillra. 99 procent av den europeiska ålen har försvunnit sedan 1950-talet. Ålens komplicerade livscykel och långa resor över stora delar av världen gör den extra utsatt. Skyddet för ålen måste bli betydligt striktare i Sverige och i hela EU. Det handlar om att dels se till att det finns fria vattenpassager, dels få bort fisketrycket.

  Det pågående men för tillfället pausade arbetet med att miljöanpassa vattenkraften kommer att ge fler fria vattenpassager för ål och andra vandrande fiskar. Men det kommer att ta tid. Därför är det oerhört viktigt att försiktighetsprincipen tillämpas fullt ut och att vi här och nu vidtar alla åtgärder vi kan, inklusive totalt fiskestopp. För en akut hotad art är varje individ viktig. Mitt parti och jag menar att allt fiske av ål i Sverige och EU ska upphöra tills ålen uppnått god bevarandestatus.

  Herr talman! För drygt 15 år sedan infördes ett system med överförbara fiskekvoter. Det innebär att rätten att fiska en viss mängd går att sälja och köpa. Det har lett till en viss ägarkoncentration och större fartyg, som för all del är eller kan vara bättre ur miljösynpunkt, liksom till färre yrkesverksamma och svårigheter att komma in i fiskerinäringen för dem som vill det. Från Miljöpartiets sida ser vi gärna att det görs en utvärdering av det drygt 15 år gamla systemet innan det eventuellt utvidgas till att omfatta även fiske av arter som lever på bottnen, som torsk, sej, kolja och rödspätta.

  Slutligen, herr talman, vill jag säga några ord om fisket från Öresund till norra Bohuslän. De problem och utmaningar som finns i Östersjön finns till stora delar också på västkusten. Jag vill inte ställa de båda haven mot varandra – det gynnar inget av dem. Jag vill ändå påpeka att fisket i Skagerrak och Kattegatt i princip är begränsat till trålning av räkor och kräftor.

  Det är långt ifrån vad det har varit. Det finns förstås mycket goda skäl att inkludera även västkusten i diskussionerna om ekosystembaserad förvaltning och fångstkvoter, om strategier för hållbart kust- och husbehovsfiske.

  Dessutom gäller det att vi tar bättre hand om de fina älvarna i Halland. Det är de som alla kan – Viskan, Ätran, Nissan och Lagan – där förvisso en del insatser görs, men där det finns mer att ta tag i för att återskapa möjligheterna för inte minst lax och ål.

  Med det sagt vill jag yrka bifall till reservation nummer 2.

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut skulle fattas den 22 maj.)

  2025-05-21 21:32:16

  

  Jan Riise