En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar

Debatt i text

• Fru talman! Det säkerhetspolitiska läget är sådant att kriget i Ukraina pågår med fortsatt intensitet. Europa levererar vapen till Ukraina. Det är viktigt att vi står bakom Ukraina i denna svåra tid och att vi är entydiga i våra besked till dem att de har oss i ryggen i den framtid vi ska möta tillsammans.

  Det ryska angreppskriget har skakat om hela Europa och skapat en helt ny säkerhetspolitisk situation. Det har gjort att gamla beslut för säkerhetspolitiken har omprövats, och Sverige har blivit medlem i Nato tillsammans med Finland.

  Jag tror att vi kommer att leva med den här situationen under en mycket lång tid framöver. Oavsett hur situationen kommer att utvecklas i Ukraina kommer läget i förhållande till Ryssland att vara problematiskt och svårt. Det är viktigt att vi bygger en gemensam avskräckning inom ramen för Nato och inom ramen för EU. Vi måste agera på ett sådant sätt att vi kan avhålla Ryssland från olika typer av provokationer och krigsäventyr.

  Vi kan redan nu se att vi utsätts för cyberangrepp i stort sett varje dag, varje vecka och varje månad. De riktar sig mot betalningssystem, myndigheter och företag – en bred palett av angrepp som vi har att försvara oss mot. Vi har konstaterat sabotage mot telekablar och it-kablar under vatten. Vi har sett inbrott i vattentorn, och vi har sett fällda telemaster. Vi har vid finska gränsen sett flyktingströmmar framorganiserade i syfte att provocera och plantera in sabotörer och spioner i både Finland och övriga Västeuropa.

  Vi ser en stor skuggflotta på Östersjön som sysslar med oljetransporter för rysk räkning, och de utgör inte bara ett miljömässigt problem utan också ett starkt säkerhetspolitiskt problem. Vi ser omfattande desinformation, och vi ser kränkningar av gränser i bland annat luftrummet.

  Den här situationen är inte att betrakta som normal, utan den är i högsta grad onormal och vittnar om en helt annan säkerhetspolitisk kartbild i dag än för exempelvis 20 år sedan. Därför är avskräckning ett viktigt instrument för att få en fiende, en antagonist eller en motståndare att avstå från angrepp, aggressioner eller eskalation eller att avstå från att sprida krigshandlingar eller provokationer geografiskt. Det är oerhört viktigt att ha med sig den insikten – det perspektivet.

  Det är också viktigt att Nato har kapacitet att slå tillbaka med full kraft om vi ser att det finns planer på att begå handlingar som strider mot internationell lag och rätt. Mandaten måste vara klara och kraftfulla. Nato måste ha en framskjuten förmåga att på samtliga nivåer och i alla dimensioner möta fientligheter mot vårt territorium.

  Just nu handlar det om närvaro i Natos östra flank. Där finns exempelvis insatsen i Lettland och insatsen i norra Finland. Vidare finns den pågående Nato Air Policing-verksamheten, och vidare finns bidragen i Östersjön med anledning av den skuggflotta som finns där. Slutligen finns också Natos stående styrkor.

  Sverige ska kontinuerligt bidra till Natos verksamhet för avskräckning, men vi måste också reglera hur detta ska gå till. Huvudregeln ska självklart vara att det är riksdagen som varje år beslutar om den kommande planerade verksamheten i ett ettårsperspektiv. Det gäller särskilda operationer och annan aktivitet, och det gäller olika typer av markeringar och övningsverksamhet.

  Om det uppstår särskilda situationer, att det med kort varsel uppstår särskilda behov där vi inte utan dröjsmål måste agera, och det finns risk att de innebär men för svenska intressen, måste regeringen också ha möjligheter att under de omständigheterna vidta åtgärder. Det kan vara åtgärder där vi bidrar med svensk trupp upp till 500 personer, och totalt högst 1 000 personer får tjänstgöra samtidigt. Mandatet kan gälla i högst 90 dagar, och det ska gälla för behov som uppstår med kort varsel. Det kan handla om olika åtgärder som anses nödvändiga inom ramen för alliansen. Här måste det finnas ett flexibelt synsätt på vad det kan vara, men det måste också finnas starka skäl för att det ska handla om kort varsel.

