Riksrevisionens granskning av regeringens klimatpolitik

Debatt i text

• Fru talman! Jytte Guteland har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av de brister och osäkerheter i underlagen till regeringens klimatpolitik som Riksrevisionen lyfter fram.

  Den 21 oktober 2025 presenterade Riksrevisionen en granskning om statens arbete med underlag och utvärdering i det klimatpolitiska ramverket. Riksrevisionens övergripande slutsats är att regeringens och myndigheternas arbete brister, framför allt när det gäller Naturvårdsverkets arbete med att ta fram ett underlag till regeringens klimatredovisningar och klimathandlingsplaner, vilket inkluderar scenarier för utsläppsutvecklingen. Riksrevisionen menar att underlaget innehåller stora osäkerheter som förs vidare till regeringens klimatredovisningar och klimathandlingsplaner och att osäkerheterna medför en risk för att regeringen underskattar behovet av åtgärder för att minska utsläppen.

  Regeringen välkomnar att Riksrevisionen har granskat det här arbetet. Att arbetet med underlag och utvärdering är effektivt och transparent är centralt för att Sverige ska kunna uppfylla klimatmålen. Scenarier för klimatutsläpp är till sin natur osäkra, och därför är det viktigt att metoderna som används är transparenta. Regeringen arbetar kontinuerligt med att förbättra arbetet med klimatredovisningar och klimathandlingsplaner. Denna granskning kommer att kunna användas som ett underlag i det arbetet framöver.

  Granskningen och rekommendationerna analyseras nu inom Regeringskansliet, och regeringen kommer i enlighet med riktlinjerna att återkomma med en skrivelse till riksdagen i början av nästa år där regeringen redovisar vilka åtgärder regeringen har vidtagit eller avser att vidta med anledning av de iakttagelser Riksrevisionen gör i sin rapport.

  2025-11-06 16:02:18

  

  Romina Pourmokhtari

• Fru talman! Låt mig börja med att nämna för ledamoten från Socialdemokraterna att ni socialdemokrater i er skuggbudget faktiskt stöttar en riktad elbilspremie och inte den typ av elbilspremie som ni först skapade och som vi avskaffade. Såvitt jag tolkar er budgetproposition rätt tycker ni att vår elbilspremie är en bättre modell än den som ni tidigare införde och som vi nu ändrar på. Det tycker jag är en bra sak. Det är väldigt positivt. Ni har insett att vi behöver stötta landsbygden. Vi behöver se till att fler är med på elektrifieringståget. Det tycker jag är väldigt bra.

  Men diskussionen handlar om Riksrevisionens rapport. Det stämmer att Riksrevisionen inte granskade de här prognoserna tidigare. Men när ledamoten återkommande trycker på att exempelvis Naturvårdsverket skulle överskatta elektrifieringstakten tycker jag att det vore klädsamt att nämna att man ibland underskattar takten på klimatarbetet. Exempelvis bedömde man att utsläppen skulle öka 2023 för att den här regeringen sänkte drivmedelsskatter. Sedan minskade utsläppen trots att vi sänkte drivmedelsskatter därför att folk inte körde mer utan kunde använda de skattepengar som de inte hade blivit fråntagna av staten till något annat i stället. Det var där pengarna hamnade, inte på att tanka oftare.

  Också det tycker jag är ganska relevant i klimatdebatten, det vill säga att osäkerheterna är stora i våra prognoser. Vilket håll osäkerheten är större eller mindre åt är också en debatt. Men om debatten handlar om hur vi ska bli bättre på att räkna på klimatet kanske vi inte hela tiden ska fokusera på när man har räknat åt ett visst håll och ignorera när man har räknat åt ett annat håll.

  Jag tror också att det är bra om vi har fler myndigheter som arbetar med underlagen så att de blir mer träffsäkra. Jag kommer självklart att fortsätta arbeta med att förbättra underlagen. Vi kommer att kunna ge ett formellt svar om hur vi hanterar rapportens underlag i riksdagen efter årsskiftet, då vi har analyserat underlaget på det sätt man ska enligt gängse rutiner i Regeringskansliet.

  Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

  2025-11-06 16:26:06

  

  Romina Pourmokhtari

• Fru talman! Jag tänkte börja där vi är överens. Det låter bra att ta reda på hur myndigheternas analyskapacitet kan förbättras. Min fråga i den här debatten handlade just om vad regeringen vill göra för att säkerställa att underlagen är korrekta så att man baserar klimatpolitiken – i slutändan Sveriges klimatpolitik – på en trygg grund där vi vet att de antaganden som myndigheterna gör stämmer.

