Offentlig förvaltning

Debatt i text

• Herr talman! Detta betänkande handlar, om jag räknade rätt, om 57 yrkanden från allmänna motionstiden. Att i detalj gå igenom 57 yrkanden är inte görligt, så därför har jag försökt att gruppera dem på mitt eget sätt, vilket jag tror både kan förklara debatten och också möjligen visa något av den offentliga förvaltningens karaktär.

  Först finns det ett antal motioner och yrkanden som tar upp funktionssättet, det vill säga hur en offentlig myndighet ska fungera. Jag tror att vi kan vara överens om att det bör vara modernt. Det ska vara rättssäkert och tillgängligt. Förvaltningen ska ske på ett sätt som inte uppfattas som byråkratiskt, samtidigt som man ska säkerställa att alla får den behandling som deras ärende förtjänar. Den ska vara effektiv, och den ska ske med metoder som är så up to date som möjligt.

  Detta innebär att digitalisering är viktigt för att klara en bra förvaltning. Digitalisering säkerställer rättssäkerhet men innebär också att man måste lära sig att hantera den. Inte minst de möjligheter som ligger i artificiell intelligens väcker både förhoppningar och farhågor. Det är ett nytt sätt att jobba och en ny teknik som introduceras. I betänkandet finns ett antal mer eller mindre genomtänkta förslag på hur man ska hantera moderniteten i förvaltningen.

  Ett annat område där det finns en hel del olika tankar är tillgängligheten. Jag tror att vi är alldeles överens om att varje svensk medborgare vill ha tillgång till sina myndigheter - kunna ta del av deras hantering, kunna väcka sina ärenden och bli rättvist behandlad. Detta innebär naturligtvis utmaningar för den som har funktionshinder. Det kan innebära utmaningar för den som inte behärskar den nya tekniken.

  Samtidigt ska sägas att vi ofta tar detta som ett uttryck för att inte alla får del av utvecklingen; alla kan inte datorer. Men även den äldre generationen i Sverige är intresserad av att utvecklas och lära sig. Den grupp som inte är digitalt medveten minskar alltså stadigt just därför att detta har så stora fördelar. Det är en felsyn att det finns några som är ointresserade av utveckling. Alla människor vill sikta framåt.

  Den tredje punkt jag fångar upp är att förtroendet för offentlig förvaltning måste vara högt. Det innebär att vi ska kunna vara trygga med att alla i förvaltningen arbetar för det som med ett lite pretentiöst uttryck, herr talman, kan betecknas som det allmänna, det vill säga det som vi faktiskt ska omsätta från det demokratiska systemet. Det är klart att det någonstans är riksdag och regering som definierar vad som ska vara det gemensamma. Det är rimligt att en majoritet får genomslag också i hanteringen av ärenden som ligger inom myndigheternas hank och stör.

  Vi måste alltså vara säkra på att offentlig förvaltning inte tar obehörig hänsyn. Det kan handla om korruption - det finns ett antal förslag där. Samtidigt ska jag vara medveten om att den som försöker korrumpera väldigt sällan är beredd att göra det öppet, utan det sker under ytan. Det finns därmed alltid en risk för att vi skapar en byråkrati för dem som är ute med ärliga avsikter utan att komma åt dem som faktiskt är hotet i systemet.

  Samtidigt som man inte ska vara korrumperad ska man heller inte vara aktivist när man arbetar i den offentliga sektorn. Man har att representera det allmänna, och det allmänna kommer till uttryck i resultat i allmänna val. Detta är en viktig avvägning just för förtroendet.

  Sedan kan offentlig sektor naturligtvis vara front-runner eller föredöme i mycket. I betänkandet finns förslag om hur man till exempel ska boka resor och liknande. Jag tror att det i grunden är viktigt att låta detta ske på de villkor som myndigheten har utvecklat.

  Herr talman! Betänkandet handlar alltså väldigt mycket om funktioner. Något man också måste ta med är att den första försvarslinjen, det första sättet att hantera avarter i offentlig förvaltning, måste vara öppenheten, den fria debatten, tillgången till handlingar och möjligheten att granska. Detta kan innebära utmaningar när det gäller till exempel träningsdata för artificiell intelligens, som inte alltid ser likadana ut en andra gång. Det kan vara en utmaning när det gäller algoritmer som används för offentligt beslutsfattande. Men principen om öppenhet och debatt vid granskning av den offentliga sektorn är viktig.

  Med dessa relativt allmänna resonemang och kopplingar till betänkandet kan jag, herr talman, konstatera två saker.

