Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Debatt i text

• Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag. Det innebär ett bifall till vårt förslag om tillkännagivande och i övrigt ett bifall till propositionen.

  I dag diskuterar vi en proposition om i huvudsak tre förändringar. Det är att de kommunala riktlinjerna för bostadsförsörjning ska ersättas med en handlingsplan. Denna nya handlingsplan innebär redogörande för behov av nya bostäder och att man i planeringen tar hänsyn till samordning med andra kommuner.

  Det är även att lagen om kommunal markanvisning ges ett uttryckligt bostadsförsörjningssyfte.

  Och det sista är att förtur i bostadskön kan ges även vid avgiftsbelagd bostadskö. Denna sista punkt innebär att respektive kommun tillsammans med fastighetsägarna ska bestämma lämpliga kriterier för förtur. Det innebär också en vidare syn på i vilka fall förtur kan ges.

  Låt mig ge exempel från verkligheten ute i våra kommuner på hur detta med förtur i bostadskön har hanterats. Boverket har gjort en enkätsammanställning, bland annat om att ordna bostad åt nyanlända, som kom i mitten av 2024. Den visar att över hälften av alla kommuner ger tillsvidare- och förstahandskontrakt i och med att den här bosättningslagen trädde i kraft 2016.

  Herr talman! Utöver det har vi 90 kommuner som ger tidsbegränsade kontrakt som kan övergå till tillsvidare- och förstahandskontrakt. En väldigt stor andel av våra kommuner ute i landet möjliggör på detta sätt att ge förtur till dessa nyanlända även efter etableringsperioden och även efter att bosättningslagens syfte har utgått.

  Det är såklart en ordning som inte är okej. Det är helt orimligt att vi har en bostadspolitik som innebär att kommunerna kan ge gräddfil i bostadskön bara för att man är nyanländ migrant och därmed har utländsk bakgrund. Det är det som Sverigedemokraternas förslag och bland annat denna proposition handlar om.

  Herr talman! Låt mig sammanfatta en del galenskaper, som jag skulle jag vilja uttrycka det, i den gamla migrationspolitiken. Anvisningslagen möjliggjorde för eller tvingade i viss mån kommunerna att köpa bostäder för att ha till de migranter som anlände till Sverige, utifrån att man enligt anvisningslagen är tvungen att ordna fram bostäder.

  Denna lagstiftning har också lett till många undanträngningseffekter och till att framför allt många av de utsatta grupperna utöver andra medborgares behov av bostäder har åsidosatts. Det blev en undanträngningseffekt för dem som kanske hade störst behov av en bostad, eftersom man enligt anvisningslagen i första hand gav bostäder till de migranter som kom till Sverige.

  Vi - inte Sverigedemokraterna då - har också byggt upp ett latent bostadsbehov sedan 2006 utifrån tidigare regeringars beslut. Det finns, enligt Boverkets rapport, ett latent uppbyggt behov på 175 600 bostäder. Den gamla migrationspolitiken har alltså lett till att bostadsbristen ökat på ett sådant sätt att vi i dag ser hiskeliga siffror på ett uppbyggt latent bostadsbehov.

  Befolkningen ökade med 1 miljon mellan 2012 och 2022, enligt SCB. Med vår nya migrationspolitik, som den här regeringen för fram tillsammans med Sverigedemokraterna i Tidöavtalet, har SCB visat att befolkningen kommer att öka med 500 000 personer de närmaste tio åren. Vi möjliggör alltså för första gången att komma ikapp den stora bostadsbrist som de tidigare regeringarna har skapat i Sverige.

  Herr talman! Utöver det driver vi på för att nu se till att skapa förutsättningar för återvandring på riktigt.

  I EBO-lagen, som har diskuterats i debatten före oss här i dag, har det gjorts förändringar när det gäller till exempel dagersättningen.

  Och regler kring inneboende, alltså att juridiskt bestämma hur många människor som kan bo i en bostad, har också möjliggjorts genom tidigare lagändringar. Madrasslägenheterna, skuggsamhället och trångboddheten tas därmed bort i och med den nya regeringens och Sverigedemokraternas nya lagstiftningar.

  Herr talman! Det som vi för fram i vår följdmotion - och i förslaget till tillkännagivande - när det gäller förturer, som det finns behov av i Sverige i dag, är att det i huvudsak ska ligga på individnivå. Förtur ska kunna ges till exempel av förvaltningsmässiga skäl, vid allvarlig hotbild mot hyresgäst, av medicinska skäl, i viss mån av näringslivsskäl, vid skilsmässor med barn inblandade och till brottsoffer. Det här behöver deklareras tydligare i lagstiftningen, så att inte förturer i bostadskön ges alltför vitt och brett. Vi måste respektera att vi har bostadsköer, och dessa behöver i största möjliga mån vara raka utifrån kötid.

  I huvudsak ser vi att en stor brist i dagens möjligheter till förtur i bostadskön kommer sig av att kommunerna ger tillsvidarekontrakt och förstahandskontrakt till de nyanlända migranter som kommer till Sverige. Det har gjort att vi i dag har ett system där människor som kommer till Sverige inte bara ges en möjlighet till en bostad direkt när de kommer hit utan även får behålla den efter etableringstiden. Det är inte rimligt att ha ett sådant system. Det är också det som Sverigedemokraterna trycker på i motionen och i förslaget till tillkännagivande.

  2025-01-29 12:23:40

  

  Roger Hedlund

• Herr talman! Det finns ett antal saker att lägga fram förslag om när det gäller hur vi ska lösa saker och ting. Vi har pratat om det här i många år. Konkurrensskapande åtgärder skulle jag säga är det viktigaste för att få till bostäder som folk har råd att efterfråga och därmed skapa flyttkedjor. Det är någonting som Socialdemokraterna aldrig tittade på över huvud taget under sin regeringsperiod. Vidare vill jag nämna startlånsmöjligheter, översyn av amorteringskravet och hyrköpsmodeller som möjliggör för svaga grupper att komma in på marknaden för ägda bostäder. Sedan finns det en rad andra förslag, såsom planeringsstimulans och omvandling av lokaler till bostäder för att få till fler bostäder på bostadsmarknaden.

  Men i första hand, herr talman, är en stram migrationspolitik den bästa förutsättningen för att återigen få en balans på bostadsmarknaden, så att människor får möjlighet till en bostad. Hade den socialdemokratiska regeringen fått fortsätta hade bostadsbristen byggts på. På vilket sätt, herr talman, skulle det leda till en minskad segregation och till att utsatta personer på bostadsmarknaden får bostad? Det förstår inte jag. Det svaret vill jag gärna få nu, herr talman, från Markus Kallifatides i hans sista replik. Hur resonerade Socialdemokraterna? Tar ni ansvar för situationen på bostadsmarknaden? Hur kan det över huvud taget vara så att ni inte skäms för att ni skapat de situationer som vi ser på bostadsmarknaden i dag utan i stället försöker vända frågan till hur Sverigedemokraterna nu ska lösa den problematik som ni har skapat i Sverige?

  (FÖRSTE VICE TALMANNEN: Nu var detta dessvärre slutrepliken. Markus Kallifatides har inte rätt till fler repliker.)

  2025-01-29 12:38:01

  

  Roger Hedlund

• Herr talman! Jag tackar Roger Hedlund för anförandet. Jag måste ta replik för att göra några förtydliganden.

  I regeringens proposition och i det betänkande som Roger Hedlund ställer sig bakom betonas att kommunernas ansvar kvarstår enligt bosättningslagen, det vill säga anvisningslagen för nyanlända. Det står uttryckligen i propositionen. Det är även den socialdemokratiska linjen, herr talman. Frågan är: Känner Roger Hedlund till detta? Stora delar av ledamoten Hedlunds anförande gick helt på tvärs med det som regeringen nu lägger på riksdagens bord.

  Herr talman! Jag skulle vilja utveckla en annan fråga. Sverige har ett mycket allvarligt problem med bostadssegregation. Det handlar om det som Boverket redovisar med utgångspunkt i det som Delegationen mot segregation tidigare tog fram; numera är det Boverket som tar fram hårda data om bostadssegregationen i Sverige. Den alarmerande bostadssegregationen innebär att låginkomsttagare, personer med låg utbildning och personer med svag anknytning till arbetsmarknaden tenderar att bo i samma områden snarare än i blandade områden. De utredningar som ligger till grund för den proposition som nu lagts fram har bland annat handlat om att komma med politiska förslag för att åtgärda det här, förbättra läget och minska segregationen i det svenska samhället.

  Herr talman! Då vill jag fråga Roger Hedlund: Vilka bostadspolitiska förslag har Sverigedemokraterna lagt fram för att minska segregationen? Och varför säger man nej till det enda skarpa förslaget, nämligen det om kommunala hyresgarantier? Det förslaget togs ända fram till en promemoria från departementet men försvann från propositionen.

  2025-01-29 12:31:32

  

  Markus Kallifatides

• Herr talman! Jag tackar Roger Hedlund för icke-svaren på mina frågor. Han sa inte ett enda ord om vad Sverigedemokraterna lägger för skarpa förslag på bordet för att minska boendesegregationen i Sverige.

  Mer än halvvägs in i en mandatperiod där man är det största partiet i regeringsunderlaget, som styr och ställer och har majoritet i riksdagens kammare, vilket man brukar betona, förtydligar man att man har för avsikt att grovt spä på den strukturella hemlösheten i Sverige genom att möjligen frånta nyanlända möjligheten till en permanent bostad i det här landet. Det handlar om grupper för vilka det är angeläget att kunna använda sig av instrument som reservationer och förtur. Reservationer, Roger Hedlund, innebär att man fortfarande fördelar enligt en kö. Det är något som till exempel görs i Stockholm för ungdomar, som naturligtvis inte kan ha samlat ihop lika lång kötid som exempelvis pensionärer. Det gäller givetvis också nyanlända.

  Herr talman! I vårt förslag till tillkännagivande, som Roger Hedlund har anslutit sig till, betonar vi att legitimiteten i kommunal bostadsförmedling är avhängig av att en betydande andel av lägenheterna även framöver fördelas baserat på kötid samt att förturer ska användas för personer och hushåll med sociala, ekonomiska eller medicinska behov. Det ska exempelvis inte vara näringslivsförturer, som i dag är det vanligast förekommande enligt de enkäter och så vidare som Roger Hedlund hänvisar till.

  Vi socialdemokrater, herr talman, vill se en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen, en genomtänkt helhet för Sverige. Jag väntar på att Roger Hedlund ska svara på mina frågor, herr talman.

  2025-01-29 12:35:53

  

  Markus Kallifatides

• Herr talman! Jag tackar Markus Kallifatides för hans replik, som ger mig möjlighet att ytterligare förtydliga något som jag tyckte att jag förtydligade väldigt pedagogiskt redan i mitt huvudanförande.

  Anvisningslagen, det vill säga bosättningslagen, regleras inte i civilutskottet. Det är inte här vi behandlar de förslagen. Jag följdmotionerar inte på en proposition i civilutskottet när den berör ett annat utskott. Den diskussionen har jag varit väldigt tydlig med.

