Författningsfrågor

Debatt i text

• Fru ålderspresident! Det här betänkandet är en sammanfattning av ett nittiotal motioner från den allmänna motionstiden. Det är motioner som behandlar rutiner och regler men också vårt förhållningssätt till kanske något av det viktigaste vi har, nämligen hur demokratin och det politiska systemet i Sverige ska fungera.

  Det är naturligtvis också ett betänkande som är betydelsefullt. Det har också en stor bredd, för det är klart att det är svårt att hitta en väldigt tydlig samsyn mellan en motion om konungens kröning och införandet av republik. Allt detta, både betydelsen och bredden, innebär att det finns anledning att ta det ganska försiktigt. Det finns anledning fundera på vad som faktiskt måste regleras i grundlagar och författningar och vad vi kanske kan lösa på annat sätt. En viss långsamhet i hanteringen är alltså att föredra när det gäller de här ärendena.

  Men, fru ålderspresident, jag tänker inte prata mer om de enskilda motionerna utan snarare prata om de vägledande principerna.

  Den första princip jag funderar på tar jag stöd för i ett citat från Immanuel Kant: I avgränsningen syns mästerskapet.

  Det gäller att hitta exakt vad som behöver regleras och inte, för det är väldigt lätt att skriva regler som den ärlige är beredd att följa men som inte följs av den oärlige. Det innebär en ökad pålaga på den som vill göra rätt.

  Vi har en sådan diskussion gällande lobbyregister. Jag har väldigt svårt att tro att den som är ute efter att sprida desinformation eller är ute efter att störa det politiska systemet spontant skulle registrera sig i ett lobbyregister eller sätta sig själv som avsändare på sina alster. Där finns en risk att man så att säga reglerar för den ärlige men missar själva poängen.

  Fru ålderspresident! Här börjar vi närma oss det som ska vara demokratins fundamenta, nämligen att vi ska kunna ha den öppna och ärliga debatten snarare än att vi ska hitta alla de exakta formuleringarna. Det är när åsikter bryts mot varandra och debatten förs med ärlig vilja att förstå varandra som vi kan lära oss något nytt och förstå argumenten och därmed föra samhällsutvecklingen vidare. Politik ska aldrig vara gladiatorspel. Politik ska vara pågående samtal om samhällsutvecklingen. Men just därför ska vi också begränsa hur vi väljer att styra och påverka demokratin.

  Fru ålderspresident! Är det då helt poänglöst att säga att vi behöver olika regler, register och sätt att registrera? Nej, det är det faktiskt inte. Det kan finnas en poäng med att säkerställa instrument för transparens så att var och en kan gå in och titta och granska hur vi gör.

  Samtidigt är det ju inte registreringen i sig eller uppgiften i sig som är det viktiga. Det viktiga är jag vågar ta ansvar för mitt eget agerande och att vi kan utkräva ansvar från alla förtroendevalda som på medborgarnas uppdrag har ett politiskt uppdrag. Det måste vi säkerställa. Man ska aldrig kunna smita undan.

  För egen del har jag lite svårt att förstå varför det finns förtroendevalda politiker eller opinionsbildare som vill driva opinion utan att tala om att det är just det de gör och att de gör det för att påverka. Det blir liksom lite bakvänt när man gör på det sättet, för vad betyder det när man säger och försöker föra in i debatten någonting som man sedan inte är beredd att stå för? Det är ju hållningslöst. Det är inte så en saklig debatt förs. Debatten kan naturligtvis förflackas över tid, men då har vi ett ansvar att plocka tillbaka den till de rätta vägarna.

  Fru ålderspresident! Det sista övervägandet som jag tycker att man ska ha i det här betänkandet är frågan om hur mycket av rätten att fatta beslut som ska ligga på det som av statsvetarna kallas för folksuveräniteten och hur mycket som ska kodifieras i rättighetslagstiftning och uttolkas av domstolar. Här går det att pendla fram och tillbaka. Jag tror att vi alla är överens om att debatten måste vara det som styr utvecklingen på lång sikt. Men för att kunna ha en ärlig debatt måste man också ha klart definierade rättigheter och klart definierade sätt att hantera den.

  Fru ålderspresident! Att prata om principerna att reglera med försiktighet, att värna demokratins fundamenta och den öppna och ärliga debatten, att se till att vi kan ha ansvarsutkrävande och att ha en pågående debatt om avvägningen mellan folksuveränitet och juridik är ett sätt att sammanfatta behandlingen av alla de 90 motionerna. Även om utskottet avslår samtliga motioner i betänkandet finns det resonemang som är värda att ta upp men som faller på den sista av dessa principer, nämligen långsiktigheten för att respektera betydelsen men också bredden i de förslag man kan ha för demokratins utveckling.

  Fru ålderspresident! För att sammanfatta, låt mig yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet KU16 Författningsfrågor.

  2025-05-07 11:38:02

  

  Ulrik Nilsson

• Fru ålderspresident! All makt utgår från folket, säger regeringsformen. Riksdagen är folkets främsta företrädare, och den kung eller drottning som enligt successionsordningen företräder och innehar Sveriges tron är rikets statschef.

  Denna ordning, med en statschef utan egentlig makt, är självklar för oss. Den väckte dock stor förvåning när riksdagens styrgrupp för demokratiutveckling förra veckan träffade armeniska kollegor. Än mer när man insåg att vissa partier på papperet varit republikanska i mer än ett sekel och inte gjort något för att avskaffa monarkin, trots att man större delen av denna tid har suttit vid makten. Detta säger någonting om hur stark monarkin är här i Sverige och vilka goda representanter kungahuset är för vårt land, både nationellt och internationellt.

  Fru ålderspresident! Sedan den 1 januari 1995 är Sverige medlem i Europeiska unionen. Det är en styrka att ingå i en större gemenskap där vi kan förhandla fram gemensamma lösningar av gränsöverskridande karaktär om saker som internationell brottslighet eller miljöfarliga ämnen som sprids med vatten och genom luft.

