Kompletterande bestämmelser till EU:s mediefrihetsförordning

Debatt i text

• Herr talman! Fria medier och en mångfald i nyhetsflöde och analyser är på många sätt avgörande för att vi som medborgare ska kunna vara delaktiga och kunna verka i demokratiska samhällen.

  I Sverige har ordet varit fritt i över 250 år, men på senare år har dessa för många av oss självklara utgångspunkter utifrån ett omvärldsperspektiv kommit att ifrågasättas. Återkommande rapporter och händelser inom såväl EU som omvärlden har visat att det fria ordet på många sätt har kommit att begränsas eller att försök till detta har gjorts. Därför finns fog för en medieförordning, som nu har tagits fram på EU-nivå, och anpassad för svenska förhållanden i det förslag vi har framför oss. Redan 2021 uppmärksammade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i sitt tal om tillståndet i EU behovet av en gemensam europeisk reglering för att garantera mediernas oberoende.

  Oroväckande tendenser som på senare år kan lyftas fram är försämrade villkor för medier och journalister inom vissa EU-länder. Pressfriheten har försvagats, och journalister har avlyssnats och övervakats. Public service oberoende uppdrag har utsatts för misstänkliggöranden och i en del länder även för olika försök till politisk styrning.

  Europeiska mediefrihetsförordningen trädde i kraft i maj 2024 och fastställer gemensamma regler för en väl fungerande inre marknad för medietjänster samtidigt som medietjänsternas oberoende och mångfald ska skyddas. Medlemsstaterna får anta mer detaljerade eller strängare regler inom vissa områden, under förutsättning att de ställer en högre skyddsnivå för mediemångfald eller redaktionellt oberoende samt är förenliga med unionsrätten.

  Detta är bakgrunden till det betänkande KU12 Kompletterande bestämmelser till EU:s mediefrihetsförordning som konstitutionsutskottet nu lägger fram. Förslaget innebär att de bestämmelser som krävs för att leva upp till mediefrihetsförordningen ska kunna tillämpas och få ett genomslag i Sverige.

  Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

  I den bästa av världar behövs kanske inga kompletteringar eller detaljerade regler, men det är inte i den tidsanda och omvärld vi lever just nu. Utgångspunkten för EU-kommissionen har varit att ta fram en förordning som ska stärka mångfald och det redaktionella oberoendet inom EU. Det ska också främja medborgares delaktighet, motverka desinformation och garantera skydd av journalister och deras källor. I skälen till mediefrihetsförordningen framgår att definitionen av en medietjänst särskilt bör omfatta tv- eller radiosändningar, audiovisuella medietjänster på begäran, ljudpoddar och presspublikationer.

  Herr talman! Det framgår också att definitionen av leverantörer av medietjänster ska omfatta ett brett spektrum av professionella medieaktörer, även frilansare. Det innebär att mediefrihetsförordningen tar sikte på många aktörer som i dag inte är föremål för vare sig reglering eller tillsyn. Bland annat tillverkare, utvecklare och importörer av enheter, användargränssnitt, kommer att påverkas, vidare leverantörer av mycket stora onlineplattformar och videodelningsplattformar samt även i vissa avseenden medietjänster från länder utanför EU.

  Mediefrihetsförordningen kommer också i stor utsträckning att påverka Mediemyndigheten som får tillsynsansvaret för ett antal artiklar i förordningen. Mediemyndigheten får en nyckelroll i sammanhanget och deltar även i arbetet i en ny europeisk nämnd för medietjänster. Med förordningen harmoniseras de nationella mediereglerna för att skapa en miniminivå för att medieföretag ska kunna verka inom EU på samma villkor. Det, herr talman, kan vara en rimlig förutsättning i den på många sätt gränslösa medievärld som vi är en del av.

  Medieföretag får inte bara rättigheter att bedriva oberoende verksamheter utan också skyldigheter. Transparens krävs även av leverantörer av publikmätningssystem, och det ställs krav i förordningen på att medieföretag ska offentliggöra information om sig själva. Informationen ska hållas uppdaterad och vara direkt och lättillgänglig för medieanvändarna.