  Jag tyckte också att jag var tydlig i mitt huvudanförande om att anvisningslagen har en väldigt felaktig grund i och med att man ger en gräddfil. Framför allt blir den anvisningslagen väldigt felaktig när man har en sådan migrationspolitik som Socialdemokraterna utformade under sin regeringsperiod. Grundproblemet är att det kommer extremt många nyanlända migranter samtidigt som det inte finns bostäder.

  Det som jag pratar om här är att man när etableringstiden gått ut inte ska kunna fortsätta behålla en bostad och ett förstahandskontrakt; det innebär en förtur i bostadskön, vilket inte är rimligt. Det är det som vi debatterar här i dag, och det är det som Sverigedemokraterna följdmotionerar om. Vi vill ha en förändring av nuvarande lagstiftning, som möjliggör att man efter etableringstiden kan behålla sin lägenhet, vilket innebär att man går före i bostadskön.

  Men återigen: Att vi har den här situationen med en stor segregation, som Markus Kallifatides uttrycker det i debatten här i dag, beror i huvudsak, herr talman, på Socialdemokraternas migrationspolitik. Den fråga som i första hand ska ställas är: Varför hade man en migrationspolitik som skapade den situation som vi har i Sverige i dag och som Tidöregeringen i dag får ta hand om?

  2025-01-29 12:33:46

  

  Roger Hedlund

• Herr talman! Det är klart att man kan ha tunnelseende när man diskuterar saker och ting och verkligen bara hålla sig till de exakta formuleringar som finns i propositionen. Men jag tror inte att det blir någon bra debatt i slutänden.

  Det Sverigedemokraterna lyfter fram är vår följdmotion, som också blir ett tillkännagivande. Där förklarar vi varför vi kliver ifrån propositionens syfte i dess mening. I övrigt har vi stor gemenskap i att ställa oss bakom propositionens utgångspunkter.

  Därför lägger jag såklart fokus där. Det handlar om möjligheterna till förtur som man i dag ger till människor med utländsk bakgrund. Det är klart att vi väljer att lyfta fram just den punkten i propositionen.

  Det är föranlett av en migrationspolitik som har havererat och som har sett till att vi hamnat där vi är i dag. Med en sund migrationspolitik hade vi kanske aldrig ens behövt diskutera den här formen av förturer.

  Herr talman! För att få en helhet behöver man ta in varför vi är där vi är i dag. Vilka förturer har getts, och varför vill vi förändra lagstiftningen i dag? Det är därför vi också diskuterar migrationspolitiken utöver de tre förslag som finns i propositionen.

  I övrigt ställer vi oss bakom de förändringar som jag tog med i mitt anförande. Det handlar om att kommunala riktlinjer för bostadsförsörjning ska ersättas med en handlingsplan och att kommunerna ska ta hänsyn till varandra i samordningen av planeringen av bostäder.

  Det är bra förutsättningar för en planering för att se långsiktigt på bostadspolitiken. Bostadspolitik är ingenting som man kan reglera på kort tid. Det är saker och ting som tar lång tid. Därför är förslagen väldigt bra för den långsiktiga planeringen.

  2025-01-29 12:41:16

  

  Roger Hedlund

• Herr talman! Jag hade inte tänkt att ta replik. Men jag blev lite förvånad. Den proposition som vi diskuterar i dag är någonting som jag väntat på ganska länge: att Tidöpartierna ska gå fram med några insatser för att stärka bostadspolitiken.

  När Roger Hedlund inledningstalar för Tidöpartierna lägger han stort fokus på att det handlar om invandringspolitik. Den bostadspolitik man för ska handla om en stram invandring, vilket inte hanteras i det här ärendet, och att återvandring ska vara en av lösningarna, i stället för att man inför nya olika åtgärder för att stärka bostadsförsörjningen i Sverige. Det förvånar mig ganska mycket.

  Ärendet heter Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning. Jag skulle vilja ha ett förtydligande, om vi ska hålla oss till ärendet. Vilka åtgärder i den ganska tunna proposition som läggs fram tycker Roger Hedlund är de viktigaste åtgärderna i propositionen som SD har ställt sig bakom för att stärka bostadsförsörjningen i Sverige?

  2025-01-29 12:40:02

  

  Katarina Luhr

• Herr talman! I dag debatterar vi CU6 Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning.

  Herr talman! Jag tycker att detta är ett ypperligt tillfälle att uppdatera svenska folket om den katastrofala bostadskrisen som vi i dag befinner oss i och det enorma misslyckandet av den inkompetenta högerextrema regering som vi har i Sverige i dag.

  Vi står inför en av vår tids största och mest akuta samhällsutmaningar: bostadsfrågan. Det är en fråga som berör oss alla från unga som precis kliver ut i vuxenlivet till barnfamiljer som söker stabilitet och äldre som vill bo tryggt. Ett eget hem är inte bara en grundläggande rättighet. Det är en förutsättning för ett värdigt liv.

  Men i dag ser vi hur allt fler människor stöts bort från bostadsmarknaden. Orsakerna är tydliga: ett samhälle som har blivit alltmer ojämlikt och en bostadspolitik som i decennier har låtit marknaden styra utan hänsyn till människors behov. Som vanligt är det samhällets mest utsatta invånare som får betala priset för orättvisorna.

  Herr talman! Vad är det för samhälle vi har blivit i Sverige i dag? Det är ett samhälle där ensamstående mammor som jobbar inom vården till låga löner tvingas välja mellan att betala hyran eller gå till tandläkaren. Det är ett samhälle där nära hälften av hyresgästerna spenderar mer än 40 procent av sin inkomst på att ha ett tak över huvudet, och där det inte finns pengar kvar till livsviktiga mediciner, glasögon eller läkarbesök. Hur kan vi acceptera detta?

  Hyresgästerna, som redan bär en stor del av bostadskrisens bördor, har blivit Sveriges bortglömda. Staten öser ut pengar till räntebidrag och rotbidrag till dem som äger sitt boende. Runt 70 miljarder kronor beräknas bidragen kosta i år. Samtidigt får hyresgästerna absolut ingenting, inte en enda krona i stöd. Det är ingen hand som sträcks ut när hyrorna fortsätter skena.

  Sedan mitten av 80-talet har hyrorna fördubblats jämfört med konsumtionsprisindex - dubbelt så snabbt som kostnaderna för andra varor och tjänster. Ändå har hyrorna gått upp med hela 15 procent de senaste tre åren, även hos allmännyttan.

  Herr talman! Så är det i ett land där hyresgäster i genomsnitt redan har betydligt lägre disponibla inkomster än dem som äger sina bostäder. För många är hyresrätten den enda möjligheten att bo. Men det blir allt tydligare att staten ser oss hyresgäster som andra klassens medborgare. Är detta rättvisa? Är det värdighet? Nej, det är ett svek av episka proportioner.

  Vänsterpartiet vill att stat och kommun tar sitt ansvar även för landets tre miljoner hyresgäster genom att stoppa den skenande kostnadsutvecklingen.

  Herr talman! Enligt vår grundlag, barnkonventionen och FN-konventionen är bostaden en grundläggande rättighet. Det är en trygghet som borde vara självklar i ett rikt land som Sverige. Inga barn borde behöva vräkas från sina hem. Ingen borde behöva välja mellan mat och hyra. Ingen borde behöva leva i osäkerhet om var man ska bo nästa månad. Men i dag är detta verkligheten för tusentals människor. Varför? Jo, för att vår regering har valt att prioritera vinster före människor.

  Ordet trygghet har förlorat sin betydelse. Det är inte längre synonymt med bra skolor för alla, en väl fungerande sjukvård eller en egen bostad. Nej, trygghet har reducerats till ett tomt ord som bara gynnar de rika.

  För denna regering betyder trygghet att fler oskyldiga människor ska vräkas från sina hem, som vi hörde här i dag. Nyanlända ska inte ha rätt att behålla sina bostäder. Trygghet för denna regering betyder att friska hus rivs för att de som bor där inte duger i denna högerextremistiska regerings ögon. Och, ja, för vissa i denna regering betyder trygghet att färre svarthåriga och rasifierade människor, som bland annat ser ut som mig, ska vistas i vårt land. Men vi stannar kvar. Det här är vårt hem. Vi ska ingenstans.

  Det är så här trygghet definieras av dagens styrande, och det är en skam.

  Herr talman! Nybyggnationen av hyresbostäder som vanliga hushåll har råd med har rasat. Varför? Det är för att inkompetenta och verklighetsfrånvända politiker styr det här landet men också för att just den här regeringen valde att avveckla investeringsstödet till billiga hyresrätter.

  Samtidigt når antalet vräkningar alarmerande nivåer. Under denna regerings tid har vräkningarna ökat med 26 procent. Det är en chockerande siffra som under första halvåret 2024 innebar att 342 barn förlorade sina hem - 342 barn, herr talman! Det var 342 barn som vaknade en dag utan tak över huvudet. Det var 342 barn som fick sin trygghet sönderslagen. Det är 342 barn som betalar priset för en regering som inte bryr sig.

  Herr talman! 342 barn är 342 barn för många. Kom ihåg den siffran!

  När ett barn vräks är det nästan alltid på grund av hyresskulder. Familjen har helt enkelt inte pengar till hyran. Kronofogdens statistik för 2024 visar en kraftig ökning av skulder i hela landet. Skuldberget uppgår till nästan 130 miljarder kronor. Antalet skuldsatta är större än hela Malmö stads - min kommuns - befolkning.

  Ändå väljer regeringen att fortsätta lägga fram förslag som syftar till att sälja ut ännu fler billiga hyresrätter. Alla ska äga - det har vi hört vartenda år sedan regeringen tog över makten. Men folk har inte råd. Det finns inga pengar, inte ens till hyran och än mindre till att köpa en bostad.

  Regeringen säljer de billiga hyresrätterna och försöker sedan dölja sin passivitet och inkompetens genom att prata om förturer i bostadsköerna. Men låt oss vara tydliga: Förturer bygger inga bostäder. Jag upprepar: Förturer bygger inga bostäder. Förturer är inte ens ett plåster på såret.

  I den pågående bostadspolitiska katastrofen har kommunala bostadsförmedlingar visserligen en viktig roll att spela, men de kan inte bära ansvaret för att utjämna de enorma klasskillnader och orättvisor som präglar dagens Sverige. Deras uppgift är att förmedla bostäder - punkt - inte att kompensera för ett bostadssystem som brister i sin helhet.

  Vänsterpartiet föreslår att riksdagen ska avslå regeringens förslag om ändring av 8 § i bostadsförsörjningslagen. Förslaget om att utöka antalet förturer och reservationer i de kommunala bostadsförmedlingarna riskerar enbart att underminera förtroendet för förmedlingarna utan att för den skull lösa några som helst problem på bostadsmarknaden.