  Det första är att vi ska vara stolta över den svenska offentliga förvaltningen. Den fungerar i allt väsentligt på ett alldeles utmärkt sätt. Det förtjänar att nämnas att vi måste ha och också har högt förtroende för den.

  Det andra notatet är att utvecklingen måste ske stegvis och med en viss långsamhet. Det är mycket lättare att kasta ut det som fungerar än att bygga upp det på nytt. När man läser alla de här förslagen inser man att många av dem pekar på relevanta saker och saker som kan förändras. Men det handlar i grunden om relativt små skönhetsfel i ett ändå väl fungerande system. Detta manar till tröghet, för den offentliga förvaltningens och den svenska tjänstepersonens organisation och tradition är stark.

  Totalt sett visar detta betänkande att betyget för svensk offentlig förvaltning är väldigt gott. Så, herr talman, mot bakgrund av att den offentliga förvaltningen ska vara modern och tillgänglig och skapa förtroende, krav som jag tycker att den i dag i allt väsentligt uppfyller, vill jag yrka bifall till konstitutionsutskottets förslag i betänkande nummer 23 Offentlig förvaltning och avslag på samtliga motioner som redovisas häri.

  2025-04-09 09:00:55

  

  Ulrik Nilsson

• Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 7 i betänkandet KU23 Offentlig förvaltning.

  Som vi har hört gäller detta betänkande ett område som rör hjärtat av statens funktion, nämligen medborgarnas tilltro och demokratins praktiska förverkligande.

  Det spänner över en lång rad frågor inom offentlig förvaltning: allt från demokratifrågor till digitalisering och myndighetsaktivism.

  Sverigedemokraterna har länge sett behov av viss förändring och förnyelse av statsförvaltningen. Man ska givetvis vara stolt över allt det positiva. Men inget är perfekt, och förbättringar kan alltid ske. Sverigedemokraterna har lyft fram behovet av att inventera de svenska myndigheterna och se över hur svenska myndigheter är organiserade. Vi har även ifrågasatt att det finns så många små myndigheter med överlappande, lite oklara och ibland till och med ideologiskt färgade uppdrag. Vår linje har varit tydlig: Vi vill se en mer sammanhållen och effektiv myndighetsstruktur där skattebetalarnas pengar används på bästa sätt.

  Mot denna bakgrund är det glädjande att regeringen har tagit fasta på behovet av att använda gemensamma resurser mer effektivt och därför tillsatt utredningen En effektivare organisering av mindre myndigheter. Det är ett viktigt steg, och vi sverigedemokrater vill härmed uttrycka vår uppskattning till regeringen. För oss är detta också ett bevis på att det långsiktiga reformarbete vi har bedrivit, bland annat i motionen En behövlig myndighetsöversyn, har burit frukt.

  Men arbetet bör givetvis inte stanna där. När det gäller myndighetsaktivism, som tidigare talare nämnt, och opinionsbildande verksamhet har Sverigedemokraterna åter lagt fram förslag om att tydligt avgränsa myndigheters uppdrag. Myndigheter ska verkställa politik, inte bedriva den. Det är en enkel men viktig princip som vi kommer att fortsätta slå vakt om.

  Herr talman! Intentionen i Sverigedemokraternas motion Regional utveckling är att åstadkomma ett levande Sverige. Centralt för det är att stärka den lokala statliga servicen. Vi menar att staten har ett tydligt ansvar att vara närvarande i hela landet. I vår motion lyfter vi särskilt fram behovet av gemensamma servicekontor, ökad digital tillgänglighet och förbättrad samverkan mellan stat och kommun, inte minst i de delar av landet där det fortfarande är brister i förutsättningarna för digital infrastruktur. Det handlar ytterst om att alla medborgare oavsett bostadsort ska ha en likvärdig tillgång till statlig service.

  Herr talman! Jag ska också lyfta fram ett par andra delar i betänkandet där SD fortsatt har en tydlig och ambitiös politik. I vår motion om digitalisering har vi lyft fram att effektivisering aldrig får ske på bekostnad av tillgänglighet. Kontakten med myndigheter måste förbli begriplig och hanterbar för medborgarna. Digitalisering ska utgå från människors behov, inte drivas enbart som ett internt rationaliseringsprojekt.

  Låt mig också understryka hur viktigt det är att fortsätta att arbeta med tjänstemannaansvar. När fel begås i myndighetsutövning ska det givetvis kunna få någon form av konsekvens. Det är en självklarhet i alla verksamheter och borde så också vara inom staten.