  Vi ska komma ihåg att EU började som ett fredsprojekt, när de tre kristdemokratiska statsmännen Robert Schuman från Luxemburg och Frankrike, Konrad Adenauer från Tyskland och italienaren Alcide de Gasperi lade grunden till det som började som kol- och stålunionen och med tiden utvecklades till EU. Tanken var att fläta samman länderna, som hade en historia med århundraden av krig och konflikter, genom så täta handelsförbindelser och så fri rörlighet att ett krig eller en konflikt skulle skada det egna landet minst lika mycket.

  Fru ålderspresident! Detta har visat sig vara ett framgångsrikt koncept. Hittills har inga EU-länder gått i väpnad konflikt sinsemellan. EU ska även fortsättningsvis vara en frihetlig union i de tre EU-fädernas anda, med demokratiskt ansvarsutkrävande och där våra grundläggande fri- och rättigheter värnas. EU:s arbete med att stå upp för våra gemensamma västerländska värderingar och vår europeiska livsstil behöver stärkas.

  Det är också bra att med våra sammanlagda länders befolkningsmässiga och ekonomiska tyngd kunna utgöra en part och inte en radda med större och mindre nationer som man lätt kan runda för att det är ogörligt att överlägga med dem var och en, enligt principen ”Till vem ringer världens ledare när de vill prata med Europa?”.

  Däremot behöver vi enligt subsidiaritetsprincipen ständigt hålla ögonen på tendenser att detaljreglera saker som sköts mycket bättre på hemmaplan. Typiska sådana frågor är lönesättning och hur de svenska skogarna ska skötas. Många av de klagomål som hörs här hemma kopplat till EU bottnar nog dock i ärlighetens namn i svenska myndigheters tendens att överimplementera. Subsidiaritetsprincipen innebär att beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. Vi ska fortsätta ha en stark subsidiaritetsprövning. Vi ska inte överlåta frågor som står i strid med svensk grundlag till EU.

  Vi kristdemokrater vill dessutom gå ännu längre och har förslag om att göra det möjligt för riksdagen att ge så kallat rött kort till EU-kommissionens förslag. Det är ett sätt att värna subsidiariteten och att stå upp för EU:s kärnuppdrag och vår svenska grundlag.

  Fru ålderspresident! Mycket mer skulle kunna sägas om det här avsnittet och betänkandet, men jag nöjer mig med dessa små reflektioner. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

  2025-05-07 11:50:29

  

  Gudrun Brunegård

• Fru ålderspresident! KU debatterar i dag KU16 Författningsfrågor. Där behandlas idéer från riksdagens olika partier.

  Jag ser motionerna som intressanta debattinlägg i en frisk debatt om hur Sverige ska styras. Vi har dock en lång tradition av breda majoriteter och tröga processer vad gäller statsskickets utformning. Jag tror att det är viktigt. Eftertanke är viktigt när det gäller grundlagar.

  Den här traditionen kommer dessutom att grundlagsfästas med de nya bestämmelser om hur grundlagar ska ändras som från början fanns i 2020 års grundlagsutredning och som regeringen lade fram en proposition om häromveckan.

  Enligt förslagen kommer det att krävas två tredjedelars majoritet för ändringar i grundlag i det andra beslutet. Det välkomnar vi; vi tror att det är viktigt i en tid när demokratin utmanas på många ställen runt om i världen. I avvaktan på den förändringen förutsätter vi naturligtvis att den svenska traditionen av breda majoriteter kommer att fortsätta gälla.

  Ett exempel på att man har förhindrat en majoritet att ändra i grundlagen gäller public service. Det fanns en klar majoritet för att grundlagsfästa public service, men majoriteten avstod från att gå vidare med den frågan därför att det största oppositionspartiet var emot en sådan förändring.

  Vi socialdemokrater har två reservationer i betänkandet.

  Den första handlar om karensregler för statsråd och höga statstjänstemän. År 2018 infördes restriktioner för statsråd och statssekreterare gällande att ta nya arbeten. Karensnämnden måste godkänna detta. Det var ett viktigt steg för att stärka förtroendet för den offentliga verksamheten och undvika intressekonflikter. År 2023 presenterades en utredning som föreslog att fler ledande befattningar ska omfattas av det här regelverket. Vi förutsätter att regeringen går vidare med utredningens förslag. Det är den första reservationen vi har.

  Vi anser också, som jag redan nämnt, att public service ska skrivas in och grundlagsskyddas. Public service har en oerhört central roll i demokratin, och det är ingen slump att public service ofta angrips av totalitära krafter. Vi ser nu senast att presidenten i USA drar in det ekonomiska stödet till public service. Man kan fundera över vad som är syftet bakom det. Det är antagligen inte ett syfte att stärka demokratin som ligger bakom sänkt stöd till public service.

  Det här har blivit ännu viktigare eftersom den tidigare traditionen med breda majoriteter vad gäller public services finansiering har ruckats i Sverige. Det är en tradition att man kommer överens om hur public service ska finansieras under kommande period för att säkra detta vid regeringsskiften och annat. Den traditionen har tyvärr brutits, och därför ser vi skyddet av public service i grundlagen som viktigare än någonsin.

  Jag yrkar därför bifall till reservation 19 och reservation 32.

  2025-05-07 11:45:28

  

  Hans Ekström

• Fru ålderspresident! Vi debatterar i dag en hel del intressanta motioner om författningsfrågor, och regeringen har nyligen överlämnat en viktig proposition till riksdagen om ett förstärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende. Snart kommer också en proposition om att stärka den konstitutionella beredskapen vid kriser.

  De här förslagen från regeringen kommer så småningom att kompletteras av en proposition som berör våra grundläggande fri- och rättigheter. Det handlar om en konstitutionell reformiver som det här landet inte sett på mycket länge.

  Att så sker i våra dagar har med väl kända yttre och inre hot att göra, men det finns också ett viktigt inrikespolitiskt skäl till att de här förslagen läggs fram nu. Det handlar om en mycket betydande positionsförflyttning i grundlagsfrågorna av det parti – Socialdemokraterna – som under lång tid hindrade möjligheten att nå en bred konsensus kring många av de reformer som nu kommer att genomföras.