  Låt mig upprepa: Huvudproblemet är att det inte finns tillräckligt med bostäder med rimliga hyror. Man kan inte, som regeringen, fortsätta sälja ut de få billiga hyresrätter som finns kvar och sedan påstå att förturer i kommunala köer ska lösa bostadsbristen. Kommunala bostadsförmedlingar bygger helt enkelt inga nya bostäder. Och återigen: Förturer bygger inga bostäder.

  Herr talman! Om vi på riktigt vill ta itu med bostadsförsörjningsproblemet behöver vi ha rättvisa förmedlingsprinciper som kombineras med konkreta åtgärder för att möta bostadsbristen. Utmaningarna är många. De är stora, och de är svåra.

  Nuvarande politik och de förslag som presenteras här i dag räcker inte för att uppnå målet om en fungerande bostadsförsörjning för alla. Vi behöver reformer som på riktigt kan förändra situationen, reformer som minskar vräkningar och hemlöshet och reformer som ger låginkomsttagare en möjlighet att ta sig in på bostadsmarknaden.

  Vi behöver en ny samlad bostadsförsörjningslag, där stat och kommun delar på ansvaret. Vi behöver en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen som uppdateras varje mandatperiod. Vi behöver stärkta hyresgarantier och skärpta regler för hyresvärdar. Och vi behöver nya ekonomiska incitament för att få fler hyresrätter med rimliga hyror att byggas.

  Herr talman! I betänkandet Sänk tröskeln till en god bostad föreslås en ny samlad bostadsförsörjningslag där stat och kommun delar på ansvaret. Det är en reform som vi i Vänsterpartiet stöder. En sådan lag skulle förbättra förutsättningarna för ett åtgärdsinriktat och målfokuserat arbete inom bostadsförsörjningen.

  Vänsterpartiet vill också att regeringen ska ta fram en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen en gång per mandatperiod. Planen ska redogöra för behoven på bostadsmarknaden, målsättningarna för politiken och vilka åtgärder som ska vidtas för att möta behoven.

  Vi vill se stärkta hyresgarantier och ge låginkomsthushåll och utsatta barnfamiljer rätt att kräva hyresgaranti under vissa förutsättningar, såsom föreslogs i betänkandet Sänk tröskeln till en god bostad. Och vi vill att reglerna ska skärpas för hyresvärdar, så att de inte längre kan ställa orimliga krav på blivande hyresgäster.

  Herr talman! Det måste också finnas kommunala eller regionala bostadsförmedlingar över hela landet, förmedlingar som ges möjlighet att kräva in även en del av de privata hyresvärdarnas bostäder, som sedan fördelas efter kötid.

  Till sist vill vi se nya ekonomiska incitament för att få fler hyresrätter med rimliga hyror att byggas.

  Detta är åtgärder som skulle kunna göra verklig skillnad när det gäller att nå en bättre bostadsförsörjning.

  Herr talman! Det är dags att säga ifrån. Det är dags för förändring. Sverige behöver en ny bostadspolitik, en politik som sätter människors behov först. Det är oacceptabelt att hyresgäster lämnas i kylan medan miljarder pumpas in i bidrag till dem som redan är ekonomiskt privilegierade. Det är inte rimligt.

  Ett samhälle mäts inte i hur bra de rikaste har det. Ett samhälle mäts i hur vi behandlar dem som har minst. Sverige kan bättre. Sverige måste göra bättre.

  Herr talman! Det är dags att vända på makten och ge hyresgäster och låginkomsttagare både respekt och rättigheter. Bostad är nämligen inte en lyx utan en mänsklig rättighet. Tyvärr hyser jag ingen förhoppning om att denna regering ska göra någonting över huvud taget för dem som inte är rika. Det finns ingenting som tyder på att den kommer att göra något för dem som kämpar för att överleva.

  I stället väljer jag att tro på svenska folket. Jag hoppas att de ser allvaret i situationen och röstar bort dagens högerkonservativa regering så snart möjligheten ges, för en regering som inte tar bostadsfrågan på allvar tar inte heller Sverige på allvar.

  Jag yrkar bifall till reservation 7.

  2025-01-29 12:47:20

  

  Malcolm Momodou Jallow

• Fru talman! Tack, Markus Kallifatides, för ett bra anförande!

  Hade jag varit elak, vilket jag inte är, hade jag kunnat säga att Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna krokar arm för att förstöra rätten till förtur. Men både jag och Markus Kallifatides vet att det inte stämmer. Man har landat i samma slutsats även om man har vitt skilda perspektiv.

  Sverigedemokraternas perspektiv är att man ska slå på allt som har med invandring att göra. Socialdemokraternas perspektiv ska ledamoten få tillfälle att redogöra för, eftersom kontentan ju blir att när regeringen ska hantera det så kallade tillkännagivandet uppstår målkonflikter som blir intressanta att reda ut.

  Jag skulle alltså vilja fråga Markus Kallifatides hur ni har tänkt att det här ska hanteras, oavsett om det blir denna regering som diskar av tillkännagivandet eller om en annan regering får äran att hantera detta socialdemokratiska experiment att gå ihop med Sverigedemokraterna.

  2025-01-29 13:12:53

  

  Alireza Akhondi

• Herr talman! Det är ett delat ansvar för att ordna planering och ordnande av bostäder till alla medborgare. Det kan varken staten eller kommunen helt självständigt ansvara för, utan det går i en röd tråd uppifrån och ned. Det är väl ganska självklart.

  Herr talman! Jag vet egentligen inte vad man förväntar sig för svar när man ställer den frågan. Riksdagen är lagstiftande, och kommunerna är verkställande. Den kombinationen är ganska tydlig.

  Från vår sida skapar vi förutsättningar genom lagstiftningen för att kommunerna ska kunna verkställa möjliggörandet av att ta fram bostäder. Det är en del av den proposition som vi har framför oss och debatterar här i dag. Det handlar om att skapa förutsättningar för kommunerna att göra det.

  Men det handlar också om att kunna ställa krav genom handlingsplanen för att kommunerna i större utsträckning ska samordna med varandra men också inom sig planera för bostadsförsörjningen.

  Som jag var inne på tidigare är bostadsplanering någonting som man gör framför allt under en lång planeringsperiod. Då är den här propositionen ett bra exempel på hur man möjliggör att planera över tid för att bostäder ska kunna finnas.

  Herr talman! Det blir däremot väldigt svårt att planera för bostadsförsörjningen när man har haft en regering som både Socialdemokraterna och Miljöpartiet har suttit i och som har sett till att slå sönder hela bostadsmarknaden och den långsiktiga planeringen genom att ta emot så pass många nyanlända migranter under en väldigt kort tid.

  Det förstår alla utom uppenbarligen den gamla regeringen att man inte kan hantera bostadspolitiken på det sättet. Det går inte att ordna fram bostäder på så kort tid. Därför behöver bostadsbyggandet harmonisera med migrationspolitiken. Det gör den i dag med Sverigedemokraternas migrationspolitik.

  2025-01-29 12:45:02

  

  Roger Hedlund

• Herr talman! Även i dessa dagar blir jag faktiskt oerhört förvånad över inriktningen. Vi står i dag i en situation där väldigt många människor har svårt att hitta en lägenhet som passar dem.

  Jag anser att det här ärendet ändå handlar om hur man ska få fler människor att få en fast bostad där de kan hitta ett hem och kan bygga ett liv. Jag tycker att Sverigedemokraterna helt lämnar ämnet om hur man ska få en bättre bostadsförsörjning.

  Det finns en sak som jag undrar lite över i ärendet. Ärendet bygger på flera större betänkanden och utredningar med väldigt många förslag. Många av de utredningarna pekar ändå på att man behöver ha en kombination av stat och kommun i samarbete för att öka bostadsförsörjningen. Det handlar om det mesta.

  I propositionen har man egentligen tagit ur statens roll i detta och pekar på att det är kommunerna som ska göra allt detta. I en annan debatt som jag hade i ärendet med en annan sverigedemokrat, Mikael Eskilandersson, pekade Mikael Eskilandersson på att Sverigedemokraterna tycker att det är kommunerna som själva ska sköta detta.

  Jag undrar lite hur ni i Sverigedemokraterna ställer er. Tycker ni att hela ansvaret för den svenska bostadsförsörjningen ska ligga på kommunerna, eller ska staten också ta ett ansvar?

  2025-01-29 12:43:25

  

  Katarina Luhr

• Fru talman! Sverige var för länge sedan känt över hela världen för sin sociala bostadspolitik, en politik där bostadspolitiken var en av den svenska socialdemokratiska generella välfärdens fyra bärande element. Vid sidan av gemensamt finansierade välfärdstjänster, inkomsttrygghet genom socialförsäkringarna och full sysselsättning genom partsmodellen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken etablerades från 1930-talet och framåt en social bostadspolitik som gjorde att människor, ungefär när jag föddes i början av 1970-talet, faktiskt levde i ett land där en ung människa kunde välja mellan ägt, hyrt och kooperativt boende på den ort där man hade behov av en bostad.

  Där är vi inte nu - alls. Vi har en strukturell och akut hemlöshet, en EU-genomsnittligt hög grad av trångboddhet och en bostadsmarknad med mycket höga priser både för ägt och för hyrt boende, något som formar vår numera mycket räntekänsliga ekonomi. Bostadsbyggandet är nu alldeles för lågt, och problemen hopar sig.

  Fru talman! Regeringen föreslår i propositionen Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning att det ska tydliggöras att en kommunal bostadsförmedling får reservera lägenheter för sökande i kön eller använda ett förturssystem utan att det påverkar möjligheterna att ta ut köavgift.

  Reservationer och förturer är redan möjliga och används de facto inom kommunal bostadsförmedling, något som klart framgår av allmän erfarenhet och underliggande statlig utredning. Vi socialdemokrater välkomnar i och för sig att detta tydliggörs ytterligare i den nu föreslagna uppdateringen av lagstiftningen. Vi vill dock se betydligt tydligare avgränsningar av hur dessa verktyg får användas i kommunal bostadsförmedling och står därför i dag bakom ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma till riksdagen med just sådana förtydliganden.

  Jag yrkar bifall till utskottets förslag under punkt 6.

  Fru talman! I likhet med vad regeringen själv anför i propositionen är de förslag som presenteras i dag i praktiken av ytterst begränsad betydelse för bostadsförsörjningen i Sverige. Jag citerar ut propositionen: "Syftet med regeringens förslag är att tydliggöra att det finns ett utrymme att fördela lägenheter i en kommunal bostadskö med större inslag av förmedling efter behov. Huruvida förslaget kommer att innebära en reell förändring är beroende av hur de kommunala bostadsförmedlingarna kommer att utnyttja detta vidgade utrymme. Det i sin tur är förknippat med kommunens och bostadsförmedlingens förmåga att erbjuda service och fastighetsägarnas intresse av att ta del av sådan service."

  Man skulle kunna tänka sig, fru talman, att en proposition med rubriken Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning skulle innehålla just sådana åtgärder. Men så är alltså inte fallet.