  Herr talman! Jag ska också ta tillfället i akt att lyfta en fråga som för Sverigedemokraterna är central för att upprätthålla en rättssäker och förtroendeskapande offentlig förvaltning, nämligen kampen mot korruption. Det demokratiska förtroende vi tillsammans bygger varje dag är inget som ska tas för givet. Det bärs upp av transparens, rättvisa och respekt för medborgarens rätt till en opartisk förvaltning. Men när dessa principer skuggas av korruption, vänskapskorruption eller nepotism, särskilt inom kommunala och regionala verksamheter, riskerar det som borde vara själva grundfundamentet i Sveriges demokrati att urholkas. Korruption är kanske inte det största problemet i dagens svenska samhälle, men vi måste ändå ge akt på det eftersom vi ser en ökning på detta område.

  I en motion till riksdagen lyfter Sverigedemokraterna därför fram behovet av att motverka just korruption, vänskapskorruption och nepotism i kommunala och regionala verksamheter. Vi föreslår konkreta åtgärder för att stärka kontrollen, öka transparensen och bibehålla och återupprätta medborgarnas förtroende för den offentliga sektorn. I Sverige är förtroendet högt, och det vill vi slå vakt om. Vi kommer att fortsätta att arbeta för att ro även denna fråga i hamn.

  Herr talman! Sverigedemokraterna är ett parti som inte bara pekar på problem, vilket vissa får det att låta som ibland i debatten. Vi föreslår faktiskt också lösningar. Vi har varit uthålliga i vårt arbete för en mer effektiv och rättssäker statsförvaltning. Vi gläds åt att vissa av våra förslag nu tas vidare av regeringen, och vi vill uppmana till fortsatt mod i det reformarbetet.

  2025-04-09 09:18:55

  

  Lars Andersson

• Herr talman! Skenet kan bedra. Man skulle kunna tro att jag är från Göteborg, där jag visserligen är född, men merparten av mitt liv har jag spenderat i mindre kommuner med färre än 10 000 invånare. Jag har alltså ganska stor erfarenhet av hur det är att bo på sådana ställen. Ofta känner man många människor och vet vilka folk är, och det finns också en ganska stor gemenskap. Men människor bor inte bara på dessa ställen, utan det finns även mycket näringsverksamhet och många företag som skapar välstånd för hela landet.

  Men när man lyssnar på debatten kan man ibland få uppfattningen att allt finns i Stockholm eller i större städer. Så känns det också när man bor på mindre ställen, för den politiska debatten handlar nästan alltid om hur man ska stärka staten och samhället sett utifrån storstäderna. Det är ett problem, och det har vuxit under de senaste decennierna. Människor som bor ute i landet känner att de blir alltmer övergivna av samhället och staten. Det kan vara svårt att bo på dessa ställen när man behöver hjälp av samhället, till exempel om man blir arbetslös eller behöver kontakta statliga myndigheter.

  Vi går mot en alltmer digitaliserad värld, vilket har gjort att myndigheter har valt att digitalisera sina verksamheter mer. Eftersom de då minskar på personalen ute i samhället minskar också den mänskliga kontakten. Samtidigt har den digitala infrastrukturen inte byggts ut i tillräckligt hög utsträckning för att det ska vara möjligt att använda sig av dessa tjänster var man än bor i landet. En stor andel av befolkningen har inte heller förmåga eller kapacitet att kunna använda sig av de digitala tjänsterna, vilket gör att de blir helt utfrysta från samhället.

  Jag brukar ibland få frågan: Hur kan du bo i Hofors? Varför har du valt att bo där? Jo, jag har valt att bo där de senaste 17 åren för att jag trivs där och inte vill bo på någon annan plats. Det är otroligt vackert där, och gemenskapen är fantastisk. Jag tror att alla som bor runt om i Sverige känner på ungefär samma sätt.

  Regeringen gör det dock svårt för oss att leva på sådana ställen, bland annat för att man på många olika platser lägger ned statens servicekontor. Så här står det att läsa på Statens servicecenters hemsida: "Vår vision är att tillsammans göra staten mer tillgänglig och effektiv. Genom att tillhandahålla administrativa tjänster till myndigheter och lokal statlig service till medborgare och företagare bidrar vi till samhällsnytta för alla." Det är svårt att tro på dessa ord när man ser hur regeringen agerar.

  Det finns olika länsstyrelser som är statens och regeringens förlängda arm, men till och med de reagerar starkt mot regeringens beslutade inriktning. I remissvaret från Länsstyrelsen Värmland kan man till exempel läsa följande:

  Regeringen har tidigare betonat vikten av en utvecklad statlig närvaro och service för att upprätthålla och stärka förtroendet för myndigheter och statliga institutioner. En nedläggning av servicekontoren i Arvika och Filipstad går direkt emot detta mål och skulle ytterligare försämra tillgången till service för många invånare i mindre kommuner.

