Förbudet mot utvinning av uran tas bort

Debatt i text

• Fru talman! När jag var en liten grabb och växte upp i Malmö kunde jag se Barsebäcksverket på andra sidan Lommabukten. För mig som är född i kolkraftens och smogens London, en stad som jag besökte flera gånger under min uppväxt, var Barsebäcksverket och svensk kärnkraft själva sinnebilden av Sverige som ett modernt, rent och högteknologiskt land. Alla som någon gång har besökt ett land där man förlitat sig på storskalig kolkraft förstår nog precis vad jag talar om.

  Sverige satsade under 70- och 80-talet för framtiden. I rask takt byggdes tolv reaktorer. Att vår svenska kärnkraft skulle vålla så livlig debatt att det ledde till en folkomröstning kändes svårt för mig att förstå. Folkomröstningen genomfördes våren 1980, då jag var nio år gammal. Det var där och då mitt politiska intresse väcktes. Blott nio år gammal insåg jag att politik är viktigt och påverkar min och landets framtid. Det är faktiskt inte utan att jag funderar på vad den där lilla nioåringen hade sagt om någon talat om för honom att han 45 år senare skulle stå här i riksdagens talarstol och debattera upphävandet av förbudet mot utvinning av uran. Det är en svindlande tanke.

  Men nu är vi där. Nu är vi äntligen på väg att avskaffa en väldigt märklig och dålig förbudslagstiftning, som Miljöpartiet med benägen hjälp av Socialdemokraterna drev igenom 2018. Man förbjöd brytning av uran trots att någon sådan brytning i egentlig mening inte förekommit i Sverige på flera decennier – då skedde det dessutom med helt annan teknik och under helt annan miljölagstiftning. Man förbjöd helt enkelt ett icke-problem i sin iver att försvåra för Sverige som kärnkraftsnation.

  Att Sverige sedan länge importerade allt sitt kärnbränsle spelade ingen roll. Uranbrytning skulle till varje pris förbjudas, prospektering efter detta i berggrunden så vanligt förekommande grundämne likaså.

  Det spelade heller ingen roll om beslutet fick negativa konsekvenser för resten av prospekterings- och gruvindustrin. Att branschen framförde att förbudet gjorde det svårare – och dyrare – att prospektera efter så kallade sällsynta jordartsmetaller brydde man sig helt enkelt inte om.

  Så är det nämligen, fru talman – uran är en viktig ledmetall i jakten på andra metaller och mineral, som inte sällan behövs för just den teknik som uranmotståndarna så ivrigt brukar applådera.

  Under åren som följde sjönk Sverige som en sten i Fraser Institutes rankning av gruvnationers attraktivitet att investera i. Efter ett antal år med socialdemokrater och miljöpartister vid rodret hade Sverige tappat omkring 30 placeringar i nämnda rankning. Vi gick från att vara jämförbara med moderna gruvnationer i den demokratiska delen av världen till att brottas med gruvnationer med tvivelaktigt statsskick i tredje världen. Tappet är, enligt min uppfattning, ett fullständigt oacceptabelt misslyckande för Sverige som gruvnation. Och nej, det var sannerligen inte bara införandet av uranförbudet som ledde dit. Givetvis berodde det på en rad faktorer, men det signalvärde beslutet hade får ändå inte underskattas.

  Nu har Sverige – tack och lov – en långt mer kärnkraftsvänlig regering. Den är dessutom väldigt gruvvänlig. Tidöpartierna förstår hur viktig gruvindustrin är för Sverige. En medveten politik har lett till att Sverige nu ligger på sjätte plats i den rankning jag nyss hänvisade till. Att den förda politiken de senaste tre åren haft betydelse för detta är nog givet.

  Detta är oerhört viktigt om man beaktar vårt enorma importberoende av metaller och mineral, inte minst från Kina. Om Kina skulle välja att strypa sin export av de metaller och mineral som vårt samhälle bygger på, vad händer då? Som politiker kan jag helt enkelt inte blunda för det faktum att vi i dag är extremt sårbara, då vi importerar nästan all råvara från ovänligt sinnade länder.

  Fru talman! När det gäller uran anser jag att det är fullt rimligt att Sverige som högteknologisk kärnkraftsnation ska ha som långsiktigt mål att om möjligt bli självförsörjande på det kärnbränsle vi behöver för vår egen elproduktion, inte minst mot bakgrund av att vi nu befinner oss i ett skakigare geopolitiskt läge än på flera decennier. En högre självförsörjningsgrad borde vara möjlig, då uranfyndigheter de facto finns i vår berggrund. Men detta förutsätter naturligtvis att fyndigheterna är lönsamma att bryta och att det kan ske på miljömässigt godtagbara villkor. Det är därför vi har en sträng miljöbalk och rigorösa tillståndsprocesser. Vi ska inte konkurrera med tvivelaktiga miljövillkor. Liksom med all annan gruvbrytning ska vi ligga i absolut internationell framkant – eller inte bryta alls.

  Att vi nu häver uranförbudet innebär sannolikt inte att massor av gruvor med uran som primär råvara etableras över en natt. Regelverket är alltjämt komplext, och alla som vet något om gruvor i allmänhet vet att vägen till att etablera en ny gruva är lång och snårig. Det kommer att gälla även i det här fallet.

  Det som däremot kommer att bli lättare är prospektering efter de metaller och mineral som ”gömmer sig” för prospektörerna bakom uran. Det som också kommer att hända är att fyndigheter där uran utgör en sekundär resurs kommer att bli mer lönsamma och rentav brytvärda. Ingen kan väl på fullaste allvar mena att det är rimligt att det i dag bryts malm som innehåller uran som antingen läggs på deponi eller grävs ned i backen igen efter att det primära mineralet har utvunnits?

  För mig är det självklart att även uranet ska tas till vara. I just den delen av resonemanget verkar vi Tidöpartier tacksamt nog få medhåll från Centern, som i övrigt står på de rödgröna partiernas sida i frågan om uranförbudet. Det välkomnar jag. Jag är nämligen helt övertygad om att beslutet att häva det så kallade uranförbudet kommer att leda till nya lönsamma värdekedjor för AB Sverige, vilket naturligtvis är bra.

  Fru talman! Att åter göra uran till ett koncessionsmineral är både logiskt och riktigt. Rätt hanterat av våra tillståndsgivande myndigheter och ansvarsfulla, moderna prospekterings- och gruvföretag kan det här bli riktigt bra.

  Här vill jag dessutom passa på att nämna en detalj som kanske få av dem som oroas av dagens debatt och kommande riksdagsbeslut känner till. I dag är gränsvärdet för hur mycket uran som får lov att förekomma i vatten som är påverkat av en gruva avsevärt lägre än det gränsvärde som tillåts i vårt dricksvatten. Så strikta är de regelverk som tillämpas i Sverige i dag. Det betyder inte att det inte finns utmaningar och risker. Sådana finns, precis som med all annan gruvindustri. Men uranbrytning i sig är egentligen inte farligare än brytning av andra metaller och mineral som svensk gruvindustri framgångsrikt bryter dygnet runt, året runt.

  Med det sagt, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i sin helhet och avslag på motionerna.

  2025-11-05 12:26:43

  

  Eric Palmqvist

• Fru talman! Jag brukar uppskatta Eric Palmqvist och Sverigedemokraterna för deras tydlighet. Jag kan hålla med om de delar i Eric Palmqvists anförande som handlar om sekundär utvinning. Vad han underlåter att ta upp är att man avser att helt och hållet köra över kommunerna. Man avser att på ett bryskt sätt ta bort den lokala acceptansen. Det kan Eric Palmqvist fundera på.

  I remissförfarandet har berörda regioner och kommuner sågat den här produkten jäms med fotknölarna. Man har kastat den i papperskorgen och sagt: Det här är fullständigt otidsenligt.

  Även de remissinstanser som tycker att det här kan vara rimligt – Naturvårdsverket tycker att det i vissa delar kan vara rimligt – säger att det är väldigt otydligt vilka verksamheter som kan komma att påverkas. Därför kan man inte bedöma konsekvenserna av den här produkten. SGU, som i grunden är positivt inställd, säger samma sak: Det är otydligt. Man kan inte bedöma de föreslagna justeringarna i 17 kap. miljöbalken eller vilka gruvverksamheter som framgent kan komma att beröras av den här förändringen.

  Det här pekar på det stora problemet med regeringens förslag: Man sätter tumskruvar. Man kör över och vilseleder den lokala nivån.

  2025-11-05 12:35:56

  

  Isak From

• Fru talman! Eric Palmqvist lyfte upp den promemoria som regeringen har skickat ut och som handlar om kärntekniklagen. Den pekar väldigt tydligt ut att det kommunala vetot kommer att försvinna. Det kommunala inflytandet över de här frågorna kommer att försvinna, och därför är det kanske inte så konstigt att berörda kommuner är tämligen upprörda.

  Även Eric Palmqvists hemkommun Gällivare, som är en stark gruvkommun, ifrågasätter – just utifrån de här remissinstansernas synpunkter – vilka verksamheter som kan komma att beröras och hur kommunerna påverkas. Samma sak gör berörda regioner. Eric Palmqvist svarar här: Vi får se; vi vet inte det, utan det får en framtida regering besluta om. Det är klart att det inte höjer trovärdigheten. Jag tror inte att berörda medborgare i Falköping eller Östersund tycker att det är något som kommer att säkerställa deras lokala inflytande.

  Eric Palmqvist och Sverigedemokraterna får alltså ta sig en funderare på detta. Nu aviserar man det här, och som det ser ut kör man över berörda kommuninvånare. Är det rimligt, fru talman?

  2025-11-05 12:39:46

  

  Isak From

• Fru talman! Jag har inte tittat på alla de remissvar som olika kommuner har inkommit med. Jag har tittat på några, bland annat det från min hemkommun, där jag sitter med i kommunstyrelsen.

  Vår kommun leds faktiskt av Socialdemokraterna och Miljöpartiet, det vill säga två av de partier som är väldigt emot detta även i den här församlingen. Därmed är det klart som korvspad att de kommer att uttala sig kritiskt om detta även under remissförfarandet. Noterbart är också att Sverigedemokraterna och Moderaterna motsatte sig det remissvar som antogs. Vi hade ett annat yttrande där.

  Jag tänker att det kanske är så i fler kommuner. Moderaterna, Sverigedemokraterna och andra Tidöpartier kanske har en annan syn på detta än de som faktiskt är genuint emot uranbrytning över huvud taget.

  Jag tänker att jag stannar där.

  2025-11-05 12:41:08

  

  Eric Palmqvist

• Fru talman! Tack, Eric Palmqvist, för anförandet!

  Jag har en fråga om det som Eric Palmqvist i sitt anförande var inne på gällande självförsörjningsgrad, nämligen att Sverigedemokraterna på sikt skulle vilja se att Sverige kunde bli självförsörjande på uran.

  Vi har ju väldigt låga halter uran i våra fyndigheter i Sverige. I den verksamhet som fanns i Ranstad fick man fram strax över 200 ton under en femårsperiod. Vi använder 2 000 ton uran per år i våra nuvarande kärnkraftverk i Sverige, och Sverigedemokraterna står bakom att vi ska ha ännu fler.

  Därför undrar jag lite över Sverigedemokraternas framtidsbild av Sverige. Hur ser man på de enorma dagbrott som kan behövas för att få fram allt det uran som vi i så fall skulle behöva? Ser man några risker för livsmedelsförsörjning och dricksvattentäkter, det vill säga det som många kommuninvånare i dag flaggar för tillsammans med exempelvis LRF?

  2025-11-05 12:42:30

  

  Katarina Luhr

• Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för frågorna! Det är mycket relevanta frågor.

  Ja, vi har en tämligen låg koncentration av uran i Sverige, och det – tyvärr, får jag väl säga – i en berggrund som det tekniskt sett är extremt komplicerat att bryta alunskiffer i om man vill göra det på ett miljömässigt korrekt sätt. Det är extremt komplicerat, och i dag är det få som med trovärdighet ens kan säga att de kan göra det på ett sätt som är godtagbart utifrån svensk lagstiftning.

  Målbilden måste dock ändå vara att vi kan göra detta, med ny brytningsteknik och ny anrikningsteknik som gör att vi kan använda dessa låga halter. Man kan jämföra med exempelvis Aitikgruvan, som har en exceptionellt låg halt av koppar. Det är lägre halt av koppar i malmen där än i det som hamnar på deponi i en del afrikanska gruvor, och ändå är det ett otroligt vinstdrivande företag. Det är ett blomstrande kopparföretag.

  Det finns egentligen ingenting som säger att vi inte kan hamna där med uranet också. Det är givetvis en målbild, men det är något som kräver stor innovationskraft av industrin, som måste göra det här både på ett lönsamt sätt och på ett sätt som är godtagbart ur miljösynpunkt.

  Jag ser att min talartid rinner iväg. Ledamoten hade en fråga även om jordbruk och farhågor gällande det. Om jag inte får fler utmanande frågor svarar jag på den i min nästa replik.

  2025-11-05 12:43:41

  

  Eric Palmqvist

• Fru talman! Tack för svaret, Eric Palmqvist!

  Även om man hade en ny teknik för att få fram alla uranmolekyler tänker jag att det fortfarande är väldigt stora bergmassor som måste användas för att utvinna uranet. Det kommer att bli stora dagbrott, och de kommer att förändra människors närmiljö. Därför undrar jag över samma sak som Isak From var inne på, det vill säga det kommunala vetot.

  I det här steget försvagar man det kommunala vetot genom att tillåta mindre verksamheter med mindre mängder uranutvinning, och i nästa steg tänker man ta bort det kommunala vetot. Är det inte rimligt att människor får yttra sig och kan sätta stopp för projekt som kan ha sådan enorm påverkan på deras närmiljö under många livstider framåt?

  2025-11-05 12:45:33

  

  Katarina Luhr

• Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för frågorna!

  Jag tänker faktiskt backa till där vi var tidigare när det gäller livsmedelsförsörjning. Återigen: Alunskiffer, som vi också delvis debatterar i dag, är – tyvärr, får man väl säga – ofta beläget under bördig jordbruksmark. Jag förstår den oro som framförs, och jag tycker att man ska vara lyhörd för den.

  Vi befinner oss i ett omvärldsläge där många saker känns osäkra, och då är livsmedelsproduktion naturligtvis en central fråga. Jag kommer själv från en valkrets där vi snabbt skulle bli väldigt hungriga om vi inte hade kontakt med södra Sverige genom stambanor och liknande. Livsmedelsproduktionen i Norrbotten är alarmerande liten – och det är den faktiskt på många håll i Sverige.

