Granskningsbetänkande

Debatt i text

• Fru talman! Jag lyssnade till Jan Eliassons vinterprat i december. Han talade om ordens betydelse och citerade ur Dag Hammarskjölds Vägmärken. Ett av vägmärkena hade etsat sig fast hos Jan Eliasson. Det lyder som följer:

  ”Respekt för ordet är ett första krav i den disciplin genom vilken en människa kan fostras till mognad – intellektuellt, emotionellt och moraliskt. Respekt för ordet – dess bruk med strängaste omsorg och i omutlig inre sanningskärlek – är också för samhället och släktet ett villkor för växt. Att missbruka ordet är att visa förakt för människan. Det underminerar broarna och förgiftar källorna. Så för det oss bakåt på människoblivandets långa väg.”

  Jan Eliasson menade att detta är en sträng maning från Dag Hammarskjöld, men kanske mer motiverad än någonsin. I en värld med flytande gränser mellan lögn och sanning och, inte minst, i en tid av polarisering och frånvaro av dialog och vilja till samtal och samförstånd har orden en stark betydelse.

  Ord är precis det vi håller på med i konstitutionsutskottet. Det är också det som vår granskning, som vi härmed överlämnar till riksdagens kammare, består av. Det är ord som är balanserade, sammanvägda, diskuterade och argumenterade. Vi har vänt och vridit på deras betydelse. Vi har ibland diskuterat ”ska” eller ”bör” i många minuter, men det är för att orden betyder något. De har en vikt, framför allt i granskningsarbetet.

  Vad gör då konstitutionsutskottet? Vad syftar vår granskning till? Jo, vi befästes 1809 för att vara en del av kontrollmakten och bedriva granskning av regeringen. En klok regering läser våra ställningstaganden och tar till sig det vi säger. Vi finns ju till för att företräda folket i riksdagen, och riksdagen har till uppgift att granska regeringen. Den uppgiften har vi som sagt haft i över 200 år.

  Fru talman! Det fanns en tid när konstitutionsutskottets granskningar var lite mer präglade av blockpolitikens olika läger. Vi är ju faktiskt eniga även i år, men det fanns en tid då det fanns reservationer från antingen den ena eller den andra sidan.

  Fru talman! Oisín Cantwell skrev en dräpande ledare i juni 2013. Jag citerar: ”Konstitutionsutskottets presskonferens om årets granskningar av ministrarnas tjänsteutövning blev närmast parodisk. Nio grälsjuka figurer utan egentlig makt gjorde vad de kunde för att vinna politiska poänger.”

  Fru talman! Detta var en tid som Andreas Norlén från Moderaterna och Björn von Sydow ville göra upp med när de tillträdde sina presidieposter i konstitutionsutskottet. De kom snart fram till slutsatsen att situationen med ett flertal blockreservationer i granskningen inte var en god ordning. Det såg inte seriöst ut för ett utskott som sedan 1809 har haft den grundlagsfästa uppgiften att å parlamentets vägnar granska hur regeringsarbetet bedrivs.

  Fru talman! Vi i utskottet kan ju inte säga att något är fel när det är en moderatledd regering för att sedan säga att samma sak är rätt när det är en socialdemokratiskt ledd regering. Vi har hållit på traditionen att försöka nå enighet och en välbalanserad slutsats, just för att understryka att konstitutionsutskottets granskning inte är en partipolitisk granskning utan en granskning som handlar om hur regeringen och dess ministrar har följt de regler som finns för hur regeringsarbetet ska bedrivas enligt bland annat våra grundlagar.

  Det finns därför inga blockreservationer sedan tio år tillbaka. Det finns heller inga garantier för att det kommer att fortsätta på det viset, utan det är upp till konstitutionsutskottets ledamöter och våra partier att landa i den slutsatsen.

  Jag kan konstatera att så länge vi i den här konstellationen har suttit i utskottet har vi vidhållit att det är en viktig ordning att hålla fast vid. Jag kan också konstatera att vi socialdemokrater mäktade med att enigt kritisera regeringen när vi satt i regeringsställning. Frågan är om nuvarande regeringspartier mäktar med samma sak. Svaret är hittills ja.

  Fru talman! Hur har det då gått med årets granskning? Till denna vårgranskning har vi fått in 40 KU-anmälningar av riksdagsledamöterna. Av dessa har vi granskat 32 ärenden. Som vi tidigare meddelat har vi behövt bordlägga dem som rör den nationella säkerhetsrådgivaren med hänsyn till pågående rättsprocess. Det gäller också ärendena om agerandet av ministern för civilt försvar och hans kontakter med Energimyndigheten i samband med en anställning. Där har fackförbundet ST stämt staten, och vi inväntar rättsprocessen.

  Vidare har vi bordlagt ärendet om den dåvarande regeringens styrning av AP-fonderna samt nuvarande regerings hantering av Lantmäteriets säkerhetsbrister för att få mer tid att slutföra granskningarna. Därutöver beslutade vi att inte gå vidare med 4 KU-anmälningar med hänsyn till att dessa mer haft karaktären av inlägg i den politiska debatten och varit svåra att granska konstitutionellt.

  Av de 32 anmälningar vi har granskat har vi funnit brister i 6 av ärendena, och i ytterligare 6 ärenden gör vi uttalanden som innehåller påpekanden eller medskick mer i en god revisorsanda. Ledamöterna i utskottet kommer att redogöra för dessa närmare, så för att undvika upprepningar går jag som ordförande i utskottet inte in på dem.

  Jag vill ändå kommentera frågan om regeringen är bättre eller sämre än vanligt. Hur långt är ett snöre? Det går inte att säga. Inget granskningsår är det andra likt. Antalet anmälningar liksom innehållet varierar. Vad gäller antalet har konstitutionsutskottet de senaste tolv åren haft mellan 18 och 48 granskningar varje år. Vad gäller brister har även det varierat.

  Fru talman! Jag ska avrunda. I en starkt polariserad värld där brutala krig och konflikter rasar och där populism, auktoritära ledare och propaganda sprids i en omfattning vi ej tidigare skådat visar vi att det faktiskt går att samarbeta politiskt och värna våra demokratiska institutioner, inte minst i en tid när vi ser hur hatet mot politiker eskalerar. Det gäller de fruktansvärda skjutningarna i USA men också de otillbörliga intrång som har skett i ministrars bostäder här i Sverige.

  I den här kontexten har konstitutionsutskottets ledamöter i konstruktiv anda orkat landa i gemensamma slutsatser om hur regeringen har skött regeringsarbetet.

  Fru talman! Det finns ett välkänt tv-program som inte är helt olikt konstitutionsutskottets arbete när vi sitter där runt det långa utskottsbordet och tittar misstänksamt på varandra och funderar på om någon är förrädare eller trogen. Litar vi på varandra, och kommer vi att stå fast vid våra ord?

  Det ligger många timmars arbete bakom våra ställningstaganden, och det beror just på att vi är varsamma med orden. Vi vet att ord har betydelse, särskilt när våra ord blir vägledande och praxisskapande för framtiden. Vi visar därmed på fortsatt ansvarstagande för konstitutionsutskottets betydelse. Vi värnar förtroendet för riksdagens kontrollmakt och ytterst för riksdagen, den parlamentariska demokratin.

  För detta vill jag verkligen tacka ledamöterna i utskottet för ett konstruktivt samarbete. Vi har stundvis haft en intensiv men respektfull, debatt. Jag vill också passa på att tacka vårt kansli som bistår oss ledamöter i arbetet på ett oerhört förtjänstfullt sätt.

  Fru talman! Med detta inledningsanförande i debatten vill jag härmed överlämna konstitutionsutskottets granskningsbetänkande till riksdagen och föreslår att det läggs till handlingarna.

  2025-06-16 09:01:56

  

  Ida Karkiainen

• Fru talman! Vi diskuterar nu vissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen. Vi har granskat fyra ärenden inom området. Det finns en risk för att jag upprepar lite grann vad som har sagts tidigare, och jag ber om ursäkt för det.

  Ett av ärendena gäller finansministerns hantering av ett interpellationssvar. Den slutliga utgåvan av finansministerns interpellationssvar sändes inte till riksdagen som den ska enligt rutin, varpå interpellanten som bara hade tagit del av det preliminära svaret stod som ett frågetecken här i kammaren när det slutliga svaret lästes upp, vilket är förståeligt.

  Finansdepartementet justerade omedelbart sina rutiner i syfte att detta inte ska upprepas igen. Rent konstitutionellt finns inga krav på att interpellationssvar ska delges innan debatten, men praxis är att så ska ske. Här har konstitutionsutskottet funnit att detta är en brist, men en svag sådan enligt min bedömning.

  Fru talman! Ett annat ärende gäller en så kallad not, eller ett non-paper, som ledamoten Lindahl redogjorde för nyligen. Denna anmälan till KU hade enligt min bedömning sannolikt kunnat undvikas om en god dialog hade skett på det EU-nämndssammanträde som föregick förhandlingen.

  Vidare kommer handlingar inför EU-nämndens sammanträden ofta in sent. Det medför att EU-nämndens ledamöter får ta del av handlingar ganska tätt inpå EU-nämndssammanträden. Det är generellt inget som regeringen kan lastas för. Det är viktigt att påpeka detta i sammanhanget.

  Fru talman! I ärendet som gäller landsbygdsministerns agerande i rådet i frågan om fiskekvoter vill jag peka på några viktiga fakta.

  Vi är många som känner oro för fiskbeståndet i Östersjön, till exempel när det gäller strömming och torsk. I det aktuella granskningsärendet gäller det frågan om regeringens förhandling i EU-rådet om sill och strömming.

  Sveriges ståndpunkt, som var förankrad i såväl miljö- och jordbruksutskottet som i EU-nämnden, var att verka för en mer försiktig ansats än den övergripande inriktningen i kommissionens förslag. Kommissionens förslag var ökade kvoter. Sverige var som enda land i förhandlingen för sänkta kvoter.

  I det läget finns två val. Antingen agerar man aktivt i en förhandling och driver på för sin ståndpunkt, eller så lämnar man förhandlingen och låter andra göra klart. Det sistnämnda alternativet hade högst sannolikt medfört betydligt större fiskekvoter än vad som blev utfallet.

  Fru talman! Sverige och statsrådet i fråga deltog i förhandlingen och bidrog till att begränsa ökningen av fiskekvoterna för sill och strömming i Östersjön.

  Fru talman! Ett annat ärende inom området vissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen gäller en anmälan om överläggning med Utrikesnämnden inför fångutväxling.

  Anmälan tar sikte på huruvida statsministern har respekterat grundlagens bestämmelse om skyldighet att hålla Utrikesnämnden underrättad.

  Fru talman! I alla utrikesärenden av större vikt ska regeringen före avgörandet överlägga med nämnden, om så kan ske.

  Lördagen den 15 juni 2024 sitter fem ministrar på Rosenbad redo att fatta beslut i ett fångutväxlingsärende. En möjlighet har hastigt uppkommit som kan göra att fängslade svenskar i Iran kan få komma hem. Händelseförloppet som KU har fått ta del av sker i tim- och minutskala.

  Fru talman! Det är uppenbart för mig och för utskottet att det i detta läge inte fanns utrymme för att kalla in Utrikesnämnden för överläggning.

  Jag är oerhört glad att Johan Floderus och Saeed Azizi har fått komma hem till sina nära och kära. Utrikesnämnden kunde inte sammankallas i denna brådskande hantering där händelseförloppet helt enkelt inte medgav detta.

  2025-06-16 10:01:34

  

  Lars Engsund

• Fru talman! Jag vill inleda med att tacka kansliet för det arbete som de har lagt ned för att få ihop vårens granskningsbetänkande. Det var kanske inte i alla stunder den enklaste av arbetsuppgifter. Stort tack för det!

  Jag vill också tacka ledamöterna i konstitutionsutskottet, både dem som jag har arbetat väldigt nära och dem som vi har träffat runt mötesbordet och haft långa debatter med.

  Jag skulle även vilja passa på att rikta ett särskilt tack till utskottets ordförande Ida Karkiainen för mycket gott samarbete. Det finns en funktion med konstitutionsutskottet som kanske glöms bort i de stora orden om varför enigheten har en så värdefull betydelse. Det är aspekten att de statsbärande partierna i den bästa av världar får möjlighet att bygga förtroendefulla relationer med varandra. Långsiktigt – för den som håller på med politik länge – tror jag att detta är mycket viktigt för Sverige och landets bästa. Med dessa ord vill jag rikta mitt särskilda tack till utskottets ordförande.

  Efter valet 2014 bestämde sig, som sagts tidigare här, dåvarande ordförande och vice ordförande för att försöka nå enighet i KU:s granskning som ett sätt att slipa ned de partipolitiska hänsyn som granskningen av sin natur innehåller. Nu har vi återigen en enig vårgranskning, och det är naturligtvis en styrka i utskottets arbete. Man kan tänka sig att det ger större tyngd till det som utskottet väljer att uttala. Det ger också ett större värde än om uttalandena hade präglats av partipolitiska hänsyn och partiblockshänsyn.

  Samtidigt är utskottet trots allt en politisk församling. Vi är åtta olika partier som samlas runt ett bord och med olika perspektiv och olika glasögon ser på hanteringen av ärenden gällande statsrådens och regeringens agerande. Mot den bakgrunden är det inte ovanligt att ledamöterna betonar olika delar i ärendena och i granskningen beroende på vilket perspektiv de har. Det ligger i sakens natur att oppositionen betonar försvårande omständigheter för sittande regering och ministrar. Lika självklart är det att vi som företräder regeringssidan vill peka på en mer nyanserad bild i hanteringen av ärendets gång.

  Detta är alltså en politisk församling som presenterar en vårgranskning där man har nått enighet. Jag ska tillåta mig att kommentera några ärenden som kommer upp i följande diskussioner och debatter. Jag ska försöka fatta mig kort, fru talman.

  Ett bra exempel på att man har olika perspektiv runt bordet gäller artikeln om medborgarskap. Det är nog inte någon hemlighet – inte längre, i alla fall – att den har blivit väl omdiskuterad under vårens granskning. En viss mening lyder på ett visst sätt, men samtidigt finns det en kontext att beakta. Vi har lite olika synsätt, men utskottet har ändå kommit fram till att en utbruten mening, tagen ur sin kontext, riskerade att ge upphov till otydlighet i fråga om lagstiftningen. Detta framhåller utskottet som en brist. Samtidigt vill vi peka på att debattartikeln i sin helhet lyfte säkerhetsaspekter som borde beaktas i medborgarskapsärenden och att artikeln var tänkt att peka på behovet av framtida lagändringar, inte att styra Migrationsverkets arbete i det enskilda fallet.

  När det kommer till Institutet för mänskliga rättigheter och den nominering som skedde där kan vi konstatera att det var relativt få förslag som kom in, särskilt på personer med erfarenhet från civilsamhället. Regeringen förordnade då en person som hade blivit nominerad i en tidigare nomineringsprocess. Utskottet säger att det inte kan uteslutas att det faktum att endast två personer med erfarenhet från det civila samhället föreslogs var en konsekvens av hur inbjudan var formulerad. Utskottet anser därför att det kan finnas skäl att se över nomineringsprocessen.

  Det näst sista ärende jag vill kommentera gäller klimatlagen. Även här har utskottet haft en lång diskussion om hur anmälan ska behandlas. Ska man granska klimatlagen i enbart formellt hänseende eller också i materiellt hänseende? Vi har i enighet kommit fram till att vi bör hålla oss till den formella delen av klimatlagen. Klimatlagen är en del av det klimatpolitiska ramverk som riksdagen beslutade om 2017. Den ställer krav på hur regeringen ska planera och följa upp sitt klimatarbete. Vi har som sagt fokuserat på de formella delarna. Vi konstaterar att regeringen har uppfyllt de krav som finns i klimatlagen när det gäller att lämna in klimatredovisning och handlingsplan i rätt form och vid rätt tid. Det föreligger alltså ingen brist i det här ärendet.

  Det sista ärende jag ska kommentera gäller fångutväxlingen. Inte heller i detta ärende har det framkommit någon brist. I det aktuella ärendet gör utskottet bedömningen att frågan var av ett sådant slag att överläggning med Utrikesnämnden typiskt sett borde ha ägt rum, men mot bakgrund av den uppkomna brådskan har konstitutionsutskottet inget att invända mot att regeringen i den rådande situationen inte överlade med nämnden. Som vi sa på presskonferensen är vi alla såklart mycket glada över att Johan Floderus och Saeed Azizi kunde återvända till Sverige. Mot bakgrund av de senaste dagarnas utveckling väger de orden betydligt mer nu, även om de naturligtvis var lika sanna då som nu. Fångutväxlingen sätts i ett annat ljus. Vi är alltså mycket tacksamma och glada.

  Med det sagt önskar jag alla en glad sommar.

  2025-06-16 09:17:51

  

  Louise Meijer

• Fru talman! Det vi debatterar här i dag är alltså vårens granskning av regeringen och dess statsråd. Det är en viktig granskning som vi gör varje år och som är till för att se om regeringen och dess ministrar följer det konstitutionella regelverket. När så inte är fallet pekar vi på vad som har brustit och talar dessutom om hur allvarligt vi ser på dessa brister.

  Resultatet av granskningen är ett betänkande på drygt 220 sidor. Som har nämnts tidigare har vi under året hanterat 40 anmälningar som har gjorts till utskottet. Några av dem har fallit bort längs vägen, för sedan ett par år tillbaka har vi i KU som praxis att inte alls behandla vissa uttalandeärenden om de till sin karaktär inte har någon konstitutionell krok.

  Det innebär att vi gällande ett KU-anmält uttalande från ett statsråd, utifrån den situation det gjorts i och det innehåll uttalandet haft, kan komma fram till att uttalandet ska bemötas i den politiska debatten och inte i en konstitutionell granskning. Sådana ärenden avskrivs, kort och gott. Det är en praxis vi införde för ett par år sedan. Jag skulle säga att den varit en framgång, för på så sätt kan vi i KU helt fokusera på de ärenden som faktiskt har någon konstitutionell aspekt.

  Bland dem finns förstås också uttalanden som statsråd har gjort, något jag återkommer till i ett senare anförande under den här debatten. Självklart är det viktigt att statsråd är sakliga i sina uttalanden och håller sig till fakta. Det är inte fritt fram att som statsråd säga vad som helst utan att KU utkräver ansvar.

  Fru talman! Några ärenden har även fått bordläggas av olika anledningar, vilket nämndes här inledningsvis. Ett som Centerpartiet har anmält och som KU inte lyckades slutföra under våren rör regeringens hantering av allvarliga säkerhetsbrister hos Lantmäteriet. Så sent som i maj kom det nämligen fram nya uppgifter i medierna om hur Lantmäteriet brustit i hanteringen av säkerhetsklassad information.

  Vid det laget hade vi i KU redan haft en utfrågning av statsrådet Andreas Carlson och även fått en rad skriftliga svar från Regeringskansliet. Men efter att Expressen i maj månad kommit med nya uppgifter om Lantmäteriet uppstod nya frågor kring hur regeringen agerat när den fått kännedom om de allvarliga bristerna vid myndigheten. Ärendet växte alltså efter hand och även i ett så sent skede att vi inte hann med nödvändiga utredningsåtgärder utan blev tvungna att bordlägga det. Fortsättning i det ärendet följer alltså nästa vår.

  Det finns ytterligare ärenden som har fått bordläggas. Som ordföranden nämnde inledningsvis: När det pågår en rättsprocess som kan påverka vår granskning bordlägger KU ärendet. Det är till exempel fallet i granskningen av regeringens hantering av den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm, som ju är åtalad för brott. Det ärendet är alltså också bordlagt, och även här får fortsättning i KU följa efter att åtalet mot honom prövats i domstol i höst.

  Fru talman! Jag sa nyss att vi har fått in 40 anmälningar i år. Bland dem finns det även flera som har rört i princip samma sak och därför kommit att handläggas gemensamt. Efter sådana sammanslagningar, en del bordläggningar och några avskrivningar har vi under denna vårgranskning slutligen landat i 26 ärenden där vi har formulerat ställningstaganden. Som har sagts här tidigare har vi enats om att vi funnit brister i 6 av dessa ärenden. Därutöver gör vi uttalanden kring hanteringen i ytterligare en rad ärenden.

  Här vill jag även framhålla att samtliga de ärenden där KU har ett ställningstagande är del av den KU-praxis som regeringen har att förhålla sig till. Det finns alltså formuleringar i så gott som alla ställningstaganden i vårt betänkande som är väl värda för regeringen att begrunda i arbetet framåt.

  De ställningstaganden vi har landat i står ju samtliga partier bakom, som också har sagts här tidigare. Det innebär att vi till slut landade i enighet i utskottet även denna vår – men inte utan våndor, ska väl tilläggas, vilket också har framgått av flera av de tidigare inläggen. Vi har som vanligt haft många och långa sammanträden, fler än något annat utskott i riksdagen, och under dessa har diskussionerna i vissa ärenden varit väldigt utdragna.

  Det är en utmaning att ta av sig den partipolitiska hatten och ta på sig den konstitutionella, men det är så vi måste jobba i det här utskottet om vi ska kunna nå enighet. KU:s granskande ögon ska inte ha några ideologiska glasögon på, något som visat sig lättare sagt än gjort. Så sent som för några veckor sedan hade vi ännu inte nått enighet, och det var oklart om vi skulle kunna göra det. Men så skedde i alla fall till slut.

  Jag är rätt säker på att det inte hade varit möjligt utan det oerhört skickliga handlag som utskottets kansli bistår oss ledamöter med. Därför vill jag framföra ett varmt tack till alla vid KU:s kansli, som jag vet har arbetat hårt under våren, liksom alla i utskottet. Det har lett till att vi har en gedigen slutprodukt att lämna över till riksdagen.

  Fru talman! Vi lever i en hårt polariserad tid. För egen del tror jag att ett hårt polariserat debattklimat – där politiker väljer att spela på väljarkårens känslor och gärna använder sin tid i rampljuset till ett slags underhållande föreställning i stället för att framföra sakliga, kanske inte alltid så underhållande, argument – inte är något som gynnar vår demokrati i förlängningen. När politiker inte drar sig för direkta personpåhopp och även tillskriver politiska motståndare vissa negativa personliga egenskaper göder det faktiskt hat och hot och är direkt skadligt för demokratin.

  Bara den senaste veckan har vi tyvärr sett flera händelser både på hemmaplan och ute i världen som visar på en farlig utveckling. Vår egen utrikesminister har blivit ansatt i sin egen trappuppgång, och från det USA där polariserande språkbruk och grova personliga påhopp har blivit vardagsmat i politiken det senaste decenniet har flera demokratiska politiker under den gångna helgen skjutits i sina hem.

