Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Debatt i text

• Herr talman! I dag debatterar vi ett motionsbetänkande om tryck- och yttrandefrihet. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

  Det är många viktiga och tänkvärda motioner som tas upp i betänkandet, och det är mycket som är på gång i de här frågorna. EU:s mediefrihetsförordning, som antogs i april 2024, innehåller regler för en välfungerande inre marknad för medietjänster men även till skydd för mediers oberoende och mångfald. Det vill säga att säkerställa att nyhetsredaktioner och mediebolag fritt kan välja vilka ämnen de rapporterar om, hur de rapporterar och vilka perspektiv de lyfter fram utan otillbörlig påverkan från staten, politiska aktörer eller kommersiella intressen. Det handlar helt enkelt om att låta journalister och redaktörer arbeta fritt utan rädsla för repressalier eller krav på anpassning till makthavares vilja.

  Vidare ska den som avslöjar missförhållanden eller bidrar med viktig information till journalister kunna göra det anonymt utan risk att avslöjas. Det behövs stabila och långsiktiga strukturer som förhindrar att statliga eller politiska krafter kan styra innehållet eller riktningen i public service-bolagens rapportering. De nya reglerna kommer att gälla fullt ut från augusti 2025.

  Herr talman! När det kommer till vår yttrandefrihet, som ska värnas, finns det tyvärr avarter. Avarter kring yttrandefriheten kan uppstå när principen om fri åsiktsbildning missbrukas eller tolkas på ett sätt som underminerar demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter, exempelvis när yttrandefriheten används för att sprida hat mot minoriteter genom rasistiska, homofobiska eller antisemitiska uttalanden eller för desinformation och spridning av konspirationsteorier.

  Att medvetet sprida falsk information, särskilt när det gäller val, krig eller för den delen pandemier, kommer på lång eller kort sikt att underminera demokratin och tilltron till vårt öppna samhälle. Yttrandefriheten används ibland för att uppmana till våld eller terrorism, vilket kan skapa allvarliga säkerhetshot.

  För att hantera de avarter som jag gav exempel på utan att inskränka själva yttrandefriheten finns flera strategier att tillgå. Det kan vara politiskt, juridiskt eller på samhällsnivå. Det viktiga är att vi hittar en balans där vi skyddar den fria debatten men samtidigt förhindrar att yttrandefriheten utnyttjas för att skada andra eller underminera demokratin. Staten, eller EU för den delen, ska inte styra vad som är sant eller falskt, men det kan skapas regler som förhindrar att lögner och hat används för att underminera samhället.

  EU har sedan 2018 arbetat för att bekämpa desinformation online. En uppförandekod togs fram i samarbete med digitala plattformar som Facebook, Google och X. Plattformarna rapporterar årligen om sina åtgärder för att minska spridningen av falsk information. För att stärka arbetet har EU inrättat en åtgärdsplan och ett varningssystem för snabb informationsdelning mellan medlemsländer. Under pandemin ökade insatserna mot covidrelaterad desinformation.

  År 2022 presenterades en uppdaterad uppförandekod med skärpta krav. Den syftar till att stoppa annonsintäkter för desinformation, motverka falska konton och manipulationskampanjer, förbättra faktagranskning och forskningstillgång och ge användarna bättre verktyg för att flagga för falsk information.

  Ett samhälle med informerade medborgare är mer motståndskraftigt mot desinformation och konspirationsteorier. Det handlar om att stärka skolundervisning och fortbilda - kanske inte så mycket att fortbilda ungdomar utan snarare vuxna - i att ha en förmåga att identifiera, förstå, tolka, skapa och kommunicera med texter och bilder. Det är helt avgörande.

  Sedan har vi detta med politisk reklam. Visst måste det i ett demokratiskt samhälle vara transparent med politisk reklam. Förordningen om politisk reklam, som syftar till att skapa tydligare regler för hur politisk reklam får spridas, särskilt i digitala kampanjer, innebär att användningen av personuppgifter i riktad politisk reklam begränsas och att medborgare lättare ska kunna se vem som finansierar en annons och varför just de får se den.

  I Sverige föreslås nu Mediemyndigheten och Integritetsskyddsmyndigheten få ansvar för att övervaka att reglerna följs. Dessa myndigheter ska säkerställa att politiska annonser är tydligt märkta och att valpåverkan sker på ett transparent sätt.

  Både mediefrihetsförordningen och förordningen mot politisk reklam bereds nu i Regeringskansliet. Regeringen planerar att lämna propositioner till riksdagen i september i år, vilket innebär att det inom kort kan komma konkreta förslag på hur EU-reglerna ska genomföras nationellt.

  Herr talman! En förskönad bild av kriminalitet är också desinformation, alltså en avart. Digitala plattformar har blivit en arena för kriminella nätverk som rekryterar unga och sprider en förfalskad bild och förskönar kriminaliteten.

  För att bättre förstå och motverka detta har regeringen gett Brottsförebyggande rådet och Totalförsvarets forskningsinstitut i uppdrag att undersöka hur denna rekrytering går till. Brottsförebyggande rådet analyserar rättsfall och digitala plattformars roll i rekryteringen, medan Totalförsvarets forskningsinstitut granskar hur en kriminell livsstil marknadsförs online och påverkar ungas attityder.

  Uppdraget ska leda till förslag på förebyggande åtgärder. Resultaten ska redovisas senast i oktober 2026.

  Genom dessa initiativ visar EU och den svenska regeringen att de tar hoten mot demokrati, yttrandefrihet och trygghet på allvar. Det återstår nu att se hur de nya reglerna implementeras och vilka effekter de får i praktiken.