  Följande information ska finnas: juridiska namn och kontaktuppgifter, namn på direkta eller indirekta ägare, namn på verkliga huvudmän, totalt årligt belopp av offentliga medel för statlig annonsering som tilldelats dem samt totalt årligt belopp av reklamintäkter från offentliga myndigheter eller enheter i tredjeländer. För att garantera insyn i mediernas ägarförhållanden ska en nationell databas skapas där ovanstående uppgifter ska framgå, detta för att användare enkelt ska hitta ägarinformationen om medierna på ett ställe.

  I förslaget ingår att Mediemyndigheten får ansvaret att skapa och administrera denna databas. Det ska också finnas rutiner för hur onlineplattformar gör när de tar bort innehåll från dessa medieföretag. Skälen till detta är att mycket stora onlineplattformar pekas ut i förordningen som viktiga inkörsportar för användare till medieinnehållet. Det är därför viktigt att vi som användare ska kunna bilda oss en uppfattning om huruvida medieinnehållet kommer från en trovärdig källa.

  Herr talman! Två motioner har väckts av Sverigedemokraterna. De handlar om formerna för tillsyn och vad man beskriver som administrativ börda. Utskottet konstaterar att det framgår direkt av mediefrihetsförordningen att det ska göras bedömningar av mediekoncentrationer. Mediemyndighetens befogenheter begränsas dessutom redan av bestämmelser i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Utskottet konstaterar också att informationsskyldigheten inte innebär att några nya uppgifter behöver samlas in utan endast att uppgifter som redan gjorts åtkomliga ska lämnas – därav motiven till att motionsyrkandena avstyrks.

  En rad remissinstanser har svarat, och en del har invändningar utifrån olika aspekter. Jag konstaterar att detta att förordningen tas fram överlag tas emot på ett välvilligt sätt. Ett exempel är Tidningsutgivarna. Man har förvisso en del kritiska synpunkter på enskilda sakområden, men man betonar vikten av att ett golv läggs, en miniminivå, för en anständig mediefrihet.

  Institutet för mänskliga rättigheter understryker att fria och oberoende medier har en avgörande betydelse för de mänskliga rättigheterna och att stater har ansvar för att förhindra otillbörlig mediedominans eller koncentration som kan vara skadlig för en mångfald av källor och åsikter.

  Herr talman! Det här är övergripande slutsatser värda att ta fasta på, och det är grunden till att vi har ställt oss bakom det betänkande som nu läggs fram. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

  2025-11-12 11:38:46

  

  Per-Arne Håkansson

• Herr talman! Detta handlar om EU:s mediefrihetsförordning, som antogs för ett och ett halvt år sedan, och om vissa kompletterande regler som föreslås samlas i en ny lag. Tanken med detta är i grunden att skydda mediernas mångfald och oberoende. För att skapa förutsättningar för mediefrihetsförordningen i Sverige föreslås några specifika regler för att göra uppfyllandet av lagen mer effektivt.

  Låt oss börja med ägandet på mediemarknaden. Förslaget innefattar bland annat en registrering av mediebolags ägarförhållanden och eventuella förändringar i dessa. Det är ett svar på mediefrihetsförordningens krav på medlemsstaterna att tillförsäkra medborgarna en mångfald av redaktionellt oberoende innehåll.

  För svensk del föreslås alltså ett register hos Mediemyndigheten, till vilket mediebolagen själva rapporterar in ägar- och organisationsstruktur och naturligtvis också de ändringar som kan ske. Medieföretagen ska också ange var den intresserade kan hitta denna information, till exempel på medieföretagets hemsida.

  Herr talman! Varför är då detta viktigt? Jo, det har att göra med en tilltagande koncentration av ägandet av medier, inte bara i Sverige och Europa utan även globalt sett. Det förslag som läggs fram i propositionen ger Mediemyndigheten ett tillsynsansvar för medieföretagen, vilka i sin tur åläggs att rapportera ägarförhållanden till Mediemyndigheten.