  Vidare finns ett förslag om att sätta in högst 1 000 personer begränsat i tid till 60 dagar. Det handlar om formuleringen men för angelägna svenska intressen. I praktiken handlar det om att avvärja ett hotfullt läge för Sverige, det vill säga hot mot rikets säkerhet. Det ska vara fråga om en situation där vi direkt står mot en fiende eller antagonist, och det är rimligt att regeringen i de sammanhangen ges den flexibilitet som gör det möjligt att agera snabbt.

  Vi är från vår sida beredda att stödja det regelverket. Varje regering som hanterar dessa frågor måste vara tydlig och klar med att man i alla lägen förstår behovet av förankring i riksdagen. Jag är övertygad om att man i sådana lägen, oavsett vem som sitter vid makten, är angelägen om att föra resonemang med de olika partierna i riksdagen. Men beroende på hur läget utvecklar sig kan det vara viktigt att ha en viss flexibilitet så att man kan fatta snabba och omedelbara beslut. Vi måste komma ihåg att huvudregeln är att riksdagsbeslut krävs för att avsätta en svensk väpnad styrka till den typen av operationer.

  Vi måste också i grunden förstå att det säkerhetspolitiska läget är så pass radikalt förändrat mot hur det var en gång i tiden. En helt annan typ av tänkande krävs i dag än tidigare. Därför är det rimligt att vi förändrar regelverk. Natomedlemskapet i sig är en stor förändring, och det vi nu diskuterar handlar om hur vi ska disponera svenska resurser inom ramen för den allians Sverige är medlem i.

  Jag yrkar bifall till förslaget i föreliggande betänkande.

  (Applåder)

  2025-11-05 09:01:32

  

  Peter Hultqvist

• Fru talman! Det här betänkandet om en tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar rör en av statens mest grundläggande uppgifter: att värna Sveriges säkerhet. Det handlar om hur vi säkerställer en tydlig och fungerande beslutsordning när Sverige deltar i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar.

  Efter Sveriges inträde i Nato är vårt försvar inte längre enbart en nationell angelägenhet. Det är en del av en större helhet. Det innebär både skyldigheter och rättigheter. Men framför allt innebär det att Sveriges egen säkerhet stärks genom att den delas med andra.

  Sverigedemokraterna står bakom regeringens förslag därför att det är väl avvägt, genomtänkt och tar hänsyn till två saker som är centrala för oss: för det första riksdagens kontroll och inflytande och för det andra statens förmåga att agera snabbt när läget kräver det.

  Huvudregeln i förslaget är klar: Det är riksdagen som beslutar om de övergripande ramarna för när svenska väpnade styrkor sätts in. Så ska det vara, och så ska det förbli.

  Men – detta är viktigt – vi måste samtidigt erkänna den verklighet vi nu befinner oss i. Säkerhetsläget i vårt närområde är det allvarligaste på decennier. Rysslands krig i Ukraina har förändrat den europeiska säkerhetsordningen och skapat geopolitisk instabilitet även i vårt omedelbara närområde.

  Det är snabba förlopp. Nato behöver ibland agera omedelbart för att visa beredskap och avskräcka. Om Sverige då skulle vara det land som måste invänta en långsam politisk beslutsprocess riskerar vi både vår egen säkerhet och vår trovärdighet som allierad. Vi ska inte bli den partner som kommer för sent.

  Fru talman! Därför innehåller förslaget en ordning där regeringen i begränsade och tillfälliga situationer kan fatta snabba beslut om att sätta in en mindre svensk styrka under en kortare period. Det är inte, som några hävdar, ett maktskifte från riksdag till regering. Det är ett beredskapsverktyg. Det är begränsat i storlek. Det är begränsat i tid. Och det återförs till riksdagen om deltagandet ska fortsätta. Det är en lösning som bygger på svensk försiktighet, på svensk tradition av konstitutionell balans men också på svensk realism.

  I försvarsfrågor kan vi inte ha en ordning där vi sitter och väntar medan andra agerar. Vi måste kunna stå upp tillsammans med våra allierade, inte som åskådare utan som ett land som tar sitt ansvar för sitt territorium, sin befolkning och sitt ord.

  Fru talman! Det finns reservationer från partier som menar att allting alltid kan lösas genom snabbhantering i riksdagen. Vi är glada att de åtminstone erkänner att läget ibland kräver snabbhet. Men deras slutsats är fel. Visst kan riksdagen agera snabbt, men inte alltid tillräckligt snabbt och inte gång på gång i återkommande situationer.

  Vi behöver struktur, förberedelse och handlingskraft, inte improvisation som form. Och framför allt: Vi behöver kunna försvara Sverige när det behövs, inte när kalendern tillåter det.