  Detta är visserligen enskilda händelser, men även sådana kan vara uttryck för det tillstånd som ett samhälle befinner sig i. Mot den bakgrunden kan jag inte nog framhålla vikten av att vi i det här utskottet, såsom vi hittills har lyckats göra, även framgent anstränger oss för att ha en respektfull ton och föra en saklig argumentation. Det är nödvändigt för att vi alls ska kunna stå här eniga framöver. För att lyckas med det krävs en samsyn om de grundläggande spelreglerna för det demokratiska samtalet – och att samtliga ledamöter, oavsett partifärg, är beredda att skriva under på dem.

  2025-06-16 09:32:12

  

  Malin Björk

• Fru talman! Tack för ordet! Resultatet av årets granskningar har som bekant redan presenterats, och dagens överläggningar har åtminstone för min och uppenbarligen för många andras del mer karaktär av eftertanke och funderingar. När jag började skriva detta fastnade jag redan i ”tack för ordet” – tack till ordföranden som utvecklade de tankarna utan att jag då hade en aning om det. Själv var jag inne på det franska ”merci pour la parole”, som ju faktiskt har något med hela talet att göra. Vi nöjer oss med ordet, men jag antar att vi kan tolka det som helheten.

  Många av de ord som jag har med mig här har redan använts, men jag skäms inte för att använda dem en gång till och går in på lite funderingar som jag har haft.

  Det ska naturligtvis sägas att tempot i själva granskningsarbetet har varit högt i år, ibland mycket högt. För de mindre partierna i utskottet ställer detta ganska stora krav på både fokus och ledig tid i almanackan. Jag minns att jag vid något tillfälle med en suck sa till mig själv att jag nästa år inte ska boka in någonting annat under april och maj.

  Med det sagt är detta samtidigt ett utsökt tillfälle att tacka utskottets kansli för fantastisk hjälp, väl strukturerade underlag och förståelse och tålamod, som med osviklig professionalism visats oss alla. Tack också till alla övriga ledamöter för konstruktiva diskussioner, kritiska frågor och, åtminstone i några fall, samförstånd. Utan er hade detta inte varit möjligt.

  Fru talman! Riksdagens kontrollmakt regleras i regeringsformen. Det handlar om konstitutionsutskottet och våra granskningar men också om frågor och interpellationer, misstroendeförklaringar och åtal mot statsråd samt om riksdagens myndigheter, Riksrevisionen och Justitieombudsmannen. Dessa instrument står i någon mening under vår kontroll och tillsyn, men ur samhällets perspektiv finns det naturligtvis en mycket bredare förankring som är absolut oundgänglig. Jag tänker på civilsamhällets organisationer, på utbildningsväsendet i hela sin bredd och på det arbete som miljontals människor lägger ned i vården, omsorgen, skolan, företagen och förvaltningarna. Ytterst är det ju medborgarna som genom fria val väljer sina företrädare.

  En delvis annan dimension av samma diskussion handlar om minoriteternas intressen och rätt att bli hörda. Vi har ett ärende i årets granskning som handlar om just detta, och, som redan sagts, för att det ska fungera och för att den fria åsiktsbildning som vi värnar om ska kunna ta den plats den förtjänar krävs strukturer, kunskap och stöd som gör detta möjligt. Jag ska återkomma till det ärendet i ett senare anförande.

  Fru talman! En stat definieras förvisso av sina gränser och sitt territorium. Men det är också möjligt att beskriva en stat genom dess sätt att organisera sin administration. Parlamentets kontrollmakt är en del av den bilden liksom, kan jag tycka, de former för samarbete som skapas under en längre tid och som bidrar till att legitimera förhållandet mellan riksdag och regering och därmed också, i någon mening, mellan riksdag och medborgare.

  Jag återkommer i ett senare anförande till både utrikesnämnden och EU-nämnden och ärenden som har att göra med hur dessa båda nämnder fungerar för förankring och mandat. Vi har tre ärenden som har anknytning till utrikesnämnden och EU-nämnden.

  Det finns, menar jag, skäl att fortsätta uppmärksamma hur dessa relationer fungerar och hur pass väl ledamöter i respektive nämnd tycker att de involveras i en grad som är rimlig och när det gäller förhållanden som tidvis kan ligga utanför regeringens möjligheter att påverka. Här finns, tycker jag, goda skäl att fortsatta granskningar görs även med en överblick som målsättning och inte bara med enskilda ärenden i fokus.

  Fru talman! Två ärenden har bordlagts – eller egentligen fyra, varav två av skäl som har med förundersökningar och sekretess att göra. De mer publika frågorna har bordlagts för att kunna återupptas så snart det är möjligt under nästa riksmöte. Det gäller dels frågor om huruvida den tidigare regeringen på ett otillbörligt sätt påverkat AP-fonderna att investera i Northvolt, dels frågor om de säkerhetsbrister som uppmärksammats vid Lantmäteriet. Båda ärendena är angelägna, och utskottet valde i båda fallen att bordlägga för att ge möjlighet att få svar på ytterligare frågor. Det finns mig veterligen inga samband mellan de båda ärendena.

  Jag kommer i de följande tre anförandena att fokusera på ett mindre antal ärenden. Gemensamt för flera av dem är att de berör frågor som är av betydelse för vårt samhälles hållbarhet. Jag tänker på fisken i haven, trålning och rovdjur lika mycket som på frågor om förtroende för våra företag och institutioner och inte minst på minoriteterna och urfolket samerna. Jag kommer då också att kunna ta upp några av de frågor som nämnts under inledningen. Alla är ju inte lika lyckligt lottade som vi i de små partierna, som automatiskt får flera tillfällen att föra fram vår sak och tala.

  Med detta vill jag tacka för orden i denna första omgång.

  2025-06-16 09:43:40

  

  Jan Riise

• Fru talman! Jag har nu i tre år haft äran att arbeta i konstitutionsutskottet. Under de två åren innan denna mandatperiod började hade jag glädjen att samarbeta med min företrädare här i utskottet, Tuve Skånberg, i Kristdemokraternas trygghetskommitté. Jag lade då märke till att han ofta kom väldigt sent till våra kommittémöten, som började klockan ett på tisdagar. När han väl kom hade han ofta inte hunnit äta lunch.

  Detta är något jag själv nu har fått erfara under den här perioden, i likhet med mina kollegor. Som flera har varit inne på har det varit väldigt långa sammanträden och ganska krävande diskussioner och också väldigt mycket material att inhämta tack vare det arbete som vårt fantastiska kansli har gjort med att till exempel ta fram liknande ärenden från konstitutionsutskottets historia.

  Även riksdagens talman Andreas Norlén är väl förtrogen med vad som krävs i konstitutionsutskottet. Han var själv med och satte standarden för hur uppdraget ska utföras, i nära samråd med sin presidiekollega Björn von Sydow, som flera talare har varit inne på.

  KU skiljer sig nämligen från andra utskott i riksdagen i så måtto att det inte i första hand är politiska preferenser och majoritetsbeslut som ska styra utskottets utfall i granskningarna. I stället strävar utskottet efter eniga slutsatser som utgår från vad lagar, förordningar och interna riktlinjer säger om Regeringskansliets arbete och hur de enskilda statsråden förväntas agera. Det som granskas är i vilken mån de har följt dessa riktlinjer i det enskilda ärendet. I granskningarna lutar vi oss också mot hur KU har bedömt liknande ärenden tidigare, allt i syfte att så långt som möjligt göra sakliga bedömningar som håller en fast linje över tid.

  Samtidigt inser alla att KU inte är en domstol med alltigenom objektiva jurister eller nämndemän. Vi ledamöter har skiftande bakgrund och är alla aktiva politiker från åtta olika partier, något som är svårt att helt frigöra sig från och som också har nämnts i tidigare anföranden. Ledamöter från olika sidor bidrar med att hitta förmildrande respektive försvårande omständigheter i ett ärende. Detta, i kombination med den för varje år allt rikligare källan av visdom från tidigare bedömningar, kansliets utomordentliga och alltid sakliga kompetens och ambitionen att hitta fram till en samstämmig bedömning, skapar en väldigt speciell dynamik som i slutänden leder fram till en balanserad produkt.

  Fru talman! Jag ska inte här förlänga debatten med filosofiska reflektioner utan tackar både kansliet för ett utomordentligt gott sakligt och administrativt stöd och utskottskollegorna för de långa och spänstiga diskussioner som efter många timmars förhandlande och sökande efter minsta gemensamma nämnare har mynnat ut i den produkt som vi i dag debatterar.

  2025-06-16 09:39:28

  

  Gudrun Brunegård

• Fru talman! En av konstitutionsutskottets viktigaste uppgifter är, som flera talare före mig har varit inne på, att granska regeringens arbete. Det är något som vi har gjort i 200 år, och det förpliktar. Vi som representerar åtta olika partier som just nu finns invalda i denna riksdag har inte bara våra egna år på nacken, utan utskottet har en lång tradition, längre än vad man tänker sig. Den går faktiskt tillbaka till 1809, om jag inte minns helt fel.

  Fru talman! April och maj är månader som de som just nu sitter i kammaren, det vill säga ledamöterna i konstitutionsutskottet, lätt missar. Jag träffade för inte så länge sedan en kamrat som pratade om vilken underbar årstid våren är. Jag sa: Jaha, det har jag inte riktigt hunnit reflektera över.

  Jag tror att det är någonting som jag delar med flera i kammaren. Just på våren, en av de finaste tiderna på året, sitter konstitutionsutskottet i långa och väldigt många möten. Vi kanske märker att det börjar blomma där utanför. Och plötsligt är sommaren här. I går var det en otroligt varm dag. Jag insåg: Just det – nu är det sommar.

  Det här året har det varit svårt. Det har varit långa och många diskussioner. Det kanske har varit det svåraste året hittills. Men, fru talman, just vid den här tiden på året känner vi alltid så i konstitutionsutskottet.

  Jag har en dålig vana att prokrastinera, alltså att skjuta upp saker trots att jag vet vilka negativa effekter det blir. I går satt jag och googlade lite grann och kom in på det här med försvarsmekanismer och omedvetna psykologiska strategier som man skapar för att klara verkligheten och upprätthålla en tillfredsställande självbild. Det var med igenkännande jag läste om de olika försvarsmekanismer som finns: förnekelse, bortträngning av minnen och gärna lite humor. Det är nog också sådant som vi i konstitutionsutskottet använder oss av på olika sätt vid den här tiden på året. När det gäller sådant som kändes jättejobbigt för några veckor sedan kan vi nu känna: Det där var väl inte så svårt?

  Vi har sedan ungefär 2014 traditionen att komma överens, bli ett enigt utskott och ge ett enigt granskningsbetänkande. Men ärligt talat är det inte så himla enkelt, även om vi står på en pressträff och verkar någorlunda överens. Under våren har det varit så att man träffat utskottet oftare och mer än sin familj, på gott och ont. Precis som varje år har det varit en oerhört intensiv och tung granskning. Utan KU:s kansli tror jag inte att det hade gått att komma fram till ett enigt betänkande. Årets granskning är den sjunde som jag deltar i. Som sagt är jag varje år osäker på om vi ska kunna hålla i den där vanan, som vi nu ändå har haft i ett antal år. Det är en framgång att vi även i år, med gemensamma ansträngningar, faktiskt lyckades finna den enighet och värna den tradition som vi har skaffat oss och som är KU:s roll – att bedöma regeringar, oavsett politisk färg, utifrån likadana grunder.

  Vi håller också fast vid ett vägval som vi gemensamt gjorde för några år sedan gällande granskning av uttalanden av statsråd, så kallade uttalandeärenden. Vi har valt att avgränsa vår granskning till uttalanden där det finns en konstitutionell grund och ett värde för oss att inleda en granskning. Utifrån det vägvalet är det i år ett antal ärenden där vi inte har inlett någon granskning.

  Vi kan också se att det här ger effekt – att det är fler anmälningar till utskottet som har ett större konstitutionellt värde, skulle jag säga, än när jag kom in i utskottet. Det tolkar jag som en signal om att övriga riksdagsledamöter har uppfattat vägvalet.

  I årets granskning, fru talman, har vi behandlat 32 anmälningar och funnit brister i 6 fall. Men minst lika viktiga är alla de andra ärenden där vi uttalar oss och gör medskick av olika slag. Det handlar om brister och påpekanden som god revisor men också om de ärenden där det finns ställningstaganden och resonemang från utskottet – och ibland upprepningar av vad utskottet tidigare har sagt om liknande ärenden historiskt.

  Allt detta är sådant som utskottet förväntar sig att regeringar, oavsett färg, givetvis tar till sig av. Det vi granskar är nämligen kontrollmakten, relationen mellan riksdag och regering, hur regeringen handlägger olika regeringsärenden, statsrådens tjänsteutövning och regeringens ansvar för förvaltning. I kommande debatter kommer vi också att komma in mer i specifika ärenden. Allt detta är saker som utskottet har tittat på – och vi gör det inte bara ett år, utan vi har faktiskt en mer än tvåhundraårig tradition av att göra det.

  2025-06-16 09:25:03

  

  Jessica Wetterling

• Fru talman! Vi lever i en tid när demokratins institutioner ifrågasätts på många ställen, när fakta inte tas som sanning och när lagbunden samhällsordning inte längre är självklar. Tiden kan uppfattas som granulär och utan strukturer.

  I detta populismens tidevarv måste institutioner som ska skydda öppenhet och transparens samt regler som ska skydda oss från snabba ogenomtänkta beslut värnas. Det var ingen slump att 2020 års grundlagsutredning föreslog att det ska bli svårare att ändra grundlagarna. För oss socialdemokrater var det ett stort steg att göra ett sådant avsteg från den av Olof Palme omhuldade folksuveränitetsprincipen, men vår bedömning är att skyddet måste öka för demokratins grundvalar.

  Det är olyckligt när det i denna tid görs avsteg från kloka svenska traditioner som breda majoriteter för public services finansiering och valsystemets utformning. Vår tid kräver, precis som andra tider präglade av oro, inte mer utan mindre konflikt runt demokratins kärna.

  Konstitutionsutskottets granskning är viktig. Vi värnar de regler som är en garant för att beslut tas efter noggrann beredning och hörande av remissinstanser för att få så bra beslutsunderlag som möjligt. Vi granskar också att beslut drivs igenom på ett sätt som en lagbunden samhällsordning förutsätter. Sverige ska styras under lagarna, även om snabbhet och kraft ofta lockar politiker.

  Det är viktigt att de krafter som historiskt sett har tagit ansvar för och värnat demokratin orkar stå emot de krafter som utmanar demokratins grundvalar. Detta gäller såväl alla-ska-med-sossar som det-ska-löna-sig-att-arbeta-moddar.

  Jag kommer att kommentera två ärenden som jag tycker har bäring på perspektivet i min inledning. Det första ärendet gäller frågan om Utrikesnämnden borde ha inkallats innan fångutväxlingen med Iran, det andra statsråds uttalanden om Migrationsverkets handläggning av medborgarskapsärenden.

  Enligt 12 kap. 9 § regeringsformen får regeringen genom nåd efterge eller mildra brottspåföljd. Nådeinstitutet har en lång tradition – att ”i brottmål göra nåd, mildra livsstraff samt återgiva ära och till kronan förverkat gods” hette det i regeringsformen från 1809.

  Utrikesnämnden ska enligt 10 kap. 11 § regeringsformen hållas underrättad om ärenden av betydelse inom utrikespolitiken. Den garanterar att såväl statschefen som riksdagen hålls informerad. Nämnden ska kallas så ofta det behövs och, om det kan ske, innan beslut.

  Självklart är frågan om utväxling av en folkrättsdömd person mot en oskyldig svensk som ganska uppenbart fängslats för att ha ett bytesobjekt en sådan fråga. Konstitutionsutskottet gör bedömningen att frågan var av sådan art att Utrikesnämnden borde ha kallats om det var möjligt. KU gör dock bedömningen att förhållandena var sådana att det inte var möjligt. KU påminner dock om att regeln är att Utrikesnämnden ska höras innan beslut.

  Legalitetsprincipen finns inskriven i 1 kap. 9 § regeringsformen och innebär att allt offentligt maktutövande, inklusive myndigheters och domstolars, måste ha stöd i rättsordningen, det vill säga lagar och andra författningar. Principen säkerställer att myndigheter inte kan fatta godtyckliga beslut eller vidta åtgärder utan lagligt stöd, vilket är en grundläggande princip för rättssäkerheten i Sverige. När Ebba Busch, Ulf Kristersson och Johan Pehrson uttryckte sig på ett sätt som kunde uppfattas som att Migrationsverket skulle tillämpa den nya lagen innan den trädde i kraft var det alltså ett övertramp som utmanar legalitetsprincipen.

  Det KU nu har gjort med denna vårgranskning är viktigt för att Sverige ska styras efter lagar och förordningar. Utvecklingen i omvärlden visar varför detta till synes inte så omstörtande värv är viktigt för att värna en lagbunden samhällsordning. Alternativen syns i omvärlden.

  2025-06-16 09:51:19

  

  Hans Ekström

• Fru talman! I detta inledande anförande ska jag fatta mig mycket kort. Jag kommer inte att gå in på något enskilt ärende, eftersom vi kommer att få tillfälle att göra det senare under debatten.

  Utskottets betänkande rör sig om ett omfattande och välbalanserat arbete som speglar utskottsledamöternas öppna och konstruktiva inställning. Utskottets ordförande Ida Karkiainen och dess vice ordförande Louise Meijer förtjänar att särskilt lyftas fram i detta sammanhang.

  Mitt största erkännande går dock till utskottskansliet. Det stöd som utskottet får från kanslimedarbetarna är ovärderligt. Jag har svårt att föreställa mig att vi hade kunnat uppnå det resultat som nu avspeglas i granskningsbetänkandet utan deras kunniga och ständigt tillgängliga bistånd.

  2025-06-16 09:49:23

  

  Mauricio Rojas

• Fru talman! I granskningsbetänkandet KU20 behandlar vi under avsnittet Vissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen fyra ärenden, varav två rör regeringens samråd med EU-nämnden.

  För att ge lite bakgrund är EU-nämndens roll att vara ett forum för samråd och information. Till skillnad från riksdagens utskott förbereder nämnden inga förslag till riksdagsbeslut. För att få en inriktning för hur Sverige ska agera i de frågor som ska behandlas samråder regeringen med EU-nämnden inför varje möte i Europeiska unionens råd. Ibland kräver pågående förhandlingar att samrådet sker på annat sätt än genom ett fysiskt möte, exempelvis över telefon, för att regeringen snabbt ska kunna få ett nytt mandat från riksdagen om förutsättningarna förändras.

  Det är alltså EU-nämnden som ger regeringen mandat inför EU-förhandlingarna. Även om regeringen inte är rättsligt bunden att följa mandatet i strikt mening har konstitutionsutskottet tidigare fastslagit att regeringen endast får avvika från nämndens mandat om det finns mycket goda skäl för det.

  Detta samspel mellan riksdagen och regeringen inom EU-arbetet är en minst sagt delikat balansgång som vilar på praxis, överenskommelser och etablerade riktlinjer. Varje år brukar konstitutionsutskottet få in anmälningar som berör just denna dynamik. Under den här granskningsperioden har alltså två sådana ärenden hanterats.

  Det mandat som regeringen inhämtar från EU-nämnden omfattar både själva sakfrågan och det förhandlingsutrymme som finns, vilket för mig till ärendet kring landsbygdsministerns agerande i rådet i frågan om fiskekvoter.

  Inför förhandlingarna i rådet framhöll Peter Kullgren att regeringens linje var att kvoterna för sill och strömming borde minska, detta trots att Sverige stod relativt ensamt jämte de andra berörda länderna i att ha en restriktiv hållning. Ministern betonade samtidigt vikten av att ha flexibilitet i förhandlingarna, eftersom rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet och ett alltför strikt mandat riskerade att minska Sveriges möjlighet att påverka utfallet.

  EU-nämndens ordförande noterade att det fanns enighet om målet att skydda Östersjöns fiskbestånd, medan diskussionen i nämnden främst rörde strategin för att uppnå detta. Samrådet avslutades med ett konstaterande av att det fanns stöd av en majoritet i EU-nämnden för regeringens linje.

  I slutändan lyckades Sverige dock inte få igenom sin ståndpunkt om sänkta kvoter, utan rådet enades om att i stället höja kvoterna. Enligt landsbygdsministerns bedömning hade dock kvoterna blivit ännu högre om Sverige hade röstat nej till kompromissen, eftersom flera andra länder ville se väsentligt högre nivåer. Det är enligt mig ett misslyckande för det europeiska samarbetet snarare än en brist i landsbygdsministerns hantering av förhandlingen.

  Att konstitutionellt granska något så finkänsligt som diplomati är svårt. Därför är det viktigt att utskottet fokuserar, vilket vi har gjort i det här fallet, just på den formella granskningen av ärendet och därmed undviker att komma med subjektiva bedömningar om förhandlingsteknik och utfall.

  Konstitutionsutskottets slutgiltiga bedömning är alltså att landsbygdsministern agerade i enlighet med det mandat som hade förankrats i EU-nämnden.

  När det gäller fångutväxlingen vill jag hänvisa till konstitutionsutskottets vice ordförande Louise Meijer som höll ett föredömligt anförande om just det som jag kan instämma i.

  I övrigt hänvisar jag till det skriftliga betänkandet.

  2025-06-16 09:57:09

  

  Fredrik Lindahl

• Fru talman! När det gäller fiskekvoter är det bara att konstatera att regeringen förvisso inte är formellt bunden av EU-nämnden. Det är dock viktigt att man förväntar sig att regeringen inte kommer att företräda en åsikt som står i direkt strid med det EU-nämnden har gett uttryck för.

  Landsbygdsminister Peter Kullgren framförde under samrådet att regeringens utgångspunkt var att kvoterna för sill- och strömmingsfiske skulle minska. Det framgick dock också att det troligtvis fanns lite stöd för en sådan hållning, och därför ville han och regeringen inte gå in i förhandlingarna med vad han själv kallade röda linjer.

  Det är i sammanhanget noterbart att kompromissen som landsbygdsministern nådde slutligen innebar ökade kvoter för sill- och strömmingsfiske. En viktigt poäng som konstitutionsutskottet vill framhålla är att förnyad kontakt med EU-nämnden är möjlig. Det var inte något som gjordes i det här fallet.

  Fru talman! Vi har en regering som sätter stort värde vid medborgarskapets betydelse. Man talar ofta om språkets betydelse. Personligen har jag hört sägas att om man ställer en fråga om björn och lodjur, så är det inte att betrakta som en fråga om varg. Jag tror att det finns väldigt många som skulle hålla med mig om just det påståendet.

  När EU-nämnden hanterade en övrig fråga kallad Stora rovdjur angående en not med namnet The re-evaluation of the Annexes of Habitats Directive as regards certain Large Carnivore Populations blev just det här aktuellt. Noten i fråga handlade om stora rovdjur – däribland varg, men också björn och lodjur – och att skyddsstatusen för dessa skulle sänkas.

  Landsbygdsministerns statssekreterare fick en fråga som ordagrant löd: ”Kan ni berätta varför man ska sänka skyddet för lodjur?” På det svarade statssekreteraren: ”Det här avser varg”.