  Regeringen och Sverigedemokraterna vill nämligen inte förbättra bostadsförsörjningen i landet. De vill sänka skatten för höginkomsttagare, stimulera redan rekordhögt och skattegynnat sparande, öka utsläpp av växthusgaser genom att lova billig diesel och bensin till allt och alla och bygga ny kärnkraft för allas våra pengar. Bostäder får nog gärna tillkomma, både genom nyproduktion och omvandling till bostad av lokaler, men det är i allt väsentligt upp till de autonoma enklaver i landet som kallas kommuner och till marknaden.

  Jag vill ge ett exempel, fru talman. I mitt hemlän, Stockholms län, finns över 120 000 hushåll som är trångbodda och som inte kan få tag i en adekvat bostad, enligt Region Stockholm. Med mindre än att villaägare med utflugna barn i ett antal av länets kommuner helt enkelt byter plats med trångbodda barnfamiljer finns ett mycket stort behov av att tillskapa fler bostäder av rätt storlek för att möta behoven.

  Det behöver byggas nytt, och det behöver omvandlas i stor skala för att möta de mycket stora behov som finns bland trångbodda barnfamiljer, ungdomar som önskar flytta hemifrån, arbetssökande och särskilt drabbade såsom hemlösa och våldsutsatta på flykt undan våld i en nära relation, detta på en bostadsmarknad där tillfälliga och otrygga boendeformer i andra, tredje och fjärde hand är mycket utbredda.

  Med dessa utgångspunkter, fru talman, har vi socialdemokrater föreslagit en mycket lång rad åtgärder baserade på redan genomförda statliga utredningar.

  Vi har föreslagit att en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen ska utarbetas vid inledningen av varje mandatperiod. Vi har föreslagit att en sådan ska omsättas i kommunala handlingsplaner. Vi har föreslaget att en parlamentarisk kommitté för bostadsförsörjningen ska tillsättas för en bred översyn också av till exempel skatter, momsregler, konkurrensen i byggsektorn både i produktion och i leverantörskedjan, mark- och planeringsfrågorna men också möjligen hur socialtjänstens roll i bostadsförsörjningen ska utformas på bästa sätt.

  Vi föreslår alltså att man ska genomföra det som Karolina Skogs bostadssociala utredning föreslog som den naturliga fortsättningen på arbetet för en verkningsfull social bostadspolitik.

  Vi har föreslagit att allmännyttan inte ska lyda under den kostnadsdrivande lagen om offentlig upphandling så länge som den drivs med affärsmässiga principer. Vi välkomnar främjande av byggemenskaper och stöd till organisationer som främjar det idéburna bostadsbyggande som faktiskt finns runt om i vårt land. Vi har även föreslagit byggstimulanser för studentbostäder och bostäder på orter med industriexpansion samt förmånliga statliga byggkrediter. Magdalena Andersson har också nyligen talat om att återinföra investeringsstöd för byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå. Vi socialdemokrater säger som det är och är beredda att göra det som krävs!

  Många av dessa förslag återfanns alltså i den bostadssociala utredning som den tidigare S-ledda regeringen tillsatte och som presenterande slutbetänkandet Sänk tröskeln till en god bostad. Tidögänget avslår allt i princip allt, fru talman.

  Ett av de skarpa förslagen i Karolina Skogs utredning var att kommuner under vissa omständigheter ska vara skyldiga att, med statligt stöd till kommunen, ställa ut kommunala hyresgarantier för bostadssökande barnfamiljer. Det förslaget togs faktiskt ett steg vidare av den nuvarande regeringen, och en promemoria från departementet har varit ute på remiss. Men förslaget om hyresgarantier finns alltså inte med i den proposition som regeringen nu har lagt på riksdagens bord.

  Vi socialdemokrater menar att förslagen som fanns i promemorian borde genomföras, och därför yrkar jag bifall till reservation 5.

  Fru talman! Vidare innebär regeringens förslag att när en kommun vidtar åtgärder för bostadsförsörjningen ska kommunen ta hänsyn till behovet av samordning med andra kommuner. Därutöver ska det förtydligas att en kommun ska ta hänsyn till behovet av samordning i sin planering av bostadsförsörjningen.

  Bland remissinstanserna kan nämnas Hyresgästföreningen, Malmö universitet, länsstyrelserna i Uppsala och Örebro län och Malmö kommun, som alla anser att förslaget riskerar att bli verkningslöst och att regleringen är för vag. Och det är den, fru talman. Det finns ingen uppföljning och inga sanktioner. "Saft och bullar" tror jag att det brukar kallas när man förhåller sig till lagöverträdelser och lagöverträdare på det viset. "Jaha, har ni inte byggt en enda hyresrätt med rimlig hyresnivå sedan 1970-talet i er kommun? Jamen, då blir det fika hos länsstyrelsen så att vi får prata om det här."

  Regeringen föreslår vidare att lagen om riktlinjer för kommunala markanvisningar ska kompletteras med en bestämmelse om att det av riktlinjer för markanvisningar ska framgå hur markanvisningar används för att följa kommunens handlingsplan för bostadsförsörjning. Hyresgästföreningen med flera remissinstanser saknar i det sammanhanget ett resonemang om hur kommunalt markägande över huvud taget ska säkerställas.

  Remissinstanser framhåller att fler verktyg behövs för att det över huvud taget ska säkras tillgång till mark och finnas möjligheter att bidra till de bostadsförsörjningsmål som ställs upp. Det skulle till exempel kunna ske genom att kommunal förköpsrätt återinförs, men regeringen anför i stället att förköpsrätt endast ska användas i särskilt motiverade situationer. Bland dem finns alltså inte brist på adekvata bostäder. Det är samma sak igen - saft-och-bulle-politik från Tidöregeringen i bostadsfrågan.

  Fru talman! Budskapet till Sveriges invånare är tydligt och klart. Tidölaget vill inte satsa några pengar på åtgärder för bättre bostadsförsörjning. De vill inte utmana enskilda fastighetsägares egenintressen, och då blir det inte heller bättre bostadsförsörjning. Vi får det som kommunalt planmonopol och marknad tillsammans levererar, det vill säga stor brist på goda bostäder med överkomlig hyra, framför allt för människor med lägre inkomster eller särskilda behov. Det gäller inte minst i vårt lands dynamiska tillväxtregioner.

  Sverigedemokraterna och regeringen passade också nyligen på att åter sänka bostadsbidraget. Bostadsbidrag är en allt sämre fungerande åtgärd för bättre bostadsförsörjning som i praktiken är på väg att avvecklas, om det inte sker en rejäl uppgradering.

  Man borde ju i dialogens anda ställa frågan till kollegorna i civilutskottet varför de gör så här. Men jag tror faktiskt att jag redan vet svaret: Därför att de representerar dem som redan har det riktigt bra och bor riktigt bra. För att parafrasera Jimmie Åkesson är det vad SD och regeringen har mäktat med att göra tillsammans - alltså att representera dem som redan har det riktigt bra och bor riktigt bra. Det är klassisk högerpolitik. Sverige borde kunna mycket bättre än så här.

  (Applåder)

  2025-01-29 13:00:35

  

  Markus Kallifatides

• Fru talman! Tack, Alireza Akhondi, för frågan!

  Som jag ser det diskuterar vi det sverigedemokratiska experimentet att ansluta till den socialdemokratiska linjen som kommer till uttryck i det tillkännagivande som vi står bakom i betänkandet som riksdagen har att ta ställning till i dag.

  Vad gäller hur vi socialdemokrater tänker kring detta är en ganska enkel och lågt hängande, tillgänglig, fruktbar lösning att gå på Sveriges Allmännyttas linje i frågan, det vill säga bestämma att en majoritet av de förmedlade lägenheterna ska förmedlas enligt kötid. Det finns andra tänkbara procentsatser - 40 procent, 70 procent - men det skulle kunna hanteras så. Det finns remissvar, linjer och argumentationer som svarar upp mot tillkännagivandet i den delen.

  Jag kan förtydliga att förtur ska användas för människor med sociala, ekonomiska och medicinska behov och inte för att ge till exempel näringslivet förtur. Det finns svar från tunga remissinstanser som man kan ta sin utgångspunkt i när den här regeringen - eller, vilket jag tror och verkligen hoppas är mer sannolikt, nästa regering, där vi socialdemokrater innehar statsministerposten - hanterar det tillkännagivande som ser ut att röstas igenom i eftermiddag.

  2025-01-29 13:14:41

  

  Markus Kallifatides

• Fru talman! Tack, Markus Kallifatides, för svaret! Men i ärlighetens namn är jag inte nöjd med det.

  När två vitt skilda perspektiv ska jämkas samman i ett tillkännagivande byggs det i det här fallet in en väldigt märklig situation på så sätt att ni också adderar inkomstkrav.

  Vi vet ju varför Sverigedemokraterna vill ha detta tillkännagivande. De vill slå på allt som har med invandring att göra. Den sverigedemokratiska ledamoten var inne och tassade på migrationspolitikens område med allt från EBO-lagstiftning till anvisningslag och så vidare, men jag hör från min socialdemokratiska kollega att det finns andra skäl för det socialdemokratiska ställningstagandet.

  Någonstans blir ändå resultatet att en regering - oavsett om det blir denna eller nästa - på något sätt ska hantera detta tillkännagivande. Förutom att det är fel i sak att ge sig på det kommunala självstyret och kommunernas möjligheter att baserat på sina unika förutsättningar rigga ett kö- och förturssystem till gagn för individen skapas det en målkonflikt i det Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna de facto föreslår.

  Än är debatten inte över. Än finns det möjligheter för Socialdemokraterna att backa. Både jag och ledamoten vet ju att det här inte kommer att gå ihop.

  2025-01-29 13:16:33

  

  Alireza Akhondi

• Fru talman! Jag tackar Roger Hedlund för frågorna.

  För mig sitter det sverigedemokratiska och Roger Hedlundska perspektivet på politiken fast. Det är som om klockan har vridits tillbaka. Man pratar om saker som hände för 10, 20 och 25 år sedan, trots att man är det största partiet i regeringsunderlaget och har den lagstiftande, budgetfastställande och statsministerutseende makten i Sveriges demokrati. Man befinner sig mer än halvvägs in i mandatperioden och lägger fram propositioner på riksdagens bord baserade på stora statliga utredningar med långa räckor av förslag för att få till en bättre fungerande social bostadspolitik i Sverige, men nästan inte ett enda av förslagen blir kvar.

  Inte ens det enda skarpa förslag som även kom som en promemoria blev kvar, det vill säga förslaget om kommunala hyresgarantier, med statligt stöd, till barnfamiljer under vissa villkor. Det skulle ha gjort det möjligt för barnfamiljer med lägre inkomster att efterfråga adekvata bostäder i olika områden. Därigenom hade det kunnat fungera som en mekanism för att börja bryta den bostadssegregation som är en helt överväldigande verklighet och som vi socialdemokrater har förbundit oss att bekämpa. Men för det krävs annat än ord; då krävs reformer. Här i dag får vi inga sådana.

  2025-01-29 13:27:21

  

  Markus Kallifatides

• Fru talman! Tack, ledamoten Akhondi, för uppföljningen!