  Fru ålderspresident! Den konstitutionella ordning som slogs fast i 1974 års regeringsform var produkten av en lång period av en stark socialdemokratisk makthegemoni. Det var den tid som inleddes 1932 och i vilken socialdemokratin var den sol kring vilken alla andra partier kretsade, för att använda mig av Herbert Tingstens planetariska metafor.

  Under de här omständigheterna betonade Socialdemokraterna politikens handlingskraft och förmåga att leverera. I Tommy Möllers text i boken En författning i tiden, publicerad förra året med anledning av 50-årsjubileet av regeringsformen, står att läsa: ”För Socialdemokraterna, som alltsedan 1932 suttit i regeringsställning, var det angeläget att undvika spelregler som möjliggjorde för (den borgerliga) oppositionen att sätta käppar i hjulet för den politik som en (socialdemokratisk) regering ville genomföra.”

  Med andra ord: Makten var deras, och den skulle utnyttjas maximalt. Därför skulle det finnas så få konstitutionella spärrar som möjligt för politiken, exempelvis grundlagsskyddade individuella fri- och rättigheter, lagprövningsinstitutet, ett starkare lagråd eller kvalificerad majoritet i riksdagen för att kunna genomföra författningsändringar.

  Som Olof Palme uttryckte det 1976 skulle dessa ”sinnrika spärrar … mot ett folkligt reformarbete snarare vara en fara än ett skydd”. Folksuveräniteten – eller folkviljan, som ett annat parti skulle säga i dag – skulle varken hindras eller fördröjas, och maktdelningen skulle utmönstras ur vårt politiska system.

  Att det skulle kunna råda en konflikt mellan individens rättigheter, samhällets demokratiska beslut och statens makt var någonting som Socialdemokraterna inte ens kunde föreställa sig under denna tid. Staten var god, och politiken ville allas väl. Men det var inte vilken stat eller politik som helst som skulle lägga våra liv till rätta, utan det var den socialdemokratiska staten och den socialdemokratiska politiken.

  Fru ålderspresident! Den socialdemokratiska hegemonin skulle emellertid snart lida mot sitt slut. Nederlaget i valet 1976 innebar att Sverige var på väg att förändras, och det socialdemokratiska maktinnehavet var inte längre garanterat.

  På 1980-talet skulle stora delar av de korporativistiska inslag som präglade vår demokrati gå i graven. Valet 1991 bekräftade att en ny politisk era hade tagit sin början: För första gången sedan valet 1928 fick partiet mindre än 40 procent av rösterna. Sedan dess har olika regeringskonstellationer avlöst varandra, och i dag är det en självklarhet att även andra partier kan inneha regeringsmakten i Sverige.

  Fru ålderspresident! Det är denna förändring i det socialdemokratiska partiets maktställning som både präglar det konstitutionella läge Sverige nu befinner sig i och förklarar den tydliga positionsförflyttning som partiet genomgått inte minst vad gäller att skydda grundlagen från andra majoritetsyttringar än de som gynnade socialdemokratin. Nu vill man i stället resa spärrar mot den tidigare så allenarådande folksuveräniteten och Palmeepokens absoluta prioritering av politikens handlingskraft.

  Nu vill man inta ett mer balanserat synsätt, där den konstitutionella stabiliteten är viktig. Om det handlar exempelvis det nya kravet om att minst två tredjedelar av riksdagens ledamöter ska rösta för det andra, bekräftande, beslutet att anta en grundlagsändring efter att ett riksdagsval har hållits. Det här föreslogs enhälligt av 2020 års grundlagskommitté och ligger nu på riksdagens bord.

  Att kräva en kvalificerad majoritet för grundlagsändringar, särskilt de ändringar som berör våra grundläggande fri- och rättigheter, är ett gammalt förslag från Folkpartiet och Moderaterna som Socialdemokraterna med all kraft motsatte sig. Nu, nästan ett halvsekel senare, har Socialdemokraterna äntligen sett ljuset. Det gläder oss eftersom, som det står i Lukasevangeliet, ”det blir större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig”.

  Samma socialdemokratiska omvändelse gäller förslaget att utvidga Lagrådets granskningsområde så att även lagförslag om ändringar i regeringsformens kapitel om våra grundläggande fri- och rättigheter ska omfattas.

  Sist men inte minst bör Grundlagskommitténs enhälliga förslag om att förstärka domstolarnas oberoende nämnas.

  Fru ålderspresident! Det handlar om stora vinster med en utveckling i en liberal och demokratisk riktning, men detta borde inte utgöra slutstationen för den konstitutionella resa som Sverige har gjort sedan 1974. Liberalerna vill gå vidare med att reformera våra grundlagar, särskilt i två avseenden.

  Det första gäller att förstärka lagprövningsinstitutet genom att inrätta en stark författningsdomstol med breda befogenheter. Detta är en självklarhet i de flesta demokratiska länder.

  Det andra handlar om att förstärka domstolarnas oberoende ännu mer än vad som nu föreslås. I 2020 års grundlagskommitté lämnade Liberalernas representant Cecilia Malmström tillsammans med Moderaternas, Kristdemokraternas och Centerpartiets företrädare ett särskilt yttrande om behovet av att stärka domstolarnas oberoende genom att inrätta ett självständigt domstolsråd som ansvarar för den centrala domstolsadministrationen. På det sättet skulle domstolsväsendet helt frigöras från sitt traditionella beroende av regeringen.

  Ett domstolsråd skulle utgöra ett genombrott för maktdelningsprincipen och ett mycket välkommet brott med en historisk tradition som präglats av domstolarnas beroende gentemot först kungamakten och sedan den demokratiska regeringen. En sådan förändring skulle, tillsammans med inrättandet av en författningsdomstol, utgöra ett starkt konstitutionellt värn av såväl den demokratiska rättsstaten som våra grundläggande fri- och rättigheter.

  Fru ålderspresident! Jag skulle vilja avsluta mitt inlägg med att yrka bifall till utskottets förslag.

  2025-05-07 12:01:06

  

  Mauricio Rojas

• Fru ålderspresident! Den svenska kronan är inte bara en valuta. Den är en del av vår historia och vår identitet. Den är även en identitetsmarkör och en symbol för vårt oberoende från Bryssel och EU:s namnlösa byråkrater.