  I följdfrågan från ledamoten anfördes att det också uttryckligen står björn och lodjur, och att det också står något svepande om större rovdjur. På detta svarade statssekreteraren, och jag citerar återigen: ”Vi kanske inte ska ha en omfattande vargdebatt”.

  Fru talman! Med anledning av det vill jag vara väldigt tydlig. Jag är personligen av uppfattningen att lodjur och björn inte är varg. Jag vill vara väldigt tydlig här i kammaren i dag, för att ingen i framtiden ska få den uppfattningen. Om jag i framtiden skulle få för mig att debattera lodjur och björn, så handlar det alltså inte om varg.

  Jag skulle vilja gå så långt som att säga att jag talar för hela Vänsterpartiets riksdagsgrupp i just den här frågan. Det var visserligen en ledamot från Miljöpartiet som ställde frågan i EU-nämnden, i det fallet om lodjur. Jag hoppas dock att vi kan få klarhet i om andra miljöpartister i likhet med mig anser att lodjur inte är varg. Frågeställaren verkar inte tycka det, om jag läser utdraget från EU-nämndens protokoll rätt, men det är självklart främmande för mig att lägga ord i andras mun – med undantag för Vänsterpartiets ledamöter. Där kan jag bara säga så här: Vi anser att lodjur och varg inte är samma sak. Det kan jag garantera. Och i likhet med utskottet anser jag att det är viktigt att frågor som ställs på EU-nämndens sammanträden besvaras så fullständigt och tydligt som möjligt.

  Fru talman! Interpellationer i riksdagen är ett av de viktigaste verktyg som vi ledamöter har för att kunna granska regeringen och utkräva ansvar. Det finns en möjlighet för regeringen att skicka skriftliga svar i förväg till ledamöterna inför interpellationsdebatterna. Det är ett tillvägagångssätt som i princip har blivit praxis. Det är nästan en praxis som en del skulle se som lag, även om det inte är det. Vi riksdagsledamöter tar regeringen på allvar, och de svar som regeringen skickar inför interpellationsdebatter är föremål för noggranna studier. Det är därför viktigt att de stämmer överens med de svar som avlämnas i kammaren. Det är också något som regeringen håller med om.

  Jag måste därför säga att jag blev väldigt förvånad, nästan som ett frågetecken, när jag i en interpellationsdebatt tidigare i år fick uppleva att det svar som jag fått i förväg inte alls överensstämde med det svar som avlämnades i kammaren. Det var till största delen helt och hållet annorlunda, även till innehållet. Till och med sittande talman, som också sitter här i dag, konstaterade och kommenterade att det förhöll sig på det viset.

  Finansministern har konstaterat att det var ett misstag, och nu vet vi att åtgärder har vidtagits för att något liknande inte ska ske igen. Men jag skulle ändå vilja tillägga att jag har hört mig för med kammarkansliet, och såvitt kammarkansliet vet är det här någonting som aldrig någonsin tidigare har inträffat. Man skulle faktiskt kunna säga att den här händelsen har gjort att finansministern, fru talmannen och jag själv har blivit en del av Sveriges historia och att vi på det sättet också är unika, kanske för alltid. Jag tillsammans med utskottet hoppas att det förblir på det viset.

  2025-06-16 10:06:10

  

  Samuel Gonzalez Westling

• Jag är övertygad om att ledamoten och KU-ledamoten har också en svensk rubrik på en del av de ärenden som behandlas i EU-nämnden.

  Alla är medvetna om att engelska citat gärna ska översättas så att alla kan ta del av dem.

  2025-06-16 10:13:17

  

  Kerstin Lundgren

• Fru talman! Jag ska nu säga något om de ärenden som KU har granskat som rör regeringens förhållande till riksdagen. Det rör sig om fyra ärenden i det här avsnittet.

  Precis som förra året och flera år dessförinnan har regeringen KU-anmälts för hur man har agerat gentemot riksdagen i EU-ärenden, vilket flera tidigare talare har varit inne på.

  Den ordning som gäller för hantering av EU-ärenden är att regeringen inför sina möten på EU-nivå om olika sakfrågor som ska förhandlas där måste förankra sin ståndpunkt i själva sakfrågan hos Sveriges riksdag. Det ska ske dels i det sakutskott som hanterar frågan, dels i riksdagens EU-nämnd.

  EU är ju inte något eget väsen någonstans där borta i Bryssel. Nej, EU är politik som i högsta grad påverkar oss i Sverige och som vi självklart kan och ska vara med och påverka. Just därför är det så viktigt med transparens i hur regeringen agerar i olika enskilda sakfrågor när statsråden träffar sina ministerkollegor från övriga EU-länder vid ministerrådsmötena.

  Även i år finner KU skäl att göra ett medskick till regeringen om hanteringen av ett EU-ärende. I år rör det ett ärende om överläggningar och samråd om fiskemöjligheter i Östersjön – en fråga som i allra högsta grad berör oss svenskar, inte minst nu när det kustnära fisket i Östersjön och beståndet av strömming och sill är direkt hotat. Det känns kanske extra angeläget att påtala detta så här i midsommartider, när vi kallt räknar med att kunna ställa fram sill på midsommarbordet. Vi får väl se om vi kan upprätthålla den traditionen framöver, om vi lyckas rädda den svenska sillen och strömmingen.

  Fru talman! I augusti förra året presenterade EU-kommissionen ett förslag till förordning som bland annat rörde fiskemöjligheterna i Östersjön och som då berörde kvoterna för att fånga sill och strömming. Landsbygdsminister Peter Kullgren hade en överläggning med miljö- och jordbruksutskottet om hur regeringen skulle agera vid förhandlingarna i rådet i denna fråga. Det följdes av ett samråd i EU-nämnden. Statsrådet framhöll att regeringens utgångspunkt var att kvoterna för sill och strömming inte borde öka utan minska jämfört med gällande kvoter. Så blev dock inte resultatet av förhandlingarna, utan kvoterna ökade rent faktiskt.

  KU konstaterar att Sverige inte lyckades få gehör för sin ståndpunkt att kvoterna borde minska. Det skapade mycket debatt efter att resultatet från förhandlingarna blev känt, det vill säga att ministern faktiskt hade röstat ja till ett förslag som ökade kvoterna. Frågan som KU haft att titta på är om detta var förenligt med det mandat som ministern hade med sig från riksdagen när han satte sig vid förhandlingsbordet.

  KU kom fram till att landsbygdsministern visserligen har agerat utifrån mandatet som det kom att formuleras vid EU-nämndens sammanträde. Men mot bakgrund av att det uppstod diskussioner och olika uppfattningar om vilket mandat landsbygdsministern hade med sig till förhandlingarna påminner utskottet om att regeringen alltid har möjlighet att söka förnyad kontakt med EU-nämnden.

  Fru talman! Ett annat ärende som KU tittat på och som tidigare talare var inne på rör en not om skyddsstatus för björn, lodjur och varg. Jag tänker inte uppehålla mig så mycket vid just de här tre olika djuren, utan jag går vidare till att prata om att en not inte är föremål för ett beslut i rådet utan bara uppsatt som en informationspunkt. Därför fanns det inte någon skyldighet för regeringen att initiera ett samråd med EU-nämnden. Samtidigt bör eventuella ståndpunkter som förs fram av regeringen inom EU, till exempel i en not, vara förenliga med ståndpunkter som har förankrats i ett utskott eller i EU-nämnden.

  Vi pratade ju som sagt bara om björn och lodjur när vi hade långdragna diskussioner i utskottet, alltså under vårens förhandlingar om det här ärendet. Vi pratade inte om varg, för det var ganska självklart att det var en ståndpunkt som låg i linje med tidigare ståndpunkter från regeringen, utan vi uppehöll oss mycket kring björn och lodjur.

  Det var, som Samuel Gonzalez Westling var inne på här tidigare, just vid EU-nämndens sammanträde som ordväxlingen blev sådan att det faktiskt blev ett otydligt svar från den statssekreterare som närvarade i stället för statsrådet på EU-nämndssammanträdet. Mycket till följd av hur orden föll uppstod oklarheter kring vad noten egentligen handlade om.

  Här framhåller KU vikten av att frågor som ställs vid EU-nämndens sammanträden ska besvaras så fullständigt och tydligt som möjligt, återigen i transparensens namn.

  Fru talman! Slutligen finns i det här avsnittet ett av de ärenden som KU funnit en tydlig brist i. Det rör hur finansminister Elisabeth Svantesson Elisabeth Svantesson agerade i samband med en interpellation som hon besvarade i kammaren i slutet av januari i år. Den handlade om det så kallade reformutrymmet som finns i regeringens budgetprocess. Inför interpellationsdebatten i kammaren hade ett skriftligt svar lämnats från Finansdepartementet. Det skilde sig markant från det som finansministern lämnade vid själva debatten.

  Här är det viktigt att framhålla att frågeinstituten har en viktig funktion inom det parlamentariska systemet genom de möjligheter som de ger riksdagen till information, debatt och kontroll av regeringen. Därför är det självklart viktigt att dessa institut fungerar som de ska, och en avgörande förutsättning för att instituten ska göra just det är att statsråden respekterar gällande reglering och praxis.

  Den reglering som finns när det gäller interpellationer föreskriver att departementen ska ha rutiner som säkerställer att den slutliga versionen av interpellationssvaret som expedieras till riksdagens kammarkansli överensstämmer med svaret som lämnas här. Rutinen följdes inte i det här ärendet, och därför finner KU att statsrådet har brustit i detta avseende.

  2025-06-16 10:13:18

  

  Malin Björk

• Fru talman! Konstitutionsutskottet är som bekant riksdagens äldsta utskott. Uppdraget att granska regeringens och statsrådens arbete kan som sagt spåras ända tillbaka till början av 1800-talet.

  År 1809 stod Sverige inför en helt ny situation. Kungamakten hade missbrukats, och förtroendet för regeringen hade fullständigt urholkats. Därför beslutade riksdagen att skapa en permanent kontrollmekanism, vilket blev ett av resultaten av 1809 års regeringsform.

  Det som först var ett utskott för grundlagsfrågor blev konstitutionsutskottet, med en tydlig tanke: Staten skulle kontrolleras löpande, och inte bara vid de ordinarie riksdagssammanträdena, som vid den här tiden hölls vart femte år.

  Två kontrollnivåer lades fast: juridisk prövning och ansvarsbedömning. KU skulle se till att statsrådens beslut var både formellt korrekta och politiskt ansvarsfulla. Men under 1950-talet konstaterade utskottet självt att den politiska delen av granskningen börjat spela ut sin roll. Fokus behövde flyttas från partipolitisk kritik till faktisk förvaltningsgranskning.

  Med grundlagsreformerna på 60- och 70-talet och införandet av misstroendevotum blev KU:s roll ännu tydligare. Det handlar om att säkra förvaltningsrätt, konstitutionell lydnad och korrekt myndighetsutövning, inte om att recensera regeringens politik. KU är ett utskott som står mitt emellan juridik och demokrati.

  Det sista steget mot det KU vi har i dag togs, som vår ordförande nyss nämnde, för bara kanske tio år sedan. Då lades partipolitiken helt åt sidan, förhoppningsvis en gång för alla.

  Fru talman! Ibland kan en formulering väcka mer diskussion än det sammanhang den är hämtad ur. Så var fallet med den debattartikel som tre av regeringens statsråd tillsammans med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson skrev i november 2024.

  Det är utskottets uppgift att bedöma hur regeringen kommunicerar med myndigheterna och inte vad regeringen vill uppnå med sin politik. Men låt oss inte fastna i semantik, utan låt oss se till verkligheten som gömmer sig bakom orden.

  Artikeln skrevs när Sverige bar på djupa sår från det arv som den nya regeringen övertog 2022. Det var inflation, elkris, gängvåld, bristande tillväxt, vårdköer och en skola i fritt fall. Och inte minst: ett medborgarskap som i praktiken förlorat sitt värde.

  Det var mot den bakgrunden som Tidöpartierna presenterade ett antal reformer och förslag som handlade om att få Sverige att fungera igen. Dessa reformer är inte lösryckta förslag, utan de är förlängningar av det Tidöavtal som utgör regeringssamarbetets fundament. Det är en handlingsplan för att återuppbygga ett land i kris. Låt mig kort utveckla några av dessa reformer.

  Att döma fler brottslingar är bara början. Vi måste också kunna verkställa straffen. Därför gör regeringen och Sverigedemokraterna en historisk satsning på att bygga ut kriminalvården. Men det handlar också, för första gången, om att hyra fängelseplatser utomlands. Avtalet med Estland, som ger plats för upp till 600 intagna från våren 2026, är ett bevis på att man menar allvar. Kapaciteten anpassas till verkligheten.

  I kampen mot gängen prövas nu särskild lagstiftning. Att gängen infiltrerar myndigheter, spränger bostadshus och sätter skräck i hela bostadsområden är något som vi inte längre kan behandla med gamla metoder. När det gäller skuggsamhället måste vi säkerställa att den som saknar rätt att vara här också lämnar landet.

  Låt oss särskilt stanna vid medborgarskapsfrågan, det vill säga den del som KU har granskat. Under alltför lång tid har det svenska medborgarskapet blivit en formalitet – ett dokument. Det är inte längre en symbol för tillhörighet, lojalitet och ansvar. Det behöver förändras. Det är också en uttalad del av Tidöavtalet att stärka medborgarskapets värde. Den som får ett svenskt pass ska vara redo att fullt ut vara en del av Sverige, juridiskt, socialt och kulturellt.

  Det var i det här sammanhanget som man i debattartikeln uttryckte den kanske mest diskuterade meningen i vårt utskott: ”I den mån det är möjligt ska därför åtgärder vidtas för att hindra att fler svenska medborgarskap utfärdas, fram till dess att den nya lagstiftningen träder i kraft”.

  I sin helhet är debattartikeln mycket tydlig. Det handlar om en politisk viljeinriktning, inte ett försök att påverka myndighetsutövning utanför lagens ramar. Statsråden har också varit mycket tydliga i KU:s granskning med att alla åtgärder ska ske inom gällande rätt. Det efterföljande regeringsuppdraget till Migrationsverket om stärkt säkerhetsperspektiv är ett exempel på just det.

  Fru talman! Det är alltså inte politiken som är problemet utan risken för tolkningsutrymme. Därför är KU:s granskning viktig. Goda reformer kräver tydlig kommunikation.

  De övriga ärenden som utskottet haft att granska under året kommer vi att utveckla vidare under respektive block i denna debatt. Det gäller såväl de sakområden där enighet råder som dem där mer principiella skillnader har blivit synliga.

  Jag vill avslutningsvis rikta ett tack till utskottets ledamöter och kansliet för det gedigna arbete som ligger bakom årets granskning. KU:s granskning är en gemensam angelägenhet, inte bara för regeringen eller oppositionen utan för hela riksdagen och i förlängningen hela det svenska folket.

  Med detta, fru talman, önskar jag trevlig sommar och tackar för ordet.

  2025-06-16 09:11:24

  

  Michael Rubbestad

• Fru talman! I det här avsnittet behandlar utskottet, som rubriken säger, vissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen. I vår representativa demokrati finns en rollfördelning mellan riksdag och regering som är viktig att upprätthålla. Jag ska här närmare beskriva ett par av ärendena. Flera andra ledamöter har lyft samma ärenden, så det blir dessvärre en viss upprepning.

  I ärendet om landsbygdsministerns agerande i EU:s ministerråd i frågan om fiskekvoter påtalar inte utskottet någon brist, utan KU bedömer att ministern har agerat utifrån det mandat som förankrades i EU-nämnden.

  Vid samrådet med EU-nämnden beskrev landsbygdsministern att regeringens utgångspunkt inför förhandlingarna var att fiskekvoterna för sill och strömming i Östersjön inte bör öka utan minska jämfört med gällande kvoter. Samtidigt framhöll han att Sverige var relativt ensamt om en sådan restriktiv hållning. Förhoppningen var att en svensk restriktiv hållning skulle kunna utgöra en motvikt och på så vis medverka till att hålla kvoterna nere så långt som möjligt.

  I denna typ av EU-beslut gäller kvalificerad majoritet. Det var därför angeläget att regeringen skulle ha möjlighet att påverka beslutet så långt som möjligt. Därför menade landsbygdsministern att han inte var beredd att gå in i förhandlingarna med ett stenhårt mandat fullt av röda linjer.

  Vi kan konstatera att Sverige inte lyckades få gehör för att minska kvoterna. Förhandlingen i rådet ledde i stället till att de tillåtna fångstmängderna av sill och strömming ökade. Samtidigt framgår att landsbygdsministern gör bedömningen att kvoterna skulle ha blivit ännu högre om Sverige hade röstat nej till kompromissförslaget, eftersom samtliga övriga Östersjöländer ville ha avsevärt högre kvoter.

  Vid konstitutionsutskottets utfrågning beskrev statsrådet att ståndpunkten från övriga Östersjöländer i stället var att öka kvoterna för strömming till de högsta tillåtna nivåerna i den fleråriga planen för bestånden av torsk, sill, strömming och skarpsill i Östersjön, vilket även var i linje med den vetenskapliga rådgivningen från Internationella havsforskningsrådet.

  Efter åtskilliga förhandlingsrundor, där övriga länder prövade Sveriges hållning med startpunkt på den högsta delen av det intervall som bedöms vara långsiktigt hållbart, landade det slutliga förhandlingsresultatet på den lägsta nivån i intervallet. Dessa nivåer bedöms alltså vara långsiktigt hållbara av Internationella havsforskningsrådet. En bidragande orsak till detta förhandlingsresultat var Sveriges restriktiva hållning. Landsbygdsministern beskrev hur han sa nej till nivå efter nivå som de andra länderna prövade på honom. Utan Sveriges agerande hade kvoterna alltså blivit ännu högre.

  I utskottets slutsats påminner vi regeringen om möjligheten till förnyad kontakt med EU-nämnden. Ärendet bedöms inte som någon brist.

  Fru talman! Jag vill också kommentera ärendet om informationen till EU-nämnden om en not om sänkt skyddsstatus för stora rovdjur, som också tidigare berörts här. Inte heller detta ärende bedöms som någon brist.

  Det handlar alltså om en så kallad not, eller non-paper, under rubriken Övriga frågor vid samrådet inför mötet med rådet för jordbruk och fiske, där Finland ville få EU-kommissionens och EU:s medlemsstaters stöd för att sänka skyddsstatusen för stora rovdjur, det vill säga varg, lodjur och björn, i EU:s art- och habitatdirektiv.

  Noten välkomnar att kommissionen i december 2023 föreslog att vargars internationella skyddsstatus skulle sänkas från ”strikt skyddad” till ”skyddad”, baserat på nya uppgifter om ökade populationer. I noten konstateras vidare att även andra stora rovdjurspopulationer i vissa områden inte heller kräver strikta skyddsåtgärder längre. I noten uppmanas därför EU-kommissionen att i samarbete med experter från – jag beklagar att det nu blir ytterligare ett engelskt uttryck – Large Carnivore Initiative for Europe, vilket översatt till svenska blir ungefär Europeiska initiativet för stora rovdjur, och medlemsstaterna identifiera sådana populationer av de stora rovdjuren som har en gynnsam bevarandestatus för att möjliggöra en ändring av populationernas skyddsstatus. Det handlade alltså inte om ett beslut i det direkta läget utan om en uppmaning om att ta fram ett forskningsunderlag.

  Vid miljö- och jordbruksutskottets möte den 18 januari 2024 informerade statssekreteraren om noten, liksom vid EU-nämndens sammanträde följande dag, den 19 januari 2024, och om att Sverige hade för avsikt att ställa sig bakom noten. Han framhöll att det ligger i linje med den politik som regeringen för och som tidigare redovisats i nämnden.

  Konstitutionsutskottet konstaterar att den aktuella noten var uppsatt som en informationspunkt. Därmed fanns inte någon skyldighet för regeringen att initiera ett samråd med EU-nämnden. Samtidigt bör eventuella ståndpunkter som förs fram av regeringen inom EU, till exempel i en not eller i någon form av tankepapper, ändå vara förenliga med ståndpunkter som tidigare förankrats i ett utskott eller i EU-nämnden.

  Den del av noten som avser varg har tidigare varit föremål för information i miljö- och jordbruksutskottet och samråd med EU-nämnden. När det gäller björn och lodjur har frågan om skyddsstatus inte tidigare varit föremål för överläggning med utskott eller samråd med EU-nämnden. Däremot fattade riksdagen 2013 beslut om ett övergripande och långsiktigt mål för rovdjurspolitiken som inkluderar bevarandestatus för björn och lodjur. Regeringen har framhållit att det som anges i noten inte är oförenligt med det målet. Vidare var notens särskilda fokus på vargens skyddsstatus, vilket gjorde att regeringen ställde sig bakom den.

  Utskottet delar regeringens bedömning att notens innehåll i den del som gäller björn och lodjur inte bedöms vara oförenligt med riksdagens övergripande och långsiktiga mål för rovdjurspolitiken. Utan att klassificera ärendet som en brist vill ändå utskottet framhålla vikten av att frågor som ställs vid EU-nämndens sammanträden besvaras så fullständigt och tydligt som möjligt. En god dialog mellan regeringen och EU-nämnden ligger både i regeringens och i EU-nämndens intresse.

  Utskottet vill också framhålla att det är angeläget att EU-nämnden får del av underlag och dokument i så god tid som möjligt. Dokument som rör rubriken Övriga frågor på en rådsdagordning kommer ofta in sent, vilket inte regeringen kan styra över. I det här fallet är noten daterad den 17 januari. Handlingarna kom in till EU-nämnden dagen därpå, det vill säga dagen innan sammanträdet hölls. Utskottet förutsätter att regeringen så långt som möjligt verkar för goda tidsmarginaler, i syfte att underlätta för riksdagen att vara delaktig i frågorna.

  (TREDJE VICE TALMANNEN: Jag noterar att det engelska uttrycket här översattes. Jag är tacksam för det.)

  2025-06-16 10:19:51

  

  Gudrun Brunegård

• Fru talman! Jag ska se om jag kan hålla mig till svenska hela vägen.

  Riksdagen har, som jag sa i mitt förra anförande, ett förhållande med regeringen som i vissa avseenden ska vara strukturerat och förutsägbart och ge möjlighet till ansvarsutkrävande. Jag kommer att återkomma till detta även i det här sammanhanget.

  Alla ledamöter har som bekant möjlighet att ställa muntliga frågor till statsråden här i kammaren. Vi kan också skicka skriftliga frågor, där vi oftast får svar inom en vecka, och vi kan begära interpellationsdebatter, som också ska äga rum inom en viss tid. Som många ledamöter erfarit är det kanske oftare förknippat med fördröjningar eller till och med att statsråd ställer in med kort varsel. Det är förstås inte alls bra.