  För att få en förståelse för både omfattning och konsekvenser av en ökande ägarkoncentration gav Konkurrensverket två forskare vid Jönköpings universitet finansiering för en närmare undersökning. De båda forskarna Mart Ots och Marcel Graz använde sig av AI för att analysera 2 miljoner artiklar publicerade i svenska medier mellan 2014 och 2022. Under den perioden bytte mer än hälften av dessa medier ägare, och antalet ägare blev betydligt lägre.

  En sådan koncentration av ägande drar alltid till sig uppmärksamhet från konkurrensmyndigheter. Det drabbar ofta konsumenter i form av prisökningar, och just när det gäller medier finns också en oro för att debatten smalnar av, att de synpunkter som förs fram blir färre och att åsiktskorridoren blir trängre. Det är inte bra för den fria åsiktsbildningen, som vi värnar om i regeringsformens första kapitel.

  Men, herr talman, forskarna understryker att detta inte ska tolkas som att den journalistiska kvaliteten på de enskilda tidningarna minskar. Tvärtom visade det sig att de besparingar som gjorts genom minskade lokala redaktioner åtminstone till en del investerades i de kvarvarande redaktionerna, som då med lite stordriftsfördelar faktiskt kunde producera bättre material.

  Nu ska det ändå läggas till att den redovisade undersökningen inte är den enda och att resultaten varierar en del, inte minst vad gäller kvaliteten. Den oro som finns, inte bara för en minskande lokal bevakning men också för den redaktionella kvaliteten, kvarstår i många fall, även internationellt.

  Sammanfattningsvis kan man säga att den vanligaste uppfattningen om ägardominans är att den är mindre bra för läsare, tittare och lyssnare eftersom den leder till en minskande bredd vad gäller nyheter och hur de beskrivs och till en smalare opinionsbildning.

  Detta, herr talman, måste ändå sägas gång på gång i en tid när demokratin är på tillbakagång i många länder. En världsledande forskare på området är Ruth Ben-Ghiat, professor vid New York University, som skriver om starka män de senaste 120 åren. Hon påminner oss om bland andra den italienska premiärministern Berlusconi, som fram till för några år sedan byggde hela sitt politiska välde på ett mycket stort ägande av mediebolag.

  Med detta i minnet, och många andra exempel som inte ryms här, tycker jag att vi ska stämma i bäcken och inte i ån, som det gamla uttrycket lyder.

  Den oro som har framförts av Sverigedemokraterna angående risken för att Mediemyndighetens mandat utökas och att den administrativa uppgiften för företagen att uppdatera sin information riskerar att bli en extra sten på den redan tunga bördan, tänker jag ändå är av mindre betydelse än värdet av att skydda mångfalden vad gäller såväl ägande som lokala inslag.

  Med detta sagt, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

  Överläggningen var härmed avslutad.

  (Beslut fattades under § 10.)

• Herr talman! Jag lägger märke till att läktaren nu fylls av åhörare när Sverigedemokraternas talare går upp i talarstolen.

  Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation nummer 1.

  Sverige har i dag en av världens starkaste skydd för press- och yttrandefrihet. Genom vår tryckfrihetsförordning och yttrandefrihetsgrundlag har vi sedan länge säkrat ett oberoende medielandskap där makten granskas och demokratin stärks. Det är därför med försiktighet vi måste närma oss regeringens proposition om kompletterande bestämmelser till EU:s mediefrihetsförordning. Även om syftet med propositionen är god, att skydda fria medier och stärka mångfalden, riskerar förslaget i sin nuvarande form att leda till motsatt effekt.

  För det första, herr talman, saknas tydliga garantier för att våra grundlagar ska ha företräde när EU:s mediefrihetsförordning tillämpas i Sverige. Det är inte bara Sverigedemokraterna som ser denna brist. Remissinstanser som Svenska Journalistförbundet, Uppsala universitet samt Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har uttryckt liknande oro. Om inte grundlagens företräde uttryckligen slås fast öppnas dörren för rättsosäkerhet, och i värsta fall försämras en av grundstenarna i vår demokrati, nämligen vår yttrandefrihet.

