Kostnadskontroll i statens infrastrukturprojekt

Debatt i text

• Fru talman! Tack till statsrådet för svaret!

  Den här debatten handlar om något viktigt och grundläggande: kostnadskontroll och respekt för våra gemensamma resurser. Som Gustav Möller en gång så väl uttryckte det: Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket. Vi har ett ansvar att använda skattebetalarnas pengar klokt.

  Men i dag ser vi en situation som är helt orimlig och ohållbar. Jag hoppas och tror att ministern håller med mig om detta. Kostnaderna för svensk infrastruktur har skenat med flera hundra procent. Spårbyggen är i dag sju gånger dyrare än för 50 år sedan. Och kostnaderna för att bygga infrastruktur har ökat långt snabbare än produktiviteten i sektorn, vilket gör att vi i dag får betydligt mindre gjort för samma pengar. Sverige sticker också ut negativt i internationell jämförelse genom att vi får mindre infrastruktur för varje satsad krona.

  Rapport efter rapport har visat detta länge. Problemen börjar redan i planeringsfasen. Det är långa processer, svag kostnadskontroll, kortsiktiga upphandlingar som premierar lägsta pris och inte bästa samhällsnytta eller långsiktighet, splittrat ansvar och ett system som inte premierar innovation eller robusthet. Man bränner stora summor på omtag, administration och juridik – pengar som borde ha gått till arbete och samhällsnytta. Man riskerar att miljardbelopp försvinner genom ineffektivitet. Det är stora pengar, fru talman, som Sverige behöver för försvaret, för välfärden och för den faktiska infrastrukturen.

  Det här gör mig upprörd, för det skulle inte behöva vara så här om staten tog sitt ansvar för styrning och kostnadskontroll. Här menar jag faktiskt att flera regeringar inte har gjort tillräckligt. Men jag vill också säga att inte heller denna regering gör tillräckligt.

  Förutom att de inte gör tillräckligt är regeringens och Sverigedemokraternas blinda fläck marknadskrafterna, som de har en övertro på. Man ser inte samhällets infrastruktur som kritisk utan som något som marknadskrafterna kan lösa. Det finns en övertro på att marknaden, inte staten, ska se till att varje investerad skattekrona i infrastrukturen går till det som gör mest nytta.

  Jag noterar att ministern inte nämner vad det kostar Sverige att ha världens mest avreglerade järnväg, och jag noterar att regeringen och Sverigedemokraterna inte vågar tala om vad det kostar när marknadsstyrningen brister. Låt mig säga något om det!

  Den långtgående marknadiseringen av infrastrukturen har skapat ett splittrat system. För mycket av pengarna går som sagt till administration, upphandling och juridik i ett marknadiserat system. Det är helt enkelt mycket mer lönsamt för marknaden att investera i och fokusera på akuta och dyra insatser snarare än långsiktighet och förebyggande underhåll.

  Detta i kombination med att vi har ett system med korta och alltför detaljstyrda upphandlingar från Trafikverket leder till högre kostnader och sämre helhetsstyrning. Vi får inte mest samhällsnytta för varje krona.

  Det ministern beskriver räcker alltså inte. Det behövs ett helhetsgrepp. Det räcker inte att hänvisa till uppföljningar av myndigheter eller ett par enskilda uppdrag. Jag frågar därför ännu en gång: Vad kommer den här regeringen att göra?

  2025-11-06 13:35:51

  

  Aylin Nouri

• Fru talman! Vi gör väldigt mycket för att styra upp kostnadskontrollen och budgetdisciplinen för att gå tillbaka till hur det var tänkt med planeringsverktyget för infrastruktur. Vi gör också väldigt mycket inom underhållsområdet.

  Aylin Nouri uppehåller sig kring att det inte fungerar som det är i dag. Det finns många brister med hur det är i dag. Vi har vidtagit många åtgärder för att stärka Trafikverkets operativa förmåga och beställarkompetens och för att se till att vi använder och arbetar ihop med den innovativa sektor som kan utveckla underhållet så att vi kan göra mer för pengarna och få ut mer förebyggande underhåll i systemet.

  Att gå tillbaka till hur det var tidigare – utan olika entreprenörer som arbetar under upphandling – skulle göra att underhållet blev ungefär 1 miljard kronor dyrare, enligt Föreningen Sveriges Järnvägsentreprenörer. Studier visar även att upphandling av underhåll kan sänka kostnaderna med 11 procent utan försämrad kvalitet.