  Ett likalydande yttrande kan vi läsa från till exempel Länsstyrelsen Västra Götaland när det gäller servicekontoret i Åmål. I mitt eget hemlän Gävleborg lägger man ned de servicekontor som finns i Sandviken och Bollnäs. De som ska finnas kvar är de som ligger längs kusten - i Gävle, Söderhamn och Hudiksvall. Det betyder att de som bor i inlandet måste ta sig hela vägen till kusten för att över huvud taget kunna få kontakt med staten, vilket gör att det blir otroligt svårt för många eftersom det inte är helt enkelt att ta sig dit med kollektivtrafik. Alla har inte bil, särskilt inte om man har dålig ekonomi.

  Det är inte särskilt förvånande att Liberalerna och Moderaterna, som är utpräglade storstadspartier, driver den här linjen. Jag har full förståelse för att de prioriterar sina väljare. Men att Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, som i valrörelsen pratade så otroligt varmt om att hela Sverige ska leva och att vi ska se till att det fungerar i hela landet, nu med berått mod går in och ser till att det blir på det här sättet är väldigt överraskande.

  Vi hörde alldeles nyss här Sverigedemokraterna påstå att de tycker att det är viktigt att servicekontor finns kvar. Då blir det märkligt när Sverigedemokraterna, som samarbetar med regeringen, lägger fram en budget tillsammans med regeringen där regeringen konstaterar att det är viktigt med statlig närvaro i hela landet men att verksamheten samtidigt ska effektiviseras genom nedskärningar.

  Vad blir effekten av nedskärningar? Jo, att man lägger ned servicekontor. Var lägger man ned servicekontor? Jo, där det finns lägst antal människor. Det är så man räknar i den värld som vi nu befinner oss i. Verksamheter ska inte hjälpa människor där det behövs mest, utan de ska hjälpa så många människor som möjligt. Och var bor det så många människor som möjligt? Jo, i de stora städerna.

  Detta är resultatet av regeringens politik och Sverigedemokraternas samarbete med regeringen. Det är skamligt, herr talman, att man kan gå ut i en valrörelse och säga att man värnar hela Sverige och att man sedan sätter sig i ett regeringssamarbete och gör precis tvärtom.

  Med detta vill jag yrka bifall till reservation 6 i betänkandet.

  2025-04-09 09:24:39

  

  Samuel Gonzalez Westling

• Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 5.

  I dag arbetar närmare 1 ½ miljon svenskar inom offentlig förvaltning. Det är allt från poliser i yttre tjänst och socialsekreterare i våra kommuner till lektorer som undervisar på universitet och tjänstepersoner inom Regeringskansliet. De som tjänar våra medborgare i en offentlig anställning är många, och det är vi i denna kammare, liksom kommunala och regionala församlingar, som ger förutsättningarna för deras jobb.

  Vi lever tyvärr i en tid där det blir allt vanligare med hot och trakasserier mot myndighetspersoner i försök att påverka dem i deras beslutsfattande. Det förekommer sådana påverkansförsök i många olika verksamheter, såväl i statlig verksamhet som i kommunal och regional.

  Otillbörlig påverkan kan exempelvis innebära att en socialsekreterare genom hot eller andra påtryckningar skräms att låta bli att besluta att ett barn ska omhändertas, trots att det finns goda grunder att fatta ett sådant beslut, eller att en handläggare på Försäkringskassan pressas att gynna någon genom att bevilja en viss förmån trots att den sökande inte har rätt till den.

  Vi måste göra allt vi kan för att stå upp mot denna otillåtna påverkan. I grunden handlar det om att skydda våra demokratiska institutioner, skydda rättsstaten och värna medborgarnas tillit till det offentliga.

  Herr talman! Tyvärr ser vi inte bara att hat, hot och trakasserier mot offentliganställda ökar, utan vi ser också hur den organiserade brottsligheten placerar folk på insidan, hos olika myndigheter, eller mutar offentliganställda för att tillskansa sig olika fördelar. Detta är en mycket farlig utveckling. När den organiserade brottsligheten på allvar lyckas äta sig in i samhällskroppen måste vi säga som det är: Då har vi att göra med ren och skär maffia, som vi självfallet måste göra allt vi förmår för att stoppa.

  I dag uppger företrädare i kommuner och regioner att det blivit allt vanligare med korruption. Samtidigt ser vi att Sverige sjunker i Transparency Internationals rankning när de tar fram sina index över hur utbredd korruptionen är i olika länder. Att Sverige flera år i rad har uppvisat en fallande trend är verkligen högst oroande. En del av detta handlar om att vi har fått in organiserad brottslighet i vår förvaltning. Samtidigt uppger Brå att vi inte utreder dessa brott på ett effektivt sätt. Det måste vi ändra på.