  Dessa avväganden måste ständigt och jämt göras. Oavsett hur vi använder vår mark finns det ju konflikter kring markanvändningen. Det kan vara försvaret, det kan vara rennäringen och det kan vara gruvindustrin. Det kan vara alla möjliga olika särintressen som på något sätt måste beaktas, och så är det även i det här fallet.

  Jag är helt övertygad om att antalet projekt inom storskalig gruvindustri som skulle komma igång på grund av det här beslutet inte skulle vara drastiskt mycket större än de processer vi redan har kopplat till gruvnäringen, men jag skulle välkomna om det blev åtminstone några fler gruvor.

  Sedan är det så att man på många ställen har relativt ytliga fyndigheter. Ja, större arealer tas i bruk, men man kan också arbeta med återfyllning. Det sker i vissa fall, det vill säga att man återfyller marken, stoppar in gödningsmedel och så vidare. Det gör marken till ännu bättre jordbruksmark än innan den togs i anspråk för gruvdrift.

  2025-11-05 12:46:37

  

  Eric Palmqvist

• Fru talman! Den tidigare debatten som civilutskottet hade handlade ganska mycket om lokalt och kommunalt inflytande. Det, fru talman, gör den här debatten också.

  Den SD-styrda Tidöregeringen har byggt hela sin näringspolitik på byggandet av ny kärnkraft. Man har underlåtit att göra någonting på i stort sett alla andra näringspolitiska områden. Det visar sig i rekord i konkurser och massarbetslöshet. Vi kan lägga till att man i det budgetförslag vi ska debattera senare kapar Industriklivet och gröna krediter, något som industrin efterfrågar eftersom andra europeiska industrier får dessa förutsättningar som detta regeringsunderlag inte vill ge vår svenska industri.

  På gruvområdet har förvisso Tidöregeringen tagit vidare den av S beställda utredningen om Natura 2000-tillstånd och lyft fram den som förslag till ny lag, vilket vi har ställt oss bakom. Vi välkomnar det. I övrigt är det beklämmande att se regeringsunderlaget komma hit med en så undermålig produkt i en så viktig fråga.

  Vi diskuterar nu näringsutskottets betänkande 7, som handlar om att ta bort förbudet mot utvinning av uran. Jag yrkar, fru talman, avslag på propositionen enligt reservation 1. Jag yrkar även bifall till reservation 2. Normalt sett brukar vi bara yrka bifall till en reservation, men i det här fallet tycker vi att det är ytterst angeläget. Den första reservationen är det faktiskt också fyra partier som står bakom.

  Fru talman! Brytning av uran i Sverige har länge ansetts som olönsamt. Sveriges berggrund är generellt rik på uran. Vi har ganska mycket uran spritt över stora delar av landet. Däremot är det i förhållandevis ganska små mängder. Därför kan vi nog snarast se att detta är av symbolisk betydelse.

  Det man gör är att i en process skala bort den lokala acceptansen för gruvnäringen genom att i två steg lyfta fram att man vill ta bort det kommunala vetot när det gäller urangruvor. Detta gör inte minst lokalbefolkningen i berörda kommuner extremt upprörd, och det med rätta.

  Det man nu gör är en mindre ändring. Man har dock aviserat, i den promemoria som har gått ut på remiss, att man avser att ändra i kärntekniklagen och ta bort det kommunala vetot. Som jag lyfte upp i mitt tidigare replikskifte kan ju inte remissinstanserna se konsekvenserna av detta. Vi ska alltså gå till omröstning i eftermiddag och trycka på knappen med konsekvenser vi inte kan se. Det, fru talman, är ytterst anmärkningsvärt.

  Fru talman! En gruva, särskilt en urangruva i alunskiffer, skapar stor oro. Regeringen har också valt att skjuta frågan om riskbedömning till kommande prövningar, vilket ytterligare visar att man inte har tänkt igenom konsekvenserna av sitt agerande. Som flera instanser pekar på är det svårt, i princip omöjligt, att överblicka konsekvenserna. Det är i huvudsak det som gör att vi yrkar avslag på regeringens proposition – att remissinstanserna, även de som i grunden är positiva till att uranutvinningsförbudet tas bort, inte kan se vilka konsekvenser detta får framgent.

  Fru talman! Den SD-ledda Tidöregeringen riskerar i förlängningen samhällstilliten. Man motverkar utvecklingen av den svenska gruvindustrin. Det är tråkigt. Det är dåligt. Det är dåligt för svensk självförsörjning. Det är dåligt för den svenska industrin.

  Vi behöver öka intresset för metaller och mineral, men vi behöver göra det på ett sådant sätt att vi involverar den berörda lokalbefolkningen. Den stadsflytt som sker i Kiruna hade aldrig gått att genomföra om man inte hade haft en ganska stark tro på gruvindustrin och en förståelse för att bolaget LKAB behöver göra detta. Man har en tillit till gruvindustrin. Den ska vi värna och vara rädda om. Vi ska stötta de gruvkommuner som faktiskt ställer upp för alla i vårt samhälle.

  Vi socialdemokrater diskuterade den här frågan på vår kongress i våras och kom till ett väldigt tydligt beslut. Vi har gjort ett omtag i vår politik och ser att vi behöver tillåta sekundär utvinning av uran för att möjliggöra att ta till vara de restprodukter som bryts i befintliga gruvor.

  Vi måste också kunna ta till vara det renade lakvattnet. Det är en fråga som egentligen inte hör till betänkandet. Men det är ju så, fru talman, att svensk berggrund består av ganska mycket uran, vilket gör att vi har ganska mycket uran i lakvatten. Har man mycket uran i det vatten man tar in i processen påverkar det också gruvprocessen. Detta påverkar nu tillståndsprövningen, inte minst LKAB:s tillståndsprövning i Malmberget och i Gällivare.

  Regeringen säger nu att man har en process på gång för att lösa detta. HaV:s riktvärde på området har ju hittills stängt Gåsgruvan i Värmland och omöjliggjort eller skjutit på andra tillståndsprocesser. Här har regeringen en viktig fråga att ta tag i så att vi kan hålla igång de verksamheter som redan har tillstånd.

  Fru talman! Jag har varit riksdagsledamot i snart 16 år. Jag har blivit uppvaktad i en mängd frågor som vargar, skog och småkommunernas förutsättningar, frågor där vanligt folk har kommit i kläm. Man hör av sig och tycker att politiken ska agera. Jag har sällan varit med om något liknande som när vi nu diskuterar frågan om att öppna upp för urangruvor. Det har varit en konstant flod av mejl, telefonsamtal, sms och inlägg på sociala medier som vädjar till oss politiker att tänka efter, göra rätt och inte öppna upp för lagstiftning som hotar vårt grund- och dricksvatten.

  (Applåder)

• Fru talman! Tack, Isak From, för inlägget i debatten, som jag tror kommer att fortsätta vara ganska spänstig här under eftermiddagen.

  Jag tänkte göra en liten inflygning över detta med näringspolitik, som Isak From efterlyste från Tidöregeringen. Isak From påstod att regeringen inte hade gjort någonting på det näringspolitiska området. Då tänkte jag nämna några saker: regelförenklingsråd, implementeringsråd, gårdsförsäljning, hotelltillståndens avskaffande, avskaffande av danstillstånd, 3:12-reglerna som förenklar och sänker kostnaderna för omkring 60 000 företag, förenklade tillståndsprocesser, accelerationskontor samt avskaffande av kravet på att spara kvitton fysiskt, vilket också leder till minskad administration och minskade kostnader.

  Detta är gjort på tre år. Vad gjorde den socialdemokratiska regeringen under åtta år för att främja svenskt näringsliv?

  2025-11-05 12:58:10

  

  Eric Palmqvist

• Fru talman! Tack till Isak From för, ja, vad ska jag säga? Det var ju inga frågor. Jag förväntade mig att det skulle komma några konkreta frågor.

  Att veta exakt vilka enskilda projekt det handlar om är svårt när man inte har en kristallkula. Det får vi se när den dagen kommer då företag skickar in ansökningar om att bedriva den här verksamheten. Att veta det i förväg känns lite udda. Jag tolkade i alla fall det ledamoten From sa som att man inte vet vilka projekt det här skulle omfatta. Det känns ju rimligt.

  Sedan är det så att det finns ett förslag i det här som är att utreda det kommunala vetot. Det är ännu inte beslutat. Men det finns med och ska behandlas längre fram om jag fattat det rätt.

  Hur som helst är det dubbel lagstiftning som man ämnar ta bort. Vi har kärntekniklagen att förlita oss på. Att förhålla sig till den, som stipulerar ett gränsvärde på jag tror 100 kilo, tycker jag är fullt rimligt.

  Vi har också annan lagstiftning i Sverige där regeringen faktiskt har mandat att fatta beslut i frågor som rör riksintressen. Det här är en sådan fråga som man gör bedömningen att regeringen kan fatta beslut om.

  2025-11-05 12:38:03

  

  Eric Palmqvist

• Fru talman! Tack, Jesper Skalberg, för anförandet!

  Jag har en del frågor där jag skulle vilja ha ett förtydligande kopplat till det som Jesper Skalberg Karlsson nämnde i sitt anförande, nämligen vikten av att skapa tillit, förtroende för lagstiftning och så vidare. Ledamoten inledde sitt anförande med att tala om att det inte kommer att finnas en liten urangruva i varje skogsbryn. Och så nämndes Ranstadsverket, och eftersom jag själv kommer från Billingen eller Skaraborg ser jag den stora påverkan som skedde där och det minne som finns av allt som skedde då. Ledamoten säger att det aldrig kommer att vara aktuellt igen.

  Innan vi hade den lagstiftning vi har nu sökte man av stora marker i mina hembygder, och det var mycket provborrningar och så vidare. Detta skapade allt annat än tillit hos de människor som bor i dessa bygder. Även om ledamoten i replikskiftet strax innan sa att det är en så liten yta totalt är det ändå hela hembygder vi pratar om när det gäller de här öppna urangruvorna, som ledamoten i och för sig tror att vi aldrig kommer att kunna få se men som man nu öppnar möjlighet för.

  Jag skulle därför vilja ställa frågan: På vilket sätt ska den här lagstiftningen skapa en ökad tilltro? Man skulle faktiskt kunna göra betydligt enklare ingrepp i lagstiftningen för att komma åt det som jag uppfattar som huvudsaken i ledamotens argumentation, nämligen sekundärutvinningen, så att vi kan använda oss av det som plockas upp ur jorden och inte behöver lägga det på deponi. Varför är det nödvändigt att ta bort hela denna lagstiftning och förbudet mot uranbrytning? Varför är det nödvändigt att också nagga det kommunala vetot i kanten, som man gör med den lagstiftning som man lägger fram nu?

  2025-11-05 13:20:28

  

  Ulrika Heie

• Fru talman! Först och främst tycker jag att det är märkligt att jämföra de beslut som fattades på 60-talet med de beslut som potentiellt kan fattas i framtiden. Det var helt andra utvinningsmetoder. Det fanns i princip ingen tillämplig miljölagstiftning. Det fanns ingen tanke på vad vi ska göra med Y om X händer. Det är klart att Socialdemokraterna borde be om ursäkt för de övergrepp som Ranstadsgruvan ledde till. Det tror jag att människor i Falköping och Skövde hade uppskattat.

  När det gäller dagbrott kan jag nämna för den här församlingen att jag är uppvuxen inte långt från dagbrott på norra Gotland. De bidrar med byggmaterial till tågstationer, badhus, järnvägar och annat som byggs i de kommuner alla ni andra kommer från. Jag tycker att det är bra. Jag tycker att det är rimligt att man som stat ställer miljökrav på dem så att de använder de bästa tillämpliga metoderna.

  Men jag tror inte att vi ska peka ut grundämnet uran som allt annat omöjliggörande. Skulle man hitta lite uran i Kirunagruvan är det rimliga inte att man stänger den. Det rimliga är att man hanterar det på ett säkert sätt och i enlighet med de intentioner som finns i miljöbalken.

  Jag tycker också att det finns skäl för många partier att fundera på om man ska underblåsa rädsla och göda oro i dessa frågor, när vi vet att det finns små halter av farliga ämnen också i många andra produkter: arsenik i ris, kadmium i solpaneler med mera. Uran är inte helt väsensskilt från de 90 andra grundämnen som finns i den svenska marken och jorden.

  2025-11-05 13:22:36

  

  Jesper Skalberg Karlsson

• Fru talman! Jag tänker att det är viktigt att ändå göra den historiska utblicken från 60-talet, när man bröt uran, fram till 2025, när man nu är på väg att ta bort det kommunala vetot. Det stoppade faktiskt ett försök till betydligt mer omfattande storskalighet på 70-talet, då man valde att använda sig av vetot för att det inte skulle göras ännu större sår i naturen.

  Jag delar Jesper Skalberg Karlssons erfarenhet av Nordkalks brytning i Sverige av kalk till cement, som också sker i berget Billingen.

  Under valet 2022, vilket ju inte är alltför länge sedan, sa ledamotens partikamrat från norra Sverige, Mattias Karlsson, att det inte kommer att vara aktuellt att bryta uran i Norrbotten men att det finns sådana fyndigheter i Västergötland och att det skulle kunna brytas där framöver. Om man från Moderaternas sida menar att man på det sättet skapar tillit och framtidstro i olika bygder blir det lite märkligt. Det är inte så länge sedan, så man kan inte hävda att miljölagstiftningen nu ser ut på ett helt annat sätt och hänvisa till 60-talet.

  Från det parti som ledamoten företräder pekar man på att man ser uranbrytning i Sverige som potentiellt möjlig. Då stämmer det inte som ledamoten säger i debatten, att det inte kommer att vara aktuellt med storskalighet utan att man bara bör kunna ta till vara det uran som hittas i de gruvor där man bryter i dag.

  Min fråga kvarstår därför: På vilket sätt vill Moderaterna bidra till att människor känner tillit och framtidstro i de bygder runt om i Sverige som av ledamotens olika kollegor pekas ut som möjliga att bryta uran i framöver? Nu öppnar man för detta i dag, och dessutom vill man ta bort det kommunala vetot.

  2025-11-05 13:24:37

  

  Ulrika Heie

• Fru talman! Jag tackar Eric Palmqvist för frågorna.

  Uppenbarligen gjorde vi socialdemokrater någonting som fungerade bättre. Det stora antal konkurser som präglat den här mandatperioden har ju varit historiskt. Arbetslösheten har aldrig varit så hög, och investeringsviljan i Sverige har drastiskt sjunkit.