  Genom den svenska kronan är vi, så långt globaliseringen tillåter, fortfarande herrar över vår egen penningpolitik. Den har haft sitt namn i över 150 år, men den bär också på något betydligt tyngre: svenskarnas förtroende. Genom världskrig, lågkonjunkturer, återhämtningar och globala kriser har vi haft den med oss. Den har blivit någonting vi känner igen, litar på och till och med kan känna med.

  Alla som någon gång har stått på en nationaldag, en idrottsfinal eller matchfinal av något slag och hört nationalsången spelas förstår precis vad jag menar. När man står där och hör de inledande tonerna till Du gamla, du fria känner man liksom någonting i kroppen. Det är något mer än bara ord och toner. Det är en känsla av samhörighet med de andra i rummet och med tidigare generationer. Det är en samhörighet med det land man faktiskt är en del av.

  Den svenska kronan är på sitt sätt en viktig del av just den här känslan. Den är ett samlande uttryck för självständighet, stabilitet och kontinuitet – precis som den svenska flaggan och nationalsången. Den är inte bara ett betalmedel utan en viktig del av vår kultur. Den säger någonting om vilka vi är.

  Att kronan inte finns omnämnd i vår grundlag är i vår mening ett förbiseende. Det är helt enkelt en miss, och vi menar att det nu är hög tid att detta ändras. Vi föreslår att den svenska kronan grundlagsfästs som Sveriges penningenhet. Jag vill därför yrka bifall till reservation 25.

  Vi vet nämligen att frågan om euron inte är död. Den ligger latent i såväl svensk som europeisk politik. Det vore ett misstag att tro att frågan inte kommer att dyka upp igen – kanske som ett krisargument eller med löften om samordningsvinster. Men att införa euron vore att ge upp ett av våra kraftfullaste verktyg för ekonomisk självständighet.

  Länder som saknar egen valuta är mer sårbara. Vi ser det ganska tydligt i Sydeuropa. Där är det låg tillväxt och hög ungdomsarbetslöshet, och det finns en oförmåga att justera kursen i samband med en lågkonjunktur. Den flexibilitet Sverige har haft med möjlighet att anpassa räntor och växelkurs efter inhemska behov är en del av vår ekonomiska styrka. Det vore rent ut sagt dumt att frivilligt ge upp den möjligheten. Att skriva in kronan i grundlagen är ett sätt att säga: Det här är vårt. Det här är vi.

  Svenska folket sa nej till euron redan 2003. Det vore därmed logiskt att kvittera det genom att skriva in detta i grundlagen och grundlagsskydda den svenska valutan. Behovet av att skydda Sverige mot EU-federalisterna har inte minskat sedan millennieskiftet, utan snarare tvärtom.

  Fru ålderspresident! När vi talar om folkstyre och nationellt självbestämmande är det också naturligt att tala om vilket ansvar makthavarna har gentemot folket. Sverigedemokraterna föreslår därför att vi inför en så kallad statsrådsförsäkran. Det är en högtidlig bekräftelse från varje minister inför att de tillträder sitt uppdrag om att de kommer tjäna landet lojalt och i enlighet med grundlagen.

  Det är inte ett spektakel. Det är en markering. Det sänder ett väldigt tydligt budskap om att det här inte är vilket uppdrag som helst, utan ett ansvar som ytterst vilar på folkets förtroende.

  I många andra demokratier, exempelvis Finland, Estland och flera västeuropeiska länder, är det redan självklart att statsråd på ett eller annat sätt avlägger en sådan här försäkran. Vi tycker att det borde vara lika självklart här hos oss. Det skulle innebära ett symboliskt men också kraftfullt erkännande av att den som bär regeringsmakten även bär ett moraliskt ansvar gentemot hela det svenska folket.

  Jag vill också passa på att betona just det svenska medborgarskapets betydelse. I dag nämns det knappt alls i grundlagen, trots att det är själva porten till demokratin. Att vara medborgare i Sverige är inte enbart ett juridiskt tillstånd, utan det är ett uttryck för tillhörighet. Det säger någonting om vilken gemenskap man är en del av och vilka skyldigheter och rättigheter som följer med det.

  Vi menar därför att det svenska medborgarskapet bör ges särskild status i grundlagen, inte för att på något vis stänga ute utan för att tydliggöra vad det faktiskt innebär att vara en del av den svenska demokratin. Det stärker respekten för både medborgarskapet och de värden vi bygger vårt samhälle på.

  Det finns en genomgående idé i de förslag som jag har fört fram här i talarstolen och i våra motioner som behandlas i betänkandet, nämligen att stärka banden mellan det svenska folket och den makt som utövas i dess namn. Vi vill se mer ansvar, större tydlighet och tydligare markeringar av vad det innebär att vara en del av det svenska samhället. Mitt i allt detta står den svenska kronan – vår valuta, vår symbol och vårt löfte om fortsatt självständighet.

  2025-05-07 11:55:12

  

  Michael Rubbestad

• Fru ålderspresident! Jag tackar ledamoten för inlägget.

  Den huvudsakliga fråga jag ställde var varför socialdemokratin förändrade sin syn på alla dessa konstitutionella frågor. Vi får fortsätta att prata om detta någon annan gång, men det svar jag har gett är att det berodde på att ni förlorade den självklara maktställning som ni hade från 1932 till 1976. Så länge det socialdemokratiska partiet säkert hade makten, fru ålderspresident, skulle det alltså inte finnas spärrar mot politiken. Politiken skulle fort och utan problem kunna genomföra allt det som det socialdemokratiska partiet ville.

  Nu är det inte längre så. Nu är det dags att resa spärrar mot allt det som Socialdemokraterna tidigare ville – att politiken skulle ha handlingskraft, att det skulle gå fort och att ingen skulle fördröja. Jag talar om Palmeepoken. Jag har med stor behållning läst Palmes tal och inlägg från när den nya författningen, med 1974 års regeringsform, diskuterades. Jag har också läst inlägg från justitieministern, den tyvärr av någon annan anledning berömde Geijer. Maktdelningen skulle bort. Det skulle inte finnas några spärrar – ingenting. Demokratin kunde skydda demokratin; man behövde inte speciella domstolar som granskade hur makten utövades eller om medborgarnas rättigheter hotades.