  Både forskning och erfarenheter från olika håll i världen visar att de som är särskilt sårbara för korruption är kommuner och regioner. Här saknas på många håll ett strukturerat och systematiskt arbete för att upptäcka och motverka korruption. Därför vill Centerpartiet se ett bättre stöd och bättre vägledning till kommuner och regioner för att arbeta effektivt mot all form av korruption. Här måste vi se till att kommuner och regioner får det stöd och de resurser de behöver för att hantera de stora utmaningar som de möter i dag.

  Oavsett var i landet du bor har du rätt till service från våra myndigheter. Oavsett om du är digitalt bevandrad eller inte har du rätt att utföra de ärenden du har hos myndigheter som Försäkringskassan, Skatteverket och Arbetsförmedlingen. Och oavsett om du behärskar svenska språket till fullo eller inte eller har råd att ha en dator med mobil uppkoppling har du rätt att förstå hur ärenden utförs hos våra myndigheter och även rent faktiskt kunna utföra dem.

  Det här är något som alla våra medborgare har rätt att förvänta sig att vi som stat svarar upp mot. Service till enskilda är heller inte något som en myndighet fritt kan välja att ge. Nej, det är något som våra myndigheter avkrävs enligt förvaltningslagen.

  Att vi, som flera tidigare talare redan varit inne på, sedan ett drygt decennium har ett antal servicekontor runt om i landet, där flera myndigheter i samverkan erbjuder service till kontorens besökare, är helt nödvändigt för att svara upp mot medborgarnas berättigade förväntningar.

  Servicekontoren finns på mindre orter i glesbygd, i större städer och i utsatta områden, men det som händer just nu är att många av dem läggs ned. Över hela landet avvecklas just nu 35 servicekontor. Det här rimmar inte alls med statens uppdrag att ge samma service till alla medborgare oavsett var i landet de bor. Det som den nuvarande regeringen just nu genomför och även planerar för kommande år, med ytterligare neddragningar, är ett dråpslag mot medborgare både i glesbygd och i utsatta områden, och det kommer att få stora konsekvenser för både privatpersoner och företag som i dag besöker servicekontoren.

  Vi i Centerpartiet vill se statlig närvaro och service i hela landet, och tvärtemot den utveckling vi nu ser vill vi att denna service ska utökas. Vi vill se både fler servicekontor och fler verksamheter som knyts till dem. För oss är det självklart att alla medborgare har rätt till samma service, oavsett var i landet de bor eller vilka förutsättningar de som personer har att ta del av servicen.

  Herr talman! En livskraftig och stark demokrati förutsätter att alla medborgare kan vara delaktiga utifrån sina förutsättningar. Var och en av oss måste ha faktiska möjligheter att ta del av och själv kunna delta i de demokratiska processerna. För människor med olika typer av funktionsnedsättningar finns här utmaningar, och därför behöver vi vara uppmärksamma på och se till att det finns anpassade lösningar som faktiskt fungerar.

  Centerpartiet anser att vi måste se till att våra myndigheter arbetar aktivt för att öka möjligheterna till demokratisk delaktighet för personer med funktionsnedsättning. En del i detta arbete är att se till att de ges möjlighet att delta i våra allmänna val på samma villkor som alla andra och på ett sådant sätt att valhemligheten kan garanteras. Här behöver vi göra mer för att säkerställa att alla vallokaler är anpassade på det sätt som krävs för personer med funktionsnedsättning.

  2025-04-09 09:33:12

  

  Malin Björk

• Herr talman! Jag vill berätta historien om Tyra, 85 år, i Norrbotten. Sensommaren 2019 väntade hon i matsalen på ett sjukhus medan hennes man blev undersökt. Tyra råkade ramla i matsalen, och det gick så illa att hon bröt lårbenet. I stället för att föra henne till akuten 50 meter bort i byggnaden larmade man ambulans. Den var en bit bort - det är ändå Norrbotten vi talar om - och hämtade Tyra efter 56 minuter. I stället för att med bår föras innervägen 50 meter till akutmottagningen kördes hon, efter 56 minuter, i ambulansen runt byggnaden för att kunna skrivas in i datorn på akutmottagningen. Tyras man sa så här: Jag förstår att personalen måste följa regelverket, men regelverket saknar förnuft och empati.

  Herr talman! Berättelsen om Tyra säger något större om vilka styrmodeller som har fått prägla den offentliga förvaltningen de senaste decennierna. Jag kommer att komma tillbaka till det.