  Fru talman! Sverigedemokraterna vill att Sverige ska vara en trovärdig och pålitlig allierad, men vi vill först och främst att Sverige ska vara säkert. Detta förslag möjliggör bådadera. Det skapar ordning och reda, bibehåller riksdagens roll och ger regeringen verktyg att agera när Sverige behöver agera.

  Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

• Fru talman! Som tidigare har sagts är det säkerhetspolitiska läget mycket allvarligt. Vi och våra grannländer upplever det. Framför allt upplever Ukraina det varje minut, varje timme och varje dygn. Det är naturligtvis fråga om en förändring som vi måste förhålla oss till.

  Rysslands erövringskrig mot Ukraina pågår, och Rysslands hybridkrig pågår även mot oss. Vi vet inte exakt vad som hände i Belgien i går kväll, men de facto har flygplatser påverkats även där, liksom i Danmark och andra grannländer. Mycket talar för att det finns ett mönster och att en statsaktör ligger bakom: Ryssland.

  Sveriges säkerhetspolitiska läge är alltså reellt förändrat. Vi har stärkt vår säkerhet och våra grannars säkerhet genom beslutet att gå med i Nato. Det påverkar naturligtvis hur vi måste förhålla oss till våra grannar. Det är självklart så att vi behöver förändra den lagstiftning som gäller. Vi kan inte som Natomedlem fatta beslut utifrån att det är en särskild händelse varje gång vi sänder svensk militär till andra länder. Det är inte längre godtagbart. Det är solklart så att den lagstiftning som har gällt så här långt måste ändras.

  Det är naturligtvis också därför vi yrkar bifall till en grundläggande del av propositionen. Från Centerpartiets sida har vi dock några avvikande åsikter. Det gäller framför allt den del som handlar om angelägna svenska intressen.

  Vi kunde tidigare till exempel höra att Peter Hultqvist tolkade det som att det var fråga om att avvärja direkta hot mot Sverige. Men andra kan ju tolka det på annat sätt. Vad som är angelägna svenska intressen kan från tid till annan och från en regering till en annan regering få olika innebörder. Det sägs att man får utveckla detta med tiden, precis som när det gäller relationen och informationen till riksdagen. För vår del anser vi att det finns skäl att se över detta. Jag yrkar därför bifall till vår reservation nummer 2.

  Det är möjligt att återkomma och förtydliga vad som avses, så att det inte uppstår tvekan om vad det handlar om eller blir en diskussion om vad som är angelägna svenska intressen. I dag upplever vi att olika länder tolkar nationella intressen väldigt olika. Det påverkar naturligtvis oss också, eftersom vi är medlem tillsammans med andra länder som kanske väljer andra vägar än vad vi anser rimligt. Där har vi en avvikande mening.

  Frågan om information till riksdagen har varit uppe. Regeringen ser tydligt att det inte finns någon formell skyldighet att informera eller samråda med riksdagen i frågor av det nämnda slaget men att det är brukligt att göra det. Att det är angeläget finns tydligt uttryckt i utskottets ställningstagande – det är viktigt att riksdagen får information. Av regeringens förslag framgår att man ska hålla berörda utskott informerade om svenskt deltagande i operationer och aktiviteter när dessa beslutats av regeringen, även när det skett med stöd av regeringens mandat för brådskande fall. Men då är besluten redan fattade. Jag vill understryka att det finns skäl att få information i förväg. Det är en viktig del, även utifrån utgångspunkten att det här är mer av ett undantag. Huvudregeln är att beslut ska fattas av riksdagen.

  När det gäller frågan om tidsutsträckning för den här typen av beslut tycker vi att det finns skäl för regeringen att se över hur lagstiftningen formuleras. Det baserar vi i mångt och mycket på en förändring i lagstiftningen när det gäller regeringens mandat i kris. Regeringen kan i dag inte fatta beslut i kris, men det är någonting som vi förväntar oss kommer att bli möjligt framöver. Frågan är hur lång tiden ska vara för den typen av beslutsfattande men också hur riksdagen kan verifiera eller stoppa den typen av ställningstaganden om man ser att regeringen har gått för långt. Vi tycker att det finns skäl att anpassa lagstiftningen i den här delen till vad som gäller i kris.