  Nu är det inte längre så, och det är jag glad för.

  2025-05-07 12:17:22

  

  Mauricio Rojas

• Fru ålderspresident! Jag tackar ledamoten för att han påminde oss om det som hände i Tyskland. Det var väldigt tragiskt. Det är just därför Tyskland har en mycket stark författningsdomstol och väldigt mäktiga barriärer mot all utveckling som går mot maktkoncentration och en odemokratisk regering. Alla demokratiska partier i Tyskland stöder detta.

  I grunden gav jag en beskrivning av den socialdemokratiska politiken som den var fram till mitten av 70-talet. Jag skulle gärna vilja att riksdagsledamoten på något sätt påminner mig om vilka fel jag har gjort. Var ni inte emot lagprövningsinstitutet? Var ni inte emot att skriva in våra grundläggande fri- och rättigheter i grundlagen? Var det inte ni som begränsade Lagrådets befogenheter? Jag skulle kunna ta upp fler saker.

  Redan 1938 började de borgerliga partierna att presentera motioner om att ha kvalificerade majoriteter för att kunna ändra framför allt de grundläggande principer som gäller våra fri- och rättigheter; jag talar här om Tingstens berömda utredning. Socialdemokratin stod emot detta från 1938 och egentligen ända fram till våra dagar.

  2025-05-07 12:14:02

  

  Mauricio Rojas

• Fru ålderspresident! Det är intressant för en gammal historielärare att få sitt demokratiska sinnelag som socialdemokrat ifrågasatt av en representant för ett borgerligt parti. I mars 1933 hölls en votering i den tyska riksdagen. Inte en enda borgerlig ledamot i den tyska riksdagen röstade emot. Det enda tal som hölls emot kom från de tyska socialdemokraternas partiledare Otto Wels, som naturligtvis drabbades av följder av det.

  Socialdemokraternas demokratiska sinnelag blev nu ifrågasatt. Just under den period som Mauricio Rojas nämnde, från 1932 och under kriget, säkrades demokratin i de nordiska länderna av en koalition mellan borgerliga partier och Socialdemokraterna. Det var inte bara vi, utan det var Centerpartiet, eller Bondeförbundet, och vi. Därför kan jag bli lite upprörd.

  Däremot är det sant att vi omprövar en del saker. Jag tror att det är ganska nyttigt, och jag tror att andra också kan behöva göra det emellanåt. Man kan ju även fundera över att regeringen just nu lägger fram proposition efter proposition som blivit avrättad som illiberal av Lagrådet och remissinstanser. Hur kan Mauricio Rojas försvara att regeringen nu undergräver grundläggande demokratiska och frihetliga principer gång på gång?

  2025-05-07 12:12:01

  

  Hans Ekström

• Fru ålderspresident! Det är nu 35 år sedan en svensk maktutredning presenterades. Det gjordes av en forskargrupp som sedan 1985 hade haft i uppdrag att ”fördjupa kunskaperna om den svenska demokratins villkor, om medborgarnas möjligheter att påverka sina levnadsvillkor och om de faktorer som skapar makt att forma morgondagens Sverige”. Rapporten levererades 1990.

  En av författarna hette Olof Petersson. I det avslutande kapitlet tar han sig för att skissa på några olika svar på en av utredningens frågor, nämligen huruvida Sverige hade kommit närmare ett demokratiskt idealtillstånd. Sammantaget gav svaren i huvudsak ett dystert besked – utifrån hur frågan hade ställts – om att landet snarare avlägsnade sig från det som avsågs. Då ska man komma ihåg att 1985 års demokratideal möjligen präglades av delvis andra faktorer än vad som gissningsvis skulle komma fram i dag.

  När jag säger ”gissningsvis” skulle jag vilja nämna några exempel som Petersson tog upp då, alltså 1990. Industriarbetet beskrevs av många som både monotont och själsdödande. Kritiken mot det sätt som arbetet organiserades på ökade. Många uppfattade att deras kunskaper inte togs till vara. Medborgerlig vanmakt och brist på valmöjligheter inom till exempel skola och omsorg lyftes fram liksom unga människors minskande eller kanske bristande intresse för att engagera sig i folkrörelser och partier.

  Som om inte detta vore nog noterades också en flykt från de politiska arenorna, vars roll till dels övertogs av medierna. Dessutom observerades ett ökande inslag av väljare som bytte parti mellan valen – tänka sig!

  Maktutredningen var viktig därför att den pekade på hur samhällets makt var fördelad, vilka förändringar som kunde skönjas och hur medborgarna såg på olika områden, som möjligheterna att göra sina röster hörda.

  Som flera har påpekat har dock en hel del hänt sedan dess – inte minst inom vårt område, där till exempel begreppet lobbyism tillkommit. Det var något mindre känt då, liksom svängdörrar, korruption, rasism, natur- och klimatkriser och grundlagsskydd – för att inte tala om Facebook, Instagram och Tiktok, som vid den tiden var helt okända fenomen. Följaktligen hade vi då heller inte den diskussion om anonyma konton som vi har i dag.

  Det är kanske inte ägnat att förvåna att olika förslag om en ny maktutredning då och då kommer upp. En del av dessa förslag kommer med årlig regelbundenhet under den allmänna motionstiden. En sökning på riksdagen.se bland motioner med ordet maktutredning ger ett drygt hundratal träffar.

  Sammanfattningsvis vad gäller frågan om en ny maktutredning: Många människor känner sig inte delaktiga i och upplever att de har ett lågt inflytande på politiska beslut som berör dem själva. Vi och Vänsterpartiet har en gemensam reservation med förslag om en ny maktutredning med uppdrag att lämna förslag på hur vi bygger en demokrati som representerar allas intressen på bästa sätt. Jag föreställer mig att en sådan maktutredning skulle kunna undersöka fördelningen av makt och inflytande inom olika områden och mellan olika grupper i det svenska samhället, helt säkert med hjälp av andra format för utredning och analys än de som användes mellan 1985 och 1990.

