Svensk skolas förmåga att förebygga självmord bland elever

Debatt i text

• Herr talman! Som jag nämnde har det gjorts historiska skolsatsningar, och det finns en reformagenda som vi inte har sett tidigare när det gäller skolan.

  Jag vill börja med att säga att den inkludering som ledamoten pratar om hade funkat bra om alla bara fick rätt stöd. Men det har ju inte funkat; det är därför vi befinner oss där vi befinner oss, det vill säga i ett läge där barn som borde få rätt stöd i rätt tid i stället trycks in klassrum utan att få det. Det är därför vi gör om skolstödssystemet.

  Jag jobbar varje dag för att återreglera svensk skola. Det gör jag av en väldigt central anledning, nämligen att vi inte kan ha det som i dag. Det råder både en trygghetskris och en läskris i svensk skola.

  Om jag får göra ett medskick till ledamoten: Vill man på riktigt göra stora förändringar och se till att skolsatsningar som beslutas här inte stannar upp när de kommer ut till kommunerna är man jättevälkommen att kroka arm med Liberalerna för att förstatliga skolan. Det finns nog inget enskilt viktigare än att se till att kommuner inte kan se det som en möjlighet att backa i sina egna satsningar på skolan när den här kammaren beslutar om stora skolsatsningar. Att återreglera skolan och se till att skapa likvärdighet är nog det mest avgörande vi kan göra.

  Som jag inledde med att säga är frågan om barns och ungas ohälsa något som hela samhället behöver ta krafttag i. Det är ett folkhälsoarbete, och det börjar med barn och unga. I en tid där barn och unga formas av andra innan de hinner forma sig själva är det mer avgörande än någonsin att se till att skolan blir en arena där det råder trygghet och studiero.

  Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

  2025-11-07 11:48:26

  

  Simona Mohamsson

• Herr talman! Tack för möjligheten att debattera den här viktiga frågan! Självmord är ju en fråga som i realiteten är ett kvitto på att vi har misslyckats med att ge alla barn en trygg uppväxt. Vartenda barn som tar sitt liv är en enorm tragedi, särskilt för den berörda familjen.

  Herr talman! I går kunde vi ta del av Dagens Nyheters rapportering om att hbtqi-fientligheten ökar i skolan. Sveriges lärare säger att fyra av tio lärare har upplevt hbtqi-fientlighet bland elever i högstadiet. Det handlar om elever som stormar ut ur klassrummet när de får reda på att läraren är homosexuell och föräldrar som säger att de inte kommer att släppa iväg sina barn till skolan för att RFSL ska ha en skolinformation, vilket påstås vara ren och skär hbtqi-propaganda.

  Detta leder till att tryggheten för unga hbtqi-personer minskar. Det leder till att RFSL ställer in skolinformation. Över hälften av RFSL:s avdelningar har beslutat att inte längre genomföra skolinformation på grund av säkerhetsrisker. De som fortfarande har skolinformation får ofta höra att de är pedofiler som gromar barn. För elever som ser detta och lever med det i sin skola är det förmodligen självklart att aldrig komma ut. Och ibland kan det resultera i självmord. Detta är självklart en helt oacceptabel utveckling som inte får ske i Sverige.

  Unga hbtqi-personers mående är relevant för den fråga vi diskuterar i dag. För några år sedan gjorde nämligen Folkhälsomyndigheten en översikt där man såg att unga hbtqi-personer är överrepresenterade i suicidstatistiken i Sverige. I den här översikten slås det också fast att den största anledningen till att det här sker är nätmobbning och mobbning.

  Detta är inget nytt problem. Den socialdemokratiska regeringen sjösatte den nationella strategin ”Det handlar om livet” för att förhindra suicid bland unga och öka investeringarna för en god psykisk hälsa. Flera myndigheter, bland annat Folkhälsomyndigheten, pekades ut som strategiska för att arbeta med detta. Men mer kunde ha gjorts, och mer behöver göras.