  För det andra föreslår regeringen att hänvisningar till EU-förordningen ska vara dynamiska. Det innebär att varje framtida ändring som görs i EU-förordningen automatiskt får genomslag i svensk lag utan att riksdagen ges möjlighet att ta ställning till denna förändring. Beslut på EU-nivå implementeras i Sverige utan att svenska folkets företrädare, riksdagens ledamöter, ges möjlighet att opponera sig mot detta.

  För det tredje ger propositionen Mediemyndigheten ett omfattande och långtgående mandat att samla in uppgifter och göra bedömningar av hur mediemarknaden påverkar mediernas mångfald och oberoende.

  Detta innebär att myndigheten, även om den inte får fatta beslut om att förbjuda eller inskränka en företagskonstellation, ändå får ett särskilt inflytande genom sina yttranden, som i praktiken kan påverka medieaktörers möjligheter att etablera sig och utveckla sina verksamheter. Enligt propositionen ska dessa bedömningar visserligen vara transparenta och objektiva, men vi menar, herr talman, att det finns en uppenbar risk för att detta öppnar för en utveckling där staten indirekt ges tolkningsföreträde när det gäller vad som utgör tillräcklig mångfald inom medielandskapet.

  I ett fritt och öppet samhälle bör det inte vara staten eller en myndighet som avgör vad som räknas som tillräcklig balans eller åsiktsbredd i nyhetsförmedlingen. När en myndighet ges så pass breda befogenheter att uttala sig om mediernas inre struktur och innehåll riskerar detta att påverka nyhetsrapporteringen.

  Herr talman! Sverigedemokraterna tror på en fri marknad, utan påverkan av EU-regleringar eller inhemska regleringar. Vi ser därför allvarligt på att propositionen öppnar för en statlig inblandning i frågor som rör mediernas inre liv och menar att detta hotar snarare än stärker det redaktionella oberoendet.

  Vi ska värna ett fritt medieklimat. Vi ska värna små medieaktörers möjligheter att överleva och producera kvalitativa reportage. Det är just dessa röster på mediekartan som ofta bidrar till att bredda perspektiven i det offentliga samtalet.

  Nya administrativa krav är något som är hanterligt för de stora mediekoncernerna, som har strukturer för att hantera nya processer som tar mycket resurser i anspråk. Men för mindre medier kommer de administrativa krav som införs med denna lag att slå särskilt hårt. Det vi inte vill är att ett fåtal stora aktörer har monopol på nyhetsförmedlingen i Sverige. Jag vet, herr talman, att det finns de som vill ha det på det sättet, det vill säga en återgång till hur det en gång var, innan medborgarna hade tillgång till information och nyheter på det sätt man har i dag tack vare den teknologiska revolution som internet har inneburit.

  Herr talman! Allt det jag nu har nämnt visar på en oroande utveckling. För några veckor sedan tog riksdagen det olyckliga beslutet att ändra hur riksdagen ska kunna genomföra grundlagsändringar. Av någon anledning var det av stor vikt för alla riksdagens partier förutom Sverigedemokraterna att ändra det förfarande som har fungerat så väl under så många år, där en majoritet av landets folkvalda riksdagsledamöter ska kunna genomföra viktiga grundlagsändringar som värnar Sverige och dess invånare. Nu ska vi, herr talman, i stället ha ett system där en minoritet av landets folkvalda representanter ska kunna stoppa viktiga reformer som en majoritet av svenska folket vill genomföra.

  Vi vet också att EU just nu arbetar med en sköld som enligt vad som sagts ska skydda invånarna mot viss sorts information. Vilken information som ska stängas ute återstår att se. Detta belyser än mer vikten av att vi värnar och står upp för ett fritt och öppet medieklimat.

  Sverigedemokraterna delar ambitionen att värna pressfriheten, men vi menar att regeringens förslag inte uppfyller detta mål. Tvärtom riskerar det att försvaga den svenska pressfriheten. Därför vill vi se ett antal förändringar. Vi vill skydda små, fria medier från att översvämmas av byråkratiska åtgärder, administration och kontroll. Vi motsätter oss dynamiska hänvisningar och direktiv från Bryssel eftersom vi anser att riksdagens, det vill säga svenska folkets, förlängda arm ska ha full kontroll över alla framtida förändringar i lagstiftningen.

