Finansiering av älgförvaltningen
Debatt i text
Herr talman! Mikael Larsson har frågat mig om jag anser att dagens fällavgifter för älg är för höga och om jag och regeringen avser att se över dagens modell för finansiering av älgförvaltningen och komma med ett förslag på en ny modell.
År 2012 infördes ett system med älgförvaltningsområden och att älgförvaltningen ska vara adaptiv. Det innebär att älgförvaltningen ska vara lokalt förankrad och anpassas efter nya eller ändrade förhållanden, till exempel rovdjursförekomst eller skador på skog. Förvaltningen bör styra mot de mål som fastslogs i propositionen En ny älgförvaltning (prop. 2009/10:239).
När det gäller finansiering bedömdes det att länsstyrelsens kostnader för att upprätthålla älgskötselområden och registrera licensområden skulle finansieras genom fällavgifter för samtliga fällda älgar. Fällavgiften borde enligt propositionen fastställas av länsstyrelsen utifrån kostnaderna för en ekosystembaserad adaptiv förvaltning av älgen.
Jag är medveten om att fällavgifterna varierar mellan länen. Naturvårdsverket har i en skrivelse till regeringen lämnat ett alternativt förslag på finansiering, så kallad områdesfinansiering, och regeringen har gett den pågående Jaktlagstiftningsutredningen (dir. 2024:11) i uppdrag att utreda de rättsliga förutsättningarna för en sådan finansiering.
Jaktlagstiftningsutredningen överlämnade i april 2025 delbetänkandet Vissa förändringar av jaktlagstiftningen (SOU 2025:32), som har remitterats.
I delbetänkandet föreslår utredningen att i stället för en områdesavgift bör en flerartsförvaltning av klövvilt finansieras genom höjd viltvårdsavgift samt att fällavgifterna på älg avskaffas.
Jaktlagstiftningsutredningens delbetänkande bereds just nu inom Regeringskansliet tillsammans med de inkomna remissynpunkterna.
2025-11-11 14:36:13
Peter Kullgren
Herr talman! Jag vill inleda med att tacka landsbygdsministern för svaret och använda den här interpellationsdebatten till att verkligen grotta i detta viktiga ämne, som enligt vad jag får till mig är en väldigt viktig fråga för många jägare.
Jag vet att landsbygdsministern själv är jägare, vilket är att vara en del av den svenska folkrörelsen med allt vad det innebär. Årligen jagar 10 000 jägare runt om i hela Sverige, och jägarkåren är viktig utifrån flera olika aspekter: viltvården, skog och mark och livsmedelsförsörjningen men kanske också det som jag pysslar med till vardags i försvarsutskottet, nämligen att stärka beredskapen. Det handlar både om livsmedelsförsörjningen och vad jägarkåren kan bidra med när det gäller att stärka och rusta Sveriges totalförsvar, och jag vet att jägar- och jaktorganisationerna verkligen vill vara med i detta.
Statsrådet hänvisade i svaret till systemet för finansiering av älgförvaltningen som infördes 2012. Till följd av detta har avskjutningen tyvärr minskat på många håll. Samtidigt får vi rapporter från en del håll om att länsstyrelsernas kostnader kring detta har ökat under samma period.
Tanken med införandet av systemet med fällavgifter var att älgförvaltningen skulle vara självfinansierad. De kostnader som länsstyrelsen har för detta skulle täckas av det jägarkåren betalar utifrån de älgar de fäller. Pengarna kunde gå till viltförvaltningen, som vi pratade om, men exempelvis även till skjutbanor.
Grunden i frågan gäller nog att länsstyrelsernas kostnader har ökat och att de varierar så mycket som de gör i dag. Jag företräder Västra Götaland här i riksdagen, och där har avgifterna skjutit i höjden. Många frågar sig nog om fällavgifterna används till att bekosta andra delar inom länsstyrelsens verksamhetsområde, utöver exempelvis viltförvaltning och skjutbanor och tillsyn av detta, vilket de egentligen inte skulle göra med det system som infördes.
Det är bra att modellen ska vara lokalt förankrad med älgskötselområden, som statsrådet var inne på. Länsstyrelserna ska ju ändå vara regeringens eller statens förlängda arm ute i länen, försöka jobba så decentraliserat som möjligt och få den lokala förankring som behövs. Men systemet kanske inte fungerar. Länsstyrelsen väljer kanske på sina håll att använda pengarna till det som de egentligen inte ska gå till. Därför blir min fråga i det första skedet, herr talman, hur landsbygdsminister Peter Kullgren och regeringen säkerställer att de pengar som betalas in kopplat till finansiering av älgförvaltningen verkligen går till det som de ska användas till och inte till annat inom länsstyrelsens verksamhetsområde.