  Det som tillkännages, om det går den vägen när vi voterar i eftermiddag, är att regeringen ska återkomma med hur instrumenten reservationer och förtur får användas inom ramen för kommunal bostadsförmedling. Det blir då upp till en regering att hantera detta utifrån vilket underlag de vill.

  Jag har pekat ut några vägar att gå för att följa tillkännagivandet, så som det ser ut, för denna eller någon annan regering. Sedan får varje parti ta ställning till det som den regeringen föreslår i form av åtgärder med anledning av ett tillkännagivande. Det är väl så det fungerar?

  Jag kan försäkra ledamoten Alireza Akhondi att jag är mycket medveten om att Roger Hedlunds och Sverigedemokraternas perspektiv är att det är invandringen som är problemens problem. Det har framgått av denna debatt. Det spelar ingen roll vad det handlar om. Även i en ärendedebatt om en proposition vill man hellre prata om allt som inte ska lösas med den egna politiken än om bristerna i de åtgärder, eller icke-åtgärder, som läggs på riksdagens bord.

  Jag tror att Alireza Akhondi från Centerpartiet och jag i långa stycken delar bilden att det inte finns särskilt många verkningsfulla åtgärder här som leder till en bättre social bostadspolitik. Och så länge Sverigedemokraterna styr och ställer med Sveriges regering kommer vi heller inte att få någon sådan politik.

  2025-01-29 13:18:37

  

  Markus Kallifatides

• Fru talman! Jag tackar Roger Hedlund för möjligheten att besvara de frågor som blev hängande i luften vid det tidigare replikskiftet.

  Det har snart gått tio år sedan Magdalena Andersson och andra ledande socialdemokrater lade om svensk migrationspolitik. I en partiledardebatt nyligen visade min partiordförande i denna talarstol upp en graf för att försöka förklara för Roger Hedlunds partiordförande när den svenska migrationspolitiken lades om. Det gjordes utifrån ståndpunkten att ett alltför stort flöde till Sverige under samma tid blev övermäktigt. Detta var argumentationen 2015-2016. Vi som parti står kvar vid den uppfattningen.

  Bristen på adekvata bostäder i Sverige i närtid grundlades inte minst under alliansregeringen. Stora delar av de integrationsproblem som har tillåtits bli stora grundlades också under alliansregeringen. Jag vill särskilt peka på Ulf Kristerssons insatser som socialborgarråd i Stockholm när det begav sig.

  Roger Hedlunds parti samarbetar nu här i riksdagen och kring regeringsmakten med just de partier som styrde den migrationspolitik som gällde under 2010-talet, till exempel 2015, 2016 och 2017. Det gällde såväl asyl- som arbetskraftsinvandring. Man styrde också över stora delar av den bristfälliga bostadspolitiken, inklusive social bostadspolitik.

  Roger Hedlund medgav ändå att regeringen är ansvarig för situationen nu. Det är väldigt bra att det sägs. Därmed kvarstår mina frågor. Vilka av de åtgärder som föreslås här i dag kommer att bidra till en bättre situation? Vad gör Sverigedemokraterna för att få till en bättre bostadsförsörjning?

  2025-01-29 13:22:57

  

  Markus Kallifatides

• Fru talman! Det blev lite olyckligt i mitt förra replikskifte med Markus Kallifatides. Jag ställde en fråga när en replik inte var möjlig. Därför jag ställer frågan igen i detta replikskifte.

  Markus Kallifatides nämnde i sitt anförande att det finns strukturell hemlöshet, höga bostadspriser, familjer som efterfrågar större lägenheter men har svårt att få det och unga som måste bo kvar hemma på grund av att det råder bostadsbrist i Sverige. De som är mest utsatta är nu ännu mer utsatta.

  Fru talman! Det går inte att komma ifrån att det hela föranleddes av den socialdemokratiska migrationspolitiken. En stor andel nyanlända har haft behov av bostäder, och man har gett dem förtur i bostadskön. Därmed har vi fått en kraftig bostadsbrist i Sverige. Frågan är hur Socialdemokraterna och ledamoten tänkte när de genomförde sin migrationspolitik med vetskap - hoppas jag - om att när migrationskurvan ökar hänger bostadsbyggandet inte med. Vilken problemlösning hade de? De måste väl ha haft en tanke om hur de skulle lösa den bostadsbrist som uppstod?

  Nu kommer man i efterhand och säger att det är regeringen som har ansvar för situationen. Självklart ansvarar vi för dagens situation, men orsaken till situationen är Socialdemokraterna. Därför ställer jag frågan: Hur har de tänkt lösa det här? Socialdemokraternas politik innebär att man slår hårt mot dem som redan är utsatta på grund av bostadsbristen i Sverige. Det är dessa som drabbas av Socialdemokraternas migrationspolitik.

  2025-01-29 13:20:48

  

  Roger Hedlund

• Fru talman! Den så kallade omläggningen som Markus Kallifatides nämner skedde för ett antal år sedan. Jag kan inte säga att situationen ser direkt bättre ut på svensk bostadsmarknad efter den omläggningen, utan den har fortsatt att försämras även efteråt. Uppenbarligen skapar inte all den politik som Socialdemokraterna lägger fram på området bättre, utan snarare sämre, förutsättningar på bostadsmarknaden. Underskottet av bostäder har byggts på under varje år som Socialdemokraterna har regerat.

  Bostadspolitik är något som behöver lösas på lång sikt, inte på kort sikt. Om man öppnar upp landet för en extremt stor migration skapar man också en extremt stor bostadsbrist.

  Jag antar att vi även i fortsättningen får leva med att Socialdemokraternas politik alltid kan presenteras med orden "vi såg det inte komma" när saker och ting går åt skogen.

  Nu löser vi bostadsproblematiken, vars huvudorsak löses genom en minskad migration, med en långsiktighet på bostadsmarknaden och genom att skapa förutsättningar för ökad konkurrens så att vi kan få ned bostadspriserna och få fler som efterfrågar det som byggs. Men jag måste också få ställa en fråga till Socialdemokraterna: Varför ska migranter få gå före i bostadskön även efter bosättningslagens upphörande?

  2025-01-29 13:25:16

  

  Roger Hedlund

• Fru talman! Den moderatledda regeringen bedriver en offensiv politik för en bättre fungerande bostadsmarknad. Vi lättar på regelbördan för nybyggnation och ombyggnation, kortar ledtider i byggprocesser och arbetar för att skapa mer byggbar mark.

  Men regeringens politik handlar också om att få bättre fungerande regelverk och lagstiftning kring hur bostadsmarknaden fungerar. Huvudproblemet, fru talman, är nämligen att vi under flera decennier inte har haft en fungerande bostadsmarknad i det här landet, med bostadsbrist, lågt bostadsbyggande och inlåsningseffekter som följd.

  År 2024 svarade 148 av 290 kommuner i Boverkets bostadsmarknadsenkät att det råder bostadsbrist i deras kommun. Det är visserligen 59 kommuner färre än innan den sittande regeringen tillträdde men fortfarande över hälften av Sveriges kommuner. Bostadsbristen uppträder dessutom per definition främst i storstäder och på tillväxtorter - alltså där människor vill bo.

  Konsekvenserna av den svenska bostadsbristen är enorma. Dels påverkar de samhället på makronivå genom minskad tillväxt, ökad segregation och ökade sociala kostnader - något som bland annat Produktivitetskommissionen har pekat på. På mikronivå handlar det om enskilda människor som inte kan flytta dit där drömjobbet eller drömutbildningen finns, som inte kan bilda familj eller som tvingas leva under osäkra boendeförhållanden. Svårast drabbade blir de som har minst resurser, som unga eller ensamstående föräldrar.

  Fru talman! För lite drygt ett år sedan fick jag möjligheten att tillsammans med Katarina Luhr från Miljöpartiet arrangera ett seminarium här i riksdagen, där Sveriges Stadsmissioners hemlöshetsrapport presenterades.

  I rapporten kunde man bland annat läsa om Sara. Sara hade tagit kontakt med Stadsmissionen när hon var gravid med sitt tredje barn. Hon och hennes två barn var då inneboende hos en vän, ett boende som snart skulle behöva upphöra. Sara var ensamstående. Hon hade flera jobb och kombinerade dem till motsvarande en heltidstjänst. Hon stod i kö på olika boendesidor och sökte även aktivt boende på bland annat Facebook och Blocket, men utan resultat. När hemlöshetsrapporten skrevs flyttade familjen runt mellan olika tillfälliga boenden, vilket skapade stress och otrygghet för såväl Sara som barnen.

  Fru talman! Namnet Sara är fingerat, men fallet är verkligt. Och tyvärr är fallet inte särskilt unikt. Sara och hennes familj är ett typexempel på hur människor råkar illa ut eftersom Sverige inte har en fungerande bostadsmarknad och på hur även människor med egen försörjning, egen inkomst, har svårt att ta sig ur hemlöshet.

  Fru talman! Hemlöshetsrapporten innehöll också ett antal förslag på hur situationen skulle kunna förbättras - förslag för en bättre fungerande bostadsmarknad, där hemlösheten minskar och familjer som Saras får stadigare boendeförhållanden. Några av de förslagen kommer vi att fatta beslut om här i dag.

  Förenklat kan man säga att denna proposition handlar om två saker. För det första handlar den om att kommunerna får ett tydligare uppdrag att aktivt planera för bostadsförsörjningen på orten. Nuvarande kommunala riktlinjer för bostadsförsörjning ersätts av en handlingsplan. Planen ska inkludera åtgärder för att hantera olika behov, till exempel nya etableringar i kommunen eller insatser för att minska hemlösheten. Handlingsplanen ska antas av kommunfullmäktige varje mandatperiod. Eftersom kommuner ofta är stora markägare ges också lagen om riktlinjer för kommunala markanvisningar ett uttryckligt bostadsförsörjningssyfte.

  Men, fru talman, vi reformerar också lagstiftningen så att det tydliggörs att kommunala bostadsförmedlingar får förmedla bostäder som reserverats utifrån olika behov och erbjuda förturer utan att det påverkar möjligheten att ta ut en köavgift av de sökande. En bostadskö blir givetvis inte kortare beroende på hur man fördelar ut bostäderna. Samtidigt kan konstateras att hur lång tid som gått sedan någon anmälde intresse för en bostad i alla fall inte per definition avgör vem som har störst behov av bostaden.

  Lagstiftningen har redan tidigare medgett vissa avsteg, men rättsläget har varit väldigt oklart. Nu förtydligar vi detta, och kommunerna ges ökade möjligheter att fördela ut bostäder i bostadskön på andra grunder än kötid. Det här, fru talman, är förslag som en enig riksdag är beredd att ställa sig bakom.

  Samtidigt finns det paradoxalt nog också en majoritet i kammaren som vill tillkännage för regeringen att den återigen bör komplicera lagstiftningen på detta område genom att införa nya regler för hur kommuner får fördela ut bostäder i bostadskön. Jag kan inte låta bli att konstatera att det, vilket vi också hört tidigare i debatten, är en ganska brokig argumentation som förs fram för att regeringen återigen ska se över lagstiftningen kring förturer i bostadskön. I dag förenklar vi, men vi riktar också ett tillkännagivande om att återigen försvåra.