  Det finns en viktig balansgång mellan EU:s regler och Sveriges grundlagsskyddade tryck- och yttrandefrihet. I Sverige är dessa friheter starkt skyddade genom tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

  Dessa grundlagar begränsar statens möjligheter att reglera medier och yttranden, vilket innebär att alla nya lagar, inklusive EU-förordningar, måste hanteras med stor försiktighet för att inte inskränka dessa rättigheter på ett sätt som strider mot grundlagen.

  2025-03-26 10:42:21

  

  Susanne Nordström

• Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 5. Därefter tänkte jag i sann KU-anda hålla mig till de långa linjerna.

  I Sverige framhåller vi gärna vår stolta historia på tryckfrihets- och yttrandefrihetsområdet. Särskilt brukar det betonas att Sverige år 1766 fick världens första lagstadgade tryckfrihet. Det var sannerligen en milstolpe under upplysningstiden och har rätteligen uppmärksammats på senare tid, inte minst vid 250-årsjubileet 2016.

  Men det är ju inte så att tiden från 1766 till våra dagar var en ständigt blomstrande period av fri opinionsbildning och hälsosamt samspel mellan journalistik och stat. Om jag nämner Gustav III och 1772 års statskupp förstår nog en del i kammaren vad jag menar.

  Den som kan sin historia känner naturligtvis också till något som var vanligt förekommande under 1800-talets första hälft. Då fick någon stackars hovtjänsteman översätta nyhetsartiklar från svenska till franska för att upplysa dåvarande konungen Karl XIV Johan om dagens skörd av misshaglig kritik, oftast från Lars Johan Hierta med några flera. Därefter följde inte sällan en korrigerande åtgärd enligt den så kallade indragningsmakten.

  Mycket har hänt sedan både 1766 och 1814. Vi kan konstatera att den tryckfrihetslagstiftning vi i dag omfattas av är avsevärt bättre än sina föregångare och hur de tillämpades. Men, herr talman, det är ju så att vi också i dag måste värna den fria opinionsbildningen och särskilt mediers och journalisters möjligheter att fritt rapportera, kommentera och analysera det som sker i vårt samhälle och i omvärlden.

  Vi har under ett antal år sett hur förutsättningarna för journalister världen över försämras, och vi måste vara vaksamma på sådana tendenser även i Sverige. Det gäller journalister på nationella, rikstäckande tidningar men också dem inom lokala och regionala medier.

  Herr talman! Jag är faktiskt redan oerhört trött på att höra om president Trumps förehavanden efter hans knappt två månader tillbaka vid makten, men vi måste tyvärr förhålla oss till honom och den betydande makt som följer med det amerikanska presidentämbetet.

  President Trump kan inte beskyllas för att ha skapat den negativa eller fientliga inställning som många nu hyser gentemot oberoende och fria medier, men han har onekligen förstärkt fenomenet och gått långt över gränsen för vad en folkvald president i USA bör göra. Även i Europa och Sverige ser vi hur vissa politiska krafter väljer att misstänkliggöra medier och sprida konspirationsteorier som underminerar förtroendet för journalistiken.

  Som politiker kan man ofta känna att all journalistik och rapportering inte är 100 procent rättvisande, men det motiverar inte ett generellt misstänkliggörande som i förlängningen skadar en allsidig och saklig rapportering om sakernas tillstånd. Som makthavare och förtroendevalda måste vi politiker stå upp för den oberoende och för oss själva många gånger obekväma journalistiken. Det är inte lätt, men det är nödvändigt.

  Därför menar vi socialdemokrater att regeringen bör arbeta fram en konkret handlingsplan för att hantera frågan om säkerhet för medier och opinionsbildare. Jag vill därför återigen yrka bifall till reservation 5.

  Herr talman! Jag tycker att Susanne Nordström från Moderaterna höll ett i många avseenden alldeles utmärkt anförande, men jag skulle vilja komplettera lite gällande frågan om söktjänster, som fortsätter att vara aktuell i relation till aspekter av personlig integritet.

  Frågan om hur detta ska regleras har varit en långkörare eller dragits i långbänk om man så vill. Jag kommer ihåg att den första ärendedebatten jag hade i den här kammaren handlade om det vilande grundlagsförslaget med förslag på de här området.

  Den utredning som tillsattes av regeringen 2023 presenterade under senhösten 2024 sitt betänkande med förslag som nu bereds i Regeringskansliet. Jag vet att det har väckt många reaktioner och mycket debatt.

  Vi vet också att EU-kommissionen följer processerna i Sverige, både i regeringen och i riksdagen, mycket noga. I utskottet har vi fått till oss att det är av yttersta vikt att regeringen skyndsamt återkommer med förslag som kan möta EU:s krav utifrån GDPR och den personliga integriteten.

  Jag tror inte att någon i den här kammaren och i vårt utskott är omedveten om vilka svåra avvägningar som krävs när de här lagförslagen ska läggas fram, men jag vill precis som tidigare år när frågan har debatterats framhålla att det inte är rimligt att personers livsförhållanden kan kartläggas och utnyttjas för kriminella ändamål i öppenhetens namn.

  Vi följer naturligtvis också den debatt som har blossat upp kring möjligheten att göra effektiva bakgrundskontroller. Vi socialdemokrater är öppna för att diskutera och bidra till förslag på det området. Men som tyvärr är fallet när man är i opposition, herr talman, ligger initiativet hos regeringen.

  2025-03-26 10:50:50

  

  Peter Hedberg

• Herr talman! Tryckfriheten är som vi hört en svensk grundlagsskyddad rättighet. Den berör frågor som gäller tryckfrihet, grundlagsskydd för vissa medier och även offentlighetsprincipen. Den har sitt ursprung i 1766 års tryckfrihetsförordning, som var den första lagfästa tryckfriheten i världen. Det skapar respekt men också behov av att vårda både minnet och den aktiva utövningen av den.

  Den offentlighetsprincip som då infördes för att kunna granska makten används numera bland annat av kriminella för att kartlägga enskilda personers ekonomi, boende och familjeförhållanden i syfte att ringa in potentiella brottsoffer.