  Det är allvarligt om inte Sveriges regering pekar ut att man tror på svensk industri och på de här investeringarna och om man konsekvent säger nej till att möjliggöra havsbaserad vindkraft på västkusten för att tillgodose både fordonsindustrins och kemiindustrins behov. Då blir danstillstånd och gårdsförsäljning kanske till lite mindre frågor. De kanske kan komma att klippas in.

  Det är klart att det är viktigt för oss socialdemokrater att det finns verksamheter och företag med flera tusen anställda som bidrar till Sveriges välfärd. Skatteintäkterna från de verksamheterna kan bygga landet starkt. Det är det som är viktigt för oss.

  (Applåder)

  2025-11-05 12:59:38

  

  Isak From

• Fru talman! Ja, om vi pratar arbetslöshet kan jag ju säga att siffrorna i statistiken kan brytas ned ganska mycket. Man kan bryta ned dem till molekyler, men då hamnar vi i en migrationspolitisk debatt. Det ska vi inte bedriva här i kammaren i dag.

  När det gäller de summor som betalas in till det kollektiva, alltså skatter, kommer de framför allt från det privata näringslivet. Det är där det genereras pengar. Den sociala sektorn bekostas av de skatter det privata näringslivet ger upphov till. Det är den modellen vi har; vi bekostar samhällsservice med hjälp av de allmänna medel som arbetskraften i det privata, vinstdrivande näringslivet skjuter in i systemet.

  Jag tänkte backa till en annan sak. Ledamoten From menade att Socialdemokraterna enligt ett kongressbeslut är för sekundär brytning. Det välkomnar jag. Det är fullt rimligt.

  Sedan var ledamoten From inne på frågan om gränsvärdena för uran i lakvatten kontra de gränsvärden som gäller för dricksvatten. Det var någonting som jag även nämnde i mitt anförande. Visst ställer det till det, men det pekar också på någonting. Det pekar på att vi från Myndighetssverige har satt gränserna för vilken miljöpåverkan som är rimlig extremt lågt – lägre än det vi tycker är tjänligt att dricka och ha i de kommunala vattenkranarna.

  Min fråga är om ledamoten From inte litar på svensk miljölagstiftning och på miljöbalken.

  2025-11-05 13:01:07

  

  Eric Palmqvist

• Fru talman! Det är väldigt tydligt att under den här mandatperioden har regeringens myndighet, Havs- och vattenmyndigheten, sänkt gränsvärdet för uran i lakvatten och i grundvattnet till en extremt låg nivå, långt under det som anges i Livsmedelsverkets riktlinjer. Det har vi diskuterat. Jag har haft debatter med Romina Pourmokhtari om den frågan.

  Konsekvensen är att under den här regeringen har flera gruvor inte fått tillstånd.

  Konsekvensen är att vi importerar kalk från Turkiet till norra Sverige och norra Finland i stället för att bryta den på Gotland.

  Konsekvenserna av regeringens politik är fler konkurser och fler arbetslösa, som är en kostnad för samhället. I stället för att ha ett jobb att gå till måste de få bidrag via arbetslöshetsförsäkringen och i förlängningen kanske via socialtjänsten. Det är en kostnad för samhället till skillnad från om man fått ut de människorna i jobb.

  Fru talman! Det är väldigt stor skillnad mellan oss och Sverigedemokraterna i den här frågan.

  2025-11-05 13:03:02

  

  Isak From

• Fru talman! Jag tackar Jesper Skalberg Karlsson för anförandet.

  Jag har läst Moderaternas reservation från när förbudet mot uranbrytning infördes år 2018. Då lutade man sig mot att det kommunala vetot gjorde lagstiftningen tillräcklig. Därför behövde man inte införa något förbud mot uranbrytning. Nu tar man bort det kommunala vetot i två steg samtidigt som uranbrytning tillåts. Då undrar jag: Vad är det som har gjort att Moderaterna har ändrat åsikt om vikten av en stark reglering av uranbrytning? Ser man ett behov av att köra över kommuner framöver?

  2025-11-05 13:14:47

  

  Katarina Luhr

• Fru talman! Som vi har varit inne på är det viktigt att slå fast att vi har näringsfrihet i Sverige. Samma lagar ska gälla i hela landet. Det ska vara tydligt för ingående parter vad som gäller. Vi ska inte ha olika bedömningar på olika platser.

  Jag tycker att det är viktigt att slå fast att vi har en annan miljölagstiftning, andra utvinningsmetoder och ett helt annat system med hängslen och livrem kring gruvbrytning i dag jämfört med hur vi hade det på 60-talet. Vetot mot uran är det enda vetot mot ett grundämne. Det finns inget veto mot någon annan gruvverksamhet eller mot farliga ämnen som arsenik eller kvicksilver. Det vi vill ha är en prövning av myndigheter, domstolar och experter som inte bygger på politiska nycker.

  Det finns andra veton. Det finns veton mot vindkraft som också kan överklagas till regeringen, som har rätt att köra över en kommun. Det är inte möjligt med det nuvarande vetot mot uran. Många mineral och metaller är kritiska för Sveriges och EU:s säkerhet. Detsamma gäller inte för till exempel vindkraft. Så visst finns det en pågående debatt om vilka kommunala veton som ska finnas.

  Beskedet kring det pm som just nu är ute på remiss kommer dock i så fall i juni och inte i den här debatten. Den här debatten handlar om att möjliggöra framför allt sekundär utvinning, vilket utgör hela den svenska uranutvinningen i dag.

  2025-11-05 13:26:44

  

  Jesper Skalberg Karlsson

• Fru talman! Jesper Skalberg Karlsson talar om att återställa möjligheterna till prövning. Det innebär att det med de förutsättningar som finns i dag krävs en lokal acceptans. Det krävs också att du har de kommuner som berörs av gruvan med dig.

  Jag delar Jesper Skalberg Karlssons åsikt att vi behöver möjliggöra sekundär utvinning av uran, och vi står bakom det. Då är det, som jag sa i mitt anförande, beklagligt att det rör sig om en så undermålig produkt, som saknar risk- och konsekvensanalys. Ansvariga myndigheter ser inte var gränsdragningen kommer att ske. Vad händer med förändringarna i 17 kap. miljöbalken?

  Jesper Skalberg Karlsson tar också upp detta med lokalt inflytande. Han lyfter själv fram att det finns kommunalt veto mot vindkraft, och som vi hörde i en tidigare debatt anser hans partikamrat från Moderaterna, Lars Beckman, att man ska säkerställa att även lokala avlopp kan påverkas av det lokala inflytandet.

  Men Falköpings eget moderata kommunalråd Adam Johansson har varit oerhört tydlig med vad han tycker om regeringens produkt på det här området: Han sågar den fullständigt! Han säger att regeringen måste skärpa sig och komma tillbaka med något annat.

  Det är orimligt att man kör över kommunerna i den här omfattningen. Har inte de signalerna nått fram till den moderata partigruppen?

  2025-11-05 13:28:38

  

  Isak From

• Fru talman! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande om att ta bort förbudet mot utvinning av uran.

  Det handlar inte om att starta storskalig brytning av uran i varje skogsbryn utan i stället om att återställa möjligheten att pröva undersökningstillstånd där det finns en viss mängd uran, under samma strikta regler som gäller för andra mineral i Sverige.

  Förbudet infördes 2018 och gjorde uran till det enda grundämne i Sverige som är olagligt att utvinna. Det var aldrig en miljömässigt motiverad åtgärd utan en politisk markering. Resultatet har blivit att man i praktiken hindrar utvinning av även andra viktiga metaller och mineral som vanadin, kobolt och sällsynta jordartsmetaller eftersom de ofta förekommer tillsammans med uran.

  Moderaterna anser att lagstiftningen ska vara logisk, teknikneutral och ansvarsfull. Att tillåta prövning av gruvprojekt där halter av uran finns betyder inte att något godkänns per automatik. Varje verksamhet måste, precis som i dag, genomgå prövning enligt miljöbalken och minerallagen. Sverige har bland världens strängaste miljökrav, och det kommer vi att fortsätta ha.

  Jag vill också säga tidigt att jag förstår att många människor känner oro inför gruvbrytning, oro för vattnet, oro för naturen och oro för livsmiljön och hemmiljön. Den oron är mänsklig och naturlig och ska tas på allvar. Vi delar ju alla i någon mån ansvaret för att skydda vår natur och säkerställa att utveckling sker på ett tryggt sätt. Men det är just därför vi har ett robust prövningssystem. Beslut om miljö och säkerhet ska vila på fakta och expertbedömningar och inte på politiska nycker.

  Fru talman! I det här rummet har vi ett ansvar att se längre än bara nästa mandatperiod. Europa importerar i dag nästan allt uran och majoriteten av de kritiska metaller som behövs för alltifrån klimatomställningen till försvarsindustrin – och det från länder som inte delar våra värderingar. Om Sverige vill och ska vara en del av lösningen och inte en del av beroendet måste vi våga ta ansvar för våra egna resurser på ett säkert och hållbart sätt.

  Fru talman! Det svenska förbudet mot att öppna gruvor där det finns uran har gjort att investeringar i prospektering och forskning har avstannat. Sverige, som historiskt har varit en gruvnation och leverantör av råvaror till hela Europa, har halkat efter samtidigt som beroendet av import har ökat. Vi befinner oss nu i ett läge där Europa importerar upp till 98 procent av sina kritiska metaller. Det används som påtryckningsmedel i globala handels- och säkerhetsrelationer.

  För mitt parti, Moderaterna, är frågor om självförsörjning, motståndskraft och teknologiskt oberoende en del av analysen som ligger till grund för vårt ställningstagande i betänkandet. I Europa konsumeras en fjärdedel av världens råvaror, men här produceras endast 3 procent. Det är inte långsiktigt hållbart.

  Fru talman! Det moderna samhället bygger på metaller och mineral. Det handlar om allt från mobiltelefoner och elbilsbatterier till sjukhusutrustning, elnät och försvarsteknologi. De kritiska mineralen och metallerna kommer från början från gruvan. Sverige har stor tillgång till dessa ämnen, men paradoxalt nog är vi i dag nästan helt beroende av import, och mycket av den kommer från länder där miljökrav, arbetsvillkor och rättssäkerhet ligger långt under svensk nivå. Om tillgången dessutom blir redskap för påtryckningar stannar inte bara den gröna omställningen här utan också utvecklingen av sjukvården, industrin och försvaret.

  De som motsätter sig förändringen som regeringen föreslår i dag menar kanske väl, men resultatet blir tyvärr att problem skjuts över på andra länder utan att vi uppnår någon balans mellan hållbarhet och tillväxt.

  Fru talman! En annan viktig aspekt av regeringens förslag handlar om möjligheten till sekundär utvinning, alltså att ta vara på uran som en biprodukt när man bryter andra metaller. Den sekundära utvinningen är den svenska utvinningen. De som säger att de inte motsätter sig sekundär utvinning är i praktiken för utvinning av uran i Sverige.

  I dag tvingas svenska gruvbolag lämna kvar eller deponera uran, trots att det vore fullt möjligt att omhänderta det på ett säkert sätt. Det här är ineffektivt. Det ökar kostnaderna och leder till större avfallsmängder. Det är dessutom ett slöseri med resurser som vi i framtiden kan behöva.

  Om det går att ta hand om fler ämnen i samma process, minska avfall och samtidigt stärka självförsörjningen är det både miljömässigt och ekonomiskt klokt att göra det. Kombinationen av teknik, miljöhänsyn och innovationskraft ska inte underskattas. Det är det som bygger svensk industri stark. Att ta bort förbudet mot att utvinna uran som biprodukt är därför ett steg mot en smartare och mer hållbar svensk gruvindustri.

  Fru talman! Låt mig kort få uppehålla mig vid några punkter som jag är övertygad om att andra partier också kommer att nämna i dag.

  För det första: Mycket av debatten de senaste veckorna har handlat om att bryta alunskiffer. Här tål det att påminna sig om att det är möjligt redan i dag. Däremot finns det krav på att genomgå en särskild lämplighetsprövning för att bryta alunskiffer. Det kravet kommer att finnas kvar. Det är inget vi behandlar här i dag.

  I lokalmedier runt om i landet har vissa partier, som Socialdemokraterna, gått ut med att de vill förbjuda brytning av alunskiffer. Men om vi läser i Socialdemokraternas och Centerpartiets gemensamma reservation finns där inga förslag om ett sådant förbud, och det är bra att man är tydlig med det. Och även om alunskiffern innebär speciella risker är miljöbalkens bestämmelser och den svenska miljötillståndsprocessen med strikta gränsvärden tillämpliga och tillräckliga.

  För det andra: Det förekommer i dag ingen brytning av kritiska metaller och mineral i alunskiffer i Sverige. Det har heller inte historiskt förekommit i stor utsträckning. Det förekommer heller ingen renodlad uranbrytning i Sverige i dag. Historisk brytning i alunskiffer och brytning av uran skedde under annorlunda miljökrav, efter annorlunda tillståndsprocesser och med andra utvinningsmetoder än de som finns i dag. Hur Tage Erlanders regering kunde godkänna Ranstadsgruvan på 60-talet utan att ha en ordentlig miljölagstiftning på plats är svårt att förstå. De närboende betalar fortfarande priset, och där vill ingen hamna igen.

  För det tredje: Att ta bort förbudet mot uranutvinning gör det inte tillåtet med miljöfarliga gruvor. Alla potentiella gruvor måste genomgå en miljöprövning och bevisa att gruvbrytningen kan bedrivas säkert för att få etableras. Därutöver måste företaget bevisa att gruvan är ekonomiskt hållbar för att vi ska slippa oseriösa aktörer. Slutligen måste en ekonomisk säkerhet ställas ut ifall miljöfarligt avfall måste hanteras – hängslen och livrem med andra ord. Det är motiverat med hängslen och livrem när man bryter fyndigheter som kan innehålla kvicksilver, kadmium, arsenik, zink, koppar och lite uran.

  Fru talman! Sverige har en lång historia som gruvnation. Det har byggt vår välfärd, vår industri och vår självständighet. Nu står vi inför en ny tid där de metaller som en gång formade det gamla industrisamhället också är nyckeln i omställningen. Genom att ta bort förbudet mot att öppna gruvor där det finns uran och återställa möjligheten till prövning visar vi att Sverige orkar tänka långsiktigt. Vi tar ansvar för vår egen försörjning av kritiska metaller. Vi stärker vår konkurrenskraft. Vi står upp för den logiska principen att lika fall ska behandlas lika.