  Jag vill beröra frågan om servicekontoren, som behandlas i detta betänkande. De senaste decennierna har det skett en omfattande nedläggning av myndigheters lokalkontor. Människor har sett hur myndighetsskyltarna i kommuner har skruvats ned och hur arbetstillfällena har försvunnit. De lokala bankkontoren har stängt, vilket har lett till att människor - särskilt i glest befolkade kommuner - fått svårare att låna pengar till sin renovering eller företagsinvestering.

  De lokala myndighetskontoren har stängt ned. Det handlar om myndigheter som Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Arbetsförmedlingen och Skatteverket. Deras kontor har med personlig service hjälpt människor med deras livsviktiga ärenden. I vissa delar av Sverige skojas det rätt friskt om att den enda statliga närvaro som finns kvar är systembolagen. Det är inte ens ett skämt, utan det är verkligheten i vissa kommuner.

  Herr talman! Jag kommer från Haparanda kommun. Det är en gränskommun med många som pendlar över gränsen till sina arbeten. Det är ju precis det vi vill; människor ska kunna pendla över nationsgränser i Norden. Norden ska vara den mest integrerade regionen i världen. Men som gränsgångare möts du av många utmaningar. En av dem är SINK:en, alltså den särskilda inkomstskatten, som tar lång tid att handlägga. En annan är att försäkringssystemen inte är utformade för gränsgångare och inte pratar med varandra över gränsen. Det finns även andra gränshinder som skapar en stor mängd administration för den enskilde.

  För att man på ett effektivt sätt ska kunna hantera dessa - kanske lokala - problem, som är specifika för vissa regioner i Sverige, krävs närvarande myndigheter med lokal specialistkompetens. Den har dock centraliserats, och myndighetskontoren har lagt ned.

  Den socialdemokratiskt ledda regeringen såg detta när den fick axla regeringsmakten 2014 och bestämde att den statliga servicen över hela landet åter skulle byggas ut kraftigt. När år 2025 började fanns det 148 servicekontor runt om i hela landet. Tyvärr har regeringen gått fram med en anslagsminskning till Statens servicecenter på 150 miljoner kronor över tre år. Denna minskning innebär att vart fjärde servicekontor riskerar att avvecklas under de kommande åren.

  Vi skruvade upp skyltarna, herr talman. Nu skruvar regeringen ned skyltarna, och det är djupt beklagligt. Jag vill därför yrka bifall till reservation 6. Vi säger nej till regeringens avveckling av statliga servicekontor.

  Herr talman! Jag har många gånger i den här talarstolen nämnt länsstyrelsernas viktiga roll. Vi tycker att det är viktigt att regeringen använder sig av den styrka som finns i form av 21 ytterst kompetenta myndigheter med stark lokalkännedom, inte minst när det gäller att bygga upp totalförsvaret och när det gäller beredskapsfrågorna. Många av de uppdrag som regeringen nu lägger på sina sektorsmyndigheter hade det dock varit mer effektivt att i stället lägga på länsstyrelserna. Vi tycker att regeringen behöver se över detta.

  Vidare behövs ett stärkt förvaltningsanslag till länsstyrelserna, så att de kan klara av att vara flexibla vid behov. Vi tycker också, herr talman, att andra myndigheter borde ges i uppdrag att låta sig samordnas. Länsstyrelserna har ju i uppdrag att vara en aktör som ska samverka med andra aktörer i länen och dra ihop de myndigheter som finns på plats. Det krävs dock att myndigheterna får ett liknande uppdrag att låta sig samordnas.

  Jag är mycket tveksam till den politik som innebär centralisering av vissa uppgifter till vissa länsstyrelser, exempelvis när det gäller jordbruksstödet. Det kommer att leda till att en fråga som är viktig att ha i den geografiska närheten flyttas ännu längre bort från dem som faktiskt utövar sin verksamhet inom jordbrukssektorn. Jag tror inte att detta är gynnsamt.

  Herr talman! Grunden i vår svenska statsförvaltning, med anor som sträcker sig tillbaka till Axel Oxenstiernas tid, är självständiga myndigheter och myndighetschefer som är tillsatta på sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Denna ordning har gjort att Sverige är ett land med låg grad av korruption och hög grad av rättssäkerhet och således ett land där medborgarna i stor utsträckning litar på myndigheternas arbete. Detta brukar beskrivas som det svenska guldet och är ett av de starkaste skydd vi har i vårt samhälle mot auktoritära krafter och maktmissbruk.

  Självständiga myndigheter handlar också om att vi värnar tjänstemännens integritet och har tjänstepersoner som vågar säga ifrån när något är fel. Jag vill därför, herr talman, säga några ord om det som en del partier kallar myndighetsaktivism.