  Den tryckfrihet som garanterade att i stort sett allt fick tryckas - utom angrepp på "den rena evangeliska läran, klandrande av grundlagarna, ärekränkningar och osedlighet" - kan via digitala publiceringar, bland annat via plattformar i tredjeland, användas i destabiliserande syfte men också för att på ett allvarligt sätt påverka ungas självbild och världsuppfattning och för att rekrytera till kriminalitet eller locka till sexuell exploatering av unga personer som inte anar vem som döljer sig bakom ett alias.

  I dag är det lätt att kartlägga stora delar av en persons identitet. Man kan gå in på Mrkoll eller annan söktjänst och se vad ens granne tjänar eller vad grannens bostad är värd. Födelsedag, boendesituation, fastighetsvärde, inkomst och telefonnummer - allt ligger öppet för allmänheten. Det är uppgifter som gör det lätt för bedragare, identitetskapare och andra kriminella att kartlägga och strategiskt välja ut lämpliga offer.

  Söktjänsternas publicering av personuppgifter är ett smörgåsbord för kriminella som riktar in sig på bedrägerier mot äldre och andra utsatta grupper. Uppgifter om vilka som är över 70 år och bor ensamma är bara ett knapptryck bort.

  Denna möjlighet för söktjänsterna att publicera personuppgifter måste begränsas. Var och en ska åtminstone ha rätt både att säga nej till att ha sina uppgifter publicerade och att få dem borttagna. Förutom att söktjänsterna förser kriminella med personuppgifter kränks den personliga integriteten.

  Det är frivilliga utgivningsbevis som gör söktjänsternas verksamhet laglig och skyddad enligt grundlagen om yttrandefrihet. Eftersom grundlagar trumfar andra lagar kan söktjänsterna publicera omfattande personuppgifter, trots bestämmelserna i EU:s dataskyddsförordning. "Rätten att bli bortglömd", det vill säga att i vissa fall få sina personuppgifter raderade, är en del av dataskyddsförordningen. Detta gäller dock inte när det finns utgivningsbevis. I dag kan alltså söktjänsterna fungera som de gör därför att Sverige har en grundlag om yttrandefrihet.

  Men ligger verkligen masspublicering av omfattande personuppgifter inom det som i lagens mening är yttrandefrihet och tryckfrihet? Nej, menar jag. Syftet, herr talman, var aldrig att exponera enskilda sköra medborgare. Syftet med de olika lagarna om offentlighet, tryckfrihet och yttrandefrihet var att granska makten.

  Offentlighetsprincipen, alltså att alla ska ha rätt att ta del av allmänna handlingar som inte är sekretessbelagda, är en bärande del av den svenska demokratin. Men stor försiktighet och respekt måste också omgärda människors integritet vid hanteringen av personuppgifter. Detta rimmar illa med den stora mängd personuppgifter som samlas in, sammanställs och publiceras i databaser hos söktjänster som MrKoll och Ratsit.

  En utredning, SOU 2024:75, har tittat på frågan, och som vi har hört av tidigare talare bereds förslagen i Regeringskansliet. Jag vill inte föregripa resultaten av den beredningen. Remissrundan avslutades så nyligen som den 10 mars i år, alltså för bara en dryg vecka sedan.

  Det är viktigt att samtidigt värna möjligheten att göra bakgrundskontroller i de fall det är befogat, exempelvis när det gäller anställning inom verksamheter som riktar sig till barn - eller för den delen äldre. I många fall behöver vi göra fler bakgrundskontroller än i dag, men det måste ske på ett rättssäkert sätt.

  En del av de motioner som dagens betänkande hanterar tar upp frågeställningar som ligger ganska nära det jag här har anfört. Med hänvisning till det pågående arbetet i Regeringskansliet avstår jag dock från att yrka bifall till dem och yrkar bifall till utskottets förslag.

  2025-03-26 10:56:42

  

  Gudrun Brunegård

• Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 11 i dagens betänkande KU24 om tryck- och yttrandefrihet och massmediefrågor.

  Dagens debatt berör flera oerhört viktiga och dagsaktuella parametrar i den snabbt föränderliga värld vi nu lever i, som har en nyhetskonsumtion som är mycket annorlunda än för bara några år sedan. Medierna har historiskt spelat, och spelar fortfarande, en central roll i vårt demokratiska samhälle. Vi har i Sverige en mycket långtgående tryck- och yttrandefrihet, vilket är något vi ska vara stolta över och värna om. Detta har vi också hört tidigare talare nämna.

  Mediesektorn, eller den så kallade tredje statsmakten, har ett väldigt stort värde för vår demokrati. Inte sällan är det våra mediala aktörer som åtminstone till viss del sätter agendan för samhällsdebatten. Detta innebär naturligtvis ett stort inflytande över vad som diskuteras, och i förlängningen påverkar det också vilka politiska beslut som fattas. Det innebär även ett väldigt stort ansvar att tillgodose både bredd och djup för att säkra en mångfasetterad, nyanserad och saklig rapportering.

  Fru talman! Det har blivit ett ganska snårigt område på många vis med den snabba teknikutveckling vi har sett de senaste åren, där mindre seriösa aktörer stundom kan utnyttja vår yttrandefrihet med smala sanningar och en varierande grad av det ofta omtalade fake news. Det här är en utveckling vi måste vara observanta på så att den inte leder till en snedvridning i den information som når våra konsumenter och i förlängningen kan påverka vår demokrati på ett väldigt negativt vis. Detta är någonting som inte bara berör mindre spelare på området utan även våra historiskt sett större medieaktörer och traditionella medier.