  Jag tycker att arbetet mot hedersrelaterat våld, som ofta dyker upp när vi pratar om unga hbtqi-personers psykiska ohälsa, är viktigt. Där är vi överens, och vi har stiftat flera lagar som fastställer att vi är emot hedersrelaterat våld. Men i DN:s rapportering, herr talman, kunde vi också ta del av det liberala kommunalrådet i Göteborg, som uttryckte att hbtqi-fientligheten enbart förekommer i skolor i utsatta områden och inte i innerstadsskolor. Det är något som dementeras av RFSL:s skolinformatörer. Det här är ju ett resultat av en ultrakonservativ rörelse, som jag tror att både jag och statsrådet har sett på sociala medier, där man förlöjligar framför allt transpersoner.

  Jag tycker att regeringens satsningar för att förhindra självmord bland unga är välkomna. Jag anser att den ojämlika skolan och framför allt den religiösa friskolan behöver upphöra här och nu – det är kanske den viktigaste åtgärden för att få bukt med det här. Men jag välkomnar ändå de insatser som görs.

  Herr talman! Jag vill fråga statsrådet vad regeringen gör åt det omfattande hat som sprids på sociala medier av högerextrema, som Sverigedemokraterna, mot hbtqi-personer och vilka åtgärder hon ämnar vidta för att se till att ingen ung hbtqi-person ska mötas av hot och hat som resulterar i självmord.

• Herr talman! Ett uppdrag som skolan har och som de har fått av från den här kammaren är demokratiuppdraget. I grund och botten handlar det om demokratiskt handlingsutrymme, och det är just därför vi behöver satsa på att skolan och lärare har kunskap om riskfaktorer kring hbtqi-ungdomars psykiska ohälsa. Vi måste också inkludera hbtqi-perspektivet i det breda folkhälsoarbetet. Mer behöver göras, för i väldigt många år har vi haft en överrepresentation bland unga hbtqi-personer när det gäller suicid.

  Herr talman! Jag kommer tillbaka till det här med hatet, för det är ju så att mobbning, nätmobbning och trakasserier är den enskilt största anledningen till att unga hbtqi-personer begår självmord. Vi kan göra utredningar och formulera analyser, men både jag och statsrådet vet var hatet kommer ifrån. Vi vet vilka ledamöter i den här kammaren som sprider hat mot hbtqi-personer. Vi vet vilka i svensk politik som trakasserar och förlöjligar transpersoner, något som inte minst skedde under debatten om en ny könstillhörighetslag. Vi vet också vilka politiska krafter det är som förpestar det offentliga samtalet, mot hbtqi-personer.

  Det är Sverigedemokraterna och deras högerextrema kompisar som gör det här mot unga hbtqi-personer. Det här sker inte i ett vakuum; unga hbtqi-personer tar del av detta. De ser det och drar den enda självklara slutsatsen: Samhället är inte tryggt för mig, och jag kommer inte att komma ut.

  Jag vill ta krafttag mot det här. Jag vill att skolan ska få tillräckliga resurser. Vi måste också, herr talman, vara medvetna om att politiken är otroligt normerande, och jag tror tyvärr att regeringens normalisering av Sverigedemokraterna har bidragit till en ökad psykisk ohälsa bland unga hbtqi-personer.

  Herr talman! Vi ser homofobin breda ut sig i den svenska skolan, och jag vill veta vad regeringen tänker göra för att motverka detta.

  2025-11-07 11:39:51

  

  Daniel Vencu Velasquez Castro

• Herr talman! Det var många frågor som kom upp i debatten här. Låt mig börja med det som jag tycker att det är viktigast att vi har ögonen öppna kring.

  Under lång tid har vi haft en trygghetskris i svensk skola. Det har inte varit en realitet att föräldrar känner trygghet när de lämnar sina barn i skolan och att barn inte behöver komma till skolan med ångest eller med ont i magen. Så har det varit av olika anledningar, herr talman. Att vi under lång tid har haft en trygghetskris tror jag inte minst hänger ihop med att vi inte har varit tydliga med vad som är syftet med skolan.