  Det som Riksrevisionen säger är att till exempel Naturvårdsverket baserar sina scenarier på underlag som i sig kan innehålla väl tilltagna idéer eller antaganden, till exempel att det går snabbare med elektrifieringen och att industrin kommer att få den försörjning den behöver. Om detta inte stämmer är det allvarligt, för då betyder det att hela Sveriges, alltså Sveriges regerings, klimatpolitik bygger på en ihålig grund.

  Det är detta jag skulle vilja höra om från klimatministern. Jag skulle önska att vi i slutanförandet kunde få en redogörelse för vad klimatministern vill göra för att säkerställa att vi inte bygger politiken på sådana osäkerheter.

  Sedan har det varit mycket ilska i den här debatten från klimatministerns sida. Jag skulle önska att tonläget sänks lite, att vi kan ha ett samtal och att klimatministern kan lyssna på de förslag som Socialdemokraterna har.

  Vi har till exempel sagt att vi vill öka takten i elektrifieringen. Vi är oroade över att den stannar av. Vi är oroade över att regeringen inte vill ha en energiöverenskommelse. Vi ser att näringslivet suktar efter det. Vi tycker att det är väldigt negativt för transportutsläppen att man har haft en flackande politik när det gäller reduktionsplikten. Det har inneburit att Sverigebränslet har stannat av och att vi definitivt förlorar både jobb och möjligheter framåt.

  Dessutom är vi socialdemokrater väldigt inställda på att ha en ambitiös klimatpolitik där målen nås, och i den här debatten fick vi höra att klimatministern också vill det. Det var lite tvärtemot den förra debatten, då jag blev förlöjligad över att jag hade ansatsen att vi ska klara målen till 2030. Men en klimatministers största vilja måste ju vara att vi ska klara klimatmålen, eller hur? Jag utgår från det.

  Betydligt klädsammare än att bli upprörd över oppositionens frågor vore det att försöka samarbeta om konkret politik där vi kan skynda på. Det är vedertaget hos samlade myndigheter, både i Sverige och utanför Sveriges gränser, att det har stannat av, att utsläppen har ökat mer än på 15 år i Sverige, att regeringen har minskat klimatsatsningarna i budgeten, att elektrifieringen har stannat av och att sänkningen av reduktionsplikten har inneburit att transportutsläppen ökar.

  Vi socialdemokrater vill göra precis tvärtom. Vi vill satsa på det här. Vi menar att det är bra för Sverige att leda omställningen. Det är bra för jobben. Det är bra för våra industriers möjlighet att klara sig framåt och vara världsledande där det händer och inte låta Kina ta den bollen.

  Vi vill att Sverige ska ta ledarskapet på klimattoppmötet, gärna med en minister representerad också, inte just klimatministern i det här fallet – det har vi full respekt för. Men en minister borde ha varit på plats.

• Fru talman! Då väljer jag att upprepa vad jag redan har påpekat om hur regeringen hanterar en förbättring av scenarierna, nämligen att vi har beslutat om flera olika uppdrag för att förstärka myndigheternas analyskapacitet.

  Vi har utvecklat arbetet med utsläppsinventeringar och att se över olika modeller för samhällsekonomin för att helt enkelt se hur vi kan förstärka våra bedömningar av klimateffekter.

  Vi har lämnat uppdrag om att ta fram vägledningar avseende klimateffektbedömningar och klimatpolitikens kostnadseffektivitet för att se till att få en bättre bedömning av hur det ser ut.

  Inför framtagandet av 2023 års klimathandlingsplan utökades antalet myndigheter som fick i uppdrag att arbeta med att ta fram underlag till handlingsplanen. Det är något som vi menar kan förbättra träffsäkerheten från tidigare år.

  Vi har haft flera olika rundabordssamtal där vi på olika sätt försökt hämta in underlag från näringsliv, civilsamhälle, akademi och andra för att hantera de här frågorna men också många andra. Exempelvis har regeringen gett ett uppdrag till en särskild utredare, som har tittat på hur Sveriges klimatpolitik kan utvecklas utifrån förändringar på europeisk nivå. Det är också ett sätt att förstärka och förbättra både vår analyskapacitet och synen på förslagen.

  Det pågår alltså ett väldigt omfattande arbete. Och jag har diskussioner med generaldirektörer med jämna mellanrum, så jag ser inget särskilt skäl till att kalla till mig dem.

  Jag tycker också, fru talman, att den här debatten hade varit väldigt intressant att ha exempelvis efter 2023 års resultat. Man kunde ha kallat till en sådan interpellationsdebatt år 2024 och frågat vad regeringen gör för att förbättra sin kapacitet och analysera de här prognoserna. Prognosen visade ju att utsläppen skulle öka, men de minskade. Någon sådan interpellationsdebatt ville man dock inte ha eftersom man i det här tyvärr har större fokus på att kritisera regeringens klimatpolitik. Man vill hitta en ny vinkel på den frågan.