  Vi har de senaste åren kunnat se en viss minskning av förtroendet för vissa traditionella medier. Det finns också diskussioner om en åsiktskorridor, och det har ibland från sina håll upplevts att det existerat ämnen som svenska etablerade medier inte belyst i tillräcklig utsträckning. Detta har i sig öppnat dörren för en rad alternativa medier, vissa mer seriösa än andra. Framväxten av dessa måste ändå - åtminstone delvis - härledas till att traditionella medier inte på ett korrekt vis beskrivit den verklighet som åtminstone en del av våra medborgare har upplevt. Lite självrannsakan hade kanske här varit på sin plats.

  Ett antal av dessa alternativa medier har helt enkelt lyft upp både nyheter och perspektiv som grupper av konsumenter upplevt har saknats i det traditionella medielandskapet. Detta har dock lett till en ökad polarisering, och det är väldigt olyckligt när vissa kanske helt förkastar traditionella medier och endast förlitar sig på alternativa medier - eller tvärtom.

  Detta är naturligtvis oroväckande för oss som önskar en mer nyanserad verklighetsbild. Vi vill verkligen sträva efter informationsinhämtning både från en stor bredd av perspektiv och från varierade källor. En sådan bredd ger oss bättre möjligheter att landa i en välavvägd uppfattning om samhällsutvecklingen och leder till ökade möjligheter att förstå och interagera både med människor av andra uppfattningar och med dem som gör en annan verklighetsanalys än vi själva. Vi lever som sagt inte i en svart och vit värld, utan det är snarare en mängd olika gråzoner.

  Vi anser att denna bredd leder till ett mer nyanserat debattklimat och att detta är avgörande även för att utveckla en förmåga att på egen hand bilda sig en förståelse av vad som är trovärdiga källor och vad som inte är det.

  För att förebygga en alltför snäv medierapportering behövs således en bredd av aktörer som både granskar och sporrar varandra till en god saklig journalistik med en mängd olika perspektiv.

  Fru talman! Jag ska nu säga några ord om mediestödet. Fria och oberoende medier är hörnstenar i en demokrati. De har ansvar att både granska makthavare och informera medborgarna om aktuella händelser. Medielandskapet har ändrats radikalt de senaste åren med växande sociala medier. Detta har lett till minskade annonsintäkter och färre prenumeranter för tidningar. Tidningsdöden är ett frekvent samtalsämne, inte minst inom den regionala och lokala pressen.

  Den viktigaste åtgärden för att få bukt med detta dilemma har varit att se över vårt lite förlegade press- och mediestöd. Fokus på nationell press och dagstidningar är otidsenligt då vi som konsumenter i ökande grad håller oss uppdaterade digitalt. Det är inte i huvudsak våra nationella tidningar som krisar, utan snarare lokalpressen.

  Vi sverigedemokrater ser positivt på att riksdagen röstade igenom propositionen Ett hållbart mediestöd för hela landet. Under utredningens gång har vikten av lokal och regional journalistik i hela landet framhävts. En demokratisk förutsättning för att lokala makthavare ska kunna granskas på ett effektivt sätt är att stödja denna mer lokala inriktning för mediestödet.

  Mediemarknaden förändras i snabb takt. Därför behöver mediestödet vara dynamiskt även i framtiden. Att det nu läggs om för att i högre grad fokusera på lokal och regional rapportering anser vi kommer att leda till att det blir mer ändamålsenligt, med krav på lokala redaktioner och en hög koncentration av egenproducerat innehåll.

  2025-03-26 11:02:38

  

  Lars Andersson

• Fru talman! I det utskottsbetänkande som vi diskuterar i dag avhandlas många aspekter som är värda att uppmärksammas, inte minst gällande techjättarnas ansvar för hur sociala medier används. Vi i Liberalerna har tagit flera initiativ inom detta mycket viktiga område, och syftet har varit tydligt: Föräldrarna måste få återta kontrollen från techjättarna så att barns och ungas skärmtid kan minskas och så att nätmobbning, övergrepp och utseendehets minskar.

  Vi vill se föräldragodkännande för yngre barns konton på sociala medier, och vi vill att nätjättarna ska få kännbara straff om de inte sköter ålderskontrollen. Vi vill att plattformar, spel och streamningstjänster ska vara nedstängda för barn på natten om inte föräldrarna bestämt något annat. Vi vill att sociala medier för yngre barn ska klassas som en skadlig produkt i hela EU, på samma sätt som EU behandlar tobaksbolagen, och vi vill se en punktskatt på nätjättarnas reklamintäkter.

  Allt detta är viktigt, men i detta sammanhang väljer jag att koncentrera mig på en annan aspekt av stor betydelse inom detta område. Det handlar om de politiska partiernas ansvar för hur vi använder de nya sociala medierna.

  Fru talman! Den liberala rörelsen föddes ur kampen för rätten till fri debatt. Modiga liberaler har från 1600-talet och framåt tagit strid för den yttrandefrihet som vi ser som självklar i Sverige i dag. Men yttrandefriheten måste hela tiden försvaras, och i många länder går utvecklingen just nu åt helt fel håll - även här i Europa.

  I ett fritt samhälle har du rätten att kritisera de styrande och säga din åsikt även om den inte uppskattas av andra. Alldeles för ofta ropas det på censur och förbud mot det som är kontroversiellt. Vi liberaler tror på en annan väg. Den öppna debatten, där åsikter kan möta varandra, är livsnödvändig.

  Liberaler brukar säga att gränsen för friheten går där man börjar kränka någon annans frihet, inte där man kränker någons känslor eller trosuppfattningar. Dagens skydd mot den allra grövsta hetsen ska finnas kvar, men vi ser inget skäl att införa ytterligare begränsningar.

  Fru talman! Med detta sagt vill jag ta upp det politiska ansvaret för hur vi använder yttrandefriheten, inte minst i de nya sociala medierna. Förra året uppmärksammades att Sverigedemokraterna drev anonyma konton på sociala medier. Dessa konton styrdes av partiets kommunikationsavdelning, och några av dem hade agerat respektlöst och uttryckt sig nedsättande om meningsmotståndare i flera partier.