  Inte sällan är det så att människor som arbetar inom offentlig sektor är engagerade i olika frågor eller i föreningslivet. Vi har ju en stark föreningsfrihet i Sverige, vilket innebär att man ska kunna engagera sig i civilsamhället även om man har en statlig anställning. De allra flesta klarar också av att skilja på sitt personliga engagemang och det man utför i sin tjänst.

  Den senaste tiden har det förts en diskussion där man har försökt att peka ut många tjänstepersoner för att de otillbörligt skulle engagera sig i klimatrörelsen eller jämställdhetsrörelsen. Detta urholkar på sikt förtroendet för den statliga och offentliga världen och för vår förvaltning.

  Som tjänsteperson måste man absolut skilja på sitt privata engagemang och det man gör i tjänsten, och jag är övertygad om att de allra flesta klarar av det. Vi måste dock även ha en politik som orkar backa upp förvaltningarna och som inte ägnar sig åt åsiktsregistrering eller försöker kartlägga vilka politiska engagemang en del tjänstepersoner har.

  När jag var civilminister jobbade jag på Finansdepartementet och mötte där många medarbetare - opolitiska tjänstemän - som hade olika politiska uppfattningar och hade en bakgrund i att engagera sig politiskt i andra partier än det parti jag själv företräder. Det var inget problem; så måste vi kunna ha det i vår förvaltning. Jag tycker snarare att det stärker vår förvaltning.

  Herr talman! Det går inte att tala om en väl fungerande offentlig förvaltning som åtnjuter ett högt förtroende och står fri från korruption utan att nämna journalistikens viktiga roll. Genom grävande reportage ges medborgare insyn i hur den offentliga makten utövas. Därför måste vi kraftfullt fördöma gripandet av journalister. Regeringen måste lägga sitt ämbetes fulla kraft på att jobba med detta. Turkiet måste frige den svenske journalisten Joakim Medin.

  Herr talman! Vi socialdemokrater vill stå upp för den svenska förvaltningsmodellen, som tjänat Sverige väl. I denna modell vågar myndighetschefer ta upp problem och bidra med sin kunskap såväl till regeringen som i samhällsdebatten.

  Jag vill återvända till Tyra, 85 år gammal. Hon fick uppleva det som präglat styrmodellerna för offentlig förvaltning de senaste decennierna. Rutiner, regelverk och manualer har ersatt det egna tänkandet hos de kompetenta medarbetare som varje dag jobbar och sliter i den offentliga förvaltningen. Det är nu dags för en era av förnuft och empati.

  2025-04-09 09:09:03

  

  Ida Karkiainen

• Herr talman! Det kan inte ha undgått någon, men ämnet för dagen eller snarare för stunden är offentlig förvaltning. Det kan lätt förleda en att tro att det handlar om organisationen av statliga, regionala och lokala myndigheter, men det är förstås mycket mer än så.

  Betänkandet tar sitt avstamp i frågor om demokrati, som liksom tidigare är tema för ett gediget antal motioner - runt 200 årligen har åtminstone ordet demokrati med någonstans i texten.

  I budgetpropositionen för 2017/18 beskrevs målet för demokratipolitiken med orden "en levande demokrati som är uthållig, kännetecknas av delaktighet och där möjligheterna till inflytande är jämlika".

  Av budgetpropositionen för 2025 framgår det att resultatredovisningen inom demokratipolitiken utgår från följande tre bedömningsgrunder: utvecklingen av valdeltagandet i det senaste allmänna valet, omfattningen av medborgerligt engagemang i demokratiska processer och omfattningen och konsekvenserna av hot, våld och trakasserier mot förtroendevalda, journalister och andra som engagerar sig i det offentliga samtalet.

  En fjärde bedömningsgrund skulle kunna vara tillgänglighet. Jag återkommer till det.

  För övrigt går det väl så där, kan man säga. Valdeltagandet har minskat - inte jättemycket men ändå så pass att vi behöver prata om det. Det var drygt 84 procent som röstade i riksdagsvalet 2022, en nedgång med 3 procentenheter sedan valet före och 6 procentenheter lägre än valen i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Det sägs att partierna minskar, men det har gått lite upp och ned med runt en kvarts miljon medlemmar för riksdagspartierna. Några har faktiskt gått upp, och några har kommit till.

  Det finns alltså goda skäl att ägna demokratin på alla nivåer mer än förströdda tankar då och då. Jag menar såklart inte att klandra riksdagsledamöter eller partier för brist på intresse, men jag saknar den fokuserade diskussionen.