Herr talman! Jag ber om ursäkt, Mikael Larsson, för att jag inte svarade på din fråga när du på ett gentilt sätt ställde den igen. Vad används pengarna till? Jag har inget exakt svar, men även jag har hört att jägare har en oro för att pengar de betalar in används till perifera saker. Jag förutsätter att sådant granskas i den ordinarie revisionen av verksamheterna och att pengar avsedda för ett ändamål också går till det. Men givetvis har vi hela tiden ett ansvar att säkerställa att så är fallet.
Det är stort fokus på älgen. I förvaltningen ska man bland annat ta hänsyn till skogsskador. Vi kan konstatera att älgstammens storlek har minskat radikalt medan betesskadorna inte har minskat på samma sätt. Det är uppenbart att vi behöver se på förvaltningen mer flerartsinriktat. Vad är det som påverkar de olika faktorer som nämndes, alltifrån trafikskador, jordbruksskador, skador på skog och vilttryck?
För väldigt många jägare i vårt avlånga land är älgen inte längre det primära eller ens det sekundära viltet, utan den typen av jakt är något man bara är med om någon gång, om man har tur. Så har utvecklingen sett ut under lång tid.
För regeringen är det viktigt att fortsätta att arbeta för en förvaltning som gör att Sverige även fortsättningsvis har en älgstam av hög kvalitet.
De utredningar vi har tillsatt och som vi nu börjar få tillbaka har tillkommit för att vi ser ett problem och förstår att något måste göras. Men jag kan här i dag tyvärr inte utlova något om hur det exakt kommer att bli. Det har dock kommit intressanta förslag på bordet, och det kan vara dags att gå från ett system som även finansieringsmässigt är fokuserat på just älg till ett system med ett bredare perspektiv.
Hur landar vi detta så att det får acceptans och blir enkelt att hantera i vardagen för alla dessa människor? Jag tror att vi uppnår det genom att ha en nära och god dialog, och vi har fått in många kloka inspel i remissomgången. Jag ser nu fram emot att värdera dessa inspel och även att vi fram tills vi fattar eventuella beslut har en god dialog med dem det berör innan vi sjösätter något slags nytt system.
2025-11-11 14:49:44
Peter Kullgren
Herr talman! Älgförvaltningen berör många, givetvis jägare och dem som äger skog och jord men också människor som värnar naturen och viltet i vårt land. Regeringens mål är tydligt. Vi vill ha en älgförvaltning som är rättvis, långsiktig och lokalt förankrad. Därför tror jag att vi ska bygga vidare på det som fungerar när det gäller finansiering och praktisk förvaltning men att vi också ska våga förändra där det behövs, som sagt gärna med så stor förankring och acceptans som möjligt.
Regeringen värnar jägarens roll, viltet och den balans som gör att både skogen och älgen kan fortsätta vara en del av det svenska landskapet i generationer framåt.
Jag tackar för en intressant och angelägen interpellation och debatt.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
2025-11-11 14:54:52
Peter Kullgren
Herr talman! Jag tackar landsbygdsminister Kullgren för svaret. Jag delar bilden att älgen är en del av förvaltningen av olika arter och att annat klövvilt har ökat. Det man mest springer på i våra skogar är nog andra hjorttyper och vildsvin. Men älgen har varit, är och kommer att vara viktig även framåt.
Jag tror att det är viktigt att hitta en modell som kan accepteras av så många som möjligt, framför allt kopplat till de jägarorganisationer och den jaktkår vi har. Vi vill ju stärka dessa som en del av svensk folkrörelse, vilket jag inledde med att säga, och få fler som jagar, inte färre. Vi vill också att fler ska välja att äta älgkött och att det ska serveras viltkött på restauranger, i skolkök och inom äldreomsorgen.
Mitt medskick blir därför en förhoppning om att arbetet i utredningarna, på departementet och sedan i de statliga myndigheterna och verken ska genomsyras av att detta ska passa så många jägare som möjligt så att de inte återigen ifrågasätter de avgifter som betalas och undrar vart pengarna går eller inte går. Låt oss hoppas att detta nu blir ett sätt att göra en mer balanserad och rättvis bedömning utifrån de avgifter som betalas runt om i landet.
Jag vill avslutningsvis tacka statsrådet för svaren och interpellationsdebatten, och jag hoppas att vi kan fortsätta att följa frågan tillsammans för att komma till rätta med den.
2025-11-11 14:52:41
Mikael Larsson
Herr talman! Jag är medveten om att fällavgifterna varierar ganska kraftigt mellan länen. Sedan 2012 har som sagt målet varit att älgförvaltningen ska vara självfinansierad. Det innebär i praktiken att intäkter från fällavgifter och registrering av mark inom älgjaktsområden ska balansera de kostnader som uppstår i förvaltningen. Det är ett system som bygger på lokal förankring och ansvarstagande och även syftar till att skapa balans mellan kostnader och intäkter inom älgförvaltningen. Det har till stora delar fungerat väl.
