Jaktmöjligheter i naturreservat

Debatt i text

• Fru talman! Marie Olsson har bett mig att redogöra för skälen och grunderna till regeringens beslut att upphäva länsstyrelsens beslut om jaktföreskrifter för Korpimäki naturreservat. Hon har även frågat om jag avser att vidta några generella åtgärder för att tydliggöra föreskriftsrättens omfattning när det gäller jakt i naturreservat.

  Inledningsvis vill jag säga att ledamoten på ett föredömligt sätt själv redogör för regeringens beslutsskäl. Det krävs alltid synnerliga skäl för att länsstyrelsen, helt eller delvis, ska kunna upphäva ett beslut om naturreservat. Eftersom Korpimäki naturreservat dessutom ligger inom ett särskilt bevarandeområde i form av ett av EU-rättsligt skyddat Natura 2000-område ställs det ytterligare krav för att länsstyrelsen ska kunna upphäva en reservatsföreskrift.

  Vad gäller föreskriftsrättens omfattning framgår det tydligt av 7 kap. 5 § miljöbalken att ett beslut om att bilda naturreservat ska förenas med de inskränkningar i rätten att använda mark- och vattenområden som behövs för att uppnå syftet med reservatet. Det kan exempelvis handla om reglering av jaktmöjligheterna inom ett reservat.

  Regeringen konstaterar i beslutet bland annat att länsstyrelsen inte har bedömt konsekvenserna för de ingående naturtyperna eller gjort någon sådan bedömning av de typiska arterna för respektive naturtyp i Natura 2000-området som enligt 19 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. ska göras innan myndigheten meddelar ett beslut som nu är i fråga. Det är mot denna bakgrund som regeringen har upphävt och återförvisat ärendet till länsstyrelsen, som nu kommer att behöva göra en ny prövning. Det är helt enkelt regeringens beslut i detta fall.

  2025-11-06 16:28:35

  

  Romina Pourmokhtari

• Fru talman! Jag har också många förhoppningar om alla de ärenden som hanteras inom Regeringskansliet. Om detta ärende kan jag säga att min förhoppning är att länsstyrelsen inte brister i sin handläggning utan ser till att ge oss en god grund att fatta beslut på i det fall beslutet överklagas.

  När man återförvisar ärendet hoppas vi att prövningen ska innehålla allt den ska innehålla så att vi faktiskt kan göra en bedömning i frågan om huruvida jakten ska få ske eller inte. I det här fallet har vi inte gjort en bedömning av huruvida jakten ska få ske eller inte, utan vi har gjort en bedömning av den hantering som länsstyrelsen har haft av ärendet om Korpimäki naturreservat.

  Vi ser fram emot att titta på ärendet när det återkommer. Det av länsstyrelsen upphävda jaktförbudet gäller för andra arter än älg, rådjur, räv och hare. Det är något som får fortsätta.

  Precis som ledamoten lyfter upp är ett Natura 2000-område ett EU-skydd – enkelt uttryckt. Det innebär att det är andra regler som gäller än de regler som gäller för naturreservat. Två olika former av skydd på samma område är en typisk sådan sak som gör att ärendet blir mer tidskrävande. Men vi kommer, som alltid, att göra allt vi kan för att hantera dessa juridiska frågor så snabbt det bara går. Vi ser fram emot att hantera ärendet igen i det fall det kommer till oss.

  Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

  2025-11-06 16:47:37

  

  Romina Pourmokhtari

• Fru talman! Det finns till vissa delar konsekvensbedömningar beskrivna i länsstyrelsens beslut, utifrån de arter som inte får jagas i dag. Korpimäki är, precis som ministern tog upp i sitt svar, ett Natura 2000-område, och det finns drygt 4 000 Natura 2000-områden i Sverige. En del av dem är naturreservat eller nationalparker.

  Natura 2000-områden ska vara ett representativt urval av naturmiljöer i Sverige. Många av områdena är utvalda just för att de är viktiga livsmiljöer för hotade arter. Men syftet med Korpimäki är inte att skydda arter som inte är hotade och som i nuläget inte är tillåtna att jaga i reservat, till exempel björn och skogsfågel. Däremot är skogen i Korpimäki en viktig miljö. Jakt är en stor del av den lokala kulturen och traditionen i friluftslivet i Dalarna. Många upplever naturen just genom jakten. Syftet med reservatet är att få uppleva en Dalanaturskog, och ett sätt att uppleva Dalanaturskog i samklang med naturen kan vara genom jakt.

  Alla som någon gång har jagat björn eller skogsfågel – som det inte är tillåtet att jaga i det här reservatet – vet att man får röra sig över stora geografiska områden. Vid fågeljakt med hund är det hunden som jagar och jägaren som följer. Fågeln flyger långa sträckor för att sedan slå sig ned. Varken fågeln eller för den delen björnen vet var det inte är tillåtet att jaga dem. Det är inte så att de söker skydd i naturreservat för att få vara i fred och inte bli jagade.