  Vi befinner oss inte i krig just nu i Sverige. Nato befinner sig inte i krig. Men vi säger att vi inte heller har fred. Vi befinner oss i denna gråzon. Då behöver man hitta en gemensam bild av detta när det gäller både den här lagstiftningen och en eventuell förändring av grundlagen. En sådan förändring kommer att komma, som vi ser det.

  Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 av Centerpartiet och i övrigt bifall till propositionen.

• Fru talman! Ja, det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde är minst sagt allvarligt och komplicerat. Rysslands olagliga och folkrättsvidriga invasion av Ukraina gör att kartan ritas om runt omkring oss. Sverige har blivit medlem i Nato, vilket gör att vi i Sverige deltar i fler och större säkerhetspolitiska strukturer än tidigare.

  I en tid där det säkerhetspolitiska läget är instabilt i vårt närområde med drönar- och it-attacker är det viktigt med beslutsamhet och tydlighet. Denna situation kräver också utan tvivel att vi i Sverige ökar beredskapen.

  Fru talman! I denna proposition från regeringen förslås en ny reglering som anger de närmare ramarna kring hur beslut ska fattas för att sätta in svenska väpnade styrkor i Natos ordinarie verksamhet.

  Förslagen är i de flesta fall helt rimliga och helt i sin ordning, men på en viktig punkt tycker vi från Miljöpartiet att riksdagen ska säga nej till regeringens förslag. Det gäller punkten om att det ska vara regeringen och inte riksdagen som ska ha befogenhet att sätta in svensk väpnad styrka i vissa brådskande situationer, som definieras till mellan 500 och upp till 1 000 personer i 60–90 dagar.

  Fru talman! Man ska vara försiktig med att flytta makt från riksdagen till regeringen. Om man ska göra det ska det vara tydligt att det finns väldigt goda skäl till att göra så, till exempel att riksdagen inte har haft förmåga att snabbt fatta beslut och att det har lett till ett missöde av något slag.

  Är det så att regeringen och Tidöpartierna i riksdagen tycker att riksdagen inte kan fatta snabba beslut eller att riksdagen har gjort fel i något fall som medfört men för svensk säkerhet? Låt mig då påminna om att riksdagen vid flera tillfällen de senaste åren i allra högsta grad har visat på förmåga att agera, ofta på mindre än några dagar. Detta gjorde man vid ett stort antal tillfällen under pandemin för några år sedan men också för inte så länge sedan, till exempel då man på endast två dagar kunde fatta beslut om att skicka svensk trupp till Sudan för att evakuera svenska medborgare.

  Riksdagen har i allra högsta grad visat att man kan fatta snabba beslut eftersom det finns ett ramverk i riksdagen med både förmåga och verktyg att hantera oförutsedda och brådskande beslut. Om ni i regeringen och Sverigedemokraterna inte är nöjda med detta, har ni försökt komma med förslag på hur riksdagsordningen kan förändras för att möjliggöra ännu snabbare beslut i riksdagen? Riksdagsordningen är inte huggen i sten. Även den kan ändras. Riksdagens arbetssätt i vissa fall måste kanske också ses över.

  Fru talman! Vidare är regeringens lagförslag otydligt när det gäller vad som avses med att behov uppkommer med kort varsel eller med att det skulle vara till avsevärda men för angelägna svenska intressen. Dessa otydligheter i lagförslaget kan leda till alltför långtgående flexibilitet för regeringens möjligheter att fatta beslut på egen hand.

  Oavsett partifärg tror jag att det är av stor demokratisk betydelse att det är riksdagen som fattar beslut om att sända svensk militär trupp utomlands. Det säkerställer att insatsen görs i enlighet med folkrätten, att beslutet är i linje med Sveriges intressen och att en ordentlig konsekvensbedömning har gjorts.

  Ett brett parlamentariskt stöd kan också stärka legitimiteten för regeringens beslut i svåra situationer. I stället framstår det i detta förslag från regeringen som att man inte litar på riksdagen och att man vill hemlighålla förslag etcetera. Det är aldrig en bra väg framåt i en svår situation, oavsett partifärg.

  Fru talman! Jag anser därför att riksdagen bör avslå regeringens lagförslag såvitt avser 1 § andra och tredje styckena lagen om operativt militärt stöd. Det vill säga att jag yrkar bifall till reservation 3 under punkt 2 i detta betänkande. I övrigt står jag bakom regeringens proposition.

• Fru talman! Rysslands aggressioner i landets och vårt närområde utgör en historisk kontinuitet. Det är lite som att gå upp på morgonen, käka frukost och borsta tänderna; det pågår ständigt och alltid och har gjort så under mycket lång tid – egentligen sedan Rysslands grundande.