  Ett av årets granskningsärenden handlar om just ordningen vid en interpellationsdebatt. Praxis säger att den ledamot som begärt debatten och fått de formella grunderna prövade och inte sällan förtydligade av kammarkansliet ska få statsrådets första och direkta svar skriftligt dagen före debatten, så att ledamoten kan förbereda ytterligare inlägg.

  Detta är ju en rimlig tingens ordning, kan man tycka, och som alla andra rutiner ska den förstås ses över emellanåt. Världen utanför kan ju komma att förändras. I det här fallet handlar det om ett svar från finansministern som vid själva tillfället för debatten visade sig inte vara detsamma som statsrådet hade lämnat i förväg.

  Nu fick jag intrycket att den ledamot som fick det annorlunda svaret ända fann sig i situationen och kunde genomföra debatten i stort sett som planerat. Det hela kan möjligen rubriceras som ett misstag från Regeringskansliets sida, men icke desto mindre har KU funnit det lämpligt att ta upp det.

  Gott så, tänker jag. Det är bra att praxis och överenskomna rutiner hålls och inte tillåts förfalla. Jag föreställer mig att ingen ligger sömnlös för detta, men utskottets påminnelse om vikten av att rutiner följs är en del av vår granskning.

  Fru talman! Regeringen svarar för Sveriges utrikespolitik, men riksdagen har dels ett utrikesutskott, dels de båda nämnderna Utrikesnämnden och EU-nämnden där regeringen förankrar sin politik i utrikesfrågor. De båda nämnderna har, som har sagts flera gånger, förekommit i årets granskning, den senare i ett par frågor om rovdjur respektive strömmingskvoter.

  EU-nämnden har sina speciella utmaningar, på så vis att regeringen alltså ska förankra de ståndpunkter som Sverige representerar i det europeiska samarbetet i unionen. Dessa ståndpunkter baseras ibland på underlag som distribueras sent men där nämnden ändå förväntas göra så gott den kan i ett sent skede.

  Anmälan avseende rovdjuren, i första hand varg, men också lo och björn, var baserad på en not, ett tanke-papper, ett non-paper, eller ”une note”, som man kanske säger i Bryssel. Det är alltså inte fråga om ett beslutsunderlag, och följaktligen togs det upp under punkten Övriga frågor.

  Anmälan rörde också notens faktiska beslutskraft, om den möjligen tilläts bli större än vad den ska vara avseende de stora rovdjurens skyddsstatus, och om det är rimligt att en not under punkten Övriga frågor ska vara vägledande och bindande för ny politik på området. Statsrådet förklarade vid KU:s utfrågning att regeringens politik avseende vargstammens storlek och skyddsstatus är densamma som tidigare och att status för lo och björn skulle kunna komma att förändras om nya data visar på att antalet djur ökar.

  Jag tackar å hela Miljöpartiets vägnar min kollega från Vänsterpartiet, ledamoten Gonzalez Westling, för hans omsorg om våra möjligheter att se skillnad på lo och varg. Jag tror att jag kan säga med stor säkerhet att vi kan det!

  Fru talman! Konstitutionsutskottet granskar mekanismer, kommunikationskanaler och förutsättningar – men allt utifrån våra lagar. En granskning kan leda till kritik, för all del, men kanske ännu viktigare i bästa fall också till förbättringar i rutiner baserat på samförstånd.

  För egen del finner jag det ändå angeläget att alltid sätta ärendets juridiska och konstitutionella natur också i relation till vad det faktiskt handlar om. Det jag menar är att om det handlar om fiskekvoter så kan vi diskutera de formella förutsättningarna för att förhandla utifrån den ena eller andra utgångspunkten. Det är okej. Men det är svårt utan att också ta in betydelsen av beslutet; om det som i det här fallet äventyrar fiskbestånden i Östersjön en lång tid framöver.

  Vi har redan i 2 § i kapitlet om statsskickets grunder i regeringsformen följande formulering: ”Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.”

  De övriga länderna runt Östersjön som är medlemmar i EU har liknande formuleringar som i varierande grad talar om skydd för miljön och om att hushålla med resurser för kommande generationer.

  Fru talman! Jag har förståelse för att det för årets ärenden som har berört dels fiskekvoter, dels rovdjursstatus – eller om man så vill mängden strömming i Östersjön respektive antalet vargar i Sverige – är nödvändigt att diskutera detaljer avseende vad som sagts, vem som sagt vad och vilka siffror som har använts. Statsrådet upprepade vid flera tillfällen under KU:s utfrågning att när det handlar om eventuell jakt på lo och björn behövs det mer data, och om dessa data är korrekta kanske skyddsstatusen för dessa djur också kan sänkas från strikt skyddad till skyddad.

  Men någonstans skaver det när våra absolut grundläggande uppfattningar, så som de uttrycks i grundlagar i länderna runt Östersjön, ändå inte förmår ta vara på de värden som fisk i hav och djur i natur utgör. Ekonomisk tillväxt i all ära, men den kan inte få tillbaka fisk eller utrotade djur.

  Det finns diskussioner om naturens rättigheter som förs bland forskare inom det juridiska området. Det är också centrala begrepp för många urfolk och minoriteter i hela världen. Jag tänker att det kan vara värt att ta kunskapen om dem på allvar, liksom att faktiskt försöka förstå sådana förutsättningar, för att bättre kunna nå gemensamma lösningar som upplevs som rättvisa. Vi har en bit kvar att gå på den vägen, och jag tror inte att vi kommer att se detta i år eller nästa år. Men kanske kan vi någon gång i framtiden föra den sortens diskussion.

  Slutligen, fru talman, gäller det Utrikesnämnden. Anmälan till KU menade att en så betydande ändring av praxis som en fångutväxling borde ha föregåtts av ett samråd med Utrikesnämnden. Här står ord och uppfattningar lite grann emot varandra; från regeringen menar man att det helt enkelt inte fanns tid för det, medan oppositionen inte är helt övertygad om att så var fallet.

  Utskottet konstaterar att det under alla omständigheter är värt att uppmärksamma de möjligheter till samråd som Utrikesnämnden innebär. Det kan inte ersättas av till exempel samråd med partiledarna. Möjligheterna till sekretess och tystnadsplikt är omfattande och antalet ledamöter är litet, så risken för läckor borde vara obetydlig. Det ska vara ett formellt samråd med protokoll och anteckningar som gör det möjligt att spåra för framtidens forskare på området.

  2025-06-16 10:28:10

  

  Jan Riise

• Fru talman! Så här i sommartid är ordningen att konstitutionsutskottet lägger fram vårt omfattande granskningsarbete utifrån alla de anmälningar som kommit in från riksdagsledamöter. I en del fall framför vi att det föreligger brist i regeringens agerande, och i ytterligare några handlar det kanske mer om att som en god revisor göra en del påpekanden som i sin tur kan vara lärdomar inför framtiden. Oavsett begrepp bör ställningstaganden och underlag ses som viktiga redskap i regeringsarbetet framöver.

  Fru talman! Jag ska här ta upp en del ärenden i vår granskning utifrån vikten av att regeringen förankrar sina ställningstaganden inför EU-förhandlingar i riksdagen.

  I Sverige finns ett starkt folkligt stöd för EU-samarbetet. Det brukar ligga på drygt 60 procent i opinionsundersökningar. Sedan Sverige blev medlem för 30 år sedan tycks stödet ha ökat ytterligare. En stor del i detta bygger av allt att döma på att EU-frågorna som regel har en god förankring i det parlamentariska arbetet, såväl i de olika utskotten som i den för ändamålet fungerande EU-nämnden.

  I princip varje beslut som ska tas i EU-sammanhang passerar den svenska riksdagen. I EU-nämnden förankras och diskuteras regeringens ståndpunkter inför ministermötena i Bryssel.

  Vid ett besök som konstitutionsutskottet genomförde tidigare under riksdagsåret i Bryssel framhöll såväl Sveriges ambassadör som företrädare i kommissionen och parlamentet den betydelse och den styrka det innebär att kunna hänvisa till den parlamentariska förankringen. Det är inte enbart en fråga om regeringens ståndpunkt, utan den vilar på en bred bas av svenska folket och har då en mer långsiktig prägel. Därför är regeringens ansvar för att hantera förberedelser inför förhandlingar viktiga att följa upp.

  I granskningsarbetet har en del anmälningar kommit in utifrån hur regeringen förhåller sig till EU-nämnden. En av anmälningarna till utskottet har inneburit att landsbygdsminister Kullgrens agerande i rådet i frågan om fiskekvoter har granskats. Vi har lyssnat på en del reflektioner om detta. Utgångspunkten inför förhandlingarna med övriga länder var att kvoterna skulle minska, inte öka. Bakgrunden är den situation som råder i Östersjön. Den allvarliga situationen bekräftas också av mina egna kontakter med såväl forskare som småskaliga fiskare utefter Skånes och Blekinges kuster.

  Regeringens ståndpunkt inför förhandlingarna var att fiskekvoterna för sill och strömming i Östersjön inte borde öka utan minska jämfört med gällande kvoter, och regeringen skulle driva på för att minska kvoterna på 55 000 ton. Även om Sverige var ensamt om denna linje i förhandlingarna var riksdagens och även regeringens tydliga besked inför förhandlingarna att gå in med denna utgångspunkt.

  Beslutet efter förhandlingarna innebar dock att de totala tillåtna fångstmängderna för central strömming och sill i stället ökade med 108 procent och för bottnisk strömming med 21 procent. Och Sverige ställde sig bakom detta.

  Den uppgift KU har haft att granska är dock inte sakfrågan i sig utan snarare hur ministern agerade utifrån och förhöll sig till det mandat han fick med sig från riksdagen.

  Fru talman! I ärendet har vi ställt skriftliga frågor till departementet. Dessa följdes upp med en öppen utfrågning med Peter Kullgren. Vid utfrågningen fick Kullgren redogöra för förhandlingarna, och han informerade om att beslut om fiskekvoter fattas av rådet med kvalificerad majoritet och som ett paket.

  Han beskrev förhandlingarna som att kvoterna hela tiden drevs upp av de övriga Östersjöländerna. Om Sverige hade sagt nej till det bud som lades fram hade det lett till att ytterligare minst 15 000 ton fisk hade tagits upp ur Östersjön. Att den minskning som eftersträvades i stället blev denna betydliga ökning motiverade han därav med att den kunde ha blivit ännu högre om han inte hade gått med på den nivå som det nåddes enighet kring.

  Fru talman! I detta sammanhang finns kanske anledning att betona det som framförs i utskottets ställningstagande: att regeringen har möjlighet att söka förnyad kontakt med EU-nämnden. Så har skett under pågående förhandlingar vid tidigare tillfällen. Det är möjligt – rent av troligt – att Kullgren, om han hade beskrivit situationen så som den utspelade sig i förhandlingarna, också hade fått EU-nämndens acceptans för sin linje.

  Det som dock kan sägas vara avgörande för att anmälan ska resultera i just ett påpekande – som en god revisor sa, som vi nämnde tidigare – och kanske inte en uttalad brist får som jag ser det anses vara den sammanfattning som EU-nämndens ordförande gjorde i samband med överläggningarna. Den slutsatsen gick ut på att Sverige skulle inta en restriktiv hållning och verka för att hålla kvoterna nere så långt möjligt och att det inte enbart skulle handla om en minskning.

  Kullgren tolkade också, oavsett tidigare framförda utfästelser i riksdagen, sitt uppdrag på det sättet, att denna eftersträvade minskning i stället kunde resultera i den ökning som blev fallet.

  Jag vill ändå säga att lärdomar i högsta grad finns att dra för kommande tillfällen. Ministrar har som sagt vid tidigare tillfällen också tagit förnyad kontakt med EU-nämnden för att få stöd i vissa frågor.

  Fru talman! Utskottet har också granskat regeringens information i EU-nämnden om en not om sänkt skyddsstatus för stora rovdjur. Tidigare talare har redogjort också för det.

  Det framhålls i vårt granskningsbetänkande att dokument som rör övriga frågor på en rådsdagordning ofta kommer sent. Regeringen kan inte alltid styra över det. Men utskottet förutsätter att regeringen så långt möjligt inom ramen för EU-samarbetet verkar för goda tidsmarginaler, i syfte att underlätta för riksdagen att vara delaktig i frågorna.

  Också i detta sammanhang vill vi trycka på vikten av att förankra beslut för att ha en stark förankring och möjlighet att agera med styrka i EU-sammanhangen.

  Fru talman! Det togs också upp en brist, som vi har framfört, när det gäller finansministerns hantering av interpellationssvar. Rutinen att överlämna ett skriftligt svarsutkast till riksdagen inför en interpellationsdebatt menar vi bidrar positivt till hur frågeinstitutet fungerar. Det är en god ordning som bör upprätthållas.

  Av granskningen vi gjort framgår att det skriftliga svarsutkast som skickades till riksdagen inför den aktuella interpellationsdebatten inte korresponderade med det svar som finansministern senare gav i kammaren. Det framhålls att det berodde på ett förbiseende inom departementet.

  Praxis åsidosattes. Det finns anledning att beakta detta inför kommande arbete. Vi landade i att det var ett bristfälligt agerande.

  2025-06-16 10:36:27

  

  Per-Arne Håkansson

• Fru talman! Vårens granskning är färdig, och jag vill börja med att tacka utskottets alla medlemmar för ett gediget arbete. Jag vill naturligtvis också rikta ett stort tack till kansliet för deras tålamod och ovärderliga vägledning.

  Som flera av oss tidigare har nämnt har vi behandlat sammanlagt 32 anmälningar som inkommit från diverse riksdagsledamöter. Utskottet har funnit att det förekommit vissa brister i sex av dessa. Jag tänker nämna några av våra ärenden – två där vi har funnit brister och två där inga brister har förekommit.

  En inkommen anmälan rör avvecklingen av Renmarkskommittén, som min kollega Mirja Räihä just redogjorde för. Mer specifikt handlade det om huruvida bestämmelserna i konsultationslagen har följts så som det var tänkt.

  Konsultationer genomfördes med samiska företrädare, så rent formellt har regeringen inte brustit. I fråga om urvalet av samiska företrädare som tillfrågades har utskottet inte heller några invändningar.

  Det problematiska i ärendet härrör från ett pressmeddelande som skickades ut före konsultationerna. Regeringen meddelade där att man hade för avsikt att avveckla kommittén men också att konsultationer skulle genomföras. Formuleringen i pressmeddelandet ledde till att vissa samiska företrädare avböjde konsultation, då det uppfattades som att beslutet redan var fattat.

  Tidsmässigt skickades konsultationsförfrågan ut två arbetsdagar efter pressmeddelandet. Detta i kombination med själva utformningen av pressmeddelandet öppnade lite olyckligt för missförståndet att beslutet de facto redan var tagit, även om så faktiskt inte var fallet.

  Som tidigare nämnts menar vi som utskott att det hade varit önskvärt att konsultationsförfrågan hade skickats ut före, eller åtminstone samtidigt som, pressmeddelandet. Vi menar också att innehållet i pressmeddelandet kunde ha varit utformat något annorlunda för att undvika missförstånd.

  Detta är absolut ett bristärende. Det kan nämnas att de samiska företrädarna som deltog i konsultationerna inte hade några invändningar mot regeringens avsiktsförklaring.

  Fru talman! En annan granskning vi har funnit brister i rör förordnandet av styrelseledamöter i Institutet för mänskliga rättigheter. Det ska enligt lagen om Institutet för mänskliga rättigheters styrelse ingå ledamöter med sakkunskap inom området mänskliga rättigheter och erfarenhet från det civila samhället, rättsväsendet och advokatverksamhet samt forskningen och högskoleutbildningen. Inom vartdera området ska det finnas två ledamöter.

  Regeringen är förpliktigad att begära in förslag till ledamöter från institutets råd, Sveriges advokatsamfund samt universitet och högskolor. Även om regeringen inte är formellt bunden av dessa nomineringar borde det i största möjliga mån hämtas styrelseledamöter från nomineringslistan.

  I just detta fall ansåg regeringen att det bland de nominerade saknades en kandidat med tillräckligt kvalificerad erfarenhet från det civila samhället. Detta ledde regeringen till att blicka tillbaka på tidigare nominerade personer, och regeringen tog beslutet att förordna en person med önskad bakgrund från den listan.

  Vi i utskottet anser att anledningen till att det inte fanns tillräckligt många förslag på kvalificerade med rätt bakgrund kan vara ett resultat av hur själva inbjudan var formulerad. Det finns därför skäl att se över själva nomineringsprocessen. Vi poängterar att styrelseledamöterna bör hämtas från de nominerade och att detta är av vikt för institutets oberoende. Möjligheten att utse andra personer ska tolkas väldigt restriktivt.

  Fru talman! Ett annat ärende vi granskat till följd av ett par anmälningar är regeringens efterlevnad av klimatlagen. Någon brist i sig har inte konstaterats i ärendet, men vi har som utskott gjort vissa iakttagelser.

  Klimatlagen innehåller en hel del krav på regeringen gällande planering, uppföljning och rapportering till riksdagen vad gäller det klimatpolitiska arbetet. Anmälarna hävdar att regeringens klimatmål inte kommer att nås och att den klimatpolitiska handlingsplanen inte lever upp till klimatlagens krav.

  Vår granskning visar att regeringen har följt kraven i klimatlagen gällande vad den ska göra när det handlar om formerna för överlämnandet av klimatredovisningen, handlingsplanen och även innehållet i klimatredovisningen. I tillägg finns det saker i lagen som bör inkluderas i handlingsplanen. De uppgifter som efterfrågas där är alltså inte obligatoriska men kan säkert på sina håll anses i högsta grad önskvärda.

  Vi har en liknande tidigare granskning från 2021. Där slås det fast att handlingsplanen inte måste innehålla uppgifter som inte är obligatoriska men att dessa rekommenderade uppgifter också borde beröras för att få till en bred behandling av klimatpolitiken i riksdagen.

  Vi i utskottet förutsätter att regeringen i sitt fortsatta arbete utformar både klimatredovisningar och klimathandlingsplaner på ett sådant vis att de ger riksdagen bredast möjliga underlag. Om regeringen är av en annan åsikt än diverse expertorgan och myndigheter måste de tydligt redogöra för skälen till detta. Vi fann alltså ingen formell brist i ärendet, men utskottet lämnar några rekommendationer och iakttagelser.

  Fru talman! Till sist några ord om en inkommen anmälan som vi granskat. Den gäller hanteringen av eventuellt kringgående av sanktioner mot Ryssland. Inte heller här fanns det vi uttrycker som en brist, men jag tycker att ärendet förtjänar några ord trots detta. Det är ett väldigt dagsaktuellt ärende i vår oroliga omvärld.

  Anmälaren poängterar att även om exporten och importen gentemot Ryssland har minskat har svenska exporter till länder i Rysslands närområde ökat. Dessa länder har i sin tur ökat exporten till Ryssland, vilket av förklarliga skäl kan uppfattas som oroväckande.

  Jag utgår från att samtliga partier i denna församling står rörande eniga i hanteringen av sanktioner mot Ryssland och att vi jobbar nära EU så att syftet med dessa sanktioner verkligen uppfylls.

  I vår granskning framkommer att regeringen har gett uppdrag till myndigheter och vidtagit diverse åtgärder för att sudda ut oegentligheter. Detta inkluderar förslag på lagstiftning.

  Det är naturligtvis av yttersta vikt att vi och våra EU-kollegor – åtminstone merparten av dessa länder – skapar en gemensam front mot Rysslands aggressioner. Jag sätter stort värde på regeringens konsekventa agerande och på oppositionens stöd i frågan.

  Med det, fru talman, tackar jag för mig och önskar alla en fin sommar.

  2025-06-16 10:50:34

  

  Lars Andersson

• Fru talman! Jag kommer att kommentera två ärenden i granskningen. Båda bedöms av ett enigt utskott vara bristärenden.

  Jag börjar dock med ett citat: ”Renmarkskommitténs första delbetänkande Jakt och fiske i renbetesland har varit på remiss och det står nu klart att kritiken är omfattande. Det inkluderar bland annat kritik från myndigheter, kommuner, intresseorganisationer samt samiska organisationer och representanter. Regeringen kommer därför inte att gå vidare med utredningens förslag.

  – Kritiken har varit betydande och det är tydligt att ett omtag behövs här. Regeringen avser att så snart som möjligt tillsätta en ny utredning av rennäringslagen med nya direktiv, säger landsbygdsminister Peter Kullgren.

  Regeringens avsikt med det kommande omtaget är att Renmarkskommittén avvecklas. Därefter avser regeringen att tillsätta en ny utredning av rennäringslagen. Syftet med den nya utredningen är att arbeta fram långsiktigt hållbara förslag som har bred förankring både hos dem som berörs och i riksdagen.”

  Det är det här som gett upphov till den KU-anmälan som kommit in.

  Fru talman! Det första ärendet jag ska tala om handlar av den anledningen om hur regeringen har hanterat konsultationslagen gentemot samerna i samband med att man aviserade att man skulle lägga ned renmarksutredningen. I ett pressmeddelande den 7 november 2024 aviserade landsbygdsministern att regeringens avsikt var att lägga ned utredningen samt att regeringen inte heller skulle gå vidare med förslagen som fanns i delbetänkandet.

  Konsultationslagen är viktig för det samiska folket, som det ursprungsfolk de är. De ska ha möjlighet att samråda med regeringen eller myndigheter i ärenden som handlar om deras näringar, språk och kulturarv.

  Inbjudan till samråd gick till fyra organisationer den 11 november. Tre av organisationerna avböjde samråd, eftersom de uppfattade regeringens pressmeddelande som att allt redan hade beslutats. Organisationerna uppfattade pressmeddelandet som oomkullrunkeligt. Därmed var de samiska organisationerna offside, för att använda idrottstermer.

  Förarbeten till konsultationslagen säger att tidsfristen ska vara skälig och att konsultationen ska genomföras i god anda. Med det menas att konsultationen ska präglas av uppriktighet och ärlighet.

  Utskottet menar att det inte motsäger lagens syfte att regeringen har bildat sig en uppfattning innan konsultation sker men att det är en förutsättning att utkomsten av konsultationen inte framstår som given på förhand. Utskottet konstaterar vidare att det finns en skillnad mellan hur pressmeddelandet och inbjudan till samrådet var formulerade. Detta gjorde att inbjudna uppfattade att beslutet redan var taget.

  Fru talman! Utskottet konstaterar vidare att det hade varit lämpligt att skicka ut konsultationsförfrågan före eller åtminstone samtidigt med pressmeddelandet för att undvika missförstånd. Utskottet konstaterar också att det finns skäl för regeringen att överväga dels när i tid samiska företrädare bjuds in till konsultation, dels hur regeringen formulerar sig i kommunikationen.

  Fru talman! Det andra ärendet jag ska tala om gäller bristen på jämställdhetsanalys när regeringen lade fram en proposition om akassan. Analysen togs fram i den förordning som angav beloppsgränserna. Regeringen menade att det inte gick att göra analysen innan gränserna faktiskt var beslutade.