  Nu kommer länsstyrelsen, precis som ministern har beskrivit, att komma tillbaka till regeringen med ytterligare underlag. Jag hoppas verkligen att regeringen inte tar 18 månader på sig att fatta ett nytt beslut, utan att man snabbar på. Sedan hoppas jag att man lyssnar på jägarnas önskemål så att man kan utöka jakten inte bara i Korpimäki utan också i fler naturreservat i Dalarna.

  2025-11-06 16:45:25

  

  Marie Olsson

• Fru talman! Det låter som ett positivt besked från miljöministern.

  Jakten handlar ju nämligen inte bara om att skjuta djur, utan det handlar om naturen och om samspel i jaktlag – om man jagar i jaktlag. Det handlar om samspel med hund – om man jagar med hund – och mycket mer. Det handlar om artkännedom, och det handlar om möte med djur och natur.

  Det är ju djuren allt kretsar kring, och det är bra för både naturen och jägarna. Naturen hjälps också av att populationerna hålls i schack. Jägarna är medvetna om att det finns gränser för hur många djur som får fällas för att man ska klara ekosystemen och för att skogen inte ska drabbas. Jägarna är i grunden viltvårdare.

  Hela systemet bygger på tillit, och jägarna har ett ansvar att följa lagar och bestämmelser från bland annat länsstyrelsen. Myndigheterna är också beroende av jägarna för rapporter och inventeringar. Man ska följa reglerna för jaktområdena. Allt detta är för att jakten ska bli hållbar.

  Den svenska modellen för jakt bygger på ansvar och tillit. Det är en modell som vi behöver hjälpas åt att värna för att svenskt skogsliv med jakt ska stå sig starkt även i generationer framöver.

  Som jag skriver i min interpellation är jakt och fiske en viktig del av livet för många som bor på landsbygden, men även för många som bor i storstäder. Skapande av naturreservat är många gånger ett bra sätt att skydda naturområden som är skyddsvärda. Men för att få acceptans bland lokalbefolkningen för de här avsättningarna av mark i naturen är det jätteviktigt att staten har en bra dialog med lokalbefolkningen och lyssnar på den. Det är vad Länsstyrelsen Dalarna har gjort. Det är därför man vill tillåta mer jakt i naturreservatet Korpimäki i Orsa. Jag kan också konstatera att det inte är lokalbefolkningen som har överklagat länsstyrelsens beslut.

  Ute på landsbygden, till exempel i Orsa som jag kommer från, finns en misstro mot staten – tyvärr – och vi måste hjälpas åt att jobba för att det ska bli mindre misstro. Det finns en känsla av att staten inte lyssnar och att politiken förs utifrån ett storstadsperspektiv.

  Även om regeringen nu inte har beslutat att jakt i naturreservatet Korpimäki aldrig kommer att utökas i blir det ändå en större misstro mot staten med den här typen av beslut. Regeringens beslut om utökade möjligheter till jakt i Korpimäki skulle kunna få konsekvenser för fler naturreservat i Dalarna – det skulle kunna fattas beslut om att utöka jakten på fler ställen. Därför är besvikelsen stor över regeringens nuvarande beslut.

  Utökningen av jakten skulle innebära försumbart fler jaktdagar i området. Det blir jakt under samma perioder som man jagar annat under året. När det gäller utökning av jakt på just skogsfågel finns redan en utförd inventering av skogsfågel i det angränsande naturreservatet Koppången. Inventeringen har visat att just jakten på skogsfågel inte har en huvudsaklig negativ påverkan på stammen, utan det är i stället predatorer, klimatet och skogsbruket som framför allt påverkar stammen av skogsfågel. I det här reservatet är det inte jakten som har förbjudits, utan man har förbjudit jakt på vissa arter. De arterna har egentligen ingen koppling till syftet med reservatet.

  Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande fråga till ministern: Om man förbjuder jakt på en art i ett område, men inte utanför, och området är så litet att det inte håller en egen population av arten, vad är då syftet med skyddet?

• Fru talman! Jag tackar ledamoten för en bra diskussion. Det är viktigt att vi pratar om hur vi kan använda vår natur på ett klokt och ansvarsfullt sätt. Det gör vi när vi jagar i Sverige. Det finns noggranna föreskrifter för hur jakten ska gå till, och det finns duktiga jägare i Sverige som tar fantastiskt ansvar för alla regler som ska upprätthållas. De är inte få, och vi vill verkligen värna jägarnas förtroende.