  Det som skiljer i dag från i går är att det inte längre är enbart Rysslands krigshets och krigsmaskin som är dimensionerande för hotet mot Sverige. Ryssland har slagit sig i slang med andra av ondskans axelmakter i vår tid. Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea samarbetar för att tillintetgöra det vi kallar den liberala demokratiska världsordningen.

  Rysslands krig mot Ukraina – Rysslands fullskaliga invasion – är ett hot mot Sverige, mot Europa och mot den liberala demokratiska världsordningen. Ukraina måste vinna, men Ryssland måste också förlora. Detta är inte minst viktigt, fru talman, därför att ondskans axelmakter av vår tid – Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea – som samarbetar så djupt och utstuderat för att förstöra vårt sätt att leva måste få en tydlig förlust.

  Det här handlar om ett gemensamt tänkande – inte kring socialism, kommunism, islamism, fascism eller någonting annat som vardera landet står för utan om revanschism och att rucka den världsordning som har hållit tillbaka dessa länders tyranniska ideologier. Det handlar om ett gemensamt tänkande om att vara emot vår demokrati. Det är därför stödet till Ukraina är så fullständigt avgörande, och det är därför det är så avgörande att vi här i Sverige ser till att vi har militära, ekonomiska, politiska och juridiska medel att stå emot hotet.

  Debatten vi har här i dag handlar om de juridiska medlen. De politiska medlen har vi fått genom att bli medlemmar i Nato. I år är det 30 år sedan Liberala ungdomsförbundet – dåvarande Folkpartiets ungdomsförbund – blev det första ungdomsförbundet i Sverige att kräva att Sverige skulle gå med i Nato. Jag tyckte i efterhand att Natoprocessen i vårt parti var ganska lång. Jag var inte särskilt gammal när det där skedde 1995, men processen tog fyra år. Det tog fyra år för Folkpartiet att snappa upp den här politiken, och sedan dess har vi drivit på för ett Natomedlemskap. De som säger att Natoprocessen var kort har alltså fel; det tog 30 år från det att den första politiska entiteten i Sverige fattade beslutet till dess att Sverige blev medlem.

  Fru talman! Det krävdes en fullskalig invasion av Ukraina för att den slumrande socialdemokratin skulle nå den yrvakna insikten att vi behöver ett Natomedlemskap. Det beklagar jag. Nu är vi där, och det är bra. Men låt oss inte ha en situation där det när vi behöver agera – när vi behöver vara agila, aktiva och snabbfotade – blir en lika lång och utdragen process som Natoprocessen! Låt oss lära av de långa, krångliga politiska processer vi har sett. Vänsterpartiet sa i talarstolen att riksdagens rekord i snabba processer är två dagar. Två dagar är ganska lång tid när det verkligen skorpar till sig, fru talman. Låt oss i stället ha möjlighet att ha snabba processer!

  Fru talman! Det har låtit i debatten som att det här i huvudsak handlar om att flytta makt från riksdagen till regeringen. Det kan man ju argumentera för; vid en första anblick och med en ganska simplistisk syn på betänkandet är det vad det rent tekniskt handlar om. Men egentligen handlar betänkandet – och det förstår alla utom kanske Vänsterpartiet – om huruvida vi vill att det ska vara Sveriges regering eller regeringen i Kreml som fattar beslut om hur vi ska leva våra liv här. Det är detta det handlar om.

  Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

  (Applåder)

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut fattades under § 17.)

• Fru talman och ärade kollegor! Hej till alla som sitter hemma och tittar och lyssnar!

  I dag debatterar vi ett intressant men också lite krångligt ärende. Det handlar i korthet om huruvida riksdagen ska lämna ifrån sig makt till regeringen att fatta beslut om vissa militära insatser inom Nato.

  Vi i Vänsterpartiet säger helt nej till detta ärende och kommer att rösta nej till hela propositionen. Jag vill därför redan nu yrka bifall till reservation nummer 1, fru talman.

  Enligt dagens lagstiftning är det alltid riksdagen, Sveriges högsta beslutande organ, som fattar beslut om att Sverige ska skicka väpnad militär trupp utomlands. Denna ordning finns av flera anledningar. Sådana beslut ska inte fattas lättvindigt, och beslutet ska kunna debatteras öppet innan det fattas.