  Den granskning som gjordes då och den debatt som följde sätter ljuset på ett fenomen som inte borde finnas i vårt land. Det är självklart att partier i Sverige har all rätt att uttrycka sina åsikter på det sätt de vill, men en grundläggande princip är att man också står för det man kommunicerar. Innan sociala medier började växa fram var det ovanligt att de politiska partierna kommunicerade anonymt, men nu har det blivit vanligare.

  För Liberalerna är det viktigt att stävja denna utveckling. Vi tror att en öppen samhällsdebatt bygger på att det inte bara framgår tydligt vad som framförs utan också vem som står bakom ett budskap. Därför ser vi ett behov av att alla riksdagspartier kommer överens om en uppförandekod om att detta ska framgå i deras kommunikation.

  Vi hoppas att partierna här i riksdagen väljer att ansluta sig till idén om en uppförandekod. Men om det inte går att uppnå en sådan överenskommelse - eller om en sådan inte respekteras - ser vi ett behov att reglera detta i lag, gärna genom ett förbud för partier att sprida politiska budskap eller göra reklam anonymt.

  Fru talman! Slutligen vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

  2025-03-26 11:08:59

  

  Mauricio Rojas

• Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 12. Vänsterpartiet har flera reservationer i detta betänkande, och vi står såklart bakom allihop. Det är dock reservation 12 jag väljer att lyfta i dag.

  Det här är ett väldigt brett betänkande. Yttrandefrihet och tryckfrihet är ju kärnan i vår demokrati. Jag tycker ändå att det finns något lite fint i den här debatten. Jag tror att vi alla har en gemensam oro över samhällsutvecklingen och det polariserade samtalet. Det är något vi ofta talar om i utskottet. Vi har också en lite annorlunda kultur i vårt utskott: I andra utskott är man mer emot varandra och söker konflikt, men i konstitutionsutskottet försöker vi i stället lyssna på varandras tankar och hitta breda överenskommelser.

  I betänkandet behandlas även massmediefrågor, så det är som sagt många frågor som tas upp.

  Fru talman! För inte så himla länge sedan - det är ungefär ett år sedan - debatterade vi i utskottet regeringens förslag om ett nytt mediestöd. Flera av oss i oppositionen varnade då för att det nya mediestödet riskerade att leda till mediedöd, framför allt för de tidningar som tillför perspektiv och bidrar till en ökad mångfald men även för medier inom det fält som regeringen sagt sig värna, nämligen lokal och regional nyhetsjournalistik.

  Förslaget togs fram med väldigt stor tidspress eftersom det system för presstöd som vi hade och som var godkänt av EU-kommissionen skulle upphöra en månad efter att vi hade debatten här i kammaren. Framtiden var oklar, och det fanns en stor osäkerhet och kritik bland medierna eftersom det lagförslag vi debatterade var på en övergripande nivå och många detaljer för presstödet i stället skulle komma i senare föreskrifter och förordningar.

  Fru talman! Nu står vi här med facit: Flera av de medier som bidrar till mångfald har nekats stöd.

  Jag vill ändå tro att regeringen menade allvar med sin avsikt och att syftet verkligen var att stärka demokratin genom att främja allmänhetens tillgång till oberoende nyhetsförmedling i hela landet via en mångfald av allmänna nyhetsmedier med redaktionellt innehåll av hög kvalitet.

  Vänsterpartiet var enigt med regeringen om behovet av ett nytt mediestödssystem eftersom det gamla systemet var komplicerat, föråldrat och svårt att förstå. Det var inte heller anpassat till dagens digitalisering, något som flera debattörer före mig har varit inne på. I utskottet och bland partierna var vi överens om att systemet behövde förändras. Sverigedemokraternas företrädare i debatten då verkade dock välkomna att Sverige äntligen skulle få färre tidningar i landet.

  Nu står vi här med facit, fru talman. "Tack och hej efter 42 år!" Det är vad som står på framsidan av det sista numret av tidningen Nu, vilket kom förra månaden. I tidningen skriver chefredaktören: Det var inte så här det skulle sluta. Vi höll just på med att förnya oss och anpassa oss efter nya medievanor, och vi trodde på vår vision om nya Nu. Men utan pengar kan man inte fortsätta, och utan mediestöd var det svårt att hitta ny finansiering.

  Jag får väl erkänna att jag inte har varit en flitig läsare, och kanske har jag heller inte tillhört tidningens målgrupp. Men jag tycker faktiskt att det är sorgligt att denna tidning är en av dem som går i graven eller riskerar att göra det. Det kommer att leda till färre perspektiv, bristande mångfald och i förlängningen ett fattigare demokratiskt samtal. Alla tidigare talare i denna debatt har sagt sig värna nyhetsjournalistik, mångfald och att vi står upp för att garantera varandra en fri åsiktsbildning.

  Fru talman! Vänsterpartiets inställning är att fria, självständiga och oberoende medier är en förutsättning för en stabil demokrati och fri åsiktsbildning. Vi värnar denna långa tradition. Sedan 1766 har Sverige - med vissa modifieringar - haft en tryck- och yttrandefrihet där fri debatt och fria meningsutbyten har uppmuntrats. Det har funnits en medvetenhet och en bred samsyn om att även mindre medier som har tillfört perspektiv till debatten har varit viktiga för det fria ordet. Medieföretagens viktiga roll och bidrag till att spegla den allmänna debatten i samhället och granska makten har inte underskattats.

  Vi anser att ett modernt mediestödssystem behöver vara utformat för att kunna möta de krav som ställs på ett demokratiskt samhälle. Det behöver värna lokal, regional och nationell nyhetsjournalistik såväl som mediemångfalden. De ekonomiska satsningarna på mediestödet i budgeten behöver vara tillräckligt stora för att garantera att det övergripande syftet - att stärka demokratin - verkligen kan uppfyllas.