  Det gör mig bekymrad när jag får höra att folk i Orsa och generellt alla som nyttjar Korpimäki naturreservat är besvikna över regeringens beslut. Detta handlar faktiskt om att regeringen av formella skäl har fattat beslutet därför att länsstyrelsen har brustit i sin handläggning. Det är formella skäl som ligger till grund för att vi upphäver länsstyrelsens beslut och tycker att de ska göra en ny prövning.

  Det är svårt att från regeringens sida gå emot bedömningen av vilka lagar som ska uppfyllas eller inte, vilka regelverk som ska uppfyllas eller inte, från länsstyrelsens sida. Det är inte en bedömning som ska göras lättvindigt. Om vi anser att länsstyrelsen inte har följt de regler som finns om dessa beslut skulle det vara fel av regeringen att inte hänvisa ärendet tillbaka. Regeringen skulle agera felaktigt om vi tycker en viss sak i själva sakfrågan.

  Vad som har hänt är att länsstyrelsen inte har handlagt ärendet på rätt sätt, och därför lämnar man tillbaka ärendet till länsstyrelsen för att de ska göra en ny prövning. När den prövningen är korrekt kommer en bedömning att göras i frågan om man ska få jaga eller inte. Diskussionen nu är inte om jakten ska få ske eller inte, utan det nuvarande beslutet baseras på formella skäl, nämligen att länsstyrelsen har brustit i sin handläggning. Jag vill vara mycket tydlig med det.

  De föreskrifter som finns för jakt i naturreservat kräver att det är själva naturreservatets syfte som ska upprätthållas genom att undvika jakten. Om det är en population som exempelvis inte finns inom naturreservatet utan på andra platser är det ett typexempel på att naturreservatets syfte inte är att utgöra miljö för just den arten. Då bör inte bedömningen av huruvida jakt ska ske eller inte påverkas.

  Men det ska också nämnas att det är en fråga om en juridisk bedömning. De ärenden där vi hanterar exempelvis överklaganden av länsstyrelsers beslut sker i samråd med skickliga jurister som gör goda bedömningar och där vi tillsammans diskuterar frågan. Det är självklart så att den jakt som sker i naturreservaten påverkas mycket av hur de arterna naturligt existerar i de områden som skyddas.

  Mer och mer skyddas. Vi vet att det i Sverige finns över 5 000 naturreservat. Nya naturreservat bildas med jämna mellanrum, och det kräver mer diskussion och debatt om hur föreskrifterna ser ut och hur regeringen hanterar överklaganden av när staten gör bedömningar om att bilda naturreservat och hur vi sedan använder naturreservat – för jakt och rekreation.

• Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret på min interpellation.

  Det är ju inte första gången vi står här i kammaren och debatterar just det här, och det är för att detta är en jätteviktig fråga hemma i Dalarna där jag bor. Det är viktigt utifrån att jakt och fiske skapar livskvalitet för invånare i många kommuner i Dalarna, bland annat i min egen hemkommun Orsa, där naturreservatet Korpimäki ligger.

  Jakten har varit och är fortfarande begränsad i det här naturreservatet utifrån de föreskrifter som länsstyrelsen tidigare har beslutat om. För att få till en förändring och utöka jaktmöjligheterna i naturreservatet har bland annat Orsa jaktvårdskrets drivit på för att Länsstyrelsen i Dalarna ska ta fram nya föreskrifter för reservatet.

  Länsstyrelsen i Dalarna tog fram nya föreskrifter som ökar möjligheterna till jakt i området. Sedan överklagades det beslutet av organisationen Birdlife Sverige, och det var därför det hamnade på regeringens bord för beslut.

  Jakt är redan tillåtet i många reservat, och de senaste åren har länsstyrelsens föreskrifter inte varit lika restriktiva som tidigare när det gäller jaktmöjligheter i naturreservat. Jag hoppas att ministern och regeringen har noterat att Länsstyrelsen i Dalarna i sitt beslut om att utöka jaktmöjligheterna själva skriver att ursprungsbeslutet om att begränsa jakten i naturreservatet skedde i enlighet med länsstyrelsens dåvarande policy för jakt vid bildande av naturreservat.

  Länsstyrelsen skriver också att just den här föreskriften kan hävdas vara mer långtgående än vad reservatets syfte kräver. Policyn har alltså ändrats och blivit mer tillåtande för jakt. Frågan blir då också, utifrån regeringens beslut att upphäva länsstyrelsens beslut, om det ens är möjligt för en länsstyrelse att ändra policy när man ser att den policy man tidigare har haft har varit för restriktiv utifrån olika syften med reservat.