  Riksdagen är givetvis fri att rikta tillkännagivanden till regeringen; det är en viktig del av den svenska parlamentariska demokratin. Men jag som ledamot är också fri att ifrågasätta att man återigen vill komplicera regelverket för kommunerna kring förturer. Är verkligen detta, fru talman, en av de mest prioriterade frågorna för regeringen att arbeta med på den bostadspolitiska fronten?

  Fru talman! Som jag började mitt anförande med att konstatera bedriver den moderatledda regeringen en offensiv bostadspolitik. Förutom att arbeta med att minska regelbördan, korta ledtiderna och öka den byggbara marken vill vi också få till ett mer ändamålsenligt och fungerande regelverk - allt i syfte att återigen få en fungerande bostadsmarknad i Sverige.

  Dagens beslut kommer inte att lösa bostadsmarknadens alla problem. Men de kommer att innebära ett tydligare uppdrag till kommunerna kring bostadsförsörjningen och ge utökade möjligheter för kommunerna att fördela ut bostäder i bostadskön till dem som behöver dem mest. Kort sagt: Dagens beslut ökar möjligheten för hemlösa som Sara och hennes barn att få en lägenhet i den kommunala bostadskön.

  2025-01-29 13:29:21

  

  David Josefsson

• Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för frågan!

  Jag vet inte om jag delar ledamotens uppfattning att det bara är kommunerna som ansvarar för bostadsförsörjningen. Jag tycker att staten tar ett väldigt stort ansvar. En grund i bostadspolitiken i Sverige är att det finns ett kommunalt självstyre - kommunen ansvarar för sin mark eller sitt område - men också ett regelverk på statlig nivå.

  Då är frågan: Ska det också finnas en statlig handlingsplan eller inte? Jag tycker att det viktigaste nu är att vi i denna proposition förtydligar det kommunala uppdraget: att gå från riktlinjer till en handlingsplan.

  Jag skulle säga att det viktigaste uppdraget för staten, som den moderatledda regeringen arbetar med, är att få till stånd ett fungerande regelverk så att det inte finns hinder för kommunen kring till exempel markanvändning. Det finns många kommuner som säger att de jättegärna skulle bygga fler bostäder men att det finns ett strandskydd, riksintressen eller andra regler som gör att de inte kan bygga.

  Då blir statens uppgift, som jag ser det, framför allt att skapa förutsättningar för kommunen att ta sitt ansvar. Men det är kommunen som har det huvudsakliga ansvaret för bostadsförsörjningen. Som moderat tror jag på det kommunala självstyret. Jag tror inte på att det ska finnas en överrock i staten som bestämmer över kommunernas huvuden. Däremot ska staten tydliggöra kommunens uppdrag och ge kommunen förutsättningar att fullfölja uppdraget.

  2025-01-29 13:38:35

  

  David Josefsson

• Fru talman! Jag hör en annan inriktning från David Josefsson än den som tidigare Tidöpartier har gett uttryck för. Vi har tillsammans pratat om hemlöshetsfrågor tidigare.

  Jag tycker ändå att den proposition vi pratar om innehåller ganska få åtgärder jämfört med hur många åtgärder man kunde ha tagit fram med tanke på de betänkanden propositionen vilar på. Det jag reagerade kanske mest på när jag fick propositionen i handen var att statens roll helt har dragits undan. Väldigt många av åtgärderna i propositionen bygger i grunden på att alla aktörer behöver ta en delad roll när det gäller bostadsförsörjningsfrågorna.

  Man inför nu till exempel en kommunal handlingsplan, vilket jag tycker är bra. Men i betänkandet var den väldigt starkt länkad till en nationell handlingsplan, där regeringen skulle ta ett större ansvar för bostadsförsörjningsfrågorna och kommunerna skulle vara utförare.

  Min fråga till David Josefsson är om han inte anser att staten ska ha en roll när det gäller att agera för en bättre bostadsförsörjning. Tänker man kanske komma med ytterligare en proposition framöver, där man kopplar på statens roll, eller är det här det vi kommer att se på bostadsförsörjningsområdet under den här mandatperioden?

  2025-01-29 13:36:44

  

  Katarina Luhr

• Fru talman! Alla vi som har jobbat i kommuner kan se att det är ganska mycket enklare när kommunens uppdrag och statens uppdrag går i takt, så att man kan hjälpas åt i olika frågor. Jag vill verkligen understryka detta. Att staten ska vara en överrock tror jag inte att någon vill, men staten behöver hjälpa till när kommunerna har det tufft.

  Detta är svåra frågor att jobba med. Bostadsförsörjningsansvaret behöver vara mycket bredare än vad som finns med i propositionen.

  Jag skulle vilja hoppa till den andra stora frågan i detta. När själva propositionen presenterades var det nya förslaget med obligatoriska hyresgarantier för barnfamiljer den stora, övergripande frågan. Det var den frågan man presenterade först. Sedan försvann den helt spårlöst. Jag vill bara fråga: Hur ställer sig Moderaterna till dessa hyresgarantier? Vi har fått svaret att detta fortfarande bereds i Regeringskansliet. Är detta något som Moderaterna vill se eller inte?

  2025-01-29 13:40:11

  

  Katarina Luhr

• Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för frågan! Jag kan bara instämma. Jag har också arbetat kommunpolitiskt. Jag var politisk sekreterare i stadshuset i Göteborg och arbetade just med stadsbyggnadsfrågor. Det vi upplevde mest frustration kring var precis det som jag beskrev: Vi vill bygga bostäder, men staten säger av olika skäl nej för att det finns ett strandskydd, riksintressen eller en länsstyrelse som kanske inte alltid upplevs som den hjälpande handen.

  Utifrån mitt perspektiv menar jag att statens uppgift framför allt är att ta bort hindren och möjliggöra för kommunerna att bedriva en aktiv stadsbyggnadspolitik.

  Låt mig svara på den andra frågan. Det tråkiga svaret är just att frågan bereds i Regeringskansliet. Vi stänger absolut inga dörrar för den frågan. Den har till och med varit uppe i promemorian. Den är absolut inte borta från bordet.

  Samtidigt kan jag konstatera att det stora problemet oftast inte är förmågan att betala hyra, utan det är att över huvud taget få tillgång till en bostad. Som jag beskrev i fallet med Sara: Det finns en inkomst och en möjlighet att betala. En kommunal hyresgaranti skulle inte hjälpa. Däremot skulle det hjälpa om hon faktiskt fick möjlighet att hyra en bostad.

  Vi ska också vara försiktiga med att skapa parallella system. Vi har bostadsbidrag. Vi har en socialtjänst som har möjlighet att ge försörjningsstöd. Ska vi då också ha en skyldighet för kommuner att utfästa hyresgarantier som ska vara statligt finansierade?

  Vi ska vara noggranna när vi genomför lagstiftningen. Jag tror att den proposition som nu läggs fram kommer att innebära viktiga steg som kommer att hjälpa till. Sedan är vi alltid öppna för att prova ytterligare saker, men detta är viktiga och bra steg för att få en bättre kommunal bostadsförsörjning.

  2025-01-29 13:41:26

  

  David Josefsson

• Fru talman! Jag hoppas innerligt att Sara inte tittar på den här debatten, för om jag vore Sara hade jag blivit djupt besviken.

  Den proposition som vi debatterar i dag heter Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning. Helt ärligt hittar jag i den inte ett enda förslag som faktiskt ger en bättre bostadsförsörjning för sådana som Sara. Jag är bekymrad såtillvida att det har gått två och ett halvt år av mandatperioden - två och ett halvt år där fina ord har sagts i den här kammaren, men vi väntar fortfarande på konkreta förslag för att faktiskt se till att öka utbudet av bostäder.

  Vi har talat om ganska mycket i den här talarstolen. Min sverigedemokratiske kollega pratade om det latenta behovet av bostäder - antalet är cirka 170 000. Det är en siffra som ökar för varje år. Det är en siffra är som flera regeringar av olika kulörer bär ansvar för. Den här regeringen sticker dock ut i det avseendet att man på två och ett halvt år inte har lagt fram ett enda förslag för att lösa problemet.

  Visst, det är superbra att vi byter namn från kommunala riktlinjer till kommunala handlingsplaner. Men vad löser det om man inte ser till att vi har ett utbud som löser bostadsmarknadens grundläggande problem?

  Men låt mig byta fot lite grann. Jag vill yrka bifall till reservation 9.

  Vi i Centerpartiet vill trycka på för att det börjar bli dags att komma med konkreta förslag på hur man ska ta tag i dessa viktiga frågor. Vi vet ju att detta framför allt är ett fenomen i storstäder och tillväxtorter. Ingen här kan med 100 procents säkerhet säga hur stort behovet är. Vi har ju ett kösystem, och för att få en bostad i Stockholms innerstad måste man stå i kö i ungefär 30 år. Har man då alltså inte haft en bostad under 30 år? Det faller på sin egen orimlighet att de som har stått 20-25 år i bostadskön skulle vara de som har störst behov av bostäder här och nu.

  Min sverigedemokratiske kollega talade om anvisningslagen. Han gav sken av att folk skulle få förtur. Det stämmer inte. Väldigt många moderatledda kommuner ägnar sig åt social dumpning. Under den period när man enligt anvisningslagen måste erbjuda tak över huvudet kontaktar de aktivt andra kommuner - Filipstad, Hofors och andra ställen - för att slippa erbjuda bostad till de människor det gäller. Det är människor vars barn går i skola. De har börjat sin etableringsprocess, men kommunen dumpar ansvaret på andra kommuner.

  Roger Hedlund, låt mig ta ett exempel från min hemkommun Danderyd. Vet ledamoten hur man har löst den här frågan där? Jo, man har byggt baracker vid en bensinmack vid en skogsdunge för att hantera anvisningslagens krav. Vem vill bo vid den där skogsdungen vid en bensinmack, långt från kommunikationer? Att stå här i talarstolen och ljuga vore att visa förakt mot väljarna.

  Vi har också talat om andra saker. I ett tidigare replikskifte tog jag upp det så kallade tillkännagivandet.

  Jag skulle ändå också härifrån vilja vädja till Socialdemokraterna att tänka om. När man skickar två motstridiga signaler är jag beredd att skriva under här och nu på att resultatet bara blir en komplicering av regelverket, precis som David Josefsson var inne på.

  Ska vi se till att de människor som har störst behov av att få en bostad faktiskt får det, låt oss börja i rätt ände! Låt oss börja med att se till att det finns bostäder! Det kanske inte är en dum början att se till att det faktiskt finns bostäder att söka.

  För Centerpartiets del vill vi inte bli en överrock för kommunerna. Vi vet att kommunerna vet bäst hur deras bostadsförsörjningsansvar kan se ut. Visst, det är jättebra med förtydliganden i vissa delar. Men det här tunna dokumentet har inte någonstans åtgärder för en bättre bostadsförsörjning. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska kalla det - en handlingsplan för handlingsplanen, kanske.