  Jag förstår att man vill ha en debatt om klimatpolitiken. Man vill diskutera de olika scenarierna eftersom oppositionen föredrog ett annat scenario än det regeringen valde. Men det är så att prognoserna är osäkra. Ibland säger prognosen att utsläppen kommer att öka, och sedan minskar de. Den här gången sa prognosen att utsläppen kommer att öka en viss mängd, och sedan ökade de en annan mängd än prognosen påstod. Det här är något som är svårt att förutspå.

  Det är verkligheten, fru talman. Det är den fråga som vi diskuterar i dag. Man kan göra mycket för att förbättra analyserna, men det här handlar i grund och botten om att det är osäkert att räkna på utsläpp. Det är osäkert i olika modeller för samhällsekonomins utveckling. Det är något som man ständigt kommer att behöva arbeta för att förbättra.

  Jag menar att det är bra om exempelvis Naturvårdsverket vill ge oss ett underlag till budgeten som vi ska bygga vår politik på, men det blir svårt att sätta två olika reduktionsplikter. Vi har en reduktionsplikt. Vi har en budget. Vi har en post för hur mycket vi ska satsa på att återställa våtmarker. Då är det bra om vi har en bedömning att utgå från och inte två bedömningar som en arbetsgrupp tittar på för att sedan leverera en bedömning till mig som jag ska bygga en budgetförhandling på. Det här menar jag är en förbättring, som svar på den frågan.

  Det är fantastiskt att ledamoten lyfter fram att man vill öka takten på elektrifieringen. Jättebra! Det tror jag att de flesta av oss vill göra, men vi vill göra det på olika sätt. Det är det som blir så intressant.

  Man kritiserar också regeringen för en flackande politik med reduktionsplikten. Innebär det att oppositionen vill gå tillbaka till sin förra reduktionspliktsplan? Socialdemokraterna har också en ny plan för reduktionsplikten. Sedan ska man samarbeta med Miljöpartiet, som numera vill avskaffa reduktionsplikten efter ett visst årtal. Jag skulle därför säga att flackandet är en konsekvens av verkligheten.

• Fru talman! Jag tackar klimatministern för beskedet gällande Riksrevisionens granskning och rapport.

  Låt mig börja med att påminna om att regeringens klimatpolitik har granskats tidigare, och då handlade det om vilka scenarier klimatpolitiken bygger på och vilka scenarier man använder för att understödja sin klimathandlingsplan och klimatpolitik.

  Förra året riktades det kritik mot att klimatministern och regeringen valde det mer optimistiska scenariot av de två Naturvårdsverket lade fram. Regeringen baserade sina bedömningar i klimatpolitiken på underlag från olika myndigheter, som Naturvårdsverket och Energimyndigheten. Det fanns flera scenarier, men regeringen valde som sagt ett mer optimistiskt sådant som visade att man skulle klara EU:s mål med den nya reduktionsplikten. Det dystrare scenariot från Naturvårdsverket valde regeringen att bortse från, och det var en hel del kritik mot det.

  Nu kommer del två i denna soppa. Det visar sig när Riksrevisionen granskar myndigheterna och regeringen att underlagen är väldigt optimistiska och saknar stabil grund. Underlagen för klimatpolitik bygger i viss mån på att man utgår från att elektrifieringen kommer att hålla en viss fart, att industrin kommer att kunna få den elförsörjning den behöver för omställningen och så vidare. Dessutom är det rundgång mellan myndigheterna, där Naturvårdsverket hänvisar till Klimatpolitiska rådet, som i sin tur hänvisar till Naturvårdsverket, och alla saknar egentligen stabila och gedigna underlag. Detta är ett stort problem. När regeringen dessutom väljer att använda dessa underlag och tar de mest optimistiska underlagen till grund för sin politik riskerar det att underminera Sveriges klimatpolitik.

  Om jag var klimatminister skulle jag vara väldigt oroad i detta läge. Varför kallar klimatministern inte till sig myndigheterna under hösten och vintern utan vill vänta till nästa år med att över huvud taget göra något? Det är min uppföljande fråga. Detta är ju alarmerande, och klimatministern borde därför kalla till sig myndigheterna här och nu. Varför gör hon inte det?

  2025-11-06 16:04:09

  

  Jytte Guteland

• Fru talman! Det var väldigt bra att ledamoten Westlund nämnde Riksrevisionen i anförandets sista mening i alla fall, så att det anknöt till den interpellationsdebatt vi faktiskt har i dag.