  Men det fanns en nedtrappningsmodell i propositionen. En kraftig sänkning av ersättningen träder i kraft efter 100 dagar i arbetslöshet. Den delen av propositionen borde ha analyserats ur ett jämställdhetsperspektiv innan propositionen lades på riksdagens bord.

  Utskottet menar att propositioner ska vara väl genomarbetade och ha utförliga problem- och konsekvensanalyser. Av den anledningen behöver konsekvenser för jämställdheten redovisas så utförligt som möjligt.

  Fru talman! Det är klart att det fanns begränsade möjligheter att göra en sådan genomlysning när beloppsgränserna inte fanns på bordet. Utskottet menar dock att analysen borde ha gjorts för den del av propositionen som anger den nya nedtrappningsmodellen i arbetslöshetsförsäkringen.

  2025-06-16 10:45:19

  

  Mirja Räihä

• Fru talman! Det avsnitt som vi nu debatterar rör elva specifika granskningar. Jag tänker uppehålla mig vid ett par av dem.

  Inledningsvis vill jag kommentera en anmälan mot den tidigare socialdemokratiska regeringen gällande förordnandet av en ledamot i styrelsen för fredsforskningsinstitutet Sipri. I april år 2021 beslutade den dåvarande regeringen att förordna en rysk medborgare som ledamot i Sipris styrelse. Utnämningen skedde på rekommendation från just Sipris styrelse.

  I maj 2024 avslöjade Expressen att personen i fråga hade nära band till Vladimir Putin och hans regim, bland annat som rådgivare till det ryska säkerhetsrådet.

  I en anmälan till konstitutionsutskottet begärdes att utskottet skulle granska regeringens utnämning mot bakgrund av personens koppling till den ryska underrättelsetjänsten.

  Regeringsformen anger att vid beredning av regeringsärenden ska behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Vidare ska man, om det behövs, inhämta yttranden från kommuner och sammanslutningar av enskilda. I dagligt tal kallar vi detta för beredningskravet.

  Av en promemoria från Regeringskansliet framgår att styrelseledamöter förordnas av regeringen enligt Sipris stadgar efter förslag från Sipris styrelse, forskarkollegiet eller de lokala arbetstagarorganisationerna. Vidare framgår att upplysningar om föreslagna styrelseledamöter inhämtas från Sipri. Något övervägande om att ha med ytterligare kandidater gjordes inte av regeringen.

  Varken av den information som förmedlades av Sipri eller av det som framkom vid den interna beredningen inom Regeringskansliet framgick att det fanns skäl att ifrågasätta kandidaten. Mot den bakgrunden har utskottet stannat vid att inte göra något uttalande med anledning av granskningen. Det är alltså ingen brist.

  Den principiella fråga som ändå väcks är i vilken utsträckning Regeringskansliet kan förlita sig på de nomineringar som man får sig till del och hur långt Regeringskansliets beredningskrav sträcker sig, det vill säga i vilken omfattning Regeringskansliet behöver göra egna utredningar om de föreslagna kandidaterna.

  Om Regeringskansliet i just det här fallet hade gjort en mer ingående beredning än den som nu gjordes hade man måhända kunnat förhindra att en person med nära band till Vladimir Putins regim förordnades som styrelseledamot i Sipri. Kanske kan konstitutionsutskottet vid ett annat tillfälle göra en mer generell granskning av beredningskravet vid utnämningsärenden, då det är tämligen vanligt att regeringen gör utnämningar på förslag av olika utomstående organisationer.

  Fru talman! Ett ärende som har väckt en hel del medial uppmärksamhet är granskningen av regeringens efterlevnad av klimatlagen. Jag anar att det är ett ämne som återkommer också senare i dagens debatt.

  Det klimatpolitiska ramverket består av tre delar, nämligen mål för klimatpolitiken som satts upp av riksdagen, en klimatlag och inrättandet av ett klimatpolitiskt råd. Det långsiktiga målet är att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären för att därefter uppnå negativa utsläpp. Därutöver finns etappmål för 2030 och 2040.

  Klimatlagen innehåller bestämmelser om regeringens klimatpolitiska arbete, vad arbetet ska syfta till och hur det ska bedrivas.

  Ett enigt konstitutionsutskott har konstaterat att regeringen har följt kraven i klimatlagen på vad den ska göra när det gäller formerna för överlämnandet av klimatredovisningen och handlingsplanen samt innehållet i klimatredovisningen. Konstitutionsutskottet har därutöver valt att inte göra någon detaljerad analys av utfallet av regeringens utformning av klimatpolitiken enligt målsättningarna i klimatlagen, helt enkelt därför att det inte kan vara konstitutionsutskottets roll att utvärdera förd politik. Konstitutionsutskottets uppgift är att granska på konstitutionella grunder, inte politiska.

  När det gäller innehållet i klimathandlingsplanen vill jag nämna att den har granskats och behandlats av miljö- och jordbruksutskottet, som inte anmärkte på redovisningen. Miljö- och jordbruksutskottet ansåg att det arbete som presenterades i handlingsplanen, inklusive beslutade planer och åtgärder som regeringen avser att vidta, är väl avvägt och att den beskrivna politiken skulle kunna få brett stöd i olika grupper över hela landet.

  Senare kommer säkert någon från talarstolen här att påpeka att Klimatpolitiska rådet vid sin granskning har gjort bedömningen att klimathandlingsplanen inte lever upp till klimatlagens krav, vilket för övrigt också gällde den handlingsplan som presenterades av den tidigare regeringen under förra mandatperioden. Regeringen har dock varit tydlig med att den i denna del inte delar Klimatpolitiska rådets bedömning. Som jag nämnde tidigare har konstitutionsutskottet valt att inte göra någon egen bedömning i denna del.

  Värt att notera i sammanhanget är dock att regeringen har beslutat om flera uppdrag för att förstärka myndigheternas analyskapacitet, utveckla arbetet med utsläppsinventeringar och samhällsekonomiska modeller och ta fram vägledningar avseende klimateffektbedömningar och klimatpolitikens kostnadseffektivitet. Inför framtagandet av 2023 års klimathandlingsplaner utökades också antalet myndigheter som fick i uppdrag att ta fram underlag till handlingsplanen.

  Här har Klimatpolitiska rådet konstaterat att regeringen sedan den första klimatpolitiska handlingsplanen togs fram tagit flera steg för att förbättra effektbedömningarna av de politiska insatser som beslutats. Det är ett bra betyg till regeringen.

  Fru talman! Slutligen hade jag tänkt nämna något om Renmarkskommittén och den konsultationslag som har diskuterats här tidigare. Två talare före mig har dock redan tagit upp den frågan. För att undvika upprepningar avstår jag därför från den delen.

  2025-06-16 10:58:38

  

  Lars Johnsson

• Fru talman! Jag har i ett par tidigare anföranden pratat om regeringens relation till riksdagen och om hur ord som samråd, mandat och förståelse kan ses. Jag kommer att fortsätta med det nu.

  Regeringen har stort ansvar för sina relationer till nästan alla myndigheter – JO och Riksrevisionen är självklart undantagna. De är en del av våra gransknings- och kontrollfunktioner. Det finns också ett stort ansvar gentemot våra minoriteter och urfolket samerna. Ett eller möjligen flera ärenden i årets granskning har med detta att göra.

  Fru talman! De senaste decennierna har minoritets- och urfolksfrågorna fått ökad uppmärksamhet inte bara här i Sverige utan i Norden och övriga världen. När det gäller samerna kan jag konstatera att sannings- och försoningskommissioner har arbetat, arbetar eller ska återuppta arbetet i Norge, Finland och Sverige. Baserat på de berättelser som framförs, den dokumentation som presenterats avseende diskriminering och övergrepp och historiken finns det all anledning att ta uppmaningar och förslag till förtroendeskapande på stort allvar. Konsultationslagen kan ses även i det ljuset, tycker jag. Den tillkom för att garantera det samiska folket inflytande i frågor som berör dem.

  Den anmälan som konstitutionsutskottet har granskat handlar om avvecklingen av Renmarkskommittén. Kommittén hade tillsatts 2021 med syfte att ta fram förslag till en ny rennäringslag. Det visade sig efter hand att olikheterna i uppfattningar hos olika grupper representerade i kommittén var större än vad som förutsetts, och arbetet fortskred i långsam takt. Ett delbetänkande publicerat 2023 fick remissvar som speglar dessa omfattande skillnader i uppfattningar.

  Regeringen fann alltså att det kunde finnas skäl för ett omtag, men i stället för att ta kontakt med berörda samiska grupper för konsultation och samråd publicerade man ett pressmeddelande där man meddelade sin avsikt att avveckla kommittén. Även kommitténs ordförande och sekretariat meddelades samtidigt, vilket naturligtvis bidrog till uppfattningen att beslutet redan var fattat. Detta fick förutsägbara reaktioner där några fann det onödigt att delta i konsultationer eftersom beslutet till synes redan hade fattats. Konsultationer hölls förvisso en månad senare, varefter regeringen fattade det formella beslutet om avveckling.

  Fru talman! Det centrala i anmälan är att det talas i konsultationslagen om begreppet ”god anda”. Konsultationer ska föras i god anda, som det heter. Konstitutionsutskottet tolkar det som att även om man har en uppfattning om vart en diskussion ska leda, till exempel till en avveckling, är det nödvändigt att närma sig ärendet med respekt för de eventuella andra åsikter som kan finnas.

  För egen del vill jag gärna lägga till att om ”förtroendeskapande” är en målsättning i sig får man väga varje tänkbart förslag även i det perspektivet.

  Fru talman! Institutet för mänskliga rättigheter etablerades för bara ett par år sedan, 2022. Institutet är en nationell institution i ett globalt sammanhang där FN:s så kallade Parisprinciper är grundläggande. Ett institut för mänskliga rättigheter måste vara helt oberoende för att med förtroende kunna bevaka diskriminering och efterlevnad av lagar för fri- och rättigheter. Det måste vara helt oberoende från varje tänkbar möjlighet för påverkan eller inflytande.

  I årets granskning förekommer ett ärende om hur tillsättning av styrelsemedlemmar har gått till. I institutets instruktioner ingår noggranna beskrivningar av hur det ska gå till och vilka institutioner som har möjlighet att nominera.

  Årets ärende handlar om hur regeringen valde en annan ledamot än någon av de nominerade och därmed gick förbi de regler institutet har. Detta handlar inte om någon som helst bedömning av personerna i fråga utan om att de principer som Institutet för mänskliga rättigheter har frångicks.

  För mig framstår det som en både rimlig och enkel lösning att följa de instruktioner som finns. Därmed undviks eventuella frågor av det här slaget, och integriteten för institutet kvarstår vad gäller utseende av styrelseledamöter. Jag förmodar att instruktioner och ordning ses över till nästa gång det blir aktuellt för att ytterligare tydliggöra vikten av att följa den ordning för nomineringar som finns.

  Fru talman! Klimatlagen är en del av det klimatpolitiska ramverket tillsammans med Klimatpolitiska rådet och de riksdagsbundna mål som satts upp för klimatpolitiken för 2030, 2040 och 2045, vilket inkluderar de så kallade etappmålen för att nå nettonollutsläpp 2045.

  Från Miljöpartiets sida ville vi, som ett av två anmälande partier, pröva om klimatlagen uppfylldes i sin helhet, alltså med de krav som finns i lagens 2 §, framför allt vad gäller om åtgärder som vidtas bidrar till att minska utsläpp och om de åtgärder som vidtas vilar på vetenskaplig grund och är evidensbaserade. KU beslutade dock att fokusera på de formella frågorna om innehåll i klimathandlingsplan och klimatrapporter, som en sorts minsta gemensamma nämnare – därav vårt särskilda yttrande i granskningsbetänkandet.

  Det är självklart inte konstitutionsutskottets uppgift att bedöma den förda politikens utformning eller innehåll i sig. Men det måste vid någon tidpunkt vara möjligt att utvärdera resultatet av den och att bedöma om den förda politiken och de åtgärder som vidtagits lett till att utsläppen minskar och att prognoserna för att nå klimatmål och etappmål förbättras och om åtgärderna som vidtas är baserade på evidens och vetenskap.

  Jag noterade att ledamoten Lars Johnsson trodde att någon förmodligen skulle ta upp klimathandlingsplanen. Det tänker jag inte göra. Däremot vill jag nämna att det finns expertmyndigheter som på olika sätt också har uttalat sig. Det kan vara värt att använda sig av deras uttalanden som underlag för en eventuell bedömning framöver.

  Jag tycker egentligen inte att det finns något att välja på. Det finns inget utrymme för att hänvisa till mandat att sänka bensin- och dieselpriserna eller minska reduktionsplikten, i varje fall inte utan att samtidigt fortsätta arbeta för minskade utsläpp. Detta framfördes också vid den presskonferens som hölls för drygt en vecka sedan.

  För egen del ser jag framför mig att diskussionen fortsätter, även om sådant som expertmyndigheternas förutsättningar och att det inte kan uteslutas att en ny granskning kan komma att begäras, då förstås med de erfarenheter som gjorts i det förhållandevis omfattande arbete som utskottet gjort i år.

  Självklart ska frågor om klimatpolitik och klimatmål också föras i samhället i stort, i alla de forum vi har tillgängliga, på tidningarnas debattsidor, i sociala medier, på föreläsningar och seminarier och inte minst i kommande valkampanjer och valarbete.

  Sammanfattningsvis är min uppfattning att klimatlagen ska bedömas i en helhet, där även regeringens förmåga att leverera på kraven i 2–3 § granskas. Inte minst hade expertmyndigheternas analyser och evidensbaserade slutsatser kunnat vägas in för en mer omfattande granskning av regeringens arbete med klimatlagen i relation till såväl långsiktiga mål som fastställda etappmål.

  Vad gäller utskottets granskning avseende de formella delarna i klimatlagen, om klimathandlingsplan och av redovisningar i budgetpropositioner delar vi den men utvecklar ställningstagandet i det särskilda yttrandet.

  2025-06-16 11:26:38

  

  Jan Riise

• Fru talman! I denna del av debatten vill jag fokusera på regeringens efterlevnad av klimatlagen. Det råder en principiell missuppfattning kring lagens målformuleringar och i förlängningen hur det klimatpolitiska ramverket är konstruerat. Med utgångspunkt i denna sammanblandning framförs felaktiga påståenden om att regeringen inte följer eller till och med bryter mot lagen.

  Fru talman! För att tydliggöra dessa principiella frågor vill jag inleda med ett citat från propositionen Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige, som riksdagen antog i juni 2017:

  ”Det är ytterst en politisk avvägning mellan krav på fasthet och flexibilitet som avgör hur långtgående befogenheter och skyldigheter framtida regeringar bör ges – – – Enligt regeringens mening kan en tillräcklig grad av handlingsfrihet behållas – samtidigt som önskvärd kontinuitet och långsiktighet skänks åt klimatpolitiken – om det införs en särskild lag som reglerar vissa grundläggande principer samt planerings- och uppföljningssystem. Regleringen bör lämpligen utformas med viss flexibilitet så att till exempel målen för klimatpolitiken vid behov kan ändras utan att lagen måste ändras.”

  Jag vill betona några centrala formuleringar i ramverket. Det handlar om att fastställa grundläggande principer och om att förena fasthet och flexibilitet. Därför bör regleringen ”lämpligen utformas med viss flexibilitet” så att vissa mål kan justeras utan att lagen behöver ändras.

  Fru talman! Denna välbalanserade ansats återspeglas tydligt i hur de olika klimatmålen är utformade.

  Å ena sidan har vi bindande mål, där ordet ”ska” används i lagtexten. Ett exempel är det långsiktiga klimatmålet att Sverige ”år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp”. Ett annat exempel är EU-målet för 2030: ”Växthusgasutsläppen från inrikes transporter ska minska med minst 70 procent senast år 2030 jämfört med år 2010.”

  Å andra sidan finns flexibla mål där ordet ”bör” används. Etappmålen för 2030 och 2040 är exempel på sådana, och dessa kan justeras utan att klimatlagen i sig behöver ändras.

  Fru talman! Efterlevnaden av klimatlagen handlar i grunden om att regeringens arbete ska utgå från de principer som slås fast i lagen, framför allt det långsiktiga målet om nettonollutsläpp år 2045. Detta slås fast i klimatlagen 3 §: ”Regeringens klimatpolitiska arbete ska utgå från det långsiktiga, tidssatta utsläppsmål som riksdagen har fastställt.” Det är detta långsiktiga mål som ska vara vägledande vid bedömningen av regeringens måluppfyllelse. Etappmålen är viktiga verktyg, men det är inte dessa som klimatlagens efterlevnad bör utvärderas utifrån.

  Fru talman! Den avgörande frågan är därför: Arbetar regeringen för att uppnå det långsiktiga nettoutsläppsmålet? Det kan naturligtvis finnas olika politiska uppfattningar om hur effektivt detta arbete bedrivs. En sådan diskussion hör dock hemma i den allmänpolitiska debatten i riksdagen, speciellt i miljö- och jordbruksutskottet – inte i konstitutionsutskottets granskning. Däremot kan konstitutionsutskottet granska huruvida regeringen har följt de av lagen fastställda formerna för klimatarbetet och om regeringen har underlåtit att vidta de åtgärder som den själv bedömt som nödvändiga för att nå det långsiktiga klimatmålet. Om så vore fallet skulle regeringen brista i att uppfylla klimatlagens krav.

  Fru talman! När det gäller dessa mer formella aspekter konstaterar utskottet följande: ”Granskningen visar att regeringen har följt kraven i klimatlagen på vad den ska göra när det gäller formerna för överlämnandet av klimatredovisningen och handlingsplanen samt innehållet i klimatredovisningen.”

  När vi går vidare till klimatarbetets innehåll kan vi ställa frågan: Finns det något som tyder på att regeringen har övergett det långsiktiga klimatmålet eller inte agerat för att uppnå det?

  Fru talman! Vid utskottets utfrågning den 8 april 2025 redogjorde klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari för regeringens arbete med att efterleva klimatlagen. Enligt ministern utgår arbetet från Naturvårdsverkets målscenario för att nå nettonollutsläpp år 2045. Detta scenario ligger till grund för den klimatpolitiska handlingsplan som enligt lagen ska lämnas till riksdagen året efter ett ordinarie val, i detta fall i december 2023.

  Klimathandlingsplanen 2023 omfattar omkring 70 åtgärdsförslag och är den första i sitt slag att konkret beskriva hur Sverige ska nå klimatlagens nettonollutsläppsmål 2045. Planen syftar till att ge hushåll, företag och andra aktörer goda förutsättningar att fatta klimatsmarta beslut.

  Kompletterande politik presenterades också i den energipolitiska inriktningsproposition som överlämnades till riksdagen i mars 2024. Syftet är att möta det växande elbehovet på kort, medellång och lång sikt samt att säkra en trygg och hållbar energiförsörjning. En trygg elförsörjning är en grundförutsättning för att industrin, transportsektorn, jordbruket och hushållen ska kunna ställa om. Här spelar satsningen på fossilfria energikällor, inklusive regeringens initiativ för ny kärnkraft, en avgörande roll. Utan dessa initiativ klarar vi inte klimatomställningen. Det verkliga hotet mot klimatomställningen vore en regering som vidtar kontraproduktiva åtgärder, vilket vi dessvärre har sett prov på i den svenska kärnkraftens sorgliga historia.

  Fru talman! Det andra bindande klimatmålet är EU-målet om att växthusgasutsläppen från inrikes transporter ska minska med minst 70 procent till 2030 jämfört med 2010. Har regeringen övergett detta mål eller avstått från att agera för att uppfylla det? Nej. I februari 2025 redovisade Miljömålsberedningen en strategi för att uppfylla EU:s krav, och i mars 2025 bedömde Trafikverket i en promemoria att detta mål är inom räckhåll.

  Mot denna bakgrund – och mycket mer skulle kunna sägas i detta sammanhang, fru talman – menar jag att det står utom rimligt tvivel att regeringen efterlever klimatlagen och det klimatpolitiska ramverket. Regeringen har såväl viljan som en konkret strategi för att nå både det långsiktiga klimatmålet och det EU-mål som Sverige är förpliktat att uppfylla.

  2025-06-16 11:35:16

  

  Mauricio Rojas

• Fru talman! Vi lever i en orolig tid med krig i vårt närområde, gängkrig i bostadsområden och en pågående klimatkris som påverkar barnen i dag och generationer framöver.

  Konstitutionsutskottet ska granska regeringens arbete men inte gå in på politiska vägval i sak. Vi ska inte recensera huruvida den nuvarande regeringen verkligen jobbar med att lösa alla kriser. Många gånger blir vår granskning reducerad till att endast handla om semantik och begreppsdefinitioner. Ordet konsekvensanalys kan på ett av våra sammanträden nämnas fler gånger än ordet vision.

  Det granskningsuppdrag som utskottet har är viktigt för att upprätthålla demokratisk stabilitet. Regeringen ansvarsutkrävs på sakliga grunder. Vi granskar det som har varit för att det som ska bli förhoppningsvis ska bli bättre – för att beslut ska bli starkare förankrade, för att relationen mellan regering och riksdag ska bli tydligare och inte minst för att alla som bor i vårt land, inklusive medier, ska ha möjlighet att ta del av underlag och material för att själva läsa på och ställa frågor.

  Samtidigt är vi i konstitutionsutskottet ledamöter av Sveriges riksdag, inte revisorer från något stort externt revisionsbolag. Vi måste komma ihåg att sätta saker och ting i deras kontext. Därför tänkte jag göra just detta innan jag går in på att specifikt nämna något om de granskningsärenden som rör regeringens efterlevnad av klimatlagen och klimat- och miljöministerns uttalande om reduktionspliktens effekter.

  Fru talman! När man blickar ut i världen just nu ser det inte jätteljust ut. Färre länder definieras som demokratier, och allt fler parlament leds av auktoritära krafter som förutom att begränsa friheten för kvinnor, homosexuella och minoriteter också har något annat gemensamt, nämligen att de helt bortser från klimatfrågans roll och människors påverkan på den globala uppvärmningen.

  Det går ganska enkelt att särskilja regeringar utifrån om de har eller inte har en aktiv klimat- och miljöpolitik. Sverige sticker just nu ut, men inte som ett av de länder som går före i klimatomställningen. Tvärtom sticker vi i Sverige ut just nu därför att utsläppen här ökar.

  Så har det inte alltid varit. Det är nu snart 30 år sedan Göran Persson lanserade visionen om det gröna folkhemmet med målet att Sverige skulle bli det första landet i Europa att systematiskt bygga ett ekologiskt uthålligt samhälle. År 2009 beslutade Sverige att minska utsläppen med 40 procent till 2020. År 2015 undertecknade Sverige Parisavtalet, som sedermera har fått stor betydelse för svensk klimat- och miljöpolitik.

  Den senaste milstolpen, som kanske är en av de viktigaste, var när sju av åtta partier i Sveriges riksdag år 2017 antog det klimatpolitiska ramverket, som också inbegriper den klimatlag som vi i konstitutionsutskottet har granskat.