  Det här, vill jag säga, är inte en rakt igenom enkel fråga. Det finns oro. Den ska vi ta på allvar. Men politikens uppgift är inte att göda oron eller underblåsa rädslan utan att bygga tillit till våra lagar, våra myndigheter och vår förmåga som land att kombinera miljöhänsyn och utveckling. Sverige ska inte välja mellan hållbarhet och tillväxt. Vi ska ha båda. Vi ska fortsätta visa omvärlden att det går med ansvar, kunskap och framtidstro. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

  (Applåder)

• Fru talman! Jag tackar ledamoten Luhr för frågan.

  Det vi behandlar i dag handlar om att tillåta prövningstillstånd för brytning där det finns låga halter av uran. Det verkar finnas ett ganska brett stöd för det. Det handlar som sagt om när uran verkligen är att betrakta som en biprodukt.

  Parallellt med det finns ett pm som är ute på remiss. Remisstiden går ut lördagen den 8 november, och en behandling ska ske under våren. Vi ska såklart ta till vara de remissvar som kommer in och behandla dem på ett ansvarsfullt sätt, men det går inte i dag att säga exakt var den behandlingen landar eller när den är klar.

  Jag noterar däremot att det finns en trappa för hur omfattande ett kommunalt veto ska vara. Det är till exempel en tydlig skillnad på en kärnteknisk anläggning där man klyver atomer och en gruva där man plockar upp uran med skopa. Förmodligen finns det skäl att se olika på de här sakerna, men exakt var behandlingen landar kan jag inte svara på i dag.

  2025-11-05 13:15:43

  

  Jesper Skalberg Karlsson

• Fru talman! Först och främst är det värt att notera att det handlar om en mycket liten total yta av Sverige som land när vi talar om gruvbrytning och gruvverksamhet. Det kan låta som att det öppnar gruvor på varenda liten bakgård, men det handlar om en halv promille av Sveriges yta. Det är knappt så att gruvorna täcker Gotlands södra spets.

  Fru talman! Jag vill vara tydlig med att när jag pratar om självförsörjning handlar det om att kunna bryta sällsynta jordartsmetaller och kritiska mineral och få upp dem ur jorden så att vi också kan få en ekonomisk utveckling av det.

  Uranet är i huvudsak en biprodukt, och det naturliga är att man inte lägger det på deponi utan använder det som går att använda på ett hållbart sätt. Jag tror inte att vi med dagens teknik och dagens kända fyndigheter kommer att öppna storskaliga gruvor där vi bryter enbart uran. Det handlar om att möjliggöra för annan brytning och annan utvinning för att stärka vår självförsörjning när det gäller andra metaller.

  Men om man som Miljöpartiet menar att det inte ska kunna brytas i någon fyndighet där det finns spår av uran är vi på ett sluttande plan mot att inte ha någon gruvverksamhet i Sverige. Det är detta vi vill undvika med förslaget i det här betänkandet.

  2025-11-05 13:18:43

  

  Jesper Skalberg Karlsson

• Fru talman! Tack till ledamoten From för frågan!

  Först och främst vill jag säga att det är skillnad mellan avlopp och mineralbrytning. Kommunalt va är en väldigt tydlig kommunal kompetens. Det är ett ansvar som kommunen ska ta. Jag tycker inte att det är lika självklart att kommunerna ska ha ansvar för Europas försörjning av sällsynta jordartsmetaller och kritiska mineral.

  Fru talman! Jag kan ställa en motfråga till Isak From. Jag läste nämligen Svenska Dagbladet häromveckan, där ett tjugotal socialdemokratiska kommunalråd och regionråd krävde att Sveriges riksdag skulle förbjuda all brytning av alunskiffer. Men i det betänkande vi debatterar i dag noterar jag att Socialdemokraterna inte har något sådant förslag. Hur kan det komma sig? Och hur ska människor kunna utröna vad den socialdemokratiska linjen egentligen är? I tidningen har Socialdemokraterna en annan linje än här i kammaren.

  2025-11-05 13:30:49

  

  Jesper Skalberg Karlsson

• Fru talman! När ledamoten Isak From pratar om att det kan finnas lite alunskiffer och lite uran och att det kan finnas lokala förutsättningar som kan påverka en prövning blir jag faktiskt ganska glad. Det visar på ett tydligt sätt att det här inte är frågor där Sveriges riksdag kan säga ja eller nej till enskilda olika projekt, utan det är frågor som behöver hanteras i domstolar och myndigheter av experter som kan bedöma förutsättningarna för brytning. Vi i politiken ska så att säga ge ramar, och sedan ska andra hantera själva ärendet. Därför är det viktigt att det finns ett tydligt regelverk.

  Vi i Tidöpartierna tycker att det är märkligt att vi har 91 naturligt förekommande grundämnen, men ett av grundämnena är förbjudet. Det är bättre att inte ha sådana särregleringar utan att behandla uran på samma sätt som kadmium, arsenik eller kvicksilver, det vill säga från fall till fall utifrån de förutsättningar som finns.

  På tal om komplicerat, fru talman, låt mig nämna att det i medier, i många lokaltidningar, i lokala Facebookgrupper och på andra ställen låter som om Socialdemokraterna vill förbjuda brytning av alunskiffer. Det finns dock ingen sådan reservation i betänkandet i dag. Man vill alltså att brytning av alunskiffer ska fortsätta att vara möjlig.

  En annan fråga där Socialdemokraterna sitter på två stolar samtidigt är detta om sekundär utvinning. Den svenska utvinningen är ju sekundär utvinning. Man säger alltså nej till brytning av uran, men man säger ja till sekundär utvinning, som är hela den svenska utvinningen av uran. Det är obegripligt. Jag förstår inte hur man ska kunna få en tydlig linje från partiet inför valet nästa år. Det kan bli på det ena eller det andra sättet. Vi får väl se hur det går med den saken.

  (Applåder)

  2025-11-05 13:33:47

  

  Jesper Skalberg Karlsson

• Fru talman! Jag vaknar tidigt på morgonen, och nu har jag hunnit bli så hungrig att jag hoppas att mitt magkurrande inte ska höras. Men jag ska försöka hålla mig till ämnet.

  Förbudet mot utvinning av uran ska tas bort, föreslår regeringen. Regeringens förslag innebär att det kommer att vara möjligt att utvinna uran i Sverige. Ändringarna innebär även att regeringens obligatoriska tillåtlighetsprövning enligt miljöbalken ska begränsas till sådana kärntekniska anläggningar som prövas av regeringen enligt lagen om kärnteknisk verksamhet samt att prövningen av sådana verksamheter inte längre kommer att omfattas av det så kallade kommunala vetot. Detta har vi hört mycket om i den här debatten.

  Jag håller med dem som har framhållit att det är märkligt hur man kan ändra sitt synsätt när det gäller i vilka frågor det är viktigt med kommunalt veto. Det blir lite osäkert var man hamnar.

  Så agerar en regering som vill styra landet med järnhand. Om någon protesterar vill man hämnas med olika metoder, antingen det handlar om utvandring, mineral eller någonting annat. Jag tycker att det är mycket som står på spel.

  Regeringen framhåller att Sverige är en stark gruvnation som kan spela en stor roll för Europas försörjning av kritiska metaller och mineral. Det håller jag med om. Jag och Vänsterpartiet håller med om att Sverige är en stark gruvnation. Vi ska värna om att det även i fortsättningen ska vara så.

  Men hurdan gruvnation vi ska vara är extremt viktigt att ha med oss när vi går in i framtiden. Miljö- och klimatfrågan står högt på dagordningen i hela världen, inte bara i Sverige.

  När människor blir oroliga för brytning i alunskiffer skulle man kunna säga: Så är det ju alltid – det är alltid någon som är orolig och någon som är emot saker och ting. Men vi ska nog stanna upp ett tag när det handlar om just alunskiffer. Det är lite annorlunda än andra bergarter. Det finns inga bra exempel på lyckade gruvprojekt där brytning har skett just i alunskiffer.

  Det är inte konstigt att människor blir oroliga och protesterar. Den här regeringen verkar inte alls bry sig om sina invånare när det gäller den här frågan. Riskerna och svårigheterna med brytning i alunskiffer är kända för alla, inklusive regeringen. Det handlar inte bara om hälsorisker, utan riskerna för närmiljö och vatten är också högst påtagliga.

  Fru talman! Jag skulle vara förvånad om inte alla andra också fått mejl, brev och samtal från oroliga människor från hela landet – inte bara Jämtland och Härjedalen. Jag var här ute och tog emot namnunderskrifter från hela landet för ett par timmar sedan. Det var närmare 28 000 sådana.

  Nu ska jag citera vad regeringen säger: Att åter tillåta utvinning av uran skulle göra det möjligt för Sverige att bibehålla sin roll som en attraktiv gruvnation som kan driva utvecklingen av den gröna omställningen framåt. Det anför regeringen.

  Regeringen framställer det alltså som att brytning av uran är framtiden för den gröna omställningen. Ursäkta, fru talman, men här skulle jag nästan vilja ta mig för pannan och säga: Vart är vi på väg?

  Jag är själv känd för att vara en mycket pragmatisk politiker. Ofta skulle jag nog inte ens förtjäna en medalj från mitt eget parti – det vet jag. Jag bor där naturresurser har betytt mycket. De har varit helt avgörande för vår existens över huvud taget. Jag tänker på skogen, jordbruket, malmen och länets tunga industrier samt på elenergi. Mitt län har offrat mycket så att AB Sverige har fått blomstra.

  Jag har verkligen grottat i vad alunskiffer är för bergart och vilka skillnader det finns mellan att bryta i den och att bryta i annan bergart. Jag säger det här för att det ska bli klart för alla att jag förstår att vi i framtiden nog måste titta på vad vi kan bidra med när det gäller mineral som blir viktig för den gröna omställningen. Det finns säkert några fyndigheter som kommer att bli aktuella för en gruva, men därmed är det inte sagt att vi säger ja till allt. Vad är det som säger att vår generation ska bryta upp allt som man hittar? Någon gång blir man kanske tvungen att säga: Vår generation säger nu nej. Att bryta uran hör inte till framtiden och framför allt inte brytning i alunskiffer.

  Jag undrar hur i hela världen regeringen kan gå fram med ett förslag om att kommunerna inte ska ha någon talan när det gäller om det ska bli en urangruva i alunskiffer eller inte i kommunerna. Men det här är väl bara en bekräftelse på regeringens och Sverigedemokraternas självbild vad gäller deras plan, oavsett vad det handlar om. Om inte människor följer deras linje i gott ska den drivas och genomföras med tvång.

  Fru talman! Jag och Vänsterpartiet kan inte med ord beskriva hur galet det i många avseenden känns. Demokratin är faktiskt hotad i många förslag som den här regeringen framför. Det här är bara ett.

  Jag ska komma tillbaka till varför det här lagförslaget finns på bordet i dag. Man kan titta på priset på uran. Financial Times skriver att priset har gått upp med 240 procent på tre år. Det innebär givetvis att det plötsligt blir ännu svårare att få ihop en ekonomisk kalkyl för regeringens och Sverigedemokraternas våta dröm om ny kärnkraft.

  Jag förvånas lite grann över att sossarna och Centerpartiet inte går hela vägen och vill förbjuda brytning i alunskiffer. Jag hör exempel på vad lokalpolitikerna säger, men jag kommer inte att gå mer in i det.

  Fru talman! Allt i det här betänkandet landar givetvis i att den här regeringen vill bygga ny kärnkraft. Detta hänger ihop med bränslet till densamma.

  Som jag inledde med att säga brukar jag vara pragmatisk av mig. Jag har förstått och landat i att vi kommer att ha kärnkraft som energikälla i några decennier till. Därför anslöt jag mig till ett förslag som möjliggör sekundär utvinning av uran. Man återvinner då detta så att säga i andra högar. Det är då inklusive uran i lakvatten, sandmagasin och gråbergsupplag vid befintliga gruvor. Att tillvarata uran som biprodukt i stället för att hantera det som avfall skulle kunna förbättra förutsättningarna för vissa gruvprojekt och kanske stärka Sveriges och Europas försörjning av kritisk mineral och även uran.

  Jag förstår att det här inte kommer att vara avgörande för Sveriges reaktorer, som tuffar på. Men jag tycker någonstans att det är rimligt att man tittar på om det finns möjlighet att ta till vara detta i stället för att det hamnar i avfallshögen. Vi tror att det här skulle kunna möjliggöras med mindre justeringar i den befintliga lagen utan att man tar bort förbudet mot utvinning av uran.

  Fru talman! Nu ska jag berätta något som gör att jag är ytterst tveksam till ny kärnkraft och därför också till den här propositionen.

  Låt oss säga att någon hade ringt upp mig för 20 år sedan och sagt att jag kommer att ha solpaneler på taket och att jag kommer att ladda min elbil gratis halva året hemma hos mig i Kaarnevaara, 15 mil norr om polcirkeln. Då skulle jag givetvis ha sagt: Ring upp mig igen när du har nyktrat till!

  Men fakta är: Vi satte upp 42 paneler på det gamla ladugårdstaket för fyra år sedan. Min fru köpte en begagnad elbil i april. Hon har pendlat till jobbet i järnmalmsgruvan, Kaunis Iron. Hon har kört dit och kört för att handla mat. Kom ihåg att vi har drygt sex mil till affären. Allt det här har gjorts i ett halvår utan en enda spänn i merkostnad för elen. Jag skulle aldrig ha trott det för två decennier sedan.

  Vad vill jag ha sagt med det här? Jo, att teknikutvecklingen vad gäller det förnybara, till exempel batterier, går i en obeskrivlig takt. Man blir mycket överraskad. Men vad har skett när det gäller tekniken för att klyva uranatomer? Inte mycket, vill jag hävda.

  Fru talman! Jag sticker ut hakan. Man pratar om ett land som är modernt. Eric Palmqvist lyfte så fint att han såg reaktorerna tuffa på. Men jag tror inte att det kommer att byggas ny kärnkraft någonstans i världen om 30 år. Det säger jag eftersom teknikutvecklingen på andra sidan går så fort. Vi kommer att vara ett modernt samhälle men utan ny kärnkraft.

  Jag förstår fördelarna med reaktorer som tuffar på i dag, men man har avfall som man fortfarande säger ska lagras i 100 000 år. Man har i en plan att det kommer att vara istid emellan och allt sådant. Det säger att man har missat mycket i den teknikutvecklingen.

  Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 5 i betänkandet, men givetvis står jag bakom alla mina reservationer.

• Fru talman! I augusti 2018 togs beslutet om att införa ett förbud mot utvinning av uran, och i dag debatterar vi förslaget om att upphäva det förbudet.