  Herr talman! Om vi menar allvar med att försvara det fria ordet måste vi våga stå upp även mot förslag som i god tro hotar just den friheten. Utgångspunkten är tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Sverige ska inte kompromissa kring de svenska grundlagarnas företräde. För, herr talman, yttrandefrihet mäts inte i vad som sägs utan i vad som är tillåtet att säga.

• Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

  Regeringen föreslår nu en ny lag som kompletterar EU:s mediefrihetsförordning. Syftet är att göra det möjligt att tillämpa förordningen effektivt här i Sverige. Den nya lagen handlar bland annat om informationsskyldighet för medieföretag, om hur vi ska bedöma mediekoncentrationer och om Mediemyndighetens tillsyn och befogenheter. Det är alltså tekniskt, men det är också principiellt. Det handlar nämligen ytterst om något mycket större: den svenska pressfriheten, yttrandefriheten och vem som faktiskt ska bestämma över vår mediepolitik.

  EU:s mediefrihetsförordning antogs våren 2024. Det fanns goda skäl till det. Syftet var att skapa en gemensam inre marknad för medietjänster och att skydda oberoende och mångfald. Det är viktiga mål och, tror jag, mål som vi alla är överens om.

  Men eftersom förordningen gäller direkt i medlemsländerna handlar regeringens lagförslag nu om att fylla i de delar där Sverige självt måste bestämma hur tillsynen ska ske och hur reglerna ska tillämpas nationellt. Just där finns det några mycket viktiga principer som det är bra att vara tydlig med.

  Den första är att svensk grundlag står fast. Sverige har redan ett av världens starkaste skydd för press- och yttrandefrihet, genom tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Det måste vara glasklart att EU:s regler aldrig får urholka det skyddet. Kommissionen ska inte ha inflytande över svensk mediepolitik. Den ska i grunden vara en nationell fråga.

  För det andra innebär regeringens förslag att framtida ändringar i EU:s förordning automatiskt blir gällande i svensk rätt. I den nya lagen ska samma ord och uttryck betyda samma sak som i EU:s förordning. Därför ska det stå tydligt i lagen att begreppen har samma innebörd.

  När man hänvisar till EU:s regler kan man göra på två sätt. En statisk hänvisning betyder att man hänvisar till EU-regeln så som den såg ut vid ett visst tillfälle. Om EU senare ändrar regeln måste den svenska lagen också ändras för att följa med. Det finns också något som heter dynamisk hänvisning. Det betyder att man hänvisar till rättsakten i den version som gäller just nu. Då behöver den svenska lagen normalt inte ändras när EU-rättsakten uppdateras.

  För det tredje, herr talman, måste Mediemyndighetens mandat vara tydligt avgränsat. Förslaget ger myndigheten ett brett mandat att granska och bedöma mediekoncentrationer. Intentionen är att skydda mångfald, och den intentionen är naturligtvis god. Men vi måste vara vaksamma. En myndighet som får mycket inflytande riskerar, hur välmenande den än är, att indirekt påverka redaktionellt oberoende. Tillsyn får aldrig bli ett verktyg för att påverka innehåll.

  Slutligen: Vi måste skydda de små aktörerna. De administrativa krav som följer med den här lagen kan slå hårt mot mindre och alternativa medier. De har inte samma resurser som de större koncernerna. Om vi inte är försiktiga riskerar vi att minska denna mångfald i stället för att stärka den. Regleringen måste vara proportionerlig, och den måste ta hänsyn till branschens olika förutsättningar.

  Herr talman! Fria och oberoende medier är en grundbult i vår demokrati. De ska värnas, inte regleras bort. Vi måste stå upp för den fria pressen. EU:s mediefrihetsförordning ska tillämpas på ett sätt så att den stärker, inte försvagar, vår grundlagsskyddade yttrandefrihet. Det är så vi bevarar ett öppet samhälle, med fria medier och en stark demokrati.