  En statlig utredare har kommit fram till att det skulle vara oerhört ineffektivt och i praktiken helt ogenomförbart att inte arbeta med upphandlade underhållsentreprenörer. Här sätter Socialdemokraterna ideologi framför behov, slösar med skattemedel och riskerar att fördröja återställandet av svensk infrastruktur.

  Vi har nu för första gången ett målår för när allt järnvägsunderhåll ska kunna vara återtaget, och det är 2050. Det är om 25 år. Detta kräver dock att man arbetar ihop med sektorn och att man varje år tillskjuter så mycket medel som går att få ut i järnvägsunderhållsarbete.

  I år genomförs 1 700 underhållsarbeten. Nästa år kommer det att vara 1 800 underhållsarbeten. Det här året har de högsta siffrorna – det har aldrig någonsin genomförts så mycket underhållsarbete. Nästa år kommer också att vara ett rekordår.

  I interpellationen skriver Aylin Nouri i sin fråga att förebyggande underhåll trängs undan till förmån för akuta insatser, vilket på sikt blir både dyrare och mindre effektivt. Men i den underhållsplan som Trafikverket har tagit fram mot bakgrund av den kraftfulla förstärkning som regeringen nu gör konstaterar ju Trafikverket att upprustningen innehåller en ökning av det förebyggande underhållet på vägsidan.

  På järnvägssidan konstaterar man, och jag citerar från underhållsplanen: ”Med möjligheten till fler reinvesteringar och förebyggande underhåll beräknas det avhjälpande underhållet” – alltså akutunderhållet – ”minska från 25 procent till knappt 20 procent av det totala underhållet.”

  Det ledamoten Aylin Nouri skriver i interpellationen stämmer ju inte. Det är precis tvärtom. Mellan 2025 och 2028, alltså de kommande åren, minskar antalet akututryckningar, vilket gör att man kan lägga betydligt mer på just det förebyggande underhållet. Det är ju en viktig förklaring till att vi nu får ut mer underhåll i det svenska järnvägssystemet än någonsin tidigare. Det är förstås oerhört angeläget för att vi ska komma i kapp med underhållsskulden men också för att vi ser till att skattebetalarnas pengar går precis dit de ska.

  Socialdemokraterna är tyvärr fast i en ideologisk uppfattning och sätter den framför behoven, men olika studier visar att upphandling av underhåll sänker kostnaderna. Föreningen Sveriges Järnvägsentreprenörer pekar på att underhåll skulle kosta ungefär 1 miljard kronor mer utan konkurrensutsättning och att en statlig utredare redan för ungefär tio år sedan konstaterade att det i praktiken är helt ogenomförbart.

  Jag hoppas och tror att vi i stället för att ha en ideologisk debatt skulle kunna ha en borgfred över blockgränserna kring järnvägsunderhåll så att vi får ut så mycket underhåll som möjligt.

• Fru talman! Jag kan väldigt kort svara att det gläder mig att Aylin Nouri äntligen ser behovet av stärkt kostnadskontroll. Det är detta regeringen har arbetat med. Det har skett mycket utifrån Riksrevisionens konstaterande som baserades på förra planen, som inte hade tillräckligt fokus på kostnadskontroll.

  Vi vill även prova alternativa genomförandeformer för infrastruktur, med Claes Norgren som särskild utredare. Han har fått i uppdrag att föreslå hur alternativa former för organisering och genomförande av statlig transportinfrastruktur kan implementeras. Det skulle kanske både leda till mer pengar till infrastruktur och framför allt till att vi får ut mer infrastruktur för pengarna, och med mer fokus på funktion och tillgänglighet, som det exempelvis är i Norge. Jag tror att det skulle vara en väldigt viktig del i att få upp tempot och stärka kostnadskontrollen.

  2025-11-06 13:48:21

  

  Andreas Carlson

• Fru talman! Jag tackar Aylin Nouri för engagemanget. Det var inte riktat enbart specifikt till ledamoten som jag menade att det äntligen är fokus på kostnadskontroll, utan det var också riktat till ledamotens parti.

  Den förra nationella planen hade som ingångsvärde att lagt kort ligger. Man skulle inte röra på något som låg i den nationella planen – kosta vad det kosta vill. Planen fick hård kritik av Riksrevisionen just för att den brast i kostnadskontroll. Det är därför regeringen har arbetat mycket aktivt med byggstartsbeslut för att motverka stora kostnadsökningar i projekt. Vi är beredda att ompröva om kostnaderna har skenat, och det är det politiska ledarskapet som behövs för att vi ska få ordning på planprocessen och få ut mesta möjliga värde av varje krona.