  Enligt oss behövs det därför en större satsning på mediestödet i budgeten, i synnerhet för att värna mångfalden av medier. En ökning av mediestödet skulle också kunna möjliggöra för tidningar att satsa på ett centrum för granskande journalistik. Därför har vi i Vänsterpartiet de senaste åren föreslagit en ökning av anslaget med 500 miljoner jämfört med regeringens förslag.

  Vänsterpartiet anser även att mediestödet behöver utredas för framtiden i en parlamentarisk utredning. Som vi har hört från tidigare debattörer förändras medielandskapet just nu oerhört hastigt. Förutsättningarna för att bedriva journalistik förändras snabbt. Detta påverkas av omvärldsfaktorer som vi inte själva kan råda över.

  På senare år har den här regeringen gett Sveriges lärosäten allt tuffare ekonomiska villkor. En konsekvens av detta är att flera studenttidningar har lagts ned eller hotas av nedläggning. Vi i Vänsterpartiet anser att det är viktigt att studenter har tillgång till fria och oberoende medier som koncentrerar sig på den akademiska friheten och på studentkårernas verksamhet. Därför anser vi att man bör utreda ett riktat stöd till studentkårer och oberoende studentmedier.

  Detta är som sagt ett brett betänkande, fru talman. Hot och hat mot journalister, opinionsbildare, politiker och kulturarbetare är ett växande hot mot vår demokrati. I en stor undersökning från 2019 uppgav fyra av tio journalister att de avstått från att rapportera om ett ämne för att undvika att utsättas för hot och hat. Samma tendenser kan ses i resten av vårt samhälle. Det är en utveckling som såklart riskerar att påverka viljan att engagera sig och delta i samhällsdebatten. Risken är att människor inte vågar nyttja den yttrandefrihet som garanteras alla genom grundlagen. Det finns också risk för att man inte vågar göra obekväma granskningar eller granska oss makthavare. När politiska krafter i Sverige och i vår omvärld underblåser den här utvecklingen, genom trollfabriker och propagandacentraler, är det ett allvarligt hot mot den tryck- och yttrandefrihet vi så länge har hållit högt.

  Ibland talas det om Sverige som USA:s 51:a delstat, eftersom vi i Sverige ofta influeras av och följer utvecklingen i USA med stort intresse. USA har ett stort inflytande i världen, och den utveckling vi ser med den nygamla administrationen är därför väldigt oroande. Vicepresidenten valde att åka till Europa och påstå att hotet mot vår demokrati inte är Rysslands krig mot Ukraina utan hotet mot vår yttrandefrihet, exempelvis därför att vi har en lagstiftning om hets mot folkgrupp. Samtidigt gör de själva allt i sin makt för att tysta sina meningsmotståndare. De ifrågasätter begrepp som desinformation, lanserar egna begrepp som alternativa fakta och väljer att gå techjättarnas ärenden, vilket tidigare talare också berörde.

  Fru talman! Detta är en farlig utveckling som inte får gå obemärkt förbi. Jag vill yrka bifall till reservation 12. Jag hade tänkt prata om söktjänster också, men jag får hänvisa till Vänsterpartiets och Socialdemokraternas gemensamma reservation.

  2025-03-26 11:15:17

  

  Jessica Wetterling

• Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 13.

  Yttrandefrihet är ett ord med många bottnar och ett ord som uppenbarligen kan ges olika innebörd beroende på vem man pratar med eller vem som yttrar sig. Det är ett ord som i våra dagar används frekvent i den politiska debatten och som kan användas som politiskt slagträ.

  Så skedde när den amerikanske vicepresidenten JD Vance höll sitt omtalade tal i München förra månaden. Det han sa sig frukta i Europa var inte Rysslands pågående övergrepp mot det ukrainska folket eller Rysslands förtryck av det egna folket. Det Vance sa sig frukta - ja, det var faktiskt just detta ord han använde - var i stället yttrandefrihetens tillbakagång i Europa. Detta är en minst sagt försåtlig retorik.

  Fru talman! Vad gällde det påstådda hotet mot yttrandefriheten pekade Vance förutom Bryssel och Storbritannien specifikt ut Sverige i sitt tal. Han refererade till en fällande dom om hets mot folkgrupp från Stockholms tingsrätt. Där dömdes en person förra månaden för att ha bränt Koranen och samtidigt uttalat sig kränkande om islam och dess företrädare. Den domare som var ordförande vid rättegången i Stockholms tingsrätt uttalade sig så här i ett pressmeddelande efter att dom hade fallit: Det finns ett stort utrymme för att inom ramen för yttrandefriheten vara kritisk mot en religion i en saklig och vederhäftig debatt. Att man uttalar sig om religionen ger samtidigt inte ett frikort att göra eller säga vad som helst.

  JD Vance valde i sitt tal i München att inte citera den första meningen i domarens uttalande, alltså att det finns ett stort utrymme för att inom ramen för yttrandefriheten vara kritisk mot en religion. I stället pekade han ut den svenske domaren som kylig och återgav det han sagt om att yttrandefriheten inte ger frikort att göra eller säga vad som helst. Det var alltså en uttalad kritik mot att yttrandefriheten har begränsningar, något som både här i Sverige och i Europa ses som självklart. Vi är inte fria att säga vad vi vill i yttrandefrihetens namn. Vi får till exempel inte förneka Förintelsen utan att straffas för det. Detta förtydligades här i riksdagen med en lagändring så sent som förra våren.