  2025-01-29 13:43:47

  

  Alireza Akhondi

• Fru talman! Alireza Akhondi från Centerpartiet står här i kammaren och säger att jag ljuger. Men jag hänvisar bara till det Boverket skriver om bostäder åt nyanlända i sin enkätsammanställning, precis som jag gjorde i mitt anförande.

  I sammanställningen framgår det tydligt att hälften av kommunerna ger permanenta kontrakt, alltså tillsvidare- och förstahandskontrakt, till nyanlända migranter med hänvisning till bosättningslagen och att 90 kommuner ger kontrakt som kan övergå till tillsvidare- och förstahandskontrakt efter att en tid har gått. En stor andel av kommunerna ger alltså permanenta kontrakt till nyanlända migranter, enligt Boverket. Det är fakta i en undersökning som kommer från mitten av 2024.

  På vilket sätt kommunerna ger bostäder varierar såklart. Det är också enligt nuvarande lagstiftning möjligt att göra den variant som ledamoten hänvisar till, med bostäder vid en mack. Så är det ju, men det är nog i huvudsak ett undantag.

  Kom alltså inte och säg att jag ljuger i talarstolen! Det är bara att kolla upp Boverkets enkät gällande den här frågan.

  2025-01-29 13:51:06

  

  Roger Hedlund

• Fru talman! Man kan tolka statistik som fan läser Bibeln. Jag brukar säga att statistik är bland det allra svåraste att tyda. Man kan i princip få ut argument för sin ståndpunkt oavsett vad. Jag kan läsa samma dokument och komma med helt andra argument.

  Samtidigt vet vi ju att det här med bostadsbrist framför allt är ett storstadsfenomen. Vi vet också hur storstadskommuner väljer att hantera bosättningslagen.

  Jag vill också påpeka att det är ungefär var tredje av dem som får uppehållstillstånd som omfattas av bosättningslagen. Det är cirka 30 procent. Resten hänvisas till att lösa sin egen bostadssituation, så 50 procent av kommuner som kanske inte har bostadsbrist - you do the math!

  Fru talman! Debatten om det här betänkandet är inte en debatt mellan mig och Roger Hedlund. Det är en debatt om åtgärder för en bättre bostadsförsörjning. Kan Roger Hedlund peka ut ett enda förslag som faktiskt löser bostadsförsörjningen för utsatta grupper, som ledamoten menar att det här betänkandet syftar till att göra?

  2025-01-29 13:53:05

  

  Alireza Akhondi

• Fru talman! Regeringens mål för bostadspolitiken är en långsiktig och väl fungerande bostadsmarknad där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven. Detta vill man göra genom att korta ledtider, bygga effektivare och ta bort onödigt regelkrångel som stoppar bostadsbyggandet. Man ska möta behoven också för de svaga på bostadsmarknaden.

  Jag menar att många av de förslag som finns här gör att vi sätter lite mer press på kommunerna. Man ska göra en handlingsplan - inte bara en strategi utan en handlingsplan - för hur man ska möta det behov av bostäder som finns i kommunen.

  Det finns en förtursprincip. Man kan använda den lite vidare om man vill, utifrån de behov som finns i den kommun man är. Det betyder inte att man inte ska förmedla bostäder efter kötid som en princip. Detta står också i den promemoria som finns. Man kan alltså använda den utifrån de behov som finns i kommunerna.

  Varför gör vi då det? Jo, om vi sätter högre krav på kommunerna att faktiskt lösa behovet av bostäder måste vi också ge dem möjligheten att kunna välja det alternativ som är bäst för dem själva. Vi tror det.

  Vi löser också en problematik det varit diskussioner om i kommunerna, nämligen om man kan ta ut en avgift när man förmedlar en bostad efter förtur. Svaret är ja. Det kan man göra. Jag menar att det är ganska självklart att man ska kunna göra det, och vi förtydligar det.

  Från den här talarstolen har man pratat om att denna reform inte löser det stora problemet. Nej, det gör den inte. Man har från denna talarstol också sagt att detta är fel typ av proposition och att det borde vara någon annan typ av proposition i stället. Ja, man kan alltid klaga, antingen på att det inte finns propositioner eller på att de propositioner som kommer är fel. Jag menar att man i slutändan måste se det som en helhet, och utvärderingen får gärna göras efter mandatperioden.

  Vi vet också att det finns en propositionslista som har gått ut till de olika utskotten. Det finns också propositioner som utgår mer från att man faktiskt ska klara av bostadsförsörjningen.

  Jag kan dock konstatera att många av de partier som har varit uppe här är överens om att kommunerna ska kunna ta ut en kostnad när de förmedlar efter förtur. Vi är också överens om att majoriteten av bostäderna faktiskt ska förmedlas efter kötid och att en handlingsplan faktiskt är bättre än en strategi.

  Sedan är det som sagt så att detta inte löser något problem. Nej, men vi måste också se till att den nationella nivån försöker hantera detta genom att också kontrollera vilka handlingsplaner som finns i kommunerna, vilka åtgärder man vidtar och vad resultatet blir. Det handlar också om att den nationella nivån inte bara lägger ansvaret på kommunen utan också kontrollerar. Det menar jag att man har möjlighet att göra i detta.

  Jag tror att det här är någonting som kan vara till nytta. Jag tror att det kan hjälpa kommunerna i bostadsförsörjningen. Det vi har diskuterat mest är om vi ska ha begränsad förtur eller inte. Jag menar att vi nog egentligen är ganska överens allihop om att vi ska ha en begränsning, det vill säga att majoriteten ska fördelas efter kötid.

  Jag tror också att vi i de allra flesta partier är överens om att fördelningen ska ske utifrån de behov som finns i den enskilda kommunen. Staten ska inte tala om vad som ger rätt till förtur och inte. Många har erfarenheter från kommuner, och jag har också erfarenhet av en kommun. Man kan konstatera att behovet av förtur har förändrats över tid. Varför man vill ha förtur och vilka typer av människor som behöver ha förtur förändras. Den här propositionen gör att man faktiskt kan göra sådana avvägningar i kommunerna.

  Jag tror att vi har stort behov av att diskutera bostadspolitik med varandra. Det kommer fram här. Vi pratar nog mer om allt som ligger utanför denna proposition än det som ligger i propositionen.

  Vi tror ändå att vi kan hantera de tillkännagivanden som föreslås här, men jag ser också problematiken i de tillkännagivanden som föreslås eftersom de har olika ingångar i själva problematiken. Men jag tror att allihop ändå kan bli väldigt glada över resultatet i slutändan, alltså att vi sätter mer press på kommunerna.

  2025-01-29 13:59:36

  

  Larry Söder

• Fru talman! Jag ställer frågan igen till Alireza Akhondi. Vad menar ledamoten att jag har stått och ljugit om här i kammaren? Vad menar ledamoten att jag har ljugit om i statistiken från Boverket? Jag skulle gärna vilja ha svar på det. Det är en sak att säga att man tolkar statistik olika, men var ljuger jag?

  Min andra fråga, fru talman, är varför man ska låta migranter gå före i bostadskön. Av vilken anledning ska vi möjliggöra det för utländska medborgare? Jag kan absolut inte förstå syftet bakom det - mer att man helt i onödan skapar konflikt i samhället när man ger förtur till vissa grupper med hänvisning till deras utländska bakgrund.

  Den sista frågan som kom, fru talman, var på vilket sätt den här propositionen löser bostadsbristen. Det är klart att den här propositionen inte löser bostadsbristen i sin helhet. Det tror jag heller inte att någon förväntar sig. Det här är ett av flera förslag som ska lösa bostadsbristen och skapa förutsättningar för både starka och svaga grupper på bostadsmarknaden att få tillgång till bostäder.

  I huvudsak krävs det långsiktighet i bostadspolitiken, något som Centerpartiet knappast kan anses vara delaktigt i att skapa förutsättningar för. Det är ju inte långsiktigt att slå sönder bostadsmarknaden med den migrationspolitik som har förts under alla dessa år. Långsiktighet skapar vi genom att till exempel skapa konkurrens på bostadsmarknaden för att människor ska få möjlighet att efterfråga det som faktiskt byggs.

  2025-01-29 13:55:11

  

  Roger Hedlund

• Fru talman! Roger Hedlund pratar om starka och svaga grupper på bostadsmarknaden. Då blir min motfråga till ledamoten varför vi har ett kösystem om det inte är så att det finns starka och svaga parter på en bostadsmarknad.

  I det här betänkandet går Sverigedemokraterna ihop med Socialdemokraterna i fråga om att se över regelverket för kötid och förtur. När man gör det medger man i min värld att det finns starka och svaga grupper på bostadsmarknaden.

  Grunden för en nyanländ persons etablering i det svenska samhället är att man har tak över huvudet. Man lär sig språket, får ett arbete och bidrar konstruktivt till det samhälle som man är en viktig del av.

  Problemet uppstår när Roger Hedlund i samma veva börjar prata om återvandringsbidrag. Han pratar om migrationspolitik. Det är ju inte ämnet för debatten. Den här debatten rör människor som har fått uppehållstillstånd enligt gällande lagstiftning, som Sverigedemokraterna nu har varit med och fattat beslut om. De har fått uppehållstillstånd, och för att underlätta deras etablering i samhället föreslår vi att det här ska ordnas till. Men den delen vägrar Sverigedemokraterna att prata om. De väljer att prata om återvandringsbidrag.

  2025-01-29 13:57:19

  

  Alireza Akhondi

• Fru talman! Det är inte direkt någon nyhet att många har stora svårigheter att ta sig in på bostadsmarknaden i dag. Utmaningarna för bostadsförsörjningen är stora. Förutom den avstannade byggtakt vi sett de senaste åren är det tydligt att utbudet på bostadsmarknaden inte matchar människors bostadsbehov.

  Det finns stora utmaningar med alltifrån ansträngd boendeekonomi till osäkra boendelösningar och hemlöshet. Vissa grupper drabbas extra hårt av en tuff bostadsmarknad, som barnfamiljer med svag ekonomi eller våldsutsatta som snabbt kan behöva ett nytt boende.

  Boverket uppskattade i en utredning från 2021 att 56 000 hushåll i Sverige var trångbodda med en ansträngd boendeekonomi och att 44 000 hushåll av dessa var familjer med barn som bodde hemma.

  Den proposition vi debatterar har namnet Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning. Tyvärr är det en tunn samling åtgärder vi ser i dag, trots ett skriande behov av att skapa möjligheter för fler att hitta en bostad där man också kan skapa sig ett tryggt hem. Detta är också extra tråkigt då flera relativt nya utredningar tagit fram en större samling åtgärder som tillsammans faktiskt skulle kunna göra skillnad för ganska många.

  Att se regeringens proposition är som att titta på ett trasigt pussel. Man kan ana en bild och några färger, men man får inte direkt ett sammanhang. Alldeles för många pusselbitar saknas.

  Jag vill därför börja med att lyfta upp behovet av en samlad bostadspolitik - en politik som syftar till att skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder, och en politik för att främja jämlika uppväxtvillkor och för att motverka boendesegregation och hemlöshet. För att uppnå detta behövs faktiskt politik på alla nivåer.