  Det ska bli mer pengar till infrastruktur. Vi gör en rekordstor satsning på infrastruktur nu. Vi kan ta i kapp allt eftersatt underhåll på vägsidan inom planperioden, och för första gången finns ett mål att ta i kapp allt eftersatt underhåll på järnvägssidan. Det blir fråga om mer pengar till infrastruktur och mer infrastruktur för pengarna genom att utreda alternativa genomförandeformer och effektivare genomförandeformer. Jag hoppas att debatten kan leda till att vi får en borgfred för järnvägsunderhållet. Vidare hoppas jag att vi kan vara överens om att nu pröva nya metoder för att planera och genomföra infrastrukturobjekt.

  Claes Norgren kommer att lämna in sitt utredningsuppdrag om ungefär en månad, i mitten av december. Jag ser fram emot en fortsatt konstruktiv dialog, och jag tackar för debatten. Det är viktigt att ha fokus på kostnadskontroll eftersom behoven i den svenska infrastrukturen är så stora. Då måste pengarna gå till det de är avsedda för.

  Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

  2025-11-06 13:51:26

  

  Andreas Carlson

• Fru talman! Jag tycker att det blir olyckligt när ministern fokuserar på en uppfattning som han av någon anledning har om vad Socialdemokraternas politik kring underhållet är snarare än att lyssna på vad jag sa i mitt inlägg. Det är inte så att Socialdemokraterna vill återförstatliga allt järnvägsunderhåll. Jag har aldrig uttryckt det, och det är inte vad vi tycker. Det ska finnas upphandlingar.

  Det jag sa var att vi behöver få till upphandlingar som fungerar. Just nu har vi ett arbetssätt från Trafikverket som bygger på att upphandlingar är väldigt korta och väldigt detaljstyrda. De är också geografiskt begränsade på ett sätt som gör att de bästa anbuden inte möjliggörs.

  Att försöka klistra på en ideologisk felmärkning blir inte bra. Det vi socialdemokrater vill är att Trafikverket ska utföra en del av underhållsarbetet. Jag menar att det framför allt handlar om att den myndighet vi har som ansvarar för vår infrastruktur faktiskt ska ha kompetens att utföra upphandlingar på ett korrekt sätt.

  Den här debatten handlade ju om kostnadskontroll. Det blev inte så mycket om detta i ministerns svar, så låt mig återgå till det. Jag välkomnar att ministern säger sig vilja göra mer, för det här handlar ju om att vi ska få mer för pengarna och om respekten för varje skattekrona – varje skattekrona som Sverige så akut behöver. Men det handlar faktiskt om att möjliggöra mer infrastruktur och att pengarna avsatta till infrastruktur inte ska försvinna utan att vi faktiskt ska få ut mer infrastruktur i det här landet genom att använda våra begränsade resurser på ett korrekt sätt.

  Att då, som ministern gjorde i sitt svar, hänvisa till att följa upp vad Trafikanalys säger och invänta eventuella åtgärder efter det räcker inte. Det löser inte heller de skenande kostnaderna att inrätta en riskreserv. Det stoppar ju inte överkostnaderna, utan det täcker snarare upp för dem.

  Med all respekt menar jag att det inte heller räcker att hänvisa till vad Trafikverket gör, för det är snarare myndighetsbeskrivningar jag hör än konkreta politiska direktiv eller en tydlig vilja att ta ett statligt ansvar för att miljarder inte ska försvinna ut i stället för att gå till det de är avsatta till.

  Jag eftersöker en tydlig vilja och en statlig kontroll så att vi får upphandlingar som fungerar och en infrastruktur som, som sig bör, präglas av respekt för att detta är en helt kritisk samhällsnytta och inte en marknad vilken som helst.

  I slutändan, fru talman, handlar det om någonting som påverkar människor i deras vardag. När staten inte kapar de skenande kostnaderna utan låter dessa få vältra ut över våra kommuner och våra invånare boende i kommunerna sätter man bördan på vanligt folks axlar. Vanligt folk får inte infrastruktur för att man ”sparar in” genom att i praktiken göra nedskärningar. Det är vanligt folk som får vänta på tåg – vänta och vänta – och som inte ser bostadsbyggandet komma igång, arbeten komma till eller tillväxten komma igång.

  Jag vill därför passa på att fråga en gång till om det jag inte fick svar på: Hur ska regeringen säkerställa att kostnadskontrollen inte fortsätter att landa på kommuner och vanligt folk? Vad är planen?

• Fru talman! Aylin Nouri har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att säkerställa kostnadskontroll i de statliga infrastrukturprojekten. Hon har även frågat mig hur jag och regeringen avser att säkerställa att kommuner och medborgare inte får bära konsekvenserna av statliga fördyringar i form av ökade avgifter, försämrad välfärd eller utebliven infrastruktur.