  Jag vill börja med att säga det som jag har sagt många gånger förut under den här mandatperioden. Alla beslut vi fattat i den här kammaren är beståndsdelar av en större framtidsvision för vårt land – en framtidsvision som vilar på sunt förnuft, etik och moral. Vi ser inte alltid resultaten med en gång, men trägen vinner.

  Fru talman! I dag fattar vi beslut om att möjliggöra utvinning av uran. Redan här kommer vissa att börja vrida på sig i sina stolar. Det känns lite så där, lite läskigt.

  Men då finns det några fundament som man behöver ha klara för sig:

  Brytning av uranhaltiga ämnen är inte mer riskfylld än brytning av andra metaller och mineral.

  Uran förekommer redan i dag vid annan gruvbrytning, men lagstiftningen gör att uranet deponeras, alltså slängs, i stället för att komma till nytta.

  Uran blir radioaktivt först vid anrikningsprocessen. Den processen sker inte i Sverige.

  Sverige är i behov av uran, inte minst för klimatomställningen. I dag importerar vi från Kanada, Australien, Namibia och Kazakstan.

  Uran förekommer i fler bergarter än alunskiffer. Frågan bör därför inte blandas ihop med den oro som många känner inför just brytning i alunskiffer.

  Sverige har en av världens mest rigida miljölagstiftningar, och jag har tilltro till att våra myndigheter faktiskt fattar beslut som inte skulle riskera vårt grund- eller dricksvatten.

  Fru talman! Jag hänvisar dem som vill veta mer om detaljerna till att läsa hela propositionen och betänkandet. Jag vill i stället fokusera lite mer på det större dilemmat.

  Jag har alltid tyckt att det är märkligt att vi i Sverige använder uran men att vi förbjuder oss själva att utvinna det. Vi vill gärna ha nyttan men inte ta ansvar för arbetet bakom – ett klassiskt ”not in my backyard”.

  Vi kristdemokrater, liksom regeringen och EU, talar nu allt oftare om självförsörjning. Vi har behövt konstatera att vi befinner oss mitt bland makter som vill oss illa eller som åtminstone inte vill som vi. Det är makter som inte bryr sig särskilt mycket om djur och natur, mänskliga rättigheter eller demokrati.

  Vi säger också ofta att Sverige är och ska förbli en stolt gruvnation. Det är inte en trend dit vinden blåser, utan det är en nödvändighet. För oss kristdemokrater är det något mer robust: en del av de grundläggande svenska värderingarna, som förvisso relativiserats av många.

  För att Sverige och Europa inte ska slukas upp av illasinnade makter fungerar det inte att vi är beroende av dem. Frihandel är bra för internationella relationer, men strategiska och samhällskritiska produkter måste vi kunna förse oss själva med. Annars har vi ingen chans om krisen kommer.

  Fru talman! Motståndarna till det förslag vi behandlar i dag har kanske svårt att se sitt eget klimatavtryck. Alla partier i den här kammaren står bakom ett mål om att ställa om vårt samhälle för klimatets skull och för den natur vi alla är en del av. Men många är fortfarande fast i symbolpolitiken. När det gäller möjligheten att utvinna uran vill man inte att det ska ske här i Sverige – det är ju farligt! Men så länge man själv får konsumera produkten är man samtidigt okej med att det sker i andra delar av världen.

  Några partier i kammaren motsätter sig dock kärnkraft helt och hållet. Samma partier vill också att vår energiförsörjning ska bestå av vind- och solkraft, och då uppstår samma dilemma igen. Kina står för 90 procent av marknaden för sällsynta jordartsmetaller, som är nödvändiga även för dessa kraftslag, och utvinner dem under förhållanden vi aldrig skulle acceptera här. Är det verkligen okej att konsumera en produkt – till och med i stor skala – på bekostnad av ett annat lands miljö och grundläggande mänskliga rättigheter?

  Fru talman! Jag tar inte upp det här för att moralisera. Vi är alla delaktiga i dessa komplexa avvägningar, varje dag. Ibland känns det som att hur man än gör blir det fel.

  Jag finner ändå ro och stolthet i det faktum att vi i Sverige har några av världens strängaste miljöprövningar. Jag förstår verkligen den oro många känner. Vi vet att gruvbrytning medför risker. Men jag har tilltro till våra myndigheter och deras förmåga att göra rätt avvägningar.

  Vi kommer inte att kunna vara självförsörjande på allt. Men när vi kan utgå från våra egna tillgångar tycker vi kristdemokrater att vi ska göra det. I Sverige ser vi nämligen till att det orsakar så lite skada som möjligt. Här väger vi olika intressen förnuftigt mot varandra.

  Detta är våra värderingar, och dem ska vi vara stolta över. Genom att bära upp den stoltheten kan vi inspirera andra länder att följa efter.

  Fru talman! Det förslag vi behandlar i dag är en pusselbit i en större framtidsvision om hur vårt hem, Sverige, ska se ut, ett Sverige där vi lever som vi lär. Hur man agerar i en fråga dikterar ju hur man agerar i alla frågor.

  Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

• Fru talman! Tack, Isak From, för frågan, som jag uppfattar handlar om det kommunala vetot. Det är inte det vi beslutar om här i dag.

  Det kommunala vetot tas bort endast för små mängder uran – mängder som framför allt förekommer som biprodukt vid brytning av andra metaller och mineral. Jag lämnar därför promemorian därhän; den är just nu ute på remiss, och vi får naturligtvis, precis som alla regeringar gör, lyssna in vad olika remissinstanser säger. Sedan kommer vi att ta ställning också till ett sådant beslut. Jag vill inte föregripa den processen.

  Jag skulle vilja ställa en fråga tillbaka till ledamoten From. Vill man fortsätta att deponera det här uranet? Vad vill man göra i stället för förslaget i propositionen?

  2025-11-05 13:55:56

  

  Camilla Brodin

• Fru talman! Vi har väldigt låga halter av uran i fyndigheter i Sverige, vilket jag var inne på i min förra fråga. Jesper Skalberg Karlsson tog också upp att vi behöver öka vår självförsörjningsförmåga när det gäller uran. Det kommer att kräva enormt stora dagbrott där vi tar upp det uran vi vill använda.

  Det blir väldigt tydligt för dem som bor i kommuner som har uranfyndigheter i sitt närområde att ett ingrepp genom ett sådant dagbrott kommer att göra otroligt stor skillnad i deras livsmiljöer. Det är därför viktigt att man håller fast vid det kommunala vetot så att man får säga sitt om det område där man bor.

  Jesper Skalberg Karlsson lyfter upp att brytningen måste ske på ett miljösäkert sätt och att det har hänt mycket sedan Ranstadsgruvan öppnade. Men det har ändå skett olyckor i flera gruvor i närområden som har haft hög miljölagstiftning. Där har det läckt ut både toxiska tungmetaller och uran i närliggande vattendrag, trots en väldigt hög miljölagstiftning. Jag undrar därför hur vi ska säkerställa att gruvbrytningen blir säker på de ställen som Moderaterna nu står bakom att vi ska driva på för?

  2025-11-05 13:17:05

  

  Katarina Luhr

• Fru talman! Som jag sa i mitt anförande är det beklagligt att regeringens proposition är så undermålig. Det har också väldigt tydligt beskrivits, inte minst från remissinstanserna, att det saknas en fullödig risk- och konsekvensanalys.

  Vi tycker att det ska gå att utvinna uran som sekundär biprodukt. Vi tycker att de slagghögar med mera som finns vid befintliga gruvor ska kunna tas om hand och att vi ska kunna utvinna uran och andra strategiska mineral och metaller ur dem. Vi har också sagt att regeringen bör återkomma med en ny proposition med en risk- och konsekvensanalys av vad det här innebär. Det är ju dessa delar som gör att man blir väldigt orolig på lokal nivå.

  I den här produkten kan vi också lyfta fram de remissvar som kommer från Naturvårdsverket och SGU, som i grund och botten är positiva till det här förslaget. De saknar en risk- och konsekvensanalys, och de saknar en analys av hur förändringarna i 17 kap. miljöbalken påverkar kommande prövningar.

  Det är detta som fattas. Det är den här delen som är fel med regeringens förslag.

  2025-11-05 13:57:17

  

  Isak From

• Fru talman! Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig an detta, men jag kan fortsätta med att poängtera att miljöprövningen är strikt. Kommunerna kommer även i fortsättningen att kunna yttra sig och påverka genom plan- och bygglagstiftningen och vid samråd inför arbete med en miljökonsekvensbeskrivning. Man har också möjlighet att tala i tillståndsärenden.

  Det kommunala vetot gäller ju inte annan gruvbrytning. Är det då logiskt att uran har särbehandlats? Om en gruva etableras men kommunen säger nej till uranbrytning, skulle då uranet hanteras som avfall och deponeras?

  I en gruva med flera olika metaller och mineral går det inte att avstå från att plocka upp just uranet. Här finns en problematik, men vi ser nu till att öppna upp för att man ska kunna utvinna metaller och mineral och ha samma lagstiftning. Vi ska också se till att möjliggöra för oss att klara vår klimatomställning.

  2025-11-05 13:58:45

  

  Camilla Brodin

• Fru talman! Kristdemokraterna, med Peter Kullgren i spetsen, talar ofta om att vi behöver öka vår livsmedelsproduktion. I det här fallet har LRF satt sig emot förslaget och protesterat väldigt mycket. Man är rädd för att vi med ökad brytning i bland annat alunskiffer kommer att förstöra många av våra matjordar framöver.

  Jag skulle egentligen vilja höra: Anser Kristdemokraterna att LRF har fel och att man har fått någonting om bakfoten när man oroar sig för våra matjordar?

  2025-11-05 14:00:02

  

  Katarina Luhr

• Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för frågan!

  Jag tror att vi är många i den här kammaren som har blivit uppvaktade av både medborgare och LRF, som är oroade. Jag förstår att det finns en oro. Men vi ska inte välja uran framför livsmedel, utan här måste vi titta på helheten för att se hur vi kan göra detta på ett ansvarsfullt sätt. Hur ser vi till att bruka vår jord på bästa sätt?

  Det finns en annan typ av problematik med detta, exempelvis med solparker på jordbruksmark. Det finns många olika intressen i dag när det gäller hur vi ska kunna ta oss an jorden och bruka den för vår livsmedelsförsörjning.

  Vi har en miljölagstiftning, och vi har domstolar. Vi måste kunna tro på våra myndigheter så att vi ser till att det inte läcker ut någonstans. I sådana fall är det inte möjligt att öppna gruvan i fråga. Här behöver vi ta ett gemensamt ansvar både i det lilla och i det stora för att vi ska klara klimatomställningen på riktigt.

  2025-11-05 14:00:55

  

  Camilla Brodin

• Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

  Det jag funderar över är egentligen den brytning som sker i alunskiffer. Detta ligger ju oftast i anslutning till eller under våra matjordar. Det gör att det är stor skillnad mellan brytning i alunskiffer och uppförande av solparker på jordbruksmark. Om man sätter upp solparker kan man också montera ned dem. Vi har sett många goda exempel där man till exempel har boskap under solpanelerna, som då får både skugga och bättre matförsörjning. Det är alltså mycket enklare att bedriva fortsatt jordbruk tillsammans med solparker än att göra detta i samband med att man påbörjar uranbrytning i alunskiffer.

  Jag tycker ändå att Kristdemokraterna är svaret skyldig. Hur ska man tänka, och vad ska man prioritera om man måste välja? Kommer Kristdemokraterna att prioritera matförsörjning och rent vatten, eller kommer man att prioritera självförsörjning av sällsynta jordartsmetaller eller uran i våra jordar?

  2025-11-05 14:02:07

  

  Katarina Luhr

• Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för frågan!

  Jag tror inte att någon av oss i den här kammaren kommer att behöva ställa uranet och våra jordbruksmarker mot varandra. Här måste vi se till att vi på ett ansvarsfullt sätt litar på den miljölagstiftning vi har i dag. Det finns möjligtvis någon annan tanke hos något annat parti om att man vill förändra detta i någon riktning för att kunna se till att vi klarar våra klimatmål. Ibland vet man inte riktigt vad som kommer från Miljöpartiet.

  Att bedriva en klimatpolitik som gör skillnad på riktigt är inte att strunta i att ge förutsättningar för brytning och utvinning av olika typer av jordartsmetaller, sällsynta jordartsmetaller, mineral och uran.

  Vi ska ge förutsättningar för detta på ett samlat sätt så att vi också tar ansvar för det vi konsumerar. Det ska vi göra i stället för att försöka se till att det känns lite gott i magen genom att ta in våra solpaneler och vindkraftsparker. Vi behöver väldigt mycket, för det är till elektrifieringen vi ska för att kunna klara klimatomställningen.

  Men då måste vi ta vårt ansvar både i Sverige och i EU. Vi måste titta på det säkerhetspolitiska läget också in the bigger picture. Här någonstans behöver vi ta vårt ansvar för att möjliggöra detta, och det här kommer inte att stå i motsats till varandra.

  2025-11-05 14:03:13

  

  Camilla Brodin

• Fru talman! Tack, Camilla Brodin, för anförandet!

  Jag tycker att det är alldeles utmärkt att vi får möjlighet att fördjupa resonemangen i replikskiften av olika slag, för det här är en viktig fråga. Som flera har varit inne på tidigare i debatten handlar det om att skapa goda förutsättningar framåt. Många pratar om den gröna omställningen och så vidare.

  Jag skulle bara vilja fördjupa resonemangen något tillsammans med Camilla Brodin. I slutet av anförandet säger hon att detta bara är en pusselbit i en större framtidsvision. Det låter nästan poetiskt! Samtidigt skulle jag vilja peka på att man i denna framtidsvision vill vrida ett antal verktyg ur händerna på till exempel kommunerna så att de inte längre ska ha möjlighet till det kommunala vetot. På vilket sätt ser framtidsvisionen ut för det nära samarbetet mellan näringsliv, kommunföreträdare och människor som finns överallt?

  Jag blir lite fundersam över ledamotens vurm för vår starka miljölagstiftning, som vi väl till stor del står bakom. Men jag vet också att det finns en diskussion om att den borde förändras. På vilket sätt? Kan ledamoten ge ytterligare pusselbitar till framtidsvisionen kopplad till graden av självförsörjning, som ledamoten lyfte fram när det gäller att kunna bryta uran i Sverige?

  Jag tycker att det finns en ganska stor diskrepans mellan Moderaternas och Kristdemokraternas företrädare i hur man ser på möjligheten till uranbrytning i Sverige.

  2025-11-05 14:05:04

  

  Ulrika Heie

• Fru talman! Tack, Ulrika Heie, för möjligheten att diskutera och fördjupa oss i replikskiftena, precis som ledamoten sa tidigare!