  För några år sedan föreslog kommittén Demokratin 100 år att länsstyrelserna skulle ges ett långsiktigt demokratifrämjande uppdrag. Länsstyrelsernas arbete i samband med att Sveriges demokrati fyllde 100 år bidrog till ökat engagemang för demokratin. För kommittén var samarbetet med länsstyrelserna särskilt viktigt för att nå ut lokalt runt om i landet.

  Genom ett långsiktigt demokratifrämjande uppdrag skulle regeringens demokratipolitik kunna föras ut i hela landet och frågor som rör medborgarnas kunskap om och delaktighet i demokratin ges större utrymme. I uppdraget skulle även kunna ingå att länsstyrelserna förser regeringen med lokala och regionala analyser av tillståndet för demokratin.

  Vi i Miljöpartiet tycker fortfarande att det är en bra idé att regeringen ger länsstyrelserna ett sådant demokratifrämjande uppdrag.

  Herr talman! Utbyggnaden av den statliga närvaron och servicen behöver fortsätta i hela landet. Det har flera före mig varit inne på här. Genom fler servicekontor, beslut om omlokalisering och nyinrättade myndigheter samt Försvarsmaktens, Polismyndighetens och Kriminalvårdens pågående expansion finns förutsättningar för tusentals nya statliga jobb runt om i landet.

  Det här är viktigt inte minst i mitt hemlän Halland, som är ett av de tre fyra länen i Sverige som har minst statlig verksamhet. Det ser ut som att det ger en del andra negativa effekter. Utredningar och undersökningar behöver göras, men det finns sådana indikationer.

  Det är här de statliga servicekontoren kommer in i bilden igen. De är mycket uppskattade med över 2,6 miljoner besök under 2023 och stor kundnöjdhet - mycket stor, till och med.

  Beslutet att i enlighet med förslaget i budgetpropositionen minska anslaget till Statens servicecenter menar vi är en helt felaktig prioritering som kommer att slå hårt mot kommuner runt om i Sverige. Vi anser tvärtom att servicekontoren ska fortsätta utvecklas och att fler verksamheter ska kunna knytas dit.

  För den invånare som inte är trygg med eller inte har möjlighet att nyttja digitala tjänster är statens samhällsservice inte likvärdig utan beror i hög grad på var i landet man bor. I glesbygd kan man behöva färdas flera timmar i bil för ett enkelt ärende. Här fyller de statliga servicecentren en viktig roll.

  Jag tycker därför principiellt att fler servicekontor och servicepunkter ska upprättas. Det regionala perspektivet ska finnas med i varje beslut om var statlig verksamhet ska placeras, och arbetet med omlokaliseringar av statliga jobb och etableringen av nya servicekontor borde kunna fortsätta. Vi anser därför att regeringen bör verka för att anslagen inte ska sänkas, att utbyggnaden av servicekontor ska kunna fortsätta och att likvärdigheten för de statliga servicecentren ska garanteras.

  Herr talman! Avslutningsvis vill jag lyfta fram en företeelse som vi tycker behöver uppmärksammas.

  Offentliga myndigheter och verksamheter har oftast en upphandlad resetjänst som de anställda ska boka sina arbetsresor genom. Samma myndigheter, kommuner, regioner och andra har i regel också en klimatpolicy och en resepolicy. Att klimatpolicyn går ut på att minska utsläpp är förhållandevis självklart, och valet av transportmedel är en del i det. Men det är tyvärr inte riktigt lika uppenbart att samma organisations upphandlade resebyrå måste kunna bidra till detta.

  Det finns många vittnesmål om att kompetensen för att boka tågresor genom de upphandlade tjänsterna sällan är jämförbar med motsvarande hjälp att boka flygresor. Exempelvis saknas ofta helt möjligheten att boka internationella tågresor.

  Om fler ska kunna välja det miljöbästa alternativet måste det vara enkelt att välja. En upphandlad resetjänst måste därför på ett enkelt sätt kunna erbjuda det resande som efterfrågas.

  Mina partivänner och jag anser att det behöver bli obligatoriskt för alla offentliga myndigheter som upphandlar resetjänster att också ställa krav på att den anlitade resebyrån klarar av att boka tågresor, både i Sverige och i Europa och med såväl dagtåg som nattåg. På det sättet skulle kompetensen att boka tågresor öka inom branschen, vilket också skulle gynna privatpersoner genom att fler resebyråer skulle skaffa sig denna kompetens.

  Herr talman! Mina varmaste hälsningar till Tyra i Norrbotten! Din berättelse ska inte glömmas bort.

  Jag står självklart bakom alla våra reservationer, inklusive den om servicecentren, men jag yrkar bifall endast till reservation 12.

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut fattades under § 12.)

  2025-04-09 09:40:02

  

  Jan Riise