  Fru talman! Det leder mig in på granskningsbetänkandet om Sveriges klimatlag. Den granskning som konstitutionsutskottet har gjort av huruvida statsministern och Sverige har följt klimatlagen är högst relevant för utskottet att göra, för de senaste åren har Sveriges regering fått massiv kritik av Klimatpolitiska rådet, Naturvårdsverket och Finanspolitiska rådet, för att nämna några.

  Klimatpolitiska rådets kritik är svidande. Rådet menar att den handlingsplan som regeringen tagit fram inte lever upp till klimatslagens krav då den bortser från de etappmål för 2030 som riksdagen har fastställt och då utsläppsprognoser och tidsangivelser saknas. Klimatpolitiska rådet konstaterar samtidigt att det i handlingsplanen heller inte finns en strategi för att nå etappmålen för 2040.

  Finanspolitiska rådet menar att regeringen skjuter mål om utsläppsminskningar på framtiden och att en begriplig strategi för att nå målen till 2030 saknas.

  Fru talman! Konstitutionsutskottet konstaterar i sin granskning att regeringen har följt de formella ska-kraven i § 4 och § 5 i klimatlagen men att regeringen inte har formulerat klimatpolitiken så att den överensstämmer med bör-kraven i § 2.

  Utskottet vill också understryka värdet av att regeringen använder sig av underlag från expertorgan och myndigheter och att det, om regeringen gör en annan bedömning än ett expertorgan, är angeläget att regeringen anger skälen till detta.

  Fru talman! Till den som inte är insatt i vad klimatlagens alla paragrafer syftar till vill jag säga att den klimat- och miljöpolitik som regeringen för kan liknas vid en riktigt dålig dejt – ni vet en sådan som börjar med att personen dyker upp sent till dejten, utan ursäkt, bara pratar om sig själv, inte anstränger sig för att ställa några frågor och – kanske värst av allt – drömmer sig bort och tänker på någon annan under hela dejten.

  Regeringen når nämligen inte klimatmålen för 2030. Den lyssnar inte på experter som Klimatpolitiska rådet, Naturvårdsverket eller, för den delen, Finanspolitiska rådet. Det är också tydligt att det är viktigare att följa Tidöavtalet än klimatagen i dess helhet.

  Fru talman! Jag vill också säga något om det granskningsärende som rör klimat- och miljöministerns uttalande om reduktionspliktens effekter.

  Anmälan som låg till grund för utskottets granskning bygger på att klimat- och miljöministern valde att inte presentera båda de utsläppsscenarier som Naturvårdsverket hade tagit fram till regeringen. Jag vill understryka att det är Naturvårdsverket som har regeringens uppdrag att ta fram underlag till regeringens klimatredovisning.

  När ministern på en pressträff presenterade förslaget om den nya reduktionsplikten valde hon att endast presentera det, för regeringen, mer gynnsamma scenariot som ett huvudscenario. När journalister sedan frågade om källa för beräkningarna fick de till svar att det var Naturvårdsverkets beräkningar som antagandet byggde på.

  Klimat- och miljöministern uppgav själv vid utfrågningen att hon inte hade varit med och diskuterat de underlag som tagits fram till pressträffen. Vilka val en minister gör inför en pressträff är inte upp till konstitutionsutskottet att besluta om, men utskottet vill samtidigt framhålla vikten av transparens när det kommer till vilka beräkningar som ligger till grund för regeringens underlag.

  Fru talman! Ingen tidigare regering har fått så många KU-anmälningar gällande klimat- och miljöpolitiken som Ulf Kristerssons regering har fått. Jag hoppas att konstitutionsutskottet i framtiden ska slippa granska den typen av ärenden. Det handlar inte om att vi i utskottet ska få mindre att göra, utan det handlar om vår gemensamma framtid, våra barns framtid och kommande generationers framtid och om att de inte ska få leva i en värld där klimatet har glömts bort. Regeringen behöver ändra sin klimat- och miljöpolitik illa kvickt.

  2025-06-16 11:45:50

  

  Amalia Rud Stenlöf

• Fru talman! Det har framhållits vid flera tillfällen tidigare här under debatten att det arbete som KU genomför är både omfattande och tidskrävande. Det känns därför skönt att vi, här i närheten av Sveriges normalhöjdpunkt på Riddarholmen, har nått höjdpunkten för vårt arbete genom denna granskningsdebatt. Vi går nu in för landning genom att debattera den avslutande delen, Vissa frågor om statsråds tjänsteutövning. Jag vill precis som tidigare ledamöter göra några nedslag i vad granskningen har resulterat i.

  Utskottet har bland annat konstaterat en brist gällande energi- och näringsminister Ebba Buschs uttalande i sociala medier om en lagändring gällande anonyma vittnen.

  Hösten 2024 granskade utskottet statsråds användande av sociala medier. Utskottet konstaterade att statsrådens kommunikation i dag sker genom sociala medier i större utsträckning än tidigare. Utskottet kunde därutöver se en diskrepans mellan Regeringskansliets styrdokument gällande hantering av konton i sociala medier och den faktiska hanteringen.

  På Ebba Buschs Instagramkonto publicerades en felaktig bildtext om en omstridd och principiellt viktig lagändring på det kriminalpolitiska området. Genom publiceringen av den felaktiga bildtexten kom delar av informationen om den nya lagen att bli missvisande. Just eftersom alltmer av statsrådens kommunikation sker via sociala medier blir det än viktigare att det som publiceras är faktamässigt korrekt. Utskottet konstaterar att statsrådet är ansvarig för publiceringar om regeringens politik på hennes konto, och utskottet förutsätter att hon ser till att hon har rutiner som säkerställer att hon kan ta detta ansvar.

  Fru talman! Vi har också hanterat ett antal anmälningar gällande djur, natur och klimat. Det är uppenbarligen viktiga frågor som engagerar, oavsett om det gäller lodjur, björnar eller våtmarksrenovering. En anmälan mot klimat- och miljöministern handlar om hennes uttalanden om trålning i relation till regeringens havsmiljöproposition och att hon enligt anmälan vid både en pressträff och i intervjuer gav en icke-korrekt bild av innehållet i propositionen.

  Efter fullgjord granskning kan utskottet konstatera att klimat- och miljöministerns uttalanden överensstämde med den politiska inriktning som regeringen fattat beslut om, men vid tidpunkten för uttalandena återstod samtidigt ytterligare moment för att denna inriktning skulle förverkligas.

  Detta, tillsammans med att propositionen inte fanns tillgänglig vid pressträffen, leder till en påminnelse från utskottet: Det normala bör vara att propositioner som presenteras vid en pressträff också är tillgängliga i samband med pressträffen. Annars finns en risk att både rapportering och granskning av regeringens politik försvåras, särskilt på ett område där klimatministern själv väckte uppmärksamhet kring frågan genom att ta sig ett dopp i Östersjöns brackvatten.

  Därutöver, fru talman, vill jag lyfta upp den granskning som rör en debattartikel gällande tillämpning av medborgarskapslagstiftningen undertecknad av statsministern, vice statsministern och utbildningsministern. Där angavs följande:

  ”Innan de nya kraven för medborgarskap är på plats finns det anledning att agera mot att medborgarskap utfärdas enligt den nuvarande lagstiftningen. Medborgarskap som beviljas utan att den sökande svarar mot de utökade kraven utgör en sårbarhet för Sveriges säkerhet. I den mån det är möjligt ska därför åtgärder vidtas för att hindra att fler svenska medborgarskap utfärdas, fram till dess att den nya lagstiftningen träder i kraft.”

  Fru talman! Utskottet har konstaterat att statsrådens avsikt var att avisera politiska förslag som syftade till framtida lagändringar, men eftersom innehållet i debattartikeln refererade till både tillämpning av nuvarande lagstiftning och avsikten gällande framtida lagstiftning riskerade det att ge upphov till otydlighet i regeringens förhållande till tillämpning av befintlig lagstiftning.

  Fru talman! Jag vill här framhålla något som vi socialdemokrater har haft anledning att återkomma till i ett flertal skeenden under denna granskning. Vi ska inte, och har inte försökt, granska regeringens migrationspolitik.

  KU har granskat om statsministern med fleras uttalande kunde uppfattas som regeringens inställning gällande tillämpning av befintlig lagstiftning och om det kunde uppfattas som styrande eller instruerande för myndigheter.

  Av den granskning som vi har genomfört framgår inte att det aktuella uttalandet har inverkat på Migrationsverkets handläggning av medborgarskapsärenden. Men jag noterar, fru talman, att statsrådet Busch vid KU:s utfrågning medgav att det hade funnits en diskussion inför publiceringen av debattartikeln om hur innehållet kunde uppfattas. Det var en bra utfrågning, där statsrådet svarade sakligt på ledamöternas frågor.

  Tyvärr kan jag inte säga detsamma om utfrågningen med statsministern i samma ärende. Vi granskar som sagt inte politiken. Men det menade däremot statsministern, som ägnade en ansenlig del av utfrågningen åt att angripa ledamöternas frågor utifrån ett sakpolitiskt perspektiv. Jag menar att ett sådant agerande är olämpligt om denna del av kontrollmakten ska kunna fungera väl.

  Utskottet har konstaterat en brist i detta ärende. Det håller inte att då försöka reducera detta till en lösryckt mening eller liknande. Formuleringarna i debattartikeln och ansvaret för den eventuella otydlighet som kunde uppstå gällande regeringen och legalitetsprincipen åvilar statsministern, vice statsministern och utbildningsministern.

  Jag tycker också att det kan vara värt att påminna om att ett par meningar från en statsminister kan ha oerhört stor betydelse. En statsminister har en plattform och ett ansvar som de flesta andra bara kan drömma om. Eller som utskottet uttrycker det i sitt ställningstagande: ”Enligt utskottet torde ett statsråd i allmänhet få räkna med att ett auktoritativt framfört ställningstagande i en fråga som rör myndighetsutövning mot enskild eller myndighets tillämpning av lag skulle kunna uppfattas som direktiv, även om uttalandet gäller en myndighet inom ett annat statsråds ansvarsområde.”

  Fru talman! Med de orden tackar jag för mig.

  2025-06-16 11:54:53

  

  Peter Hedberg

• Fru talman! När vi ska debattera konstitutionsutskottets ställningstaganden i 32 olika ärenden riskerar det att bli lite upprepningar. Jag får väl be om ursäkt för det.

  Men en sak som jag noterade att föregående talare inte sa någonting om – jag hade faktiskt inte heller tänkt säga någonting om det – är det ärende som utskottet kallar G6 plus 34, som handlar om regeringens efterlevnad av klimatlagen. Den granskning som vi har gjort i vårt utskott är den formella, medan den materiella bedömningen behandlas av miljö- och jordbruksutskottet, vilket också tidigare talare redogjorde för. Men han missade att säga att miljö- och jordbruksutskottet kanske inte var helt enigt. Jag ville bara lägga till det.

  Fru talman! I det här avsnittet behandlas ärenden som rör regeringens handläggning och ansvar för förvaltningen. Därför tänkte jag inleda med några av de ärenden som vi har funnit brister i. Utskottet har som sagt granskat regeringens konsultation i samband med avvecklingen av Renmarkskommittén. Kommittén, som hade i uppdrag att bland annat utreda ett förslag till ny renskötsellag, tillsattes efter Högsta domstolens avgörande i Girjasmålet. Beslutet att avveckla kommittén var därför ett ärende som såklart skulle vara föremål för den lag som föreskriver att konsultation ska ske med samiska företrädare i ärenden som kan få särskild betydelse för dem.

  Fru talman! Som min företrädare i konstitutionsutskottet brukade säga är det inte förbjudet att fatta dåliga beslut. KU:s granskning rör huruvida man har berett ärendet från regeringens sida, oavsett vad man sedan kan tycka i sak. I själva sakfrågorna brukar ju åtta partier tycka olika.

  Den 7 november 2024 meddelade regeringen genom ett pressmeddelande sin avsikt att avveckla kommittén. I ingressen till pressmeddelandet angavs att regeringen inte skulle gå vidare med utredningens förslag. Det framgick även att konsultation med samiska företrädare skulle ske. Detta skedde också knappt en månad senare, i början av december. I slutet av december fattade regeringen det formella beslutet att avveckla kommittén.

  Förfrågan om konsultation skickades till de samiska företrädarna först några dagar efter regeringens pressmeddelande. I förfrågan stod att regeringen uttryckt att den inte har för avsikt att gå vidare med utredningens förslag och att regeringen har för avsikt att avveckla kommittén. Tre av de fyra samiska företrädare som tillfrågades om konsultation avböjde eftersom de uppfattade att beslutet om att avveckla kommittén redan var fattat och klart.

  Vi i utskottet menar att det inte motsäger konsultationslagens syfte att regeringen har bildat sig en uppfattning och formulerat en ståndpunkt inför en konsultation. Men för att konsultationen ska kunna genomföras i god anda, vilket är det som lagen föreskriver, är det en förutsättning att utkomsten av konsultationen inte framstår som på förhand given.

  Vi konstaterar också att det finns en skillnad mellan hur pressmeddelandet och inbjudan till de samiska företrädarna formulerades. Konsultationsförfrågan skickades ut efter pressmeddelandet. Det kan därför inte uteslutas att detta i kombination med pressmeddelandets utformning hade betydelse för att flera av de samiska företrädarna uppfattade konsultationen som onödig.

  Utskottet anser därför att det hade varit lämpligt att skicka ut konsultationsförfrågan före eller åtminstone samtidigt med den mer allmänt riktade informationen i pressmeddelandet och att informationen bör vara i samklang.

  Utöver detta framhåller vi vikten av att en konsultation genomförs i god anda. Regeringen behöver därför i fortsättningen överväga dels när i tid samiska företrädare bjuds in till konsultation, dels hur regeringen formulerar sig i kommunikationen i angelägenheter som rör samerna i förhållande till konsultationslagen.

  Fru talman! Vidare har KU granskat lagförslaget om en ny arbetslöshetsförsäkring och bristen i propositionen på analys av konsekvenserna för jämställdheten. Även om utskottet noterar att beloppsgränserna som ska gälla för rätten till arbetslöshetsförsäkring inte regleras i lag utan i förordning och att möjligheterna att redan i propositionen bedöma de ekonomiska konsekvenserna för jämställdheten mellan kvinnor och män var begränsad framhåller vi vikten av att propositioner ska vara väl genomarbetade med utförliga problem- och konsekvensanalyser. Analyser av ett lagförslags konsekvenser för jämställdheten bör därför redovisas så utförligt som möjligt när det bedöms vara relevant, och någon analys av den nya modellens konsekvens för jämställdheten gjordes inte i propositionen utan i ett senare skede.

  Fru talman! Det sista granskningsärende jag ska tala om i denna del är förordnandet av styrelseledamöter till Institutet för mänskliga rättigheter. Enligt lagen om Institutet för mänskliga rättigheter ska det i institutets styrelse finnas ledamöter med sakkunskap inom området mänskliga rättigheter och med erfarenhet av kvalificerat arbete från civilsamhälle, rättsväsen, advokatverksamhet samt forskning och högskoleutbildning. Från vart och ett av dessa områden ska det finnas två ledamöter, och regeringen ska därför begära in förslag till ledamöter från institutets råd, Sveriges advokatsamfund samt forskning och högskoleutbildning.

  I lagens förarbeten framhålls att det speciella nomineringsförfarandet är en central del när institutets styrelse ska tillsättas. Regeringen är visserligen inte formellt bunden av de förslag som lämnas, men normalt bör styrelseledamöter hämtas från kretsen av de nominerade. Eftersom Institutet för mänskliga rättigheter är en oberoende myndighet är nomineringsförfarandet lite komplicerat men mycket viktigt för att värna just oberoendet.

  Av de personer som förslogs var det enligt regeringen få som hade erfarenhet av kvalificerat arbete inom det civila samhället. Regeringen gjorde därför på eget bevåg en inventering bland personer som tidigare hade föreslagits till styrelsen och förordnade en av dessa. Även om regeringen som sagt inte är formellt bunden av de förslag som lämnas bör enligt utskottet styrelseledamöter normalt hämtas från kretsen av de nominerade. Detta gjordes alltså inte, vilket ledde till kraftiga reaktioner från institutets styrelse.

  Utskottet menar att det inte kan uteslutas att ett skäl till att endast få personer med erfarenhet från det civila samhället nominerades var en konsekvens av hur inbjudan var formulerad. Det kan därför finnas skäl att se över nomineringsprocessen.

  Utskottet gör ingen egen bedömning av de föreslagna personernas erfarenhet men vill ändå understryka att utgångspunkten är att styrelseledamöterna hämtas från kretsen av nominerade och att det med hänsyn till institutets oberoende är centralt att utrymmet för att utse andra personer är restriktivt.

  2025-06-16 11:05:01

  

  Jessica Wetterling

• Fru talman! När man kommer efter flera andra talare i debatten kan det bli en del upprepningar, vilket säkert kommer att märkas.

  I det avsnitt vi nu är framme vid finns tre ärenden där utskottet finner att regeringen har brustit. Dessutom finns ett ärende där KU gör ett medskick till regeringen och som jag tycker är intressant att lyfta på ett principiellt plan, nämligen granskningen av regeringens efterlevnad av klimatlagen. Jag återkommer snart till den.

  Men först ska jag ta upp ett av de ärenden där KU har funnit att regeringen har brustit i sin handläggning. Det rör Institutet för mänskliga rättigheter. Det är en ung myndighet som inrättades för bara några år sedan, och innan dess tillhörde Sverige tyvärr den lilla skara i EU som inte hade en myndighet som levde upp till de internationella kriterier som gäller för att ha ett oberoende organ med uppdrag att skydda och främja mänskliga rättigheter i landet.

  Den ordning vi valde i Sverige när vi till slut inrättade en myndighet med detta uppdrag var att lägga den under regeringen. En sådan ordning – med en myndighet som ska verka helt oberoende men som ligger under regeringen, alltså under den exekutiva makten – ställer särskilda krav på hur myndigheten ska kunna leva upp till sitt oberoende. Därför stadgas att institutet ska ledas av en styrelse och regleras hur styrelseledamöterna ska utses. Ledamöterna ska ha sakkunskap inom området mänskliga rättigheter och erfarenhet av kvalificerat arbete från civilsamhälle, rättsväsen och advokatverksamhet samt forskning och högskoleutbildning. Från vart och ett av dessa områden ska det finnas två ledamöter, och regeringen ska begära in förslag till ledamöter från institutets råd, Sveriges advokatsamfund samt universitet och högskolor.

  I lagens förarbeten framhålls att nomineringsförfarandet är en central del vid tillsättandet av institutets styrelse och att regeringen normalt sett bör hämta styrelseledamöter från kretsen av nominerade. Det som hände när nya ledamöter i styrelsen skulle utses förra hösten var att regeringen gjorde ett avsteg från den processen genom att hämta in personer som inte var nominerade och förordna en person som tidigare hade föreslagits till styrelsen.

  KU anser att det är en brist att regeringen agerade på detta sätt och framhåller att det kan finnas skäl att se över nomineringsprocessen. KU understryker också att utgångspunkten är att styrelseledamöterna hämtas från kretsen av nominerade. Detta är särskilt viktigt för att värna institutets oberoende, vilket är nödvändigt om Sverige ska leva upp till de krav som internationella organ ställer på ett institut som värnar mänskliga rättigheter.

  Fru talman! Ett ärende som tagit upp mycket tid i utskottet denna vår och lett till långdragna diskussioner är ett där Centerpartiet stod som anmälare. Vi anmälde både statsministern och klimat- och miljöministern efter att Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket riktat kritik mot regeringen och dess klimatpolitik, som inte ansågs leva upp till klimatlagens krav.

  Efter KU:s många och långa diskussioner under våren kunde vi till slut enas om ett ställningstagande. Det vi landar i är att vi inom ramen för en konstitutionell granskning tittar på om de formella kraven i klimatlagen uppfyllts. Vi tar i granskningen upp frågor om regeringens planering, uppföljning och rapportering och konstaterar att det är helt grundläggande att regeringen lever upp till dessa krav för att riksdagen på ett systematiskt och återkommande sätt ska kunna bedöma den politiska inriktningen och i förlängningen kunna ta ställning till om de förslag till åtgärder som läggs fram av regeringen är tillräckliga. Vår granskning visar att regeringen har följt kraven i klimatlagen på vad den ska göra när det gäller formerna för överlämnandet av klimatredovisningen och handlingsplanen samt innehållet i klimatredovisningen.

  Vi uttalar oss inte om 2 § klimatlagen, alltså den bestämmelse som anger att regeringens politik ska vara inriktad på att minska utsläppen och vila på vetenskaplig grund. Vi prövar alltså inte detta och säger varken bu eller bä när det gäller om regeringen lever upp till det som står där. Det vill säga att vi i KU varken kan säga att regeringen följer eller att den bryter mot just denna paragraf.

  Fru talman! KU konstaterar även att det finns krav i klimatlagen på vad en klimathandlingsplan bör innehålla. I den delen har Klimatpolitiska rådet gjort bedömningen att handlingsplanen inte lever upp till lagens krav. Visserligen är de uppgifter som efterfrågas inte obligatoriska att ta med i handlingsplanen, men KU framhåller att en bred behandling i riksdagen av klimatpolitiken förutsätter att handlingsplanen även innehåller sådana uppgifter som den enligt klimatlagen bör innehålla.

  Vi gör ett tydligt medskick till regeringen att vi förutsätter att regeringen i sitt fortsatta arbete eftersträvar att klimatredovisningar och klimathandlingsplaner är så utformade att de ger riksdagen bredast möjliga underlag. Dessutom understryker KU värdet av de underlag från expertorgan och myndigheter som tas fram inom ramen för det klimatpolitiska arbetet och att det är angeläget att regeringen om den i någon del gör en annan bedömning än expertorganen redogör för skälen bakom detta i sin rapportering till riksdagen.

  Fru talman! Slutligen vill jag säga några ord om ett annat ärende i det här avsnittet där KU funnit brister. Det var när regeringen valde att avveckla den så kallade Renmarkskommittén. KU är kritiskt till hur regeringen valde att agera gentemot de samiska företrädarna när man beslutade sig för att lägga ned kommittén. Man gick ut med en nyhet i ett pressmeddelande. Först ett par dagar senare skickades inbjudan ut till de samiska företrädarna att delta i en konsultation om saken. Det är en konsultation som regeringen är tvungen att ha enligt konsultationslagen. Flera samiska företrädare uppfattade detta som om frågan redan var avgjord, eftersom pressmeddelandet hade gått ut dessförinnan.

  KU fastslår att det hade varit lämpligt att skicka ut konsultationsförfrågan före eller åtminstone samtidigt med den mer allmänt inriktade informationen i pressmeddelandet. Dessutom är det viktigt att informationen i ett sådant pressmeddelande står i samklang med informationen i den förfrågan som skickas till samiska företrädare om konsultation. Här finns enligt utskottet skäl för regeringen att i fortsättningen överväga dels när i tid samiska företrädare ska bjudas in till en konsultation, dels hur regeringen formulerar sig i kommunikationen kring angelägenheter som rör samerna, i förhållande till konsultationslagen.