  Det är härligt att höra att du förvånas lite över min vurm för miljölagstiftningen. Jag har sagt vid ett flertal tillfällen här i dag att den är strikt i Sverige i dag, och det gäller både miljölagstiftningen och miljöbalken. Kommunerna kommer ändå fortsatt att kunna yttra sig och påverka, som jag sa i ett tidigare replikskifte. Det kan ske genom plan- och bygglagstiftningen, vid samråd inför arbete med en miljökonsekvensbeskrivning och genom kommunernas möjlighet att föra talan i tillståndsärenden.

  I dagsläget har man inget kommunalt veto vid annan gruvbrytning; det är bara vid uranbrytning. Här ger vi förutsättningar för att utvinna sällsynta jordartsmetaller, metaller, mineral och allt det som hör därtill. Vi ska inte sätta käppar i hjulet genom ett förbud. Nu gör vi det möjligt för företagen och för Sverige att vara den gruvnation som har byggt vårt välstånd, tillsammans med skogen och stålet och allt det andra. Sverige ska fortsätta att vara den nationen; det är en del av framtidsvisionen.

  Det handlar också om hur vi säkrar och kan koppla samman detta med den klimatomställning som hela samhället står inför. Vi ska även ta det säkerhetspolitiska arbetet i beaktande och tänka på de här sakerna parallellt. Jag tror att det är jätteviktigt – mycket viktigare än att vi plockar ut vissa delar.

  Självklart ska kommuner kunna få vara med och tycka till. Men vi måste också se till att vi skapar goda förutsättningar. I betänkandet handlar det om att vi häver förbudet mot att utvinna uran. Förslaget om det kommunala vetot är ute på remiss just nu, och det kommer att komma i ett senare skede.

  2025-11-05 14:06:50

  

  Camilla Brodin

• Fru talman! Det var väldigt fint att få höra ledamoten från Centerpartiet tala om subsidiaritetsprincipen och om att vi ska fatta beslut på lägsta möjliga effektiva nivå. Det är just detta – att fatta beslut på lägsta möjliga effektiva nivå – som är politikernas ansvar.

  Föräldrar ska själva få bestämma vem som ska vara hemma med barnen. Kristdemokraterna tycker att familjer ska få bestämma om sådant.

  När det gäller klimat- och miljölagstiftning behöver besluten kanske inte fattas hemma vid varje köksbord, utan då behöver man gå samman för att kunna fatta kloka beslut. Miljön har ju inga gränser – den finns där, och vi har den gemensamt. Här behöver vi se till att beslut fattas där det är som mest effektivt.

  I dag debatterar vi att ta bort ett förbud för att möjliggöra en omställning som vi kan lita på. Hela samhället går ändå ditåt, och vi är väldigt många i den här kammaren som jobbar aktivt för detta. Vi ser också möjligheten att utvinna uran i stället för att lägga det på deponi, som man gör i dag. Att nyttja de naturresurser vi har gemensamt är att ta ansvar för framtiden.

  2025-11-05 14:10:04

  

  Camilla Brodin

• Fru talman! En bit in i debatten är det gott att få ha sitt eget anförande och inte bara ta upp frågor i repliker.

  Vi debatterar i dag regeringens förslag att helt och villkorslöst riva upp förbudet mot uranbrytning i Sverige genom att uran återinförs som koncessionsmineral i minerallagen. Det är ett förslag som vid första anblicken kan verka vara ett både enkelt och rationellt sätt att stärka vår energiförsörjning. När man skrapar lite grann på ytan ser man dock att regeringens förslag är både ogenomtänkt och riskfyllt samt att det kör över grundläggande principer om lokalt självstyre och miljöansvar.

  Centerpartiet säger därför nej till regeringens proposition. Vi ser med oro på borttagandet av förbudet tillsammans med det förslag om ett potentiellt borttagande av det kommunala vetot mot uranbrytning som regeringen har skickat ut på remiss. Det kommer att drastiskt försvåra för kommuner att bestämma över eventuella etableringar av urangruvor i kommunerna.

  Fru talman! Låt mig vara väldigt tydlig: Centerpartiet är inte emot kärnkraft. Vi är inte heller emot en stark gruvnäring, snarare tvärtom. Vi vill möjliggöra fler gruvor i Sverige, och vi har lagt fram flera förslag för att korta tillståndsprocesserna och stärka konkurrenskraften för svensk mineralnäring. Uran skiljer sig dock nämnvärt från andra mineral och behöver hanteras på ett annorlunda sätt. Det är här regeringens förslag brister fundamentalt.

  Vi riksdagsledamöter från Skaraborg vet vad vi talar om. Vi har redan levt med konsekvenserna av uranbrytning. Mellan Skövde och Falköping, vid berget Billingen, ligger Häggum och Ranstadsverket, som bröt uran under ett antal år på 60-talet. Då hade Sverige ambitioner om kärnvapen och så vidare, så det var en ganska stor fråga som förtjänar att belysas ur många olika aspekter.

  I dag är det ett öppet sår i landskapet, förvisso med plåster på. Det finns en sjö, och det ser ut som fin natur. Vi vet dock att det under lång tid framöver – rättare sagt för evig tid – kommer att fortsätta läcka från den här typen av verksamheter. Riskerna är stora.

  Notan för efterbehandlingen och saneringen har landat på över en halv miljard kronor i dagens penningvärde. Än i dag, mer än 50 år senare, är området där avfallet deponerades ett avspärrat miljöriskområde som kräver evig övervakning för att förhindra läckage av radioaktivitet och tungmetaller. Det är den dyrköpta och smärtsamma läxan från Ranstad. Några få års drift kan leda till stora kostnader och permanenta miljöskador.

  Fru talman! Uran skiljer sig från andra mineral som bryts i Sverige. Uranmalmen har en annan karaktär och kräver en annan bearbetning än exempelvis järnmalm. I Sverige återfinns uran framför allt i alunskiffer, vilket innebär en stor skillnad jämfört med vanlig malmbrytning. Alunskiffer har oftast en väldigt låg uranhalt, vilket betyder att stora mängder berg behöver brytas, malas och lakas för att man ska få ut relativt små mängder uran. Eftersom malmen är låggradig krävs dagbrott som tar stora ytor i anspråk.

  Att bryta detta i stor skala riskerar att förgifta vårt grundvatten och vårt dricksvatten för generationer framöver. Jag hör vad regeringspartierna säger: Vi har en stark miljölagstiftning som kommer att säkerställa att det inte sker. Vi vet dock att det inte alltid blir som man har tänkt sig. Det sker olyckor av olika slag, och vi ska inte riskera det.

  Regeringen viftar bort riskerna och menar att miljöbalken ska räcka, men erfarenheterna från Ranstad visar med all önskvärd tydlighet att konsekvenserna är oerhört svåra att hantera, även med den bästa vilja – eller vision – i världen.

  Fru talman! Det andra stora problemet med propositionen är attacken på det kommunala självstyret. Den lag som vi nu debatterar syftar, tillsammans med förslaget som nu är ute på remiss, till att helt ta bort det kommunala vetot. Det kommer att drastiskt minska det lokala inflytandet.

  Låt oss inte glömma det folkliga motståndet. Jag, och många med mig i Skaraborg, minns de massiva protesterna på 70-talet när man ville återuppta brytningen. Nu pratar vi om en gruva som ägnade sig åt brytning under några år och sedan lades ned. Det fanns planer på att återöppna den, men tack och lov fanns det kommunala vetot. Det gjorde att beslutsfattare på den lägsta nivån – i kommunerna – kunde lägga in ett kommunalt veto som stoppade brytningen. Tusentals människor samlades för att försvara sin bygd, sitt vatten och sin jordbruksmark.

  Det är ju inte så att ingenting har hänt sedan dess. Det är heller inte så att vi enbart pratar om gammal teknik när det gäller uranbrytning. Många markägare på berget Billingen, i olika delar av Jämtland, i Oviken och så vidare upplever ett stort hot. Man kommer med nya förslag på ny teknik som skulle kunna underlätta underbrytning, men vid närmare granskning visar det sig inte hålla. Detta har skapat oro i stora bygder, och därför har det varit bra med ett förbud mot uranbrytning.

  Däremot ställer sig Centerpartiet bakom att uran inte ska behöva läggas på hög utan kunna användas när man bryter metaller och uran blir en biprodukt som kommer med. Man ska säkerställa att resurser används på ett bra sätt.

  Fru talman! Det kommunala vetot är oerhört viktigt. Det säkerställer att de människor som lever närmast en potentiell urangruva – de som kommer att påverkas allra mest – har det avgörande inflytandet. Nu föreslår regeringen i ett första steg att vetot ska försvagas, och om man får som man vill ska det helt tas bort. Makten flyttas då från det lokala – från Häggum eller Oviken – till ett sammanträdesbord eller ett skrivbord på Näringsdepartementet. Det är en farlig väg att gå. Det är också en respektlös handling mot alla de lokalsamhällen som kan komma att beröras.

  För oss är principen glasklar: Den lokala acceptansen är helt avgörande.

  Fru talman! Regeringens huvudargument är försörjningstrygghet. Men stämmer det? Nej. Sverige är genom Euratom redan en del av en trygg försörjningskedja och importerar uran från demokratier som Kanada och Australien som har en betydligt högre koncentration av uran i sin mark och inte behöver göra sin brytning i alunskiffer. EU har inte heller klassat uran som en kritisk råvara. Att då riskera ovärderliga naturområden, som Platåbergen i Skaraborg eller marken vid Storsjön i Jämtland, vore inte bara farligt utan också helt onödigt.

  Fru talman! Centerpartiet har ett eget konstruktivt förslag, en väg framåt som balanserar behovet av resurser med miljöhänsyn och lokalt inflytande. Vi föreslår att det generella förbudet mot att öppna nya gruvor med primärt syfte att bryta uran ska vara kvar. Däremot är det ett enormt resursslöseri att inte tillåta att uran tas till vara som en biprodukt från annan gruvdrift. I dag tvingas gruvbolagen att lägga detta på hög, och det är absurt. Låt oss i stället skapa en lagstiftning som gör det möjligt att på ett säkert sätt ta hand om detta uran och använda det. Det är cirkulär ekonomi i praktiken och resurssmart, och det minskar mängden farligt avfall utan att vi behöver öppna nya riskfyllda urangruvor i känsliga miljöer.

  Sammanfattningsvis, fru talman: Regeringens förslag missar målet, det underminerar den lokala demokratin och det bygger på felaktiga premisser.

  Centerpartiet väljer en annan, mer ansvarsfull väg. Därför yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2 och avslag på propositionen.

• Fru talman! Jag tackar ledamoten Heie för anförandet.

  Det pratas om premisser, och jag skulle vilja uppehålla mig vid just detta. Centerpartiet stod bakom att förbjuda utvinning av uran, det vill säga det som gör att man inte får plocka upp uranatomer om man letar efter uranatomer och inte heller om man letar efter andra atomer. Då vill jag ställa en fråga om premisserna. Vad är den vetenskapliga grund Centerpartiet vilar på när man säger att uran är så unikt farligt att det grundämnet ska vara förbjudet att bryta? Vad är den vetenskapliga bedömningen bakom att uran är farligare än arsenik, farligare än kvicksilver, farligare än cesium och farligare än strontium? Vad är det som gör uran till det unikt farliga som ska ha en särlagstiftning i Sverige? Det vore intressant att veta.

  2025-11-05 14:21:28

  

  Jesper Skalberg Karlsson

• Fru talman! När det gäller uranbrytningen redogjorde jag i mitt anförande för möjligheten att ta till vara det uran man bryter i samband med annan brytning så att det inte läggs på hög utan används. Centerpartiet ser det som en naturlig del i ett cirkulärt samhälle att man använder sig av det man ändå bryter.

  Uranbrytning i urangruvor är en helt annan typ av brytning eftersom man tar väldigt mycket mark i anspråk. Som jag har förstått det ligger också de stora uranfyndigheterna i bebyggda trakter med stark jordbruksnäring och andra näringar, och dessa skulle då skyfflas undan på ett sätt som inte vore bra.

  Just därför lägger Centerpartiet stor vikt vid det lokala självinflytandet och beslutsmakten. Det handlar ju om på vilket sätt man tar till vara framtidsvisioner i olika bygder och att det ska kunna beslutas så nära människor som möjligt. Tyngdpunkten i Centerpartiets resonemang handlar både om att makten ska finnas kvar nära människor som bor där och att man inte kan bryta uran på samma sätt som man bryter till exempel järnmalm med mera.

  Ledamoten räknar upp ett antal andra farliga ämnen som det finns beredskap för i olika lagstiftningar. Centerpartiet ser dock inte detta som en anledning att ta bort förbudet mot just uran, utan det kan finnas kvar samtidigt som vi gör det möjligt att ändå använda det uran som tas upp ur marken vid den brytning av annat slag som sker i dag.

  2025-11-05 14:22:28

  

  Ulrika Heie

• Fru talman! Jag tackar ledamoten Heie för svaret.

  Det går inte att landa i någon annan slutsats än att förbudet mot att utvinna uran har fattats för att uran låter och känns farligt. Man har ju inte behandlat grundämnen som kvicksilver, arsenik, cesium och strontium med samma lagstiftningsverktyg trots att de är mycket farliga och i många fall betydligt giftigare.

  Min nästa fråga ligger kanske lite utanför dagens debatt, men jag uppfattar att många ledamöter i dag har tagit sig den friheten. Centerpartiet har bestämt sig för att uran låter och känns farligt och är därmed med och underblåser denna rädsla och oro. Hur ska det då gå för Centerpartiet när era rödgröna vänner kommer dragande med att glyfosat är cancerframkallande och andra skräckexempel? Det låter också farligt, men ett förbud mot glyfosat skulle i praktiken omöjliggöra ett modernt jordbruk i Sverige. Befinner sig inte Centerpartiet på ett sluttande plan här? Kan det inte komma att bita er i svansen?

  2025-11-05 14:24:27

  

  Jesper Skalberg Karlsson

• Fru talman! Jag tackar Jesper Skalberg Karlsson för hans omtanke vad gäller att bita oss själva i svansen. Jag kan inte se att Centerpartiet bygger sin politik på att odla rädsla eller oro. Vi bygger snarare vår politik på att skapa trygghet och framtidstro i bygder som är satta under stark press kopplat till den politik som regeringspartierna väljer att lyfta fram.

  Ledamoten har valt att både under sitt anförande och i tidigare replikskiften hålla en låg, resonerande samtalston. Jag tänker att syftet är att bygga tillit och framtidstro hos de väljare som anser att det vore bra med stora urangruvor i Sverige och hög självförsörjningsgrad.