  Vi behöver bland annat titta på former och rutiner för att involvera personer i politiska beslut som direkt berör dem på kommunal, regional och statlig nivå. Det gäller inte minst dem som i dag kanske har olika svårigheter att delta i dessa, som personer med funktionsnedsättning. Vi vet att dessa i dag har en lägre delaktighet och representation i processerna.

  Jag kan också nämna det riksdagsseminarium som några av oss här ordnar om ett par veckor och som handlar om huruvida en sänkt rösträttsålder till 16 år skulle vara något att arbeta för. Det ligger också inom dessa funderingar.

  Fru ålderspresident! Det var alltså 40 år sedan Maktutredningen tillsattes. Ett angränsande begrepp är demokrati, och där har vi varit lite mer aktuella på så vis att en demokratiutredning tillsattes 2014 och lämnade sitt betänkande 2016. Sedan tillsattes kommittén Demokratin 100 år inför jubileet 2021. Året därpå kom dess betänkande, kallat Vår demokrati – värd att värna varje dag.

  De senaste åren har vi dock sett en utveckling mot allt fler autokratier, alltså i princip valda ledare som efter hand avvecklar eller monterar ned demokratiska funktioner, ibland inklusive öppna och rättvisa val.

  Det finns, tycker vi i Miljöpartiet, ett behov av en nationell samordning av myndigheter och andra aktörer som genomför demokratifrämjande insatser – insatser som blir alltmer värdefulla. Vi tycker därför att en nationell demokratifunktion borde inrättas med uppdrag att öka kunskapen om demokratin och att bidra till samordning av myndigheters och andra aktörers insatser.

  Vi har därför med viss envishet föreslagit i våra budgetmotioner att någon existerande myndighet skulle kunna ges detta uppdrag och att länsstyrelserna skulle kunna få ett kompletterande uppdrag för att utveckla de regionala initiativen och förutsättningarna.

  Dessa åtgärder tillsammans skulle syfta till att skapa ett mer jämlikt, inkluderande och rättvist samhälle där alla människor oavsett bakgrund har lika möjligheter och rättigheter.

  Apropå lika möjligheter och rättigheter, fru ålderspresident, har vi i regeringsformen en text om att det allmänna ska motverka diskriminering på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person. Diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet och uttryck, som avser att skydda transpersoner, saknas i uppräkningen. Enligt vår mening bör man överväga att göra ett tillägg i bestämmelsen så att även könsöverskridande identitet och uttryck inkluderas.

  Slutligen, fru ålderspresident, har vi de fria och oberoende medierna, som är en grundförutsättning för demokratin. De speglar debatten och granskar makthavarna. Public service står för både högkvalitativ och oberoende nyhetsrapportering och innefattar ibland också underhållning som når ut brett på olika sätt.

  Vi behöver en stark public service med ett brett uppdrag och en långsiktig, självständig och stabil finansiering. Det ska inte vara möjligt för oss politiker eller andra som vill ta makten över medierna att med snabba beslut beskära public services möjligheter att verka.

  Det har gjorts inskränkningar på många håll i världen under senare år. Så sent som i går, eller när det nu var, hörde vi talas om nedskärningar i USA till den public service som ändå finns där. Detta visar bara att det är ytterst angeläget att stärka den oberoende ställning som public service har. Ett grundlagsskydd skulle både säkra oberoendet och göra det hållbart över tid.

  Vi anser att det är angeläget att utreda detta och att regeringen bör återkomma med förslag som gör det möjligt att ge public service detta grundlagsskydd.

  Jag står förstås bakom alla våra reservationer men har kommit fram till att jag ska yrka bifall enbart till reservation nummer 11, som handlar just om en ny maktutredning.

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut fattades under § 15.)

  2025-05-07 12:37:30

  

  Jan Riise

• Fru ålderspresident! Jag inleder med att yrka bifall till reservation 34, för annars finns det en risk att jag börjar tänka på mina synder och glömmer bort att göra det.

  Fru ålderspresident! I detta betänkande behandlas stora delar av det som är vår demokratiska grund och spelreglerna för vårt demokratiska samhälle. Det är också detta vi bygger vårt statsskick på.

  Vänsterpartiet har i betänkandet många förslag för att förändra, förbättra och förstärka den svenska konstitutionen. Men som tidigare talare har varit inne på har vi i Sverige en lång tradition av att försöka finna breda överenskommelser när de grundläggande spelreglerna förändras.

  Sverige är och har länge varit en stabil demokrati, men det måste erkännas att vi inte är immuna mot förändringar i vår omvärld. Det yttersta skyddet ligger i en stark folklig uppslutning bakom de demokratiska värderingarna. För att nå denna behövs kunskap och förståelse för de principer en demokrati bygger på och vetskap om hur man går till väga för att göra sin röst hörd och på riktigt påverka det politiska beslutsfattandet.

  Det är viktigt att vårt demokratiska system är representativt och inkluderande. Men många människor känner sig inte delaktiga och upplever att de har litet inflytande på politiska beslut som berör dem. Ett av Vänsterpartiets förslag i betänkandet är därför att tillsätta en ny maktutredning som kan lämna förslag på hur vi bättre bygger en demokrati som representerar allas intressen på bästa sätt och som har i uppdrag att analysera fördelningen av makt och inflytande inom olika områden och mellan olika grupper i det svenska samhället. Inte minst gäller det personer med funktionsnedsättning, som generellt har lägre delaktighet och representation i de demokratiska processerna.

  Fru ålderspresident! Demokratin måste återerövras av varje generation, och de demokratiska principerna måste ständigt förklaras och försvaras. Vi får och kan aldrig ta våra fri- och rättigheter för givna. Tyvärr är demokratin på tillbakagång i världen, och när auktoritära krafter vinner mark brukar de på olika sätt angripa de fundament demokratin bygger på. De angriper de oberoende medierna, de fria akademierna, civilsamhällets utrymme och rättssystemets grunder.