  Jag förstår att man gärna fortsätter den tidigare debatten och diskuterar vad jag har sagt om hur jag ställer mig till klimatmålen och deras efterlevnad. Det kan vi såklart också diskutera. Jag kan kort redogöra för de påståenden som gjorts här i kammaren om att jag, fru talman, skulle ha sagt att jag ska avgå om utsläppen ökar.

  Det jag sa i en lång intervju i Klotet i Sveriges Radio var att jag som klimatminister vill att vi ska röra oss mot klimatmålen och nå dessa och att jag, om jag märker att vår politik för oss längre bort från Sveriges klimatmål, kommer att avgå.

  Vi rör oss inte längre bort från Sveriges klimatmål när Sveriges utsläpp minskade 2023, ökade 2024 och beräknas minska 2025 och minska 2026. Sättet man når klimatmål på är faktiskt inte att stirra sig blind på exakt hur utsläppskurvor ser ut från år till år, utan det handlar om vilken politik man har som grund för att nå utsläpp, det vill säga vad man gör för att det ska finnas ren el i Sverige så att vi inte behöver använda oljeverket i Karlshamn.

  Men den diskussionen vill oppositionen inte ha. De vill bara prata om mål och siffror i stället för om politiska förslag. Det är tråkigt. Om vi hade gjort det hade vi kunnat prata mycket mer om Sveriges klimatpolitiska framtid, som jag menar ser ljus ut. Sverige har lägst utsläpp per person i EU, och Sverige gör jättemycket för att fortsätta att ha det. Sverige ligger bra till.

  Vi har mål som vi inte når därför att de är väldigt högt satta, och dem kämpar vi för att nå med mer och mer politik varje dag. Det är en utmaning som vi delar med flera olika länder som har jättehöga, ambitiösa mål. Det är en bra sak, men den optimistiska debatten vill oppositionen inte ha, fru talman.

  Vi får i stället återgå till att diskutera andra saker, exempelvis ledamoten Gutelands påståenden, eller logik, skulle jag vilja säga, här i kammaren, när det gäller att Riksrevisionens granskning visar att det finns utvecklingspotential för de scenarier och prognoser som man arbetar efter. De stora osäkerheterna är något som vi känner till och som vi arbetar för att hantera.

  Man påstår här att det finns två scenarier från förra året och att regeringen valde det optimistiska därför att den sitter i en tuff situation. Det vänder jag mig emot. Det fanns två scenarier förra året. Inget av dem stämde. Jag tycker att det vore bra om ledamöterna kunde vara tydliga med det.

  Det finns alltså inte en verklighet där oppositionen förutsåg precis vad som skulle hända och fick helt rätt, för inget av de två scenarierna stämde. Det är inte så konstigt. Scenariot var fel också för 2023. Det visade att Sveriges utsläpp skulle öka 2023, och jag fick stå i kammaren och i tv och försvara varför Sveriges utsläpp beräknades öka. Men sedan minskade faktiskt utsläppen 2023. Det blev resultatet.

  Skälet är att prognoserna är osäkra. Det vore jättebra om vi kunde ha en debatt om det, för jag tycker på riktigt att det är ett problem. Hur kan vi se till att de prognoser vi gör för hur utsläppskurvorna ser ut blir mer och mer säkra, i stället för att oppositionen ska använda dem som ett påhittat slagträ – att oppositionen förutsåg verkligheten och att regeringen inte gjorde det. Så enkel är inte verkligheten.

  Vi behöver förbättra de olika prognoser som görs. Regeringen arbetar aktivt med det. När det gäller rapporten analyserar vi den just nu. Vi gör mycket för att försöka förbättra prognoserna eftersom vi har känt till problematiken ett tag.

  Vi har exempelvis beslutat om ett flertal uppdrag för att förstärka myndigheternas analyskapacitet och se till att de har bättre förmåga att göra klimateffektbedömningar. Vi har utvecklat arbetet med utsläppsinventering och försökt se över våra olika samhällsekonomiska modeller för att hitta en mer korrekt balans i hur prognoser ser ut. Men det finns förbättringspotential, och den diskuterar jag gärna med ledamöterna här i dag.

• Fru talman! Min fråga var alltså hur regeringen redan nu jobbar med att tydliggöra att det finns en stor osäkerhet i siffrorna, till exempel genom att inte, som statsministern, uttala sig tvärsäkert om att klimatutsläppen kommer att minska 2026, när det i själva verket är en siffra som är precis i nivå med 2022 och dessutom behäftad med enorm osäkerhet.