  Regeringens bestämda uppfattning är att en bättre kostnadskontroll behöver uppnås i de statliga infrastrukturprojekten. Kostnadskalkyler behöver vara väl underbyggda och en god budgetdisciplin upprätthållas så att kostnadskalkylerna inte överskrids. Ett omfattande arbete för att uppnå detta pågår.

  Trafikverket arbetar med kostnadskontroll bland annat genom ökad kvalitet i projekteringsunderlag, kontroll av tillkommande krav och funktioner samt samverkan med entreprenörsmarknaden. Trafikverket ser också över hur och när kostnadsbedömningar tas fram under planeringsprocessen för att säkerställa att rätt underlag finns framme vid olika beslutspunkter.

  Trafikanalys har regeringens uppdrag att granska och följa upp Trafikverkets arbete med kostnadskontroll. Varje år från 2024 till 2028 ska Trafikanalys redovisa en beskrivning och utvärdering av Trafikverkets arbete samt redogöra för förbättringsområden. Regeringen följer arbetet noga och avser att vid behov vidta åtgärder kring arbetet med kostnadskontroll.

  Den ekonomiska ramen för nästa planperiod, 2026–2037, uppgår till 1 171 miljarder kronor. Det är en historiskt stor satsning, där vi ökat infrastrukturramen med över 200 miljarder kronor jämfört med den tidigare planperioden och där vi prioriterar att vårda det befintliga transportsystemet och prioritera underhåll. Samtidigt behöver transportsystemet utvecklas. Det handlar om mer pengar till infrastruktur och mer infrastruktur för pengarna.

  Regeringen arbetar därför aktivt med byggstartsbeslut för att motverka stora kostnadsökningar i projekt. Dessutom har regeringen aviserat att det kommer att inrättas en central riskreserv för hantering av fördyringar som uppstår i utvecklingen av transportinfrastrukturen. Trafikverket har nu, på regeringens uppdrag, lämnat förslag kring en sådan riskreserv.

  Som ett led i detta har regeringen konstaterat att objekt där förutsättningar för genomförande har försämrats väsentligt behöver analyseras särskilt. Dessa objekt kan komma att omprövas av regeringen, vilket är i linje med hur planeringsprocessen är tänkt att fungera. Detta kan exempelvis ha sin grund i stora kostnadsökningar, samhällsekonomisk olönsamhet eller andra försämringar av förutsättningar.

  Detta var en del i uppdraget till Trafikverket om att ta fram förslag till ny nationell plan för planperioden 2026–2037. Regeringen har ännu inte tagit ställning till Trafikverkets förslag.

  Det samlade underlaget kommer att beredas inom Regeringskansliet. Regeringen avser att fatta beslut om fastställelse av den nya planen under våren 2026.

• Fru talman! Tack för orden om att Aylin Nouri äntligen har fått upp ögonen för kostnadskontroll. Jag har haft uppdraget i ungefär ett halvår, men jag tackar ändå för övertron. Jag har varje dag betonat att det behövs kostnadskontroll över infrastrukturleden och att det är orimligt att kostnaderna skenar med flera hundra procent.

  Låt mig återgå till min inledning, fru talman. Det handlar om respekten för varenda skattekrona och möjligheten att skapa mer infrastruktur i landet. Det är här regeringen blir svaret skyldig. Det finns inga förslag som på riktigt får bukt med den enorma kapacitetsskuld som råder i Sverige. Det finns inga gedigna helhetsgrepp för att komma åt de skenande kostnader som infrastrukturen lider av. Jag efterfrågar detta. Vad jag med bestörtning ser är förslag som i stället handlar om att kapa viktiga investeringar i vårt land.

  Ministern och jag debatterade detta för några veckor sedan, och jag säger nu det jag sa då: Att kapa satsningar som kommunerna redan har gjort planer för, som ska skapa mer jobb, bostäder och tillväxt, är inte kostnadskontroll. Det borde vi vara överens om. Det är att fortsätta att ha kvar flaskhalsar som hämmar tillväxten i Sverige.

  Att låta kostnader fortsätta att skena, att skicka notan till vanligt folk – som i Västsverige, där det finns oro för en förlängd trängselskatt, eller på andra håll i landet där man oroar sig för att investeringar inte blir av – innebär att bördan landar på vanligt folk.

  Fru talman! Så kan vi inte ha det.

  2025-11-06 13:49:32

  

  Aylin Nouri