  Årets pressfrihetsindex sammanfattas i rubriken ”Historisk global nedgång i pressfrihet”. För ungefär tio år sedan, 2014, bedömdes 25 länder i världen ha en bra pressfrihetssituation. I år är det bara sju. Mindre en 1 procent av världens befolkning lever i ett land med god pressfrihet. Den starka svenska pressfriheten är alltså ett undantag. Men även Sverige har tappat i indexet, och också här finns en oro och upplevelse att vissa fri- och rättigheter är hotade. Det visar bland andra Institutet för mänskliga rättigheters årsrapport. Denna oro är också högre här än i våra grannländer.

  Fria och oberoende medier har en viktig demokratisk uppgift genom att spegla den politiska debatten och granska makthavarna. Public service garanterar genom sin roll både kvalitativ och oberoende nyhetsrapportering och underhållning som når ut brett via bland annat radio och tv. Man har också ett viktigt totalförsvarsuppdrag.

  Public service behöver stärkas och ha ett brett uppdrag och en långsiktig, självständig och stabil finansiering. Det ska inte vara möjligt för politiker att med snabba beslut beskära public services möjligheter att verka.

  Runt om i världen har det på senare år gjorts inskränkningar av fria, självständiga och oberoende medier och public service. Även i Sverige ifrågasätts public service, och det förs fram förslag om att public service-uppdraget bör göras smalare.

  För mig är det viktigt och angeläget att stärka den oberoende ställning public service har. Ett grundlagsskydd skulle både stärka oberoendet och vara hållbart över tid. Vi anser därför att det är angeläget att grundlagsskydda public service och dess oberoende. Jag anser också att riksdagsbeslut i frågor som rör public service ska fattas med kvalificerad majoritet.

  Fru ålderspresident! Vilka övriga förslag har Vänsterpartiet? Ett förslag som vi årligen lägger fram i riksdagen rör statsskicket. I Sverige värnas meritokrati, alltså ett system som innebär att meriter värderas framför relationer och samhällsstatus. Dessa meriter kan till exempel vara olika förmågor, kunskaper och utbildningar. Särskilt vid rekrytering och anställning brukar detta vara en faktor man värnar. Den som är bäst lämpad för jobbet ska också få det. Men till uppdraget som statschef, Sveriges högsta ämbete, väljs man inte, utan det föds man in i. Man föds också in i ett regelverk där grundlagen inskränker ens religionsfrihet och rörelsefrihet. Dessutom krävs regeringens samtycke innan man får gifta sig. Detta kan inte klassas som något annat än en förlegad kvarleva från tider då efternamnet spelade en avgörande roll för ens status i samhället. Lika förlegat är att statschefen har åtalsimmunitet och att kungahuset inte behöver redovisa hur de offentliga medel det får från skattebetalarna används.

  Fru ålderspresident! Korruption, lobbning och svängdörrar mellan näringslivet och politiken är också ett hot mot människors förtroende för det demokratiska systemet. Under de senaste 30 åren har stora delar av vårt samhälle privatiserats och överlämnats till marknaden, vilket har gjort många stora bolag direkt beroende av politiska beslut och goda relationer till politiken. Bolag som är beroende av skattepengar, till exempel välfärdsbolag och friskolekoncerner, har alltför nära anknytning till vissa riksdagspartier.

  Det är viktigt för demokratin att allmänheten har högt förtroende för statsråd och högre tjänstemän i Regeringskansliet. Det får inte finnas misstankar om att uttalanden och beslut av statsråd påverkas av förväntningar på en framtida anställning i ett företag eller en organisation. När personer på höga tjänster går över från det offentliga till näringslivet och vice versa kan det leda till intressekonflikter. Frågan om behovet av en reglering av sådana övergångar har uppmärksammats av bland andra Europarådets organ för korruptionsbevakning, Greco, som rekommenderar Sverige att införa riktlinjer för att undvika sådana intressekonflikter.

  Som ett steg i att stärka förtroendet för offentlig verksamhet och motverka intressekonflikter infördes 2018 Karensnämnden i syfte att komma till rätta med svängdörrarna mellan politik och näringsliv. I dag kan man också meddela övergångsrestriktioner. Dock har man ingen sanktionsmöjlighet, och ordföranden för Karensnämnden har beskrivit det nuvarande systemet som tandlöst. Det är uppenbart att dagens regelverk är otillräckligt och behöver stramas upp för att uppfylla sitt syfte.

  Fru ålderspresident! Jag ska till sist säga något om den reservation jag har yrkat bifall till. I grundlagen finns det ett starkt skydd för den privata äganderätten, men motsvarande skydd saknas för den gemensamma egendomen, alltså det vi äger tillsammans. Vänsterpartiet menar att den gemensamma äganderätten måste stärkas och att det behöver införas ett grundlagsskydd för gemensam egendom på såväl statlig som regional och kommunal nivå. Det skulle i bästa fall göra att vi slipper obetänksamma försäljningar av det som ägs av det gemensamma. Och vem vet? Då skulle vi kanske slippa läsa rubriker om att tingsrättslokaler ägs av kriminella.

  2025-05-07 12:19:38

  

  Jessica Wetterling

• Fru ålderspresident! Historien visar väl att lagliga regleringar kan fylla sina funktioner men att det viktigaste för att säkra demokratin är ett starkt civilsamhälle, stark folkbildning och att samhället står starkt. Då kan man bli lite förvånad över att ett liberalt parti just nu slaktar folkbildningen, som är ett av demokratins starkaste bålverk för att skydda människor och för att människor ska stå starka i en illiberal tid. Det förvånar mig. Lagar och regler går att köra över. Det starkaste vi har är ett starkt partiväsen och ett starkt civilsamhälle. Det gäller att skydda detta, men den nuvarande regeringen gör på område efter område ingrepp i civilsamhället. Det är ett stort problem.

  2025-05-07 12:16:04

  

  Hans Ekström

• Fru ålderspresident! Jag står bakom Centerpartiets samtliga reservationer i betänkandet – vi har rätt många – men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 13 under punkt 14.