  Lärare ska få vara lärare i sina klassrum. Vi kan inte ha stökiga korridorer. Man är inte i skolan för att tjafsa med läraren eller med sina kamrater, utan man är där för att lära sig det demokratiska hantverket och grunderna, som ska hjälpa en resten av livet.

  Jag tror att det är avgörande att vi hanterar trygghetskrisen genom att stärka lärarna i deras roll som lärare i klassrummen och genom att ge rektorer möjlighet och verktyg att upprätthålla tryggheten i skolan.

  Det handlar också om de nya fenomen som vi ser i skolan, bland annat skärmar och sociala medier som formar barn och unga innan de hinner forma sig själva. Därför är jag glad att vi i den här regeringen nu ser till att göra hela grundskolan mobilfri. Man lämnar in sin telefon i början av skoldagen och får tillbaka den i slutet. Under tiden däremellan är man i skolan för att lära sig och för att umgås med sina kompisar.

  Vi har en avgörande roll i skolan när det gäller att se till att alla barn och unga får vara sig själva och får drömma stort. Men det handlar också om att se till att de vet vilka spelregler som finns i skolan. Det ska inte råda någon tvekan. Det kan inte vara uppochnedvänt. I skolan råder inte anarki, utan i skolan finns det tydliga demokratiska uppdrag och demokratiska värderingar som man upprätthåller. Där ska jag vara väldigt tydlig. Det är nolltolerans mot att inte upprätthålla detta. Skolor och kommuner har ansvar att se till att alla skolor följer detta.

  Jag tänkte svara ledamoten på vad regeringen gör för att motverka psykisk ohälsa bland annat bland elever med NPF. Regeringens ambition inom området för psykisk ohälsa har varit tydlig, vilket inte minst framgår av Tidöavtalet och regeringsförklaringen. Regeringen betonar att arbetet med att stärka den psykiska hälsan och suicidpreventionen måste prioriteras som ett led i folkhälsoarbetet, inte minst för unga. Det förebyggande och främjande arbetet måste stärkas. Antalet suicid ska minska. Och vården och omsorgen för personer med psykisk ohälsa måste bli mycket mer tillgänglig och jämlik.

  Det faktum att elever med funktionsnedsättningar mår så dåligt och att de försöker ta livet av sig är ett allvarligt misslyckande. Jag och regeringen vidtar konkreta åtgärder för att förbättra just stödet och förebygga ohälsan genom att se till att alla barn och unga får det stöd de förtjänar och behöver. Inget barn ska lämnas efter i våra klassrum.

• Herr talman! När vi tog över Utbildningsdepartementet gjorde vi det efter åtta förlorade år med Socialdemokraterna. Just nu genomför vi den största reformagendan på över 30 år när det gäller skolan. I vår budgetproposition har vi precis lagt fram en historisk skolbudget, detta samtidigt som vi lyckas sänka skatten för helt vanliga människor som varje dag går upp och jobbar och sliter för Sverige.

  Låt mig ta några av de kanske viktigaste delarna i den här stora reformagendan. Den inkludering som Socialdemokraterna drev på, där alla ska vara i ett och samma klassrum och som innebär att barn som behöver hjälp inte får den hjälp som de egentligen behöver eftersom det är viktigare att alla är inkluderade, har lett till den exkludering som vi ser i dag. Barn har hamnat längst bak i klassrummet, kanske med hörselkåpor och en Ipad, i stället för att få rätt stöd i rätt tid så att de lär sig de grunder som är avgörande för att de ska klara sig resten av livet.

  Därför gör vi om stödsystemet så att barn som ligger efter exempelvis med att läsa ska få göra det i mindre grupper eller enskilt så att de kommer i kapp. Inget barn ska lämnas efter.

  Vi vill se till att det finns fler speciallärare som jobbar direkt med elever, även det någonting som Socialdemokraterna tog bort under den tid som de styrde över skolan.

  Vi gör många insatser för att se till att barn inte lämnas efter, att barn inte hamnar längst bak i klassrummet utan att få rätt hjälp, för vi vet vad det innebär när barn inte får rätt hjälp. Då lämnas de efter, utan möjlighet att drömma om att bli det de vill, utan att kunna vara med i samhället på samma villkor som andra.