  Fru talman! Statsvetaren Gina Gustavsson gav i en artikel i DN häromveckan en tydlig bild av skillnaderna mellan Europa och USA vad gäller synen på yttrandefrihet. På andra sidan Atlanten sitter värdet av att få uttrycka sin "honest opinion" djupt även när det undergräver sanningen eller förnedrar någon som redan är utsatt. Vi här i Europa har i stället en lång tradition av att försöka balansera yttrandefriheten gentemot värden som värdighet och anseende och alltså sätta gränser för yttrandefriheten.

  Vi som lagstiftare kan begränsa yttrandefriheten, men självklart endast under vissa specifika förutsättningar. Det är naturligtvis väldigt viktigt.

  Det fria ordet och en fri press är förutsättningar för en vital demokrati. Att värna det fria ordet och fria medier är därför helt centralt för att slå vakt om vår demokrati.

  Med det sagt får vi inte vara naiva och inte heller trampa snett när vi pratar om yttrandefrihet och vari denna frihet består, särskilt inte i dagens medielandskap där den yngre generationen hämtar sin information via sociala medieplattformar. Dessa plattformar ligger ju helt utanför det kontrollsystem för medier som vi här i Sverige historiskt sett har lutat oss mot för att försäkra oss om att medierapporteringen är saklig och objektiv och att en ansvarig utgivare kan ställas till svars för eventuella övertramp.

  Fru talman! Den digitala utveckling som har skett på senare år har förändrat medielandskapet i grunden. Det har gett illasinnade aktörer helt andra möjligheter att nå fram till var och en av oss eftersom vi nästan oavbrutet kollar på mobilen. I de flöden vi tar del av kommer det garanterat att dyka upp någon form av falsk nyhet, desinformation eller till och med propaganda. Sådant pumpas nämligen in i systemet från såväl auktoritära stater som terroristorganisationer och kriminella aktörer inom den organiserade brottsligheten. Denna desinformation och propaganda är allt annat än lätt att genomskåda, särskilt när avsändaren kan gömma sig bakom anonymitet.

  Jag hörde liberalen Mauricio Rojas tala om användandet av anonyma konton i politisk kommunikation, och jag uppskattar det Mauricio Rojas sa om att också Liberalerna står bakom en uppförandekod för hur politiken använder sig av sociala medier i sin kommunikation. Konstitutionsutskottet har ett annat betänkande som kommer att avhandlas här och som rör författningsfrågor, och jag ser fram emot Centerpartiets förslag på hur detta ska kunna regleras och välkomnar att Liberalerna ställer sig bakom även detta.

  Fru talman! En stark liberal demokrati kräver medier som granskar makten, informerar medborgarna och belyser samhällsproblem, det vill säga god journalistik i bred bemärkelse. Detta måste självklart finnas på alla nivåer och i hela landet, från den lilla kommunen i Norrlands inland till våra större städer. I dag har flera lokaltidningar i Sverige begränsade resurser. Granskande och grävande journalistik kräver både tid och resurser, och det är svårt för många av de mindre tidningarna att klara det uppdraget fullt ut. För en livskraftig demokrati behöver vi journalister vid alla landets lokaltidningar som har möjlighet att göra fördjupade granskningar av det som händer på det lokala planet. Detta är oerhört viktigt, inte minst i tider som dessa när vi vet att kommuner och regioner står inför ökande hot att drabbas av infiltration och korruption, bland annat från den organiserade brottsligheten.

  I våra grannländer Norge och Danmark har man i syfte att stödja just den lokala journalistiken inrättat centrum för undersökande journalistik. Centerpartiet anser att det finns behov av ett sådant centrum även i Sverige. Ett centrum för undersökande journalistik skulle kunna ge rådgivning och stöd till redaktioner på lokal och regional nivå och på så sätt göra det möjligt för dessa redaktioner att ta itu med större grävprojekt. På nationell nivå skulle centrumet kunna ge seminarier, kurser och utbildningar och skapa nätverk och samverkansprojekt. För att stärka den lokala journalistiken vill Centerpartiet att regeringen ser över hur ett motsvarande centrum som dem i våra grannländer kan utformas och finansieras i Sverige. Jag vet att detta har gjorts med ganska små ekonomiska medel i våra grannländer.

  Fru talman! Den amerikanske journalisten och chefredaktören Jeffrey Goldberg deltog nyligen av misstag i en Signalchatt där bland andra USA:s vicepresident JD Vance diskuterade försvarshemligheter. I denna chatt framgick att Vance, som i München ville framställa sig som yttrandefrihetens förkämpe i Europa, inte verkar särskilt angelägen att slåss för oss européer. Tvärtom sa han i chatten: "Jag hatar bara att lösa ut Europa igen." Hans kollega i Trumpadministrationen försvarsminister Pete Hegseth kunde väl inte uppfattas på annat sätt än att han försökte slå mot den fria pressen, det fria ordet och just yttrandefriheten när han efter att hemliga uppgifter i Signalchatten hade avslöjats gav sig på Jeffrey Goldberg och kallade honom svekfull och en ohederlig så kallad journalist.

  I dessa tider med ett osäkert, ja, faktiskt farligt läge i Europa är det viktigt att vi vårdar språket och att vi politiker väljer våra ord med omsorg oavsett i vilket rum de uttalas, för som Säpo återkommande framhåller: Ord påverkar.

  Ord har betydelse. Vi måste värna vår yttrandefrihet och vara varsamma med alla ord, även ordet yttrandefrihet.

  2025-03-26 11:25:39

  

  Malin Björk

• Fru talman! Fria, självständiga, trovärdiga och granskande medier är omistliga inslag i en demokratiskt ordnad värld. Utan fria medier ingen demokrati.