  Jag menar att det är viktigt att granska varje del oavsett vilken tonalitet vi väljer att ha och fråga oss vad vi grundar våra beslut på. När det handlar om uran går den brytningen inte att jämföra med de andra ämnen ledamoten tog upp. Det är inte alls samma typ av gruvor. Det är farliga ämnen, men det ändå olika former av brytning. Därför är granskning viktigt.

  Det handlar om att ha en miljölagstiftning där man kan lita på att den håller på de sätt som behövs utan att man tar bort det nära inflytandet för människor. Det bygger inte på att odla någons rädsla utan på att ge dessa bygder möjlighet till framtidstro utan ett ständigt pågående hot om att någon annan kommer att bestämma över bygden – så som gjordes på 60-talet och under 00-talets första år när dessa jordbruksbygder hotades av olika prospekteringsbolag.

  Jag vet att vi har ett antal målkonflikter att hantera, och det gör vi genom nära beslut som inte bygger på rädsla och känsla utan på fakta.

  2025-11-05 14:25:53

  

  Ulrika Heie

• Fru talman! Jag ska inte förlänga debatten alltför mycket. Mycket klokt har redan sagts, och jag yrkar bifall till utskottets förslag. Jag tycker att mina kollegor i partierna på regeringssidan har argumenterat väl, och jag är glad för den goda ton vi har hållit här i kammaren.

  Det här är en ganska delikat fråga att ta sig an oavsett var man befinner sig i politiken, och jag förstår och sympatiserar väldigt mycket med det engagemang många människor har för naturen och vattnen i sin närmiljö. Det är bra att de har det – allt annat vore märkligt.

  Men samtidigt, fru talman, behöver vi de mineral, metaller och grundämnen som gör att vi kan leva i ett högteknologiskt framåtskridande samhälle.

  Det finns säkert några undantag, men jag skulle tro att de allra flesta i denna kammare och i Sverige inte vill backa in i framtiden och inte vill skala bort alla de tekniska innovationer och teknologiska landvinningar som vi har sett de senaste årtiondena.

  Det blir lite hycklande att å ena sidan säga att vi ska ha alla de fördelar som vi har kunnat få med den tekniska utvecklingen – våra elbilar, våra smarta telefoner och alla de möjligheter vi ser inom AI – men att vi å andra sidan inte själva ska bidra till den utvecklingen. Det är skönare när vi inte ser vad som ligger bakom produkterna och inte ser att någon annan behöver göra det jobb som vi sedan kan dra nytta av.

  Jag tänker att vi i Sverige behöver bidra. Jag tänker också att Sveriges miljölagstiftning, en av världens strängaste, är något som vi ska vara väldigt stolta över och fortsätta att värna. Det gör att vi är i väldigt gott skick att bidra till den försörjning av mineral och metaller som kommer att behövas framöver.

  Väldigt kort ska det tilläggas att upphävandet av det förbud som vi diskuterar i dag är en relativt ny lagstiftning som infördes 2018, så det kan i viss mån sägas vara en återgång till en ordning som vi hade i Sverige tidigare. Som flera kollegor här har sagt möjliggör det att vi kan ta hand om det uran som företag får fram när de utvinner annat och att vi inte längre ska lägga det på deponi. Det tycker jag låter som ett klokt steg. Allt annat skulle vara vansinnigt resursslöseri.

  Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på alla motioner.

  2025-11-05 14:28:28

  

  Louise Eklund

• Fru talman! Tidöregeringen gör just nu vad som helst för att försöka visa handlingskraft i kärnkraftsfrågan, men det är ofta svårt att se att de beslut som fattas är till någon glädje för Sveriges medborgare. I dag ser det ut som att vi kommer att fatta beslut om att återigen tillåta uranbrytning på svensk mark. Det är ett beslut som ifrågasätts av många.

  Den senaste tiden har en oro spritt sig genom Sverige. Vi riksdagsledamöter får mejl, det syns insändare i olika lokala tidningar och grupper i sociala medier startas. Det är just nu många som oroas av risken för att uranbrytningsprojekt ska startas i deras närområden.

  I dag har flera av riksdagspartierna tagit emot en namninsamling som, senast jag tittade, hade strax över 28 000 underskrifter. Man ber oss att förbjuda gruvbrytning i alunskiffer. Flera företag har visat intresse för uran i olika områden i Sverige, och om förbudet för svensk uranbrytning nu tas bort står flera bolag i startgroparna för att undersöka möjligheterna för nya gruvor.

  De svenska uranfyndigheterna finns i alunskiffrar och i urberget. Enligt SGU förekommer uranrik alunskiffer i Skåne, Västergötland, Östergötland, Öland, Närke och längs den svenska fjällkedjan, ofta i stora fyndigheter men med låga halter av uran. I Oviken i Jämtland finns alunskiffer med med svenska mått mätt höga uranhalter – 50–400 gram per ton – vilket kan jämföras med Kanadas uranrika fyndigheter med upp till 200 kilo uran per ton berg. I Sverige behöver vi alltså bryta enorma mängder bergmassor jämfört med de gruvor i Kanada som vi i dag får uran till våra kärnkraftverk ifrån.

  De senaste veckorna har vi sett människor spridda över hela landet som ensamma eller tillsammans försöker få oss att stoppa dagens beslut. Varför? Man vill helt enkelt inte se sin närmiljö förändras till oigenkännlighet. Man vill skydda sin mark, sin närmiljö, sitt vatten, sina åkrar och sin skog, och man kan inte se hur brytning av små mängder uran i stora dagbrott kan vara värd den enorma miljöskada som kan uppstå. Det finns belägg för deras oro.

  I Sverige använder vi varje år mellan 1 500 och 2 000 ton rent uran i våra kärnkraftverk. Det är alltså 2 000 ton uran varje år. I Sverige har vi som sagt låga halter uran, även i fyndigheter med Sveriges högsta halter. Man kan jämföra med Kanada, där halterna i deras bästa fyndigheter är ungefär 1 000 gånger högre än de svenska.

  För att få fram 2 000 ton uran – en svensk årsförbrukning – från svenska fyndigheter behöver vi bryta 20 miljoner ton berg. Det är svårt för de flesta att föreställa sig 20 miljoner ton berg. Jag kan inte tänka mig hur mycket det är, så vi kan ta ett exempel från verkligheten. Där vill jag återigen lyfta fram Ranstadsverket i Västergötland.

  Under de fem år på 60-talet som verksamheten i Ranstad var igång utvanns totalt 215 ton uran. Det är ungefär en tiondel av det uran som Sverige behöver på ett år. Dessa 215 ton gav upphov till mer än 1 ½ miljon ton alunskifferavfall. Det kvarlämnade dagbrottet är en 100 meter bred och 2 kilometer lång sänka med ett djup på mellan 10 och 15 meter som man senare omvandlat till en sjö, Tranebärssjön.

  Nu har mer än 50 år gått sedan verksamheten i Ranstad stängdes. Saneringsåtgärder har pågått sedan dess, och man har slagit fast att området fortsatt kommer att vara ett miljöriskområde med höga restriktioner.

  I en miljörapport från 2005 från WSP kan man läsa att området läcker ut små men mätbara tillskott av uran och nickel till sjöar och vattendrag i området. Sulfat och metaller som uran, nickel, kobolt, krom, molybden, koppar och zink är högre i vattendrag ut från området än i vatten som rinner in. Jämfört med andra liknande områden i södra Sverige är halterna höga.

  Riktvärdet för uran i dricksvatten för djur och sjöfågel överskrids såklart i Tranebärssjön, och vatten från sjön och åvatten nedströms bör inte användas regelbundet inom jordbruk eftersom detta skulle kunna utgöra en risk för grödor på lång sikt. Fisken i området har förhöjda halter av arsenik.

  Man kan diskutera – det har vi redan gjort – om Ranstad är ett relevant exempel på vad uranbrytning i dag kan leda till, men sanningen är fortfarande att brytning i alunskiffer inte kan ske på ett säkert sätt i dag. Ingen har kunnat visa att det är säkert. Med de låga halter uran som Sveriges alunskiffrar innehåller är det ett högt risktagande att påbörja en ny brytning för att få fram en liten del av allt uran som Sveriges kärnkraftverk behöver i dag.

  När det gäller ökad självförsörjning kan brytningen av uran och metall i stället riskera vårt dricksvatten och vår livsmedelsförsörjning när vatten och jordar förorenas eller försvinner i dagbrott. Därför har också Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, kraftigt motsatt sig all prospektering och brytning i alunskiffer. Man varnar för att förslaget riskerar att slå hårt mot flera av de branscher som vår ekonomi och självförsörjning bygger på, till exempel jordbruk, skogsbruk, livsmedelsproduktion och en växande besöksnäring.

  Miljöpartiet vill stoppa brytning i alunskiffer. Oavsett vilka ämnen man vill utvinna i alunskiffer finns det stora problem med brytningen, som sker i dagbrott, främst för att brytningen kan frigöra radioaktiva ämnen som uran och radium och tungmetaller som zink, nickel och arsenik. Allt detta riskerar att läcka ut i mark och grundvatten, förorena vårt grundvatten och ytvatten och slå ut hela ekosystem.

  Saneringen av de förorenade områdena har visat sig vara extremt dyr och svår och kan ta lång tid att genomföra. I Ranstad har man hittills lagt en halv miljard på saneringsåtgärder. Ingen har hittills kunnat visa att man kan bryta metaller eller uran i alunskiffer på ett miljösäkert sätt.

  Miljöpartiet vill heller inte se sekundär utvinning av uran som biprodukt, framför allt därför att vi inte vill lämna kryphål i lagstiftningen som kan tillåta uranbrytning bara för att andra metaller bryts samtidigt men också för att brytning i alunskiffer skulle kunna ges bättre ekonomiska villkor om uranet kan räknas in i kalkylen, vilket kan leda till fler gruvor i alunskiffer.

  Sist men inte minst vill jag säga några ord om det kommunala vetot. När Sverige senast lagstiftade om ett förbud mot uranbrytning var en invändning att ett nationellt förbud inte var särskilt viktigt då man ansåg att kommunerna själva hade en stark ställning att säga nej. Varken Moderaterna eller Liberalerna ville ha ett förbud och tyckte att det starka kommunala vetot var fullt tillräckligt som skydd. Detta veto vill regeringen i dag försvaga och på sikt ta bort. Det tycker vi är helt förkastligt.

  Kommunen och dess invånare behöver kunna styra om man vill tillåta eller stoppa projekt som kan ha avgörande effekt på kommuninvånarnas närmiljö för all tid framöver.

  Med anledning av detta vill vi med all kraft avstyrka regeringens förslag om att tillåta uranbrytning i Sverige. Vi vill inte heller att sekundär brytning av uran som biprodukt tillåts. Vi vill ha kvar ett starkt kommunalt veto mot uranbrytning. Sist men inte minst vill vi se ett förbud mot brytning i alunskiffer.

  Jag vill därför yrka bifall till reservation nummer 4 och Miljöpartiets motivreservation nummer 3.

• Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för inlägget i debatten!

  Det är tydligt att vi står en bit ifrån varandra i den här frågan. Jag tänkte att vi kanske inte behöver upplysa väljarna ytterligare om det i det här replikskiftet.

  Jag tänker bita mig fast vid en sak som ledamoten Luhr sa om de låga koncentrationshalterna och 20 miljoner ton, som låter väldigt mycket.

  Jag inleder med att ställa en kunskapsfråga till ledamoten. Vet ledamoten hur mycket man bryter i Aitik i min hemkommun varje år? Vet ledamoten hur mycket berg LKAB bryter varje år?

  2025-11-05 14:40:17

  

  Eric Palmqvist

• Fru talman! Tack, ledamoten, för svaren på mina frågor!

  Svaren renderar några ytterligare frågor som jag skulle vilja ställa. Först och främst: När det gäller det kommunala vetot säger ledamoten att kommunerna kommer att kunna yttra sig och att de kommer att få tycka till. Men i dag har de faktiskt en beslutsmakt. På vilket sätt rimmar detta med Kristdemokraternas syn att beslut ska fattas så nära människan som möjligt? Nu vill ni ju ta bort den möjligheten och menar att kommunerna i stället ska få tycka till och yttra sig lite grann men inte få vara med och fatta beslut. Jag skulle vilja höra något ytterligare kopplat till detta.

  Det var absolut inte meningen att låta förvånad över vurmen för miljön, för jag vet att det finns ett starkt engagemang för detta. Jag vill bara ställa en följdfråga: Vill Kristdemokraterna alltså inte förändra miljölagstiftningen?

  Det var de frågorna jag framför allt tyckte var utestående.

  2025-11-05 14:08:58

  

  Ulrika Heie

• Fru talman! Nej, det vet jag inte. Jag försökte ta exemplet med brytningen i Ranstad som var 1 ½ miljon ton och hur stort ett dagbrott faktiskt blir. Det är svårt att tänka sig hur mycket mark som tas i anspråk för den brytning som sker. Men jag vet inte hur mycket som bryts i de andra gruvorna.

  2025-11-05 14:41:23

  

  Katarina Luhr

• Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för det tydliggörandet!

  Nu förstår jag att det är en helt annan berggrund vi talar om och helt andra förutsättningar. Man kan inte jämföra ett gigantiskt dagbrott i Sverige med flera andra fyndigheter. Vi ska ändå försöka få lite perspektiv på de volymer som vi talar om.

  Aitik i Gällivare bryter 40 miljoner ton årligen. Det är 40 miljoner ton varje år, give or take. LKAB bröt 84 miljoner ton berg 2023. Det gäller att få lite perspektiv. Det är inte så stora volymer vi talar om utspritt på flera andra ställen.

  Jag har full respekt för att vi kanske talar om jordbruksmark, alunskiffer och andra saker. Men vi måste ändå sätta saker och ting i perspektiv och inte måla ut det som att vi ska gräva bort halva Sverige.

  Det låter som att det är alldeles fantastiskt stora siffror. Bara i min hemkommun bryter man dubbelt de volymerna varje år. Jag passerar det på vägen till Luleå.

  Jag känner när man skjuter i berget, och jag störs inte av det. Tvärtom vet jag att det är förutsättningen för att vi ska ha ett samhälle, arbetstillfällen och så vidare.

  Jag vill med detta ge ett medskick. När vi talar om låga koncentrationshalter och låga halter i berget är det en utmaning som gör att vi driver tekniken framåt och blir duktigare på att ta hand om det vi har i backen.

  Är det lönsamt ska vi göra det på ett vettigt sätt. Det är inte astronomiska volymer som vi trots allt talar om.