  Jag vill också fråga klimatministern hur hon ser på de riktlinjer som hon nu, i alla fall enligt medierna, har gett Naturvårdsverket om att presentera ett scenario. Om myndigheten vill visa att det är en väldigt komplex verklighet genom att ha flera olika scenarier, som både regeringen, allmänheten och oppositionen kan ta del av, men sedan får höra att den endast får lämna ett scenario därför att det annars blir alldeles för krångligt – bidrar inte detta just till att få det att framstå som väldigt säker materia och till att skymma sikten när det gäller den stora osäkerhet som faktiskt finns? Det är min fråga, och jag upprepar den gärna.

  Jag vill också bistå när det gäller det som Jytte Guteland framhärdar i. Vad är egentligen regeringens agerande när det gäller att öka säkerheten? Tänker man kalla till sig myndigheterna för att stärka arbetet på något sätt, så att vi – både regeringen och oppositionen – får bättre underlag?

  2025-11-06 16:17:57

  

  Åsa Westlund

• Fru talman! Tack till ministern för det svaret!

  Jag och vi socialdemokrater tycker också att det är viktigt att man ger bättre analyskapacitet till myndigheterna. Den del av svaret där ministern beskriver vikten av att ge bättre förutsättningar för myndigheterna att klara av de här underlagen med mer säkerhet kan vi vara överens om, och där kan vi gärna samarbeta.

  Men vi skulle önska att det fanns större handlingskraft när det gäller hur myndigheternas arbete ska stärkas eftersom Riksrevisionen riktar skarp kritik mot detta. Det är också ny kritik. Klimatministern undrade varför interpellationen kom nu. Riksrevisionens kritiska rapport om att det finns stora osäkerheter när det gäller myndigheterna och regeringens klimatpolitik kom ju nu, och det är med anledning av den som vi står här i dag. Det är ju väldigt allvarlig kritik. Man säger till exempel att Naturvårdsverket inte ska ha redovisat vilka osäkerheter som finns i deras antaganden i underlagen till regeringen. Regeringens klimathandlingsplan innehåller därför också stora osäkerheter från underlagen.

  Det är jätteviktigt att samla myndigheterna snarast och diskutera hur man kan se till att bygga på verkligheten och inte på svaga antaganden om snabb elektrifiering eller något annat.

  Sedan var ministern kritisk mot oppositionen och tyckte att vi skulle stå för den bristande elektrifieringen. Men det är faktiskt klimatministern som har monterat ned en hel del av stöden för att till exempel köpa elbil. Vi har satsningar där vi vill skynda på och hjälpa till så att fler köper elbil, exempelvis. Den här regeringen har stannat av den utvecklingen.

  2025-11-06 16:23:55

  

  Jytte Guteland

• Fru talman! Riksrevisionens rapporter sätter verkligen ljuset på de stora osäkerheter som finns inom klimatpolitiken. Det är svårt att bortse från, och alla måste förhålla sig till det. Det kräver också av oss som politiskt ansvariga att vi är öppna och transparenta med hur svårt det är och hur osäkra dessa siffror kan vara.

  Klimatministern har tidigare lovat att hon skulle avgå om utsläppen ökade. Efter det har hon sagt att hon inte tänker avgå eftersom Sveriges utsläpp beräknas bli lägre 2026 än 2022. Men inga uppdaterade officiella beräkningar visar att detta stämmer. Jag har även hört statsministern säga samma sak. Han har ursäktat den dåliga klimatpolitiken och utsläppsökningarna med att de nu är utraderade och 2026 kommer att ligga under 2022 års nivå. Även om detta skulle vara fallet innebär det inte att man har fortsatt att minska utsläppen så mycket som man borde för att klara klimatmålen. Men att statsministern säger att utsläppen kommer att vara lägre 2026 än 2022 ger ett starkt sken av att det finns en korrekthet och säkerhet i dessa siffror.

  DN begärde ut underlaget, och det visade sig att statsministern hade baserat sitt uttalande på ett scenario där utsläppen var 0,2 promille lägre 2026 än 2022. Man kan i sammanhanget konstatera att felmarginalen för 2023 års utsläpp som rapporterades till FN var 300 gånger så stort, det vill säga en enorm felmarginal. Det är alltså helt oseriöst att säga att utsläppen kommer att vara mindre 2026. I bästa fall kan man väl säga att de förhoppningsvis kommer att vara i nivå med 2022.

  Min fråga är: Hur tar regeringen till sig kritiken från Riksrevisionen i sitt dagliga arbete så att statsministern inte fortsätter att ge detta felaktiga intryck?

  2025-11-06 16:07:07

  

  Åsa Westlund