  Jag ställer mig bakom att de nuvarande kommunala riktlinjerna för bostadsförsörjningen nu ersätts av en kommunal handlingsplan för bostadsförsörjningen, för handling är ju vad som behövs. Den självklara kopplingen till att bostadsförsörjningen även är en nationell angelägenhet saknas dock i regeringens proposition.

  Staten behöver ta sin del av ansvaret för den nationella bostadsförsörjningen och inte skjuta över allt ansvar på kommunerna. I betänkandet Sänk tröskeln till en god bostad, som delvis ligger till grund för regeringens proposition, är den kommunala handlingsplanen tätt knuten till en nationell handlingsplan för bostadsförsörjning för att tydliggöra hur stat och kommun ska hjälpas åt med bostadsförsörjningsfrågorna. I betänkandet föreslås att den nationella handlingsplanen ska presenteras i början av varje mandatperiod. Detta står vi i Miljöpartiet bakom.

  I propositionen från regeringen läggs i stället allt ansvar på kommunen. För mig är det obegripligt att en nationell handlingsplan för bostadsförsörjning inte tagits vidare i propositionen. Att det motiveras med att förslaget fortfarande bereds i Regeringskansliet verkar ganska osannolikt när regeringen samtidigt nu går vidare med kraven på en kommunal handlingsplan, men också efter att jag lyssnat på den tidigare debatten i dag. Vi som vill se en nationell handlingsplan för bostadsförsörjning får helt enkelt hålla utkik efter en ny proposition från regeringen - en proposition med åtgärder som hänger ihop.

  Vi har också en förhoppning om att i en eventuell kommande proposition få en ny samlad bostadsförsörjningslag som omfattar såväl stat som kommun. Vi vill se en lag som förtydligar det gemensamma ansvaret mellan stat och kommun för bostadsförsörjningen. Där ska ett arbete inriktat på mål och åtgärder ingå. Vi vill också se ett gemensamt mål för bostadsförsörjningen, som syftar till att skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder med jämlika uppväxtvillkor utan någon boendesegregation eller någon hemlöshet.

  För att ta detta arbete vidare och tydliggöra det gemensamma ansvaret vill vi också att regeringen ska inrätta ett råd för en socialt hållbar bostadsförsörjning där regeringen varje år skapar ett forum för diskussioner om åtgärder som behövs för att utveckla mer politik för att fler ska kunna få tillgång till en lämplig bostad.

  Fru talman! Jag nämnde tidigare att vissa grupper är extra viktiga att ha i åtanke när det gäller att trygga möjligheten till en fast bostad. Det gäller exempelvis barnfamiljer och våldsutsatta. Det är därför välbehövligt att det införs en reglering som tydliggör att kommunala bostadsförmedlingar får förmedla bostäder som reserverats utifrån olika behov och erbjuda förturer i bostadskön, eftersom vissa utsatta grupper kan drabbas oerhört hårt av en osäker bostadssituation och en diskussion om vad som går att göra finns i vissa kommuner.

  Vi tycker samtidigt att det är viktigt att bostadskön fortsatt har kötid som huvudprincip och att den huvudsakliga andelen av bostäderna ska fördelas baserat på kötid. Det är därför viktigt att kommunerna håller sig till vissa i förväg bestämda regler när det gäller vilka fall som behandlas som förturer.

  För många är det trots betalningsmöjligheter svårt att komma in på hyresmarknaden på grund av att de krav som en hyresvärd ställer på sin hyresgäst kan vara mycket höga. Därför hade Miljöpartiet även velat se att regeringen tog vidare förslaget från SOU 2022:14 gällande en reglering av kraven som en hyresvärd får ställa. Vi tycker att det finns ett stort behov av att sätta ramar för de krav som hyresvärdar ställer på en ny hyresgäst när ett hyresavtal tecknas. Kraven behöver vara rimliga när det gäller exempelvis en hyresgästs betalningsförmåga, så att man inte stänger ute en stor grupp som väl skulle klara av att betala den hyra som begärs.

  Fru talman! Sist men inte minst skulle jag återigen vilja lyfta frågan om hyresgarantier för barnfamiljer. När regeringen för ungefär ett år sedan presenterade den proposition som vi diskuterar i dag var obligatoriska hyresgarantier för barnfamiljer själva huvudnumret. Syftet var mycket lovvärt, nämligen att underlätta för bostadslösa barnfamiljer att få tillgång till en bostad, med stat och kommun som garant för att hyran kommer att betalas. Men som vi tidigare har diskuterat smögs förslaget iväg lite diskret, utan förklaring, trots att pengarna till kommunerna finns kvar i den nationella budgeten.

  Vi vet att barn som lever med en osäker boendesituation drabbas extra hårt. Man lever i osäkerhet, kanske i tillfälliga bostäder hos släkt och vänner. Man kan behöva byta skola ofta och riskerar att förlora sina sociala sammanhang med vänner och fritidsaktiviteter. Att satsa på trygga bostäder för just barnfamiljer kan därför vara en av de viktigaste bostadspolitiska åtgärder vi kan vidta. Frågan handlar inte främst om att någon annan ska betala hyran utan om att barnfamiljerna ska få tillgång till en lägenhet genom att det för hyresvärden finns en garanti för att hyran kommer att betalas.

  Jag har framför mig en lång lista på åtgärder som jag hade velat se i betänkandet. Svaret från regeringen när det gäller flera av dem är att de bereds i Regeringskansliet, vilket oftast är en omskrivning för att ministern har lagt frågan åt sidan. Jag hoppas verkligen att det inte är så i det här fallet, och jag vill därför att regeringen återkommer med en ny proposition som kompletterar den som vi nu har debatterat och därmed kompletterar det trasiga pussel vi har framför oss med alla de bitar som saknas.

  I dag har Socialdemokraterna yrkat bifall till reservation 5 om hyresgarantierna. Jag väljer därför att yrka bifall till reservation 4, som handlar om en nationell handlingsplan för bostadsförsörjning.

  2025-01-29 14:05:01

  

  Katarina Luhr

• Fru talman! Tillgången till ändamålsenliga bostäder som möter upp människors efterfrågan och behov har blivit en av Sveriges största samhällsutmaningar.

  För många människor har bostadsbristen förvandlat drömmen om ett hem till en ren mardröm av långa bostadsköer och höga boendekostnader - ja, helt enkelt en brist på flexibilitet i rörligheten på bostadsmarknaden. Det här är särskilt tydligt i våra tillväxtområden men märks även på landsbygden, där bostadsutbudet oftast är på tok för smalt för att möta behoven. Det är helt uppenbart att bostadsmarknaden måste fungera bättre, både för dem som söker sin första bostad och för dem som behöver flytta vidare i livet.

  Förslaget som vi nu debatterar, Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning, är ett steg, om än litet, mot att skapa en lite mer effektiv, transparent och rättvis bostadsmarknad. Genom tydligare regler för kommunernas ansvar samt bättre samordning och större flexibilitet i bostadsförmedlingen tar vi nu dessa steg.

  Fru talman! Med denna proposition stärker vi bland annat kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen. I dag har varje kommun en skyldighet att planera för bostäder, men det saknas tydliga krav på hur detta ska ske. Därför ersätter vi nu de kommunala riktlinjerna med en handlingsplan för bostadsförsörjningen. Det innebär helt enkelt att kommunerna nu måste göra en mer konkret bedömning av behovet av bostäder inom sina kommungränser och planera för hur det behovet ska mötas.

  Samtidigt kommer Boverket att få i uppdrag att regelbundet bedöma bostadsbyggnadsbehovet såväl på kommunal som på högre nivå. Varför är detta viktigt? Jo, det är viktigt därför att bostadsförsörjning inte får ses som en isolerad fråga. Vi behöver helt klart en tydligare helhetsbild där vi samverkar bättre på olika nivåer.

  Fru talman! Vi vet att bostadsbristen drabbar såväl unga som äldre, liksom studenter och låginkomsttagare - ja, den drabbar väldigt många väldigt hårt. Därför är det också avgörande att vi börjar arbeta lite mer proaktivt i vår planering av bostäder. Som flera andra redan har sagt i talarstolen ska kommunerna nu tydligare redovisa behovet av nya bostäder och hur de vidtar åtgärder för att få till dessa.

  Dessutom stärker vi samordningen mellan kommuner, och länsstyrelserna får ett fortsatt ansvar att samordna kommunernas bostadsförsörjning. Bostadsbyggande bygger såklart på samverkan och handlar om att skapa bättre möjligheter för arbetsmarknaden, den enskilda lilla människan och samhället i stort.

  Fru talman! Bostadsförmedlingens funktion har länge varit en viktig del av kommunernas bostadspolitik. Då är det också grundläggande att vi får bukt med den osäkerhet som har funnits kring vad som är tillåtet och inte i fråga om att förmedla bostäder med användning av förturer och reservationer.

  Enligt oss behöver det stå klart vilken flexibilitet som faktiskt finns när det gäller att förmedla bostäder på ett sätt som underlättar för hushåll som har svårt att hävda sig på bostadsmarknaden. Det förslag vi nu går fram med innebär att kommunerna får en tydligare möjlighet att reservera bostäder för vissa grupper och införa förturer utan att det påverkar möjligheten att ta ut köavgift.

  Det här är som sagt särskilt viktigt för de grupper som jag nyss nämnde och som har svårt att hävda sig på den ordinarie bostadsmarknaden, men det är också ack så viktigt att nämna att denna förändring behöver användas med en oerhörd tydlighet. Det är avgörande för systemet i sig att det upplevs som transparent och framför allt rättvist både för dem som söker bostäder och för dem som förmedlar dem. Vi får se hur det blir i praktiken, men vi får kontinuerligt följa det här och säkerställa att det fungerar som det var tänkt.

  Fru talman! En annan viktig förändring som föreslås i propositionen är att arbetet med markanvisningar ska få en tydligare koppling till bostadsförsörjningen. Det innebär att man ska använda sin mark på ett bättre sätt för att främja bostadsbyggandet och säkerställa att det byggs där det behövs som mest.

  Ack så viktigt är dock även att vi ligger i framkant i fråga om att det här sker på ett transparent sätt. Det är nämligen något som återkommer när man är ute och pratar med aktörer i branschen - bristen på transparens och vetskap om vad som gäller. Det anges också som en stor anledning till att byggprojekt försvåras och förhalas. Som vi vet innebär varje försenat byggprojekt en familj som inte kan bildas, en person som inte kan tacka ja till ett arbete eller en student som får skjuta upp sin universitetsdröm.

  Fru talman! Sverige behöver fler bostäder; om det finns det en bred konsensus i denna kammare. Det är en av de mest grundläggande samhällsfrågorna. Vi tar nu ett litet steg mot en bättre bostadsförsörjning.

  (Applåder)

  I detta anförande instämde David Josefsson (M).

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut fattades under § 13.)

  2025-01-29 14:13:29

  

  Patrik Karlson