  2025-11-05 14:41:59

  

  Eric Palmqvist

• Fru talman! Nej, det är skillnader. Jag menar inte att det behöver vara problematiskt med all gruvbrytning och att vi tar ut stora mängder material.

  Vi hörde till exempel från Jesper Skalberg Karlsson att det låter som att vi nu kommer att ha gruvor i vartenda litet skogsbryn. Det är inte pyttesmå områden.

  Man kan som ett exempel titta på Ranstad. Man fick ut ungefär en tiondel av en svensk årsförbrukning under en femårsperiod. Där har man ett dagbrott som är 2 kilometer långt och 100 meter brett.

  Det är ganska stora ytor för någon som sedan ska få gruvan i sitt närområde. Det gäller oavsett om man bor i ett bergsområde, i en fjällkedja eller vid en sjö.

  Vi ska kanske på sikt kunna bli självförsörjande på uran i Sverige. Med en framtidsvision med ännu fler kärnkraftverk i Sverige är det fråga om stora mängder och stora dagbrott. Det tycker jag att man ska förstå.

  Man tycker att det inte spelar någon roll. Om vi ska ta uranet från svensk mark och inte köpa det från Kanada spelar det roll. Halterna i Kanada är oerhört mycket högre. Vi kan då använda mindre bergmassor och göra en mindre miljöpåverkan under den tid, i varje fall som jag ser det, tills vi använder annan energi än kärnkraft.

  2025-11-05 14:44:09

  

  Katarina Luhr

• Fru talman! Det här är en intressant debatt, och det är en debatt som förs i Stockholm. Den låter som en klassisk Stockholmsdebatt.

  Fru talman! Hade vi fört debatten i min hemkommun hade vi haft en helt annan debatt och helt andra ställningstaganden av de partier som hade deltagit i debatten.

  I min valkrets där jag är vald är fem av riksdagens partier representerade. Vi är nio representanter. Det är två av de partier som är representerade som i dag har sagt att de kommer att rösta nej till att avskaffa lagen om förbud mot brytning av uran. Vi har också sagt att vi säger nej till nedmonteringen av det kommunala vetot. Det är det första steget som vi tar i dag.

  Två partier motsvarar fyra ledamöter här. Det innebär att om de andra ledamöterna från min valkrets Skaraborg hade stått upp för sina väljare och följt den opinion som finns i Skaraborg hade vi kunnat stoppa det här förslaget.

  Det som vi gör här när vi debatterar är att vi låter väljarna få reda på var vi står och hur vi röstar. Det är väljarnas möjlighet att vara ansvarsutkrävande. Det är därför den lokala debatten i Skaraborg blir lite konstig.

  Där kvittar man ut sig om man är från Skaraborg, som ett exempel. Eller så säger man: Det kommer visserligen att innebära en liten inskränkning av det kommunala vetot. Men vi kommer inte att gå vidare med den tvåstegsraket som man talat om här i dag, utan den kommer vi att stoppa. Det säger Moderaterna i Skaraborg. Det är för att de vet att väljarna i Skaraborg inte vill ha det här.

  Ledamoten från Sverigedemokraterna sa att han inte alls störs av brytningen i Gällivare. Det är väl jättebra. Men i min hemkommun störs man av en eventuell framtida brytning av uran. Man störs så mycket att Moderaterna i Falköping är emot det. Så mycket störs man. Man lyssnar på sina väljare.

  Det är därför som ledamöterna från min valkrets Skaraborg kommer att ha det lite jobbigt klockan 16 i dag, om drygt en timme, när de ska trycka på knappen mot sina väljares egen uppfattning.

  Fru talman! Det är ändå det som är så viktigt att förstå. De här debatterna är till för att väljarna ska kunna utkräva ansvar. Det vet ledamöterna, och det innebär att det blir väldigt tungt.

  I den lokala debatten hemma i Skaraborg säger Moderaterna att det inte spelar någon roll om man tar bort förbudet, för det kommer ändå aldrig att brytas. Det är ett väldigt konstigt argument, fru talman, att det ändå aldrig kommer att hända någonting. Man säger att ingenting kommer att förändras, så därför behövs inte den här lagen eller det kommunala vetot. Men vän av ordning undrar då varför man tar bort det om det ändå aldrig kommer att brytas.

  Ibland är man ju så fräck att man säger ”i alla fall inte här, men kanske i Jämtland”. Jag är dock inte säker på om moderaterna, sverigedemokraterna eller liberalerna – om det nu finns några sådana – i Jämtland ställer upp på den beskrivningen.

  Jag yrkar därför bifall till reservation 1 och 2 och inser att Skaraborgs ledamöter har möjlighet att göra skillnad i dag, om de vill.

• Fru talman! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande NU7, Förbudet mot utvinning av uran tas bort. Jag vill börja med att hålla med om allt som Isak From och Patrik Björck har sagt i debatten i dag.

  Jag har fått höra att vi som bor i de områden där Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vill börja bryta uran är ”lite oroliga” och att vi inte vill ha uranbrytning på vår bakgård. Jag bor i en av de kommuner i Jämtland där regeringen nu öppnar för brytning.

  Våra fyra kommuner – Berg, Åre, Krokom och Östersund – ligger alla runt Storsjön som är en viktig vattentäkt för alla fyra kommuner. En del av Jämtlands bördiga jordbruk finns runt Storsjön – som så många andra landsbygder med alunskiffer har vi bördig jordbruksmark, och det är en av anledningarna till att LRF säger nej till brytning av uran.

  Jag vet inte om ledamöterna i den här kammaren förstår hur stort det här dagbrottet i Oviken skulle bli av den lilla mängd uran som finns per ton. Så, fru talman, vi är inte oroliga – vi är välinformerade om riskerna med att bryta uran i alunskiffer. Vi är också välinformerade om att det i dag inte finns säkra metoder vare sig för exploatering i alunskiffer eller för att hantera avfallet.

  Kommunerna runt Storsjön har flera gånger bjudit in ansvariga ministrar att besöka dem och tala med medborgarna. Näringsministern hörsammade till slut inbjudan, men det var ju först efter att regeringen hade fattat beslut. Som grädde på moset för medborgarna i Jämtland är nu den politiska viljan från SD-regeringen att ta bort det kommunala vetot.

  Jag vill yrka bifall till reservation 1, som är ett avslag på propositionen, och erbjuda riksdagens ledamöter att besöka oss i Jämtland, där jämtarna faktiskt anser att det här är fel väg att gå. Jag ser också, fru talman, att vi har en annan jämtländsk ledamot i kammaren, Saila Quicklund, som jag också hoppas står på jämtarnas sida i den här frågan.

  (Applåder)

  2025-11-05 14:50:33

  

  Anna-Caren Sätherberg

• Fru talman! Vi pratade ju lite om alunskiffer i början av debatten, men det är möjligt att ledamoten Sätherberg kom först på slutet för att leverera sitt anförande. Det må vara hänt.

  Jag hör i anförandet att man ska stå på Östersunds sida, man ska stå på Åres sida och man ska stå på Krokoms sida. Då har jag bara en fråga rörande hur ledamoten Sätherberg kommer att rösta i eftermiddag.

  De socialdemokrater som leder i de kommunerna har ju skrivit i Svenska Dagbladet, och en hel del andra lokaltidningar också för den delen, att riksdagen måste förbjuda brytning i alunskiffer. I betänkandet som vi ska rösta om i dag har dock Socialdemokraterna inte något sådant förslag, så min fråga är helt enkelt: Vad är det som gäller?

  2025-11-05 14:53:21

  

  Jesper Skalberg Karlsson

• Fru talman! Jag tror och tycker att det är viktigt att politiken har örat mot marken. Vi behöver stötta de gruvkommuner som ställer upp för Sveriges självförsörjning. Vi behöver få lokal acceptans.

  Vi har ett väldigt tydligt kongressbeslut om att tillåta sekundär utvinning av uran för att möjliggöra brytning av fler strategiska jordartsmetaller. Men vi kan inte tillåta brytning i alunskiffer under de förutsättningar och med den teknik som finns i dag.

  Det kan dock finnas grader i det här. Därför är det tragiskt dåligt att regeringens och Tidöpartiernas proposition inte innehåller en fullständig risk- och konsekvensanalys: Består hela området av alunskiffer, eller är det bara delar av området som gör det? Vilken omfattning av lakvatten blir det?

  Vi har faktiskt också ett kongressbeslut om att aldrig äventyra grund- och dricksvattnet. Det är ju grunden. Den andra delen, anledningen till att vi yrkar avslag på regeringens proposition, är att man kör över den lokala nivån. Man får inte acceptans från lokalbefolkningen. Det är illa.

  (Applåder)

  2025-11-05 13:32:04

  

  Isak From

• Fru talman! Tack, Camilla Brodin, för anförandet!

  Kristdemokraterna tycks ha genomgått en politisk utveckling, i det här fallet kanske åt fel håll. Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch har varit väldigt tydlig. I valrörelsen 2022 var hon väldigt tydlig med att det kommunala vetot skulle vara kvar. Så sent som 2024 och även under 2025 har hon dock inte velat svara på vad hon tycker om det kommunala vetot.

  Nu har man presenterat två inriktningar, dels den här propositionen, dels den promemoria om förändring i kärntekniklagen som är ute på remiss, där det kommunala vetot försvinner.

  Camilla Brodin sa nu att det här är en liten pusselbit. Men det är ju en tvåstegs atomraket som faktiskt tar bort det lokala inflytandet. Kan Camilla Brodin förklara vad det är för process i Kristdemokraterna som har gjort att de lokala partiföreträdarna nu helt plötsligt ska känna sig överkörda av partiet centralt?

  2025-11-05 13:54:27

  

  Isak From

• Fru talman! Ledamoten Jesper Skalberg Karlsson får inte glömma bort Bergs kommun. Du glömde det i din replik. Det är ju faktiskt där den största delen av den här gruvan ligger, alltså i Oviken.

  Vi har ju svarat på en proposition. Regeringens proposition handlar om att öppna för uranbrytning. Sist vi hade den debatten stod jag också i den här kammaren. Jag har för mig att det var i maj 2018. Då var jag väldigt glad över att kunna leverera svar på frågan, till jämtarna och till alla andra orter som är oroliga för att det ska öppnas för uranbrytning, att det blev ett tydligt nej.

  Eftersom den här propositionen handlar om uranbrytning är det detta vi svarar på. Vi svarar avslag till propositionen, och vi säger också: Tafsa inte på det kommunala vetot!

  Vad gäller just alunskiffer har vi socialdemokrater ett starkt kongressbeslut. Jag tror att det fattades beslut nu på Moderaternas stämma om att man ville lära sig lite mer om alunskifferbrytning. Vi har dock redan ett beslut om att riskerna med brytning av alunskiffer är för stora, vilket gör att vi nästa gång en alunskifferfråga kommer upp i den här kammaren definitivt kommer att rösta enligt vårt kongressbeslut.

  Jag har också en fråga till Jesper Skalberg Karlsson. Om man har bott i de här områdena vet man att prospekteringarna ända sedan regeringsskiftet 2006 har fortsatt och hela tiden lagt en våt filt och en död hand över utvecklingen av de här områdena. När Fredrik Reinfeldt i Umeå öppnade för uranbrytning 2009 blev det ännu värre.

  Ser inte Jesper Skalberg Karlsson att vi inte kan ha någon utveckling på landsbygderna, i jordbruket och besöksnäringen och annat när man hela tiden för den här diskussionen?

  2025-11-05 14:54:19

  

  Anna-Caren Sätherberg

• Fru talman! Jag tackar ledamoten Sätherberg för svaret!

  Jag uppfattar det som att man baserat på en teknikalitet om att den här propositionen inte handlar om alunskiffer inte tänker rösta för ett förbud mot brytning i alunskiffer. Så kan man ju tycka, men i punkt 4 om det kommunala vetot går man ihop med Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, trots att den här propositionen inte handlar om det kommunala vetot. Man verkar alltså göra lite olika bedömning av vad det här egentligen handlar om.

  Man kan läsa i tidningen att Socialdemokraterna vill förbjuda brytning i alunskiffer. I reservationerna kan man läsa att de inte vill förbjuda brytning i alunskiffer. I anförandena låter det som att man bara vill förbjuda primär brytning och inte sekundär brytning. Då kan man ju fundera på varför man då förbjöd primär och sekundär utvinning 2018.

  Fru talman! Eftersom 100 procent av utvinningen av uran i Sverige är just sekundär brytning undrar jag om det inte i själva verket är så att de urvattnade motivreservationerna egentligen är till för att Socialdemokraterna ska kunna sitta på två stolar samtidigt. Man säger utåt och skriver i tidningen att man är emot allting, men i verkligheten står man ju bakom brytning i alunskiffer – som förvisso ska ha högre krav än annan brytning, och det är ju inget vi försöker ändra på – och man säger att man kan fortsätta med all den sekundära utvinningen. Men hela betänkandet handlar ju om det.

  Vad är det som gäller egentligen? Det verkar som att Socialdemokraterna säger en sak den ena dagen och en annan sak den andra dagen.

  (Applåder)

  2025-11-05 14:56:32

  

  Jesper Skalberg Karlsson

• Fru talman! Jag hade önskat att debatten också hade kunnat handla om det som Patrik Björck förtjänstfullt lyfte upp, nämligen att ta närkingarnas, jämtarnas, skaraborgarnas, skåningarnas och västerbottningarnas åsikter på allvar – de människor som bor runt om i dessa områden.

  Vi röstar på våra egna reservationer. Vi röstar ja på Socialdemokraternas reservationer. Jag tror att Moderaterna också brukar göra motsvarande. Det är sällan jag ser er springa och rösta på en liberal reservation eller någon annan reservation. Vi röstar på våra egna reservationer och på propositionen som handlar om uranbrytning.

  Däremot är vi tydliga med vårt beslut om alunskiffer. Jag vet att Moderaterna vill lära sig lite mer om alunskiffer. Jag föreslår att Jesper Skalberg Karlsson besöker alla jämtar som under årtionden har tagit reda på fakta om brytning med alunskiffer, som har tagit reda på att det inte finns en säker brytningsmetod, och helt enkelt visar att han respekterar kunnandet där man är drabbad av frågan. Kanske Jesper Skalberg Karlsson och de övriga ledamöterna lär sig något.

  Ta saker och ting på allvar när det gäller människor på orter som inte ligger precis mitt i den här staden. Det skulle jag respektera.

  (Applåder)

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut fattades under § 17.)

  2025-11-05 14:58:31

  

  Anna-Caren Sätherberg