  Att skicka svenska soldater på uppdrag utomlands innebär alltid risker, ibland ganska stora risker. Svenska soldater har genom historien varit på många svåra uppdrag ute i världen, i områden där det har varit krig. Det är därför rimligt att det är Sveriges folkvalda riksdagsledamöter som fattar de här stora och riskfyllda besluten.

  Huvudregeln är densamma även efter den här lagstiftningsändringen: Det ska vara riksdagen som fattar besluten när det gäller planerade eller långsiktiga insatser. Vi tycker såklart att det är bra att den huvudregeln ligger fast.

  Regeringen har dock under lång tid sedan Sverige gick med i Nato pratat om att man vill ge sig själv möjligheten att fatta beslut på egen hand just om att skicka soldater på Natouppdrag utomlands, utan att behöva gå via riksdagen. Argumentet har varit att det finns insatser inom Nato som det behöver fattas beslut om mycket snabbt och under stor sekretess. Regeringen anser att riksdagen inte kan göra det.

  Regeringen sätter en gräns för både tid och antal soldater när det gäller insatser som man ska fatta egna beslut om: 60–90 dagar och 500–1 000 soldater, lite beroende på situation. Och regeringen ska själv bestämma om en insats är så pass akut att regeringen ska kunna fatta beslut utan riksdagens medgivande från början. Vänsterpartiet anser att detta är varken korta insatser, 60–90 dagar, eller små insatser, när man skickar 500–1 000 soldater.

  Vi har några argument till att vi säger nej till detta lagförslag. För det första innebär detta en förskjutning av makt från riksdag till regering, fru talman. Det är inte lämpligt rent principiellt att göra en sådan maktförskjutning. Vänsterpartiet menar som sagt att det vid varje fall ska vara riksdagen som fattar beslut om att skicka soldater utomlands i fredstid. Ett riksdagsbeslut ger den största möjliga demokratiska och folkliga förankringen av ett sådant beslut.

  Att det är just riksdagen som fattar dessa beslut sänder också en kraftfull signal. Det är en signal såväl till personerna som vi skickar ut på insatser som till länderna som tar emot våra soldater och faktiskt till den som vi vill signalera mot, vår fiende. Signalen är att det är riksdagen som har fattat beslutet och att vi har gjort det på största möjliga demokratiska sätt. Därför är detta en principiell fråga, att makten stannar helt och hållet hos riksdagen.

  För det andra, fru talman, menar vi att den föreslagna ändringen minskar både insyn i och förankring av de här viktiga försvars- och säkerhetspolitiska besluten. Det missgynnar den politiska oppositionen mest. Och politisk opposition kan vi alla vara vid olika tillfällen. Det finns en mycket stor poäng i att det är riksdagens alla partier som tillsammans fattar den här typen av stora beslut efter gemensamma diskussioner, inte bara de partier som sitter i regeringen.

  Vi arbetar efter en princip om att ha en gemensam politisk vilja och breda politiska överenskommelser när det gäller försvars- och säkerhetspolitik i det läge som vi befinner oss i. Därför är det viktigt att så många partier som möjligt kan vara med och ta ett gemensamt ansvar för de här stora besluten, även om alla partier såklart kanske inte alltid säger ja till alla internationella insatser.

  För det tredje, fru talman, menar Vänsterpartiet att riksdagen kan fatta beslut snabbt. Vi har visat det vid tidigare tillfällen, framför allt vi som var med under pandemin. Vi har även sett det när vi har fattat säkerhetspolitiska beslut.

  Det finns i dag möjligheter att korta berednings- och beslutsprocesserna i riksdagen. Det har vi gjort flera gånger. Vänsterpartiet har bett riksdagens utredningstjänst titta på de beslut som har fattats om internationella insatser under åren 1990–2024. Det snabbaste beslutet riksdagen har kunnat fatta från proposition till beslut har tagit två dagar.

  Riksdagens ledamöter är alltid i tjänst, och vi måste vara villiga att se över våra egna arbetsformer för att kunna fatta den här typen av beslut på ett snabbt och bra sätt. Vi som arbetar med försvars- och utrikespolitik, och såklart många andra ledamöter i riksdagen, förstår allvaret och behovet av att kunna fatta beslut snabbt och att vara tillgängliga. Vi är medvetna om det allvar som präglar det område vi arbetar inom. Vi vet också att vi kan ha en nära dialog mellan regering och riksdag när det krävs, såväl i utskotten som i Utrikesnämnden.