  För ett par dagar sedan var det presidentval i ett av EU:s medlemsländer, Rumänien – igen. Det val som hölls där i november förra året kom nämligen att ogiltigförklaras av den rumänska författningsdomstolen efter indikationer om att Ryssland blandat sig i det. Den som fick flest röster i söndags men inte tillräckligt många för att undvika en andra valomgång, som alltså nu väntar, är en man vid namn George Simion. Han har tydligt motsatt sig militärt stöd till Ukraina, och han har även uttalat sig mycket skeptiskt om EU.

  Vad har då detta att göra med ämnet för dagens debatt? Först och främst handlar det förstås om att Sverige är en del av EU. Och i dessa mycket oroliga och osäkra tider, med en minst sagt oberäknelig ledare på andra sidan Atlanten, är det tydligt att vi behöver varandra mer än någonsin inom EU. Vi, de länder som värnar rättsstaten, den liberala demokratin och den regelbaserade världsordningen, måste inte bara hålla ihop, utan vi behöver även stärka vårt samarbete samt försvaret för våra institutioner och värderingar.

  Dessa värden är inte för evigt givna, utan de måste fortlöpande försvaras. Därför måste det få konsekvenser för de länder i EU som inte respekterar rättsstatens principer och för de medlemsländer som överger de värden som vi grundat vårt EU-samarbete på. Sedan 2021 finns en generell villkorlighetsordning för skydd av EU:s unionsbudget som innebär att åtgärder kan vidtas för den medlemsstat som agerar emot rättsstatens principer. Det var med hjälp av denna ordning som man under ett tag innehöll pengar som Ungern skulle ha fått. Ungern är ju ett av de länder som ständigt har fått kritik för att inte leva upp till rättsstatens principer.

  Denna ordning är bra men inte tillräcklig. EU måste ha muskler för att kunna agera så att det får kännbara konsekvenser så fort ett medlemsland bryter mot rättsstatens principer. Därför vill Centerpartiet ha ett så kallat demokratilås på EU:s budget så att EU stryper medel till medlemsstater som inte respekterar sina demokratiska och rättsstatliga åtaganden. Om en medlemsstat trots ekonomiska sanktioner fortsätter att bryta mot rättsstatens principer ska andra åtgärder, som att begränsa en medlemsstats beslutanderätt i EU, övervägas. Det här är ett sätt att stärka EU och de värderingar vår gemenskap vilar på i dessa svåra och osäkra tider.

  Fru ålderspresident! Det presidentval som ägde rum i november i Rumänien kom, som jag sa nyss, att underkännas av landets författningsdomstol. Rumänsk underrättelsetjänst visade nämligen att den man som stod som vinnare då, den högerextreme Georgescu, hade gynnats av en omfattande Tiktok-kampanj som liknade ryska påverkansoperationer. Omkring 25 000 Tiktok-konton användes för att sprida budskap till Georgescus fördel under valkampanjens slutskede.

  Mycket tydde på att kampanjen styrdes av en statlig aktör. Personer rekryterades och fick betalt för att marknadsföra en kandidat vars profil stämde överens med Georgescus. De här kampanjmetoderna liknade de ryska påverkansoperationer som tidigare genomförts i Moldavien.

  Återigen: Vad har det som händer i Rumänien med dagens debatt att göra? Bevisligen utsätts EU-länders demokratiska processer för aktioner från främmande makt. Vi vet att Ryssland inte bara har intresse av att påverka i Moldavien och Rumänien, utan man har förstås även intresse av att påverka här i Sverige. Det är därför viktigt att vi här, och våra politiska partier, ser till att bygga upp försvar mot infiltration och påverkan av sådana intressen som vill undergräva vår demokrati.

  För att säkerställa detta vill Centerpartiet att regeringen tillsätter en utredning som rekommenderar lagstiftning och andra reformer för att göra våra politiska partier mer motståndskraftiga mot yttre hot.

  Fru ålderspresident! Dessutom visar det som hände i Rumänien i höstas hur sociala medier och köpta och anonyma konton kan användas för att påverka opinionen. Detta kan i slutänden få direkt påverkan på utgången av ett val, också ett sådant som utifrån sett har gått rätt till. Det som hände i Rumänien var just detta: Georgescu vann, och valet underkändes sedan av domstol på grund av denna påverkan.

  Att vi politiker använder sociala medier för att påverka opinionen hör förstås till det politiska arbetet av i dag. Men det är stor skillnad mellan att öppet visa vem som står bakom olika typer av budskap och påverkanskampanjer och att sprida budskap i det fördolda.

  För att mottagaren ska kunna värdera information och göra en bedömning av den krävs transparens. I en demokrati har väljare rätt att veta vem som ligger bakom de budskap som sprids. Det borde vara självklart för alla demokratiskt sinnade partier att vi bryter åsikter mot varandra i en öppen debatt, som Ulrik Nilsson framhöll i sitt inledningsanförande.

  Fru ålderspresident! Förra våren uppdagades genom ett gediget journalistiskt arbete att anonyma konton på sociala medier hade använts av vår egen regerings samarbetsparti, Sverigedemokraterna.

  Vi var många som reagerade kraftigt och krävde åtgärder för att få stopp på detta. Vi i Centerpartiet lade tillsammans med Miljöpartiet fram ett förslag till utskottsinitiativ i konstitutionsutskottet med krav på att se över hur användandet av anonyma konton i det politiska arbetet skulle kunna förbjudas. Vi mötte i början stort motstånd, men efter en del turer tillsattes i alla fall en arbetsgrupp med målet att få fram en uppförandekod som alla partier kan godta och där alla förbinder sig att vara transparenta i sin kommunikation framöver, oavsett var den sker.

  Detta är, som jag nyss sa, grundläggande för de demokratiska spelreglerna. Jag hoppas förstås att vi gemensamt kan landa i en frivillig överenskommelse om våra spelregler. Men oavsett hur resultatet landar anser vi i Centerpartiet att det krävs ytterligare åtgärder, och vi vill framöver se en utredning som får i uppdrag att se över hur ett krav kan utformas på att alla politiska partier ska vara transparenta som avsändare i all kommunikation oavsett om den sker på sociala medier, i egna kanaler eller på annat sätt.

  2025-05-07 12:29:51

  

  Malin Björk