  2025-06-16 11:14:05

  

  Malin Björk

• Fru talman! Även jag vill uppehålla mig vid ärendet om konsultation i samband med avvecklingen av Renmarkskommittén.

  Sedan den 1 mars 2022 ska regeringen genomföra konsultationer med samiska företrädare i frågor som rör det samiska folket i enlighet med vad som anges i konsultationslagen. Beslutet att avveckla Renmarkskommittén var ett sådant ärende, som skulle kunna få särskild betydelse för samerna. Enligt konsultationslagen skulle alltså regeringen konsultera de samiska företrädare som önskade bli konsulterade innan beslut fattades i ärendet.

  Den 7 november 2024 meddelade regeringen genom ett pressmeddelande sin avsikt att avveckla Renmarkskommittén och tillsätta en ny utredning. Av pressmeddelandet framgick också att samiska företrädare skulle inbjudas till konsultation. Två arbetsdagar efter pressmeddelandet, den 11 november 2024, skickades förfrågan ut till flera samiska företrädare om huruvida konsultation önskades med anledning av regeringens avsikt att avveckla Renmarkskommittén.

  Tre av de fyra tillfrågade samiska företrädarna avböjde konsultation med hänvisning till att de uppfattat att beslutet om att avveckla kommittén redan var fattat. En samisk företrädare inkom på eget initiativ med önskan om att få delta i en konsultation, som också genomfördes. Konsultationerna genomfördes den 2 och 3 december 2024. Regeringen fattade det formella beslutet att avveckla Renmarkskommittén den 19 december 2024.

  Utskottet konstaterar att tidsfristen för att besvara konsultationen var förhållandevis knapp. Samtidigt kan, enligt förarbetena, tidsfristen för ärenden av enklare karaktär vara betydligt kortare än den månad som normalt ska gälla. I detta fall skickades förfrågan ut tre veckor innan konsultationen hölls. Utskottet noterar att tidsfristen inte angavs som skäl för att avböja konsultation. Skälet var i stället att man uppfattade att beslutet om att avveckla kommittén redan var klart.

  Lagen motsäger inte att regeringen har bildat sig en uppfattning och formulerat en ståndpunkt inför en konsultation. Lagen säger att den konsultationsskyldige, i det här fallet regeringen, ska ange sin motiverade ståndpunkt i ärendet. För att konsultationen ska kunna genomföras i god anda är det dock en förutsättning att utkomsten av konsultationen inte framstår som på förhand given.

  Det finns i det här fallet en diskrepans mellan hur pressmeddelandet var formulerat jämfört med inbjudan till de samiska företrädarna. Av granskningen har det framkommit att avsikten med pressmeddelandet inte var att det skulle uppfattas som att regeringen redan hade fattat beslut i ärendet, även om flera samiska företrädare kommit att uppfatta det just så.

  Det kan dock inte uteslutas att det faktum att konsultationsförfrågan skickades ut två arbetsdagar efter pressmeddelandet i kombination med pressmeddelandets utformning hade betydelse för att flera uppfattade den som onödig. Det hade varit en fördel om konsultationsförfrågan skickats ut före eller åtminstone samtidigt med pressmeddelandet och om de hade varit i samklang.

  Utskottet vill understryka att konsultationslagens intention är att dialog sker med samiska företrädare och att samerna ges inflytande över sina egna angelägenheter. Det finns därför skäl för regeringen att i fortsättningen överväga dels när i tid samiska företrädare bjuds in till konsultation, dels hur regeringen formulerar sig i kommunikationen i förhållande till konsultationslagen.

  2025-06-16 11:21:48

  

  Gudrun Brunegård

• Fru talman! I dag är vi samlade här i kammaren för att diskutera konstitutionsutskottets granskningsbetänkande KU20.

  Arbetet i konstitutionsutskottet har under verksamhetsåret fungerat väl, och alla riksdagspartier har tagit ett ansvar att granska om den konstitutionella delen har följts i de anmälningar som har inkommit.

  Det block som vi nu debatterar handlar om statsrådens tjänsteutövning. Det har varit långa diskussioner, där jag nog kan påstå att inget parti är helt nöjt. Detta inkluderar även Sverigedemokraterna.

  Men vi har i slutändan landat i en samsyn i konstitutionsutskottet, och jag kommer att tala om en del av de ärenden som vi under hösten och våren har granskat. Mina kollegor kommer, som ledamoten Peter Hedberg redan har gjort, att gå in på andra ärenden under debatten som jag inte kommer att ta upp i mitt anförande.

  Fru talman! Att våra ministrar har en öppen dialog med det svenska folket om de förslag man har fått mandat för att driva igenom är något som vi ska värna och uppmuntra. Det bidrar till att väljarna ser att deras röst vart fjärde år faktiskt gör skillnad.

  I ett av granskningsärendena har utskottet granskat energi- och näringsminister Ebba Buschs kommunikation på en medieplattform. Kommunikationen handlade om den nya lagstiftningen rörande anonyma vittnen. Det är en i grunden viktig reform för att kunna motverka den grova, ofta organiserade, brottslighet vi ser sprida sig över Sverige. Detta är en brottslighet som har tillåtits gro och växa i det svenska samhället under många år men som nu Tidöpartierna kraftsamlar emot genom att vidta verkningsfulla åtgärder.

  Fru talman! Sociala medier blir ett allt vanligare sätt att kommunicera på, och de är ett sätt att nå fler människor med information. Det är självklart av stor vikt att den information som förmedlas är korrekt, och det är kanske av ännu större vikt just när det handlar om framtida lagändringar.

  Ministerns uttalande just i detta fall rör ett inlägg på sociala medier där hon gick ut med information om den nya lagstiftningen rörande anonyma vittnen. I texten till bilden framgick tydligt vad lagen innefattar, men i den bifogade bilden till inlägget var informationen felaktig.

  En minister har det yttersta ansvaret för att den information man förmedlar är korrekt, och trots att publiceringen rättades har konstitutionsutskottet kommit fram till att det finns en brist i det inlägg som ministern publicerade. Jag vill också uppmärksamma åhörare på att den grafiska bilden ej hade godkänts av energi- och näringsministern, vilket är en förklaring till att den publicerade informationen blev missvisande.

  Konstitutionsutskottet har även tittat närmare på en KU-anmälan rörande justitieministerns uttalande om att tillsätta en utredning kring införande av visitationszoner. Precis som jag var inne på i ärendet rörande energi- och näringsministerns uttalande i sociala medier är utåtriktad information och kommunikation något som är bra och något som vi ska värna. Att våra ministrar är transparenta med det arbete man bedriver bidrar till en förståelse för den demokratiska process som vi har i Sverige.

  Utskottet konstaterar att det framgår att en utredare gavs i uppdrag att utreda och lämna förslag på hur vi kan låta polisen arbeta med tidsbegränsade och geografiska visitationszoner. Uppdraget innefattade även att presentera för- och nackdelar med visitationszoner.

  Detta är överlag ett politiskt förslag som är av stor vikt för brottsbekämpningen, fru talman, vilket också justitieministern har pekat på i olika sammanhang. Polisen får nu ett viktigt redskap för att trygga gator och torg, vilket vi redan ser ger positiva resultat på brottsbekämpningen.

  Tidöpartiernas politik gör skillnad, fru talman. Visitationszoner kommer även att skydda medborgarna från grovt kriminella individer som i delar av Sverige skapar en stor otrygghet, inte minst för boende i dessa områden. Justitieministern har agerat korrekt och transparent i denna fråga.

  Fru talman! Två av årets ärenden rör olika statsråds uttalanden om Migrationsverkets hantering av medborgarskapsärenden. Det första ärendet gäller Kristdemokraternas partiledares uttalanden i en tidningsintervju. I detta fall är det angeläget att se till helheten och den bredare kontexten.

  Intervjun som avses i granskningen handlade om värderingar och om Kristdemokraternas ideologiska utgångspunkter och inte om regeringsbeslut eller operativ styrning. Det är både rimligt och önskvärt att partiledare även i regeringsställning deltar i samhällsdebatten. Precis som jag har varit inne på tidigare riskerar vi annars att urholka det demokratiska samtalet.

  Det andra ärendet på samma tema rör den debattartikel som undertecknades av statsministern, tre statsråd och Jimmie Åkesson. Artikeln innehöll formuleringar som vissa kan uppfatta som att de kan skapa oklarheter om förhållandet till gällande lagstiftning.

  Det är rimligt att statsråd även i sina partipolitiska roller deltar i debatten om migration och medborgarskap, särskilt i frågor som rör rikets säkerhet.

  Det utskottet har uppmärksammat är att en enskild formulering, om den läses isolerat, kan ge upphov till missförstånd. Statsministern var under utfrågningen med konstitutionsutskottet tydlig med att det som åsyftades i artikeln var inom gällande lagstiftning.

  I det aktuella ärendet rörande debattartikeln har konstitutionsutskottet inte riktat kritik mot det politiska innehållet i artikeln, inte mot regeringens säkerhetspolitiska ambitioner, inte mot uppdraget till Migrationsverket och inte heller mot någon ministers agerande i formell mening. Statsråden har betonat att syftet var att markera vikten av ett stärkt säkerhetsperspektiv inom ramen för gällande rätt och att formell styrning skulle ske vid ett senare tillfälle via ett regeringsuppdrag till Migrationsverket.

  Fru talman! Låt oss lyfta det uppenbara: Sverige befinner sig i ett allvarligt säkerhetsläge. Vi har under väldigt många år sett hur personer med kopplingar till terrorism, organiserad brottslighet och främmande makt har kunnat bli svenska medborgare. Det är inte acceptabelt.

  När Tidöpartierna markerar att säkerhetsperspektivet måste stärkas i medborgarskapsprövningen är det inte bara rätt, utan det är nödvändigt. Vi ser att det inte finns några formella invändningar mot de åtgärder som regeringen senare vidtog för att stärka säkerhetsperspektivet i medborgarskapsärenden. Konstitutionsutskottet har konstaterat att uttalandena inte har påverkat Migrationsverkets ärendehandläggning och att styrningen av myndigheten har skett genom formellt korrekta regeringsbeslut.

  Det är viktigt att slå fast detta: Ingen lag har brutits, och inget ministerstyre har förekommit.

  2025-06-16 12:01:34

  

  Martin Westmont

• Fru talman! Konstitutionsutskottets ordförande använde inledningsvis en retorisk modell med frågan hur långt ett snöre är. Jag ska inte svara på hur långt ett snöre är, men vi kan möjligen i stället tala om hur långt snöret är. Då finns det någonting som går att beskriva i ord – så här långt är det vi talar om. Sedan kan vi ha olika värderingar.

  Det där är någonting att ta till sig när man funderar på hur konstitutionsutskottet genomför sin granskning. Först kommer det in en anmälan. Då sätter ett utredningsarbete igång. Man tittar på vad som har förekommit, vad det finns för underlag som beskriver det och hur liknande fall har bedömts tidigare. Då är vi oftast ganska tydliga i våra positioner – det där var fel, det där var rätt. Men så småningom går vi in i en annan fas, där vi börjar problematisera, diskutera och försöka sätta oss in i varandras synpunkter för att på så sätt ”värdera samman” en bild.

  Jag såg en skämtbild på Facebook där två män stod och granskade en siffra. Den ena stod på ena sidan och sa: Det är en sexa. Den andra stod på andra sidan och sa: Det är en nia. Så småningom kom dessa matematiskt sinnade personer fram till att de kunde enas om att det var 7,5 plus minus 1,5. Det är en ganska bra bild av hur vi resonerar.

  Men det är viktigt vad orden står för. Ord har betydelse. När vi har fördjupat och förtydligat tankesättet, möjligen även förbättrat det lite grann inför framtiden, ska vi naturligtvis göra en bedömning. Då är det kanske snarare en fråga om uppsåt eller ambition än om vad som faktiskt har inträffat. Vi tar del av ärendena och behandlar dem. Vi lyssnar på varandra och drar lärdomar.

  Fru talman! Jag tänkte i någon mån kommentera två av dagens ärenden. Det första, som jag ska behandla lite granulärt, gäller vice statsministerns kommunikation på en social medieplattform. Det är ett fall där det går att säga hur långt snöret är. Det där blev fel. Det stämde inte. Då ska man säga det och stå för det. Helst ska det inte bli fel, men när det blir det kan vi också fråga oss: Är vi alla felfria? Går detta att ursäkta? Kan det ses som ett misstag, eller gjordes det med uppsåt? Att avsikten skulle ha varit att faktiskt vilseleda har vi inget stöd för. Jag vill också säga att det är skönt att vi har statsråd som är mänskliga i sitt beteende och inte är som maskiner. Dessutom har man i det här fallet vidtagit rättelse.

  I det andra ärendet har det varit betydligt mer komplicerat. Nu är vi inne på ordens betydelse. Det handlar om statsministerns, de två statsrådens och partiledarens debattartikel. Den formulering som har varit föremål för väldigt mycket diskussion är: ”Innan de nya kraven för medborgarskap är på plats finns det anledning att agera mot att medborgarskap utfärdas enligt den nuvarande lagstiftningen.” Det är ett uttalande som det säkert kan påstås att någon missförstod eller kunde missförstå och så vidare – vi har hela skalan. Vi grävde ned oss ganska djupt i skyttegravarna i diskussionen. Men så småningom kunde vi enas om att det fanns en risk för att det skulle missförstås men att vi inte har några bevis för att så faktiskt skedde. Det finns heller ingenting som tyder på att myndigheterna verkligen agerade i enlighet med uttalandet.

  Då kommer vi in på frågan: Vad var ambitionen? Om ambitionen var att påverka myndighetsagerandet ska man naturligtvis kritiseras för den saken och inte bara för att uttalandet kan missförstås. Men det går inte att styrka att så var fallet. Om syftet i stället var att påvisa hur skyndsamt och viktigt ärendet är att åtgärda, vilket har framförts från regeringssidan, blir det ett annat politiskt ställningstagande. Även där blir frågan: Hur ska vi tolka det? Jag tror inte att jag avslöjar en alltför stor hemlighet om jag säger att oppositionssidan drog lite mer åt ett håll och regeringssidan åt ett annat i den här frågan. Jag tror att alla inser att det finns en politisk aspekt, även om bedömningen ska vara så sakligt baserad som möjligt.

  Fru talman! Det leder mig till den slutgiltiga bedömningen. Som alla har sagt måste vi skilja på vad som är politik och vad som är formalia. Sedan är det inte en glasklar gräns. Just därför behöver vi ha den här förmågan att hantera ord. Det är inte bara så att det gäller att nå enighet; diskussionen fördjupar analysen och beskrivningen av hur vi på ett bättre sätt ska kunna dra lärdomar inför framtida hantering.

  Jag välkomnar att vi har ett enigt betänkande, att vi har kunnat komma överens och att vi alla står upp för den centrala uppgiften att försöka förstå – att inte bara anta vad som var syftet utan diskutera ärendena i sak och värdera dem. Det är först då lärdomarna kommer.

  Hur långt är ett snöre? Jag vet inte, men låt oss välja att mäta snörstumparna individuellt och inte börja med ett antagande som leder till någon förminskning av andras ambitioner. Jag tror att alla som sysslar med politik i Sverige vill väl. Jag tror att alla har ett gott syfte. Just därför förtjänar det där snöret att mätas noggrant.

  2025-06-16 12:09:48

  

  Ulrik Nilsson

• Fru talman! Jag tänkte börja med att återkoppla till det som föregående talare nyss sa om bilden av en sexa eller nia som två personer står och tittar på och försöker tolka. Det var någonting om att man kanske kunde enas om att det skulle vara 7,2 eller liknande. Jag är snarare av uppfattningen att det är någon som har gjort antingen en sexa eller en nia och som haft avsikten att skriva antingen sex eller nio. Någon av de två har alltså rätt.

  Att någon av dem har rätt betyder däremot inte att det här inte går att tolka på ett annorlunda sätt. Ansvaret för tolkningen ligger hos avsändaren. Det är ett tungt ansvar för en regering att uttala sig och uttrycka sig på ett sätt som lämnar så lite utrymme som möjligt för tolkning, så att det inte uppstår någon form av missförstånd. Det är också någonting som konstitutionsutskottet har i uppgift att granska. Konstitutionsutskottet konstaterar att det är nödvändigt att statsråds uttalanden är korrekta.

  Fru talman! Vi befinner oss just nu i en situation i världen där det pågår ett folkmord. Det är ett faktum. Israel ägnar sig just nu åt systematisk förföljelse av palestinier i Gaza. Det är fruktansvärt, och det är någonting som fördöms av stora delar av världen. Det har också gett upphov till enorma protester världen över, inte minst på universitet och liknande.

  Utifrån att det uppstod protester på universitet i Sverige intervjuades dåvarande utbildningsminister Mats Persson. I en sådan intervju uttrycktes det att universitet har tvingats stänga. Senare i samma intervju korrigerades uttalandet med att universitet har tvingats stänga sina lokaler. Hur man tolkar det är naturligtvis upp till var och en. Konstitutionsutskottet kan konstatera följande: Det har inte varit så att universitet har stängt i Sverige, men däremot har tre universitet valt att stänga några av sina lokaler.

  Jag lämnar den delen och går i stället vidare till energi- och näringsminister Ebba Busch, som kritiserade Vattenfall i samband med att bolaget meddelat att det inte hade för avsikt att gå vidare med ett vindkraftsprojekt vid Kriegers flak. Enligt statsrådet har hennes avsikt varit att framhålla fakta.

  Utskottet anser att det är värdefullt att statsråd deltar i det offentliga samtalet och klargör och reder ut eventuella missuppfattningar. Det är dock också viktigt att regeringen är medveten om att den är företrädare för statens ägande och att den ska förvalta statliga bolag på ett ansvarsfullt sätt. Av det skälet kan formuleringar som används behöva vara av sådan art att de inte riskerar att skada trovärdigheten och affärsmässigheten hos de statliga bolagen i onödan.

  Vidare har Ebba Busch på sociala medier publicerat felaktiga uppgifter gällande regeringens politik. Frågan gäller en lagstiftning som gör det möjligt att använda sig av anonyma vittnen vid rättegångar. I den ursprungliga publiceringen angavs att målsägande kunde vittna anonymt, vilket av naturliga skäl inte är möjligt enligt gällande rättsprinciper. När felet uppmärksammades korrigerades bilden, och Ebba Busch har angett att felet berodde på ett misstag vid hanteringen av inlägget.

  Som har nämnts här tidigare har utskottet vid tidigare tillfällen granskat statsråds publiceringar i sociala medier, och det är inte en nyhet att statsråd själva är ansvariga för de publiceringar som sker gällande regeringens politik. Därför förutsätter utskottet att statsrådet ser till att ha rutiner för att kunna ta det ansvaret.

  När det gäller frågan om att bli svensk medborgare skapade det viss förvirring hos en del när Ebba Busch i en intervju resonerade kring medborgarskapsfrågan och att Migrationsverket behöver se över takten i en del av de beslut man tar nu eftersom nya beslut och ett nytt medborgarskapsprov är på väg. I en debattartikel som hon skrev under tillsammans med bland andra Ulf Kristersson och Johan Pehrson – också de ministrar i regeringen, varav den ene statsminister och således regeringschef – anfördes ett liknande resonemang.

  Även om vice statsminister Ebba Busch gav intervjun i egenskap av partiledare anser utskottet att det finns skäl att ha viss återhållsamhet med uttalanden om en myndighets ärendehantering.

  När det gäller debattartikeln, där det talades om att det fanns anledning att agera mot att medborgarskap utfärdas enligt den nuvarande lagstiftningen innan de nya kraven för medborgarskap finns på plats, är det nödvändigt för utskottet att påminna om att regeringens styrning av den statliga förvaltningen sker genom exempelvis förordningar med myndighetsinstruktioner, regleringsbrev och särskilt beslutade regeringsuppdrag inom ramen för gällande lagstiftning. Det har regeringen gjort vid andra tillfällen, exempelvis genom regleringsbrev.

  Jag ska ge ett sådant exempel. Skatteverket ska inte längre redovisa skattefelet varje år utan vart fjärde år. Om någon är intresserad av vad skattefelet är kan jag meddela att det handlar om hur mycket pengar staten förlorar till följd av att folk och företag deklarerar inkomster och utgifter fel. Det gäller både omedvetna och högst medvetna fel – eller, som det kallas i folkmun, skattefiffel.

  Att regeringen inte vill veta hur mycket det fuskas med skatten varje år är visserligen intressant, i brist på bättre ord, men där avviker jag från ämnet då just detta inte har varit föremål för vårens granskning. Det visar dock att regeringen trots allt vet hur man gör för att styra myndigheter, vilket i sig är bra. Det ska alltså inte ske genom debattartiklar.

  Jag skulle också vilja nämna att statsministerns kommentar på det som framkommit av granskningen, där han hävdar att han och de övriga statsråden agerat på ett korrekt sätt, ändå lämnar mig med lite höjda ögonbryn. Det är inte riktigt vad man förväntade sig av statsministern för Sverige efter att han fått kritik från riksdagens konstitutionsutskott.

  2025-06-16 12:17:32

  

  Samuel Gonzalez Westling

• Fru talman! I dagens sista debatt om KU:s vårgranskning behandlar vi det kapitel i betänkandet där de flesta av årets anmälningar har samlats, närmare bestämt 11 av de ärenden som vi har uttalat oss om i år. Som jag sa tidigare har vi ju ställningstaganden i alla de 26 ärenden som ingår i betänkandet.

  Flertalet av ärendena i detta avsnitt är sådana där ett statsråd har anmälts till KU på grund av något som statsrådet har sagt och där anmälaren menar att uttalandet inte har varit korrekt. I två av dessa ärenden har vi i KU tydligt funnit brister i statsrådets agerande.

  Det ena uttalandet gjordes, som har nämnts tidigare, av näringsminister Ebba Busch på hennes Instagramkonto i början av året och rörde en ny lagstiftning som trädde i kraft vid nyår. Det var den ändring i lagen som gör det möjligt att i vissa fall få vittna anonymt under en rättegång i brottmål.

  Det är långtifrån fritt fram för alla att vittna anonymt enligt det nya regelverket, något jag tycker är viktigt att framhålla när jag får möjlighet eftersom det är vanskligt att låta allmänheten tro att alla nu kan vittna anonymt. Så är nämligen inte fallet, utan de fall där någon kan lämna ett vittnesmål utan att själv träda fram med sitt namn är nogsamt reglerade och utgör undantagsfall vid rättegångar.

  Det inlägg som näringsministern lade upp på sitt Instagramkonto innehöll till och med ett budskap om att den som utsatts för brott skulle kunna vittna anonymt. Men så är förstås inte fallet, vilket har påpekats här tidigare. Ett brottsoffer, alltså en målsägande, kan aldrig lämna ett vittnesmål anonymt; det är inte förenligt med våra rättsstatliga principer. I slutändan är det alltså dessutom i ytterst få fall som det här kommer att bli möjligt.