  Vi förutsätter också att regeringen har en mycket hög beredskap att mycket snabbt skriva propositioner till riksdagen som vi kan fatta beslut om.

  Fru talman! Jag vill lägga in ytterligare en idé som vi i Vänsterpartiet har. Den är lite utanför ärendet, men jag säger det ändå. Vi menar att det vore bra om riksdagen kunde ha ett permanent sammansatt försvars- och utrikesutskott. I dag tillsätter vi sådana utskott vid varje enskilt ärende, som vi har gjort inför det här. Men ett permanent sammansatt utskott skulle kunna göra att vi ännu snabbare kan hantera till exempel den här typen av Natofrågor och därmed inte fastna i utskottens vanliga dagordningsstyrda arbete.

  Fru talman! Även om det här ärendet är av mer administrativ karaktär vill jag avsluta med att rikta ett stort tack till alla svenska soldater som just nu är utomlands på internationella insatser och de som har varit det eller kommer att vara det framöver. Vi vet att det innebär stora risker och stora uppoffringar för er själva och era familjer. Vi är ytterst tacksamma för att ni tar på er dessa uppdrag.

  (Applåder)

• Fru talman! Rysslands oansvariga och vårdslösa uppträdande i vårt närområde har breddats och intensifierats och utgör ett allvarligt hot mot Sveriges och våra allierades säkerhetsintressen, bland annat med kränkningar av polskt, rumänskt och estniskt luftrum. Samtidigt har Nato agerat handlingskraftigt och snabbt. Dessa händelser har återigen visat på behovet av att även Sverige som allierad kan agera snabbt och handlingskraftigt för att kunna svara på det hot som Ryssland utgör.

  Sverige är sedan drygt ett och ett halvt år tillbaka allierad i Nato. Försvaret av Sverige är en del av det kollektiva försvaret inom Nato, och deltagandet i Natos operationer för avskräckning och försvar är numera en naturlig del av Försvarsmaktens verksamhet.

  Som anges i Försvarsmaktens instruktion är Försvarsmaktens huvuduppgift att försvara Sverige och allierade stater mot ett väpnat angrepp med utgångspunkt i det kollektiva försvaret av Nato. Det innebär att nationella operationer och operationer utanför Sveriges territorium som sker inom det kollektiva försvaret av Nato kommer att gå in i och ut ur varandra sömlöst. När Sverige deltar i operationer för avskräckning mot Ryssland under SACEUR:s ledning är det inte samma sak som när Försvarsmakten genomför en internationell insats långt borta. Det kollektiva försvaret är försvaret av Sverige.

  Bestämmelsen i regeringsformen om insättande av svenska väpnade styrkor i det här särskilda fallet är inte anpassad för det återkommande beslutsfattandet i den typ av kontinuerlig verksamhet som Natos koncept för avskräckning och försvar, alltså Concept for the deterrence and defence of the Euro-Atlantic area eller DDA, utgör.

  På samma sätt som Försvarsmakten ska kunna agera snabbt vid kränkningar av svenskt territorium måste Försvarsmakten kunna agera snabbt för att upprätthålla avskräckningen mot angrepp och skydda Natoländernas samlade territorium. Det är därför viktigt att det även när det gäller skyddet av våra allierade finns en möjlighet att agera snabbt. Det är avgörande för Sveriges trovärdighet som allierad men även för vår egen säkerhet.

  Jag vill understryka att regeringens intention och huvudregeln enligt den föreslagna bestämmelsen är att det är riksdagen som bestämmer ramarna för det svenska deltagandet, oavsett om det är i form av en ettårsproposition för flera olika operationer eller aktiviteter eller om det rör en särskild insats. Regeringens ambition är även att en sådan proposition ska kunna täcka operationer eller andra aktiviteter som uppkommer under ett verksamhetsår men som regeringen utan att veta dess närmare innehåll ändå kan förutse. Det kan ändå uppstå brådskande behov som inte redan är täckta, och det är för dessa fall som en regering behöver ett begränsat mandat att agera.

  Det allvarliga säkerhetspolitiska läget innebär ett ökat behov av att snabbt kunna inleda nya, ofta kortvariga, operationer som inte kunnat förutses och beskrivas i långtidspropositionen. Här behöver det gå snabbt, och det är inte möjligt att på förhand ta höjd för alla möjliga bidrag i långtidspropositionerna. Sverige måste med mycket kort varsel kunna lämna besked till SACEUR om Sverige kan ställa upp med till exempel ett örlogsfartyg för ökad närvaro i Östersjön.