  Utöver detta inför vi ett nytt betygssystem. Vi ser till att lärare får utökade möjligheter och mindre administration. För att svara på ledamotens fråga ser vi också till att höja lärarutbildningen, inte minst för att stärka lärares förståelse och uppdrag när det gäller demokrati så att de utifrån vetenskapen får möjlighet att lära barn just detta.

  Innan mandatperioden är slut kommer vi också att lägga fram en proposition på riksdagens bord när det gäller friskolesystemet. För första gången på 30 år kommer vi att se till att det sker en förändring i friskolesystemet, något Socialdemokraterna inte lyckades med under sina åtta år i Utbildningsdepartementet.

  Listan kan göras lång över saker vi gör i dag, efter Socialdemokraternas åtta förlorade år i Utbildningsdepartementet. Jag förstår att det är frustrerande, och jag hade önskat att det gick fortare. Men jag kan säga er en sak: Aldrig tidigare har man gjort så många och så stora reformer på utbildningsområdet, och allt detta med ett syfte: Inget barn ska lämnas efter. Inga klassrum ska tas över av otrygghet och läskris. Vi förhandlar inte med de grundläggande demokratiska rättigheterna utan ser till att alla barn har samma förutsättningar – varje dag.

• Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

  Det är tack vare mamma Desirée denna debatt äger rum. Hennes dotter Karolina tog sitt liv när hon bara var tolv år. Det är inte ofta jag blir nervös, men det blev jag första gången jag träffade Desirée. Jag var rädd att såra och säga fel, klampa in och riva upp. Det är lättare när man kan säga ”jag förstår hur det är”. Men jag förstår att jag inte förstår hur det är att mista ett barn.

  Vad jag vet är hur kärleken till mina barn känns men inte hur det skulle vara att inte kunna ge den i livet. Ulf Lundells ord ger en aning: ”Som om min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig, så saknar jag dig.” Det finns nog bara en enda sak som är svårare att förstå än detta, och det är hur dåligt ett barn mår som har bestämt sig för att inte leva.

  Vi måste tala om vad det handlar om och inte sopa under mattan, sa Desirée när jag envisades med att prata om suicid. Så vi gav vårt riksdagsseminarium rubriken Barn och självmord – för det är vad det handlar om. Det blev en både jobbig och viktig dag med forskare, anhöriga, lärare, psykologer och riksdagsledamöter. Utgångspunkten var Elinor Torps bok om Karolina, som heter Flickan i korridoren. Hon satt där i korridoren, själv, innesluten. Hon vantrivdes i skolan, och hon fick inte rätt stöd – en erfarenhet som många elever i dagens skola delar.

  Det är något väldigt fel i svensk skola när så många elever inte finner sin plats. Många lärare gör ett fantastiskt jobb men ser själva att resurserna inte finns att ge elever vad de behöver. Det finns för lite kunskap om autism och andra NPF-diagnoser inom skolan. Hjälpen är för liten och för dålig. Vi kan så mycket bättre.

  Det kändes som att vårt seminarium tände ett hopp hos deltagarna. Politiker från alla sidor lyssnade nyfiket och koncentrerat. Socialminister Jakob Forssmed höll ett väldigt bra anförande, och känslan i rummet var att detta kunde bli ett avstamp mot någonting bättre.

  Men så slår jag upp DN dagen efter vårt seminarium och läser hur utbildningsministern tycker att vi ska lyssna mindre på elever och att vi ska straffa elever. Jag skämdes inför de föräldrar vars barn tagit sina liv som jag träffade den 22 oktober, de som kämpat som tigermammor och tigerpappor för att deras barn skulle ha det bra i skolan och som nu kraftsamlade igen och tog sig till riksdagen för att kämpa för andras barn.

  Herr talman! Många av dem som tagit sina liv har haft autism, inte kunnat lära i rådande skolmiljö, varit frustrerade eller mobbade, stökat, bråkat och skolkat. De har inte fått rätt stöd, de har inte mötts av kunskap, de har inte kommit in i en gemenskap – de har mått som i ett helvete. De är många och blir fler. Under förra året tog 16 barn under 14 år sina liv.