  Fria medier tillsammans med mötesfrihet, yttrandefrihet och andra friheter tar vi ofta för självklara, men alltför många människor i världen har inte tillgång till dessa. Det är dessa friheter och medier som är grunden för den fria åsiktsbildning som vi finner i inledningen till regeringsformen, alltså regeringsformen 1 kap. 1 §: "Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt." Denna mening är det säkert ingen här i huset som har några invändningar mot. Det kan förstås finnas olika tankar om hur detta ska förverkligas. Jag tolkar det som att det ska finnas stöd för en struktur som möjliggör denna fria åsiktsbildning, på samma sätt som vi har en ordning för val med regelbundna mellanrum.

  Det nya mediestödet har dessvärre medfört en minskad mångfald. Min tidning hemmavid, Norra Halland, står inför en långsam död med den utformning stödet fick. För att säkerställa den eftersträvade mångfalden måste vi se till att utvärdera och uppdatera stödet med större resurser.

  Fru talman! Nämner jag staden Alingsås tänker kanske inte alla spontant på de spännande ljusinstallationerna i november varje år eller de mysiga kaféerna. Kanske går tankarna snarare till avslöjandet om de båda ledande politikerna som hade någon sorts intern klubb för skvaller och allehanda nedsättande omdömen om andra. Det var tidningen Göteborgs-Posten som avslöjade det hela. På samma sätt har tidningar och andra medier genom åren satt strålkastarljuset på en lång rad, tidvis ganska märkliga, förhållanden som inte hör hemma i förvaltningen, vare sig här eller någon annanstans.

  Göteborgs-Posten lever såvitt jag vet ett ganska gott liv. Tidningen drevs i många generationer av familjen Hjörne men drivs nu av företaget Stampen. Man har också ett antal lokala tidningar, bland annat Kungsbacka-Posten, Hallands Nyheter och Hallandsposten. Jag gissar att om det som hände i Alingsås hade hänt i Kungsbacka hade Kungsbacka-Posten fått en del av dessa resurser. Det är givetvis bra men gör också att två tidningar, Norra Halland och Kungsbacka-Posten, har flera fördelar. Ingen av dem är utpräglat rödgrön eller står mig nära politiskt sett, men det är fantastiskt att båda finns.

  Det är en grundläggande förutsättning för demokratin att hela befolkningen har goda möjligheter att delta i debatten och att följa samhällsutvecklingen och politiken på lokal, regional och nationell nivå. Genom att modernisera mediestödet ytterligare kan vi skapa verkliga förutsättningar för en oberoende och granskande journalistik och en mångfald av medier över hela landet.

  Fru talman! Detta leder osökt över till en annan del av betänkandet, nämligen det som handlar om hot och hat mot såväl förtroendevalda som journalister med flera. Jag har ingen uppfattning om huruvida grävande journalister utgör en mer utsatt grupp, men det är minst sagt anmärkningsvärt att fyra av tio journalister i en undersökning från 2019 sa att de hade avstått från att rapportera om händelser eller särskilda ämnen för att undvika att utsättas för hot och hat. Fyra av tio, fru talman, är ju alldeles förfärligt. Så kan vi inte ha det.

  Vi behöver en handlingsplan för att komma vidare här, förslagsvis baserad på det arbete som gjordes under förra regeringen. Det går ju inte att komma ifrån tanken att det som kan se ut som enskilda angrepp på enskilda människor mycket väl kan vara delar av organiserade attacker med syfte att splittra oss och få oss att tveka.

  Fru talman! Det är i detta sammanhang närmast ofrånkomligt att också säga något om de stora plattformarna, alltså våra älskade och hatade sociala medier. Människor över hela världen har fått nya möjligheter att göra sig hörda, men med tiden har det visat sig att plattformarna kanske inte är så neutrala och välkomnande för det fria ordet som det först verkade. Inte utan obehag minns jag bilderna från president Trumps installation i januari, där plattformsjättarnas ägare och vd:ar trängdes på främsta raden för att visa sin vördnad och övertygelse om vart landet var på väg.

  Det som förut kunde verka misstänkt har blivit helt uppenbart: Mitt X-konto har förvandlats till en ström, eller malström, av inlägg som i huvudsak talar om för mig att jag har fel.

  Vi inom Miljöpartiet följer förstås utvecklingen nära. Det gäller inte bara X utan också de stora plattformarna, utvecklingen inom EU och vårt eget utskottsinitiativ om lite ordning vad gäller partiers kommunikation, som Mauricio Rojas också var inne på. Vi måste ha en ordning för den, och det kan vara rimligt att partiernas politiska budskap har en tydlig avsändare, självfallet utan att man för den skull kommer i konflikt med yttrandefrihetslagstiftningen.

  Det finns mycket mer att säga om detta. Vi behöver hitta tid att prata om dessa frågor. De är viktiga och kommer att bli allt viktigare framöver.

  Slutligen, fru talman, har vi frågan om det frivilliga grundlagsskyddet genom utgivningsbevis, alltså det som gör det möjligt att sälja känsliga personuppgifter till vem som helst under sken av att det i grund och botten handlar om journalistisk verksamhet. Det är problematiskt.

  Dessa uppgifter, som i och för sig inte är skyddade, kan utgöra allvarliga kränkningar av den personliga integriteten och kan användas medvetet eller omedvetet för att skada enskilda personer, vare sig de är jobbsökande, dejtningspartner eller grannar. I andra fall kan det röra sig om organiserad brottslighet som på olika sätt vill kartlägga människors eventuella tidigare försummelser eller sjukdomar.

  Detta, fru talman, är inte något vi behöver, och jag ser till min glädje att ett flertal partier här är inriktade på och vill diskutera hur vi framöver ska hitta vägar att begränsa möjligheterna att tillhandahålla känsliga uppgifter på det sättet.

  Jag yrkar bifall till reservation 14. Med detta tror jag att jag uttrycker en insikt om att det finns många partier här som vill diskutera mediestödets utformning även framöver. Det i sig är glädjande.

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut fattades under § 17.)

  2025-03-26 11:34:46

  

  Jan Riise