  Regeringens bedömning är att för att Sverige ska kunna agera med tillräcklig snabbhet och flexibilitet bör regeringen ha ett bemyndigande i lag att för en begränsad tid sätta in en begränsad numerär svenska väpnade styrkor i sådana situationer. De föreslagna beslutsbefogenheterna bedöms därför inte bli mer långtgående än vad som är nödvändigt.

  Jag vill här understryka att för deltagande med större numerärer eller under längre tid, också i dessa operationer eller aktiviteter som inte kunnat förutses, föreslås att riksdagens medgivande fortfarande ska krävas. Det får då inhämtas genom en särskild proposition.

  Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag.

  (Applåder)

  I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

• Fru talman! I dag debatterar vi sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 1 En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Låt mig börja med att yrka bifall till förslaget i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.

  Som vi redan hört här från talarstolen har vi den här diskussionen och debatten i ett kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge. Oavsett om ni sitter här i kammaren eller på läktaren eller tittar på tv just nu tror jag att vi alla känner till det. Vi har det tuffaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Och det här, fru talman, är ingen luftgrop. Det här är ingenting som vi kan förutse kommer att gå över på kort tid. Det här är för överskådlig framtid.

  Det är därför det är så viktigt att vi har ett starkt försvar och att vi har ett Natomedlemskap på plats. Det är också viktigt med det som betänkandet handlar om – att vi som land kan göra vår del och snabbt agera om så behövs.

  Det ryska invasionskriget har nu pågått i tre och ett halvt år. Det är ett fruktansvärt krig, där Ryssland bryter mot alla regler. Det finns ju regler också i krig, men här visar man att man struntar i krigets lagar. Man ger sig på äldreboenden, köpcentrum, elcentraler och civila. Vi har just nu öppna uppgifter om ungefär 700 000 ryska soldater i Ukraina. Sverige fortsätter att ge stöd. Men det här får också konsekvenser för vårt eget närområde. Vi vet att väldigt många av de här soldaterna kan komma att hamna nära vårt eget närområde vid ett krigsslut.

  De baltiska länderna har ett försvar, och de har hjälp i form av Nato. Men jag tycker att det kan vara värt att påminna om att de har ett väldigt smalt operativt djup – mellan 200 och 370 kilometer.

  Med Sverige som medlem är Nato en fungerande operativ enhet; Sverige är uppmarschområde och har en viktig uppgift, vilket vi kommer att diskutera och ha debatter om på annat sätt. Det här är dock en påminnelse om att det visserligen är viktigt med närvaro men att vi framöver kommer att behöva titta mer på hur Nato som helhet, men också Sverige och våra grannländer, kan ta ett större ansvar. Som har påpekats tidigare i debatten: Med tanke på de kränkningar av luftrum vi har sett från rysk sida, liksom cyberattacker och andra attacker, förstår vi att vi kan hamna i ett läge där Ryssland vill testa artikel 5.

  Det vi diskuterar i dag är alltså på riktigt. Vi har ett bra försvar och gör en stark upprustning där vi går från drygt 1 procent till 3 ½ procent militärt och ytterligare ½ procent på det civila. Det är nödvändigt, men vi måste se och förstå att läget inte bara kommer att kräva de upprustningar vi gör utan också innebär att vi inte har all tid i världen. Svenska Must och den ryska underrättelsetjänsten har sagt att vi måste vara beredda på ett regionalt krig inom ett par år och ett större krig inom fem år.

  När vi nu diskuterar detta vill jag alltså säga att det här är på riktigt, fru talman. Varmluft och vackra ord imponerar föga på Ryssland, utan det enda som fungerar är militär förmåga – övad och samövad på riktigt. Det är därför det nu är så viktigt, och det är det som är så glädjande med att vi i den svenska riksdagen har enigheten om i varje fall huvuddragen gällande upprustning, liksom Natomedlemskapet.

  Här kommer dagens betänkande in som en viktig del: Vi måste kunna agera snabbt. Riksdagen ska naturligtvis vara informerad och fatta viktiga beslut, men sittande regering måste kunna agera snabbt. Det är just det som det här betänkandet behandlar, och det är därför detta är en viktig del i ett starkt försvar både i dag och i morgon. Med tanke på de kränkningar vi har sett bara de senaste veckorna förstår vi att det är nödvändigt att den här möjligheten finns.

  Än en gång, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i dess helhet.

  (Applåder)