Att fällavgifterna i dag skiljer sig mellan län beror bland annat på skillnaderna i älgtillgång i länen. I län med begränsad älgstam krävs en högre avgift för att systemet ska vara självfinansierat med nuvarande modell. Men Jaktlagstiftningsutredningen har i sitt betänkande lämnat förslag kring finansieringen av förvaltningen. Vi har redan tagit flera steg för att se över hur framtidens jakt- och viltförvaltning ska finansieras. Utredningen har sagt i sitt delbetänkande att fällavgifterna ska avskaffas. Man föreslår att flerartsförvaltningen för klövvilt finansieras via en höjning med 90 kronor på det statliga jaktkortet, den så kallade viltvårdsavgiften.
Detta är en ganska komplex fråga. Förändringar i finansieringen påverkar såväl jägare som markägare och myndigheter. De måste, om de ska genomföras, göras på ett sätt som är genomtänkt och förankrat i verkligheten. Av den anledningen behöver delbetänkandet beredas ordentligt innan regeringen tar slutgiltig ställning i frågan. Därför kan jag inte vara tydlig med vart det här kommer att ta vägen.
Jag vill också understryka hur viktig jägarkåren är för hela vår viltförvaltning och mycket annat. De bidrar på många sätt till en kunskapsbaserad förvaltning. Vi har goda förutsättningar för att långsiktigt fortsätta värna om vårt vilt och den svenska jakten.
Jag vet att många jägare vill se en tydlig koppling mellan vad man betalar in och vad man faktiskt får tillbaka. Det tycker jag är helt rimligt. Därför är det viktigt att vi ser till att varje krona används på ett sätt som stärker jakten, naturvården och det lokala engagemanget.
Syftet med älgförvaltningen är att skapa en älgstam av hög kvalitet som är i balans med de betesresurser som finns och som tar hänsyn till viktiga allmänintressen som till exempel rovdjursförekomst, trafiksäkerhet, jordbruk, skador på skog och inverkan på den biologiska mångfalden.
2025-11-11 14:42:25
Herr talman! Tack, statsrådet Kullgren, för svaret! Det här är en fråga som verkligen engagerar. Jag hänvisar till Västra Götaland, men jag är helt övertygad om att frågan om fällavgifter för älg engagerar på många andra håll i landet också. Jag har själv motionerat om just den frågan i riksdagen kopplat till att systemet behöver ändras och anpassas efter dagens förutsättningar, också för att få bort de länsvisa eller regionala skillnader som innebär att kostnaderna och det man betalar in i avgifter skiljer sig så mycket inom landet.
Jag skulle vilja påstå att när det gäller frågor som engagerar väljare runt om i hela landet är detta en köksbordsfråga för den svenska jägarkåren. Den har diskuterats under lång tid och var kanske framför allt aktuell när älgjakten inleddes för några månader sedan.
Utredningen som sker kopplat till jaktlagstiftningen är självklart oerhört viktig och välkommen. Det är bra att man försöker se till att det blir mer likvärdigt utifrån avgifterna och hur detta ska se ut.
Statsrådet hänvisar i svaret till förslagen i delbetänkandet och att man får se vad som kommer fram i det slutgiltiga förslag som presenteras och som det också kommer att fattas beslut om längre fram.
Jag vill även i den här interpellationen ta tillfället i akt att gå tillbaka till det jag sa i den tidigare interpellationen om den lokala förankringen och vem systemen vi bygger i Sverige utifrån lagstiftningar eller olika handläggningsmetoder ska vara anpassade för. Ska de anpassas efter vad vår svenska jägarkår tycker och hur jakten fungerar eller efter vad myndigheterna tycker passar bäst?
Jag anser att mer måste göras för att få balans. Det här ska inte enbart ske på den statliga förvaltningens sätt utan måste också anpassas, för även i den här interpellationen handlar det ju i grunden om ideellt engagerade människor med stort jaktintresse. De bidrar, som landsbygdsministern var inne på, till den biologiska mångfalden, till att skog och mark sköts och till att vi håller efter vårt vilt. De bidrar även till att stärka beredskapen.
Jag har en andra fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren om detta. Det har ju inkommit remissvar från dem som berörs av utredningen kring jaktlagstiftningen. Hur kan regeringen jobba med att säkerställa att man får till någon form av modell som både är anpassad till vår svenska jägarkår och passar vår svenska förvaltningsmodell? Vi får inte återigen hamna i att avgifterna ökar i vissa län och är lägre i något annat län och att man inte vet om de används till det som vi har sagt från början. Hur vill landsbygdsministern och regeringen säkerställa att man verkligen försöker anpassa detta efter jägarkåren?