  Fru talman! Efter 18 månader tog regeringen ett beslut den 9 oktober i år. Till mångas stora besvikelse beslutade regeringen som sagt att upphäva Länsstyrelsen i Dalarnas beslut om att utöka jakten i Korpimäki naturreservat till att även omfatta annat vilt än älg, rådjur, räv och hare, som det redan är tillåtet att jaga i det här reservatet. Det här är alltså ett reservat där viss jakt redan är tillåten. Det är inte förbjudet att jaga där.

  De flesta reservat är utifrån många viltarters perspektiv små, vilket det här också är. Individer av de flesta viltarter rör sig över större ytor än enskilda naturreservat. Att av bevarandeskäl förbjuda jakt på en viltart i ett enskilt mindre naturreservat är inte en effektiv åtgärd för att förbättra eller bevara en arts bevarandestatus. Om jakt skulle utgöra ett hot mot en arts bevarandestatus skulle jakten i stället behöva begränsas i ett betydligt större område.

  Utifrån detta vill jag fråga ministern vad ministern anser att det är för skillnad i inverkan på reservat på jakt efter rådjur och räv, som är tillåtet i det här reservatet, och jakt på till exempel tjäder, som är förbjudet i det här reservatet.

• Fru talman! Jag vill vara väldigt tydlig med att det regeringen har gjort är att upphäva och återförvisa ärendet till länsstyrelsen för att länsstyrelsen ska göra en ny prövning. Vi har alltså påpekat att länsstyrelsen inte har gjort det den ska göra för att kunna landa i sin bedömning. Vi har därmed inte gjort en bedömning av vad vi tycker om det länsstyrelsen har beslutat eller inte.

  På frågan från ledamoten om huruvida en länsstyrelse ens kan ändra sin praxis när man märker att man får nej av regeringen vill jag vara väldigt tydlig med att länsstyrelserna kan ändra sin praxis och ändra sin metod att exempelvis förhålla sig till jakt inom naturreservat.

  Man måste dock fortfarande följa Sveriges lagar. Man måste göra exempelvis en konsekvensbedömning som lever upp till de lagarna. Det har inte Länsstyrelsen i Dalarna gjort. Det är skälet till att vi har återförvisat ärendet till länsstyrelsen – för att den ska göra en konsekvensbedömning som lever upp till de lagar vi har. Därefter kan vi besluta om exempelvis ett eventuellt överklagande på ett visst sätt baserat på vad vi tycker är själva sakfrågan.

  Jag hoppas att det är tydligt, för jag och regeringen är inte motståndare till jakt – tvärtom. Vi tycker att jakt ska kunna ske även i naturreservat, och vi tycker att jakten ofta används på ett väldigt rimligt sätt för att upprätthålla starka ekosystem och se till att vi har en natur som mår bra.

  Föreskrifterna för jakten måste dock upprättas enligt en bestämd process där man exempelvis ska ta hänsyn till naturreservatets syfte och samråda med olika parter på ett sätt som inte riktigt har gjorts här. I fallet med Korpimäki naturreservat har länsstyrelsen exempelvis inte samrått med Naturvårdsverket. Det är en sak som brukar ske innan sådana här beslut fattas – de brukar ske, men måste inte.

  Man har inte heller gjort en ordentlig konsekvensbeskrivning. Detta är strikt reglerat särskilt när det gäller ett av EU utpekat Natura 2000-område. Då måste man göra ordentliga konsekvensbedömningar som vi i detta fall menar att länsstyrelsen inte har gjort. Därför får de göra det här igen, och så får vi se vad som händer sedan. De måste helt enkelt leva upp till de föreskrifter som finns.

  Även efter regeringens beslut att upphäva och återförvisa beslutet från länsstyrelsen om utökad jakt finns det jakt i detta naturreservat. Utökad jakt i naturreservatet är också tänkbart i framtiden. Det vill jag vara väldigt tydlig med.

  Det regeringen har gjort här är inte en bedömning av vår åsikt i frågan om huruvida jakten ska få ske eller inte i naturreservatet. Det vi har gjort är att återförvisa ärendet till länsstyrelsen eftersom de inte har levt upp till de kriterier som ställs när man ska fatta sådana här beslut.

  Huruvida det här kommer att hända eller inte, om vi kommer att bredda jakten eller inte i Korpimäki naturreservat, beror på hur länsstyrelsen väljer att hantera ärendet framöver. Hur kommer konsekvensbeskrivningen att se ut? Vad kommer den att innehålla? Och kommer man att ta fram den? Om man gör det är jag övertygad om att det här ärendet kommer att hanteras på ett annat sätt, eftersom man då har följt de regler som finns.

  Jag vill avsluta med att återigen trycka på att det vi har gjort är att återförvisa ärendet till länsstyrelsen. Då upphäver man det, och sedan återförvisar man det. Det är inte att göra en bedömning av vad vi tycker i själva sakfrågan.