  Riksförbundet Attentions skolrapport visar att 83 procent av elever med NPF-diagnoser upplever fysisk och psykisk ohälsa kopplat till skolan. Skolfrånvaron har fyrdubblats sedan 2019. Ska vi verkligen lyssna mindre på dessa barn? Ska vi verkligen straffa dessa barn?

• Herr talman! Utbildningsministern har en väldigt viktig position i det svenska samhället. Skolan är grunden för mycket.

  Regeringen har tre väldigt viktiga saker på sitt bord. Den första gäller hur mycket pengar skolan får. Den andra gäller hur mycket av skolans pengar som också stannar i skolan. Den tredje gäller hur pengarna används.

  När det gäller hur mycket pengar skolan får kan jag notera att Socialdemokraternas skuggbudget innehåller 3,7 miljarder mer till svensk skola. Vi kan räkna på hela mandatperioden vad gäller stöd till kommuner. Vårt parti har prioriterat välfärden och inte dem med högst inkomster och stora skattesänkningar.

  När det gäller hur mycket pengar som också stannar i skolan är vi väldigt tydliga som parti. Vi vill att de pengar som skattebetalarna jobbar ihop och som vi bestämmer ska gå till skolan också ska stanna i skolan – detta för att man ska kunna ge elever rätt stöd, inte minst elever med autism och andra NPF-diagnoser som behöver särskilt stöd.

  Hur pengarna används i skolan är också beroende på hur systemet ser ut. De som har de här diagnoserna – som löper otroligt mycket högre risk att ta sina liv, att må dåligt och att inte vilja gå till skolan – är inte lönsamma för de fristående skolorna. De vill helt enkelt inte ha dem. De gör vad de kan för att slippa dessa ekonomiskt icke lönsamma elever. De kan då bli kvar i den kommunala skolan, som inte har tillräckliga medel för att kunna satsa på det här.

  Det är ett systemfel, och det har pågått alltför länge.

  Jag har ett exempel från Uppsala på hur det här systemet fungerar. Det var en resursskola, en privat skola, där många med autismdiagnos gick. De fick beskedet: Om sex veckor lägger vi ned er skola.

  De som kan någonting om hur autistiska elever fungerar vet att de behöver lång tid för att ställa om och att de har ett stort behov av att planera och att ställa in sig på förändringar.

  Det var inte det att skolan gick dåligt. Den gick inte tillräckligt bra. Den gav inte tillräckligt med vinst. Fyra elever i Uppsala var inte lönsamma nog. Skolbolaget skulle säljas, och man skulle fixa till siffrorna före försäljningen.

  Jag vill veta vad utbildningsministern tänker göra åt detta system, som varje dag slår hårt mot många elever. Den yttersta konsekvensen är faktiskt att elever tar sina liv för att de inte får rätt stöd. Det finns inte rätt kunnande. Det finns inte rätt resurser.

  Det är bråttom.

  En annan fråga är: Mot bakgrund av de tydliga band till friskolemarknaden som finns inte minst i Moderaterna, vad har utbildningsministern för förmåga att få med sig hela regeringen?

  2025-11-07 11:35:36

• Herr talman! Jag noterar att utbildningsministern väljer den lätta vägen att skylla på Socialdemokraterna, men nu har det ju snart gått en hel mandatperiod.

  Att eleverna inte skulle kunna få enskild undervisning eller tas från klassrummet om rätt stöd fanns är helt enkelt inte sant. En inkluderande skola innebär ju att den som har speciella förutsättningar ska kunna få den hjälp de behöver, kunna vara med i klassen när man kan och ha eget stöd när man så behöver. Men för detta krävs resurser, och för det krävs en regering som prioriterar att sätta skolan och eleverna först, inte dem med de högsta inkomsterna.

  Det känns ibland som om Liberalerna börjar med det kommunikativa. Man hittar någonting som rimmar: pärm – skärm, bilda dig – bete dig – bry dig. Jag önskar att det fanns fler liberaler som satt och fikade länge både med lärare och med föräldrar som har mist sina barn i självmord och förutsättningslöst förde en diskussion om vad de behöver. Jag har gjort det, och jag har fått många bra inspel.