  Visserligen rättade ministern sitt uttalande på sociala medier efter att det blivit en del skriverier om inlägget, men det spelar ju ingen roll när det gäller hur KU bedömer själva uttalandet. Ett statsråd måste uttala sig sakligt korrekt, och så skedde inte i det här fallet. Därför ses uttalandet som en tydlig brist i statsrådets agerande.

  Fru talman! Ett annat ärende som flera har varit inne på och där KU har funnit att flera statsråd har brustit i sitt agerande är det som rör en debattartikel i Dagens Nyheter som undertecknades av Tidösamarbetets samtliga fyra partiledare. Tre av dem är ju också statsråd, nämligen statsminister Ulf Kristersson, energi- och näringsminister Ebba Busch och utbildningsminister Johan Pehrson, och har därför granskats i ärendet.

  Debattartikeln handlade bland annat om medborgarskap och de åtgärder regeringen planerade att genomföra för att göra det svårare att bli medborgare i Sverige. Det är inte sakfrågan som vi i KU uppehåller oss vid, även om utfrågningen av statsministern Ulf Kristersson tyvärr kanske hamnade där, utan det vi tittar på är formuleringar i artikeln – och som ledamoten Ulrik Nilsson var inne på har vi verkligen grottat i formuleringar.

  Vi i KU fann att vissa formuleringar i artikeln refererade till både nuvarande lagstiftning och framtida. Det var särskilt en mening som flera reagerade på när debattartikeln publicerades, nämligen: ”Innan de nya kraven för medborgarskap är på plats finns det anledning att agera mot att medborgarskap utfärdas enligt den nuvarande lagstiftningen.”

  KU anser att denna formulering riskerade att ge upphov till otydlighet om förhållandet till nuvarande lagstiftning. Ett statsråd måste, med hänsyn till sin speciella ställning samt regeringsformens bestämmelser om myndigheters självständighet, iaktta försiktighet när det gäller uttalanden som kan uppfattas avse myndighetsutövning mot enskilda eller tillämpning av lag. Till detta kommer att ett statsråd i allmänhet får räkna med att ett auktoritativt framfört ställningstagande i en fråga som rör myndighetsutövning eller myndighets tillämpning av lag skulle kunna uppfattas som ett direktiv från statsrådet. KU framhåller att det självfallet inte finns något utrymme för att agera i strid med legalitetsprincipen. Sammantaget finner alltså KU att det sätt de tre statsråden valde att formulera sig på i debattartikeln utgör en brist i detta ärende.

  Fru talman! Utöver de två ärenden jag nämnt, där vi funnit klara brister, finns i detta avsnitt i betänkandet åtskilliga ställningstaganden där KU har med skrivningar som jag menar att regeringen bör ta till sig i sitt arbete framöver. Alla våra ställningstaganden utgör en del av KU:s praxis, som regeringen har att förhålla sig till.

  Ett ärende gällde energi- och näringsminister Ebba Buschs uttalanden om det statliga bolaget Vattenfall och investering i vindkraft. Hon uttalade sig i en nyhetsartikel och sa bland annat att Vattenfall inte hade koll på sina grejer. Enligt utskottet är det självklart av värde att statsråd deltar i offentliga samtal och klargör sakförhållanden. Men utskottet påminner om att regeringen är företrädare för statens ägande och ska förvalta bolagen med statligt ägande på ett ansvarsfullt sätt. Formuleringar i uttalanden som i onödan riskerar att skada ett bolags trovärdighet och affärsmässighet bör därför undvikas.

  Ytterligare ett ärende i detta avsnitt där vi har ett ställningstagande rör ett uttalande som justitieminister Gunnar Strömmer gjorde på sina sociala medier efter att en av regeringen tillsatt utredare lämnat över ett förslag; det gällde förslaget att införa visitationszoner eller säkerhetszoner, som de kom att kallas, i Sverige. I ett par inlägg på sociala medier uppgav justitieministern att regeringen hade gett en utredare i uppdrag att se om ett system med visitationszoner kunde införas i Sverige. Utskottet konstaterar att det i uppdraget angavs att en utredare skulle undersöka och lämna förslag på hur ett system med sådana zoner kunde införas – det vill säga hur, inte om.

  Även om det här är ett enstaka ord som KU tittat på är det ett ord som har betydelse när det gäller hur ett utredningsuppdrag utformas. Här slår KU fast att risken för missförstånd hade kunnat undvikas om justitieministern hade formulerat sig tydligare kring utredningsuppdragets utformning.

  Fru talman! Eftersom detta är mitt sista anförande för i dag i debatterna om vårgranskningen vill jag, som jag gjorde i mitt inledande anförande, särskilt lyfta KU:s arbete och arbetssätt. Det vårt utskott arbetar med och den anda som KU präglas av, med försök till samförstånd, spelar en viktig roll i dagens politiska landskap. Det är stimulerande att sitta i det utskott som arbetar med de konstitutionella regler som vår demokrati vilar på och som följer hur dessa regler efterlevs av vår regering och dess statsråd. Men minst lika viktigt för mig är möjligheten att vara i ett politiskt rum där ambitionen är att ställa sig över det som kan benämnas politiskt käbbel, fokusera på sakförhållanden och nå resultat med bred uppslutning. Låt oss anstränga oss för att fortsätta arbeta i samma anda!

  2025-06-16 12:25:48

  

  Malin Björk

• Fru talman! Jag kommer, precis som en del tidigare talare, att ta upp vissa ärenden som redan har diskuterats, men vi har ju var och en lite olika infallsvinklar.

  Jag ska börja med avsnittet Statsråds uttalanden om Migrationsverkets handläggning av medborgarskapsärenden. Ett av uttalandena under denna rubrik gjordes inledningsvis av energi- och näringsministern samt vice statsministern när hon i en intervju uttalade sig om takten i Migrationsverkets handläggning av medborgarskapsärenden. Granskningen visar att uttalandet gjordes i ett sammanhang där hon intervjuades i egenskap av partiledare, inte som statsråd. Den typen av ärenden brukar konstitutionsutskottet normalt inte uttala sig om, men vi kommenterar att det finns vissa skäl att visa återhållsamhet med uttalanden av det aktuella slaget om en myndighets ärendehantering.

  Det som flest har diskuterat här och som också jag kommer att uppehålla mig vid är dock det uttalande som gjordes av statsministern, energi- och näringsministern samt vice statsministern, utbildningsministern och en partiledare i en debattartikel. Artikeln hade sju punkter, varav en innehöll förslag gällande medborgarskapslagstiftningen. En av meningarna i denna punkt riskerade, ryckt ur sitt sammanhang, att ge upphov till otydlighet om förhållandet till den nuvarande lagstiftningen, vilket utskottet menar är en brist. Det gäller den senare delen i den mening som lyder: ”I den mån det är möjligt ska därför åtgärder vidtas för att hindra att fler svenska medborgarskap utfärdas, fram till dess att den nya lagstiftningen träder i kraft.”

  Statsråden har i granskningen framhållit att formuleringen syftar till åtgärder inom ramen för den gällande lagstiftningen. Direkt efter dessa sju punkterna skriver statsråden: ”Dessa sju punkter kommer nu konkretiseras och tas vidare inom ramen för vårt etablerade samarbete. Vår gemensamma ambition är att så snart som möjligt gå vidare med politiska förslag, hela vägen in i valet 2026.”

  Detta visar att artikeln inte var ämnad som påtryckning gentemot Migrationsverket utan att avsikten var att informera allmänheten om kommande regeringspolitik. Regeringen gav också senare ett uppdrag till Migrationsverket angående förstärkt säkerhetsperspektiv i Migrationsverkets verksamheter som rör medborgarskap. Utskottet påminner om att regeringens styrning av den statliga förvaltningen sker genom förordningar med myndighetsinstruktioner, regleringsbrev och särskilt beslutade regeringsuppdrag inom ramen för gällande lagstiftning. Den otydlighet som den citerade meningen riskerade att leda till konstateras vara en brist.

  Fru talman! Jag ska också kommentera energi- och näringsministerns samt vice statsministerns uttalanden om Vattenfall och investering i vindkraft. Denna granskning gäller om statsrådet genom sina uttalanden lagt sig i driften av Vattenfall på ett sätt som står i strid med statens roll som bolagsägare samt om hon genom att uttala sig negativt kan ha skadat bolagets trovärdighet och affärsmässighet.

  Granskningen visar att uttalandet inte utgjorde ägarstyrning utan syftade till att ifrågasätta de skäl som bolaget hade angett för sitt beslut att pausa vindkraftsprojektet vid Kriegers flak, som av Vattenfall uppgavs vara att staten inte längre skulle stå för kostnaden för anslutning till stamnätet och att bolaget därmed inte längre bedömde att investeringen skulle vara lönsam. Statsrådet framhåller att hennes uppgift är att föra fram fakta genom att bland annat peka på grundläggande siffror i Vattenfalls sätt att räkna fram kapacitetsfaktorer.

  Utskottet framhåller att det är självklart att statsråd deltar i det offentliga samtalet, klargör sakförhållanden och reder ut eventuella missuppfattningar. Hon är inte ansvarig för frågor som rör det aktuella statliga bolaget utan har en roll som systemansvarig, i vilken det ingår att ha en dialog med alla aktörer inom det svenska energisystemet. Någon brist har inte framkommit i ärendet.

  Det medskick som utskottet gör är att regeringen som helhet företräder statens ägande och ska förvalta bolag med statligt ägande på ett ansvarsfullt sätt. Formuleringar som i onödan kan riskera att skada ett bolags trovärdighet och affärsmässighet bör undvikas.

  Med detta, fru talman, vill även jag önska både kammarkansliet, utskottskansliet och mina kollegor i riksdagen och utskottet en glad och vilsam sommar.

  2025-06-16 12:33:58

  

  Gudrun Brunegård

• Fru talman! Nu närmar vi oss slutet på detta maratongranskningsbetänkande som handlar om vissa frågor rörande statsrådens tjänsteutövning. En del av frågorna har ni hört om i de senaste sex sju anförandena, och även jag kommer att upprepa en del av vad som har sagts.

  Låt mig börja med Migrationsverkets handläggning av medborgarskapsärenden och regeringspartiernas fokus på att det ska bli mycket svårare att bli svensk medborgare. Detta fokus är och var så starkt att fyra partiledare gemensamt i november 2024 gick ut i en debattartikel och meddelade en avsikt att pausa utfärdandet av nya medborgarskap till dess att en ny lag är på plats.

  Anmälan, som kom från mitt parti, uppmärksammade bland annat att medborgarskapsärenden är myndighetsbeslut som Migrationsverket fattar och att det, som i all annan förvaltning, ska ske så snabbt och så enkelt som möjligt. Ingen har heller påpekat att det faktiskt drabbar en hel del människor som med all rätt har möjlighet att söka svenskt medborgarskap. Den absoluta majoriteten är ju inte farliga människor.

  Jag noterar därför med viss förfäran att migrationsministern har kommenterat utskottets arbete med denna anmälan med att det visar på skillnader mellan ”en regering som offensivt ser till att farliga personer inte får medborgarskap i Sverige och en opposition som lägger tiden på att anmäla enskilda meningar i debattartiklar”.

  Jag kommenterar inte detta vidare. Enligt andra regeringsmedlemmar är jag ju dessutom bara en tomte eller ett troll.

  Detta blir samtidigt en övergång till ett ärende som väckte en del uppmärksamhet när samma minister, då ansvarig för biståndsfrågor, hävdade att det förekom upp till sju led i förmedlingen av biståndsmedel från regeringen via Sida till mottagare i biståndsländerna.

  Det visade sig småningom vara ett enda undantagsfall, där två av de sju leden avser regeringen till Sida och Sida till de svenska organisationer som svarar för själva fördelningen av arbete och resurser. I normalfallet talar vi om två tre led eller maximalt fyra led. Det må vara så. Statsrådets uppgifter har förklarats bygga på muntliga uppgifter från Sida. Konstitutionsutskottet påpekar därför att det är angeläget att sådana muntliga uppgifter också dokumenteras för att kunna spåras i efterhand.

  Jag har förstått av uppgifter i pressen att det understundom kan finnas önskemål om ”no paper trail”, alltså inga spår på papper. Men det är givetvis, och med det jag nyss sagt, inget som jag personligen skulle stötta. Det underlättar vårt gemensamma arbete i KU om saker som kan uppfattas på olika sätt faktiskt också dokumenteras, vare sig det gäller anställningar och uppsägningar, trålfiske, medborgarskap eller biståndsfrågor.

  Fru talman! Konstitutionsutskottet har också granskat energi- och näringsministerns uttalande om det statligt ägda företaget Vattenfall och huruvida bolaget har haft kompetens att beräkna den så kallade kapacitetsfaktorn för olika kraftslag på ett, enligt statsrådet, korrekt sätt.

  Det står självklart statsråden fritt att delta i samhällsdebatten på olika sätt. Det ska snarare välkomnas än undvikas, och det är en uppfattning som delas av utskottets ledamöter. Men som statsråd får man nog vara beredd på att ens uttalanden granskas, och utskottet konstaterar därför att ”formuleringar i uttalanden som i onödan riskerar att skada ett bolags trovärdighet och affärsmässighet bör undvikas”. Jag delar naturligtvis den uppfattningen.

  Slutligen, fru talman, förekommer i det här avsnittet av granskningsrapporten också en anmälan avseende en presskonferens där det lämnades uppgifter om en kommande proposition där det, enligt pressträffen, skulle föreslås införande av trålningsförbud i skyddade marina områden längs de svenska kusterna.

  Det framgick emellertid inte helt klart för närvarande medier och andra att propositionen i fråga är en så kallad inriktningsproposition med förslag som inte i alla avseenden kan betraktas som skarpa. Att propositionen dessutom inte fanns tillgänglig vid pressträffen bidrog till att öka osäkerheten om vad det egentligen handlade om.

  Här handlar det om att minska riskerna för missförstånd. Allra enklast hade det förstås varit att inte ha någon presskonferens förrän propositionen fanns på plats. Utskottet påpekar också att det hade varit värdefullt om det av inbjudan hade framgått vilken sorts proposition det var tal om och att det självklart hade varit bättre om propositionen hade funnits tillgänglig vid tillfället.

  Det är också min uppfattning att det bör vara praxis att kunna tillhandahålla den dokumentation som avhandlas och att innehållet beskrivs korrekt, både i samband med inbjudan och under själva presentationen.

  I den mån man kan se någon gemensam nämnare för dessa fyra ärenden, med eller utan kritik från utskottet, är det med all respekt någonting som kanske kan klassificeras som fort men fel.

  Med detta sagt ber jag att få tacka för ordet för den här gången. Jag återkommer inom kort i ett annat ärende.

  2025-06-16 12:39:51

  

  Jan Riise

• Fru talman! I denna del av debatten kommer jag att begränsa mina kommentarer till ett par av de ärenden som vi behandlar. Jag kommer inte att beröra utskottets ställningstaganden, som jag givetvis delar, och inte heller ärendenas formella aspekter, vilka behandlas väl i betänkandet.

  I stället vill jag fokusera på det sammanhang i vilket de granskade ärendena bör förstås. Kontexten är, som vi vet, en central del av hermeneutiken – alltså läran om hur en text eller ett uttalande bör tolkas på ett meningsfullt sätt.

  Fru talman! Jag inleder med kontexten kring uttalandena som rör hur nya medborgarskap förvärvas.

  I detta sammanhang vill jag citera Riksrevisionens granskningsrapport Migrationsverkets hantering av medborgarskapsärenden från den 25 mars 2025. Där står bland annat följande: ”Vid bedömningen av en ansökan om svenskt medborgarskap ska Migrationsverket pröva om personen uppfyller lagstiftningens krav. Riksrevisionen bedömer att rutinerna i vissa delar är otydliga och att det finns brister i både beslutsunderlag och handläggningssystem. Ett exempel är att Migrationsverkets bedömning av hemvist till viss del baseras på osäkra uppgifter. Samma sak gäller bedömningen av identitet. I nästan en tredjedel av beviljade medborgarskapsansökningar kan den sökande inte styrka sin identitet.”

  Fru talman! Enligt Migrationsverkets statistik har cirka 410 000 nya medborgarskap beviljats från 2020 till och med mars 2025. Om vi tillämpar Riksrevisionens uppskattningar innebär det att i drygt 120 000 fall har den sökande inte kunnat styrka sin identitet – 120 000 på bara fem år och tre månader!

  Detta är givetvis ytterst bekymmersamt, inte minst ur ett säkerhetsperspektiv. Det mest anmärkningsvärda är dock att detta har varit känt sedan lång tid utan att några effektiva åtgärder har vidtagits för att minska den sårbarhet som detta medför för landet.

  Så sent som i januari 2025 fick Migrationsverket i uppdrag av regeringen att skärpa identitetskontrollerna i medborgarskapsärenden.

  Det är också värt att påpeka att osäkerheten kring identitet ofta uppstår redan när en person tilldelas ett så kallat samordningsnummer, vilket ges till personer som ännu inte är folkbokförda i landet.

  I en uppmärksammad artikel från 2019 rapporterade Dagens Nyheter att drygt 870 000 personer som inte är folkbokförda i Sverige hade fått ett samordningsnummer för att kunna leva och verka här.

  Av dessa hade omkring 45 procent – alltså cirka 400 000 personer – inte styrkt sin identitet enligt Skatteverket. Detta trots att folkbokföringsförordningen anger att detta endast bör tillåtas i undantagsfall.

  Fru talman! Liknande problem återfinns hos flera myndigheter. Medborgarskapsärendena utgör bara toppen av ett isberg som i förlängningen riskerar att gynna brottsligheten och hota landets säkerhet.

  I en annan rapport från Riksrevisionen – denna gång från juni 2024 – fastslås följande: ”Myndigheternas processer, samverkan och regeringens styrning bidrar enligt Riksrevisionens bedömning inte tillräckligt till att korrekta och unika identiteter fastställs, och inte heller till att felaktigt registrerade eller utnyttjade identiteter upptäcks och åtgärdas.”

  Fru talman! Detta är tyvärr den oroväckande bakgrunden till de uttalanden som utskottet har granskat vad gäller tilldelningen av nya medborgarskap.

  Nu vill jag gå över till bakgrunden till det andra granskningsärendet jag vill kommentera.

  Det gäller dåvarande utbildningsminister Mats Perssons uttalanden angående den svåra situationen på många av våra högskolor efter Hamas brutala angrepp på oskyldiga civila i Israel den 7 oktober 2023 och den våldsamma konflikt som därefter följt i regionen. Detta ledde till olika aktioner som i vissa fall urartade i hotelser och trakasserier, universitetslokaler som vandaliserades och undervisning som stördes.

  Fru talman! Låt mig illustrera läget kring den 30 maj 2024, det datum då den intervju med utbildningsministern som nämns i betänkandet sändes i SVT.

  Samma dag publicerade webbtidningen Universitetsläraren artikeln Propalestinska protester på flera lärosäten, där det framgår att vissa lärosäten hade valt att låsa dörrarna till flera lokaler för att värna arbetsmiljön. Tre lärosäten hade vidtagit åtgärder för att begränsa tillträdet till vissa byggnader.

  Tre dagar senare, den 2 juni 2024, rapporterade Sveriges Radio att Mellanösternforskaren Anders Perssons kontor på Linnéuniversitetet i Växjö vandaliserats. I Expressen beskrev Persson händelsen som ”ett antisemitiskt hatbrott mot mig”.

  Två dagar senare, den 4 juni 2024, rapporterade Upsala Nya Tidning om reaktioner från Uppsala universitets rektor, Anders Hagfeldt, efter att demonstranter avbrutit en examensceremoni: ”Händelsen i går leder till att bara de som ska delta i evenemang kommer att ha tillträde till universitetshuset tills vidare. Vi vill alltid vara så öppna vi kan, men måste också värna våra studenter och anställda.”

  På frågan om universitetspersonal känt sig hotad av demonstranter med Palestinaflaggor svarade rektorn: ”Demonstrationsrätten och yttrandefriheten är fundament i en demokrati, men det är problematiskt när en grupp gör så att andras friheter begränsas. När människor blir rädda och vi inte kan hålla öppet tycker jag att demonstranterna gått över en gräns.”

  Och på frågan om protesterna kan skrämma judar som studerar eller arbetar vid universitetet svarade han: ”Tyvärr är svaret ja.”

  Fru talman! Så såg situationen ut vid flera av våra lärosäten under maj och juni förra året. Men det är viktigt att betona att detta sker under vad som kan beskrivas som den allvarligaste vågen av antisemitism i Sverige sedan andra världskriget.

  Redan några veckor efter Hamas terrorattack kunde SVT Skåne rapportera: ”Judiska ungdomar trakasseras genom heilande och klotter. Antisemitismen har blossat upp igen på skolor i Malmö.”

  Och vecka efter vecka – som bland annat står att läsa i Sydsvenskans reportage av Inas Hamdan – har demonstranter i flera städer öppet hyllat Hamas och skanderat på arabiska att staten Israel ska förgöras.

  För ett par veckor sedan, den 5 juni 2025, publicerade Brottsförebyggande rådet en rapport med titeln Antisemitiska hatbrott.

  Några dagar senare, den 11 juni, sammanfattade Ulrika Knutson, ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism, rapportens innehåll i ett debattinlägg med rubriken Det är en skam att svenska judar dödshotas.

  Hon konstaterar: ”Hat och hot mot svenska judar har ökat kraftigt, efter Hamas attack mot civila israeler den 7 oktober 2023 och det efterföljande kriget i Gaza.”

  Till och med, som vi vet, har en riksdagsledamot medverkat till att sprida grov antisemitisk hatpropaganda.

  Mot denna bakgrund kan det vara befogat att – som Susanna Birgersson gjorde i Göteborgs-Posten den 4 augusti 2024 – ställa sig följande frågor: ”Hur länge till kommer det finnas judiskt liv i Sverige? – – – Hur många kommer fortsätta att försöka ingjuta kunskap och stolthet över den judiska identiteten hos sina barn – när just den identiteten gör dem till måltavlor för trakasserier på svenska skolgårdar och i svenska klassrum? Hur många kommer låta identiteten blekna? Hur många kommer lämna landet?”

  Detta är den sorgliga kontexten till de uttalanden av utbildningsministern som behandlas i betänkandet. Det kan konstateras att det var fel av ministern att säga att ”man tvingas stänga en del universitet”, även om det i samma intervju framkommer att vissa lokaler hade stängts, vilket överensstämmer med verkligheten.

  Avslutningsvis vill jag understryka att inget av det jag sagt syftar till att förminska det lidande som det palestinska folket upplevt under Israels krig mot Hamas eller att rättfärdiga den israeliska statens agerande i detta krig.

  Överläggningen var härmed avslutad.

  Utskottets anmälan lades till handlingarna.

  2025-06-16 12:46:02

  

  Mauricio Rojas