  Gör om skolsystemet i grunden så att vi har resurser att satsa på alla elever! Se till att de 18,9 miljarder som mellan 2022 och 2024 har försvunnit till vinster till de nio stora utbildningsföretagen stannar i skolan! Gör läxan, gör om och gör rätt! Ta detta på allvar! Sätt eleverna främst!

  Det är den önskan och det inspel som jag kommer med i dag.

  (Applåder)

  2025-11-07 11:46:07

  

  Gustaf Lantz

• Herr talman! Gustaf Lantz har frågat mig vad jag och regeringen avser att göra för att svensk skola ska bli bättre på att förebygga psykisk ohälsa och självmord bland elever.

  Regeringen beslutade 2024 om en nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention. Att på allvar och kraftfullt ta sig an arbetet med att främja psykisk hälsa och utveckla arbetet med att förebygga psykisk ohälsa och suicid kräver ett brett och omfattande arbete på olika nivåer i samhället. Detta är en viktig fråga, och det är avgörande att vuxna ser och agerar på signaler från elever som mår dåligt. Alla barn har rätt till bästa möjliga hälsa, vilket inkluderar psykisk hälsa.

  Skolan och elevhälsan har en viktig roll för att främja elevers hälsa och stödja elevers utveckling mot utbildningens mål. Viktiga uppgifter är till exempel att motverka mobbning samt identifiera stödbehov och erbjuda stödinsatser.

  Vi vet att dagens elevhälsa inte räcker till och att allt fler elever inte får tillgång till effektiva stödinsatser i rätt tid. Regeringen genomför därför flera åtgärder inom området. Den 7 mars 2024 tillsatte regeringen Utredningen om en förbättrad elevhälsa (U 2024:01), som lämnar sitt slutbetänkande till mig den 27 november. Uppdraget omfattar bland annat att stärka elevhälsans uppdrag, ledning och samverkan. Därtill ska utredningen föreslå hur elevhälsans medicinska, psykologiska och psykosociala insatser kan stärkas och föreslå en elevhälsogaranti med målet att åstadkomma en ändamålsenlig tidsfrist för att få stöd och hjälp av elevhälsan.

  I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) föreslår regeringen också 200 miljoner kronor till personalförstärkningar inom elevhälsan. Satsningen kan bidra till att elever får förbättrad tillgång till elevhälsans medicinska och psykologiska kompetens och till att fler erbjuds hälsofrämjande och förebyggande insatser.

  Skolsociala team är ett sätt för skolan och socialtjänsten att bidra till trygghet och studiero i skolan, till ökad skolnärvaro och till att elever får stöd i ett tidigt skede. Vi vet också att en lyckad skolgång är en avgörande skyddsfaktor mot både utanförskap, kriminalitet, missbruk och ohälsa. För att stärka samverkan mellan skolan och socialtjänsten och öka närvaron bland eleverna föreslår regeringen att det befintliga statsbidraget för personalkostnader för de skolsociala teamen förstärks med 100 miljoner kronor till totalt 400 miljoner kronor 2026 och förlängs till 2028.

  Regeringen vill genomföra ytterligare insatser för att varaktigt stärka tryggheten och studieron i svensk skola. Regeringen tog i januari 2025 emot ett betänkande om bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan (SOU 2025:8). Där lämnades ett stort antal förslag med syftet att alla elever ska få gå i en trygg skola där de kan koncentrera sig på undervisningen och att både skolpersonal och elever ska slippa hot, våld, kränkningar och trakasserier.

  Det pågår också ett arbete för att möjliggöra suicidutredningar inom ramen för en nationell utredningsfunktion. Denna satsning ska särskilt fokusera på suicid bland barn och unga och förväntas bidra till ett mer effektivt suicidpreventivt arbete.

  Vi har ett gemensamt ansvar att se till att varje barn blir sett, får rätt stöd och ges möjlighet att må bra och lyckas i skolan.